'' Shit Cassandra!''. viskade Justin fram samtidigt som vi drog efter andan. 
Ett leende spreds på mina läppar och jag kysste hono igen, denna gång en kort. 
'' Vad är de Justin?''. frågade jag och satte mig brevid honom istället för i hans knä. 
Han suckade och vände sig något andfådd mot mig. 

'' Jag kan inte vänta tills att vara i dig! Shit du anar inte hur länge jag väntat!''. 

Jag kände en konstig upphetsande känsla inom mig, men direkt ignorerade jag den känslan och tittade på honom utryckslöst.
Hur kunde jag varit så dum och tro att jag hade missförstått Justin? 
Hur kunde jag ha trott att han inte bara ville ha mig för sex?
Jag var smartare än så.
Men hur kunde jag varit så dum?!

Jag ställde mig upp ursinnigt så vatten for åt alla håll. 
Justin stirrade upp på mig, chockad över min plötsliga rörelse. 
'' Vad gör-..''. började han men jag avbrt honom när jag kom ut ur badkaret.
'' Håll käften Justin!''. fräste jag åt honom. 
Jag tog en av handukarna som låg på bänken lite längre bort och började torka av min kropp. 
Hans blick drogs hungrigt över min kropp och jag tittade bort i avsky.
Han var en gris, att jag trott att han förändrats.

'' Ser du de här?''. röt jag och pekade på min kropp.
Hans ögon fixerades på mig och han nickade tyst.
'' Det är inte ett jävla objekt för dig att hålla på med sen kasta bort! Om du nu är så jävla desperat att knulla någon så är jag säker på att Veronica inte skulle ha något emot att du låg med henne! Så varför fortsätta försöka med mig? Va Justin?! Det är itne som de inte finns fler tjejer som vill ligga med dig!''.
Min röst höll sig stadig under hela meningarna trotts ilskan som bubblade inom mig. 
Justin stog tyst en stund till och jag började känna mig något dum över mitt utbrott. 
Hade jag överreagerat?
Nej, du överreagerade inte alls.
Dina föräldrar uppfostrade dig bättre än att låta någon idiot hålla på med dig i en bubbelpool, intalade jag mig själv. 
'' Så..''. frågade jag med en monoton röst.

'' Så vad? Jag förstår itne vad du vill att jag ska säga?'. sa han. 
Jag rullade hastigt mina ögon. '' Varför försöker du ligga med mig?''. 
'' För jag vill ha dig! Är de så svårt att förstå?''. fröklarade han och jag blängde strängt på honom. 

'' Du måste sluta försöka att ligga med mig. Det kommer inte hända.. Få in det i ditt uppstoppade huvud..''. sade jag irriterat.
'' Aj, den där gjorde ont!''. sade han och la en hand över hans hjärta som om han var i verklig smärta. '' Ska vi göra en deal Cassandra?''. 
Mina ögon vidgades när han sa det. 
Mitt sinne skrev att inte lita på något han sa, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nyfiken. 
'' Vad för slags deal?''.
Ett leende spreds på hans läppar. 
'' Om du kan låta bli att kyssa mig innan gänget kommer hem så lovar jag dig att jag kommer låta dig vara. Men klarar du inte de är du skyldig mig en riktigt bra kväll i sängen!''. 

Mina ögonbryn höjdes.
Vad var det här för slags deal?
Innan jag ens han stoppa mig själv rann orden ur min mun.
'' Kör på!''. 
Justins leende blev om nu möjligt större och han nickade.
'' Perfekt!''. 

 

Ca 20 minuter senare satt jag i soffan framför 'The First Time' med en stor glass bytta på bröstet som jag käkade ur.
Justin var i duschen så jag passade på att njuta av den tid jag hade ensam.

Jag hade kommit ungefär 30 minuter in i filmen då Justin kom in i vardagsrummet.
Han lyfte mina ben och satte sig med dem i hans knä.
Jag hade brett ut mig av en andledning. 
Det fanns plats i den andra soffan, ändå skulle han sitta här.
'' Du vet att det finns plats i den andra soffan va?''. muttrade jag och tog en sked glass.
Han nickade genast. '' Japp, men kände att jag ville sitta här!''. 

Jag himlade genast med ögonen och tittade tillbaka på filmen. 

Jag kände hur Justins blick inte var på filmen, utan mig!
Snabbt bet jag mig i läppen för att inte le.
På något sett vart jag helt varm inombords när han tittade på mig, iallefall på det sättet.
Efter någon minut vände jag blicken tillbaka till honom och mötte hans blick.
Hans ögon glimmade och hans läppar var formade i ett stort leende.
'' Vad?''. sade jag och bet mig i läppen.
'' Nej inget! Jag tycker bara om att titta på dig!''. sade han och flinade.
Mina ögonbryn höjdes. '' Jasså? Varför det?''. 
'' För du är så otroligt vacker!''. 
Jag kände hur värmen steg upp till mina kinder och genast förstog jag att jag såg ut som en tomat.
Ett hest skratt lämnade hans strupe innan vi båda tittade på varandra i tystnad.
Våra blickar var som fast i varandras och ska jag vara ärlig kändes de otroligt underbart.
De där glimmet i ögonen han hade har jag inte sett honom ha sen vi var tillsammans. 
Då menar jag under den 'bra tiden'. 
Vi bara låg där och tittade på varandra med små leenden.
Tills Justin bröt tystnaden.
'' Får jag kyssa dig?''. frågade han och blev genast seriös.
Jag kände genast hur frågan övervällmigade mig och jag visste inte vad jag skulle säga.
Jag bet mig hårt i läppen och tittade djupt in i hans ögon.
'' Du kan väl göra ett försök och se om du lyckas?''. sade jag ochlog milt.

Han tittade på mig med ett snett leende och lade sig över mig, dock inte med all sin tygn och skrattade till.
'' Det kommer göra ont när du vänder bort huvudet!''. flinade han.
'' Vem har sagt att jag kommer vända bort huvudet?''. 

Hans snea leende blev genast större och hans läppar närmade sig mina.
Jag kände hur mitt hjärta slog fortare och fortare, det var inte alls länge sen vi kysstes, varför ska jag då vara så nervös?
Mitt tänkande blev tvärt avbruten av att Justins läppar pressades mot mina i en mjuk kyss.
Genast kysste jag tillbaka och jag kände hur ett leende började formas på hans läppar.
Vilket gjorde att ett leende formades på mina och kyssen blev förstörd.
'' Varför ler du?''. frågade jag och skrattade till.
'' För jag trodde aldrig du skulle låta mig kyssa dig!''. 

Jag flinade och bet mig i läppen innan jag tittade ner för att undvika hans blick. 
Det blev genast tyst och Justin låg fortfarande över mig.
'' Vad tänker du på?''. frågade han och jag tittade upp.
'' Vad håller vi på med?''. mumlade jag fram likt en viskning. ''Vi har inte träffats på flera veckor och sista gången vi träffades var det inte speciellt bra och nu kysser vi varandra? Jag är så förvirrad just nu, över allt det här!''. 

Justin suckade genast och satte sig upp och drog tvärt med mig upp i hans knä.
Jag satte mig gränsle över honom och tittade ner.
'' Jag... Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag är så jävla ledsen över hur saker och ting slutade mellan oss! Jag var en jävla idiot i slutet och varför det tog en sån tid för mig att inse det vet jag inte! Saker och ting fick mig tänka och det blev som det blev. Jag hade aldrig menat för dig att hamna på sjukhuset, det var jag som skulle bli skjuten inte du! Han som gjorde det har iallafall betalat..''. mumlade Justin och tog min hand.
Jag tittade nervöst upp och mötte hans blick.
'' Jag vill inte bli sårad igen..''. 

'' Du kommer inte bli sårad igen Cass!''. 

Jag rös av hur han använde mitt smeknamn, det har han inte gjort på flera veckor.
Det har ingen gjort.
'' Du är en annan person nu Justin! Jag vet inte vem du är längre..''. mumlade jag.
Han suckade återigen. '' Utan dig blev jag en annan person. Det var du fick fram det bra i mig och det har ingen annan gjort! ''. 

Jag skulle precis öppna munnen då min mobil genast började ringa.
Frågandes tog jag upp mobilen och såg att den som ringde var okänd.
Genast satte jag mig brevid Justin och svarade telefonen.
'' Hallå?''. 

'' Är det här Miss Cassandra Davids?''. frågade en kvinna.
'' Eh.. Vem frågar?''.
'' Mitt namn är Cheryl Holme och jag kommer från Los Angeles polis!''. 
Jag tappade genast hakan, hur kunde dom få detta nummer?
Det var ytterst få som hade detta nummer.
'' Eh.. Ja det är Cassandra!''. 

'' Bra, vi behöver dig genast på stationen. Kan du komma direkt?''.
Jag mötte Justins blick oroligt och han blev genast stressad när jag kollade sådär på honom. 
'' Vad gäller det?''. 
'' Det är en man här som säger att han är din pappa och pratar endast med dig!''. 
Mitt hjärta stannade och det kändes som tiden stog still.
Jag blev ytterst yr och höll på att tappa mobilen.
'' J-jag kommer dire-ekt!''. sade jag och la snabbt på samtalet.
Justin tittade oroligt på mig men jag fick inte ut ett ord.
Var det verkligen min  pappa?.
'' Cass?! Vem var det?!''. 

'' Polisen!''. viskade jag chockat fram.
Han blev genast vit i ansiktet och jag kunde förstå varför. 
'' Vad ville dom?!''. frågade han med panik i rösten.
'' M-min pappa är där..''. 

Han blev genast lugnare då det inte var om honom men jag såg att han var lika chockad som mig.
'' Din pappa?''.
Jag nickade. '' Vi måste dit nu Justin! Han pratar endast med mig!''. 
Justin ställde sig genast upp och sträckte ut handen.

'' Självklart!''.

Jag log milt innan jag tog hans hand och vi skyndade oss ut i hallen.
Detta var nog den snabbaste tiden jag har på att sätta på mig ytterkläder och rusa ut i bilen, desamma med Justin.
Justin startade bilen och började köra. 
Alla möjliga frågor for runt i mitt huvud.
Var det verkligen min pappa?
Vad ville han?
Varför just nu?
Jag tog genast ett djupt andetag och försökte lugna ner mig.
Jag stressade upp mig för mycket vilket verkligen inte var bra för min hälsa. 

Mina tankar avbrösts av att Justins hand flätade in sig i min och han gav mig en lugn blick. 
Med ett litet leende kramade jag om hans hand och slappnade av.
'' Det kommer gå bra, jag kommer inte lämna din sida om du inte ber mig göra det!''. sade Justin och hela jag rös av lycka.
Jag visste dock inte vad jag skule säga så jag nickade lugnt och fokuserade på vägen.

När vi äntligen kom till polis stationen skyndade jag mig ut ur bilen och joggade mot ingången.
Justin var hack i häl och vi båda skyndade oss fram till receptionen.
'' Cassandra Davids!''. sade jag.
Kvinnan bakom disken nickade och ropade på någon som strax efter kom fram från rummet bakom receptionen.
'' Miss davids? Jag är Cheryl, vi pratades vid i telefon?''. sade hon och sträckte fram handen.
Jag nickade och skakade hennes hand lugnt.
'' Vart är han?''. frågade jag.
'' Du får välja om du vill träffa honom ensam eller ha någon med dig. Det kommer stå en polis utanför rummet som du kan ropa på om du behöver hjälp!''. 
Justin kramade om min hand och log milt mot mig.
'' Jag vill gå själv!''. sade jag.
Cheryl nickade och bad oss följa efter henne.
Vi gick en bit in i polis stationen till en dörr med ''FÖRHÖR'' på.
Jag tog ett djupt andetag och öppnade dörren och gick in. 
När jag kom in i rummet satt en man vid bordet som jag väl kände igen.
Det var min såkallade pappa. 
Jag har inte träffat honom på flera år.
Hans blick mötte min och hans läppar formade till ett leende.
Jag höll mitt ansiktsutryck hårt och satte mig framför honom vid bordet.
'' Hej prinsessan!''. sade han och log stort.
'' Kalla mig inte det!''. fräste jag.
Han höjde ögonbrynen och skrattade till.
'' Jag är din pappa!''. 
'' Nej du förlorade den titeln när du lämnade mig!''. fräste jag fram och lutade mig bakåt i stolen.
Han skrattade återigen till. 
'' Jag ser att min lilla flicka har blivit tuff!''. 
'' Nej du lärde bara aldrig känna mig!''. 
Jag la armarna i kors och suckade.
'' Så vad vill du? Du har inte har något intresse till att träffa mig tidigare. Varför nu?''. 

'' Är det din såkallade pojkvän Justin som fått dig så här tuff?''. 
Hans ord chockade mig.
Hur visste han att jag och Justin varit tillsammans?

'' Jag vet mycket om dig Cassandra, underskatta mig inte!''. fortsatte han.
'' För att svara på din fråga, nej han har inte fått mig så här tuff. Han fick mig bara inse vem jag egentligen var!''. sade jag kallt. '' Nu svara på min fråga, vad vill du?''. 
Han skrattade och lutade sig tillbaka i stolen som jag.
'' Får jag inte bara träffa min dotter?''. 
Jag himlade med ögonen och suckade. ''Genom att gå till polisen? Vad vill du?''. 
'' Vem har sagt att jag vill något?''. flinade han.
Jag blev bara så irriterad av att se på honom.
'' Du kanske vill ta in Justin? Jag antar att han står utanför och väntar! Låt din pappa träffa din kille nu då!''. 
'' Jasså det vill du?''. flinade jag falskt.
Jag visste att Justin hatade min pappa lika mycket som jag och att han skulle slå till honom bara han öppnade käften.
Jag reste mig upp och öppnade dörren och mötte genast Justins blick.
'' Kom!''. 
Han nickade och gick in i rummet bakom mig och stängde dörren.
Han vände sedan blicken till min pappa och jag såg ilskan i hans ögon.
Jag slog mig ner på stolen och såg hur han tog en av stolarna längs väggen och satte sig brevid mig.
'' Så det här är din kära pojkvän som är orsaken till att du blev skjuten?''. sade pappa och log mot Justin.
Justin höll sitt ansiktsutryck kallt som jag och titttade på honom som om han ville döda honom.
Genast tog jag Justins hand under bordet och kramade lugnande om den.
'' Det var inte hans fel och det vet du om du stalkat mig så mycket som jag tror!''. svarade jag irriterat.
'' Stalkat? Lilla gumman jag måste hålla koll på min dotter så hon inte hamnar i trubbel!''. 
Ilskan kokade upp inom mig. 
'' Hamna i trubbel? Vafan har jag gjort de senaste åren?! Vart har du varit då?!''. skrek jag ilsket.
Han höll upp händerna i försvar och skrattade.
'' Din gamla pappa har varit upptagen! Du verkade klara dig bra ändå!''. 
Justin slog näven ilsket i bordet och reste sig upp.
'' Vet du vafan du har utsatt Cassandra för?! Va?! Hennes syster dog och vart fan var du?! Du brydde dig inte om någon av dom som en fucking pappa ska göra? Du kan inte bara komma tillbaka en dag och tro att allt är som det var innan för det kommer det fan inte vara, du ska inte skada Cassandra ännu en gång fattar du?!''. skrek Justin förbannat.
Jag tog tag i hans hand och drog ner han så han satte sig i stolen och bad han lugna sig.
'' Wow, vilken kille du skaffat Cassandra! Du lilla pojke ska inte säga något om skada Cassandra, du har gjort det åt mig!''. flinade pappa.
Justin reste sig åter igen upp så stolen flög bak i marken och han tog tag pappa om halsen.
'' Jag skulle inte tveka att bryta nacken av dig men för det första är du Cassandras pappa och för det andra är vi på en polisstation, hade vi inte vart det hade du varit död för flera minuter sedan! Så säg vafan du vill henne och låt henne vara!''. röt Justin ilsket. 
Han släppte sedan pappa och satte sig ner återigen och tog djupa andetag.
Jag brydde mig inte om han skrämde min såkallade pappa för han förtjänar det. 
'' Wow! Vilket temperament! Men nu till saken! Jag behöver pengar!''. 
Både jag och Justin skrattade falskt och tittade löjligt på honom.
'' Du tror vi kommer ge dig pengar?''. sade jag och skakade på huvudet.
'' Ja! Annars kommer de sluta illa!''. 
'' Skulle inte tro det va!''.
'' Jo! Jag är skyldig The Krays pengar och får dom inte dom kommer dom skada dig!''. 
Både jag och Justin tittade chockat på honom.
'' Varför är du skyldig dom pengar?''.
'' Därför! Jag behöver 500,000kr så fort som möjligt! Jag ville inte att dom skadar dig!''. sade han och tittade på mig.
'' Vi klarar av dom! Dom är inget problem!''. sade Justin och tittade på mig.'' Jag kommer inte lämna hennes sida!''. 
'' Kan vi gå?''. frågade jag Justin. 
Det här kändes meningslöst. 
The Krays kunde vi försvara oss mot. 
Men på något sätt kändes det som det var något mer, men jag beslöt att släppa det för jag vet att jag är säker med gänget. 
Justin nickade och vi båda reste oss upp och gick mot utgången.
'' Cassandra vänta!''. ropade pappa efter mig. 
Jag suckade och vände mig om. '' Vad?''.
'' Snälla ta hand om dig! Du är inte säker någonstans!''. 
Jag himlade med ögonen och lämnade rummet med en smäll. 
Cheryl mötte oss utanför rummet och tittade frågandes på oss.
'' Han ville inget speciellt! Bara ha pengar, jag vet dock att han är inblandad i många dödsfall och gäng! Så kolla in mer på det!''. sade jag och Cheryl nickade.
Hon skulle precis öppna munnen och säga något då jag började gå mot utgången.
Just nu ville jag bara ut här i från och ta frisk luft.
Det här blev för mycket för mig, för mycket frågor i mitt huvud.
Justin kom joggandes bakom mig och följde med mg ut.
Jag gick fram till bilen och lutade mig mot den och drog handen frustrerat genom mitt hår.
Justin var snabb att lägga armarna om mig och ge mig en mjuk kram. 
Jag pustade ut och lutade mig mot honom.
'' Vad hände?''. frågade han lika chockad som jag.
'' Jag vet inte! Kan vi inte bara åka här ifrån?''. mumlade jag.
Han nickade genast och öppnade dörren åt mig så jag kunde kliva in i bilen innan han hoppade in på sin sida av bilen och började köra.

Jag gick in i huset, Justins hand i min, våra fingrar intrasslade med varandra.
Lamporna i huset var avstängde, mörkret som omgav mig och Justin var nästan kvävande med den spänning och ilska som spreds från våra kroppar.
Vi båda var ytterst irriterade och på något sätt uppspelta. 
Vi gick in till det stora vardagsrummet i tystnad och i mörkret.
Jag släppte Justins hand och suckade.
'' Du kan sova på soffan!''. sa jag lite smått irriterat sen situationen tidigare. 
Bilder av en sovande Justin flashade runt i mitt huvud och jag bet mig genast i läppen. 
Han nickade men stog fortfarande framför mig och stirrade på mig. 
Jag rörde mig lite smått där jag stog och kände hur mina muskler var lite smått stela av hans intensiva blick. 
'' Är du okej?''. mumlade han och gick närme mig.
Jag tänkte genast igenom de som hände tidigare och de fick inte hända igen så jag backade men mot all min förmodan slog jag i väggen. 
Han fortsatte gå närmre mig med varje sekund vilket fick mitt hjärta slå fortare.
Jag och Justin förbannade i samma rum slutade inte bra, oftast i en säng.
'' B-bra!''. stammade jag nervöst fram och såg hur Justins ögon glimmade av nöje. 
Han stog otroligt nära mig vilket fick mig svälja hårt.

'' Jag tror dig inte!''. viskade han samtidigt som hans andedräkt av mint träffade mina läppar. '' Jag tror innerst inne att du bara tänker på hur vansinnigt desperat du är för att ligga med mig!''. 
Mina ögon vidgades av hans ord, men jag kände ingen kraft att putta bort honom.

'' Jag vill inte ligga med dig!''. mumlade jag. 
Justin skrattade åt mina försök att ljuga. '' Naturligvis gör du inte!''. sa han sarkastiskt. '' Ska jag göra dina fantasier verklighet Miss Davids?''. 
Min mage pirrade genast till och jag tittade upp i hans ögon.
HAns ögon hade mörknat av lust. 
Jag tror att mina ögon speglades i hans för han svepte ner och tryckte sina läppar mot mina.
Det tog min kropp ett tag att reagera på hans beröring och mina läppar började röra sig med hans.
Min mage skrek med nerver, mmen jag kände en ny känsla ta över mig som drog mian tänder över hans underläpp, bad om tillåtelse.
Men han vägrade ge mig tillåtelse.
Jag försökte igen men fick ingen tillåtelse heller.
Hans läppar var ordentligt stängd och fortfarande rörde sig mot mina. 

Jag började bli upprörd av hans vägran men kom sedan på att han tyckte om att ha kontroll. 
Jag slutade försöka och drog mian händer längs hans hals och sedan genom hans mjuka hår.
Snart nog var det hans tänder som drogs över mina och bad om tillåtelse som jag gav nästan omedelbart.
Hans tunga körde nu över min samtidigt som hans hand drogs ner till min midja och bar upp mig och slängde mig på soffan.
Hans läppar var fortfarande mit mina när jag föll bak i soffan med honom över mig. 
Medans vi kysstes flyttades hans hand till mitt lår och högre och högre upp. 
Det var då jag insåg vad detta skulle leda till.
Något som jag kanske skulle ångra. 

---

Har nått botten känner jag..

Mår verkligen inte bra, har inte gjort de på 2 månader nu.. 

Ber så hemskt mycket om ursäkt över att jag inte uppdaterat.
Det kommer tyvärr inte bli på ett tag..


Förlåt!!

'' Oavsett vad han gjort så behöver du bara ignorera honom.. Jag vet inte exakt vad ni sa till varandra men han är en kille som är som han är. Han har förendrats och det vi alla. Du behöver inte prata med honom eller något liknande, jag vet att det är svårt att bo i samma hus som han men du är stark och klarar det..''. 

Jag suckade och nickade.

Det blev tyst ett tag och jag måste erkänna att det var otroligt skönt..

'' Jag kan fortfarande inte fatta att han inte dumpade henne efter det hon gjorde mot mig..''. mumlade jag efter ett tag.

Kimberly tittade förvånande på mig.

'' Åh shit! Justin dumpade Veronica samma kväll som hon drogade dig, berättade inte jag det för dig?!''. sade Kimberly och hela jag frös till is. 

---

'' VA?!'' skrek jag. 
Kimberly tittade på mig med ett nervöst leende och undvek min blick. 
'' Jag trodde jag hade sagt det till dig!''. 
Jag tittade förvånat på henne och skakade på huvudet. 
'' Nej tydligen inte!! Vafan Kimberly!''. skrek jag frustrerat. 
'' Fölåt!! Det var absolut inte med mening!!''. 
Frustrerat drog jag handen genom mitt hår och tittade runt i rummet i ren panik.

Nu hade jag betett mig som en idiot mot Justin utan en anledning!
Hur dum kan man vara. 
Det var tyst ett tag.
Ett bra tag faktist och jag såg hur nervös Kimberly var.
'' Nu har jag betett mig som en idiot..''. andades jag ut.
'' Förlåt Cassandra! Jag trodde jag berättat det, förlåt så himla mycket!''. tjöt hon och bet sig hårt i läppen.
Jag släppte ut en stor suck och slickade mig om läpparna.
'' Det är okej, jag vet de nu iallafall..''. mumlade jag. 
Vad skulle jag göra nu?
Skulle jag gå ner och ignorera Justin eller be om ursäkt? 

'' Nu glömmer vi det här och går ner. Jag är hungrig.''. sade jag och reste mig upp. 
Kimberly följde nervöst efter mig och gick ner till köket med mig.

När vi kom ner till nedervåningen stog alla grabbar i hallen fullt på klädda med väskor i handen. 
Alla förutom Justin. 
JAg rynkade genast på ögonbrynen och tittade frågandes på dom.
'' Vart är ni på väg?''. frågade jag.
'' Vi har fått en grej vi måste fixa så fort som möjligt..''. sade Roy.
'' Kim du följer med, jag har packat en väska åt dig!''. sa Marcus.
Kimberly gick frågandes ner och tog väskan och tittade sedan på mig.
Hon var lika förvirrad som jag.

'' Vänta Vänta Vänta lite nu!! Varför har ni inte sagt något till mig?!''. tjöt jag.
'' Därför att du inte ska lämna huset med tanke på vad som hände!''. sade Alex.

En frustrerad suck lämnade min strupe. 

" Så ni lämnar mig här själv? De var ju bättre!" Fnös jag.

" Justin kommer vara din barnvakt!" Flinade Roy.

Genast himlade jag med ögonen och skakade på huvudet.

" Jag behöver ingen barnvakt och ni kunde faktist tagit med mig!" Mumlade jag surt.

" Vi vill inte riskera att du skadar dig, du måste vila Cassandra!" Sade Alex.

Jag skulle precis öppna munnen men blev genat avbruten.

" Kom nu, vi vill inte bli sena!" Sade Nolan och öppnade dörren och gick ut.

Alla började genast vinka lite lätt och log mot mig innan dom stängde dörren efter sig.

Med en suck vände jag blicken till platsen Justin stog på men fann den tom.

Jag hörde sedan skåp ifrån köket öppnas och visste direkt att han var där.

Och såklart var de här ett bra tillfälle att prata med honom, även fast jag inte ville.

Jag gick med tunga steg in till köket och fann Justin stå lurad mot köksbänken med ett glas mjölk i handen med blicken på mig.

" Så..." Började jag nervöst. " Hur länge kommer dom vara borta?" Sade jag lite smått obehagligt.

Justin ryckte genast på axlarna.

" Det kan vara allt från 2 dagar till 1 vecka! Svårt att säga.." Sade han med en hes röst som gjorde mig helt svag i benen.

Jag nickade genast och tittade nervöst ner i golvet.

" Ehm.. Jag går upp till rummet.." Mumlade jag och vände mig om och började gå ut från köket.

Jag hörde hur Justin tog ett djupt andetag bakom mig och precis innan jag lämnat köket ropade han efter mig.

" Cassandra vänta.." Sade han.

Nervöst vände jag mig om och mötte hans blick.

" Aa?" Sade jag med en ljus röst.

" Eh.. Jag.. Jag beställer hem Kina mat lite senare!" Sade han och vågade inte möta min blick.

Genast förstog jag att de va inte de han skulle säga, men jag betalt att inte säga något.

" Okej, de blir bra! " sade jag och log smått och lämnade fort köket och skyndade mig upp till rummet och stängde dörren om mig.

 

Det plingade till på nedervåningen och jag förstog direkt att de var Kina maten.

Jag hade varit upp på rummet i ca 3 timmar varav 1 timme spenderades i ett varmt bad.

På kroppen hade jag en stor t-shirt samt ett par mjukis shorts.

Snabbt drog jag på mig mina tofflor och sprang ner till nedervåningen.

När jag kom ner stängde Justin precis ytterdörren & huset fylldes direkt med lukten av Kina mat.

Jag log stort och skyndade mig ner för sista biten av trappan.

" Ska vi äta i vardagsrummet?" Frågade jag.

" Visst!" Sade Justin och log milt.

Medans han gick in till vardagsrummet med maten hämtade jag tallrikar och bestick.

Dricka samt glas var redan placerat på bordet och tvn var i gång.

" Vad vill du kolla på?" Frågade Justin och bet sig i läppen.

Det var fortfarande obehagligt mellan oss och de avskydde jag.

" Du väljer, helst action!" Flinade jag.

Jag såg hur Justins läppar ryckte uppåt innan han slog igång en film som precis börjat.

Vi började smått äta i tystnad med blickarna på tvn.

Men fokusen var på varandra.

Jag la de sista dom var kvar av min mat på bordet och lutade mig bak i soffan.

" Tror min mage kommer spricka!" Pustade jag ut.

Justin skrattade till och lutade sig bakåt som jag så våra armar och ben nuddades.

Genast föll de leende jag hade på läpparna och blicken föll ner på de ställen som våra kroppar möttes.

" Är du okej?" Frågade Justin och kliade sig nervöst i nacken.

" Vad skulle din flickvän säga om att du rörde mig?" Sade jag och tvingade fram ett leende.

Jag ville se hur han reagerade och jag visste att jag var duktig på att spela dum.

Han stirrade på mig med minnen öppen.

" Du kommer fånga flugor om du inte drar ihop käften.." Mumlade kag.

Han stängde genast sin mun men på något sett såg han fortfarande mållös ut.

" Vad pratar du om?" frågade han mållöst och tittade på mig.

Jag rullade genast med ögonen.

Jag svarade inte och efter någon sekund klickade de till i Justins hjärna.

Han började skratta och genast tittade jag på honom med höja ögonbryn.

Jag höjde mina ögonbryn förvånat och flinade. 

" Jag vet!" Sade jag.

Justin tittade frgpandes på mig och bearbetade de jag sa.

" Vänta va?! Du visste?!" 

Jag nickade och slickade mig om läpparna.

" Jag ville se hur du reagerade!" 

Justi pustade genast ut och tittade menande på mig.

" Vafan Cassandra.." Mumlade han lättnad.

" Så vad säger du? Ta ett dopp i bubbelpoolen på baksidan?" Flinade jag.

Hans ögon vidgades när mina ord sjunkit in i hans hjärna.

" Eh.. Va?".

Var de ända han fick fram.

" Bra jag möter dig där ute om 10 minuter!" Flinade jag och reste mig upp och lämnade vardagsrummet.

Då började allt sagta gå igenom mitt huvud.

Vad hade jag just gjort?!

 

Efter ca 5 minuters panik och svordomar drog jag på mig min röda bikini som var den ända som såg hyfsad ut efter branden.

Bara för att retas drog jag på mina shorts och t-shirten igen och tog ett djupt andetag.

Sedan lämnade jag rummet och gick nervöst ner för trappan ut på baksidan.

När jag äntligen kom fram till rummet bubbelpoolen var i gick jag fort in och stängde dörren efter mig.

Justin satt redan i den super stora bubbelpoolen och satte på bubblorna.

Jag gick fram till Justin och såg hur han vände blicken till mig.

Jag såg hur hans ögon borrade sig in mot min hus och gled längs min kropp.

Det pirrade genast till i magen och hela jag blev ännu mer nervös, jag hade inte tagit av mig kläderna än.

Snabbt vände jag blicken mot honom och drog så fort jag kunde av kläderna.

Det här var en av de mest obehagliga men ändå mest spännande saker jag gjort.

Jag vände mig om och började gå mot bubbelpoolen.

Justins blick gled ifrån min ner över mina bröst.

" Blicken här uppe!" Sade jag och fnissade till.

Han grymtade till som svar precis som jag nådde bubbelpoolen.

Jag placerade en hand på kanten och klev långsamt i de varma vattnet.

Jag suckade högt och satte mig bekvämare och lutade bak huvudet och lät mina muskler slappna av.
Känslan var otrolig, de var som jag varit stel i musklerna länge, och det skulle inte förvåna mig om jag varit de.

Blogg.se har fuckat upp sig helt just nu..

Kan inte skriva inlägg och spara dom i utkast utan måste lägga upp dom direkt.
Kan inte ladda upp bilder, verkan på någon av mina bloggar här på blogg.se

Sedan ska jag bort i imorgon i 3 veckor och är osäker på om jag kan skriva.

Men så fort jag kommer dit jag ska så ska jag lägga upp ett inlägg och säga hur läget är.

Ni får hata mig hur mycket ni vill... 

Kram!

'' Tack för att du.. Ehm.. Tog hand om mig!''. viskade jag nervöst fram. Han vände sig om och låg på samma sett som mig och log milt. '' Jag lovade att jag skulle skydda dig, och det är precis vad jag gör!''. 

Jag kände hur hela jag bubblade av lycka av hans ord, det var något jag aldrig trott skulle hända och jag hade verkligen inte trott att han skulle säga det där.  Mina kinder blev en svag nyans av röd och direkt borrade jag ner ansiktet i kudden. Ett hest skratt lämnade Justins strupe. '' Kom här, sov!''. sade han och drog min kropp intill sin.  Jag la mitt huvud på hans bröst och kände hur han drog armarna om min kropp. Det var så här det skulle vara. 

 

 

 DAGEN EFTER: 
Jag vaknade upp av att mitt huvud gjorde något så fruktansvärt ont. 

Mina ögon öppnades sagta och det första jag såg var en tom sida brevid mig.

Genast satte jag mig upp i sängen och såg att sängen var tom. 

Justin måste gått upp tidigare än mig.
''Jag sneglade på klockan som visade att den var strax efter 15.00 på efter middagen. 

Med en suck reste jag mig upp och försökte hitta balansen innan jag gick in till toaletten.

Min första reaktion när jag såg mig själv i spegeln var illa.

Jag såg ut som ett monster. 

Fort hoppade jag in i duschen och tvättade håret samt kroppen noga.

När jag var klar klev jag ut och öppnade toalett dörren och gick ut till sovrummet.

Tack och lov var det fortfarande tomt så jag skyndade mig att ta på mig ett par shorts och ett linne och lägga mitt blöta hår över ena axeln innan jag tog min mobil som låg på sängbordet.

Det fanns ett antal sms från Bruce och Rick, förvånande när det bara var de som hade mitt nummer.

Ingen av dom skrev något speciellt dom bara undrade hur jag hade det och så. 

Snabbt svarade jag lite kort med att allt var okej för att inte få dom oroa sig innan jag gick ner till nedervåningen. När jag kom ner hörde jag Justins röst i vardagsrummet vilket fick mig vända min blick dit.

