Jag vaknade av att jag kände hur någon tittade på mig.

Irriterat satte jag mig upp i sängen och tittade framför mig.
Mina ögon blev stora som bowlingklot samtidigt som ilska spreds inom mig.
'' Vad gör du här?''. sade jag med en hes röst.
Det ögonblick jag såg henne stå framför mig, de var som om allt omkring oss frös och allt jag tänkt och velat säga till henne var som bortblåst.

'' Ja, hej till dig också!''. sade hon med attityd och log snett.
Irriterat skakade jag på huvudet. 
'' Du borde inte vara här..''. väste jag och försökte innehålla min ilska och irritation.
Jag såg hur hennes ansikte hårdnade och hur all färg försvann.
'' Och varför inte de? Jag bor här?''. fräste hon.
'' Eftersom det inte är säkert för dig.....''. muttrade jag tillbaka..
Hon höjde ett ögonbryn som om hon inte var säker på om hon hört mig rätt.
'' Det är inte vad för mig?''. fräste hon.

'' Säkert, Cass. Det är förfan inte säkert för dig att vara här!''. fräste jag.

Jag kände hur min ilska och irritation bubblade upp.
Hon borde vara någon annan stans just nu, inte här.
'' Skämtar du med mig?''. fräste hon.

Jag suckade och klev upp ur sängen och drog handen genom håret.
'' Det är inte säkert för mig?''. fortsatte hon. '' Hur är det med alla andra jävla gånger jag varit här?''. 
'' Jag var en idiot för att tro att det var säkert för dig. Jag var alldeles för fixerad vid dig att jag glömde bort alla faror som kan hända när du är här!''. sade jag frustrerat.

'' Det där är skitsnack och det vet du!''. spottade hon fram och skakade på huvudet. '' Varför försöker du så hårt för att verka som att det här inte dödar dig lika mycket som det dödar mig?''. sade hon och höjde rösten.

'' Du borde gå... nu..''. sade jag och spände mina muskler.
Ilskan var påväg att ta över mig.
Jag kunde inte göra henne illa ännu en gång till.. 

'' Ledsen att spricka din bubbla med att ingen bortsett från ditt gäng får vara här..''. fräste hon..
'' Och det kommer att ändras från och med idag. Jag vill inte att du eller nån av tjejerna är någonstans nära här, förstår du?''. sade jag och höjde mina ögonbryn.

Hon svarade inte.
Jag visste att jag skulle spricka snart så jag började gå bort från henne.
Min axel kom i kontakt med hennes samtidigt som jag trängde mig förbi och skulle gå ner för trapporna.
Jag kände hur hon tog tag i min arm i ett starkt greppp och drog mig tillbaka.
'' Gör inte de här..''. mumlade hon. '' Gå inte ifrån mig igen..''. 
Hennes ord sjönk in i min hjärna. Jag lämnar henne hela tiden. 
Jag ger upp hela tiden.
'' Cass..''. sade jag och skakade på huvudet. '' Jag slutade göra saker för ditt eget bästa.. Sist jag kollade var det jag som ägde huset mest av alla här och bad dig inte komma hit något mer!''. 
Hon fnös. '' Du har inte bett mig att inte komma hit, jag är inte ivägen! Jag sover inne hos Bruce!!''. tjöt hon.

'' Bara gå!'. sade jag frustrerat.
Jag ville inte ha henne här, både jag och alla andra här visste att de inte var säkert för henne.

Hon skakade på huvudet. '' Varför är du så envis? Både du och jag vet att du inte vill att jag ska gå..''. 
'' Vad gör dig så säker på att jag inte vill de?''. fnös jag.

 '' Därför att..''. Hon tog ett djupt andetag. ''Om du ville att jag skulle gå skulle du bara kunna tagit mig över axeln och tagit bort mig..''. sade hon och tittade bort.
Jag skakade på huvudet igen. '' Bruce!''. skrek jag. 
Någon måste ta henne härifrån innan hon blir skadad igen.
'' Aa?''. sade han och stog vid slutet av trappan.

'' Ta henne härifrån!''. sade jag.

Jag såg hur hon tappade hakan.
'' Nej!''. fräste jag. '' Det kommer inte att bli nödväntigt, för om han ville att jag skulle gå skulle han ta mig själv!''. 
Hon ryckte på axlanra och gav mig ett snett leende. '' Inte för att det skulle hjälpa för jag skulle bara komma tillbaka igen!''. 

Jag vet inte hur länge jag skulle kunna hålla inne ilskan.
'' Varför måste du vara så jävla svår?''. morrade jag fram.

'' Jag är svår?''. sade hon och pekade på sig själv. '' Du är den som inte kommer att sluta försöka få bort mig!''.
'' Jag gör vad som är bäst för dig!''. sade jag frustrerat. 
'' Nej!''. fräste hon. '' Du gör vad som är bäst för dig. Du frågade aldrig vad jag ville!''. 
Jag såg hur tårar bildades i hennes ögon. '' Hur är något av det här bäst för mig?''. 
Skuldkänslorna kom tillbaka.
Varför fick hon mig må så här..
'' Du ska vara säker! Har du inte sett vad som hänt dig tack vare mig? Du dog förfan nästan Cassandra!''.
'' Jag vill inte vara säker!''. skrek hon. '' Jag vill vara emd dig!''. 
Mitt hjärta stannade till.
Hade jag hört rätt? Efter allt jag utsatt henne för?
Jag kom genast att tänka på det Bruce sa att jag skulle låta henne vara. 
'' Ja, men det kan inte hända..''. mumlade jag.

