Han leder mig ut på dansgolvet bland mängden av kroppar, svett och värme. 
Jag bet mig hårt i läppen och kände hur hans hand kreppade om min besätmt tills vi når en lämplig plats.
Helt plötsligt vänder han sig om för att möta mig och genast går jag in i hans bröst.
Ett hest skratt lämnade hans strupe.
'' Ta det försiktigt!''. 
Jag tittade in i hans isblå ögon och log milt. 
Utan att jag var beredd på det drar han mig tätt intill sin kropp och log snett ner mot mig.
Lucas började leda mig i tackt till musiken med sin hans om min höft och den andra i min hand.
Jag kände hur lätt det blev att dansa med någon som kan, man kände sig tryggare på något sett.

Jag tittar in i hans ögon och tappar helt bort mig.
Det var något inom mig som skrek en känsla jag inte kunde sätta fingret på.
En känsla jag inte kunde förstå vad det var och om den var bra eller inte.
Jag tappar balansen för ett ögonblick och nästan snubblar bakåt i mina höga klackar men  han grep genast tag hårdare om min kropp och drog mig upp.
Jag skämdes så det skrek om det.
Genast hörde jag han skratta igen och det gjorde så situationen blev ännu mer pinsam.
'' Jag sa ju att jag inte var en bra dansare!''. 

Min blick gick över hans axel och såg Veronica som stog lite bakom en vägg och höll på med sin mobil.
Justin var helt omedveten om vad hon gjorde och var hon var, hans fokus var på mig och Lucas.
Hans grepp om ölglaset var hårt, nästan så hårt att glaset skulle spricka.
Snabbt drog jag bort blicken och såg hur Veronica försvann.
Vad höll hon på med?
'' Vad har du på tankarna?''. sade Lucas och genast mötte jag hans blick.
'' Eh-..''. 
'' Ursäkta, jag tar över här!''. sade en röst jag visste direkt vem det var.

Min blick for åt sidan och mötte dom hazel bruna ögonen jag var galen i.
Jag kände hur Lucas greppade hårt tag i min hand och spände käken.
'' Jag tror inte det!''. sade han bestämt.
Justin höjde ilsket på ögonbrynen och tittade på honom.
'' Jag sa, jag tar över här!''. upprepade han och Lucas suckade irriterat.
'' Vi ses väl igen snygging?''. sade Lucas och jag log milt samtidigt som jag nickade.
'' Det gör vi säkert, kvällen är lång!''.
Lucas gav mig ett stelt leende innan han släppte taget om min kropp och gick bort från dans golvet.
Justin tog hans plats och tog ett tajt grepp om min midja och ett mjukt grepp om min hand.
Jag svalde hårt och tittade upp på hans ansikte, men hans blick gled runt i lokalen.

'' Prata inte med han igen!''. sade Justin bestämt.
Mina ögonbryn höjdes. '' Och varför inte?''.

'' Därför jag säger så!''. sade han och jag suckade.
'' Du kan inte bestämma över mig Justin, har vi inte redan gått igenom det här..''. 
Han tittade in i mina ögon. 
'' Lita på mig!''. sade han.

Jag suckade återigen och nickade.
'' Okej, jag ska inte prata med han något mer!''. mumlade jag.
Justin nickade nöjt. '' Bra!''. 
Jag tog ett djupt andetag och bet mig i läppen.
Det har var riktigt pinsamt, men på något sett gillade jag att vara nära honom.
Fjärilarna i magen vaknade till och huden där han berörde brände. 
Min blick gick runt i lokalen och Veronica var fortfarande borta och Justin verkade inte bry sig.
Vad var hans grej med henne ignetligen?
Ibland är han överbeskyddande och helt plötsligt skiter han i om hon drar iväg eller dansar med någon annan kille.
'' Vart har du Veronica? Har inte sett henne på ett tag!''. sade jag.
'' Hennes fokus har vairt på hennes jävla mobil hela tiden och hon försvinner då och då. Har tappat lusten att ens bry mig om vad det är om..''. mumlade Justin.
Jag bet mig ännu hårdare i läppen.
Det här skulle vara ett perfekt ögonblick att berätta allt jag visste.

Men hur skulle han reagera?
Det kanske inte var så bra iallafall?
Vi kanske skulle dra uppmärksamhet till oss, vad som helst.
'' Vad tänker du på?''. sade Justin och mötte min blick.

Det var inte förns nu jag märkte hur himla nära våra ansikten var varandra.
'' I-inget..''. mumlade jag och sneglade ner på hans fylliga läppar.