Han stog med ryggen emot mig och med telefonen mot örat.

'' Veronica kom igen!''. sade Justin och suckade.

Mina haka föll genast och all min fokus tappades.

Varför pratade han med Veronica? Hade inte dom gjort slut?

Jag insåg sen att, varför skulle Justin göra slut med Veronica för? 

Han älskade henne och oavsett vad hon gör mot mig kommer han alltid ha kvar henne.

Smärta ilade genom min kropp bara av tanken att han fortfarande har kvar henne efter att hon försökt dödat mig. Genast vände jag mig om och gick in till köket där Alex, Kimberly, Roy och Marcus satt och snackade. 

'' Godmorgon!''. mumlade jag.

Dom alla tittade förvånat på mig och sedan på varandra.

'' Eh.. Godmorgon!''. svarade Roy förvånat.

Jag hällde upp ett glas med juice i innan jag slog mig ner bredvid dem. 

'' Så vad ska vi göra idag?''. sade jag och hoppades på att jag skulle glömma tankarna jag haft några sekunder tidigare.

'' Eh.. Jadu..''. sade Roy och log milt.

Jag himlade med ögonen.

'' Var inte så jävla förvånade över att jag snackar, det är inte första gången jag gör det!''. muttrade jag.

'' Förlåt, vi är bara.. Hur mår du?''.sade Kim och böt ämne. 

'' Lite ont i huvudet annars är det ganska okej..''. sade jag.

Hon nickade och log milt.

'' Vad bra, vi alla var oroliga för dig!''. 

Jag nickade och tittade ner i mitt glas.

Om dom hade varit oroliga hade dom bett Justin dumpa Veronica och be henne dra åt helvete, men jag antog att jag inte betydde så mycket för dom. 

'' Kim kan vi inte åka och shoppa? Jag behöver nya kläder!''. sade jag.

Jag såg hur Kim genast sken upp som en sol.

'' Ja!! Jätte gärna! Har velat shoppa i evigheter!!''. sade hon överlyckligt.

Mitt huvud skrek av lycka.

Nu kanske jag får Justin ut ur mitt huvud för iallafall resten av dagen.

'' Bra, vi åker om 5 minuter!''. 

Hennes ögon for upp chockat och jag såg att hon tänkte efter innan hon nickade.

Jag reste mig upp och gick snabbt upp till övervåningen för att byta om till ett par jeans och en t-shirt och kamma igenom mitt hår lite innan jag tog min väska med det viktigaste i.

Med en suck tog jag på mig min jacka samt skor innan jag skyndade mig ner.

När jag kom ner igen stog Kimberly i hallen färdig att åka. 

Jag gav henne ett milt leende innan jag skyndade mig ner för trappan.

'' Vart ska ni?''. sade en röst som fick mig rulla mina ögon. 

'' Ut!''. svarade jag.

Justin suckade.

'' Vart är ut?''. 

'' Ut!''. svarade jag och tog Kimberly i armen och drog henne ut utan att snegla på Justin en gång.

Trött.

Det var precis det jag var just nu.

Att shoppa med Kimberly var nog det värsta men roligaste jag gjort.

Hon drog runt mig i varenda affär där vi sedan stannade i säkert 40 minuter om inte längre. 

Jag skulle ljuga om jag sa att det var tråkigt för det var det inte men de gick så fort och var riktigt jobbigt.

Hon var helt hyper och skuttade glatt omkring i köpcentret och var överlycklig att hon fick shoppa.

Jag själv var mest där för att få tankarna på annat.

Vilket jag såklart inte lyckades med.

Det ända som varit i mina tankar dem senaste timmarna har varit Justin.

Tusen tals frågor snurrade runt i mitt huvud och det gjorde mig så frustrerad.

Klockan närmade sig 17.30 på eftermiddagen och vi har precis gått ut från sista affären i köpcentret.

Ett flertal kassar hängde runt våra handleder och jag hade faktist shoppat en del.

Även fast jag inte var så intresserad av det hittade jag saker som föll i min smak.

'' Sååå, vad säger du.. Ska vi dra tillbaka eller?''. sade Kimberly när vi hoppat in i bilen.

Med en suck nickade jag.

'' Det blir väl bäst så..''. 

Jag såg hur hon nickade och bet sig i läppen innan hon började köra.

Hela vägen till de såkallade hem satt jag och bet nervöst på naglarna.

Jag ville inte möta Justin. Varför skulle jag? På något sett skämdes jag över att jag trodde han dumpat Veronica över de hon gjorde mot mig.

Men varför skulle han egentligen? 

Jag förstår inte hur jag kunde vara så dum att jag ens hade den tanken. 

'' Cassandra vi är framme!''. sade Kimberly och vinkade framför ögonen på mig.

Genast vaknade jag ut ur mina tankar och tog mina grejer fort och klev ur bilen.

Skratt och röster hördes från huset och jag suckade. Min första tanke var att dom skrattade åt mig. 

Så många tankar och frågor snurrade runt i mitt huvud så jag blev galen.

Jag åkte och shoppade för att få rensa tankarna men det blev nästan tvärt emot.

Vi gick in tillsammans och genast såg jag alla sitta i vardagsrummet och prata, tack och lov bara killarna och ingen Veronica.

Jag gav dom ett svagt leende innan jag gick upp till övervåningen för att lämna alla mina kassar.

Det var otroligt hur mycket jag köpt, och jag köpte allt möjligt också. 

Okej, det var Kim som hade tvingat mig köpa en hel del. 

Hon visste vad jag var i behov av och tvekade inte när hon tryckte ett plagg mot mitt bröst och bad mig köpa de.  Jag skulle inte klaga för jag visste jag behövde kläder men har aldrig haft lust att använda min energi på de. Efter att ha lagt alla kassar på min sida av rummet satte jag mig på säng kanten och pustade ut.

Jag ville inte gå ner till nedervåningen. 

Jag kände mig så dum. 

Så dum över att jag trodde dom skulle skicka ut Veronica över de hon gjorde mot mig, men vad tänker jag med. Hon kom hit först, hon är deras första hands val..

Det knackade till på dörren och strax efter stack Kimberly in huvudet.

'' Vi tänkte beställa pizza, vill du ha något?''. 

Jag nickade.

'' Visst jag kommer ner strax..''. 

Hon gav mig ett svagt leende innan hon lämnade rummet.

Med en suck reste jag mig upp och tog en snabb titt i spegeln innan jag skyndade mig ner till nedervåningen.

 

När jag äntligen kommit ner med mycket tvekan och osäkerhet satt alla i vardagsrummet och snackade om vem som skulle ha vad.

Jag smög in och slog mig ner i soffan brevid Roy och drog armarna om min kropp.

" Så va ska ni ha?" Frågade Nolan och höll i en penna och ett papper framför sig.

"Hawaii!" Svarade jag och ingen mindre än Justin samtidigt medans alla andra var tysta.

Jag sneglade åt hans håll och såg hur ett litet leende var placerat på hans läppar.

Irriterar himlade jag med ögonen och tittade bort.

" Ser att du fortfarande käkar Hawaii pizza!" Sade Justin och jag nickade utan att ens kolla på honom.

Jag hade tappat all lust att ens vara nära honom.

Jag vart bara irriterad över att han ens tittade på mig.

" Okej, två Hawaii! Ni andra?" Frågade Nolan och alla började genast skrika ut massor av olika pizza sorter.

Jag drog upp knäna mot mitt bröst och suckade.

Det ända jag ville var att få min pizza sen kunna gå och lägga mig.

Det var de jag ville just nu.

Vara ensam och bara deppa i sängen.

 

Ca 15minuter efter vi beställt plingade de på dörren och Roy samt Seth var dem första att öppna och tog emot pizzorna.

Efter att dom delat ut pizzorna till var och en insåg jag att jag var den första som insett att vi inte hade tagit fram dricka eller glas.

Jag reste mig upp och gick ut till köket för att hämta glas samt dricka.

Jag tog fram 3 stycken 2liters Cola ocj ställde de på bänken innan jag öppnade ett av skåpen och skulle ta ner glas.

Jag insåg då att alla glasen på nedersta hyllan var i disken och de på andra hyllan var jag för kort för att nå.

Med en suck ställde jag mig upp på tå och försökte nå iallafall ett av glasen men misslyckades.

"Här, låt mig!" Skrattade en hes röst bakom mig och sträckte sig upp och tog ner två glas.

Jag sneglade bakåt och mötte Justins blick och insåg också att hans kropp var tryckt mot min rygg.

" Jag kunde klarat de själv.." muttrade jag och klev bort ifrån honom.

" Såg inte ut som de!" flinade Justin och tog ner alla glasen som vi behövde.

Jag himlade med ögonen och tog drickorna och gick ut till vardagsrummet. 

När jag satt mig ner i soffan och placerat drickorna på bordet kom Justin in strax efter och slog sig ner på sin plats.

Hans blick gick genast på mig och jag såg hur han försökte klura ut varför ajg var som jag var.

Jag himlade med ögonen och tittade bort.

Kunde han inte förstå det själv så borde han kolla upp om hans hjärna funkar som den ska.

Jag åt i tystnad och lyssnade på vad dom andra pratade om.

Men jag märkte att jag inte var den ända..

Justin gjorde desamma som mig men hans fokus var på mig.

Jag suckade genast och försökte tänka på annat, men helt ärligt var det svårt när han satt och kollade på mig.  När jag ätit upp tre fjärde delar av pizzan stängde jag kartongen och gick ut till köket. 

'' Jag går och lägger mig!''. sade jag med ljus röst och uppmärksamheten for på mig.

'' Okej, sov så gott!''. sade Kim och log milt till mig.

Jag gav dem andra ett leende och skyndade mig upp till rummet.

När jag kom in tog jag en av mina stora t-shirtar och min neccesär och gick in till toaletten.

Sedan drog jag på mig tröjan och satte upp håret i en bekväm knut på huvudet.

Jag börjde sedan rota i min neccesär och tog fram min tvål, mm för ansiktet och började göra rent mitt ansikte samt hals. 

När jag var klar hörde jag hur dörren intill rummet öppnades och genast förstog jag att det måste vara Kimberly. Jag tog mina grejer och gick ut till rummet och möttes inte av Kimberly utan Justin.

'' Vad är det?''. mumlade jag och la min neccesär i min väska. 

'' Vad är det själv? Du är på så konstigt humör?''. sade han och jag himlade med ögonen för hundrade gången idag.

'' Vet du inte de själv Justin? Är du så dum att du inte vet vafan jag är på 'så konstigt humör' för?''. fnös jag och gick in till toaletten ännu en gång för att borsta tänderna.

'' Nej det vet jag inte?! Vafan har jag gjort nu då Cassandra?!''. tjöt han frustrerat och gick efter mig in till toaletten och ställde sig i dörr öppningen.

Jag skrattade humorlöst och skakade på huvudet.

'' Kom tillbaka till mig när du vet vafan det är som är fel! Du är en jävla idiot som inte får nog över att såra mig!''. muttrade jag med tandborsten i munnen. 

Jag såg i ögonvrån hur han drog sig frustrerat i håret och tittade på mig.

'' Cassandra för fan skärp dig! Jag vill inte såra dig, och det är det sista jag gjort! Säg mig vafan det är som är fel!!!''. nästan skrek han till mig.

'' Nej det tänker jag inte!! Jag trodde att de du sa betydde något men fan vad fel jag hade! Du svek mig ännu en gång och den här gången får det vara nog! Jag orkar inte bli sårad av dig något mer, du anar inte hur jäkla dåligt jag mår varenda jävla dag!!!''. skrek jag efter jag spottat ut tandkrämen ur munnen. 

'' Aa för allt är mitt fel eller hur? Skärp dig Cassandra! Jag har inte gjort något, och om jag har det SÄG VAD DET ÄR!!!''. skrek han frustrerat.

Jag sköljde munnen med vatten och skakade på huvudet.

'' Jag fattar inte hur jävla pantad du är att du inte vet vad du gjort..''. mumlade jag och gick förbi honom och slog i min axel i hans i en lätt knuff.

Jag satte mig sedan på sängkanten och pustade ut.

'' Jag har ingen aning om vad jag har gjort för fel! Men bara för du ska få vara ifred sover jag på soffan där nere..''. mumlade han med en låg röst och tittade förvirrande och smärtsamt på mig.

Snabbt tittade jag bort och bet mig hårt i läppen för att hålla in tårarna. 

Jag var på något sett så himla arg och så himla ledsen på en gång. 

Hela jag skakade av ilska och det gjorde mig så frustrerad.

Varför kunde jag inte släppa honom?

Varför brydde jag mig för?

Han och jag är inte tillsammans längre, han är tillsammans med Veronica. 

Jag hörde sedan hur dörren öppnades och stängdes och hur han gick ner.

När jag äntligen lugnat ner mig kände jag hur skuldkänslorna bubblade upp inom mig.

Kanske har jag varit för hård mot honom, han kanske inte visste vad han hade gjort för fel? 

Varför skulle han göra slut med henne bara för det hon gjorde mot mig?

Efter ca 5-10 minuter hördes fotsteg ännu en gång i trappan men denna gång kom Kimberly in till rummet. 

'' Jag hörde att ni skrek på varandra.. Vad har hänt?''. sade hon och tittade på mig.

'' Jag vet inte vad jag ska göra..''. suckade jag.

Hon tittade frågandes på mig och satte sig på säng kanten brevid mig.

'' Varför bråkade ni?''.

'' Jag vet inte om det var ett bråk men.. Åh... Kimberly jag känner mig både dum och inte..''. sade jag frustrerat och drog en hand över ansiktet.

'' Oavsett vad han gjort så behöver du bara ignorera honom.. Jag vet inte exakt vad ni sa till varandra men han är en kille som är som han är. Han har förendrats och det vi alla. Du behöver inte prata med honom eller något liknande, jag vet att det är svårt att bo i samma hus som han men du är stark och klarar det..''. 

Jag suckade och nickade.

Det blev tyst ett tag och jag måste erkänna att det var otroligt skönt..

'' Jag kan fortfarande inte fatta att han inte dumpade henne efter det hon gjorde mot mig..''. mumlade jag efter ett tag.

Kimberly tittade förvånande på mig.

'' Åh shit! Justin dumpade Veronica samma kväll som hon drogade dig, berättade inte jag det för dig?!''. sade Kimberly och hela jag frös till is. 

 

JAG BEHÖVER ER HJÄLP!


Är det bara för mig eller kan man inte ladda upp bilder genom datorn i inlägg?
Försöker lägga in bilder men när jag trycker på ' Infoga Bild ' så är det helt tomt under?! 

Vet inte vad jag ska göra då det är såhär på alla mina bloggar, ( då testbloggar som jag har)... 

Vet ni vad det är för fel?:( 
Har ni också så eller är de bara jag?:( 


Kram på er

Jag mötte Kevins blick och såg hur han var förvånad över mittt utbrott.
'' Kom nu!''. mumlade Justin och tog tag i mig och öppnade dörren och gick ut.
'' Det här är inte över..''. ropade John efter och jag kände hur jag höll på att kolappsa när vi kom en bit ifrån rummet.
Justins händer kramade genast om min kropp och höll upp mig så jag inte skulle ramla ihop.
Tårar rann ner för mina kinder och hela jag skakade i ren panik.
'' Hur kan han göra.. Så här mot mig!''. snyftade jag fram.
'' Shh! Jag är här, det kommer bli bra!'. mumlade Justin och pussade mitt huvud. '' Dom kommer inte röra dig en gång till, jag ska göra allt för att skydda dig!''. 
Min blick mötte hans och han tårkade genast bort tårarna som rann ner för min kind.
'' Jag lovar!''. 

 

 

 

'' Hon har inte pratat med någon på 2 dagar..''. hörde jag Kimberly mumla till någon av grabbarna i köket.
Min blick var fast på brasan som hade höga lågor av eld.
Det var sant.
Jag hade inte pratat med någon sen den kvällen. 
Det var som att alla ord togs ifrån mig. 
Jag hade varit paralyserad i 2 dygn utan att äta, dricka och jag sov max 3 timmar per natten.
Jag drog mina knän närmre min kropp och tittade in i brasan.
Viskningar hördes ifrån köket och jag förstog direkt att det var om mig.

Vad skulle jag annars tro?
Ingen av dom har knappt pratat med mig dem senaste dagarna. 
Sen jag bröt ihop i bilen på väg hem från balen har ingen sagt ett ord.
Jag är dock tacksam över det då jag får vara ifred. 

Ytterdörren öppnades och in kom ett klickande ljud.
Direkt förstog jag vem det var.
'' Justin!!''. tjöt Veronica med sin ljusa röst ifrån hallen.
'' Köket Ver!''. ropade Justin och hon skyndade sig in i köket.
Irriterat himlade jag med ögonen.
Just nu önskar jag att jag berättat för gänget allt hon gjort, men jag vet att det skulle få konsekvenser och det värsta skulle vara om dom inte trodde mig.
'' Vart är psykfallet? Jag hörde att hon flippat ur totalt!''. sade Veronica med en hög ton antagligen så jag skulle höra.
'' Ver!'. sade Justin bestämt och Veronica skrattade.
'' Vad?! Det är ju sant! Hon ser ju helt psyksjuk ut!''. skrattade Veronica.
'' Sluta! Du har ingen jävla aning om vad hon går igenom just nu din äckliga bitch!''. hörde jag Kimberly ryta. 
Förvånat höjde jag på ögonbrynen och lyssnade noga på vad som sades.
'' Ursäkta? Du har ingen rätt att kalla mig det där! Jag får ha min egna åsikt!''. försvarade Veronica.
'' Inte i det här huset och inte i samma rum som mig. Jag tänker inte sitta här och lyssna på all bullshit du säger Veroncia! Du är en idiot och förtjänar inte Justin eller att ens vara här!!''. sade Kimberly med ilska i rösten.
Jag kunde känna ett litet leende bildas på mina läppar.
Det kändes skönt att ha någon som står upp för en.
'' Okej!! Nu lugnar vi ner oss! Kimberly gå ut på alltan så fixar vi drinkar!''. hörde jag Nolan säga.
Strax efter hördes ett flertal fotsteg och strax efter såg jag Kimberly, Alex, Marcus och Nick gå ut och sätta sig på altanen och slå igång lite musik.
Med en suck drog jag en filt om min kropp och la hakan på mina armar som var fästa om mina knän.
'' Jag kan fixa drinkar!!''. hörde jag Veornica tjuta överlyckligt.
Jag sneglade in till köket och såg Veronica stå mitt i köket med världens minsta shorts och världens minsta linne i ett par supe höga pumps. 
'' Visst! Bara jag blir full...''. sade Nolan och suckade frustrerat.
Jag antog att han inte gillade när folk argumenterade, det kan jag också förstå.
'' Ska psykfallet också ha?''. sade Veronica.
'' Veronica!!''. röt Justin till vilket fick mig hoppa till i chock.
'' Förlåt, ska Cassadandra också ha?''. sade Veronica med irritation i rösten.
Jag skrattade dovt och skakade på huvudet.
'' Det antar jag, fixa det här vi går ut på altanen!''. sade Justin och strax efter såg jag han och resten av gänget gå ut på altanen.

Det var genast tyst i huset och ett dovt ljud av röster och musik hördes från altanen.
Jag hörde Veronica fippla runt i köket och frågar ni mig lät det inte bra. 
Hon nynnade på någon låt och gick runt med sina klickande pumps på sten golvet.
Jag blev bara irriterad över att höra ljudet av hennes pumps. 
Min blick gled ner för min kropp. 
Jag var inte det vackraste, min kropp var klädd i ett par mjukisbyxor samt en stor t-shirt, mitt ansikte var osminkat och håret var uppsatt i en lös knut. 
Jag hade ingen lust att se vacker ut, jag hade helt seriöst inte lust med något.

Svagt hörde jag alla prata och skratta på altanen och jag ville så gärna vara där med dom, men jag ville vara själv och inte behöva prata, prata om den kvällen, eller något för den delen!

'' Jag antar att du också vill ha?''. sade en ljus röst.
Jag vaknade till ur mina tankar och tittade upp och mötte Veronicas blick.
Hennes läppar var format som ett falskt leende och jag såg ilskan i hennes ögon.
Jag tittade på henne irriterat och tog glaset som hon höll mot mig.
Hon stog kvar i någn minut, antagligen för att se om jag skulle säga tack vilket inte skulle hända.
Hon himlade med ögonen och la armarna i kors.
'' Hoppas du gillar drinken, det är min special!''. sade hon och tvingade fram ett falskt leende och tog brickan med alla glas i och gick ut till altanen.
Jag himlade med ögonen och satte mig bekvämare i soffan och tog en klunk.
Skulle jag vara ärlig var drinken riktigt god och kanske något jag precis behövde.

 

'' Jag sa det till henne ba, bruden du måste chilla ställ dig i kö bland resten av tjejerna som vill ligga med mig!''. sade Roy och skrattade stolt. 
Han och sett gav varandra en give me five och jag himlade med ögonen. 
Jag har suttit i säkert 20 minuter och lyssnat på killarnas samtal om allt från himmel till jord.
Det var så mycket olika saker som snackat om så jag höll på att bli galen. 
Jag älskar dom är killarna jävligt mycket men fan va dom kan vara irriterande ibland.

Mina tankar var dock p ett helt annat ställe än här.
Jag har, dom senaste dagarna inte tänkt på något annat än Cassandra. 
Jag kunde inte släppa hennes ansiktsutryck när hon såg att det var Liam, eller Kevin eller vafan han heter.
Det var ren smärta man såg och det gjorde så jävla ont i mig. 
Den smärtan har suttit i sen den kvällen och varenda jävla sekund har jag tänkt på henne.
Så fort jag ser henne bara värker det i hela kroppen. 
Jag önskar jag kunde göra något, men jag vet fortfarande itne hur hon och jag är i för relation.
Om vi hatar varandra, är okej, jag hade ingen aning! 

Efter att jag lovat henne att jag skulle skydda henne stängde hon av, hon blev tyst och visade ingen känsla alls och det har hon inte gjort på 2 dagar. 
Det skrämde mig, jag har aldrig sett henne så här. 
Kanske var det en av hennes metoder för att vara stark, jag var så jäkla förvirrad just nu så jag hade ingen aning.
'' Hääär, min speciallitet!''. sade Veronica som dök upp ut på altanen och ställde ner en bricka med massa glas på bordet. 
Jag rynkade på ögonbrynen och tittade på henne.
'' Sen när kan du göra drinkar?''. frågade jag. 
Jag har aldrig sett henne göra drinkar och jag visste inte ens att hon kunde.
Med hennes IQ vet man inte vad hon kan göra och inte.
'' Sen alltid! Det är mycket du inte vet om mig babe!''. flinade hon och satte sig i soffan brevid mig och tog ett glas till mig och henne. '' Drick och njut!''. 
Jag bet mig i läppen och tog en klunk. 
Det var riktigt gott, men kanske dock lite tjejigt för mig. 
Smak av hallon och hade färgen rosa, men vad skulle jag förvänta mig. 
Alla började genast dricka och snacka för fullt. 
Jag däremot försvann återigen in i mina tankar. 
Jag visste inte att jag skulle tänka på just det här, men jag vill ha Cassandra här.
På något sett mår jag bättre av att veta vart jag har henne. 
Och att se henne får något i mig bli lycklig. 
Jag vet att det låter jävligt cp men det är sant, jag har fortfarande ett par känslor kvar för henne, det kommer jag alltid ha. 

 

 

 

 

 

Han leder mig ut på dansgolvet bland mängden av kroppar, svett och värme. 
Jag bet mig hårt i läppen och kände hur hans hand kreppade om min besätmt tills vi når en lämplig plats.
Helt plötsligt vänder han sig om för att möta mig och genast går jag in i hans bröst.
Ett hest skratt lämnade hans strupe.
'' Ta det försiktigt!''. 
Jag tittade in i hans isblå ögon och log milt. 
Utan att jag var beredd på det drar han mig tätt intill sin kropp och log snett ner mot mig.
Lucas började leda mig i tackt till musiken med sin hans om min höft och den andra i min hand.
Jag kände hur lätt det blev att dansa med någon som kan, man kände sig tryggare på något sett.

Jag tittar in i hans ögon och tappar helt bort mig.
Det var något inom mig som skrek en känsla jag inte kunde sätta fingret på.
En känsla jag inte kunde förstå vad det var och om den var bra eller inte.
Jag tappar balansen för ett ögonblick och nästan snubblar bakåt i mina höga klackar men  han grep genast tag hårdare om min kropp och drog mig upp.
Jag skämdes så det skrek om det.
Genast hörde jag han skratta igen och det gjorde så situationen blev ännu mer pinsam.
'' Jag sa ju att jag inte var en bra dansare!''. 

Min blick gick över hans axel och såg Veronica som stog lite bakom en vägg och höll på med sin mobil.
Justin var helt omedveten om vad hon gjorde och var hon var, hans fokus var på mig och Lucas.
Hans grepp om ölglaset var hårt, nästan så hårt att glaset skulle spricka.
Snabbt drog jag bort blicken och såg hur Veronica försvann.
Vad höll hon på med?
'' Vad har du på tankarna?''. sade Lucas och genast mötte jag hans blick.
'' Eh-..''. 
'' Ursäkta, jag tar över här!''. sade en röst jag visste direkt vem det var.

Min blick for åt sidan och mötte dom hazel bruna ögonen jag var galen i.
Jag kände hur Lucas greppade hårt tag i min hand och spände käken.
'' Jag tror inte det!''. sade han bestämt.
Justin höjde ilsket på ögonbrynen och tittade på honom.
'' Jag sa, jag tar över här!''. upprepade han och Lucas suckade irriterat.
'' Vi ses väl igen snygging?''. sade Lucas och jag log milt samtidigt som jag nickade.
'' Det gör vi säkert, kvällen är lång!''.
Lucas gav mig ett stelt leende innan han släppte taget om min kropp och gick bort från dans golvet.
Justin tog hans plats och tog ett tajt grepp om min midja och ett mjukt grepp om min hand.
Jag svalde hårt och tittade upp på hans ansikte, men hans blick gled runt i lokalen.

'' Prata inte med han igen!''. sade Justin bestämt.
Mina ögonbryn höjdes. '' Och varför inte?''.

'' Därför jag säger så!''. sade han och jag suckade.
'' Du kan inte bestämma över mig Justin, har vi inte redan gått igenom det här..''. 
Han tittade in i mina ögon. 
'' Lita på mig!''. sade han.

Jag suckade återigen och nickade.
'' Okej, jag ska inte prata med han något mer!''. mumlade jag.
Justin nickade nöjt. '' Bra!''. 
Jag tog ett djupt andetag och bet mig i läppen.
Det har var riktigt pinsamt, men på något sett gillade jag att vara nära honom.
Fjärilarna i magen vaknade till och huden där han berörde brände. 
Min blick gick runt i lokalen och Veronica var fortfarande borta och Justin verkade inte bry sig.
Vad var hans grej med henne ignetligen?
Ibland är han överbeskyddande och helt plötsligt skiter han i om hon drar iväg eller dansar med någon annan kille.
'' Vart har du Veronica? Har inte sett henne på ett tag!''. sade jag.
'' Hennes fokus har vairt på hennes jävla mobil hela tiden och hon försvinner då och då. Har tappat lusten att ens bry mig om vad det är om..''. mumlade Justin.
Jag bet mig ännu hårdare i läppen.
Det här skulle vara ett perfekt ögonblick att berätta allt jag visste.

Men hur skulle han reagera?
Det kanske inte var så bra iallafall?
Vi kanske skulle dra uppmärksamhet till oss, vad som helst.
'' Vad tänker du på?''. sade Justin och mötte min blick.

Det var inte förns nu jag märkte hur himla nära våra ansikten var varandra.
'' I-inget..''. mumlade jag och sneglade ner på hans fylliga läppar.

Justin suckade och gjorde något som förvånade mig.

 

Hans hand flätades in i min i ett mjukt grepp och han tittade ner på mig.
'' Jag ser att du vill säga något, säg det!''. sade han och jag skakade på huvudet.
'' Har ni sett The Krays?''. 
Jag var tvungen att byta ämne innan jag sade de som skulle förstöra hela kvällen.
Justin skakade på huvudet.
'' Nope, ingen har sett dom. Tror inte ens dom är här ikväll! Dom var inte med på gäst listan iallafall!''.
Lättnad for över mig. 
Nu kunde jag iallafall slappna av. 
'' Bra..''. sade jag och dansade sagta med Justin.
Min blick föll från Justins till människorna som stog och paratade runt dansgolvet.
Genast fastnade min blick på en man som stog med ryggen mot mig, men på något sätt kändes han så bekant,
Som jag träffat honom förut.
Jag rynkade genast på ögonbrynen och såg hur han kollade snabbt hitåt men det var för långt avstånd för att jag skulle kunna se vem det var.
'' Justin.''. viskade jag fram och följde mannen med blicken.
'' Mhm?''. svarade han och tittade frågandes på mig.
Jag sa inget mer utan lämnade honom på dansgolvet och skyndade mig efter mannen. 

'' Cassandra?''. ropade Justin efter mig och strax efter kom han ikapp. '' Vad är det?''. 
Fortfarande sa jag inget utan hade blicken fokuserad på mannen som gick in i ett rum några dörrar ner i korridoren.
Jag började jogga efter honom och Justin följde efter mig helt förvirrad om vad som pågick.
Med ett djupt andetag öppnade jag dörren och skyndade mig in.
När min blick fångat in varje detalj i rummet kände jag hur all andning for ur min kropp.
Hur min syn var suddig och hela kroppen började skaka.

'' Cassandra vad-..''. 
Justin avbröt sig själv när han såg det jag såg.
'' Åh, vi har väntat på er!''. sade den bekanta rösten.
'' Slyder!''. fräste Justin och tog ett kliv närmre mig.
Framför mig satt John Slyder i en skinsoffa med ett glas wiskey i handen, brevid honom satt Cain och tre andra killar inklusive en kille som stog vid ett bord med ryggen emot oss.
Det var han jag kände igen. 
Vem var han och varför kändes det som jag kände honom?
Jag fick inte ut ett ord, jag var nästan i chock. 
Just nu förstog jag inget som hände och det gjorde mig så förvirrad och svim färdig.
'' Det var länge sen!''. flinade John och jag klev närmre Justin ihop om att jag skulle känna mig säkrare.
'' Finns anledningar till det också!''. sköt Justin tillbaka bittert.
'' Åh, var inte så där nu Justin! Du ska vara glad att du ens fick komma hit, vem tror du skickade inbjudan?''. skrattade John.
Allt hängde samman nu.
John var den som ville ha hit oss, och Veronica måste haft något att göra med det.
Jag tyckte det var skumt att bara få en inbjudan till något när dom inte fått det tidigare.
Nu har vi anledningen. 
'' Hur kan jag vara glad när du är i samma rum som mig?''. 
John skrattade högt och tog en klunk av sin wiskey.
Jag kände hur Cains blickar brände mot min hud och det gjorde hela mig obehaglig.
Efter allt han gjort mot mig och efter allt vi gjort mot honom kan jag inte förstå att han lever.
Vi dödade honom, jag var säker på det!
Jag tog djupa andetag och försökte lugna ner mig.
Det sista jag skulle göra var att visa att jag var rädd och svag, det fick jag inte göra.
Den personen är jag inte längre.
'' Lilla Cassandra, hur mår du?''. sade John och tittade på mig.
Jag tittade äcklat in i hans ögon och beslöt att inte svara. 
'' Jahapp, hörde att ni två gjort slut föresten!''. flinade han.

Jag kände hur Justins kropp spändes till och genast tog jag tag i hans hand för att försöka lugna honom.
'' Det har inte du något med att göra!''. fräste Justin.
Man såg hur arg han var, och jag visste att han skulle bli argare.
'' Vad vill du oss?''. fick jag fram vilket chockade John.
'' Ah! Hon pratar!!''. tjöt han lyckligt och skrattade.
Jag spände käken och tog bort alla känslor jag kunde från mitt ansikte.
Var stark, var det ända jag intalade mig själv.
'' Inget speciellt, ville bara säga hej! Du ser att jag har några nya grabbar med mig!''. 
Jag lät blicken gå runt i rummet på killarna jag aldrig sett förut.
Utom den ena som jag fortfarande inte sett ansiktet på.
'' Åh! Juste, du känner väl Liam här!''. sade John och pekade på mannen som stog med ryggen mot mig.
Mannen vände sig om och hela mitt hjärta stannade i chock. 
Han kliade sig nervöst i nacken och tittade mig djupt in i ögonen.

 

'' Liam?!''. tjöt jag i chock.
Varför var han med dom?
Vad höll han på med?
Tårar bildades i min ögon och jag kände hur ilskan bubblade upp inom mig.
Jag hade lust att slänga mig över honom och bara slå honom.
Justin tog ett hårare grepp om min hand och höll mig tillbaka.
'' Hej!''. sade han med mörk röst.
'' HEJ?!?  Efter allt är det första du säger hej!?!''. skrek jag ilsket.
'' Cassandra, sluta..''. muttrade han och tittade hårt på mig,

'' Sluta?!? Vafan sen när är du en av Johns kompisar?!?''. skrek jag.
'' Sen flera år tillbaka..''. 
Tårarna i mina ögon blev bara fler.
'' N-när vi umgicks?''. 