'' Älskar du mig?'. frågade hon.
Mina ögon for direkt ihop.

'' Va?''. 
'' Jag sa, älskar du mig?''.
Jag valde att inte säga något. Vilket gjorde att hon tog några steg mot mig.
'' Om du säger att du inte älskar mig går jag.''. sade hon och tittade in i mina ögon. '' Säg att du inte älskar mig så lämnar jag dig för alltid!''. 
Frustration spreds inom mig.
Hur kunde hon sätta mig i en sån här situation.
'' Cass..''. sade jag.. 
'' Svara mig!!''. fräste hon.
Jag suckade frustrerat. '' Jag kan inte..''. 
'' Och varför inte?''. 

'' För att jag älskar dig!''. skrek jag.. '' Och det kommer aldrig förendras..''. 
'' Varför..''. sade hon och tittade in i mina ögon. '' Varför puttar du bort mig?''.
Jag suckade.

'' För jag vill inte att vi ska gå runt och veta att varje sekund något kan hända dig..''.
'' Du kommer ihåg att du sa att du vill hålla mig säker?''. frågade hon.

Jag nickade. 

'' Jag är redan säker..''. viskade hon. '' Jag känner mig säker med dig, Justin!''. 

Hon tog ytterligare ett steg närmre mig.

'' JAg lovade att jag skulle håla dig säker..''. sade jag med en suck. '' Och du dog nästan, tack vare mig..''. 
Jag sträckte min hand framåt och smekte hennes kind. '' Vet du vad som skulle hänta mig om du dog?''. sade jag med en suck.. 

'' Jag skulle inte kunna leva med mig själv, det är därför jag ger dig chansen att gå..''.
Hennes hand gled upp över min nacke. 
'' Du måste sluta tänka på vad som du tycker är bäst för mig..''. mumlade hon. '' Jag lever och jag andas. Är inte det som ska spela någon roll?''.
Jag suckade. '' Allt kan hända dig. Förstår du inte de?''. sade jag. 
'' Sh!''. sade hon och skakade på huvudet. 
'' Det finns ingen framtid mellan dig och mig..'' sade jag och bet mig i kinden. '' Ser du det inte? Oavsett vad, något dåligt händer alltid oss.. Det kommer förstöra för oss.''. sade jag med en suck.
'' Hur kan du förvänta dig att något gott att hända om du bara tänker på de dåliga sakerna?''. sade hon med en ledsen ton. '' Minns du ens de goda tiderna vi haft?''. 
'' Det är klart jag gör, men det ändrar inte det faktum att-..''. 
''-.. Vi älskar varandra..''. sade hon och avslutade min mening. '' Du är det bästa som någonsin hänt mig och jag låter dig inte gå.. Jag tänker inte låta dig kasta bort allt du bryr dig om för att du tror att det kommer göra saker bättre Justin!''. 
'' Cass..''. sade jag frustrerat.
'' Nej!''. sade hon strängt. '' Sluta försöka övertyga dig själv om att det är rätt sak att göra, då du vet att det inte är de..''. 

'' Vill du dö? Är det vad du vill?''. röt jag.
'' Vill du veta vad jag vill?''. sade hon. '' Jag vill ha dig!''. sade hon och tog ett steg fram så våra kroppar pressades emot varandra. '' Jag älskar dig!''. viskade hon och smekte min hud med sina fingrar. 
'' Cassandra..''. sade jag. '' Gör inte det här..''. 
Hon flyttade sig närmre min kropp. '' Säg det..''. sade hon och bet sin underläpp.
Hon var rena döden för mig.
Jag kunde inte förstå hur otroligt sexig och vacker hon kan vara.
'' Jag.. älskar dig med..''. sade jag.
Ett litet leende spreds på hennes läppar innan hon sträckte på sig och tröck sina läppar mot mina.
Jag tvekade först, men dröjde det inte länge förrän jag började röra mina läppar mot henne.
Hon bet till i min läpp vilket gjorde att jag stönade lågt, då passade hon på att trycka in sin tunga in i min mun, och genast började våra tungor kämpa för dominans .
Hon la sina händer om mitt ansikte och drog mig ärmare henne -om det ens var möjligt-.

Hon körde sina fingrar upp och ner i mitt hår och drog lite i det vilket orsakade mig att stöna ännu en gång.
'' Vi borde inte göra det här..''. viskade jag och la våra pannor emot varandra.
" Jag såg dig inte klaga innan du drog ifrån.." sade hon och flinade.
" Touché!''. sade jag och stirrade ner på hennes underbara läppar. " Jag älskar dig så mycket..". fortsatte jag,
" Du vet det, eller hur? "
Hon nickade. ''Och jag älskar dig också!". Hon bet sig i läppen. " Oavsett vad som händer, kommer jag alltid att vara här!"
Hon trryckte sina läppar mot mina innan jag drog ivag igen och skakade på huvudet. ''Dem sakerna du gör mot mig! " mumlade jag frustrerat. .
Hon lutade upp ännu en gång, och tröck sina läppar mot mina i en kyss, alla känslor som byggts upp inom oss reser genom och sätta elektriska bultar inom oss.
Jag slog båda mina armar runt henne, hennes läpparna rördes i synk med mina som allt omkring oss stannade.
Det ända ljud som hördes var våra andningar.
Mina läppar gled över hennes kind och ner till hennes käke där jag sög försiktigt.
Jag tog hennes and och ledde henne in tillbaka till mitt rum.
Snabbt stängde jag dörren bakom oss och tryckte henne upp mot den.