Justin suckade och gjorde något som förvånade mig.

 

Hans hand flätades in i min i ett mjukt grepp och han tittade ner på mig.
'' Jag ser att du vill säga något, säg det!''. sade han och jag skakade på huvudet.
'' Har ni sett The Krays?''. 
Jag var tvungen att byta ämne innan jag sade de som skulle förstöra hela kvällen.
Justin skakade på huvudet.
'' Nope, ingen har sett dom. Tror inte ens dom är här ikväll! Dom var inte med på gäst listan iallafall!''.
Lättnad for över mig. 
Nu kunde jag iallafall slappna av. 
'' Bra..''. sade jag och dansade sagta med Justin.
Min blick föll från Justins till människorna som stog och paratade runt dansgolvet.
Genast fastnade min blick på en man som stog med ryggen mot mig, men på något sätt kändes han så bekant,
Som jag träffat honom förut.
Jag rynkade genast på ögonbrynen och såg hur han kollade snabbt hitåt men det var för långt avstånd för att jag skulle kunna se vem det var.
'' Justin.''. viskade jag fram och följde mannen med blicken.
'' Mhm?''. svarade han och tittade frågandes på mig.
Jag sa inget mer utan lämnade honom på dansgolvet och skyndade mig efter mannen. 

'' Cassandra?''. ropade Justin efter mig och strax efter kom han ikapp. '' Vad är det?''. 
Fortfarande sa jag inget utan hade blicken fokuserad på mannen som gick in i ett rum några dörrar ner i korridoren.
Jag började jogga efter honom och Justin följde efter mig helt förvirrad om vad som pågick.
Med ett djupt andetag öppnade jag dörren och skyndade mig in.
När min blick fångat in varje detalj i rummet kände jag hur all andning for ur min kropp.
Hur min syn var suddig och hela kroppen började skaka.

'' Cassandra vad-..''. 
Justin avbröt sig själv när han såg det jag såg.
'' Åh, vi har väntat på er!''. sade den bekanta rösten.
'' Slyder!''. fräste Justin och tog ett kliv närmre mig.
Framför mig satt John Slyder i en skinsoffa med ett glas wiskey i handen, brevid honom satt Cain och tre andra killar inklusive en kille som stog vid ett bord med ryggen emot oss.
Det var han jag kände igen. 
Vem var han och varför kändes det som jag kände honom?
Jag fick inte ut ett ord, jag var nästan i chock. 
Just nu förstog jag inget som hände och det gjorde mig så förvirrad och svim färdig.
'' Det var länge sen!''. flinade John och jag klev närmre Justin ihop om att jag skulle känna mig säkrare.
'' Finns anledningar till det också!''. sköt Justin tillbaka bittert.
'' Åh, var inte så där nu Justin! Du ska vara glad att du ens fick komma hit, vem tror du skickade inbjudan?''. skrattade John.
Allt hängde samman nu.
John var den som ville ha hit oss, och Veronica måste haft något att göra med det.
Jag tyckte det var skumt att bara få en inbjudan till något när dom inte fått det tidigare.
Nu har vi anledningen. 
'' Hur kan jag vara glad när du är i samma rum som mig?''. 
John skrattade högt och tog en klunk av sin wiskey.
Jag kände hur Cains blickar brände mot min hud och det gjorde hela mig obehaglig.
Efter allt han gjort mot mig och efter allt vi gjort mot honom kan jag inte förstå att han lever.
Vi dödade honom, jag var säker på det!
Jag tog djupa andetag och försökte lugna ner mig.
Det sista jag skulle göra var att visa att jag var rädd och svag, det fick jag inte göra.
Den personen är jag inte längre.
'' Lilla Cassandra, hur mår du?''. sade John och tittade på mig.
Jag tittade äcklat in i hans ögon och beslöt att inte svara. 
'' Jahapp, hörde att ni två gjort slut föresten!''. flinade han.

Jag kände hur Justins kropp spändes till och genast tog jag tag i hans hand för att försöka lugna honom.
'' Det har inte du något med att göra!''. fräste Justin.
Man såg hur arg han var, och jag visste att han skulle bli argare.
'' Vad vill du oss?''. fick jag fram vilket chockade John.
'' Ah! Hon pratar!!''. tjöt han lyckligt och skrattade.
Jag spände käken och tog bort alla känslor jag kunde från mitt ansikte.
Var stark, var det ända jag intalade mig själv.
'' Inget speciellt, ville bara säga hej! Du ser att jag har några nya grabbar med mig!''. 
Jag lät blicken gå runt i rummet på killarna jag aldrig sett förut.
Utom den ena som jag fortfarande inte sett ansiktet på.
'' Åh! Juste, du känner väl Liam här!''. sade John och pekade på mannen som stog med ryggen mot mig.
Mannen vände sig om och hela mitt hjärta stannade i chock. 
Han kliade sig nervöst i nacken och tittade mig djupt in i ögonen.