Han nickade och la armarna i kors.'' Precis!''. 
Jag kände hur mitt hjärta bröst i tusen bitar.
Nu förstog jag varför han lämnade bara så där.
Det var pågrund av Slyder. 
'' Är Liam ens ditt riktiga namn?''. viskade jag fram.
Han skakade på huvudet. '' Kevin..''.
Smärtan och ilskan jag kände ökade för varje sekund.
'' Kevin?! Vad mer har du ljugit om?!''. tjöt jag och tårkade bort tårarna som runnit.
Han röck på axlarna och backade bakåt arogant.
'' JÄVLA IDIOT!''. skrek jag i ren ilska och försökte slänga mig på honom men Justin tog tag om min midja och tryckte mig hårt mot sin kropp för att lugna ner mig.
'' Åh drama! Jag älskar drama!''. sade John och skrattade hest.
Jag skakade och grät hysteriskt mot Justins kropp och mitt hjärta dunkade så fort att jag nästan ramlade ihop.
Allt jag och Liam, eller Kevin eller vad han nu heter hade var en lögn.
Han hade gjort det som ett uppdrag.
'' Lugna ner dig! Ta ett djupt andetag!''. sade Justin nära mitt öra.
Jag tog djupa andetag och sagta men säkert lugnade jag ner mig.
'' Vi ska nog gå!''. muttrade jag och skulle vända mig om för att gå då flera pistoler laddades i rummet.
'' Jag tror inte det!''. sade Slyder.

I ren reflex drog jag upp min pistol från låret och riktade den mot honom.
'' Vad får du för nytta av att döda mig va? Du vill ha mig levande, det vet vi alla! Du kan inte döda mig, vad ska du då ha emot Justin? Huh? Våga bara rikta en pistol mot mig en gång till! Jag är inte den tjejen jag var i Stratford John, jag är annorlunda nu och jag kan skjuta dig utan att blinka!!''. röt jag fram och John höjde genast på ögonbrynen.
'' Wow, fiesty!''. skrattade han samtidigt som sina kompisar.
Jag mötte Kevins blick och såg hur han var förvånad över mittt utbrott.
'' Kom nu!''. mumlade Justin och tog tag i mig och öppnade dörren och gick ut.
'' Det här är inte över..''. ropade John efter och jag kände hur jag höll på att kolappsa när vi kom en bit ifrån rummet.
Justins händer kramade genast om min kropp och höll upp mig så jag inte skulle ramla ihop.
Tårar rann ner för mina kinder och hela jag skakade i ren panik.
'' Hur kan han göra.. Så här mot mig!''. snyftade jag fram.
'' Shh! Jag är här, det kommer bli bra!'. mumlade Justin och pussade mitt huvud. '' Dom kommer inte röra dig en gång till, jag ska göra allt för att skydda dig!''. 
Min blick mötte hans och han tårkade genast bort tårarna som rann ner för min kind.
'' Jag lovar!''. 

---

DUN DUN DUUUUN!

SLYDER IS BAAACK!! :D

Vad tycker ni? 

För er som inte vet vem Liam är, (inte den Liam i gänget), är han en person som Cassandra umgåtts med tidigare som bara försvann helt plötsligt.
Och dom stog väldigt nära varandra, och nu fick hon reda på att han ljugit för henne hela tiden. 

Hoppas ni gillar det, och är ledsen över att det är kort..
Men men.. :) 

Kram

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag gjorde den sista locken i mitt hår och lät håret falla ner över min vänstra axel.

Sen tog jag ett djupt andetag och tog på mig halsbandet som låg på bland alla mina saker.
Min blick gick över mig själv i spegeln och jag bet mig i läppen.

Klänningen satt perfekt om min kropp och kramade om alla mina kurvor perfekt.
Det var helt otroligt hur mycket jag tyckte om den här klänningen.

Hur Justin kunde veta att jag skulle gilla den här var fortfarande en stor fråga i mitt huvud.
'' Cassandra är du klar?''. ropade Kimberly utanför dörren.
'' Strax!''. ropade jag tillbaka och sprutade på mig lite parfym samt tog min silvriga lilla väska med allt jag behövde inuti.
Jag var nervös, riktigt nervös.
Att gå på bal och ha på mig klänning var inget jag planerat, och det var inget jag egentligen gillade. 
Min blick gick över min kropp ännu en gång.
Det var länge sen jag kände mig så här vacker. 
Jag vet inte hur länge men det känns som flera år. 
Min blick föll på den lilla silvriga pistolen som Roy gett mig.
Alla var tvungen att ha något sorts skydd med sig.
Jag drog upp klänningen och satte fast den i ett band som jag hade på låret. 
Sedan tog jag  mina grejer och öppnade dörren och gick ut.
Utanför stog Kimberly med ett stort leende på läpparna.
'' Wow, snacka om vacker!''. sade hon och kramade om mig försiktigt.
'' Pfft! Ska du säga!''. log jag och kramade tillbaka.
'' Justin kommer tappa hakan när han ser dig!''. flinade hon.
Jag himlade med ögonen. '' Jag klädde inte upp mig för hans skull! Jag gjorde det för att inte skämma ut mig själv på balen!''. 
Hon skrattade. '' Men ändå, han kommer inte kunna hålla sig borta från dig.''.

'' Kom nu!'' .sade jag och tog hennes arm och gick ner för trappan.
I hallen stog hela gänget i kostymer och snackade för fullt.
Det var rätt underbart att se flera snygga killar i kostym i ett och samma rum.
Vissa av dom har jag inte ens sett i kostym här.
Min blick föll på Justin som var den första att inse att vi var på väg ner.
Hans blick föll längs min kropp och hans mun öppnades en gnutta.
Jag drog nervöst handen genom mitt hår och tog det sista trappsteget ner.
Uppmärksamheten lades på oss och Kimberly skuttade genast fram till Marcus och lämnade mig själv framför dom alla.
'' Ska vi åka?''. mumlade jag och log nervöst.
'' Wow...''. sade Liam och jag fnissade till. 
Han och jag hade inte pratat så mycket sen han försökte kyssa mig och allt blev helt fel.
Jag kände Justins blick bränna mot min kropp och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte gillade det.
'' Babe har du sett min mobil?''. sade en ljus röst och ut från köket kom Veronica.
Mitt glada humör föll genast och jag bet mig hårt i kinden för att inte vända om och inte följa med.
Ingen hade sagt något om att hon skulle med, att hon ens var här. 
'' I din väska!'. sade han coh vände uppmärksamheten till henne.
Hon fnissade till och log stort. '' Ops!''. 
Jag himlade genast med ögonen och tittade på hennes klänning.
Varför blev jag förvånad att hennes klänning var tajtare än någonsin så hennes bröst nästan ploppade ur.
Den var inte heller snygg och passade inte på henne.
Jag antog att hon tog den bara för den var riktigt kort och tröck upp hennes bröst.
'' Hej snygging!''. sade Nolan och jag rynkade på ögonbrynen och titta på honom.
'' Sluta Nolan!''. sade jag en gnutta äcklat.
Han höll upp händerna i försvar och skrattade. '' Skojade!''. 
Jag skrattade och följde efter alla ut ur huset.
Mina höga pumps klickade mot marken och innan vi kom ner på grusvägen tog jag tag i Liam för att inte glida ner med klacken i gruset och fastna.
Han skrattade högt och såg hur jag gick för att inte fastna.
Jag skulle ljuga om jag sa att det inte såg konstigt ut.
'' Sluta!''. 
'' Jag sa inget!!''. sade han och skrattade till.
'' Du skrattade! Du vet inte hur svårt det är att gå i höga pumps, jag har inte gjort det sen.. Ja ett tag..''. mumlade jag och bet mig i läppen.
Hans hand gled om min midja och bar upp mig så jag lutades mot hans mdja och nuddade inte marken.
Förvånat tittade jag på honom men sa inget.
Jag visste inte att han var så här stark.

När vi äntligen kom fram till stället där balen hölls vart jag riktigt förvånad.
Lokalen den var i var hur stor som helst, jag skulle lätt kunna gå vilsa inuti. 
Musik hördes och röster. 
Vid dem två stora dörrarna som var ingångarna stog två vakter och en man med en lista i handen.
Liam och Alex tog tag i varsin av min arm vilket fick mig skratta till innan vi gick längs den långa gången upp mot entrén. 
'' Namn?''. mumlade killen med listan i handen.
'' Bieber!''. sade Justin och killen skannade igenom listan direkt.
Han gav vakterna en nickning innan dom släppte in oss i det stora huset.
Min blick gick runt i den super stora lokalen. 
Det här var bortom mina förväntningar.
Det kryllade av människor, både på dansgolvet och vid baren.
Det pratades för fullt och skratt hördes.
Med en suck såg jag hur gänget gick in i lokalen och började göra sig bekväma med folket.
Vissa av dom började snacka med vissa som jag antog dom kände.
Här stog jag och inte kände en ända människa förutom gänget.
Jag gick, med försiktiga kliv, fram till baren som var lite längre in i lokalen och lutade mig mot den.
'' Ett glas vitt vin!''. mumlade jag och bartendern nickade.
Det tog bara några sekunder innan ett glas med vitt vin var i min hand.
Jag tänkte precis betala men mannen stoppade mig.
'' Det är gratis alkohol ikväll!''. 
Mina ögonbryn höjdes och ett leende spreds på mina läppar.
Kanske var det inte så dumt att komma iallafall. 

'' Jag orkar inte dansa mer Kimberly! Mina fötter värker!'. sade jag och Kimberly skrattade.
Vi hade dem senaste 15 minuterna dansat lite tryckare, mm, för att roa oss själva.
Och helt ärligt hade jag inte ont i fötterna jag ville bara bort till baren.
Folk tittade på oss och det gjorde mig obekväm. 
Hon nickade och skrattade återigen.
'' Det är okej, jag vet att du vill till baren!''. 
Jag skrattade och lämnade henne till Marcus som strax efter dök upp och började dansa med henne.
När jag kom fram till baren beställde jag som vanligt ett glas vin.
'' Gör det till två!''. sade en mörk röst som fick mig vända mig om.
Brevid mig stog en man som kanske var något år äldre än mig, hans hår var mörkbrunt och hans ögon var isblåa.
Jag skulla ljuga om jag sa att han inte såg bra ut.
Med ett leende log jag mot honom och vände mgi sedan om för att ta en klunk av mitt vin.
'' Lust att dansa?''. flinade han och lutade sig med sin ena arm över baren.
'' Jag är inte en som dansar!''. ljög jag.
Jag visste inte ens hans namn men han var ju riktigt snygg.
Han ryckte på axlarna och log snett.
Det var nästan så hela jag skulle bli röd av hur vacker han faktist var. 
'' Jag såg dig tidigare!''. sa han och lutade sig fram nära mitt öra. '' Och då verkade du inte som en som inte dansar!''. 
Min blick gick runt i salen.
Vad skulle jag göra? 

Plötsligt fick jag syn på Justin som stog lutad mot en av väggarna längre bort med blicken rakt på oss
Han pratade smått med en kille brevid men var inte så inne i samtalet. 
Han tog en stor klunk av sin öl och tittade nästan läskigt på mig. 
Jag visste att han var avundsjuk och nu har jag chansen att göra de större.
'' Du sa aldrig ditt namn!''. sade jag och vände blicken till mannen brevid mig.
'' Lucas, du sa aldrig ditt!''. flinade han så ett litet leende spreds på mina läppar.
'' Cassandra!''. 
Han ler återigen och lutar sig framåt. '' Cassandra, vad säger du om att dansa?''. sade han och höll ut sin hand mot mig. 
Jag bet mig i läppen och tittade lockande på handen.

Snabbt sneglade jag på Justin och bara genom det var mitt beslut löst.
Jag placerade min hand i hans stora och en pirrig och konstig känsla for genom min kropp.
Dock kunde jag inte tyda på om det var bra eller en dålig känsla.
'' Visst!''. 

 

 

 

 

---

 

 

Mina ögoin vidgades åt hennes svar och mina läppar skildes åt. 
All luft och liv sögs ur mig medan allt runt om kring mig bleknade. 
Jag kände hur min syn blev suddig och hur hjärtat slutade så, som om jag dog. 
Som om jag höll på att drunkna, som att jag inte kunde andas, som om jag torterades. 
Något av detta skulle vara så himla mycket bättre än att ha dessa ord kastas som pilar av eld på en. 
Jag lät hennes ord sjunka in i min hjärna och lät varje ord granskas noga. 

 

'' V-va?'. lyckades jag änligen få ut.
'' Mitt hjärta stannade på grund av dig!''. ropade hon ut och slog på mitt bröst. 
Hon grät, grät som hon aldrig någonsin gjort förut. 
Och helt ärligt ville jag gråta med henne, men jag kunde inte. 
'' Jag vaknade och trodde allt var som det brukade, men det var det inte! Du var fortfarande den idiotiska och äckliga person som du igentligen varit hela tiden!''. kved hon fram.
'' Så våga bara berätta för mig att du vet vad smärta är, för det gör du inte!''. skrek hon och backade ifrån mig. '' Du vet ingenting!''. muttrade hon ilsket. 
Hennes röst skakade av vreda och det gjorde mig helt förlamad. 
'' Jag dog förfan på grund av dig..''. grät hon återigen och greptag frustrerande i sitt hår. '' Jag dog. Jag var död, i 6 minuter!''. snyftade hon och sparkade till en närliggande stol. '' De vet inte ens vad det var som fick mig leva igen.''. 
Jag stog där och tittade på henne i ren chock. 
Hon vände sig om och gick mot mig och tittade i ren vrede i mina ögon. 
'' Vet du vad som förde mig tillbaka till livet? Va?''. viskade hon och lutade huvudet åt sidan.
Jag ville svara, men jag kunde inte. 
'' Jag vet inte heller!''. muttrade hon med sammanbitna tänder. '' Men jag vet säkert att det inte var du!''. 
Hon skulle precis vända sig om och gå till Alex som vi båda glömt stod här och lämna mig men jag tog tag i hennes arm och drog henne mot mig. 
'' Du dog? Pågrund av mig?''. viskade jag samtidigt som min röst sprack av det känslomässiga trycket.
Jag titttade upp på henne och hon bara nickade. 
'' Ditt hjärta stannade?''. frågade jag och tog frustrerat tag i mitt hår samtidigt som hon nickade. 
'' Och jag var itne där..''. mumlade jag.
En tår gled ner för hennes kind och det gjorde mig galen. 
Jag tog tag i en vas som stog placerad på bordet och slängde den över altanen i ren ilska samtidigt som jag skrek till. 
Cassandra ryckte genast till medans Alex stog chockad vid dörröppningen med några bakom sig utan att säga ett ord. 
Jag andades in och ut, tungt samtidigt som jag lutade mig mot väggen. 
Sedan vände jag mig om för att titta på henne, men hon kollade inte på mig.
Hennes ögon var klistrade på golvet. 
Jag knät min käke och kände den stickande känslan bakom mina ögonlock.
Hastigt rusade jag fram och föll på knä framför henne .
'' Cassandra..''. viskade jag fram. '' Titta på mig..''. 
Henne ögon öppnades och tittade på mig. 
'' Jag är så ledsen!''. mumlade jag och skakade på huvudet. '' Jag är så jäkla ledsen. Du har lidit så mycket på grund av mig och jag..''. 
Jag var tvungen att avbryta mig själv då ilskan bubblade upp återigen.
Just nu var jag så himla arg på mig själv, på livet, på allt! 
'' Jag har varit den största idiot någonsin mot dig. Jag är så ledsen. Jag önskar jag kunde ta tillbaka allt jag gjorde och att det var som förr. Jag är så ledsen att jag sårade dig. Fan! Jag borde vetat!''. nästan skrek jag i frustration. 

Mina händer höjdes och smekte hennes varma och mjuka kinder. 
'' Jag dödade dig nästan!''. viskade jag i ren smärta.
Jag hade nästan dödat den tjej jag älskat mer än någonsin i hela mitt liv.

Hon tittade djupt in i mina ögon och bet sig hårt i sin röda och svullna läpp. 
'' Ett förlåt kommer inte hjälpa för allt du gjort Justin..''. viskade hon och tittade ner.
Jag tog frustrerat ett djupt andetag och backade ifrån henne.
'' Jag klarar inte av det här..''. mumlade jag och rusade ner för trappan bort från huset.

CASSANDRAS PERSPEKTIV:

 

Jag såg hur Justin rusade iväg i full fart och genast släppte jag ut ett andetag jag inte visste jag höll.
Jag stog som fast frusen i marken och tänkte om och om igen på vad som just hänt.
Han bad om ursäkt, och så mycket jag än ville förlåta honom kunde jag inte.
Allt han gjort mot mig kräver mycket mer än en ursäkt.
Han satte mig genom helvete. 
Någon sekund senare kände jag en hand på min axel och jag vände mig om i förvåning.
Där stog Alex med ett ansiktutryck jag aldrig sett honom bära. 
Han tittade ledsamt på mig och genast slängde jag mig i hans famn. 

 

'' Hur mår du?''. mumlade han nära mitt öra.
'' J-jag vet inte..''. viskade jag fram. 
Det var sanningen.
Jag hade ingen anning om vad jag kände just nu. 
Mina känslor var så blandade så det skrek om det och gjorde mig super förvirad.
'' Kom vi går in!''. sade han och avslutade kramen och drog in mig till vardagsrummet.
När jag kom in möttes jag av ledsna miner och en stor kram av Kimberly.
'' Hur är det? Gjorde han dig illa? Ska jag slå honom?''. rabblade hon på.
'' Kim det är lugnt!''. sade jag och tvingade fram ett leende.
Hon pustade ut och suckade. '' Jag finns alltid här!''. 
Jag nickade och slog mig ner i soffan och drog upp knäna mot mitt bröst.
Alla var tysta, knäpp tysta.
Och jag var nästan säker på att man hörde allas hjärtslag så tyst var det. 
'' Säg något!''. sade jag sedan och blickarna föll genast på mig.
Alex tittade på Roy som tittade på Nick som tittade på Seth. 
Kimberly hade tillsammans med Marcus och Liam gått ner till källaren och lämande oss tillsammans.
Det kanske var bra då dom inte vet hela historien mellan mig och Justin.
'' Du berättade nyss att du har problem med ditt hjärta och du förväntar oss att säga något?''. sade Roy. 
'' Ja?''. sade jag och bet mig i läppen.'' Det är ingen stor grej.''. 
'' Ingen stor grej?!''. tjöt Seth. '' Du kunde dött Cassandra! Det här är en stor grej som du skulle berättat för oss redan från första början!''. 
'' Men jag har inte dött har jag? Det är ni som gör en sån stor grej av det hela. Jag äter tabletter för mitt hjärta, jag får bara inte bli överstressad så går allt bra.. ''. 
Jag såg hur Roy drog frustrerat i sitt hår. 
'' Fan! Om jag visste om det här kanske jag..''.

'' Vadå? Övertala Justin om att stanna och bli den snälla gulliga person han någonsin varit?''. avbröt jag Roy. '' Pfft, eller hur Roy. Det skulle du aldrig gjort!''. 
Han tog ett djupt frustrerat andetag.

'' Vi gjorde det för ditt eget bästa..''. sade Nick och tittade mig i ögonen. 
''Aa och se hur det gick..''. muttrade jag.
'' Fan förlåt, du har lidit så jävla mycket!''. mumlade Roy. 
'' Ja det har hon!''. sade Alex som inte sagt ett ord sen vi kom in i vardagsrummet.
'' Hade du berättat hade vi behandlat dig annorlunda Cassandra!''. sade Seth.
Jag höjde ögonbrynen irriterat.
'' Jag ville inte bli behandlad annorlunda, jag ville att Justin skulle visa sin sanna sida..''. sade jag och la armarna i kors. 
Dem alla suckade och det gjorde så jag bet mig i läppen.
Det var nervöst att snacka med dom, det har det alltid varit så. 
Utan Justin i rummet har det alltid på något sett varit obehagligt att snacka med dom. 
Jag vet inte på vilken sida jag har dom på. 

DAGEN EFTER: 

Jag såg inte Justin något mer sen vårat argument igår.
Han höll sig undan och knappt paratade med någon.
Helt ärligt gjorde jag samma sak.
Nästan alla här hörde vårat argument, hörde allt vi sa. 
Så det var rätt obekvämt att vara runt alla och inte tänka på att dom vet allt vi snackade om.
Det var lördag och klockan var strax efter tolv på förmiddagen. 
Jag satt i köket tillsammans med några av grabbarna och Kimberly. 
'' Hej Februari!''. mumlade Roy. 
Jag sneglade på almernackan på väggen och såg att det var den 1:a februari idag. 
Jag hade varit här i nästan en månad nu. 
Dock kom jag inte hit exakt den första Januari men någon vecka i början. 
'' Hörrni!!''. ropade Nolan och skyndade sig in i köket med en nyvaken Justin bakom sig.
'' Skrik inte vafan!''. mumlade Justin och slog sig ner på en av stolarna.
'' Det seriöst sjukaste hände nyss!''. sade Nolan och såg både glad och förvånad ut.
'' Vad Nolan?''. muttrade Roy.
'' Reggie ringde och sa att dom skulle hålla sig undan från och med nu. Att vårat argument inte hade någon mening och att dom ändå tröttnat på det här stället. Tror dom till och med ska flytta här ifrån!''. sade Nolan och la sin mobil i fickan.

Jag rynkade genast på ögonbrynen,precis som resten av gruppen gjorde.
'' Bara sådär?''. sade Nick frågandes.
'' Ja!! Bara sådär!''. sade Nolan och log stolt.
'' Något stämmer inte, varför skulle dom bara överlämna der här till oss?''. sade Roy och la armarna i kors.
Nolan röck på axlarna. '' Dom har väl tröttnat!'. 
Justin spände käken och jag såg hur han tänkte igenom det hela.
'' Vi håller ett öga på dom från och med nu. Vi kan inte lita på dom, och vem vet om dom har något planerat!''. sade han med sin hesa morgon röst.
Nolan nickade. '' Självklart! Men vafan, jag tror dom var seriösa!''. 
'' Som Justin sa, vi borde hålla kolla på dom några veckor om inte månader framåt.''. sade jag och blickarna vändes mot mig, speciellt Justins. 
Dem alla nickade svagt.
Jag förstog själv att det var något som inte stämde.
Dom var så envisa i början att vi ite skulle komma och ta det hela, och nu helt plötsligt ge det till oss utan något som helst problem.
Det var något som inte var som det skulle och jag skulle ta reda på vad det var.
Just nu efter allt som hänt mellan oss finns det ingen chans att dom bara skulle lämna det här.
Något var på gång att hända, det tror jag alla här kände på sig.
Något som jag inte tror är positivt. 
'' Och ni tjejer behöver fixa bal klänningar!''. sade Nolan. 
Både jag och Kimberly höjde ögonbrynen.
'' Va?''. 
'' Vi ska på bal!''. flinade Nolan och slängde ut ett kort på köks bordet.
Jag dorg genast det åt mig och läste.
Det var en inbjudan till en stor fest för de 'rika' människorna i LA. 
Mina ögonbryn for genast upp och jag tittade frågandes på Nolan.
'' Allvarligt? En bal?''. mumlade jag, 
Nolan skrattade och nickade. '' Ja! Hörde att The Krays skulle vara där så då kan vi hålla ett öga på dom!''.
'' Absolut inte! Tänkte inte utsätta mig själv och er för fara, tänk så har dom planerat något? Va?''. muttrade Roy.
'' Då är vi beredda!''. 
'' Nej det är faktsit en bra idé. Vi kan hålla koll på dom och vi kan ha skydds material på oss!''. sade Justin och la armarna i kors.
'' Så du tänker sätta på dig en kostym?''. sade jag frågandes.
Justin nickade. '' Varför inte?''. 
'' Ja, jag tänker iallafall inte sätta på mig en jäkla bal klänning!''. sade jag bestämt.
'' Åh kom igen, vi kan gå och shoppa tillsammans!!''. tjöt Kimberly överlyckligt.
'' Glöm  det! Tänker inte sätta på mig en klänning!''. 
Killarna skrattade dovt.
'' Du ska med iallafall, och du kommer skämma ut dig själv om du inte har på dig något annat än en klänning!''. flinade Roy. 
Jag himlade med ögonen. 

'' Jag tänker inte ha på mig en klänning. ''. 

'' Jag ser inte klok ut Kimberly!''. mumlade jag irrierat och kollade på mgi själv i spegeln.
'' Klänningen var fin och du är fin, men ni passade inte ihop!''. fnissade Kim och tittade på mig i hel spegeln.
Klänningen jag hade på mig var aprikos och riktigt tajt och jag såg förjävlig ut.
Vi hade varit inne här i nästan 3 timmar och prövat klänningar.
Fråga mig inte hur jag kom hit.
Jag blev dragen av nästan alla i gänget hit och blev tvingad av Kim att pröva klänningar.
Visst vi har haft kul tillsammans men jag tycker inte om att bära klänningar längre.
Sen balen jag hade med Justin och Bruce har jag alltid haft lite svårt med klänningar, speciellt dom här fancy stora klänningarna.
Sen har jag ingen lust heller att pröva dom då jag avskyr baler och det händer alltid något illa på dom.
Förra gången jag var på en bal lämnade Liam mig utan att höra av sig.
Fick dock höra att gänget hotat honom att lämna, varför vet jag fortfarande inte.
Tycker fortfarande att han skulle hört av sig, vi var ändå jätte nära vänner.
'' Hallåå? Jorden anropar!''. skrattade Kim bakom mig.
Jag vaknade genast ut ur mina tankar och log svagt.
'' Förlåt, försvann i mina tankar!''. sade jag och drog handen genom mitt hår.
Jag stängde sedan draperiet för omklädnings rummet och drog av mig klänningen.
Mina tankar drog åt ett annat håll.
Förut var det jag, Bonnie och Kate som shoppade tillsammans. 
En gång var det också Justin. 
'' Ursäkta? Miss?''. sade en röst utifrån som jag visste var kvinnan som jobbade här.
'' Mhm?''. svarade jag och hängde upp klänningen på galjen.
'' Vi fick just ett samtal om ett förslag på klänning till dig!''. sade hon.
Jag rynkade på ögonbrynen och drog för draperiet lite så jag mötte hennes blick.
'' Va?''.
Hon nickade och log. '' Ja, vi fick ett samtal om att du skulle gilla den här klänningen!''. 
Hon höll sedan upp en klänning som var den vackraste jag sett.
Den var ill röd utan axelband och var figur sydd ända ner till knäna ungefär där den gick ut i volanger.
Den var precis i min stil och jag älskade den.
'' Åh! Jag tar den! Vad kostar den?''. sade jag.
'' Den är redan betalad!''. sade hon och log.
Mina ögon for upp. '' Va? Vem betalade?''. sade jag och tittade på Kimberly som röck på axlarna.
'' Han sa aldrig sitt namn Miss!''. 
Jag nickade och tog klänningen i famnen och höll den mot min kropp.
Just nu behövde jag inte ens pröva den för jag visste att den var perfekt.
Fort som jag kunde tog jag på mig kläderna jag haft tidigare och tog klänningen och klev ut ur prov hytten.
Kimberly hade redan hittat en klänning, det gjorde hon efter 5 minuter vi kommit hit.
'' Vem kan ha betalat?''. sade Kimberly och tittade på mig när jag la ner klänningen i en vit stor påse så den inte skulle bli skitig.
'' Jag tror jag har en idé!''. 

 

Jag gick upp för trappan och in i mitt och Justins rum.
I sängen låg Justin som jag trodde och höll på med sin mobil.
Jag hängde försiktigt upp klänningen på garderobs dörren och vände mig mot Justin.
'' Tack..''. sade jag och bet mig nervsöst i läppen.

Justin vände blicken från mobilen till mig. '' För vadå?''. 
Jag slog mig ner på kanten av sängen och tittade menande på honom.
'' För klänningen!''.
'' Va? Vilken klänning?''. frågade han förvånat och rynkade på ögonbrynen.
Genast blev jag nervös och började tänka igenom allt.
Tänk så var det inte han som betalade den?
Då hade jag skämt ut mig riktigt rejält.
'' Betalade inte..''. 
''.. Jag driver med dig, varsågod!''. flinade han.
Jag pustade lättat ut och böjde mig framåt och slåg han på armen.
'' Jag trodde jag hade skämt ut mig själv!''. tjöt jag och han skrattade och drog handen över där jag slagit honom.
'' Du skulle sett din min!''. fliande han och skrattade lite till.
Jag log bara åt att höra hans underbara skratt, det är inte vanligt att höra det längre.
Han slutade skratta och blev sagta men säkert seriös som jag.
För någon sekund hade vi båda glömt bort argumentet vi hade igår, och för någon sekund trodde vi båda att allt var som förr.
Men det var raka motsatsen.

'' Jag ska.. Ehm.. Duscha nu..''. sade jag och skyndade mig in på toaletten.

Jag önskar bara att det kunde vara normalt mellan mig och Justin.
Att vi kunde ha en normal konversation utan något pinsamt eller något argument.
Men jag antar att det skulle ta ett tag innan det skulle hända..

 

 

 

 

 

 

Hon drog genast upp mitt ansikte så våra blickar möttes och log smått.
'' Du har ingen aning om hur jävla mycket jag vill kyssa dig just nu..'. mumlade jag och grep tag om hennes midja. 
Hon skrattade tyst. '' Så? Varför inte bara göra det?''. mumlade hon oskyldigt. 
Jag svalde hårt och kände hur hon nuddade med sina läppar bara några centimeter mot mina.
'' Du är en retsticka, det vet du va?''. morrade jag frustrerat. 
Sedan tog jag tag om hennes rumpa och lyfte upp henne så hennes ben var om min midja samtidigt som jag tryckte mina läppar hårt mot he-...

I ren chock for jag upp i sängen och gav ifrån mig ett högt flämtande. 
Jag sög genast in ett djupt andetag och försökte andas så mycket som möjligt.
Svettpärlor rann längs min panna och min blick gick förvirrat runt i det solljusa rummet.
Jag blundade hårt och försökte slappna av. 
Sängen var tom så jag antog att Cassandra sov någon annan stans. 
Jag insåg sedan att allt bara var en dröm, en idiotisk dröm. 
Försiktigt klev jag upp ur sängen och gick in till toaletten.
Mina knän var svaga och hela kroppen var slö. 
Genast när jag kom in till toaletten hoppade jag in i duschen och slog på kallvattnet. 
Min hud brännde, mina läppar, min hals, allt brände tack vare hur hon rörde mig i drömmen.
Frustrerat suckade jag och skakade på huvudet.
Det var bara en dröm.

 

Jag lindade en handuk runt midjan och tittade på mig själv i spegeln. 
Hastigt satte jag händerna på handfatet för att balansera min vikt.
Hela jag kände mig yr och svag och min blick undersökte mitt bleka ansikte.
Fan också, jag hade bara en dröm om Cassandra men vi höll på att kyssas både i drömmen och i verkligheten.
Vad skulle jag göra nu? 
Jag visste att om något skulle det bara bli värre. 
För varje gång jag tittar på henne skulle flashbacks från drömmen komma rusandes tillbaka och den starka känslan att vilja kyssa henne skulla komma tillbaka. 
Mina fingertoppar rörde smått vid mina läppar, och överaskande kände läpparna svullna. 
Som om jag just kysst henne, men det hade jag inte. 
Men ändå, jag hade kysst henne innan matchen som en lucky kiss, och det var hon. 
Men dock skulle jag inte erkänna det högt för gänget älskar att gnugga saker i mitt ansikte.

Och jag hade nästan kysst henne i duschen. 
Om bara inte Veronica ropat på mig skulle vi förmodligen kyssts, medan hon var blöt och praktist taget naken. 

Fan jag borde verkligen sluta tänka på att kyssa Cassandra när hon kommit ut ur duschen annars skulle de sluta. 
Jag kunde inte sluta tänka på kyssen som vi delade på matchen. 
Jag minns det så jäkla väl, jag var fortfarande beroeende av den känslan. 
Jag minns till och med hur det pirrade i hela mig, hur min andning och hjärtslag var pausade, hur mina lungor gav ut. 

Det var något som jag insett nu hur mycket jag saknat, hur mycket jag saknat henne. 

CASSANDRAS PERSPEKTIV:

 

Jag hade lärt mig att vissa saker är bättre bevara som en hemlighet.
Ibland är det bara bättre att gömma dina känslor oh allt som du har gömt djupt inom mig, på en plats så mörk att ingen vågar titta. 
Och när jag tittade på den förskräckt chockade Justin visste jag att han var rädd för att veta vad som hände i mitt huvud.
Jag hade gett honom en liten smak av mina känslor och han var redan rädd för att veta resten. 
Hon dog.
Dessa ord flög snabbt ut ur min mun, jag kunde inte ens tänka mig för.
Jag menade inte att säga det.
Det var inte en del av mina planer, och jag visste att det var bäst att hålla tyst och inte berätta för honom om något oavsett om han har med det att göra eller inte. 
Han skulle gå sönder om han visste hälften av sakerna jag gått igenom när han lämnade. 
Men jag väntde på rätt tillfälle att släppa bomben. 
Jag hade aldrig varit en som sökte uppmärksamhet, eller att folk ska tycka synd om en.
Jag hade varit den tjejen alla tyckt synd om tidigare, och nu var jag trött på det. 
Det är därför jag packade mina väskor och lämnade Stratford och lämnade alla att tro att jag var död. 
Så att alla jag kände skulle sluta tycka synd om mig. 
Jag hade fått nog av det och det gjorde mig illamåeende att veta att folk såg mig som en blyg liten flicka som inte gjorde en fluga för nära. 

Men den här gången hade det gått för långt. 
Jag var på något sett ivrig att se den smärta och skuld och ånger i Justins ansikte när han fick reda på allt jag gått igenom jag ville se hans ögon vidgas och hans händer dra igenom hans hår. 
Jag visste att jag gjort framsteg då hans min när jag tog ett bloss av knarket var obeskrivlig. 
Jag ville se honom lida även om det var för en mille sekund. 
Tro mig det ville jag verkligen. 
Men även om jag hade den kraft att se honom gå igenom allt jag gått igenom ville jag på något sett ändå inte det. 
Jag brydde mig fortfarande om honom men ändå ville jag se honom lida. 
Mina tankar och planer drog åt varsitt håll och det gjorde mig frustrerad. 