SEX SCENE:

'' Jag älskar dig!''.
Ett stort leende dök upp på hennes läppar. '' Jag älskar dig också!''.  
Jag började placera kyssar på hennes hals ännu en gång och hon flämtade genast till då min tunga kom i kontakt med hennes varma hud.
Mina händer greppade tag om hennes höfter och jag backade bak lite och tittade på henne.
Hon förstog direkt vad jag menade och drog av sig sitt vita linne.
Jag bet mig hårt i läppen innan jag tog tag om hennes lår och drog upp henne så hennes ben lindrade sig runt min kropp. 
Direkt började jag gå och placerade henne i sängen med mig över.
Jag började slicka och suga på hennes hals igen, det visste jag att hon älskade.
Sedan flyttade jag ner kyssnarna mellan hennes bröst samtidigt som hennes fingrar drogs igenom mitt hår.
Små stön lämnade hennes strupe som gjorde mig galen.
Jag fortsatte mina kyssar ner över hennes mage och tittade upp på henne när jag kom till kanten till hennes jeans.
Jag knäppte upp hennes jeans och insåg att hon kanske inte ville det här.
'' Jag kommer inte kunna sluta om vi fortsätter..'. sade jag.
'' Kanske vill jag inte att du ska sluta..'. vislade hon tilbaka.
Ett stön lämnade mins trupe. '' Är du säker?''. 

Hon nickade. '' Helt säker!''. 
Jag tröck mina läppar mot hennes igen i en varm kyss.
Hon drog låss bältet som satt om mina jeans och börajde sedan knäppa upp knapparna.
Hon skulle precis dra av mig dom men jag visste att det inte skulle funka.

Jag stoppade hennes händer och sparkade snabbt av mig dom vilket lämnade mig i bara kalsonger.
Hon bet i sin läpp när jag dragit av hennes jeans och slängt dom tvärst över rummet.
Jag slickade mig om mina läppar innan jag drog bort hennes trosor.
Sedan la jag mig över henne och knäppte upp hennes bh som hon snabbt slängde iväg.
'' Du kommer älska det här baby!''. sade jag när hene söra innan jag började massera hennes bröst.
Stön lämnade hennes strupe.
Jag visste att hon gillade det här, jag visste allt hon gillade.
Ett flin spreds över mina läppar när jag såg henne njuta.
Jag masserade hennes bröst och när hon minst anade det gled jag in ett finger i henne vilket orsakade henne att direkt tappa andan.
" Slappna av . ". viskade jag mot hennes hud. " Det här är inget vi inte har gjort förut . "
Hon gjorde precis som jag sa.
Hon lugnade ner sig.
Jag började gnugga med min tumme i en cirkulär rörelse samtitidtt som jag pumpade ett finger i henne.
'' Justin!'. flämtade hon.
Jag kunde inte fatta att jag varit en idiot mot henne.
Hon är allt jag behöver.
Någonsin. 
Jag ökade mitt temo samtidigt som jag placerade små kyssar på hennes läppar.
Ett stön lämnade henne strupe samtidigt som hon kom över mina fingrar.
Med ett snett leende slickade jag genast upp henne och mina fingrar vilket fick henne rodna.
Jag drog ner mina kallingar och placerade mig mellan hennes ben.
'' Är du redo?''. viskade jag. '' Vi behöver inte gör de här om du inte vill!''. 
Hon lutade sig upp och kysste mig. '' Jag vil!''.



Jag nickade genast och tröck mig in i henne.
Ett högt stön lämnade min strupe.
Jag hade glömt hur underbar hon kändes. 
'' Shit..  Du är så vacker!''. sade jag och tröck mina läppar mot hennes.
Hennes naglar grävde sig in i min rygg men jag brydde mig inte.
'' Du är så skön Cass..''. stönade jag. 
Jag placerade en puss på hennes nakna axel och fortsatte dra mig in och ur ur henne.

'' Justin!''. flämtade hon till.  
'' Shit baby..''. stönade jag och började kyssa hennes läppar. 
Hennes stön blev högre och det blev mitt namn. 

'' Justin!''. hon skrek nästan vilket fick mig bli ännu mer galen.
'' Skrik mitt namn baby!''. 

Hon började röra sina höfter mot mina vilket fick mig stöna som en idiot.
'' Snabbare Justin..''. bad hon mig.
Jag gjorde som hon sa och ökade takten så mycket jag kunde vilket fick henne bli galen.
Hennes väggar spändes runt mig så jag visste att hon var nära. 
Precis som jag.
'' Säg att du är min!''. sade jag.

'' Jag är din!''. stönade hon. 
Jag kysste hennes läppar en sista gång innan vi båda gick över gränsen och alla muskler i våra kroppar slappnades av direkt...

...