 

'' Liam?!''. tjöt jag i chock.
Varför var han med dom?
Vad höll han på med?
Tårar bildades i min ögon och jag kände hur ilskan bubblade upp inom mig.
Jag hade lust att slänga mig över honom och bara slå honom.
Justin tog ett hårare grepp om min hand och höll mig tillbaka.
'' Hej!''. sade han med mörk röst.
'' HEJ?!?  Efter allt är det första du säger hej!?!''. skrek jag ilsket.
'' Cassandra, sluta..''. muttrade han och tittade hårt på mig,

'' Sluta?!? Vafan sen när är du en av Johns kompisar?!?''. skrek jag.
'' Sen flera år tillbaka..''. 
Tårarna i mina ögon blev bara fler.
'' N-när vi umgicks?''. 

Han nickade och la armarna i kors.'' Precis!''. 
Jag kände hur mitt hjärta bröst i tusen bitar.
Nu förstog jag varför han lämnade bara så där.
Det var pågrund av Slyder. 
'' Är Liam ens ditt riktiga namn?''. viskade jag fram.
Han skakade på huvudet. '' Kevin..''.
Smärtan och ilskan jag kände ökade för varje sekund.
'' Kevin?! Vad mer har du ljugit om?!''. tjöt jag och tårkade bort tårarna som runnit.
Han röck på axlarna och backade bakåt arogant.
'' JÄVLA IDIOT!''. skrek jag i ren ilska och försökte slänga mig på honom men Justin tog tag om min midja och tryckte mig hårt mot sin kropp för att lugna ner mig.
'' Åh drama! Jag älskar drama!''. sade John och skrattade hest.
Jag skakade och grät hysteriskt mot Justins kropp och mitt hjärta dunkade så fort att jag nästan ramlade ihop.
Allt jag och Liam, eller Kevin eller vad han nu heter hade var en lögn.
Han hade gjort det som ett uppdrag.
'' Lugna ner dig! Ta ett djupt andetag!''. sade Justin nära mitt öra.
Jag tog djupa andetag och sagta men säkert lugnade jag ner mig.
'' Vi ska nog gå!''. muttrade jag och skulle vända mig om för att gå då flera pistoler laddades i rummet.
'' Jag tror inte det!''. sade Slyder.

I ren reflex drog jag upp min pistol från låret och riktade den mot honom.
'' Vad får du för nytta av att döda mig va? Du vill ha mig levande, det vet vi alla! Du kan inte döda mig, vad ska du då ha emot Justin? Huh? Våga bara rikta en pistol mot mig en gång till! Jag är inte den tjejen jag var i Stratford John, jag är annorlunda nu och jag kan skjuta dig utan att blinka!!''. röt jag fram och John höjde genast på ögonbrynen.
'' Wow, fiesty!''. skrattade han samtidigt som sina kompisar.
Jag mötte Kevins blick och såg hur han var förvånad över mittt utbrott.
'' Kom nu!''. mumlade Justin och tog tag i mig och öppnade dörren och gick ut.
'' Det här är inte över..''. ropade John efter och jag kände hur jag höll på att kolappsa när vi kom en bit ifrån rummet.
Justins händer kramade genast om min kropp och höll upp mig så jag inte skulle ramla ihop.
Tårar rann ner för mina kinder och hela jag skakade i ren panik.
'' Hur kan han göra.. Så här mot mig!''. snyftade jag fram.
'' Shh! Jag är här, det kommer bli bra!'. mumlade Justin och pussade mitt huvud. '' Dom kommer inte röra dig en gång till, jag ska göra allt för att skydda dig!''. 
Min blick mötte hans och han tårkade genast bort tårarna som rann ner för min kind.
'' Jag lovar!''. 

---

DUN DUN DUUUUN!

SLYDER IS BAAACK!! :D

Vad tycker ni? 

För er som inte vet vem Liam är, (inte den Liam i gänget), är han en person som Cassandra umgåtts med tidigare som bara försvann helt plötsligt.
Och dom stog väldigt nära varandra, och nu fick hon reda på att han ljugit för henne hela tiden. 

Hoppas ni gillar det, och är ledsen över att det är kort..
Men men.. :) 

Kram