Jag gick ut ur Alex och Nicks rum frustrerat. 
Jag hade sovit på golvet på massor av filtar och täcken och det var inte speciellt skönt.
Sen hade min tabletter för hjärtat hade tagit slut och jag behövde värktabletter för min midja och lite till. 
Jag hade helt glömt bort att tabletterna tar slut någon gång och jag var tvungen att äta dom. 
Alla var på nedervåningen och jag tänkte fråga Alex om han kunde skjusa mig till apoteket eller något.
När jag fått på mig ett par jeans och en vanlig t-shirt med 'Roling Stones' märket på gick jag ner till köket. 
När jag kom in satt Alex, Nick, Roy och Justin vid köksbordet.
Genast bet jag mig i läppen och lutade mig mot diskbänken.
'' Alex?''. mumlade jag.

Han vände blicken från killarna till mig.
'' Japp?''. 
'' Kan du skjusa mig till apoteket?''. frågade jag.
Denna gång vändes alla blickar på mig och genast kände jag mig obehaglig. 
Alex bet sig i läppen. '' Jag kan inte, jag, Nick och Roy ska mecka lite med bilarna i garaget!''. 
Jag suckade och nickade. '' Vart är resten?''. 

Då kunde jag fråga Kimberly och hon skulle inte säga nej.
'' Dom har åkt iväg och kommer hem senare ikväll!''. 
Jag suckade irriterat och slängde med armarna i luften.
'' Då går jag isåfall, jag måste till apoteket!''. muttrade jag och började gå ut från köket.
'' Jag kan skjusa dig!''. sade en hes röst som gjorde att hela jag rös. 
Jag vände mig om och mötte Justins blick. 
'' Har ändå inget att göra!''. mumlade han. 
Med en suck nickade jag. '' Okej visst.''. Innan jag gick ut från köket.
'' Vi åker om 15 minuter!''. ropade han efter mig.

Jag himlade med ögonen och gick tillbaka upp till övervåningen. 
När jag kom upp gick jag in till mitt och Justins rum och tog min handväska coh packade ner plåmboken, mobilen, sedan lite till bland annat recept för mina tabletter som jag måste lämna in. 
Sedan sprutade jag på mig lite parfym och kammade snabbt igenom håret.
När jag var klar drog jag på mig min jeans jacka och stövlar innan jag gick ner.

 

Jag slog med mina fingrar på ratten och väntade på att hon skulle hoppa in i bilen.

Jag kan fortfarande inte förstå det.
Varför var det så viktigt att hon behövde åka till apoteket?
Behövde hon huvudvärks tabletter?
Det har vi hemma, vi har nästan allt hemma.
Bildörren stängdes med en smäll och Cassandra satte sig i sätet utan att göra ögonkontakt med mig. 
Jag slickademig om läpparna och vände blicken mot henne och såg hur hon la armarna i kors och tittade ut genom fönstret. 

Vi sa inte ett ord tillvarandra.
Jag antar att det var bra.. 
Eller kanske var det dåligt.. 
Eller både. 
Jag ville prata med henne men jag ville inte ta upp gårdagens händesler eller några minnen av något slag eftersom jag visste att det skulle sluta illa. 
Jag ville bara att hon skulle prata med mig, då kanske hon skulle titta mig i öggonen. 
Jag letade efter den söta oskydliga Cassandra som jag kände.
Vart tog hon vägen?
Jag parkerade bilen utanför apoteket och bet mig i läppen.
'' Vi är här!''. sade ag.
'' Jag vet!''. sade hon och nästan avbröt mig innan hon öppnade dörren och gick in till apoteket.
Jag släppte ut en liten suck och drog handen genom håret. 
Min blick gick runt i bilen och landade på hennes mobil som hon glömt.
Min hand började skakade och jag tittade hårt på mobilen.
Jag hade lust att gå igenom hennes mobil, även om det var en dålig ide. 
Jag ville bara se vem hon pratade med, vem hon kände nu för tiden.
Kanske till och med kolla igenom hennes bilder och se om hon hade några bilder kvar på oss. 
Men jag ryckte snabbt bort min hand när jag märkte att hon kom ut ur apoteket med en påse i handen.

Mina läppar skidles för att säga något när hon hoppade in i bilen men jag fick inte ut något.
Mina ögon klistrades fast på hennes påse full med piller och flaskor.
Varför så många mediciner?
När vi nästan var framme vid huset började min telefon ringa.

Jag tittade ner på skärmen och såg Veronicas namn lysa.
Frustrerat suckade jag och tittade tillbaka på vägen. 
Tre sekunder efter min mobil sutade ringa började den ringa åter igen, det var Veronica för andra gången 
Mobilen ringde säkert 5 gånger innan det blev tyst och jag suckade.

Jag hade trott att Cassandra skulle säga något. 
Men tydligen inte.
Jag ville bara så gärna prata med henne, jag brydde mig inte om om det var om ost eller om hur vädret är, jag ville bara höra hennes röst och prata med henne. 

Min mobil plingade tll och denna gång var det ett sms från Veronica.

Kunde inte hon sluta någon gång?

Irriterat himlade jag med ögonen och tittade lite då och då på mobilen för att se vad det stog.
'' Kom igen titta på smset!''. sade hon utan att titta på mig. '' Du vet att du vill!''. sade hon med ett litet lömskt leende. 
'' Nej det spelar ingen roll!''. svarade jag och skakade på huvudet. 
'' Varför håller du på att sitrra på mig som om jag är den sista matbiten på jorden?''. sade hon och denna gång lite hårdare. 
Sedan öppnade hon bildörren och gick ut. 
Jag suckade frustrerat och skyndade mig ut själv.
'' Cassandra!''. ropade jag. '' Cassandra vänta!'. 
'' Vad vill du?''. skrek hon på mig. 
'' J-jag..''. började jag. '' Jag vill prata med dig!''. andades jag ut.
Hon la armarna i kors och suckade.
'' Vill du veta vad jag vill prata om? Jag vill prata om hur man gått vidare med sitt liv som om ingenting har hänt!''. muttrade hon i ren ilska. 
Hon vände sig om och började gå mot sin bil som var parkerad på tomten. 
'' Cassandra! Cassandra!''. sade jag och skyndade mgi efter henne. '' Cassandra sluta! Bara sluta! Gå inte ifrån mig!!''. sade jag och grep tag om sin arm och drog henne med mig upp för trappan och upp på verandan.
'' Vafan gör du!?''. ropade hon och försökte putta bort mig.
'' Vill du prata?''. muttrade jag och tryckte ner henne i soffan. '' Nu ska vi förfan prata!''.
Ilsket slängde jag med armarna och spände käken.
'' Vi kan prata om vafan du vill prata om. Du kanske vill prata om vad jag gjorde efter jag lämnat dig? Visst låt oss prata om det. Vill du prata om hur jag 'gått vidare' som du säger? Då ska jag ge dig alla jävla detaljer! Låt oss bara prata för en gångs skull!!''. tjöt jag frustrerat och tittade ner på henne.
Hon korsade genast armarna över bröstet och tittade in i mina ögon i en sekund innan hon tittade bort och skakade på huvudet.
'' Du har undvikit ämnet hela tiden jag varit här och nu vill du helt plötsligt prata om det?!''. skrattade hon irriterat och tittade på mig.
Jag sög in ett djupt andetag. '' Därför jag är trött! Jag är trött på det här. Trött på att hamna i bråk varje gång jag försöker starta en konversation. Jag har förfan fått nog av allt det här. Att du inte pratar med mig eller ens tittar på mig gör mig helt jävla galen. Du dök upp från ingenstans efter 7 månader och du kan inte förvänta dig att jag inte ska känna så här. Det har gått flera veckor sedan du kom hit oh jag blir galen för jag har ingen aning om vad du tänker och hur du känner. Och jag är inte van att du inte vill prata med mig.''. skrek jag desperat och böjde mig lite ner. 
'' Jag vill att du ska berätta för mig vad som hände eftersom jag förtjänar att veta! Slå mig, skrik åt mig, vad som helst! Bara sluta med den där jävla attityden som du aldrig slutar med och sluta håll saker ifrån mig, jag vill att du ska berätta sker för mig igen!''. spottade jag ilsket och tog tag i mitt hår frustrerat.

Jag såg hur hennes ögon fylldes med tårar vilket gjorde mig ännu mer frustrerad.
'' Du har mod att tala om det där för mig efter allt? fräste hon och tittade på mig.

 

'' Jag vill att du berättar för mig!''. sade jag likt en viskning.
'' Du ska inte höra det från mig Justin. Du ska lista ut det själv! Du säger du vill att jag ska öppna mig upp till dig, det är inte så det fungerar. Inte efter allt!''. 
'' Efter vad?''. frågade jag.

Jag tryckte precis på hennes knappar och kanske fick det henne öppna sig och spricka. 
'' Efter vad du gjorde mot mig!'''. grät hon. '' Jag gav dig allt Jag gav dig allt jag hade, mig själv. Allt du ville ha, gav jag dig och se vart det fick mig. Jag vet inte ens om jag gjorde ett misstag! Och ändå slutade allt som det gjorde!''. tjöt hon och tårarna forsade ner för hennes kinder.  '' Jag fattar, okej? Du älskade inte mig tillräkligt mycket eftersom du betedde dig som du gjorde!''. 
'' Det har ingenting med det här att göra!''. spottade jag ilsket.
'' Det har allt med det här at göra, för du litar inte på mig, eller älskade mig tillräkligt för att kämpa för mig!''. 
Frustrerat bet jag mig i läppen och tittade på henne.
'' Det gjorde jag!!''. skrek jag äntligen och såg hur hon tårkade sina tårar.
'' Sluta, det gjorde du inte. För du behandlade mig så himla illa och till slut bara drog du.''. skrek hon på toppen av hennes lungor och ännu mer tårar kom. 
Mitt hjärta värkte av att se henne så här.
'' Jag gjorde det för ditt eget bästa. Jag hade insett vilken jävla idiot jag var mot dig dem senaste dagarna och när du blev skjuten gick gränsen. Det var jag som gjorde så du hamnade i fara. Jag gjorde det för att skydda dig!''. sade jag och bet mig i läppen. 
'' Du frågade aldrig vad jag tyckte. Du är van att göra alla beslut själv och inte ens tala om för mig att Cain och dom var ute efter dig! Du valde istället att lämna mig efter att jag blev skjuten när det var du som skulle bli det! Du är så jävla självisk Justin!'. sade hon med en röst som var mjuk och sårbar och det gjorde så ännu mer smärta uppstod. 

'' Jag gjorde det för dig!''.
'' Säg inte så!''. muttrade hon irriterat. '' Vi vet båda att du gjorde det för dig själv, för ditt eget bästa. Så du behöver inte ljuga och gömma att du var trött på mig och ville hitta någon ny tjej! Du hade ingen rätt att lämna mig sådär! Att inte ens kämpa för mig!''. spottade hon hårt och stampade till i golvet. '' Så säg inte att du gjorde det för mitt bästa, för att hålla mig glad och trygg för det var raka motsatsen!''. 
'' Berätta vad som hände då!!''. skrek jag så högt jag orkade.
Jag ville känna smärtan som hon kände så jag kunde förstå henne.

'' Jag ska berätta vad som hände. Jag var helt förstörd. Det var inte du som upplevde det, det var jag. Du slog mig och betedde dig som en jävla idiot. Jag kommer inte ens ihåg att du gjorde slut med mig utan du bara lät det glida ut i sanden!''. 
'' Varför går du runt med bilder på oss då? Med all de jag gett dig?''. skrek jag.
Hennes ögon vidgades och hon försökte hålla andningen normal.
Sedan reste hon sig upp och gick närmre mig.
'' För att påminna mig om hur du en gång var så jag inte kommer tappa hoppet om att få tillbaka den personen!''. fräste hon. 
'' Jag var lika förkrossad som du var!''. sade jag för att försvara mig själv.

'' Nej det var du inte!!''. skrek hon och sparkade bordet som stog på altanen. '' Det var jag som reste nästan 3000 mil, inte du!''. 
'' Säg mig vad du vill ha av mig!!''. tjöt jag i ren panik.
'' Jag har redan sagt det Jag vill ha mig själv tillbaka. Min kärlek tillbaka. Mitt liv tillbaka!''. skrek hon och puttade till mig på bröstet och gick förbi. 
Hon andades kraftigt och jag svär att jag kunde höra hennes hjärta slå.
'' Jag kan omöjligt komma på något som kommer få dig känna hälften av det saker jag gått igenom, eftersom det är omöjligt. Du kan inte ens föreställa dig det!''. hånade hon och korsade sina armar över bröstet.
'' Testa mig!''. sade jag och härmade hennes handlingar.

Hon bet tag i sin neder läpp och närmade sig mig.
Jag såg hur hon andades otroligt kraftigt och jag visste att hon skulle spåra ur vilken sekund som helst.
'' Vad händer här?!''. sade en röst som tillhörde Alex. 
'' Lägg dig inte i det här!!''. fräste jag utan att bryta kontakten mellan mig och Cassandra.
'' Jag kom hit och nu kan jag inte bara gå ifrån dig. Därför att varje gång du passerar mig utan att le eller röra mig, eller åtminstonde få ögonkontakt känns det som jag dör lite mer inuti!''. sade hon och hennes röst sprack.

'' Tror du det var lätt för mig eller? muttrade jag och tittade in i hennes tårögda ögon. '' Tror du att det var lätt för mig att gå ut ur ditt liv som jag gjorde, va?''. 
'' Du lyckades, eller hur?''. fräste hon och torkade sina tårar. 

 

Hennes händer skakade mer än någonsin och hennes andetag var mycket mer ojämna. 
'' Låt mig säga dig en sak, det var det inte. Jag led varje dag mer än vad du någonsin kan tänka dig. Det fanns förfan tillfällen då jag kände lust att mörda mig själv för jag inte kunde ta smärtan!''. 
Hon skrattade sarkastiskt åt mitt svar.
'' Tror du jag är skadeglad? Att jag sitter och tänker att min sorg slår din? Då har du så jävla fel. Det gör så jävla ont! Och du kan inte mäta din smärta med min!''. 

Jag såg hur hon samlade på sig all styrka och självförtroende hon kunde och gick närmre mig.
Tårar rann fortfarande längs hennes kinder och hela jag skakade av alla möjliga känslor. 
Jag såg ilska i hela hennes ansikte och ögon, det var något man inte kunde missa.
Men jag svär att jag såg hälften smärta.
'' JAG DOG FÖRFAN PÅ GRUND AV DIG!''. skrek hon på toppen av sina lungor, så hårt hon kunde. 

 

 

 

 

 

Dem alla pratade för fullt och killarna satt och drack öl.
Justin satt med en öl i handen och mötte min blick i någon sekund innan han tittade bort.
Jag suckade och drog upp knäna mot mitt bröst. 
I säkert 15 minuter satt jag bara där och lyssnade på när alla pratade.
Mitt huvud var överfullt av frågor som jag ville få svar på, men jag visste att jag inte kunde ställa dom.
'' Så vart tar du Veroncia ikväll?''. frågade Nick, Justin.
'' Nån tråkig resturang inne i stan bara.''. sade Justin och mötte min blick.
'' En dejt alltså?''. sade Nick och log snett.
Justin himlade med ögonen och nickade. '' Ja en dejt!''. 
Jag kände hur mitt hjärta gjorde ont av bara tanken på att han ska på en DEJT med en tjej jag avksyr.
Vad har jag gett mig in på..

 

 

Klockan närmade sig sju och Veronica hade kommit över för någon timme sedan och fixat sig.
Fråga mig inte varför hon kom för att fixa sig.
Dock tror jag det var för att reta Cassandra ännu mer än vanligt.
Både mitt rum och toalett var ockuperat av Veronica.
Det hade gått minst 1 och en halv timme sedan hon gick in i rummet, och hon har fortfarande inte kommit ut.
Jag satt fortfarande ute på baksidan med grabbarna och snackade.
Det var ingen ide att jag ens gick in då det skulle ta ett tag innan hon blev klar.
Jag tittade på klockan och såg att det gåt ytterligare 20 minuter och nu började jag bli irriterad.
'' Vafan tar så lång tid..''. muttrade jag innan jag ropade Veronicas namn. 
'' Du vet kvinnor!''. flinade Nick och skrattade.
Jag suckade och reste mig upp och gick in till huset igen.
'' Veronica är du klar snart?'. ropade jag och gick upp för trappan.
Fortfarande inget svar. 
Irriterat knackade jag på toalett dörren hårt.
'' Vafan Veronica skynda för fan!''. ropade jag.
'' Ta det lugnt Justin!''. sade hon tillbaka med sin ljusa röst.
'' Du är inte den ända som måste använda toaletten!!''. fräste jag irriterat.
Jag hörde hur hon suckade. '' Gå iväg, jag är inte klar!''. 

Irriterat muttrade jag och gick längs korridoren.
Eftersom alla var på baksidan skulle inte Alex bli sur om jag lånade hans badrum.
Inte att ens bry mig om att knacka på badsrumsdörren och kolla om någon var där gick jag bara in. 
Jag hade inte ens insett ljuder av rinnande vatten tills de stängdes av.
Mina ögon vidgades genast och såg genom det vita dusch draperiet en smal figur som jag redan nu visste vem den tillhörde.
Cassandra.
'' Fan!''. muttrade jag och började röra mig mot dörren.
Tack och lov hade jag inte börjat göra mina behov. 
Jag såg hur hon sträckte sig efter handuken och slutligen linda den om sin kropp.
Sekunden senare drog hon bort dusch draperiet och klev ut från duschen och mötte genast min blick. 
Hennes ögon vidgades genast i chock och hon tappade genast andan.
'' Shit!''. sade jag i ren panik och såg hur hon släppte ut ett skrik av rädsla.
Hennes fötter gled till på det våtagolvet och genast förlorade hon balansen.
I ren reflex slängde jag mig framåt i ett försök om att inte få henne ramla men i stälet tröck jag henne mot den dimmiga väggen.
Våra kroppar trycktes emot varandra och våra pannor nuddades. 

Mina ögon låstes direkt på hennes mjuka läppar och mina händer föll om hennes midja.
Hennes läppar var lätt särade i chock och hennes blick var på mina läppar.
Jag tittade in i hennes vackra ögon och såg den lust som jag känt dom senaste dagarna.
Jag kunde se den hunger och iver och behov om att kyssa den andra.
Sagta och försiktigt närmade jag mig hennes läppar och dom nuddades bara nåogn millimeter men det stoppade inte alla stötar som for över hela våra kroppar. 
Jag ville kyssa henne, så himla gärna, nu när det inte fanns någon som tittade, nu när hon nästan var naken, i en handuk, genom blöt. 
Och på något vis kunde jag känna hur hon ville desamma.
Jag slickade mig snabbt om läpparna och såg hur hon sagta bet i sin underläpp och tittade in mig i ögonen.
'' Justin jag är klar!!''. ropade Veronica längre ner i korridoren.
Genast vaknade jag till och backade genast bort.
Jag insåg precis vad som hänt, något som inte skulle hänt.
'' Jag är så ledsen!''. andades jag ut innan jag rusade ut ur badrummet i ren chock.

 

 

'' Jag är så ledsen!''. sade Justin med panik i rösten och rusade ut ur rummet.
Jag kände hur hela min kropp la av och hur benen vek sig.
Nästa sekund satt jag nere på det kalla golvet med tårar rinnande ner för mina kinder.
Hur min känslor blev över allt ena sekunden hade jag ingen aning om hur.
Kanske att Justin ska på en dejt med någon som inte är jag.
Mitt hjärta dunkade fortare än någonsin och tårarna rann ostopp bara ner för mina kinder.
Varför blev jag så här känslig helt plötsligt förstog jag inte.
Det var inte som så att det var första gången Justin och Veronica gjorde något.
Men kanske var det nu som alla känslor kom ifatt och jag förstog igentligen var det var. 
Att Justin älskade någon som inte var jag.
Jag tog ett djupt skakigt andetag och reste mig upp på skakiga ben.

Jag var fortfarande skakis efter händelsen som precis hänt.
Om inte Veronica hade ropat hade vi kyssts?
Det var en fråga som jag aldrig skulle få svar på.
Jag tittade mig i spegel, och jag kan säga att jag såg inte så bra ut.
Mina kinder och näsa var illröda, mina läppar en aning svullna samt mina ögon var blodsprängda.
Med en suck tvättade jag ansiktet med kallt vatten och smörjde in de med lite ansiktskräm.
Sedan torkade jag mig innan jag drog på mig rena underkläder samt mjukis byxor och en t-shirt innan jag lämnade badrummet och började gå mot rummet. 
När jag kom in luktade hela rummet stark parfym och jag förstog genast vem den tillhörde.
Jag himlade med ögonen och la mina smutsiga kläder i en plastpåse och tog min mobil och gick ner.
När jag kom ner hade alla flyttat sig till vardagsrummet och direkt såg jag min dagbok ligga på bordet.
I ren panik skyndade jag mig fram och tog det och tryckte det hårt mot mitt bröst.
'' Har någon läst något av det som finns här inne?!?!''. ropade jag med panik i rösten.
Alla vände genast uppmärksamheten till mig och skakade på huvudet.
'' Är ni säkra??''. sade jag och tittade runt.
'' Ingen har läst något Cassandra.''. sade Nick och jag bet mig hårt i läppen och nickade.
Sedan skyndade jag mig upp på övervåningen för att gömma den långt nere i min väska.

 

 

Jag andades ut tobaken genom mina näsborrar , vila huvudet tillbaka och stänga mina ögon i försök att slappna av.
Cassandra satt mitt emot mig på andra sidan bordet i vardagsrummet.
Hennes blöa hår föll löst på hennes vänstra axel och jag kunde känna doften av hennes schampo hela vägen hit.
Det var samma som hon alltid hade använt, jag antar att vissa saker aldrig förendras.
Jag hade kommit hem för 30 minuter sen efter 15 minuters prat med Veronica som var envis om att jag skulle följa med henne hem.
Men jag vägrade.
Det var något inom mig som inte var sugen på henne längre.
Något som tappat smaken för henne.
Så jag var tvungen att komma hem så fort som möjligt.
Nolan kom in i rummet med en påse i handen.
'' Vad händer?''. frågade jag och fimpade cigaretten.
'' Låt festen börja!''. flinade Nolan stolt.
Jag förstog direkt vad han hade i påsen och det gjorde mig lättad.
Med allt som pågått var jag desperat av en distraktion.
Veronica var inte ett alternativ just nu, varje gång jag rörde henne tänkte jag på Cassandra.
Hur konstigt det än låter kunde jag inte kontrollera det. 
'' Vill du ha?''. frågade Nolan och tittade på mig.
'' Haha ja!''. sade jag och skrattade hest.
Nolan skrattade och gav mig påsen och genast tog jag det jag behövde.
'' Jag vill också ha en!''. hörde jag en mjuk röst säga.
Mina ögon vidgades och mötte Cassandras blick.
'' Vafan..'. muttrade jag.
Hon tog emot påsen efter mig och log stolt.
Hon hade aldrig ens rökt en cigarett och nu skulle hon röka på?
Allvarligt?
'' Jag vill bara prov det..''. muttrade hon.
'' Nej du får inte prova det!''. spottade jag fram.
'' Jo det ska jag! Du kan inte tala om för mig vad jag ska göra!''. sade hon hårt.
'' Varför vill du prova?!''. utbrast jag.
Hon slöt ögonen och tog ett djupt andetag.
'' Jag vill glömma allt..''. muttrade hon i en liten röst.
Jag kände hur mitt hjärta hoppade till i ren smärta
Ville hon glömma det som hände för några timmar sen? 
Jag såg hur hon sög in röken och stängde ögonlocken innan hon lutade huvudet lutas mot soffan.
Hon andades sedan ut röken genom hennes näsa och öppnade ögonen och log milt.
Sedan upprepade hon det långsamt och log mer och mer.
Jag bet hårt i min läpp, det var så jäkla sexigt.
Hon gjorde det som ett proffs, och det var hennes första gång.
Jag kände hur min mage drog ihop sig och mitt hjärta hoppa till.
Det var Cassandra, den söta oskyldiga Cassandra, min Cassandra som gjorde det. 
Jag kunde inte låta henne göra det, jag kunde inte låta henne komma in i droger.
Jag kunde inte låta henne bli som mig.
'' Okej nu räcker det! Du har försökt! Nu röker du aldrig på igen!''. väste jag och tog den ifrån henne och fimpade den. 
Hon öppnade ögonen och tittade argt på mig. 
'' Varför i helevete gjorde du sådär för ?!''. skrek hon irriterat. 
'' Ja Justin, varför låter du inte henne njuta lite av livet?!''. muttrade Liam. 
Jag vände mig om och tittade argt på honom.
'' Du håller käften!''. väste jag argt. '' Sluta Cassandra! Hör du mig? Sluta!''. muttrade jag och tog tag i hennes andleder så hon inte skulle ta tag i en ny och bli hög på nytt.
'' Jag tänker inte låta dig fucka upp ditt liv, okej?'. sade jag och hon skrattade irriterat.
'' Är det inte redan fucked up som det är?''. mumlade hon.
'' Vad har hänt med dig? Vad hände med den tjejen jag var så jävla kär i?''. andades jag ut desperat.
'' Ja, du förstörde henne när du var en jävla idiot och lämnade henne.''. spottade hon argt.
Jag såg in ett kraftigt andetag och lät orden sjunka in i min hjärna.
Det sved, det gjorde det verkligen.
Hon sa det tillslut och det gjorde så jäkla ont. 
'' Vad hände med den söta oskyldiga Cassandra jag kände?''. andades jag ut.
Hennes ögon mörknade och hon tittade på mig med ren ilska.
'' Hon dog!!''. 

---

 

Oj Oj Oj! 

Drama, haha! 
Vad tycker ni?:) 

Älskar er!<3

 

 

 

 

 

 

'' Ska vi säga något?''. hörde jag en röst säga.
'' Nej ser du inte hur jäkla söta dom är?''. sade en annan. 
Jag rynkade på ögonbrynen i förvirran.
Det ända jag såg var svart, och rösterna var så långt borta.
'' Ja men ska vi väcka dom?''. sade den första rösten.
Det blev tyst ett tag och jag kände hur min kropp slappnade av igen.
'' EY! VAKNA TURTURDUVOR!!''. skrek en mörk röst och i ren chock öppnade jag ögonen.
Min blick for till dörren där Alex, Nick och Roy stog med armarna i kors och log lömskt.
Ett frustrerat stön lämnade min strupe och jag la mig ner som jag låg från början.
Jag kände hur ett par armar tog ett hårdare grepp om min kropp.
'' Gå ut för i helvete!''. sade en hes mörk röst som fick hela mig rysa i välbehag.
Skratt hördes och jag gosade mig mer in i min kudde.
Armarna omkring mig drog mig närmre intill sig och våra ben var inlindade i varandra.
Hjärtslag hördes väldigt starkt mot mitt öra och kudden jag låg på åkte upp och ner sagta.
Det tog ett tag att inse vad som faktist hände här.
Mina ögon for upp i chock då jag insåg att jag låg med huvudet på en persons bröst med dens armar omkring mig.
Och inte vilken person som helst. 
Justin. 
Mitt ansikte låg vid hans hals nästan och hans kind mot mitt huvud. 
Jag tittade upp i chock och mötte Justins blick som var lika chockad som mig.
Genast hoppade vi ifrån varandra i chock och jag bet mig nervöst i läppen.
'' Förlåt..''. mumlade jag.
Han drog en frustrerad han igenom håret och skrattade till.
'' Du kunde inte rå för det, inte jag heller för den delen. Du skakade och frös hela natten och jag antog att det bara blev såhär..''. sade han.

Ett litet leende spreds om mina läppar och jag kunde känna hur hårt mitt hjärta dunkade. 
Fjärilarna i min mage vaknade till liv och jag var tvungen att titta bort för att inte visa mina tok röda kinder.
'' Sov du gott?''. sade Justin med sin otroligt sexiga röst.
Jag vände blicken mot honom och nickade. '' Ja, gjorde du?''. 
Ett leende spreds på hans läppar som han försökte gömma innan han nickade. '' Aa..''. 
Jag kunde direkt känna hur mina kinder blev - om nu möjligt - ännu rödare. 
Skulle jag vara ärlig var det här en av dom få bästa nätterna jag haft.
Det var ovanligt att jag sov ut hela natten utan att vakna någon gång.
Justin tog fram sin mobil och i smyg placerade jag blicken på hans nakna bröst.
Jag var hundra procent säker på att han har varit på gymmet väldigt många gånger sen sist jag såg honom.
Tack vare alla hans nya tatueringar vart han så sjukt sexig.
Nästan för sexig.
Jag hade sån lust att bara dra mina fingrar över hans tatuerings gömda armar, men det var fel.
Han hade tjej och jag fick inte bli för fäst vid honom.
Trotts att jag redan var det fick jag inte bli det ännu mer.
Isåfall skulle jag aldrig klara se honom i den smärta han utsatte mig för.
Han suckade och la ner mobilen igen och genast drog jag iväg blicken. 
Jag kände hur hans blick brände mot min hud och jag var tvungen att kolla på honom.
Hans blick var placerad på min höft då mitt linne åkt upp. 
Genast tittade jag ner och såg det stora ärret som var placerat där sen natten då vi slogs mot Slyder och hans gäng.
Jag drog genast ner tröjan men Justin var snabb och dra upp den.
'' Är det där-..''. 
''-.. Från den kvällen vi attackerade Slyder och hans gäng, ja..''. mumlade jag och suckade.
Hans ögon studerade ärret nogrant och hans fingertoppar gled försiktigt över de.
'' Har du fortfarande metall skivan i?''. 
Jag nickade. '' Ja det har jag, det måste jag annars skulle jag knappt kunna gå..''. 
Han mötte chockat min blick. '' Gör det ont?''. 
Med en suck nickade jag återigen. '' Det gör jävligt ont så fort jag anstränger mig, men jag får smärtstillande som jag kan ta..''. 
Han tittade djupt in i mina ögon och spände käken. '' Det är mitt fel! Jag skulle aldrig låtit dig följa med den kvällen! Jag skulle låst in dig i bilen, vad som helst, så hade du inte blivit skadad!''. 
Genast tog jag tag i hans hand och mötte hans blick. 
Flashbacks från den kvällen for i mitt huvud.
Jag kommer ihåg hur förkrossad jag blev när jag såg Justin ligga skjuten på golvet och kämpa för sitt liv. 


Jag rös genast av obehag. 
Den paniken jag hade kunde jag fortfarande känna, jag trodde jag hade förlorat honom.
'' Sist jag kollade var det du som skadades mest av alla Justin! Det jag hade var inget gemfört mot dina skador!''.
'' Jag vet, men det gör fortfarande ont när jag tänker på hur mycket jag skadat dig Cassandra!''.
Jag kramade om hans hand.
'' Tänk inte på mig, jag överlever allt.''. sade jag och skrattade till lite.
Han log mot mig. '' Jag vet, och det är jag jäkligt glad över!''.  
Mina kinder blev genast röda och hela jag skämdes som bara den.

'' Jag trodde jag hade förlorat dig..''. mumlade jag efter flera minuters tystnad.
Våra händer var fortfarande fäst vid varandra och hans blick brände på mig.
'' Va?''. 
Jag suckade. '' När Cain sköt dig, jag trodde jag hade förlorat dig för alltid..''. 
En rysning for längs min ryggrad bara av att säga hans namn. 
Jag visste fortfarande inte om Cain var vid liv eller inte. 
Det har gått flera månader sen jag sist såg honom och han har inte hört av sig. 
Han kramade om min hand och flyttade sig närmre mig.
'' Du skulle aldrig kunna förlora mig..''. sade han mjukt.
Min blick mötte hans och jag svär att jag kunde se den gamla Justin där inne.
Den Justin jag blev förälskad i.
Mitt hjärta började slå fortare och jag nickade svagt.
Jag visste inte vad jag skulle säga.
Han höjde min hand mot sin mun och placerade en mjuk puss på den vilket förvånade mig på hög nivå.
Jag hade aldrig trott att han skulle göra det.
Och varför gjorde han de?

'' Klä på dig och gå ner och käka! Du behöver gå upp ett par kilon!''. flinade han.
Jag log svagt och nickade innan jag tog ett par kläder och gick in på toan.
När jag låst dörren lutade jag mig mot den och pustade ut.
Vad hände precis?
Vad hade hänt med den irriterande och idiot till Justin?
Den han varit dem senaste dagarna? 

Snabbt böt jag om och tvättade ansiktet och satte upp håret i en knut. 
Med en suck lämnade jag toaletten och fann rummet tomt. 
Jag tog upp min mobil och svarade på några sms från Bruce innan jag gick ner till nedervåningen.
När jag kom ner satt dem flesta i köket och ett par i vardagsrummet.
Jag beslöt att gå in till köket då min mage krävde mat just nu.
När jag kom in satt Justin på en av stolarna och ett par av grabbarna. 
Snabbt tittade jag på honom och han tittade inte ens på mig.
'' Godmorgon!''. sade jag och fick ett par retliga leenden från killarna. 
'' Godmorgon! Sovit gott?''. flinade Nick.
Jag himlade med ögonen. '' Kanske jag har!''. 
Justin tittade fortfarande inte på mig, nu visste jag att vi var tillbaka på ruta 1. 
Med en suck öppnade jag kylskåpet och letade efter mat.
Skulle Justin hålla på såhär kan han bara dra åt helvete.
Vara snäll mot mig privat men framför gänget blir han den irriterande och ilskna personen.