Det blev bara senare och senare, våra kroppar låg intill varandra och våra ben ihop trasslade. 
Jag fortsatte kyssa hennes underbart mjuka hud så mycket jag kunde. 
Mina fingrar strök hunden på hennes ben och armar, medans mina läppar fann varenda liten del av hennes kropp.
Jag satter mig upp i en upprätställning och borstar av henes hår som låg ner över hennes högra axel. 
Sedan börajde jag kyssa till hennes vänstra axel. 
Hon bet sig hårt i läppen och kastade sitt huvud bakåt då jag började suga på hennes hals.
Jag naffsade till lite då och då vilket jag visste gjorde hene galen.
Hon gjorde samma mot mig, började suga på min hals coh släpade sin tunga i ett mönster över min hud vilket orsakar mig stöna hest. 
Hon började kyssa mig ner över bröstet och stannade precis vid botten av min navel.
Snabbt grep jag tag om hennes ansikte och drog henne upp tll mig och kysste henne med all kraft. 
Ett löjligt leende spreds över mina läppar. 
Cassandras blcik gick ner till mitt leende och det smittade genast av sig på henne.
'' Jag älskar dig!''. sade jag och la mig ner och drog hennes kropp intill min.
'' Jag älskar dig också!''. sade hon och kysste mitt bröst innan hon la sitt huvud och slöt sina ögon..

SEX SCENE ÖVER!

---

 

OMG OMG OMG ÄR NI GLADA NU?!?! :DDD 

Älskar eeeer! 

kraaaaam, föresten så påminner jag er om att nästa episode är den sista! ;) 

Med huvudet full med tankar stog jag inne i dsuchen och bara lät vattnet rinna över min kropp.
Jag började tänka på Cassandra. 
Hur hon stått i den här duschen.
Hur vi har stått i den här duschen.
Jag och Bruce snackade igår om kaoset med Cass och jag lovade honom att hålla mig borta från henne.
Hon var inte lycklig med mig runt sig.
Och det ända jag ville var att hon skulle vara lycklig, även fast jag inte visar de..

 

 

 

Jag satt just nu i vardagsrummet med grabbarna.
Vi har dem senaste dagarna försökt spåra usb minnet som suttit i affären där videon på Cass och Slyder visats..
Alex har suttit framför datan varenda dag och försökt spåra ner vart filerna kom ifrån.
Men det var omöjligt.
Den var skyddad nästan starkare än vad FBI skyddar sitt skit med.
Frustrerat drack jag ur mitt wiskey glas.
Jag kunde inte göra något.. 
Det ända jag kunde göra var att vänta på att dom skulle ringa.
Men det kändes som dom aldrig skulle göra det.

Jag hamnade helt inne i mina tankar och började tänka på första gången jag och Cass träffades i korridoren.. 

Jag gick längs korridoren tillsammans med grabbarna med allas blickar på oss.
Samma fjolliga tjejer stog vid sina skåp och tittade på oss med hungriga ögon.
Den här dagen skulle bli ett helvete, först vaknade man på fel sida och får massa äckliga blickar av tjejerna som man minst vill röra.
Irriterat drog jag handen genom mitt hår och gav ifrån mig ett frustrerat stön.
Jag tittade precis upp och kände hur någon krockade in i mig.

'' Fuck..''. muttrade jag och smällde igen skåpet innan jag gick ut mot entrén.
Vem var den där tjejen? 
Och varför fann jag henne så intressant?

Ett litet leende spreds mina läppar. 
Jag kom ihåg den dagen som om det var igår.
Hur hon fick min dag på något sett bli bättre. 
Den dagen kom jag ihåg inte hade börjat bra.
Jag var det första bakis och hela huset var förstört av festen dagen innan och vi hade ingen mat hemma.
Ett skratt lämnade min strupe när jag bara tänkte på det.. 
Grabbarna vände blicken till mig men jag var för inne i mina egna tankar och tänka på alla gånger jag varit med Cass..
Som den gången vi kysstes för första gången... 

Jag drog till gallerian med grabbarna och Nicks tjej för hon ville shoppa.
Men något fattade mitt intresse.
Cassandra.. 
Ett lömskt leende spreds över mina läppar och jag följde in hon och hennes vän in på Victoria Secret.
Jag höll mig lite i bakrunden tills jag såg hur hon tog ett par underkläder i handen.
Direkt såg jag hur hon tvekade på att köpa dom så jag skyndade mig fram.
Mina armar gled om hennes midja och jag drog direkt hennes kropp närmre min. 

'' Vad händer med henne?''. sade läkaren.
'' Såret på hennes lungor är skadad igen..-''.
''-.. Det är inte bara hennes lungor, det är hennes hjärta!''. sade Läkaren och tittade på hjärtfrekvensen som ökat dramatiskt. 
'' Va? Men..-'', försökte sköterksan.
'' Vi måste få henne till operation omedelbart innan hennes hjärta ger upp!''. skrek läkaren och placerade en syrgasmask över min mun.
Jag stirrade upp med stora ögon i taket, smärtan i bröstet sakta försvinner samtidigt som mina andetag och ryck kom till ett stopp.
Sen blev allting svart.

 Jag vaknade av röster hördes som jag inte kände igen.

Sagta öppnade jag mina ögon som kändes som sten block. 
Hastigt gled jag min blick i rummet och såg att jag var i samma rum som tidigare. 
Vad hade hänt? Varför slocknade jag sådär? 
På min vänstra sida stog sjuksköterskan från tidigare samt doktorn som jag mindes kom inrusandes.
Dem stog och pratade och tittade på något papper och diskuterade för fullt.

Jag harlklade till vilket fick dom vända blicken till mig.

Genast skyndade dom sig fram till mig med saker i deras händer.
'' Hej Miss Davids, mitt namn är Dr. Lewis och jag tillsammans med Linda som tog hand om dig tidigare har tagit hand om dig dom senaste dagarna!''. log en mörkhårig man mot mig.

Jag log milt innan jag bet mig i läppen.

'' Vi ska göra lite tester på dig om det är okej?''. 
Hastigt nickade jag och direkt  tog han fram en ficklampa och lutade sig över mig och tittade in i mina ögon..

'' Följ ficklampan med ögonen tack!''. sade han och slog på ficklampan och flyttade den horisoellt från vänster till höger över mina ögon. 
Jag följde ljuset åt varsin sida och sedan upp och ner innan han släckte den.
'' Har du huvudvärk eller någon form av smärta?''. frågade Dr. Lewis och log mot mig.
Jag skakade direkt på huvudet och lade min blick på de vita prydiga lakarnen som täckte den nedre halvan av min smala kropp. 

'' Okej då, är det okej om jag frågar någora frågor? Bara för verifiering?''. frågade han sedan.

Med en suck nickade jag tyst och bet mig i läppen.
'' Okej, låt oss börja med något lätt. Vilken skola går du på?''. frågade han. 
'' Stratford high!''. sade jag tyst..
'' Ursäkta kan du säga de högre?''. 
'' Stratford high!''. sade jag med en högre ton. 
Hon gav mig ett leende innan hon skrev ner det på en lapp.
'' Ditt minne verkar bra. Testerna visar att hjärtstillestånder inte gjorde någon skada på hjärnan. Din andnin är regelbunden och så är din puls. Vi håller dig under strikt övervakning i ytterligare fem dagar, därefter kommer du kunna återvända hem!''. 
Mina ögon for upp. 
'' Fem dagar?!''. 

'' Ja fem dagar, dessutom har du rehab i eftermiddag med Angela som jobbar här. Vi ska börja med andning och promenad övningar tills du lyckas fullt gå på egen hand!''. sade han med ett uppmuntrande leende.
''Men, jag tog ut ett recept på den medicin du behöver, xanx och trofanil för dina panikattacker.. Och även om ditt hjärta verkarbra just nu kommer vi aldrig riktigt veta.. Du har vad vi kallar brustet hjärta syndrom!''. sade han och skrattade. 
Själv tyckte jag inte det var ett dugg kul. 

 ''Brustet hjärta syndrom orsakas av ett adrenalin och andra hormoner. När patienter upplever en adrenalinkick av en stressande situation kan hjärtmuskeln bli överväldigad och blir svagare..D u får ACE- hämmare som är tabletter du måste ta. Läkare ger för de flesta människor efter hjärtinfarkt, särskilt för dem som har haft en svår hjärtinfarkt som har minskat hjärtats pumpkapacitet, preccis det som hänt dig! Sen om du någonsin har problem som bröstsmärtor eller förkortade andetag ,så får du inte, jag upprepar, inte ta några droger eller andra mediciner utan att tala med en läkare först. Förstår du?". sade Dr. Lewis och tittade in i mina ögon.

''Okej.. Ja.. Jag förstår.. Tack." Mumlade jag tyst och försökte att inte göra någon ögonkontakt med honom.

Dr Lewis släppte ut en lång suck.
'' Cassandra. Jag vet att du går igenom en tuff tid just nu, men livet går vidare. Du är ung, vacker och smart. Det är en stor värld som väntar på dig att utforska allt och vara lycklig. Jag har sett mirakel hända i detta sjukhus, och lita på mig.. Ditt fall är definitivt en av dem. Du blev skjuten i bröstet, samtidigt som du mådde otroligt dåligt som gjorde att du fick en hjärtattack. Jag ska förklara det här lättare.. Cassandra, du var praktist taget död i sex minnuter men du lyckades på något sätt komma tillbaka till livet.. Du borde anse dig själv som lycklig... Dem flesta patienter som jag haft  fick inte en andra chans..''. sade han och avslutade med en enkel axelryckning..
Direkt började mina tankar väckas till liv om allt som hänt den senaste dagarna.
Hur min syster och mamma var död.
Hur mitt liv bara fallit isär.. 
Tårar bildades i mina ögon.. 
Jag blunadde direkt hårt för att blinka bort dom och tog ett djupt andetag.
'' Hur ska du kunna hjälpa mig? Hur?''. tjöt jag med tårar som rann ner för mina kinder..



'' Jag ville inte ha en andra chans!''. sade jag och bet mig i läppen.'' JAg bad inte heller om en andra chans, och tro mig jag vill bara att allt det här ska vara över..''. sade jag med en suck och tittade på Sköterksan och Dr Lewis..
Sköterskan satte sig brevid min säng på stolen och lgo mot mig.. 
'' Jag är inte så gammal. Jag har också varit kär, förhållanden som tagit slut och mått dåligt.. Tro mig, jag vet vad du går igenom.. ''. sade hon och log milt. 
'' Linda?''. sade jag..
'' Mhm?''. sade hon och log.
'' Har du någonsin känt som om du drunknar?''. 
'' Vad menar du ?''. 
Jag släppte ut ett djupt andetag, skakiga andetag lämnade mig och jag kämpade för att hitta rösten och modet för att tala.
'' Har du någonsin känt som om du skriker, men ingen kunde höra? Att du nästan skäms över att någon kunde vara så viktig för dig, så att utan dom känner du dig tom? Att allt du någonisin velat var flr dem att stanna eftersom dom var de ända som betydde någon för dig? Tänk om dom bara försvann och det var en självs fel? Ingen kommer någonsin förstå hur ont det gör.. Du känner dig hopplös, som om inget kan rädda dig.. Och när allt är över och borta önskar du bara att allt kom tillbaka så du kan ha de bra? Har du någonsin känt så?''. frågade jag i en hög vass ton så hon och Dr roberts vart båda chockerade.
Linda suckade och tittade ner i golvet samtidigt som hon skakade på huvudet. 
'' Då har du ingen anning om vad jag går igenom!''. muttrade jag genom sammanbitna tänder.