Frustrerat tog jag juice paketet och hällde upp lite i ett glas.
Jag hade tappat matlusten redan. 
Varför blev jag förvånad. 
Jag tog mitt glas och lämnade köket och gick in till vardagsrummet där Kim, Marcus och Nolan satt och pratade.
Genast slog jag mig ner brevid Kimberly och suckade.
Hennes blick fästes på mig och hon tittade frågandes på mig.
'' Vad är de?''. 
Jag suckade. '' Jag vet inte! Åh, jag blir bara så irriterad..''. muttrade jag.

'' Va?! Varför?''. frågade hon.
'' Jag tror Justin har två personligheter, han är sitt gamla jag med mig men sen när gänget kommer blir han den idioten han oftast är..''.

Jag såg hur både Nolan och Marcus vände blicken till mig och lyssnade noga.
'' Han kanske inte vet vad han känner.''. mumlade Kim.
Jag nickade. 
'' Det är bara så frustrerande, han var hur underbar som helst i morse men ny bara knäppte det till och han blev sur och ignorerade mig..''. 
'' Ta det inte personligt, han var precis så i början när vi alla grabbar flyttade ihop här.. Humörvsängningar och ena dagen var han en person andra motsatsen.''. sade Nolan och fick min uppmärksamhet.
'' Men varför är han det nu då?''. frågade jag frustrerat.
'' Du var en stor del i hans liv Cassandra, det var en jävligt stor chock för både han och dom andra när du dök upp på vår tomt! Han hade gett upp hoppet om dig, han trodde till och med att du var död!''. sade Nolan och lutade sig bakåt i fotöljen. 
'' Borde han inte vara glad att jag dök upp? Det är egentligen jag som borde spöa skiten ur honom efter allt han gjort mot mig..''. sade jag och la armarna i kors.
'' Egentligen ja, men du vet hur Justin är! Det var ett mirakel att Veronica hittade honom och fick honom stabil efter det som hände mellan er! Han var helt knäckt. Det kommer ta tid innan han vänjer sig vid dig och jag vet att du inte heller är helt van att vara vid honom! Vi alla kan se hur ni båda hatar varandra men ändå älskar varandra!''. sade Nolan och log snett.

Jag lät varenda ord av vad han sa åka runt och runt i mitt huvud innan jag förstog vad han menade.
'' Vänta.. Veronica hittade Justin?''. sade jag frågandes och började tänka igenom allt jag hört henne säga med John Slyder.
Nolan nickade. '' Hon kom och knackade på dörren en kväll när vi precis flyttat in och sa att hon hade gått vilse och ville låna våran telefon. Hon såg förjävlig ut och Justin hjälpte henne med kläder och mat. Sen stannade hon ett par dagar och sen skjusade Justin hem henne och det slutade med att hon kom fler och fler gånger och dom fick 'en grej'.''. sade Nolan och jag rynkade förvånande på ögonbrynen.
Varför skulle hon gå vilse här ute?
Det var flera mil in till civilitationen och som jag vet finns det inget hus dem närmsta 5 kilometrarna. 
Det måste varit något dom fixat ihop så Veronica skulle träffa på Justin.
Det var deras plan alltihop. 
'' Nolan?'. frågade jag.
Han tittade på mig. '' Ja?''.
'' Tycker inte du att det är konstigt att hon kan gå vilse när det är mer än 10 kilometer in till civilitationen? Jag menar vad skulle hon göra här ute? En tjej som henne?''. frågade jag.
Han röck på axlarna. '' Hon sa att hon varit och kampat med några vänner och gått iväg för att ringa någon och gått vilse!''.
Det dök bara upp fler och fler frågor i mitt huvud.
'' Hon hade gått vilse när hon skulle ringa någon? Men kom hit och sa att hon ville låna er telefon?''. frågade jag.
Nolan röck återigen på axlarna.
'' Hon måste väl tappat den på vägen, du vet Veronica hon är rätt slarvig!''. skrattade han.
Jag nickade och tvingade fram ett leende. '' Ja hon är väldigt slarvig..''. mumlade jag och spände käken.
Skulle jag berätta?

Men skulle dom tro mig?
Jag hade all rätt att kunna hitta på något sånt här för att få bort Veronica från huset så jag slapp se henne, dom skulle tro att det var precis det jag gjorde.
Dom vet hur mycket jag hatade henne och säga att hon sammarbetade med John Slyder och kanske har en affär med honom skulle vara som att säga att tomten fanns.
Det skulle dom aldrig tro. 
Jag såg hur Kimberly vände uppmärksamheten från Marcus till mig och försökte se vad jag tänkte.
'' Är de något?''. frågade hon.
Jag skakade genast på huvudet. '' Nejdå!''. 

 

Dagen rullade på.
Jag vet inte hur många män som sprang runt i hela huset och renoverade rummen som förstörts. 
Det ända jag hade gjort var sitta i vardagsrummet med en kopp te och lyssnat på musik och skrivit lite i min gamla dagbok som tack och lov klarat sig från branden. 
Det kom och gick människor hela tiden, jag hade knappt sagt något ord sen konversationen med Nolan.
Den fick mig tänka ordentligt.
Varför gjorde Veronica så här?
Varför var hon med John och med Justin?

Känade hon något på det?

Just nu var det så mycket frågor i mitt huvud så jag höll på att bli tokig.
Och det värsta var att hon skulle komma förbi senare ikväll. 
Med en suck fortsatte jag skriva i min dagbok.
Det kändes så annorlunda.
Jag har inte skrivit ett ord i den här sen den tiden jag var med Justin. 
'' Dom dåliga sakerna stannar hos dig. Du kan inte fly från dom, även fast du vill..''. mumlade jag samtidigt som jag skrev ner det och stängde sedan igen boken. 
Jag tog sedan ur hörlurarna ur mina öron och stängde av musiken.
Klockan närmade sig 14.00 och det var kaos på övervåningen då Justin satt krav på jobbar killarna att mitt rum ska bli klart så fort som möjligt.
Trotts att dom knappt förstår engelska säger Justin de om och om igen. 
Jag reste mig upp från soffan och kände hur mina ben somnat då jag suttit ner så himla länge.
Jag la allting på vardagsrumms bordet innan jag gick in till köket och la min kopp i diskkon.
Sedan gick jag igenom huset till baksidan och såg hur alla satt vid ute möblerna på gräsmattan och snackade.
Solen lös och det var otroligt varmt. 
Det här var en av dom sakerna jag gillade med LA, värmen och vädret. 
När det är sol och varmt är det underbart.
Jag - trotts att jag var klädd i mjukis byxor - gick ut till gänget och slog mig ner i soffan brevid Kimberly och Nick. 
Dem alla pratade för fullt och killarna satt och drack öl.
Justin satt med en öl i handen och mötte min blick i någon sekund innan han tittade bort.
Jag suckade och drog upp knäna mot mitt bröst. 
I säkert 15 minuter satt jag bara där och lyssnade på när alla pratade.
Mitt huvud var överfullt av frågor som jag ville få svar på, men jag visste att jag inte kunde ställa dom.
'' Så vart tar du Veroncia ikväll?''. frågade Nick, Justin.
'' Nån tråkig resturang inne i stan bara.''. sade Justin och mötte min blick.
'' En dejt alltså?''. sade Nick och log snett.
Justin himlade med ögonen och nickade. '' Ja en dejt!''. 
Jag kände hur mitt hjärta gjorde ont av bara tanken på att han ska på en DEJT med en tjej jag avksyr.
Vad har jag gett mig in på..

 

 

 

 

 

 

 '' Bra gjort Justin, do slog skiten ur den där jävlen och bara i första rundan!''. hörde jag Nolan säga. 
'' Du vann för fan 5000 nu får du fan bjuda oss på middag!''. skrattade Roy.
Jag hörde hur Justin skrattade hest.
'' Tror inte det va!''. 
Killarna började snacka förfullt om matchen medans jag stog lite åt sidan. 
Dom var inne i omklädningsrummet på det här stället och snackade med Justin.
Men jag ville inte gå in, jag visste att det skulle bli pinsamt lite pinsamt att möta honom efter kyssen och gänget skulle göra det väre.
Så jag stog lutad mot väggen utanför omklädningsrummet och tänkte på om jag skulle gå in när alla var klara och berätta för Justin om Veronica. 
Hon har fortfarande inte dykt upp och då hade jag chansen.
'' Vart är Cassandra?''. hörde jag Justin mumla.
Min blick fästes genast på dörren in till om klädningsrummet och jag bet mig hårt i läppen.
'' Hon står utanför.. Hon håller sig lite undan efter ni aa du vet!''. sade Roy och skrattade hest.
Tack och lov var inte dörren så tjock så jag kunde höra deras konversationer.
Det vart tyst ett tag och folk började fnissa.
'' Åh du rodnar ju! Haha!''. sade Nolan och ett skratt lämnade min strupe. 
'' Håll käften!''. muttrade Justin som svar.
Trots att jag inte var inne i rummet kände jag hur mina kinder blev lite smått röda.
Dom snckade säkert i 5-10 minuter til innan dom alla lämnade rummet.
'' Vi ska låta dig duscha, vi väntar i bilen!''. sade Nick precis innan dom lämnade.
När dom kom ut såg dom mig stå här och bita mig i läppen.
'' Kommer du?''. sade Liam.
'' Eh.. Nej! Jag måste göra en sak först!''. sade jag och log milt.
Han nickade och gick med resten ut till bilarna. 
Jag sög in ett djupt andetag och sköt upp dörren och gick in till omklädnings rummet.
Min blick fastnade på Justin som bara stog i basketshorts och ruffsigt hår.
Genast blev min andning skakig och jag tog återigen ett djupt andetag.
Jag måste berätta någon nu. 
Annars kanske det blir värre.
'' Justin..''. sade jag och han vände sig om lite chockad.
Han vände sig genast om igen och försökte ignorera mig.
Jag suckade och skyndade mig fram till honom och klappade honom på axeln lte lätt.
'' Vad!''. sade han hårt.
Jag ryggade genast tillbaka och tittade in i hans ögon.
Han var irriterad, det såg jag direkt, men varför?

'' J-jag.. Jag ville.. Eh. Prata med dig!''. mumlade jag svagt.
Han tittade konstigt på mig som om han var chockad att jag ens villet prata med honom efter allt som hänt.
'' Jag måste berätta för dig.. att.. um..''. stammade jag fram, nervös över hur han skulle reagera och vad han skulle göra

 

Skulle han skada mig?

Jag tittade djupt in i hans ögon och kände hur det var svårt att koncentrera mig. 

'' Jag.. Eh.. Ville bara säga att du var riktigt bra där ute..''. mumlade jag och bet mig i läppen.
Han tittade på mig och jag lovar att jag kunde se ett litet leende som ville spridas på hans läppar.
Men han höll emot. 
'' Tack..''. sade han och bet sig om läppen.
Jag log milt innan jag började backa.
'' Vi ses.. Eh.. Sen!''. innan jag lämnade rummet så fort jag kunde.
När jag kom ut drog jag mig frustrerat i håret.
Vafan är det för fel på mig?
Varför kunde jag inte bara säga det?
Det skulle inte varit något problem förut!
Jag var arg, arg på mig själv för jag fegade ur och inte sa något.
Nu kunde jag vara ansvarig ifall något mer händer.
Men frågan var om folk ens skulle tro mig?
'' Hej är du okej?''. sade Alex när jag kom in i bilen. 
Jag suckade och nickade. 
'' De ser ut som du sett ett spöke haha!''. flinade han.

Snabbt tvingade jag fram ettlitet leende innan jag knäppte på mig bältet.
Kanske var det bäst om jag höll det här för mig själv.
Kanske skulle dom andra få reda på det inom en snar framtid.. 

När vi äntligen kom hem skyndade jag mig upp till mitt och Justins rum.
Nu var jag tvungen att sova där då Veronica skulle hem till sitt ställe i ett par dagar.
Hon hade helt plötsligt dykt upp precis innan vi åkte och sa att hon 'gått vilse' vilket alla köpte utom jag.
Jag visste att hon inte gått vilse, det var omöjligt att gå vilse där. 
Just nu var jag, Alex, Liam, Marcus och Kimberly hemma. 
Resten var tvungna att följa med Veronica hem till henne för Justin hade insisterat på att dom var tvungna att skjusa hem henne. 
Jag suckade och la min väska på den lilla soffan hade och tog min mobil och lämnade rummet.

Sedan började jag gå längs korridoren mot rummet jag tidigare haft och gick in.
Vi hade killar här som renoverade varenda dag, dock såg man aldrig till dom. 
Min blick gick runt i rummet.
Från min del såg det inte ut som att det skulle bli klart på lång tid.
Golvet hade dom tagit bort och man såg hur dom börjat lägga på nytt.
Väggarna var helt förstörda och dom hade börjat bygga upp nya. 
Alla möbler var borta och fönstrerna och dörren var utbytta till nya. 
Jag suckade och stängde dörren efter mig och tog upp mobilen.
Här inne kunde jag få vara ifred iallefall. 
Direkt slog jag nummret till Rick och hörde hur signaler gick fram.
'' Hallå?''. sade han med sin hesa röst.
'' Hej!''. sade jag och log milt.
'' Cassandra hej!!''. sade han och lät genast gladare.
Vi hade inte pratat på evigheter, dock hade vi skickat ett par sms lite då och då.
'' Hur är de?'. sade jag och började gå fram och tillbaka i rummet.
'' Det är bra, känns bara tomt utan dig här haha!''. skrattade han.
'' Ja, trots att alla är här känns det tomt också..''. suckade jag.
Han tog ett djupt andetag och det lät som hans atte sig upp.
Genast slog det mig att han ligger några timmar före mig. 
Så det måste vara mitt i naten hos honom.
'' Hur går det med Justin och hela planen?''. 
'' Jag vet inte Rick. Allt går upp och ner hela tiden, jag har hittat något som kan förstöra Justins och Veronicas förhållande, nej flera saker faktist..''. sade jag.
'' Va?! Skojar du?''.
'' Nope, föresten vi kysstes ikväll!''. sade jag och försökte låta som det inte var en sån stor grej.
Dock var det världens största grej, iallafall för mig.
'' VA?!?! CASSANDRA VAFAN?!''. skrek han genast.
'' Ta det lugnt, han skulle ha en fight och jag blev utvald till att bli hans 'lucky kiss' Rick, jag hade inget val..''. sade jag och suckade.
'' Han har tjej förfan!'. 
Jag kunde höra att han var arg, men också en gnutta förvånad. 
'' Jag vet men hon vet inget! Och går allt som planerat ska hon inte få veta heller. Hon slipper veta.''. 
'' Vad har du tänkt göra?''. 
Jag skrattade. '' Inget speciellt, vara en person Justin inte kan motstå och få hans känslor för mig väckas till liv, sedan få honom förstöra sitt förhållande med Veronica och komma efter mig..''. 

'' Och du kommer neka honom?''. 
'' Ifall planen går som planerat, ja!''. flinade jag.
Han skrattade hest. '' Du är en galen tjej Cassandra..''. 
Ett fnitter lämnade min strupe. '' Men du gillar det..''. retades jag.

'' En av dom få sakerna jag gillar med dig!''.

Genast gav jag ifrån mig en skoj flämtning. ''Hur kan du säga så!!''. skojade jag.

Han började genast skratta.'' Jag skojar älskling, hör av dig när du vill! Finns alltid här!''. 
'' Tack Rick, du vet väl att jag inte kunde gjort det här utan dig..''. 
'' Jag vet, lycka till med Bruce..''. sade han och jag svär att jag kunde höra flinet på hans läppar.
'' Juste du din jävel hjälpte honom hit... Tack för de, tror jag behövde det.''. sade jag och log stort. 

Han skrattade. '' Trotts att vi inte känt varandra länge, känner jag dig ändå välldigt bra! Ta hand om dig nu!''.
'' Det ska jag, hejdå Rick!''. sade jag och la på samtalet med ett leende.

På något sett fick han mig alltid le. 
Det var jag dock tacksam över, han var som en storebror för mig.
Jag tog ett djupt andetag innan jag lämnade rummet och gick mot mitt nuvarande rum.
När jag kom in var rummet tomt och det var jag tacksam över.
Min blick landade på sängen, sängen som Justin och Veronica sovit i.
Och gjort gud vet vad. 
Äcklat tog jag bort alla sängkläder och tog med mig så mycket jag kunde och skyndade mig in i tvättstugan längre ner i korridoren och slängde in dom i tvättmaskinen.
Hela det här rummet såg nytt ut, det fanns inte en enda fläck på något här inne.
Dem hade två tvättmaskiner samt två torktumlare och dem såg helt oanvända ut.
Tvättade aldrig killarna något?
Jag skakade på huvudet och gick tillbaka till rummet för att hämta resten och såg tvättkorgen Justin försökt gömt i hörnet bakom soffan.
Den var överfull med kläder. 
Ett skatt lämnade min strupe och jag tog med hela tvättkorgen in till tvättstugan. 
Det var någon del inom mig som kände mig tvungen till att tvätta kläderna.
Annars skulle dom aldrig bli tvättade och dem skulle till slut börja lukta.
Men varför gjorde jag det igentligen?
Jag hatade Justin så starkt men också älskade jag honom.
Frustrerat la jag in så mycket kläder som möjligt i tvättmaskinen, sedan la jag resten av kläderna i den andra och slog igång dom båda. 
Jag stannade till och drog handen igenom mitt hår.
Vad är det för fel på mig?
Efter allt Justin gjort mot mig tvättade jag hans kläder?

Trotts allt han gjort fanns det en del inom mig som ville hjälpa honom, som fortfarande tänkte honom som den killen han var i Stratford. 
Men en annan del visste att han inte ens var i närheten.
Med en suck lämnade jag rummet och gick in till toalettten i Justins och mitt rum. 
Jag drog av mig alla kläder så fort som möjligt och hoppade in i duschen och drog på kallvattnet.
Just nu behövde jag slappna av.
Min hjärna höll på att sprängas av massa tankar och frågor och min kropp var helt utsliten.
Det var som jag hade två personer i mig.
En som ville hjälpa Justin och vara snäll mot honom, och en annan som ville reta honom, som ville få honom lida för det han gjort och få honom känna som jag känt dem senaste månaderna.
Jag gled genast ner för den kalla kakel väggen och satte mig i hörnet av duschen.
Varför var allt så komplicerat?
Varför var jag så komplicerad?

Jag var tvungen att bestämma vem jag skulle vara och vad jag skulle göra.
Jag visste att skulle jag klara att bo här, dela säng med Justin, se honom varenda dag, var jag tvungen att vara stark och en person jag kämpat till att bli dem senaste månaderna.
Men det var en person jag helst inte ville vara, på något sett var det inte jag, men ändå var det de. 
Frustrerat drog jag handen genom mitt genom blöta hår och la ansiktet i händerna.
'' Du klarar det här Cassandra, du har kämpat för att klara det här!''. viskade jag till mig själv.

Efter ca 15 minuter i en kall dusch reste jag mig upp på skakiga ben och tog ett djupt andetag.
Nu fanns det inget som skulle stoppa mig från att vara den bitchen jag kämpat till att bli.
Nu fanns det inget som skulle stoppa mig ifrån att få Justin lida, få honom inse vad han förlorat och få honom känna som jag gjort.
Jag öppnade dörren från duschen och insåg att jag glömt ta med nya kläder och handuk in till toaletten.
Jag kunde inte direkt ta på mig använda kläder. 

Mina ögon for upp och jag gav ifrån mig ett par svordomar i irritation.
Hur kunde jag vara så dum?
Jag bor inte i Stratford längre och har ett eget rum.
Försiktigt la jag örat mot dörren för att lyssna om någon var där. 
Men jag hörde inte ett pip.
Jag tittade mig i spegeln och suckade.
Justin kanske inte hade kommit hem än, det tar trots allt ett tag att komma hit.
Efter att ha bitit mig hårt i läppen öppnade jag dörren och gick ut. 
Min blick gick runt i rummet och tack och lov var det ingen här. 
Jag släppte ut ett andetag jag inte visste jag höll och gick fram till min väska och började leta kläder. 
'' Åh fuck!'. sade en hes röst.
Jag röck hastigt till samtidigt som ett litet skrik lämnade min strupe.
Min blick for genast upp och mötte dem vackra hazel bruna ögonen.
Justin. 
Jag tog ett djupt andetag, va tuff Cassandra, tänkte jag för mig själv.
'' Oj hej, jag såg dig inte!''. sade jag och flinade snett.
Min rygg var mot honom så han inte skulle se något mer av min nakna kropp än min rumpa. 
Han vände bort blicken i en sekund men strax efter kom den tillbaka och placerades på min kropp.
'' Klä på dig förfan, det räcker med att ha sett dig naken en gång.''. muttrade han och gick fram till säng bordet och satte sin mobil på laddning.
'' Naw, tycker du inte om min kropp! Va dum du är!''. sade jag retsamt.
Han drog en hand igenom sitt hår och hade blicken på mobilen innan han tittade på mig igen.
'' Vafan sluta Cassandra!''. sade han med hård röst.
Mina ögonbryn höjdes och jag vände mig om så han såg hela min nakna kropp.
Jag var ingen av dom personerna som hatade sin kropp, jag visste att min kropp inte var perfekt men jag visste att Justin älskade den.
'' Jag kanske gillar att gå naken, funderar till och med på att sova naken inatt!''. sade jag och la armarna i kors.
Justins ögon blev stora som bowling klot och han spände genast sin käke.
'' Det gör du inte!''. sade han med skakig röst.
Ett lömskt leende spreds på mina läppar och jag tittade frågandes på honom.
'' Nehepp, okej då! Det är bara du som förlorar på att inte få röra den här snygga kroppen!''. sade jag och skrattade.
Det här var precis något som jag älskade, reta Justin.
Det har alltid varit något jag aldrig kunnat sluta göra.
Jag vände ryggen mot Justin och drog på mig ett par trosor och sedan ett par shorts och en av Bruce t-shirts.
Justins blick brände mot min rygg och jag svär att jag kunde höra hans djupa andetag.
När jag var klar sneglade jag på klockan på väggen som visade att den var strax efter tio.
Jag lämnade sedan rummet med en förvirrad Justin bakom mig och la in all tvätt i torktumlaren och satte den på så hög grad som möjligt så de skulle torka fort.
Jag hade ingen anning om vart alla säng kläder var och det var tveksamt om någon av killarna visste vart dom var.
Med en suck gick jag tilbaka in till rummet och såg Justin stå i bara kallingar och titta på den tomma tvättkorgen jag ställt tillbaka.
'' Vart är alla kläder?''. sade han förvånat.
'' Jag tvättade dom.. Dom ligger i torktumlaren nu..''. sade jag och bet mig i läppen.
Hela hans ansikte visade förvånad.
'' Aha, tack..''. sade han och nickade. 
'' Så lite så, någon måste ju göra det. Sen ligger sängkläderna också där och jag vet inte om dom hinner torka tills ikväll..''.
Jag såg hur han bet sig i läppen och nickade.
'' Jag har ingen anning om vi ens har fler sängkläder, så.. eh.. Vi får nog sova utan!''. sade han.
All den irritation och ilska han hade i sin röst tidigare hade försvunnit och hans röst hdae blivit mjuk och lugn

Helt ärligt hade jag trott att han skulle flippa ur och anklaga mig för saker och det skulle bli bråk.
Men tydligen inte, han kanske var för trött för att bråka.
'' Jaha! Då får vi väl sova så där då.''. sade jag och tittade på sängen som saknade sängkläder och såg inte ett dugg bekväm ut.
Han nickade och kliade sig i nacken innan han gick in på toaletten.
Jag suckade och kröp ner i den iskalla och obekväma sängen, varför hade jag varit så dum att tvätta sängkläderna klockan nio på kvällen? 

Irriterat försökte jag lägga mig bekvämt men det var omöjligt.
Jag kunde inte förstå hur obekväm en säng kunde vara utan sängkläder.
Efter någon minut kom Justin ut från toaletten och kröp ner i sängen i tystnad.
Sekunden senare hörde jag hur han suckade.
'' Det här var inte skönt.''. mumlade han.

Jag kunde inte undgå att skratta till. '' Förlåt, det är mitt fel.''. 
Ett litet skratt lämnade hans strupe. '' Det är lugnt, kunde förstå om du ville tvätta dom!''. 
Jag rynkade äcklat på näsan och vände mig om och tittade på honom.
'' Tack för informationen, verkligen!''. sade jag sarkastiskt.
Han skrattade återigen och fjärilarna i magen vaknade genast till liv.

Jag älskade hans skratt, och att han skrattade med mig gjorde allt så mycket mer underbart.
'' Det var så lite så!''. flinade han. 

Jag vände blicken till taket och suckade. 
Min kropp var iskall och kunde inte slappna av.

För det första låg jag halv naken i en säng med en halvnaken Justin, för det andra var det iskallt och obekvämt. 
Justins arm råkade nudda min och genast tittade han på mig.
'' Fryser du?''. sade han.

'' Det är lugnt.''. mumlade jag och bet mig i läppen.

Hans hand drogs mot min arm och han höjde på ögonbrynen.
'' Allvarligt? Du är iskall!''. 
Jag suckade och släckte lampan som stog på natthuksbordet.
'' Det är lugnt Justin..''. 
Strax efter tog han tag om hela min kropp och drog den in i sin famn.

Hans arm drogs om mina axlar och den andra om min midja.

Direkt började mitt hjärta bulta fortare och mina andetag blev ojämna.

Det här var något jag inte förväntat mig. 
'' Sov nu..''. mumlade han och la sin haka försiktigt mot mitt huvud.
Det här hade varit ett perfekt tillfälle att berätta allt.
Berätta hur hans flickvän är en lögnare, svikare, och utsätter oss alla för fara. 
Men jag kunde inte, jag kunde inte slösa bort ett sånt här ögonblick trots att jag ville. 

Jag beslöt att inte svara, utan tog ett djupt andetag för att slappna av och slöt mina ögon.

 

 

 

 

 

 

 

 

'' Jag vill inte följa med!''. gnällde jag och satte armarna i kors. 
Alex himlade med ögonen åt mitt barnsliga beteende.
'' Kom igen Cassandra, du har suttit här inne hela dagen..''. suckade Alex.
Jag tittade irriterat på honom. '' Jag mådde inge bra okej?''. 
Det kanske itne var det bästa försvar men det fick duga.
Sanningen var att jag inte velat lämna rummet då för det första Veronica varit här och jag hade ingen lust att träffa Justin efter våran konversation igår.
Så jag satt inne på Alex rum och gjorde i stort sett ingenting.
Jag skulle sovit i Justins rum med jag avstod då Veronica sov över. 
Dock var jag glad över det då jag slapp Justin ett tag. 
Alex suckade återigen. 
'' Du kan inte ignorera det hät föralltid.. Det vet du! Ni bor faktist tillsammans..''. 
Jag fäste genast blicken i golvet. 
'' Du är lika envis som honom..''. fortsatte han. 
Jag skrattade sarkastiskt till. '' Nej det är jag inte. Jag är inte envis, jag vill bara inte lämna rummet.''.
'' Kom igen, jag vill ju bara att du ska ha lite kul för en gångs skull!''. 
'' Vart ska vi ens?''. suckade jag. 
Alex höjde ögonbrynen. '' Du vet inte vart vi ska ändå säger du nej?''.
'' Ja och?''.
'' Visste du vart vi skulle, skulle du sagt ja!''. flinade han.

Nyfikenheten tog över, han fick mig alltid vilja veta vad som pågick.
'' Åh, vart ska vi då?''. sade jag och gav upp.
'' Ja!!''. tjöt Alex glatt. '' Vi ska till ett ställe lite utanför stan för att kolla in lite fighter!''. 
Mina ögonbryn höjdes. '' Fighter? Som..?''. 
'' Som fighterna på 'The Box' i Stratford!''. flinade Alex.
Hade jag varit tjejen jag var i Stratford hade jag skrikit ett nej, men efter min förändring har jag börjat njuta av att se andra människor vara ås dumma att ge sig in i en fight och göra sig illa. 
Kanske för jag föreställer mig att det är någon av dom jag avksyr, haha. 

'' Okej jag ska bara byta om sedan kommer jag ner!''. sade jag.
Alex gav mig ett leende innan han lämnade rummet.

Jag suckade och öppnade min resväska som alla mina kläder låg i en hög i. 
Direkt började jag leta igenom alla hundra tals kläder i ren panik.
Vad skulle jag ha på mig?
Efter 15 minuters letande hittade jag ett par svarta skinn liknande jeans, till det blev det ett mörk lila linne samt min skinjacka och boots. 
Det var en av mina typiska outfits, varför blev jag förvånad att det blev just de. 
Snabbt lockade jag lite av mitt hår som blivit rakt och sminkade mig lite. 

Bilresan dit var tyst. 
Jag, Alex, Nick, Kim och Marcus delade på en bil och ingen sa något.
Varför visste jag inte, jag antog att ingen av oss hade lust och ville bara ta det lugnt ett tag. 
Dock var det jäkligt skönt med tystnad för en gångs skull. 
Resan kom äntligen till ett stopp och Nick stängde av motorn. 
Min blick gick över stället och det såg verkligen ut som ett typiskt fighting ställe. 
'' Vi är här!''. sade han och jag suckade.
Jag hade ingen lust med det här alls.
Vad gjorde vi har igentligen?

Jag klev sedan ut ur bilen och hörde hur mina boots klickade mot golvet. 
Det var ganska dimmigt och en blåsig kväll och det var inget jag gillade direkt.
Stället såg ännu läskigare ut än vad det redan var.
Jag kunde bara tänka på hur många äckliga killar det finns där inne som inte skulle tveka om att våldta någon.
Kimberly döck upp om min sida tillsammans med Marcus och gav mig ett svagt leende.
Jag log genast tillbaka ltie smått och kände sedan hur hon krockade fast sin arm i min.
'' Jag vet att du inte ville följa med men det kommer bli kul!''. flinade hon.
'' Det hoppas jag!''. sade jag och suckade.
Genast när vi kom in i den trånga lokalen kunde jag genast känna lukten av alkohol, tobak och massa annat.
Stället var fullpackat med berusade människor, vissa fulla, vissa inte. 
Till vänster var det en stor bar med ett x antal platser, dock till vänster längre in i lokalen var det en stor boxningsring samt ett par läktare runt.
Min blick gick runt i salen och såg lite längre bort bakom ringen en skylt med en toalett på.
Tack, där var min utväg från allt det här när det skulle bli för mycket. 
Jag kände hur Alex tog tag i min andra arm så vi inte skulle tappa bort varandra sedan drog både han och Kimberly mig mot läcktaren. 
Jag var om jag skulle vara ärlig lite chockad. 
Det var otroligt mycket folk här, mycket mer än vad det var i Stratford på dem fighterna som hände där.
Jag kände hur jag drogs mot ett x antal människor på vägen mot läktaren.
Det var inte direkt något jag gillade då jag hatade trånga utrymmen som till exempel denna. 
Jag vände blicken bakåt och såg resten av gänget komma gående precis bakom oss, Justin med Veronica tätt mot sin kropp.
Alex drog oss äntligen ut ur folkmassan och framför läktaren som inte var så jätte full.
Jag pustade lättat ut och drog handen genom håret.
Det var också en anning varmt här inne trots fönstrerna som var öppna både i taket och på väggarna.
Vi alla ställde oss i en klump nedanför läktaren.
Killarna hade varsit lömskt leende på läpparna med blickarna på Justin.
Både jag och tjejerna rynkade genast på ögonbrynen.
Vad var det frågan om?.
'' Vad är grejen med leenderna?''. sade Justin frågandes. 
Han var lika förvirrad som mig.
'' Och nu till kvällens spelare, Roxett som möter en av LA's nykomlingar som har chockat oss alla!''. ropade en röst i högtalarna.
''Justin Biebeeeeer!''. ropade rösten ut och både jag och Justin spärrade upp ögonen.
'' Vaaa?!?!''. skrek Justin till och killarna började skratta.
'' Du ska slåss ikväll Justin!''. sade Nick och Justin stog med en chockad min.
'' Va?! Har ni bestämt det här utan mig?!''. skrek han både irriterat och förvånat.
'' Man, vi behöver pengar och du är den bästa av oss som slåss! ''. sade Roy.
Justin skakade på huvudet. ''Pengar?! Har vi inte tillräkligt?''.
Killarna skakar på huvudet. '' Killen du möter är inget mot vad du är, du slår han lätt! Kom igen vi behöver pengarna!''. sade Roy. 
Justin suckade frustrerat och drog handen genom sitt hår.

'' Okej, vafan jag gör det väl..''. 

Roy klappade Justin på axeln och skrattade.
Jag bet mig hårt i kinden för att inte tappa hakan i golvet.
Hur kunde dom göra så?!
Justin kan skadas och dom bryr sig om pengar?

Jag var förbannad det var jag men det var något jag skulle hålla för mig själv.
Jag vill inte att han ska slåss men det är inte upptill mig. 

Medans Justin stog och snackade med grabbarna om matchen betraktade jag platsen noga.
Det var som jag trott flera unga killar som kollade in på från topp till tå. 
Just nu hade jag lust att bryta alla ben i killarnas kroppar. 
De blickar dom gav mig var äckliga och fick mig rysa. 
Det hade varit flera månader, om inte år sedan jag var på en match som den här.
När jag var tllsammans med Justin och han slogs på ett liknande ställe var dem sista gångerna.
Sedan satte jag inte en fot i ett sånt här ställe. 
Men jag kunde inte undgå att flina lite för mig själv. 
Lite action såhär skulle inte skada, och inte heller att se Veronica stå och skrika och gråta för Justins liv. 
Jag slängde en blick på henne för att se hennes reaktion men hennes ansikte visade inget.
Istället var hennes blick låst i mobilen och hon smsade för fullt.
Varför hade inte hon den reaktionen hon borde få?
Skrika gråta och be om att någon annan ska slåss istället?
Frågor virrvlade runt i mitt huvud men jag trängde genast bort dom.