 

 JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag vaknade av att jag hade en otrolig baksmälla. 
Sagta satte jag mig upp i sängen och suckade.
Jag kände hur något rörde sig brevid mig och jag förstog direkt vad det var.
En tjej från baren igår. 
Jag suckade. Det är aldrig meningen att jag ska ta hem tjejer, men det blir så ändå!

Dem senaste tre dagarna har jag spenderat dagarna till och dricka och ligga med random brudar.
Jag var äcklad av mig själv, men jag var tvungen att glömma Casssandra..
Cassandra...
Hon har varit i mina tankar varenda minut dom här dagarna.
Oron över att hon inte klarar sig åt upp mig innifrån.
Desamma med resten av gänget, ingen av oss har knappt sagt något ord till varandra..  

Läkaren som hon hade har bett oss gå hem och försöka leva ett normalt liv och dom skulle höra av sig ifall hon vaknade eller vad som hände.
Vi alla har suttit i stortsett framför hemtelefonen och väntat på att få ett samtal.
Kate och Bonnie har varit gråtfärdiga dygnet runt medans vi andra är deppiga. 
Vi kunde inte göra någonting.
Jag kunde inte göra någonting.
Och det frustrerade mig med tanke på att jag haft så mycket känslor för henne och alltid kunna skydda henne.
Men inte nu. 
Jag skakade på tjejen brevid mig vilket fick henne sätta sig upp med ruffsit hår och naken.

'' Godmorgon!''. sade hon glatt.

'' Gå..''. mumlade jag med hes röst.

Hon tittade frågandes på mig som om jag var dum i hvuudet.

'' Du måste gå.. Nu..''. mumlade jag och klev upp ur sängen och drog på mig ett par kallingar.

'' Varför babe? Vi hade det ju helt underbart igår!''. sade hon och klev upp naken ur sängen.

Irriterande som jag var klädde jag på mig och ignorera henne.

Sedan gick jag mot toan.

'' Jag förväntar mig att du är borta när jag kommer ut från duschen!''. sade jag i en kall ton.
Hon tittade chockat på mig vilket fick mig skaka på huvudet innan jag gick in på toan.
Jag drog av mig kallingarna och slog igång duschen innan jag klev in.

Med huvudet full med tankar stog jag inne i dsuchen och bara lät vattnet rinna över min kropp.
Jag började tänka på Cassandra. 
Hur hon stått i den här duschen.
Hur vi har stått i den här duschen.
Jag och Bruce snackade igår om kaoset med Cass och jag lovade honom att hålla mig borta från henne.
Hon var inte lycklig med mig runt sig.
Och det ända jag ville var att hon skulle vara lycklig, även fast jag inte visar de..

 

 

 

Har slut på ideer totalt..

Har skrivit ett halvt kapitell och vet inte vad mer jag ska skriva..
Blir så frustrerad! :( 

Så jag vet inte när de kommer, tyvärr! :( 

Kram! 

Jag vet att jag skriver fel namn..

Har en andledning också..

Har börjat skriva en till novell som jag inte publiserat någon stans.. 

Och jag hade inte tänkt berätta de för er eller någon för jag är inte säker på om ni kommer gilla den.
Dock kommer jag publisera den KANSKE efter Criminal love part ll! 
Vi får se!

 

Har suttit fast i den här novellen ett tag och bara började skriva lite sådär random på en annan för att få igång min hjärna och så lite..
Hoppas ni fattar haha! 
Kan vara lite jobbigt att få igång hjärnan när det står helt still!

Och där är huvudpersonen en tjej vid namn Kendall och hennes bror Liam..
Och den kommer vara i stortsett tvärt imot Criminal Love, om det blir som jag tänkt! 

Vart knasigt när jag skrev den här delen för jag hade precis skrivit lite på den andra, haha!
Förlåt! :P 

älskar er!

 

 

Han rörde sig inte och jag såg inte hans ansikte på grund av hans luvtröja.

Mina ögon for upp och jag började tro att det var han som följt efter oss i dom smågatorna.

Hela jag började skaka och såg hur Justin bara kom närmre och närmre och hur gänget stog och snackade och såg inte vilken panik jag var i.

Jag såg hur Justin stannade till och hur hans ansiktsuttryck förendrades till chockad.

Mina ögon for upp då jag såg att han höll i en pistol och började springa mot mitt hål.

Paniken steg ännu mer och jag vände mig hastigt om och hörde hur ett pistolskott avfyrades.

Allt gick i slowmotion jag såg hur alla människor runt oss började skrika och hur alla drabbades av panik.

'' CAASS!!''. skrek flera röster och sekunden senare kände jag hur allt blev svart!

 

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag började gå från baren med fortfarande lite alkohol i blodet.

Dock så drack jag inte så jätte mycket då jag inte orkade bli bakis senare.

Jag träffade på någon tjej där som jag låg med sen räckte det för mig.

Efter jag druckit upp det sista av min wiskey gick jag ut ur baren och tände en cigg.

Sen började jag gå sagta längs gatorna bara för att få lite frisk luft.

Jag kunde inte fatta att jag slagit henne.

Varför gjorde jag de. 

Jag hade lovat henne att aldrig lägga ett finger på henne.