Jag hade inget med henne att göra. 
'' Här har du en drink!''. sade Liam som dök upp framför mig.

Jag vaknade till ur mina tankar och log.
När gick han iväg?
'' Tack!''. sade jag snabbt och tog öl flaskan.
'' Är du okej? Har någon tafsat på dig? Rört dig?''. sade han sedan och blev genast allvarlig.
Ett fnitter lämnade min strupe och jag mötte Kimberlys lömsk blick och snea leende. 
'' Nej!''. flinade jag.
Han tittade noga på mig. '' Är du säker?''. 
Jag tog en klunk av min öl. '' Positiv Liam! Du behöver inte oroa dig över mig, jag klarar mig själv.. Det är Justin du ska oroa dig för.''. flinade jag.
'' Varför?''. sade han.
'' Han var inte förberedd på det här idag. Vad händer om han inte är i form och blir skadad?''. 
Ett flin spreds på hans läppar. 
'' Aw titta du bryr dig!''. retades han.
Jag himlade med ögonen. '' Håll käften..''. 
Strax därpå kände jag hur mina kinder blev en röd nyans.
Jag bet mig hårt i kinden och tittade bort. 
Var alla på ret humör idag? 

'' Men bryr dig inte om honom, han kommer vinna! Du är ju trotts alt här ikväll, du kommer bli hans såkallade lucky charm!''. flinade Liam retsamt.
Återigen himlade jag med ögonen och skrattade hest.
'' Du är dum..''. muttrade jag. 
'' Men jag har rätt!''. flinade han stolt och la en arm om mina axlar.
Jag vände blicken i gänget och såg Nolan gå fram till Justin och klappa han på axeln.
'' Det är dags, vi följer med dig bak! Alex, Liam. Marcus stanna här med tjejerna!''. sade Nolan.
Marcus nickade och jag såg hur Veronica gav Justin en lång kyss innan han försvann iväg med Nick, Roy, Seth och Nolan. 
Jag skakade på huvudet och vi började gå upp mot läktaren.
'' Ehm.. Jag måste gå på toa..''. sade jag och kliade mig i nacken.
Helt ärligt ville jag bort och försöka missa så mycket av figther som möjligt. 

'' Nu? Men det kommer ju börja snart?''.
'' Jag måse kissa Liam..''. sade jag och tittade menande på honom.
'' Aha okej!''. sade han och suckade. '' Vet du vart de ligger?''. 

Jag nickade genast. '' Japp..''. 
Han gav mig en mjuk kram och pussade mitt huvud.
'' Var försiktig!'. 
Jag nickade återigen och skyndade mig ner för läktarna mot toaletten.

 

Jag sköt upp dörren till tjej toaletten och rynkade genast äcklat på näsan.
Toaletten var inte fräsh och tjejernas toalett brukar i stort sett alltid vara bättre och fräshare än killarnas, så jag ville inte ens tänka på hur deras såg ut.
Med en suck gick jag in i ett av båsen och låste efter mig.
Jag kunde passa på att gå på toa nu när jag hade chansen.
Alex och Liam skulle inte släppa mig ur sikte igen antog jag. 
När jag var klar öppnade jag dörren men till min chock hände inget. 
Paniken steg och jag började rycka i dörren. 
'' Fan också.''. mumlade jag och insåg att dörren gått i baklås.
Frustrerat satte jag mig på toalett locket och skulle precis ropa på hjälp då dörren in till tjejtoan öppnades.
'' Du fattar inte!!''. tjöt en allt för bekant röst. 
Mina ögonbryn åkte ihop i förvåning och jag förstog redan vem det var.
Veronica. 
'' Inte så illa? Skojar du med mig va? Hörde du ens vafan jag sa? Han valde fucking att försvara henne över mig? Han blev förbannad på mig för henne? Tanken på att han inte ens vill kyssa mig längre eller röra mig knappt är tillräkligt. Jag var nsys tvungen att kyssa honom trotts att han nästan vägrade! Allt är pågrund av henne!!''. muttrade Veronica förbannat. 
'' 'Babe':a inte mig nu John! Vems sida står du ens på?!''. tjöt hon frustrerat.
Förvirrningen blev ännu värre, John?!
Jag visste att tjuvlyssna inte var bra direkt men jag kunde inte undgå.
Fick jag veta något som kan användas mot henne tar jag alla chanser jag kan få. 
'' Sluta försvara henne då!! För allt du gjort mot henne försvarar du henne? Du vet vilken jävla bitch hon är?''. 
Irritationen spreds inom mig och det var ingen tvekan om att hon snackade om mig.
'' Juste, sluta var en sån idiot då. Det här var en av anledningarna till varför jag dumpade dig..''. 
Vafan snackade hon om?
Nyfiken heten spreds inom mig och det blev bara intressantare för varje minut.
'' Vänta..''. sade hon och sekunden senare hörde jag en mörk röst i andra änden av telefonen.
'' Ver har du högtalare?''. sade den mörka rösten.
En röst som var alltför bekant. 
'' Duh jag måste fixa sminket tack vare alla äckliga killar som kladdat på mig!''. 
Jag hade lust att skratta, dom kladda på henne?
Det var snarare hon som kladdade på dom. 
'' Babe du måste ta det lugnt det hela med Cassandra och Justin, han har kommit över henne och älskar dig..''. 
En fnysning kom från Veronica. '' Kommit över henne? Han ropar hennesnamn mitt i natten? Allt han tänker på är den där äckliga horan John!!''. mumlade Veronica.
Jag flämtade i chock och i ren reflex täckte jag min mun. 
'' Allt har blivit åt helvete, men jag kommer inte låta honom lämna mig för henne!''. sade Veronica bestämt.
Hela jag var i chock.
Vad pratade hon om?!
Så mycket frågor snurrade runt i mitt huvud så jag blev helt yr. 
'' Nå, har du berättat om oss än?''. sade den mörka rösten. 
'' Nej!? Är du dum? Dom skulle bokstavligen döda mig om dom fick reda på att jag snackat med er och ni sedan lämnat ett litet 'tips' till Crays!  Vafan tänker du med? Han skulle dumpat mig och du vet att jag älskar honom..''. suckade Veronica. 
'' Men du älskar mig också!''. 
Ännu en suck lämnade Veronicas strupe.
'' Ja tyvärr.. Men babe jag måste gå innan dom märker att jag är borta.''. 
'' Okej, hör av dig om du får veta något mer om Bruce och hela situationen med Crays! Och kom ihåg att någon kommer antagligen få reda på det här förr eller senare så va jävligt försiktig, jag vill inte att hela planen om att ta ner Cassandra och Justin en gång för alla.. ''. 
'' Det ska jag Slyder, love you!''. sade hon och la på samtalet. 
Jag frös till is av bara att höra namnet. 
Mitt hjärta stannade och hela jag tappade balansen. 
Dörren lät till och tystnad föll över toaletten och jag pustade genast ut i chock. 
Slyder? John Slyder?
Hade jag hört rätt? Hade jag hört henne just prata med John Slyder?
Samma man som legat bakom min kidnappning och mycket mer?!
Jag var helt utom ord och jag hade ingen anning om vad jag skulle ta mig till. 
Hur kunde den idioten vara så dum som hon var?
Visste hon inte vilken fara hon utsatte Justin och oss andra?
Veronica sa ena sekunden att hon älskade Justin? 
Sedan lät hon Slyder ta ner Justin?
Jag var förvirrad på hög nivå. 
Vad tänkte den där flickan med? 
Jag sparkade upp dörren i ren frustration och skyndade mig fram till handfatet och skvätte vatten i ansiktet.
Min blick for upp i spegeln och jag tittade mig själv i ögonen.
Hur skulle jag göra nu?

Jag visste att Justin älskade Veronica och se honom bli sårad ville jag inte. 
Eller de ville jag väl?

Jag gav ifrån mig ett litet frustrerat skrik och drog handen genom håret.
På något sett ville jag se Justin sårad, men inte på det här sättet.
Inte att han blivit sviken av någon som håller eller hållit på med hans fiende. 
Där gick min gräns. 
Men jag ville så gärna berätta, men jag kunde inte.
Han skulle säkert inte ens tro mig. 
'' Vafan ska jag göra..''. sade jag för mig själv och suckade.

Ingen skulle tro mig iallefall om jag sa något.
Alla trodde Veronica var en oskyldig liten fjant.
Men hon var det motsatta, om hon kunde göra såhär mot Jusitn och resten av gänget vad mer kunde hon då göra?
Hon riskerade hans liv och vi andras när dom attackerade oss i huset.
Hon tjallade till Slyder som sedan sa till Ronnie och Reggie. 
Jag började ta djupa andetag då jag kände mitt hjärta gå upp i fart.
Snabbt stängde jag mina ögon och försökte slappna av.
Det här blev för mycket för mig, jag hade varit med om värre men jag var i chock just nu. 
Jag kände mig faktist ledsen för Justins skull. 
Min mobil plingade till i bakfickan vilket fick mig vakna till.
Genast tog jag upp mobilen och såg att det var ett sms från Alex.
'Vart är du? Matchen börjar nu, jag vinkar när du är vid läktaren så du hittar oss!'

Jag suckade och jag visste genast att jag var tvungen att gå ut. 
Med ett djupt andetag sköt jag upp toalett dörren och gick ut. 
Mina händer skakade och mian andetag var ojämna.
Ska jag berätta för Justin? Eller inte? Eller ska jag? 
Justins liv var i fara och så var mitt, men hur skulle jag göra?
Han skulle inte tro mig, varöfr skulle han?
'' Så Bieber vem blir din lycko kyss ikväll?''. sade killen i högtalarna.
Justins skratt hördes. '' Min tjej!''. 
'' Jasså? Vart är hon då?''. 
Ett skratt hördes i högtalarna och hur någon viskade något till en annan. 
'' Så vem blir den lyckliga bruden att få ge Justin Bieber en lycko kyss ikväll då?''. ropade en mörk röst i högtalarna.
Sedan hörde man ljusa skrik från läktarna.
Genast himlade jag med ögonen och vände runt blicken i korridoren mot själva rummet där allt skedde.
Min blick fastnade på Veronica som gick mot bakdörren ut till baksidan med telefonen mot örat.
Irriterat himlade jag med ögonen, hon brydde sig inte ens om Justin kysste någon random tjej.
Men det förvånade mig inte, skulle hon kunna jobba med hans fiende skulle hon kunna göra allt.
Jag suckade irriterat och gick längs den långa korridoren ut mot det ljudfyllda rummet. 
'' Vad sägs som den där snyggingen?''. sade rösten i högtalarna och jag tittade genast upp i chock och såg att en man stod och pekade på mig.
Förvirrat tittade jag mig omkring och såg allas blickar på mig.
Justin tillsammans med en annan muskellös man stod inne i ringen tillsammans med en kille med mikrofon.
Jag antog att han var den som skrikit i högtalarna hela kvällen.
'' Va..''. fick jag ut som en viskning. 

 

'' Ey snygging, kom här du ska ge Bieber här en lycko kyss inför kvällens fight!''. sade han och pekade på mig och började snabbt gå mot mig. 
Chockat tittade jag på honom sedan på Justin som stod fastfrusen lika chockad som jag.

Min haka föll till marken och mitt hjärta dunkade fortare.

Paniken steg och jag tittade snabbt mot gängets håll och såg dem alla sitta med miner som var obeskrivliga.
Jag antog att ingen var beredd på det här. 
Mannen kom fram till mig och började dra mig mot scenen. 
I ren panik började jag sakta streta emot och han bara skrattade.
'' Kom igen snygging, en kyss till den här grabben skadar väl inte?''. flinade han. 
'' Nej! Nej! Nej! Neeej!!'. sade jag argt och han skrattade.
'' Aw kom igen! Vi vet att du vill! Jag är Tim föresten. ''. sade han skrattade igen. 
'' Snälla vafan jag vill inte''. sade jag och började bli irriterat. 

Jag vet inte hur många gånger jag skakade på huvudet men det var ingen ide jag var redan framme vid ringen. 
Min blick fastnade på gänget som nu satt med ett par flin på läpparna.
Vad hände med dom chockade minerna va?
Tim hjälpte mig in i ringen och puttade sedan fram mig framför Justin.
'' Fan..''. andades Justin ut i panik. 
Hans blick gled längs min kropp och han bet sig hårt i läppen. 

Jag himlade genast med ögonen och jag armarna i kors.
Mitt hjärta dunkade hårt mot mitt bröst, det kändes som det skulle stanna vilken sekund som helst. 
Jag hade inte kysst honom på länge.
Välldigt länge. 
Och den första kyss på länge måste jag göra inför ett hav av människor. 
'' Kom igen, en kyss bara!''. sade Tim otåligt.

Justin tog ett steg framåt och gled sina händer om min midja för att trycka mig mot honom.
Jag ville så gärna kyssa honom det var jag tvungen att erkänna. 
En rysning for genom min ryggrad och fjärilarna vaknade till liv efter flera månaders koma. 

Jag såg hur hans ögon pendlade mellan mina läppar och ögon vilket gjorde att mitt hjärta bultade ännu fortare och hårdare mot mitt bröst. 
Sekunden senare var han så nära att hans näsa nudda min, våra pannor lutade emot varandra. 
Jag kände hur mina andetag blev ojämnare och ojämnare när hans hand vilade på min hals och spred gnistor mot min hud. 
Jag svalde hårt och kände hur hans tumme smekte mi nkäklinje försiktigt, så försiktigt som om jag vore en porslins docka. 
Hans blick fastnade på min mun och sedan nuddade hans läppar mina bara en kort sekund innan jag var tvungen att dra någon millimeter tillbaka.
Alla dem gnistor som kom och alla de känslor som kom bara av den lilla nuddningen gjorde mig galen och helt varm. 
Jag vilade min blick på hans läppar och såg hur han sagta slickade sig om dom och vände sedan lite på huvudet för att få en bättre vinkel till att titta mig i ögonen en sista gång innan han sagta placerade sina läppar mot mina samtidigt som vi båda stängde ögonlocken.

Jag kände hur mina knän ville vika sig och jag höll på att falla ihop. 
Genast tog jag tag i honom som stöd och kunde genast känna hur min mage blev helt galen samtidigt som hela jag rös av välbehag. 
Kyssen var så långsam men ändå så mjuk, passionerad, perfekt. 
Det här kände sännu bättre än den första kyssen vi haft och på ngåot sätt kunde jag känna att Justin kände lika dant. 
Han kramade om min midja ännu hårdare och kysste mig med lite mer kraft. 
Jag kunde känna hur ivrig hn var och hur han inte kunde kontrollera det som hände, och jag kände precis likadant. 

När kysen sagta bröt ut tog både han och jag ett djupt andetag och tittade varandra djupt i ögonen.
Hans händer var fortfarande på samma plats som tidigare och han bet sig hårt i läppen och lutade sig fram vid mitt öra.
'' Säg inte något om det här till Veronica!''. sade han. 
Jag gav honom en svag nick innan jag böjde mig över otroligt nära hans öra och skrattade hest.
'' Lycka till The B!''. 
Innan jag sedan gick av ringen och bort mot läktaren. 

 

 

 

 

 

 

'' Hejdå.''. viskade Cassandra och log milt mot Bruce. 
Vi stod på värnadan och skulle säga hejdå till Bruce. 
Jag stod lite i bak runden då jag fortfarande var i chock över vårt senaste samtal. 
Cassandra stod utanför Bruce bil, han hade fönstret ner vevat och blicken på henne.
Jag satt på en av stolarna på verandan och skådade dom noga. 
Cassandra torkade ett par tårar som kommit och mimade något mot Bruce.
Han log och mimade något tillbaka.
Vilket jag fick det som 'Jag älskar dig också'. 
Irritation bubblade upp inom mig, jag kunde inte fatta hur dom kan säga sådär till varandra.
Det var helt jävla otroligt, gjorde Bruce det för att reta upp mig ännu mer?

Jag såg hur Bruce startade bilen och hur han vinkade lätt till resten av gruppen. 
Alla vinkade tillbaka utom jag och Veronica. 
Ingen av oss var ett fan av Bruce direkt. 
Cassandra stod kvar på framsidan trotts att Bruce redan åkt.
Hon var som fast fryst i marken.

Vi alla gick sedan in och slog oss ner i vardagsrummet. 
Strax efter kom Cassandra in motvilligt.

Jag tittade snabbt på henne och såg hur förstörd hon var.
Gillade hon Bruce så mycket?

Liam gick upp till henne och satte en hand på hennes axel.
'' Är du okej?''. sade han tröstande.

Cassandra nickade genast. '' Jag klarar mig..''. 
'' Det var bra att ha honom tillbaka och se dig lycklig!''. 

Jag himlade genast med ögonen, vilken fjant. 
Vi alla vet att han är dö kär i Cassandra han behöver inte göra det mer synligt. 
Veronica som inte märkt att Cassandra kommit in i rummet då hon är så jävla upptagen med sin mobil öppnade genast käften när dom slagit sig ner i soffan,

'' Titta vem som kom tillbaka!''. sade hon retsamt. 
Jag såg hur Cassandra genast rullade med ögonen och satte sig brevi Liam.
'' Titta vem som är kvar!''. sade hon i samma ton som Veronica använt. 
Jag hade lust att skratta rakt ut men jag avstod.
Just nu hade jag ingen lust med att bli 'upp läxad' av Veronica. 
Eller att ha henne skrikandes senare ikväll och spåra ur. 
'' Jösses, vad hände? Är du så desperat efter som din pojkvän lämnat dig? Han är din pojkvän va?''. sade Veronica med sin vanliga attityd. 
Nu börjas det igen, tänkte jag. 
Veronica går alltid över gränsen att jag visste redan nu att jag skulle bli förbannad på henne.
'' Desperat? Säger du som knullar Justin varenda natt och kan inte gå en minut utan att trycka ner din tunga i hans hals!''. svarade Cassandra och log irriterat. 
Jag kände hur luften försvann ur mina lungor för en sekund. 
Hon hade faktist rätt.
Veronica var en jävligt desperat person. 
Hon var min flickvän och jag älskade henne välldigt mycket men ibland går hon över gränsen. 
'' Och du har ingen rätt att snoka runt i mitt privat liv, skaffa dig ett liv! Fattar du?''. fräste Cassandra.
Man kunde inte gå en dag utan att dom har två tjejerna bråkade.
'' Jag har ett fantastiskt liv!''. svarade Veronica stolt.
Jag skakade irriterat på huvudet och suckade.
'' Bra för dig..''. svarade Cassandra och vände bort blicken från Veronica.
'' Det är du som måste sätta lite gränser.''. sade Veronica sedan.
Ilskan jag hade inom mig bara ökade tack vare Veronica som fortsatte argumentera. 
Hon gjrode bara saken värre för sig själv.
'' Ursäkta?''. röt Cassadnra
Jag såg hur Veronica log stolt.
'' Hmm.. Hur kan jag sätta det här i ord!''. sade hon och låtsades tänka. '' Bara ett råd.. Du måste kontrollera dina hormoner du har..''. 
Cassandra reste sig genast upp och spände sina nävar.
'' Vad sa du?''. 
'' Åh jag tror att du hörde mig bra nog!''. flinade Veronica och fixade sitt hår.
Hon gjorde mig lika mycket irriterad som hon gjorde Cassandra irriterad.
'' Veronica lägg av..''. muttrade jag och tog tag i hennes arm för att hålla henne kvar i soffan. 
'' Först Liam och nu Bruce? Du kanske ska ta det lite lugnt där nere!''. sade Veronica äcklat och fnittrade till.
Slutade hon aldrig?.
'' Åh nej! Du sa just inte det där!''. fräste Cassandra och tog ett kliv fram.
'' Åh det gjorde jag!''. retades Veronica tillbaka.
Jag såg hur Cassandra spände knävarna ännu hårdare. '' Nu räcker det!''. 
Hon var helt utom kontroll och galen. Jag såg hur hon slängde sig mot Veronica och skulle precis ta tag i hennes hår då Liam och Alex dök upp och tog tag i henne.
'' Låt mig gå!!''. skrek hon och kämpade med all kraft för att komma ur deras grepp. 
Jag såg hur hennes hand for fram och rev Veronica på kinden vilket orsakade henne skrika rakt ut.
'' Hon rev mig!!!''. skrek Veronica. '' Din fula bitch!''. muttrade hon och tittade lite små läskigt på Cassandra.
Jag vet att jag inte borde tänka så här men det var rätt åt henne, Veornica hade gått henne på nerverna och hon gjorde det här för sig själv 
'' Låt mig gå på henne!''. röt Cassandra och försökte återigen ta sig loss.
Dock utan lycka. 
Jag såg hur hon bara kokade och skakade av ilska.
Men jag kunde förstå henne, Veronica är en bitch ibland. 
Jag spände hårt min käke och såg hur Veronica satte sig ner brevid mig återigen och höll för sin kind.
'' Du ser bättre till att hålla din smutsiga mun stängd eller så kommer jag möra dig. Jag skojar inte Vernoica. Du bråkade förfan med fel tjej. Du har ingen jävla aning om vad jag är kapabel till, så håll käften om du inte vill att jag ska göra dig illa!''. spottade Cassandra fram i ren ilska. '' Om jag var du skulle jag sova med ett öga öppet från och med nu!''. 
Det var de sista hon sa innan Liam och Alex drog henne ut ur rummet. 
Jag var i chock, jag har aldrig sett henne så förbannad.
Och jag kan inte ljuga när jag säger att det var rätt sexigt, hon är riktigt snygg och ilskan gjorde henne mer intressant. 
Jag hade blicken på henne tills hon försvann utan syn håll och vände blicken till Ver. 
Hon satt arg och höll för sin kind och tittade på mig.
Jag antar att hon märkte att jag kollade på Cassandra. 
Men helt ärligt så bryr jag mig inte.
Tack vare bråket och på det sättet Veronica betett sig på fick mig bli så jäkla irriterad. 
Hon har hållit på sådär mot mig en gång i tiden, och jag svär att jag var arg minst 3 gånger i veckan. 

 

Efter att ha sagt hejdå till Bruce gick jag motviligt tillbaka till huset. 
Jag har sån lust att bara åka med honom, men jag kunde inte. 
Just nu hade jag så mycket planer som jag måste få gjorda. 
När jag kom in satt alla i vardagsrummet och skådade varje steg jag tog. 
Direkt tittade jag ner på golvet och kände mig direkt som ett litet barn som skulle få skäll. 
När jag kom in kom Liam fram till mig och satte en hand på min axel.
'' Är du okej?''. sade han med oro i rösten.
Jag nickade.'' Jag klarar mig..''. 
'' Det var bra att ha honom här och se dig lycklig!''. log Liam. 
Jag slog mig sedan ner i soffan med honom brevid mig och började fippla med mina fingrar.
'' Titta vem som kom tillbaka!''. sade Veronica retsamt. 
Jag rullade genast mina ögon åt hennes kommentar. '' Titta vem som är kvar!''. sade jag tillbaka lika falskt.
'' Jösses, vad hände? Är du så desperat efter som din pojkvän lämnat dig? Han är din pojkvän va?''. sade Veronica med attityd. 
Kan den idioten aldrig låta mig vara? 
Jag kände hur irritationen kom och jag visste att det här skulle sluta med att jag hoppar på henne.
'' Desperat? Säger du som knullar Justin varenda natt och kan inte gå en minut utan att trycka ner din tunga i hans hals!!''. sade jag irriterat och slängde en snabb blick på Justin som satt fast frys i soffan.
'' Och du har ingen rätt att snoka runt i mitt privat liv, skaffa dig ett liv! Fattar du?''. fortsatte jag. 
Veronica tittade bitchigt på mig. '' Jag har ett fantastikst liv!''. 
Stolethelt flödade vilket fick mig höja mitt ögonbryn och kratta. 
'' Bra för dig!''. svarade jag och vände bort blicken från henne. 
Jag såg Veronica i ögonvrån fortfarande titta på mig. '' Det är du som måste sätta lite gränser.''. 
Jag kände hur irritationen började bli ilska. 
Den här bruden skulle inte sluta vacker. 
'' Ursäkta?''. röt jag fram. 
Hon var en av dom personerna jag verkligen hatade, och jag visste att fler här inne hatade henne nästan lika mycket. 
'' Hmm.. Hur kan jag sätta det här i ord!''. sade hon och låtsas tänka. 
Jag skrattade inom mig, Veronica tänka? Pfft har hon ens någon hjärna?.
'' Bara ett råd, du måste kontrollera dina hormoner du har..''. 
I ren reflex ställde jag mig upp och knät mina händer till nävar. 
'' Vad sa du?''.
Veronica flinade. '' Åh jag tror att du hörde mig bra nog!''. 
Hon fixade sedan sitt hår och log retligt mot mig.
Den bruden ska dö. Innan jag åker här ifrån ska hon vara så skadad att hon knappt ens kan andas.
'' Veronica lägg av..''. muttrade Justin och tog tag i henne så hon skulle stanna i soffan. 
Jag kan ju vara ärlig att säga att det var en chock att Justin sa åt henne. 
'' Först Liam och nu Bruce? Du kanske ska ta det lite lugnt där nere!''. sade Veronica äcklat och skådade min kropp samtidigt som hon fnittrade.
Ilskan var på hög nivå nu och jag visste att den kunde bli högre.
'' Åh nej! Du sa just inte det där!''. fräste jag och tog ett kliv fram.
'' Åh det gjorde jag!''. retades Veronica. 
Mina andetag var djupa och jag såg alla sitta stilla med chockade blickar.
'' Nu räcker det!''. fräste jag och slängde mig mot henne.
När jag precis skulle ta tag i hennes hår tog Liam och Alex tag i mig.
Direkt började jag sparka och röra på mig för att komma ur deras grepp.
Just nu var min fokus på att slå henne så hennes vackra ansikte blir blått och svullet.
'' Låt mig gå!!''. skrek jag och försökte med all kraft att ta mig loss.
Jag slängde min hand framåt i hopp om att få någon skada på henne vilket jag fick.
Ett rivsår kom på hennes kind och hon skrek högt.
'' Hon rev mig!!''. i ren chock. '' Din fula bitch!!''. muttrade hon och tittade chockat på mig. 
Det gjorde mig bara ännu argare och den skadan jag gjort var inget mot vad jag ville göra.
'' Låt mig gå på henne!''. röt jag och försökte igen. 
Alex och Liam var dock förstarka för mig och dem båda drog mig ut ur rummet. 
Trotts att jag inte ville. 
'' Du ser bättre till att hålla din smutsiga mun stängd eller så kommer jag mörda dig! Jag skojar inte Veronica. Du bråkar förfan med fel tjej. Du har ingen jävla aning om vad jag är kapabel till, så håll käften om du inte vill att jag ska göra dig illa!!''. röt jag fram samtidigt som jag drogs ut ur rummet. '' Om jag var du skulle jag sova med ett öga öppet från och med nu!''.
Jag kände hur Liam och Alex drog mig sedan in till köket.
Liam satte mig ner på en av stolarna samtidigt som Alex stängde igen dörrarna till köket.
Ifall jag skulle fösöka smita och slå ihjäl Veronica.
'' Andas..''. sade Liam och skakade lite på mig. 
En rad av förbannelser åkte igenom min hjärna och det verkade som om Alex läste mina tankar, eller så tänkte jag högt.
'' Cassandra, slappna av..''. andades han ut och tittade oroligt på mig.
'' Hon förtjänar det!''. fräste jag. 
'' Hon är inte värd det, okej?''. fortsatte han.
'' Jag svar hon kommer få igen!''. muttrade jag och satte armarna i kors. '' Vill hon spela fult kommer hon få spela fult.''. 

 

 

'' Va i helvete var det där Veronica?!''. skrek jag ut och slet i mitt hår. 
'' Hörde ens du vad hon sa? Hon hotade mig ju för i helvete!!''. skrek Veronica och pekade på sin kind.
Jag kämpade emot lusten att rulla mina ögon åt hennes barnsliga beteende. 
Visst tjej slagsmål är sexiga. Men inte när det handlar om ens nuvarande tjej och ens ex. 
Speciellt inte när din nuvarande tjej är ett pain in the ass och ditt ex är någon ingen skulle vilja bråka med.
Det är bara obehagligt. 

'' Du förtjanade det!''. sade jag. 
Direkt flämtade Veronica till och tog ett kliv tillbaka.
Tack och lov hade alla lämnat rummet efter deras konflikt så det var bara hon och jag kvar.
'' Hör du ens dig själv?''. andades hon ut. 
'' Du började ju förfan allt, det gör du alltid!''. uttrade jag ilsket. 
'' Så du väljer henne.. över mig?''. sade hon och spottade fram orden som gift.
Jag skulle välja henne över dig på ett ögonblick. 

Jag knöt min käke och suckade. '' Gå upp..''. sade jag och pekade mot trappan. '' Nu!''.
Hon tittade på mig chockad. '' Du väljer henne över mig?''. upprepade hon, men nu i en mindre röst som om hon försökte övertya sig själv. 

'' Veronica tvinga mig inte att upprepa mig. Jag är inte på humör på ditt jävla skitsnck. Just nu tänker jag inte ha den hr diskussionen. Jag sa, gå upp. Nu!''. sade jag och tittade ner på henne.
Hon backade ganska snabbt bakåt och vände om för att ämna rummet. 
'' Jag kommer upp om någon sekund..''. ropade jag efter henne. 
Det här kommer bli svårare än vad jag trodde.

Jag gick sedan motvilligt ut till hallen och mötte Liam och Alex.
'' Är Veronica okej?'. frågade Liam.
'' Hon kommer bli okej..''. sade jag och rullade mina ögon. 
Jag bet lite i min läpp då jag inte såg Cassandra komma med dom.
'' Var är Cassandra?''. mumlade jag.
'' I köket. Hon sa att hon ville vara ensam.. Hon är jäkligt arg.''. sade Alex och halv log.
'' Kan inte klandra hene för de.'''. muttrade jag. 
'' Ja jag ska iallefall gå och lägga mig.''. sade Liam och gick upp till övervåningen.
'' Godnatt..''. sade jag och väntade på att Alex skulle gå.
Sedan gick jag förbi honom och mot köket.
'' Vart ska du?''. sade Alex.

'' Till köket, jag vill snacka med henne.''. mumlade jag.
'' Justin?'. 
Jag vände mig om och tittade på honom.

'' Förstör inte allt nu..''.
Jag suckade och klev sedan in i köket. 

Genast kunde jag höra Cassandras tunga andetag. 
En suck lämnade min strupe och jag la armarna över bröstet.
'' Är du okej?''. sade jag och bet mig i läppen.
'' Ser det ut som jag är okej?''. sade hon irriterat och vände sig om för att titta på mig.
'' Du behöver koppla av..''. mumlade jag.
Hon spetsade läpparna i en fast linje och andades kraftigt. 
Jag såg att hon verkligen var förbannad. 
'' Jag behöver inte slappna av. Det är din flickvän som behöver sluta snacka skit om mig eller så är jag inte ansvarig för det jag gör..''. snäste hon ilsket.
'' Du har rätt..''. erkände jag. '' Jag är ledsen!''. 
Hon vände sig om för att titta mistänksamt mig i ögonen. 
'' Du har inte något med det här att göra. ''. mumlade hon och tittade ner. 
Jag skrattade. '' Det har allt att göra med mig..''. 
'' Så varför fortsätter hon då spela det här spelet?''. 
Jag ryckte på axlarna, jag hade ingen aning om vad jag skulle säga. 
Såklart visste jag vad hon menade, och hon hade rätt.
Men jag visste inte vad jag skulle säga.

'' Eh.. Jag vet inte.. Det är.. Bara hur Veronica är. Hon är inte van att ha en tjej runt oss. Jag vet hur hon är..''. sade jag och var lättad över att jag äntligen fick ut något. 
'' Men hon känner inte mig..''. sade hon.
'' Det tror inte jag heller gör..''.sade jag utan att tänka mig för. 
Hon sög genast in ett skakigt andetag och vände ryggen mot mig. 
'' Jag låg inte med Bruce..''. sade hon i en mjuk röst. 
Jag suckade. '' Jag vet..''. 
'' Nej du förstår inte..''.. sade hon och vände sig om för att titta på mig. '' Jag har ALDRIG legat med Bruce..''. 
'' Jag vet..''. upprepade jag. 
'' Varför var du då som du var?''. mumlade hon. 
Mitt hjärta dunkade fortare och fortare och mina andetag blev skakigare.
'' Jag.. Jag står inte ut med tanken på att ni två tillsammans.. Jag vet inte, okej? Fan också, jag har ingen aning.. Jag var arg och... Blåste upp på dig..''. spottade jag fram rriterat. '' Jag är ledsen!''. nästna skrek jag.
'' Säg inte att du är ledsen för det är du inte..''. sade hon och skakade på huvudet.
Förvirrat tog jag tag i hennes arm och genast tryckte hon bort mig.
'' Vad är de?''. sade jag chockat.
'' Rör mig inte. Jag hatar när folk rör mig.''. mumlade hon och skakade lite smått.
'' Du hatade inte när Bruce rörde dig.. Eller någon annan för den delen..''. muttrade jag och himlade med ögonen. 
Hon knöt genast sin käke och släppte ut ett skakigt andetag.
Sedan vände hon sig om och gick mot utgången från köket. 
'' Fan.. Förlåt! Jag menade det inte så!''. uppmanade jag henne och följde efter henne.
'' Vad menade du då?''- spottade hon ilsket fram.
'' Jag vet inte! Jag är ledsen!''. andades jag ut.
Vid det här laget hade jag nog bett om ursäkt minst 10 gånger. 
Hon vände sig sagta om och såg mig i ögonen.
Jag kunde redan då säga att hennes ögon var glänsiga och gnistrade.
'' Är det tillbaka till hur det var förut?''. frågade hon med skakig räst.
Mina läppar skildes åt men inget kom ut. 
Hon hade rätt.
Jag tittade på henne som kändes som en evighet innan jag skakade på huvudet. 