Med tankarna fulla med frågor och minnen tog jag sista blosset av ciggen innan jag släppte den mot marken och trampade på den.

Med en suck började jag gå mot huvudgatan, samma gata där gallerian var på.

Jag visste att jag var tuvngen att hitta gänget. 

Just nu hade jag ingen ork med att ha deras tjat om vart jag varit eller så ifall jag tagit mig hem själv.

Medans jag gick längs gatan med blicken i marken hörde jag hur en aldeles bekant röst kom närmre och närmre.

Jag beslöt att vika upp huvudet och titta åt det hållet rösten kom ifrån.

Ett par meter ifrån mig stog hela gänget och snackade men det var något som fattade min blick.

Bakom gänget stog Cassandra och skakade och var påväg att börja gråta.

Jag kände igen det här, hon var nära på att få en panikattack eller liknande! 
Hon vände sig hastigt om och mötte min blick.

Jag såg hur paniken steg inom henne men jag hade ingen anning om varför.

Min blick gled ifrån henne till personen några meter bakom henne.

Mina ögon for genast upp då jag såg en svart klädd kille med en pistol riktad mot Cassandra.

Jag började springa mot Cass och jag såg hur tårarna började rinna ner för hennes kinder.
Snabbt tog jag min mobil ifrån min jeans kant vid min rygg och riktade den mot killen bakom Cassandra.

Folk runt oss började skrika när dom såg pistolerna vi höll i och började rusa hej vilt över gatan.

Jag hur gänget reagerade på vad som hände och killarna puttade bort tjejerna ifrån trottoaren.

Mina steg blev - om nu möjligt - snabbare och precis innan jag hann fram till Cass hörde jag hur ett pistol skott avfyrades.

Och det var inte från min pistol.

Chockad såg jag hur Cass föll mot marken och hur killen sprang iväg.

Panik spreds inom mig.

Jag visste inte vad jag skulle göra.

Stanna här eller springa efter killen.

'' TA HAND OM CASS JAG KOMMER SNART!''. skrek jag åt grabbarna och dom nickade hastigt.

Strax efter ökade jag takten och började springa efter killen.

Ilska började växa inom mig innan jag skyndade mig efter killen in i en gränd.

Han var riktigt snabb, men jag var snabbare.

Jag kom snabbt ifatt honom och skulle precis stanna och skjuta honom då han klättrade upp för en stege mot taket över byggnaderna.

SNbabt skyndade jag mig efter och såg hur han hoppade över dom flera husen.

Beredd med min pistol sprang jag efter och hoppade över kanterna på husen.

Adrenalinen som jag kände just nu har jag inte kännt på länge.

Det var både en bra och obehaglig känsla just nu.

 

Med adrenalinet pumpandes och tröttheten började ta över kände jag de hopplöst.

Jag tog i med den sista energien jag hade och tog tag om killens hand och drog honom mot mig.

Hastigt slog han mig över ansiktet vilket gjorde att jag vred om hans arm.

Ett högt skrik lämnade hans strupe innan han knäade mig mellan benen.

Jag vek ihop mig själv och gav ifrån mig ett litet skrik.

Smärtan bubblade upp och det sista jag såg var ett intatuerat ' S ' på hans handled.

Jag var dock inte säker på vad det betydde men jag skulle ta reda på det.

Jag såg sedan hur han sprang iväg och försvann ur min syn.

Med ett frustrerat skrik klev jag ner från taket och skyndade mig tillbaka till gallerian.

Jag såg en ambulans stå där med gänget runt och massa folk.

Hastigt bet jag mig i läppen och skyndade mig fram och tryckte mig igenom allt folk.

På sjukhus båren låg Cassandra med gasmask med ögonen stängda. 

'' Shit!''. mumlade jag frustrerat och såg hur hon blödde från bröstet.

Jag såg hur ambulans killarna skyndade med henne in i ambulansen och vände sedan blicken till oss.

'' Vem ska följa med?''. 

Jag såg hur alla vände blicken mot mig men jag skakade snabbt på huvudet.

'' Bruce åk du..''. 

Han gav mig en medlidande blick innan han klev in i ambulansen.

Dom stängde snabbt dörranra och körde fort iväg med sirenerna på.

Jag såg hur Bonnie och Kate grät och höll om varandra och hur killarna stog nervösa kvar.

'' Vafan hände?''. tjöt Roy.

'' En svart klädd kille stog och siktade mot Cass! Jag visste inte vad jag skulle göra!''. 

'' Vi måste till sjukhuset, nu!!''. tjöt Kate och tårkade sina tårar.

 

 

Väl framme vid sjukhuset höll jag mig i bakrunden av allting.

Mina händer fann sin väg till mitt hårfäste samtidigt som mitt hjärta bultade mot mitt bröst.
Jag gled ner för sjukhusväggen och la mitt ansikte i mina händer.

Salta tårar rann ner för mina kinder och frustrerat slog jag hårt i väggen bakom mig.

Bruce och Roy stog några meter ifrån mig och var båda målösa.

'' Hur kunde jag låta det här hända? Vafan ska jag göra om hon dör?''. sade jag. 

Mestadels för mig själv. 

'' Hur kunde jag låta henne bli skjuten? Hur kunde jag göra så här mot henne?''. 
'' Det är inte ditt fel man..''. sade Roy och lade en hand på min axel.

'' Självklart är det mitt fel. Allt är mitt fel! Jag borde inte varit en sån idiot mot henne, jag borde inte slagit henne!''. sade jag och min röst sprack.