Efter en lång tystnad öppnade jag munnen.
'' Så.. Är vi okej?''. 
Hon tittade  på mig. '' Kom vi någonsin bli okej?''. 
Sedan lämnade hon köket och gick upp till övervåningen igen. 
Jag suckade och drog handen frustrerat genom håret. 
När jag hört hur hon stängt igen dörren efter sig gick jag efter.
Cassandra skulle sova inne med Liam då Veronica skulle sova över inatt. 
Jag suckade bara av tanken att möta Veronica igen.
När jag tog ett kliv in i rummet bombaderades jag av frågor från Veronica. 
Direkt ignorerade jag dom och klädde av mig och kröp ner under täcket brevid henne.
'' Justin?''. sade hon med en låg röst. 
Jag tittade på henne. '' Ja Ver?''. 
'' Pratade du med henne?''. 
Jag suckade. '' Ja det gjorde jag, har du ett problem med de?''. 
Hon himlade med ögonen. '' Som om du bryr dig..''. 
Genast vände jag ryggen mot henne och suckade.
''Justin?''. sade hon återigen.
'' Ja?''. 
Irritationen började byggas igen och jag visste att vi skulle börja bråka. 
'' Du pratar om henne i sömnen..''. sade hon med en skakig röst.
Direkt bet jag hårt i läppen och knep igen ögonen. 
Jag önskar hon bara haft sin mun stängd.
'' Älskar du mig?''. sade hon och snyftade till.
Genast vände jag mig om och såg hur tårar rann ner för hennes kinder.
'' Ja jag älskar dig Veronica!''. 
'' Gör så hon åker då..''. sade hon ilsket och tårkade sina tårar.
Jag suckade och knät min käke.
'' Antar att jag sover på soffan inatt!''. 
Sedan reste jag mig upp och tog ett täcke och en kudde och gick ner till vardagsrummet. 

---

VAD TYCKER NI?

Vet att det tog 1 vecka, och är ledsen över de.
Men har haft as mycket att göra i skolan i veckan som var, och den veckan som kommer nu ska vi ha muntliga nationella prov, usch!
Är nervös och inte taggad alls.
Så måste verkligen tänka på det! :( 

Hoppas ni gillar kapitlet, kram!

 

 

 

Bruce sammanflätade våra fingrar och placerade en liten kyss på min panna. 
Ett litet skratt lämnade min strupe och jag la mig bekvämare på hans bröst.
'' Jag har saknat dig..''. mumlade jag.
''Jag har saknat dig också älskling!''. sade Bruce och drog min kropp närmre sin. 
Alex hade gett oss sitt rum medans han sov inne med Roy och Seth. 
Tack och lov, så slapp jag dela säng med Justin.
Vi låg i sängen i rummet, jag på hans bröst med hans armar om min kropp.
Klockan närmade sig 23.00 och vi har legat och snackat i över 2 timmar nu. 
Jag var för en gångs skull avslappnad och lugn, vilket jag inte varit på ett bra tag. 
Helt ärligt vågade jag inte lämna rummet.
Jag ville inte möta Liam som skulle vara ännu mer förkrossad än vad han redan var.
Jag kände mig riktigt dum för att ha undvikit honom men det kanske var för det bästa.
Han hade ju en såkallad ''crush' på mig och att jag kysste Bruce inför honom kanske inte var det smartaste.
Och att vi kysste inför Justin var inte heller bra.
Vad har jag ställt till med?
'' Kan jag fråga en sak?''. sade jag tyst efter ett tag.
'' Mhm!''. mumlade han och började fippla med mitt hår. 
Jag bet tag i min läpp och tog ett djupt andetag.
'' Varför.. Eh.. Kysste du mig när du.. kom?''. 
Det kom nästan ut som en viskning, jag var så nervös över att han skulle ta det på fel sätt.
Han skrattade. '' Det är inte som att vi inte kysst varandra innan!''. sade han lekfullt. 
Jag släppte ut ett långt andetag som jag inte ens visste jag höll. 
'' Asså.. Jag vet inte hur jag ska säga det här.. Det kan tas på flera olika sätt..''. sade jag.
'' Kom igen, säg det bara!''. sade Bruce och skrattade.
Jag slöt ögonen för ett ögonblick och satte mig upp.
'' När du stog där, och jag rusade mot dig och du kysste mig..-''.
''-.. Så var du inte beredd på något av det..''. sade han och log milt.
'' Det är inte det.. Du vet att jag tycker om dig, och hur jag är bekväm runt dig.. Du är den enda jag litar på just nu, och du är allt jag har kvar..''. sade jag och bet mig i läppen.
Hans ansikte lyste genast upp i ett stort leende som jag besvarad.e
'' Vad menar du?''. sade han sedan.
'' Jag vet inte om.. Eh.. Den relationen vi har just nu är så bra.. Asså.. Att vi kysser och så, jag vill inte förlora dig...''. sade jag nervöst.
Han satte sig upp på sina armbågar och tittade på mig med ett leende.
'' Jag kommer inte gå någonstans, du kommer inte förlora mig Cassandra! Det måste du förstå, jag kommer inte lämna dig om du inte ber mig göra det!''. 
Han tittade mig djupt i ögonen och smekte min kind. 
'' Jag och Justin slutade som.. Ja du vet.. Jag vill inte att det händer oss..''. suckade jag.
'' Det kommer inte hända oss Cassandra, så långt jag vet är inte vi tillsammans.. Än!''. sade han coh blinkade till med ögat.
Ett skratt lämnade min strupe innan jag la mig ner tillbaka på hans bröst.
Trygghet svämmade över mig och lyckan rusade upp inom mig.
Det var länge sen jag kände mig såhär trygg. 

'' Föresten hur fick du veta att jag hade det tufft?''. sade jag. 
Han röck på axlarna. '' En liten fågel viskade i mitt öra!''.
Jag slog löst till honom. '' Seriöst!''. 
'' Kim ringde mig!''. 
Mina ögon for upp.
Det var något jag inte förväntat mig. 
Jag hade inte trott att hon brydde sig om mig så mycket. 
'' Aha..''. 
Han nickade och log mot mig. 
'' Och varför kysste du mig? Igentligen!''. sade jag sedan.
'' För att visa att jag tycker om dig..''. sade han och pussade på mitt huvud.
Leende jag hade på mina läppar blev - om nu möjligt- större. 
Det var tyst ett tag innan han skrattade till.
'' Men också..''. sade han och flätade in våra händer igen. '' För att göra Justin svartsjuk!''. 
Mina ögon for genast upp och han började skratta.
'' Va?!'. tjöt jag. '' Bruce!!''. 
Han skrattade. '' Kom igen, det var kul. Såg du inte hur förbannad han blev?''. 
Jag himlade med ögonen och skakade på huvudet. '' Det är inte roligt.. Han kommer slå ihjäl dig..''.
'' Varför skulle han? Han har tjej och då har han ingen rätt till att röra mig över att han blev svartsjuk över att vi kysstes!''. 
Jag suckade och la mig ner på hans bröst ännu en gång och tittade upp på honom.
Försiktigt placerade jag mina läppar mot hans och genast kysste han tillbaka.
'' Vad var det för?''. flinade han. 
'' Bara för att påminna mig själ om att du verkligen är här..''. sade jag likt en viskning.
'' Du vet..''. sade han i en mjuk röst. '' Det hade aldrig fungerat mellan oss..''. 
Jag tittade chockat upp på honom.
En del inom mig visste att det var sanning men en annan stretade emot. 
'' Varför tror du det?''. 
'' För jag är inget emot Justin..''. sade han med ett milt leende.
'' Snälla säg inte så..''. suckade jag.
'' Det är lugnt, jag är okej med det! Vi är vänner, nej, mer än vänner, men ändå mindre än något.. Vi älskar varandra, det gör vi men..''. stannade han och suckade. '' Inte på samma sätt som du och Justin brukade älska varandra!''. 
Han hade fortfarande ett milt leende på läpparna.
Jag förstog varför.
Han hade insett att det inte skulle bli något mellan oss och är okej med det.

'' Men nog med det, det finns något annat jag skulle vilja göra.. ''. flinade han.
Sekunde senare mötte hans läppar mina i en mjuk kyss.
En kyss som ledde till ett x antal till..

 

'' Okej jag hämtar dricka..''. muttrade jag och klev upp ur sängen.
'' Tack babe!''. flinade Bruce som la sig bekvämare i sängen.
Jag skakade på hvudet och skrattade.
Vi hade argumenterat i säkert 20 minuter om vem som skulle hämta något att dricka.
Och jag var den som gav upp till slut. 
Jag tittade mig snabbt i spegeln.
Jag hade bytit om till en av Bruce t-shirts och satt upp mitt hår i en knut på huvudet.
Att ligga i sängen med vanliga kläder var inget direkt bekvämt.
Bruce gav mig ett snett leende innan han vinkade retligt åt mig.
Jag himlade med ögonen och öppnade dörren och krockade genast in i en kropp.
Snabbt tittade jag upp och mötte Justins blick.
Hans blick drogs från min och ner på min kropp, direkt tittade han in i rummet och såg Bruce ligga på sängen utan tröja.
Jag svär att jag kunde se ilskan och smärtan i hans ögon. 
Hastigt stängde jag dörren och bet mig hårt i läppen.
'' Det är inte som du tror..''. sade jag nervöst.
Jag såg hur han knöt sin käke och skakade på huvudet. 
Sedan vände han sig om och började gå mot sitt rum.
'' Jag kan fan inte tro det..''. muttrade han med ryggen mot mig.
'' Inget hände Justin!!'. tjöt jag och placerade min hand på hans arm.
'' Rör mig fan inte!!''. snäste han ilsket oh tog tag i min handled.
Smärta kom direkt och jag drog gensat tillbaka handen.
'' Vafan är det med dig?!''. tjöt jag och tittade på min handled som sagta blev blå.
'' Vad är det för fel på mig? Du låg med honom Cassandra! Och han kom just hit!!''. spottade han ilsket fram.
'' Jag låg inte med honom!!''. tjöt jag frustrerat.
Och det var sant.
Jag hade inte legat md hono, vi hade bara kysst lite, men inget längre.
'' Vafan ljugger du för Cassandra? Du snackar bara skit!''. 
Jag var i chock. 
Ord kunde inte lämna min strupe. 
Han var riktigt arg och jag ville inte bli ännu mer skadad än vad jag var.
'' Precis!!''. skrek han och knöt ihop sina händer av ren ilska. '' Jag vet vad jag såg!''.
Jag backade genast undan och skakade på huvudet.

'' Vet du vad? Jag tänker inte stå här och försöka övertyga dig om något eftersom du ändå inte tror på det! Du är en jävla idiot Justin, du lyssnar aldrig på något eller någon!! Jag är klar, så jävla klar!''. spottade jag fram.
Jag såg hur han tittade argt på mig, hans ilska hade förts över till mig.

'' Allt det här är inte värt det..''. sade jag och började gå mot trappan.
'' Du är inte värd det..''. muttrade han.
Jag frös på min plats. 
Smärtan jag hade långt inom mig stärktes av dom få orden han sa.
Det lilla kan få mig må så jäkla dåligt.

När jag kom in till rummet igen skyndade jag mig till sängen och kröp ner under täcket brevid Bruce.
Just nu ville jag bara glömma det som hade hänt.
'' Du vet att jag hörde hur ni skrek på varandra va?''. mumlade Bruce ledsamt..
'' Det var bara ett litet argument..''. sade jag och röck på axlarna.
Det var inte 'bara ett litet argument' det var mycket mer än så.. 

'' Är du okej?''.
Jag nickade. '' Har varit med om värre!''. 
Sedan tvingade jag fram ett leende.
Han gav mig en mjuk puss på läpparna innan vi la oss ner i sängen.
Efter allt som hänt idag kände jag hur tröttheten slog till mig som ett tåg. 
En gäsp lämnade min strupe och Bruce skrattade hest.
'' Sov Cassandra, jag kommer vara här när du vaknar!''. 
Jag nickade och slöt sedan mina ögon och kände hur jag sagta försvann.

 

 

Jag slog sagta upp mina ögon och möttes genast av soljus.
Ett frustrerat stön lämnade min strupe och jag gosade genast in mig mer i personen brevid mig.
'' Godmorgon!''. sade en hes röst.
Jag röck genast till, jag antar att jag inte vant mig vid att sova med någon riktigt än.
Speciellt inte Bruce.
'' Godmorgon!''. sade jag när jag lugnat ner mig.
Jag lät blicken skanna hans kropp.
Han hade redan klätt på sig.
Min blick for frågandes runt i rummet och hans väska var packad. 
Va?

'' Bruce? Varför är din väska packad?''. sade jag chockad och satte mig upp i sängen. 

'' Därför att jag måste tillbaka till Las Vegas..''.
'' Va? D-du sa att du inte skulle lämna.. mig?''. 
Jag var chockad, och en gnutta ledsen.
Han hade lovat att inte lämna mig.
'' Mina grejer hemma packar inte ihop sig själv, och lägenheten säljs inte av sig själv Cassandra!''. flinade han.
Ett leende spreds på mina läppar. '' Ska du flytta hit?!''. 

Han nickade. '' Jag snackade med Alex och Roy igår efter du somnat och huset kommer bli färdigrenoverat om 2 veckor ungefär och under den tiden har jag hunnit packat allt och sålt lägenheten!''. 
Mitt leende blev ännu större och jag kramade om honom. 
'' Gud så kul!!''. sade jag överlyckligt.
Han skrattade återigen. '' Ja ni har ju ett bra antal rum här, dock förstördes alla i branden.. Men ett av dom kommer bli mitt!''. flinade han.
Han hade rätt.
Jag vet inte hur många rum det fanns i det här huset, men dem flesta har blivit förstörda i branden. 
Tror det fanns 3 gäst rum, och ett rum i källaren som är som ett 'extra'. 
Så 11 rum totalt om man räknar sovrum.
Det var ett bra många rum.
Men som sagt, huset är väldigt stort så jag förstår.
'' När åker du?''. sade jag sedan.
'' Planet går 15.00, och klockan är 10.00 nu så de är ett par timmar kvar!''. 

Jag log och nickade. '' Då får jag klara mig utan dig i 2 veckor!''. 
Bruce nickade. '' Har du tur tar jag med en överaskning när jag kommer!''. 
'' Neeeej!''. tjöt jag. '' Du behöver inte! Bara att du kommer blir jag glad!''. 
'' Inget kan få mig ändra mig!''. lfinade han.
Jag skakade på huvudet. '' Så, kan vi gå ner och käka? Jag är hungrig!''. 
Han nickade och jag klev upp ur sängen och drog på mig ett par shorts lite snabbt och gick sedan ner.
Jag hade inget emot att ha Bruce tröja på mig.
Den var stor och bekväm så jag tror jag kommer behålla den.
När vi kom ner till nedervåningen satt alla i köket och käkade frukost.
Precis som vanligt alltså. 
Min blick for runt i rummet på alla som var klädda i mjukis kläder och såg allmänt trötta ut.
Så satt Veronica med håret uppsatt i en perfekt knut, stora örhängen, fullt sminkad och jeans och ett linne på sig samtidigt som hon höll på med sin mobil.
Går kvinnan aldrig utan smink?
Jag kan bara tänka mig hur hon kommer se ut om ett par år.
'' Godmorgon!''. sade jag hest.
Som svar fick jag ett par hesa. '' Godmorgon!''. tillbaka.
Liam satt med ryggen mot mig och käkade sina flingor.
Jag bet mig i läppen och gick fram till honom och kramade honom bakifrån.
'' Godmorgon Liam!''. sade jag och log.
Han vände på huvudet och log milt. '' Godmorgon Cassandra!'. 
Jag pussade honom på kinden innan jag log mot Kimberly som satt brevid och drack te.
Liam skakade på huvudet och skrattade.
Jag kunde känna Justins blick bränna mot min kind från där han satt brevid Veronica, sur som vanligt. 
Bruce log mot mig och vi börjdae sedan göra iordning frukost.
Jag gjorde i ordning flingor med olika bär och te, medans Bruce bara tog kaffe.
Leka vuxen haha. 
Han var faktist nästan äldst här, han och Marcus tror jag.
Vi slog oss sedan ner vid bordet, jag brevid Liam och Bruce brevid mig.
'' Så Bruce, hörde att du ska joina gänget igen!''. log Nick.

'' Va?!''. sade en röst.
Justin. 
'' Ja det ska jag, när ni fått ordning på det här huset!''. skrattade han.
'' Vafan har ingen sagt något till mig?!''. tjöt Justin. 
'' Du kanske ska vara med på våra möten istället för att knulla din lilla såkallade flickvän!''. sade Alex spydigt.
Mina ögon for upp.
Jag har aldrig hört Alex vara så spydig mot någon. 
Jag såg hur flera vid bordet blev chockade över hans ordval.
Tror ingen här brukar höra honom svara på det sättet. 

'' Ursäkta? Vafan är ditt problem?''. svarade Justin irriterat.
'' Mitt problem? Kanske är det att du var en jävla idiot mot Cassandra i Stratford, du var otrogen, slog henne och vafan mer du gjorde. Jag trodde du respekterade tjejer, åtminstonde henne! Men fan vad fel jag hade, du är en jävla idiot och det är du fortfarande. Du har inte ens bett Cassandra om ursäkt för hur du betett dig mot henne och hur du BETER dig! Väx upp för fan!!''. skrek Alex och slog näven i bordet.
Alla runt bordet röck hastigt till och tittade chockat på honom. 
Jag såg hur Justin inte fick ut ett enda ord.
Det tror jag ingen fick just nu.
Alex skakade på huvuduet och gav Justin en ilsken blick innan han rusade ut ur huset.

 

Genast reste sig alla upp men jag var först.
'' Jag pratar med honom!''. sade jag och dem alla satte sig ner igen med en oroad blick.
Jag suckade och gick ut från köket och ut ur huset.
På vernadan satt Alex med ansiktet i händerna.
'' Alex..''. sade jag med en lugn ton.
Han tittade genast upp och mötte min blick. 
Jag gick fram till honom och satte mig brevid honom på trappan.
'' Tänk inte på mig Alex, jag vet att allt det här har påverkat dig också men du behöver inte gå runt och tänka på mig och försvara mig..''.
'' Du är som en syster för mig Cass, jag klarar inte av att se dig bli behandlad så här..''. mumlade han.
'' Alex det är lugnt, jag klarar det! Jag är en stark tjej!''. skrattade jag.
Han tog min hand och kramade om den.
'' Det vet jag att du är, men fan vilken idiot han är..''. 
Jag skrattade. '' Jag vet, men snälla tänk inte på mig, jag klarar mig! Okej?''.
Han nickade. '' Okej..''. 
'' Så, gå in och ät din frukost.. Du skrämde livet ur alla där inne! Jag visste inte att du kunde bli sådär arg..''. 
'' Tror jag ingen visste!''. skrattade han.
Jag gav honom en mjuk kram innan vi båda gick in igen.

 

 

Jag placerade cigaretten mellan mina fingrar och höll den i munnen samtidigt som jag tände den.
Nikotinet fyllde genast mina lungor och jag stängde mina ögon och lutade huvudet bakåt. 
Jag försökte slappna av, jag var både trött och stressad och cigaretter brukar hjälp. 
Efter Alex utbrott i morse undvek jag hela gruppen. 
Kanske inte det smartaste men jag behövde tid att tänka. 
Alex fick min hjärna vakna till liv.
Jag hade faktist varit en jävla idiot mot Cassandra i Stratford, jag kommer ihåg hur jag såg smärtan i hennes ögon varje gång vi bråkade. 
Jag såg hur Bruce bil stog parkerad på framsidan med bagageluckan öppen och hans väskor placerade i den.
En del av mig var nöjd med att han lämnade, speciellt efter bara 1 dag. 
Men han skulle komma tillbaka om 2 veckor, vilket inte var en höjdare
'' Din flickvän letar efter dig!''. sade en röst bakom mig. 
Jag vände mig om och såg Bruce stå lutad mot dörr karmen och stirrade ut på framsidan. 
Jag hade varit så koncentrerad på mina tankar att jag inte ens märkt hans närvaro.
'' Åh..''. mumlade jag och suckade. '' Det är nog inget viktigt ändå. Vad gör du här ute?''. 
Bruce mötte äntligen min blick. 
'' Jag ville prata med dig!'. förklarade han och korsade sina armar över sitt bröst.
Samma armar som höll om Cassandra inatt.
All ilska kom tillbaka rusande genom mig och genast skakade jag på huvudet.
'' Jag tror inte att vi har något att diskutera..''. mumlade jag.
'' Jag håller inte med!''. sköt han tillbaka och log falskt.
Direkt spände jag min käke. '' Jag sa, det finns inget som du och jag skulle kunna diskutera om! Så nu om du ursäktar mig, min flickvän behövde mig!''. muttrade jag genom sammanbitna tänder.
Bruce skrattade sarkastiskt. '' Du sa att det inte var något viktigt..''. 
Jag vände mig om och blängde på honom. '' Spela inte smartass emd mig Bruce! Du kanske har märkt, det här är inte Stratförd. Jag bestämmer nu.. Så flytta på dig förfan!''. spottade jag ilsket och försökte gå förbi honom. 

Bruce sträckte ut armen och blockerade mig från att gå in.
Han gjorde inte just det där. 
Jag andades kraftigt, mitt tålamod skulle snart ta slut.
'' Spela inte badass med mig, Bieber! Eftersom du har märkt att jag är inte spelar något spel här. Jag är seriös. Så du ska lyssna på vad jag har att säga vare sig du vill eller inte. Så släpp din jävla attityd!''. sade han med låg mörk röst.
Jag var mållös. 
Min mun var på glänt och jag såg honom i ögonen. '' Prata då!''. mumlade jag.
'' Säg mig bara en sak..''. andades han ut. '' När du lämnade, utan att ens kolla om hon levde..''. 
Han stannade för en sekund och tog ett djupt andetag. 
Jag svalde ner klumpen jag hade i halsen och kände hur mina händer började darra.

Det är inte varje dag någon tar upp den här händelsen. 
Men när den kom upp förstörde den mig om och om igen. 
Det var som att jag var på ruta ett igen.
'' Förstörde inte det dig?''. sade han och hånskrattade. 
Jag blyndade och fäste min blick i marken. 
'' Förstörde inte det dig? Bara en bit?''. sade han med mer ilska. '' Att bara lämna henne sådär efter allt du utsatt henne för. Du kollade inte ens om hon fortfarande levde när hon försvann från sjukhuset, hon kunde varit kidnappad och brutalt mördad! Men det du ville var att dra från Stratford! Vafan tänkte du med? Du sa hur mycket du älskade henne och hur mycket hon betydde för dig, men jag antar att det var bara en stor jävla lögn?''. spottade han bittert fram.
Varför var alla tvungna att ta upp det här idag?
Varför just idag?
Jag höll hårt i dörren då yrsel uppstod.
Min andning lev tyngre och mina knogar blev vita av att jag var tvungen att hålla mig fast.
'' Sluta!!''. lyckades jag andas ut.

Bruce fnös. '' Nej jag tänker inte sluta!''. 
Nu höjde han rösten vilket fick min käke att knytas återigen.
'' Du har ingen aning om vad det tog för mig att lämna henne!''. spottade jag fram.
'' Huh, jag tvivlar på att du någonsin brytt dig..''. skrockade han med en saknad humor.
'' Jag brydde mig visst! Mer än vad du fan kan tänka dig! Och det är just därför jag lämnade. Därför att jag bryr mig, därför jag ville att hon skulle vara lycklig!''. sköt jag tillbaka.
'' Hah, du visste inte ens om hon levde din idiot! Hon kunde varit död vid det laget du lämnade henne! Hon var brutalt skadad på sjukhuset och lämnade utan tillåtelse. Hon var inte ens helt okej när hon försvann! Du fattar inte vad hon kunnat råkat ut för!''. skrek Bruce ilsket.
Jag skulle precis öppna munnen men Bruce avbröt mig.
'' Aa titta vad lycklig hon är Justin!''. fnös han och vände blicken genom fönstret in i vardagsrummet.
Min blick for på Cassandra som satte sig ner i soffan, armarna korsade över bröstet, ögonen vandrade någonstans på väggarna, som om hon letade efter svar. 
Hon såg helt förstörd ut, helt borta från omvärlden. 
'' Ser en lycklig människa ut sådär? Va?''. röt Bruce.
Jag svarade inte, jag kunde inte. 
Den värsta känslan var att gå vidare, att inte kunna älska och ta hand om den personen längre.
Att känna hur din kropp gav upp oavsett hur mycket man försöker, du kan inte få tillbaka känslorna.
Även när du försöker finns det inget kvar.
Värsta känslan är när du älskat någon så mycket att du vet att du förlorat allt.
Precis som jag gjort.

'' Jag älskade henne!''. sade jag helt enkelt och ryckte på mina axlar.
Det var mitt enda argument kvar och för mig visade det allt. 

Bruce himlade med ögonen och gav ifrån sig ett skratt.
'' Du älskade inte henne!''. spottade han. '' Du ville bara inte vara ensam. Eller så kanske fick hon dig må bättre i ditt eländiga förstörda liv.. Men du..-''. sade han och tog en paus. ''-.. Älskade henne inte!''. 
Mina ögon blev bredare och min mun blev torr.
'' Eftersom man förstör inte människor man älskar.''. fortsatte Bruce.

 Jag kände hur itt bröst spände och värkte och jag började käknna mig yr igen.
'' Jag gjorde det för hennes eget bästa!''. 
'' Nej du gjorde det för ditt eget bästa. Titta på henne!''. sade han och tittade på Cassandra. '' Det är som om hon väntar på att du ska inse vad du gått miste om. Titta hur du fått henne bli.''. 
Jag bet insidan av mina kinder så hårt att jag kunde känna blodsmak. 
Hans ord tog hårt på mig. 
Det var knappt ingen som tagit upp det här förut, speciellt inte så här hårt.
'' Vet du vad? Du fick mig nästan övertygad om att du skulle stanna och kämpa. Men alla vet att 'nästan' räknas inte. Du vet aldrig vad du har tills du har förlorat det, och när du förlorat det. Kommer du aldrig få det tillbaka. Jag slår vad om att du inte ens kommer ihåg hälten av det saker hon aldrig glömmer. Du dödar henne, det har du gjort hela tiden. Bara sluta, hon är inte en jävla leksak. Hon är inte din leksak!''. 
Och med det lämnade han mig och gick tillbaka in, som om vi aldrig ens pratat med varandra.

Det var nog första gången i mitt liv jag inte kunde säga något tillbaka.
Jag var tom ochbesegrad. 
Och det finns ingen känsla som är värre än så. 

---

 

 

 

 

 

 

'' Cass! Du måste komma nu!'. sade Alex och jag skyndade mig fort ur sängen.
Jag var helt förvirrad just nu.
Mitt hjärta dunkade fort och mina känslor var helt blandade.
Jag följde efter honom ner och ut genom ytterdörren.
Där såg jag hela gänget stog på vernadan med ryggarna mot mig.
Vad kollade dom på?
Jag tryckte mig igenom dom och sökte med blicken efter det dom kollade på.
Framför mig stog en bil jag aldrig sett förut.
Lutad mot bilen stog en person som jag inte sett på veckor, en person jag saknat så himla mycket.
'' Bruce?!''. sade jag chockat. 
Hans blick mötte min och ett leende spreds på hans läppar.
Hur fan kom han hit?
Mitt hjärta dunkade fortare och jag började springa, springa som om någon jagade mig.
Jag slängde mig om hans hals och kramade hårt om honom.
Han skrattade hest och drog sina armar om min kropp.
'' Hej snygging!''. flinade han och la armen om min midja och höll mig nära sin kropp.
Jag drog in ett djupt andetag och kände hur mitt hjärta dunkade hårt.
'' Vad gör du här Bruce?!''. sade jag chockat.
'' Jag gör dig en tjänst!''. flinade han.
Innan jag ens kunde smälta det han sa tröck han sina läppar mot mina, nästan för hårt.
Mina ögon vidgades direkt och mina händer drogs automatiskt till hans hals.
Jag slöt mina ögon och kysste honom tillbaka.
Hans hand vilade på min midja och den andra smekte min kind och drog mig ännu närmre sig. 
Våra läppar smälte in i varandra och jag hade nästna glömt hur underbart det var att kyssa honom.
Det var såklart annorlunda, och inget gemfört med dom kyssar Justin ger. 
Ingen kunde slå dom kyssarna.
Jag kände hur sagta men säkert vi båda avslutade kyssen och han skrattade för sig själv. 
En rysning for genast längs min ryggrad och ett leende spreds om mina läppar.

Vad hade just hänt? 
Det var så himla många frågor i mitt huvud just nu, men jag visste att jag var tvungen att vänta på svar. 
Både glädje och panik spreds inom mig.
Men kanske var det bra att han kom hit trotts allt?

'' Jag har saknat dig!''. mumlade han och log.
'' Jag har saknat dig med Bruce..''. log jag. 
'' Så, ska du presentera mig för dina vänner?''. 

Med ett leende gick jag stolt fram till gänget med han vid min sida. 
Men när vi kom fram kände jag hur min blick for ner till marken och jag blev plötsligt nervös. 
Kanske var jag inte beredd på det här.
'' Bruce!''. log Alex. '' Vafan gör du här?''. sade han och rusade genast fram till Bruce.
Jag tog detta som en möjlighet att titta på Justin som tittade förbannat bort.
Han var riktigt arg, hans käke var hårt knuten och han drog Veronica närmre sig. 
'' Jag kom för att besöka en gammal vän!''. flinade Bruce och tittade ner på mig. 
Roy, Nick och Seth gick sedan fram och dem alla gav varandra en typisk 'man kram'. 
'' Bruuuuce!''. sade en mörk röst som tillhörde Marcus. 
Jag såg hur Bruce leende vart mycket större och dom gav varandra en hård kram.
Dem var trotts allt välldigt gamla vänner.
'' Fan, det var länge sen!'''. sade Marcus.
'' Ja, vi får snacka sen Marc!''.sade Bruce. 

Jag såg sedan hur han vände blicken till Justin. 
'' Bieber!''. sade Bruce med ilska i rösten.
'' Calan!''. muttrade Justin. '' Vad gör du här?''. sade han med mörk röst.
Bruce drog mig genast närmre sig. '' Åh har du inte berättat för dom babe?''. sade han och tittade ner på mig.
Mina läppar föll genast ner i chock. 
Jag förstog ingenting.
'' Berätta vad?''. muttrade Justin.. 
'' Att jag skulle komma idag för att se henne!''. 
Vad pratade han om? 
Jag hade ingen anning om det här. 
Han blinkade till med ögat och genast förstog jag vad han höll på med.
'' Åh, jag måste ha glömt! Bruce ska stanna här några dagar!''. sade jag och log fake mot Justin.
'' Eller veckor!''. fyllde Bruce genast i. 
Jag såg hur Justin knöt sin käke ännu mer och tittade hårt på mig och Bruce.
'' Jaha, vilken överaskning!''. sade Justin och skrattade hest. 
Jag förstog direkt att han fejkade alltihop.
Han var inte alls så glad som han visade. 

'' Skulle helst tagit med henne någon annan stans, men kände mig rätt dum att stjäla henne ifrån er!''. flinade Bruce.
'' Dum? Du gör oss en tjänst..''. muttrade Veronica.
Genast rullade jag mina ögon irriterat.
'' Ursäkta? Och du är?''. sade Bruce och tittade ointresserat på henne.
'' Justins flickvän!''. sade hon och log stolt. 
'' Aha, aaah!'. sade Bruce och nickade. '' Du är hon!''. 
Hon tittade frågandes på Bruce.
Men strax efter spred sig ett flörtigt leende på hennes läppar. 
Ilska bubblade upp inom mig, hon har Justin och då låter hon fan Bruce vara. 
'' Jag har hört mycket om dig!''. sade Bruce och log falskt.
Jag hade lust att skratta, hon var så patetisk.
'' Bra saker antar jag?''. flinade hon retsamt och snurrade fingret runt en hårslinga
'' Nä inte direkt!''. svarade Bruce och hans falska leende försvann. 
Jag kunde inte hålla mig längra. 
Genast brast jag ut i skratt och höll handen för munnen för att dämpa dom.
Veronica tittade ilsket på mig. '' Sa du något Cassandra?''. 
'' Ja, jag skulle bara säga att du..-''. sade jag och tittade på Bruce. ''-.. behöver komma in för jag har saknat dig och vi har så mycket att prata om!''. sade jag och blinkade mot Bruce.

Nick glappade ihop händerna. '' Låt oss gå in då!''. 

Dem alla gick in före oss och genast stannade jag till Bruce.
Han log mot mig och pussade min kind.
'' Vad gör du Bruce?''. viskade jag och drog mina armar om hans överkropp.
'' Åh, det är show time baby!''. flinade han och blinkade till med ena ögat. 

 

 

 

Ilska. 
Den ilska jag kände just nu var obeskrivlig. 
Hur fan kunde den där jävla idioten bara trampa in här och tro att han äger allt och alla. 
Jag ogillade honom starkt, och det är av flera anledningar.

En av dom att han ens vågade lägga sina läppar mot Cassandras, INFÖR MIG!

Vi alla satt i vardagsrummet. 
Cassandra satt i Bruce's, hennes huvud låg på hans axel och hans hand smekte hennes nakna lår.
Direkt sög jag in ett skarpt andetag.
Bara tanken av honom röra henne gjorde mig galen.
Jag kunde inte bry mig mindre om det faktum att det hade något på gång, att han var hennes axel att gråta på. 
Och var han ens medveten om att jag och Cassandra också hade något? 
Och att jag var i samma jävla rum som dom just nu?

Irriterat korsade jag amrarna över bröstet och glodde på dom som var alltför upptagna med att mysa. 
Jag kände hur Veronica lindade sina armar om mina axlar och nafsade lite på mitt öra.
'' Vad säger du om att visa dem hur man gör?''. viskade hon med låg röst.
Jag tryckte genast bort henne. '' Inte nu Veronica!''. muttrade jag.
Sedan vände jag blicken till Bruce.
'' Hur hittade du ens det här stället? Jag menar du är inte från LA!''. 
Bruce vände genast uppmärksamheten till mig. 
'' Nope, men jag har mina kontakter precis som du Justin!''. flinade han. 
'' Som?''. 
'' Tyvärr det har inte du något med att göra!''. sade han och log snett.

 Jag tittade på Cassandra som sett med ett snett lömskt leende på läpparna.
Jag visste inte vad jag skulle säga. 
Kanske hade hon förendrats över dom här månaderna?
Och vad händer om hon aldrig kommer bli som förr?
Jag rös bara av tanken. 
Det är inte så att vi kan 'vara' något, allt det är bakom oss.
Men jag ville inte att hon skulle sluta upp som det här, jag ville inte att hon skulle bli som mig. 
'' Bruce?''. sade hon mjukt och tog hans hand. 
Jag såg den bekanta blicken i hennes ögon.
Så brukade hon titta på mig en lång tid bakåt, före allt som hände. 
Jag kände hur mina inälvor vred sig när hon tog hans hand och ledde honom till hennes rum.
Det här kan inte lsuta bra.
Jag kände hur mitt huvud började göra ont och rummet började snurra.
Vem är hon?!

'' Du vekar ha förlorat Romeo!''. skrattade Nolan brevid mig.
'' Håll käften!''. muttrade jag och knuffade till honom. '' Jag kan inte fatta att han är här, det kommer bara fucka upp allt ännu mer!''. 
'' Det kan du inte vara säker på!''. svarade Alex. 
Jag tittade på honom.
'' Åh inte? Kommer du ens ihåg vilket jävla svin han var i Stratford? Umgick med min tjej, sov i samma säng som min tjej! Sen vem vet fan vad mer han gjorde med henne?!''. fnös jag och höjde min röst.
'' Men snälla Justin, han var till stor hjälp i gänget! Det vet du!''. sade Roy irriterat.
Jag skakade på huvudet.
'' Skulle inte han varit där..-''
''-.. Skulle inte du bett oss alla lämna?''. avbröt Alex mig.
Jag tittade på honom och såg hur ilskan bubblade upp inom honom.
'' Skitsnack Justin!! Det vet du själv! Du skulle lämnat iallefall!!''. röt Alex förbannat. ''Du skulle inte varit en jävla idiot mot henne i första hand!!'. fortsatte han och gick ut och smällde dörren efter sig.

Jag hade aldrig sett Alex så som han var nu.. 
Men han har alltid varit som en bror till Cassandra så det kan förklara flera saker. 
Men trotts det var han var jävligt annorlunda.
Han blev aldrig arg, inte ens mot sin bror Nick. 

 

 

 

 

Jag vaknade av att mitt huvud gjorde fruktansvärt ont. 
Med en suck satte jag mig upp i sängen och titade runt i rummet.
Brevid mig låg en snarkande Justin med ryggen vänd mot mig. 
Mina ögon for upp. 
Jag hade inte märkt att han ens lagt sig här. 
Jag måste somnat igår när jag hade mitt lilla 'break down'.
Försiktigt reste jag mig ur sängen och skyndade mig in på toaletten och låste dörren om mig.
Jag pustade lttat ut och tittade mig i spegeln.
Hastigt föll jag bakåt i chock och tittade på mig själv i spegeln.
Jag såg förjävlig ut.
Min mascara var gletat över kinderna och ögonen, mitt hår var ruffsigt och min näsa röd.

Utan att kolla mig i spegeln en gång till hoppade jag direkt in i duschen och försöka se normal ut. 

Efter att ha tvättat mitt hår och min kropp klev jag ur duschen och drog en handuk om min kropp.
Sedan tittade jag mig i spegeln och tack och lov såg jag normal ut. 
All mascara var borta och min hy var fräch och len.
Med ett litet leende borstade jag tänderna och smörjde in min kropp med en av mina bodylotion så jag för det första skulle lukta gott men också för jag älskar när min hud blir len. 
Jag öppnade sedan dörren och tittade ut och kollade om Justin fortfarade sov.
Vilket till min förvåning han gjorde, trodde han hade vaknat vid det här laget. 
Jag smög sedan ut och fram till byrån Justin gett mig så jag kunde ha något att lägga mina kläder i.
Tyst öppande jag en av lådorna och tog fram rena underkläder samt ett par jeans shorts och ett linne med lite spets på. 
Jag kastade en snabb blick på Justin innan jag drog på mig trosorna under handuken och släppte den mot golvet.

 

Min rygg var mot Justins håll men det spelade ingen roll, för han sov. 
Det var iallefall vad jag trodde.
'' Nice röv!''. sade en hes röst.
Hastigt hoppade jag till och vände huvudet bakåt och såg Justin sitta upp i sängen med ett snett leende på läpparna och med blicken på mig.
Jag himlade genast med ögonen och tog fort på mig bh:n.
'' Har inte du en tjej att knulla?''. sade jag och stog fortfarande med ryggen mot Justin.
Justin skrattade hest. '' Vad är grejen med attityden? Trodde vi var över med den vid det här laget?''.
Ett sarkastiskt skratt lämnade min strupe. '' Vi VAR, ja! Men saker förendras, folk förendras!''. 
'' Vafan menar du med det?''. sade Justin med lite attityd.
Jag hade äntligen klätt på mig och vände mig om mot honom.
'' Tror du jag tänker vara vän med dig efter den idiot du var mot mig igår? Va?''. sade jag och la armarna i kors.
'' Vafan gjorde jag?''. 
Jag skrattade irriterat. '' Vet du inte vad du gjorde förtjänar du inte ens att vara min vän Justin!''. 
Irriterat skakade jag på huvudet och lämnade rummet.

Han gjorde mig så irriterad och frustrerad, och jag ville inte vara på ännu mer dåligt humör än vad jag redan var när jag vaknade.
När jag kom ner satt bara Nolan inne i vardags rummet och läste tidningen.
Frågandes tittade jag på honom.
Sen när läser någon i det här huset tidningen?

Jag gick in till köket och gjorde i ordning lite te till mig innan jag satte mgi i vardagsrummet med honom. 
Han titttade upp och mötte min blick när jag kom in och gav mig ett litet leende.

Jag besvarade det och slog mig tyst i soffan.
Tv:n var inte på så det vart lite obekväm tystnad. 
Jag såg hur han la ner tidningen och tittade på mig.
'' Hej, är du okej?''. sade han till mig och jag kunde känna misstanken i hans röst.
Genast nickade jag utan att göra nåogn ögon kontakt. 
'' Vad hände igår kväll?''. mumlade han. 
Jag knöt min käke och tittade bort. 
Han la huvudet på sne och tittade nyfiket på mig. 
'' Cassandra titta på mig!''. sade han med en strängare röst. 
Jag suckade och tittade åt hans håll. 
Ska jag erkänna var jag arg, och lite ledsen, jag ville inte titta på någon eller prata med någon på grund av att jag var rädd att bryta ihop ännu en gång. 
Hur kunde jag vara så dum att jag trodde jag skulle klara det här själv?
Utan någon att prata med eller dela mina känslor med?

Hur skulle jag kunna berätta allt? 
'' Ja, din vän visade tydligt att jag inte betydde något för honom. Och det värsta är att jag vill inte titta på någon, prata med någon, le mot någon eller öppna mig för någon som inte är Justin eller är en nära vän till mig. Är ditt namn Justin Bieber? Jag tror inte det..''. sade jag irriterat.
'' Jag fattar att du inte ville prata! ''. sade han coh reste på sig och skulle lämna rummet.
Jag sträckte mig snabbt efter hans arm och höll honom tillbaka. 
Skuld byggdes upp inom mig över mitt dåliga beteende. 
'' Nolan, vänta..''. sade jag. '' Det är inte det att jag inte vill prata med dig. Jag vill bara inte prata om det..''. sade jag och suckade. 
'' Åh..''. sade han och nickade. '' Jag fattar..''. 
Jag skickade honom sedan ett ursäktande leende. 
Han böjde sig ner och placerade en puss på min hand och log. 
'' Vad han än gjorde mot dig, oroa dig inte för det..''. mumlade han.
Mitt leende försvann direkt. 
Jag såg hur han lämnade rummet och jag reste mig snabbt upp.
Ner för trappan kom Marcus nyvaken och gäspade för fullt.
'' Marcus vet du vart Liam är?''.sade jag.
'' Han åkte iväg tidigt imorse för att vara för sig själv, tror han kommer tillbaka snart..''. 
Jag nickade och suckade. 
Var det mitt fel?
Efter att jag sa att jag inte såg honom som mer än en vän? 
'' Förlåt, fan det är mitt fel!''. sade jag och fick panik.
'' Hej va lugn, det är inte ditt fel! Tänk inte ens på det!''. sade han menande. '' Den killen är lite speciell och konstig i huvudet. Han gör saker han inte borde göra hela tiden så du kan vara lugn!''. 
Ett litet skratt lämnade min strupe. 
'' Jag tror ändå det är mitt fel..''.
Han skakade på huvudet. '' Det är det inte, sluta tänk på det!''. 
Jag suckade och nickade sedan. 
Men jag kunde inte undgå att känna skuldkänslor, var det mitt fel ändå?

Tiden gick och fler och fler vaknade och satte sig i köket och började käka frukost.
Jag satt själv kvar i vardagsrummet och stirrade ut i tomma intet.
Just nu hade jag ingen lust med att se Veronica trycka ner sin tunga i Justins hals som hon gör varje gång jag kommer in i rummet. 

 

Direkt efter samtalet jag fått ringde jag upp den person jag visste skulle kunna fixa det här. 
Ilska, frustration allt bubblade upp inom mig. 
Jag visste inte vad jag kände just nu men allt var mixat. 
Hur kunde hon vara så jävla dum att sätta sig i den situationen?
Det jag fått höra var illa nog så jag var tvungen att åka dit och vara där för henne.
Trotts konsekvenserna. 
Jag hade ingen anning om vart hon var men det lät inte bra. 
'' Hallå?''. sade en mörk röst på andra sidan telefonen.
'' Tja, är det Rick?''. sade jag och kliade mig nervöst i nacken.
'' Aa, vem är det jag snackar med?''. 
'' Det är inte viktigt just nu, jag är en bra vän till Cassandra och jag behöver din hjälp..''. 
Jag hörde hur han suckade. 

'' Vad har hon gjort nu då?''. 
Ett hest skratt lämnade min strupe. '' Inget speciellt, jag behöver bara åka till henne! Vet du vart hon är?''. 
'' Ja, jag har kontakter som håller koll på henne lite, varför vill du veta?''. 
'' Jag måste åka till henne, och det är idag!''. 
Snabbt sneglade jag på klockan, den var kvart över 2 på morgonen.
Han suckade. '' Okej, vart är du?''.
'' Las vegas..''.
'' Fan.. Men jag har en kille i Vegas som kan fixa flygbiljett åt dig?''. 
Mina ögon åkte upp, det hade jag inte direkt förväntat mig.
'' Jag kan betala flygbiljetten själv!''. 
'' Nej det är lugnt, han fixar dom gratis..''. 

 

 

 

Jag suckade frustrerat och tittade ner på min mobil. 
Klockan närmade sig 4 och jag satt på en av bänkarna i Vegas största parker. 
Det var någon kille Gail som skulle möta upp mig och ge mig biljetterna men han har inte dykt upp än, och jag börjar bli frustrerad och arg. 
'' Yo!''. sade en mörk röst. 
Jag tittade genast upp och såg en kille stå framför mig med luva på sig.
'' Är du Gail?''. sade jag och reste mig upp. 
HAn nickade och tittade runt och kollade ås inga människor var nära.
'' Här!''. sade han och gav mig ett brev med flygbiljetten i.
Genast öppnade jag brevet och såg hur biljetten var till LA! 
Var hon kvar i LA? 
Med Justin? 

'' Är hon i LA?''. 
Han nickade. '' Det tog ett tag att hitta henne, Ricks kontakter var inte direkt duktiga på att hålla koll på henne!''. sade han och himlade med sina ögon. 
'' Med Justin?''. frsäte jag.
'' Mhm!''. sade Gail och nickade. '' Undra vad han gjort och sagt till henne den här gången..''. 
'' Va? Är hon med honom?''. sade jag chockat.
Han nickade. '' Hon har bott med honom hela tiden, hörde att dom haft lite bråk och råkat ut för saker!''. 
Jag himlade med ögonen.
Det jag hade trott var att hon skulle snacka med honom och sedan dra.
Vafan tänker hon med?
Oj juste det är Cassandra vi snackar om, den nya Cassandra.

Jag gav ifrån mig en suck innan jag nickade. 
'' Okej tack Gail.''. sade jag.
Han gav mig en nick och försvann sedan i Las Vegas mörka gator...

 

Jag suckade och reste mig upp och gick upp till mitt och Justins rum.
Veronicas röst hördes även fast jag var i vardagsrummet och det gjorde mig så irriterad.
Jag stog inte ut med henne. 
När jag kom upp till rummet tog jag fram min neccesär och sminkade mig lite .
Sedan lockade jag håret lite grann, det skadar inte att vara lite fin ibland.
Jag satte mig sedan i sängen och tog fram min dator som jag inte användt på evig heter.
Sedan loggade jag in på en facebook account jag gjort för att kunna hålla koll på människorna i stratford. 
Jag klickade in på Katelyns facebook och läste några av hennes statusar. 

'' Shoppat med min underbara vän Bonnie, saknas bara en!''. 

Tårar bildades i mina ögon. 
Jag kände mig så jävla taskig över det jag gjort mot dom. 
Dom hade ingen aning om jag levde eller inte, jag hade inte kontaktat dom på flera månader. 
Små tårar rann ner för mina kinder och jag torkade snabbt bort dom.
Saknaden efter dom var så himla stor.
Men kanske var det här det bästa, jag utsatte dom inte för fara iallefall.
Dom var säkra. 
Jag suckade och loggade ut från facebook och kliade igenom mina bilder jag hade på datan.
På något sett hade jag lyckats ha kvar alla bilder från tiden innan allt skit, jag lyckades ha min data kvar och säker.
Det var den jag i stort sett var mest rädd om.
Hela mitt liv fanns i den, trotts att jag flera gånger velat kasta datan och börjat om, kunde jag inte.
Det var för mycket som fanns där som jag behövde ha kvar:
Jag började gå igenom bilderna jag hade.
Ett par av dom var bilder på mig och Justin, dom få som fanns på oss tillsammans. 
Resten var på min familj, mina vänner, hela mitt liv. 
Jag slog snabbt igen datan för att inte gråta ännu mer. 
Det gjorde ont att kolla på bilderna, för allt som hänt har varit mitt fel.
Jag suckade och drog upp knäna mot mitt bröst.
Den här dagen skulle bli lång och tråkig. 
Klockan var snart 13.00 och jag var så himla uttråkad, vad fanns det att göra igentligen?
Genast kom jag och tänka på att dom hade en liten skjut bana lite längre in i skogen där dom sköt ibland.
Kanske skulle jag kunna gå dit och skjuta lite?
Fördriva tiden lite... 
Jag skulle precis resa mig upp ur sängen då jag hörde någon prata välldigt högt på nedervåningen. 
Genast åkte mina ögonbryn ihop förvirrat och sekunden senare öppnades dörren in till rummet.
'' Det är någon här som vill träffa dig!''. sade Alex och såg allmänt glad ut.
Hans leende var större än jag någonsin sett det och hela han var energifylld och sprallig.
Jag hade aldrig sett honom såhär, vad har hänt?
'' Va?''. sade jag chockat.

Vem skulle vilja se mig?
Ingen vet att jag är här?! 

 

Jag körde in genom dom stora grindarna och lät blicken gå över den stora tomten och huset.
Genast såg jag hur huset var riktigt förstört på vissa ställen.
Det var antagligen det här Gail pratat om.

Jag parkerade strax utanför verandan och slog igen bildärren med en smäll. 
Sedan lutade jag mig mot motohuven som en av Ricks kontakter gett mig och la armarna i kors. 
Jag sög in ett djupt andetag och suckade.
Det kändes som jag håll på att kvävas.
Hur skulle alla reagera?
Visst jag har varit en del av den här gruppen men mycket har förendras, folk har förendras.

Jag såg hur en till bil kom in körandes och parkerade en bit ifrån min.
Sekunden senare klev en ung kille ut ur bilen.
En kille jag visste precis vem det var.
'' Liam?''. sade jag och log snett.
Hans ögon for upp och han gick fram till mig.
'' Damn, det var inte igår man såg dig!''. skrattade han och gav mig en kort kram.
Jag skrattade. '' Kan säga desamma!''. 
'' Jäkla snygg bil hörru, vart fick du tag i den?''. sade han och kollade in bilen.
'' Kontakter du vet!''. skrattade jag.
Han skakade på huvudet och öppnade motorhuven och började kolla på in bilen.
Efter att han kollat lite vände han sin uppmärksamhet till mig.
'' Så, vad gör du här?''.
'' Cassandra..''. sade jag.
Hans ansiktsutryck förednrades genast.
'' Åh.. Jag fattar..''. sade han och log nervöst. '' Ska jag hämta henne?''. 
Jag nickade och såg hur han försvann in i huset.

---

 

 

 

 

 

 

Jag klev sakta och nervöst ner för trapporna som leder till källaren. 
Rädd om hur det här skulle sluta.
Jag ville prata med henne, det ville jag verkligen.
Det var efter hela situationen där uppe som jag insåg hur upprörd hon blev, och det var mitt fel. 
Ska jag vara ärlig gjorde det ont, och jag kunde själv inte förstå varför jag gjorde det.
Varför jag var en idiot mot henne. 
Jag visste att hon inte ville vara i samma rum som mig, inte en dela syre med mig, verkligen inte ens sova med mig. 
Och det som var det dåliga var att vi i stort sett låg på varandra och det är inte positivt om man tänker på Veronicas humör och hur fort hon blir arg. 
Men på något sett kände jag mig bra, vilket dock är dåligt, men kunde jag åka tillbaka i tiden och ändra det, skulle jag inte de.
Jag kunde inte, det som hände på hotell rummet var något som jag själv inte skulle erknna för någon att jag gillade. 

 

När jag kom längre in i rummet kunde jag höra hennes mjuka flämtingar och ljud när hon spöade skiten ur boxningssäcken vi hade. 
Till min förvånad var hon snabb och riktigt duktig vilket fick mig inse att jag inte kände igen henne.
Den där flickan var en gång jag levde för, andades för, hon var andledningen till min lycka.. 
Trotts mina känslor för henne kunde jag fortfarande inte inse hur fan i helvete jag kunde få bort henne ur mina tankar dom senaste månaderna. 
'' Förlåt..''. vräkte jag ur mig utan att tänka mig frö. 
Mitt ordval var stelt och kort, men det var det enda sättet som funkade om vi skulle ha en riktigt konversation tillsammans utan att bli förbannade och kalla varandra saker. 
Saker som vi senare skulle ångra. 
Dygnet runt uppdaterade jag listna med alla saker som hade förendrats i henne, och jag visste att någon dag skulle jag bli så frustrerada att jag skulle skrika på henne och fråga vem hon var.
För hon var inte den tjejen jag en gång kände.

Cassandra var tyst, hon slutade dock med det hon gjorde och stog fortfarande med ryggen mot mig. 
Hennes andning var fortfarande ojämn och hennes hud glänste av ljuset.
Jag suckade. '' Jag visste itne att det skulle bli såhär.. Ver kan vara en riktig bitch när hon bestämt sig att något eller någon är hennes territorium..''. sade jag och rullade smått mina ögon. '' Jag trodde inte att hon skulle få reda på det..''. erkände jag sedan. 
'' Det är ingen stor sak..''. muttrade hon som svar och skakade på huvudet. '' Jag visste att hon skulle få reda på det.. Någon gång.. Hon är smart nog..''. sade hon och skrattade sarkastiskt.

'' Jag är ledsen för-..''. Jag kliade mig nervöst i nacken. ''..-du vet.. det på festen om det med Bruce.. Det var en sekund när jag tänkte-..''. 
''-.. Att jag fortfarande var din 'egendom'?''. sade hon och vände sig om för att titta på mig.
Hastigt rynkade jag på ögonbrynen. '' Va?! Nej!! Jag menade-..''
Jag avbröt mig själv och suckade. 
'' Jag.. Eh.. Förlåt..''. suckade jag frustrerat.
'' Det är lugnt..''. sade hon som att det inte var en big deal. '' Det var ganska förutsägbart.. Jag förstog att du skulle regarea så, men det var inte så att jag kastade mig över honom direkt när jag såg honom..''. sade hon och rullade sina ögon. '' Men vi kysstes dock.. en hel del faktist..''. sade hon och bet sig i läppen. 
Mitt hjärta började genast dunka snabbare och mina läppar särade i chock. 
'' Och vi dealde säng, eftersom han hade bara en så..''. sade hon och ryckte på axlarna. '' Men det är allt, inget mer hände.. ''. sade hon i en allvarlig ton.
Jag kände mig så förvirrad.
Hon lekte med mina tankar och mitt huvud och det gjorde mig så jävla frustrerat. 
Allt jag gjorde var att försöka skydda henne, ta hand om henne. 
På något sätt iallefall.
Försöka vara trevlig mot henne och göra så hon kände sig välkommen.. 
Och det här var det jag fick tillbaka, det var som en jävla totyr. 
Varför gjorde hon såhär?
Varför säga såna här saker till mig? 
Jag knät min käke hårt och svalde hårt .
Jag kunde inte hitta rösten att skrika ut hur arg jag var på henne över det hon nyss sagt. 
Att bara tänka tanken av henne och Bruce tillsammans gjorde mig äcklad. 
Och i det ögonblicke kunde ja inte stå ut med att titta på henne.
Här gick gränsen. 
Jag vände bara ryggen till henne och gick .
Den här gången lämnade jag henne för gått.
Nu kan hon inte få tillbaka den gamla Justin för han försvann precis.. 

CASSANDRAS PERSPEKTIV:

Jag var så frustrerad. 
Så frustrerad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. 
När Justin äntligen lämnade mig ifred slog jag dubbelt så hårdare på boxnings kudden. 
Jag visste att det var fel av mig att hålla på som jag gjorde, men ilskan tog över mig. 
Han var tvungen att känna en gnutta av den smärta jag känt den senaste tiden.
Och jag tror han gjorde det, jag såg hur något förendrades i hans ögon strax innan han gick. 
Dock vet jag inte om det är positivt eller inte.

Efter att jag tagit en dusch i badrummet här nere tog jag på mig mina valiga kläder igen gick jag upp och såg att vardagsrummet var tomt.
Röster hördes från baksidan så jag antog att dom hade flyrttat sig till baksidan på vernadan.
Jag suckade och satte mig inne i vardagsrummet i soffan.
Strax efter hördes fotsteg och en röst hördes.
'' Förlåt..''. 
Jag tittade upp och såg Liam stå där med en nervös blick.
'' För vadå?''. sade jag frågandes.
Han hade inte direkt gjort något, det var mest Alex jag var lite små sur på.
'' Ä-är du inte arg på mig?''.
Jag skakade på huvudet vilket gjorde så han slog sig ner. 
'' Varför skulle jag vara arg på dig Liam?''. sade jag och suckade.
'' Du såg så arg ut och jag trodde..''.
'' Jag är inte arg på dig, jag var bara upprörd..''. 
Han nickade och  tog mina händer. 
'' Är du okej?''. 
Jag log milt och röck på axlarna. '' Jag vet inte, både och..''. 
Han suckade och nickade. '' Vad hände med er igentligen?''.
'' Jag litar inte på folk direkt..''. suckade jag. '' Inte efter min mamma dog och min pappa lämnade mig och min syster ensamma..''. 
Liam spärrade chockat upp ögonen men sa inget.
'' Så när Justin kom, trodde jag att jag kunde bli fixad.. Få ett lycklig slut.. Men jag hade så fel..''. fnös jag bittert. '' Jag tänte att han var den rätta, jag trodde verkligen det.. Så jag lät mig själv bli kär i honom..''. 
Liam tittade på mig noga och lyssnade som om det var det viktigaste i världen.
'' Och sedan försvann bara allt.. Det gick för fort, jag blev kidnappad, misshandlad och massa mer av hans 'fiender'. När jag gjorde ett misstag vart han förbannad på en sekund.. Sedan gick allt neråt och han försvann och blev en helt annan person.. Efter det blev jag skjuten, jag är inte ens säker på att det skottet var menat för mig.. Men allt är bara ett dåligt minne nu.. Jag drog från sjukhuset i några dagar och fick sedan veta att han dragit tillsammans med hela gänget.. ''. muttrade jag..
Och sedan sade han dessa två ord som jag hatade, dom som fick mig kännna mig mer ledsen och sårbar.
'' Jag är ledsen..''. 
Jag skakade genast på huvudet och höll in tårarna.
'' Jävlar.. Du har varit med om så mycket, stackars dig..''. sade han och smekte min kind.
Liam släppte ut ett skakigt andetag och gav mig ett litet leende.
Det var då jag insåg att våra ansikten var bara några centimeter ifrån varandra.
Mitt hjärta dunkade genast fortare och hela jag rös.
Liams leende försvann sakta samtidigt som hans ansikte kom närmre mitt.
Det var tyst och jag svär att jag hörde våra hjärtslag dunka i 180 km/timme. 
Glädje och förvirrning spreds inom mig
Jag visste vad som skulle hända.
Ändå så stoppade jag det inte, trots att det var så himla fel.
Jag kände strax efter några sekunder hur hans mjuka läppar trycktes mot mina. 
Men det var något inom mig som frös till.
Jag kunde inte kyssa tillbaka.
Hela min kropp stretade emot och kunde inte. 
Panik steg inom mig. 
Jag vill någonstans långt inom mig kyssa tillbaka, men mina känslor för Liam var inte så starka som jag trodde dom var. 
Det här var fel, så himla fel. 
Tack och lov såg ingen, alla var ute på baksidan.
Jag drog sagta bort mitt ansikte från hans och tvngade fram ett litet leende.
'' Shit.. Eh.. Förlåt! Jag tänkte inte..''. sade Liam och panik spreds i hans ögon.
'' Liam det är lugnt.. Jag bara.. Mina.. Känslor är inte så starka för dig som jag trodde..''. sade jag och log ledsamt. 
Han nickade. '' Fan va pinsamt..''. 
Jag skrattade. '' Det är det inte, jag har absolut inte något emot att du vågade ta chansen.. Men mina känslor för dig är inte så starka så det skulle funka mellan oss.. Jag är ledsen!''. sade jag.
Liam log milt.
'' Det är lugnt, jag kunde ana att du fortfarande har känslor för honom!''. sade han.
Jag suckade. '' Det är inte så.. Det är bara.. Så komplicerat!''.
Han nickade. '' Jag fattar Cass, det är lugnt!''. 
Jag log mot honom innan jag reste mig upp och fixade mina kläder.
'' Så vad säger du om att ta lite wiskey?''. sade jag och log busigt.
'' Du är nog den underbaraste jag känner!''. sade han och skrattade. '' Visst, hämta varsin flaska!''. 
Jag log mot honom innan jag gick in till rummet brevid och hämtade två Jack Daniels flaskor och två glas med is innan jag gick tillbaka till vardagsrummet.
Liam skrattade och tittade imponerat på mig.
Dem här falskorna tillhörde igentligen Justin och resten men jag bodde också här nu så den var också min.
Jag gav han en av flaskorna och ett glas och han hällde genast upp lite grann.
Själv öppnade jag korken och tog en klunk.
Liam skrattade högt. '' Ska du inte använda glaset?''. 
Jag skakade på huvudet. '' Går fortare att bli full om man dricker ur flaskan!''. 
'' Du är galen!''. skrattade han.
Jag skrattade med honom och fortsatte dricka ur flaskan trotts att det smakade illa som bara den.

Efter att ha fått i mig ett par rejäla klunkar gick jag fram till cd-spelaren i vardagsrummet och satte igång en av party cd:na dom hade. 
Musik kom genast ut ur alla högtalare som var runt om i rummet och jag log för mig själv.
Liam bara satt där och skrattade åt mig, visst jag kanske var lite galen.
Men man lever bara en gång.
Och jag har haft en dålig dag så det här behöver jag.
Jag skruvade upp volymen så det var lagom högt så väggarna skakade bara lite grann. 
Snart skulle säkert gänget komma in och klaga om dom ens hörde.
Men vem bryr sig? Man måste kunna släppa loss.
Samtidigt som jag drack ur flaskan dansade jag till takten i musiken och bara njöt.

•••

Mina ögonbryn rynkades ihop och min neder läpp föll ner. 
Mina ögon var vattniga och mitt hjärta bultade hårt mot min bröstkorg. 
Hårdare än vanligt. 
Paniken började stiga inom mig och jag kände hur yrsel kom. 
Jag stödde mig genast mot väggen i hallen och försökte skynda mig mot mitt rum.
Liam hade efter ett tag lämnat mig i vardagsrummet och gått ut till resten av gruppen.
Klockan var snart 01.00 på natten och alla var fortfarande vakna och skrattade förfullt där nere.
Men jag kunde inte gå ut dit. 
Jag kunde inte. 
Alkoholen i mitt blod fick alla känslor att träda fram. 
Jag fick inte ens dricka alkohol, iallefall inte en hel flaska med wiskey. 
Det var farligt för mig och det visste jag, men ändå gjorde jag inget åt det.
Mina andetag var ojämna och jag skynade mig in på mitt och Justins rum och fram till min väska.
När jag nådde väskan tog jag tag i min vatten flaska och burk med piller i mina darrande händer.
Snabbt tog jag ett djupt andetag och svalde pillrerna och pustade ut.
Jag visste att dom inte skulle hjälpa mig, inte ikväll.. 
Försiktigt satte jag mig vid fönstret och lutade mitt huvud mot det kalla fönstret. 
Min hud var brännande het och svett ran längs min hud. 
Innan jag visste ordet av började jag gråta, gråta som aldrig förr.. 
I ett hus fullt med människor som jag inte ens kände längre, och så långt hemifrån.. 
Mina snyftnigar var mjuka och tysta och jag kämpade med att inte göra för mycket ljud.
Jag ville så gärna bara skrika högt, men jag kunde inte.
Inte ikväll, jag var inte stark nog.
Från nedervåningen hörde jag Veronicas ljusa skratt och Justins lite då och då.
Jag ville inte göra ljud så någon skulle komma upp.
Speciellt inte Justin.
Jag hade lovat att inte låta honom se mig gråta, och det löftet hade jag brutit ett par gånger.
Och det fick inte hända igen.

Jag kröp upp i sängen och kramade om mina knän. 
Hårt klämde jag ihop mina ögon och kände hur tårarna rann ner för min kind. 
Jag började desperat snyfta som om mitt liv var beroeende över det. 
Minnen kom tillbaka från tiden tillbaka i Stratford, minnen som gjorde så fruktansvärt ont. 
Jag behövde någon som kunde fixa mig.
Han behövde jag för att fixa mig. 
Men han skulle inte göra det, varför skulle han?

KIMBERLYS PERSPEKTIV:

Jag darrade nervös och oroligt med handen mot bordet.
Liam hade kommit ut hit för ett tag sen och Cassandra försvann upp på övervåningen. 
Jag var orolig för henne, att se henne så förstörd och sårad nere i källaren fick mig vakna till.
Att någon kunde vara så sårad som hon är var fruktansvärt.
Hon hade varit med om så mycket och inte ens jag kunde hjälpa henne. 
'' Kim vad är de?''. sade Marcus och kramade om min hand.
'' Inget..''. suckade jag.
Marcus tittade fundersamt och oroligt på mig.
Veronica satt och skrattade åt allt killarna sa och det irriterade mig. 
Hon var en otroligt dum människa. 
'' Är du säker?''. sade Marcus.
Jag nickade. '' Jag kommer snart!''. 
Sedan reste jag mig upp fort och lämnade altanen. 
Försiktigt gick jag upp för trappan och längs korridoren.
Jag hade ingen anning om vilket av rummen Cassandra var i men efter att ha tagit ett par kliv kunde jag höra tysta snytfningar längre ner i korridoren.
Oron inom mig värt värre och när jag kom fram till ett av rummen där durren stog på glänt såg jag Cassandra.
Hon satt i sängen och kramade om sina knän samtidigt som hon grät hysteriskt. 
Jag satte chockat handen över munnen och backade bakåt.
Det här har gått för långt.
Jag måste göra något åt det här.
I ren panik skyndade jag mig bort till mitt och Marcus rum och tog upp Marcus mobil som låg i sängen.
Sedan bläddrade jag igenom kontakterna och hittade den person jag sökte.
Genast klickade jag på 'ring' och höll telefonen mot örat.
Toner gick fram vilket gjorde mig sjukt nervös.
'' Hallå?''. 
Hörde jag tillslut i andra sidan av samtalet. 
'' Jag behöver din hjälp, och det är akut!''. 

---

 

Hmmm, vem kan det vara hon ringde?;) 
Vad tycker ni?:)

Älskar er! :)

<3