'' Vad hände?''. mumlade han...

'' Jag tappade de.. Mitt jävla humör.. Jag tog ut min ilska på henne. Du skulle sätt hur rädd hon var man..''. 

Just nu ville jag bara att hon skulle leva ett långt, friskt och lykckligt liv. 
Precis vad hon förjänade. 
Och nu skulle hon dö, på grund av mig. 
Jag var så förbannad över vad jag gjort mot henne, slagit henne, skrikit åt henne, kastat alla slags förolämpningar mot henne.. 
Hon förtjänade inte något av dem. 
Hon förtjänade inte att dö vid en såda ung ålder, inte pågrund av mig.

Jag ångrar allt jag gjort mot henne. 
Jag har förstört hennes liv.

Jag skulle kunna ge upp allt bara så att hon skulle kunna komma tillbaka till livet.
Det ända jag önskade var att jag kunde spola tillbaka i tiden och ta tillbaka allt jag sagt.

Istället för att få henne må dåligt önskar jag att jag gjort hennes liv till de bästa någonsin.

Jag skulle ta kulan själv bara så hon skulle få leva.

Långt inne inom mig visste jag att kulan inte var menat för henne.

Det var något som inte stämde.

Varför skulle någon skjuta henne?

'' Jag gjorde det här mit henne, jag dödade henne Roy.. Jag förstörde henne, hennes liv...''.
Tårar samlades i mina ögon. 

'' Säg inte så..''. suckade Roy.

'' Vilket typ av monster är jag?''. sade jag och skakade på huvudet. '' Tänk om hon dör?''. 

'' Säg inte det Justin.. Hon kommer inte dö.. Dom kommer rädda henne!'. 

Jag visste inte om jag skulle lyssna på honom.

Just nu visste jag inte vad jag skulle tro på..

'' Vad händer om de inte gör de?''. sade jag och kände hur hela min röstt var skakig.

'' De kommer rädda henne!'. sade Nick som ställt sig framför mig med en hård blick. '' Nu tar du dig samman, du måste vara stark för henne Justin!'. fortsatte han med samman bitna tänder och hans blick blev kallare.

 

" Vem tror du sköt Cass? " hörde jag Alex mumlade och vände sig om för att titta på Seth som tog en klunk av sitt kaffe.
Jag såg hur Seth suckade och knöt sin käke i processen .
" Det var Cain.. . ". sade han vilket fick mig titta upp.
Alex rynkade ögonbrynen i förvirring .
" Är du säker ? Jag menar, dog inte han eller nått?"
Seth skakade på huvudet.
" Han överlvede. På något sätt.. Han och Slyder har antagligen byggt upp ett nytt gäng..''. suckade han.
'' Men varför skulle någon skjuta Cass?''. frågade Alex.
'' Jag vet inte Alex, sluta med alla jävla frågor!''. röt Seth.. 

Helt plötsligt hörde jag hur Alex drog efter andan. 
Vilket fick allas blickar dras till honom.
'' Kulan var inte tänkt vara för Cass, den var menad för Justin!''. andades han ut.
Mina ögon for upp och alla tittade frågandes på Alex.
Jag började genast tänka efter.
Det var då det slog mig. 
Det Alex sa måste varit sant. 
Kulan var menad för Justin..
'' Är du säker?''. sade jag och tittade chockad på Alex.
'' Vad skulle de annars vara? Tänk på det, Justin dödade i princip alla i deras gäng ju? Han dödade Slyders vänner. Det måste vara hämd. Han vill få någon i Justins närhet känna smärtan som dom känner. Så dom tog Cass, att få henne må dåligt är att få Justin bli dödad.. Tänk!!''. 
'' Shit..''. hörde jag Nick säga. 
Dem ville ha hämd...

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag såg hur alla gick iväg till kaffeterian utom Bruce.
Hans knytnävar var spända och hans blick var kall.
'' Det här är fucked up!''. muttrade han och gick mot mig. ''Du borde ha tänkt med huvudet för en gångs skull, Justin!''. fräste han. 
Hastigt ställde jag mig upp och spände min käke.
'' Tror du inte att jag redan vet de?''. fräste jag tillbaka. '' Du har ingen anning om hur den här situation har fått mig att känna! Skulden äter upp mig inuti! Jag fick henne hit! Jag fick henne nästan bli dödad! Nu ligger hon är i en sjukhussäng medvetslös med massa maskiner som är knutna till henne för att hålla henne vid liv!''. sade jag. 
'' Jag förlorade nästan henne! Jag har fått nog, och jag behöver inte ditt skitsnack också!''. fräste jag.
Ett hest sarkastiskt skratt lämnade Bruce strupe.
'' Du har redan förlorat henne, och vill du veta något!''. frågade han förbannat.
Jag himlade bara med ögonen.
'' Jag gjorde en del forskning och gissa vad, kulan var inte för henne, den var menad för dig!''. fräste han.
Mina ögon vidgades direkt. Min age knöts i hop och mitt hjärta bröts i tusen bitar.
'' V-va?''. lyckades jag få ut. 
'' Du hörde mig, Slyder hade allt planerat, att få dig bli dödad så Cassandra skulle få lida! Han hade siktat in kulan på dig, men hon kom ivägen. Han hade följt efter oss för att han trodde du var med. Det var dig han var efter, inte henne! Och titta på henne, hon kämpar för sitt liv.''. sade han i en kall låg röst.
Jag blinkade hastigt bort tårarna för miljonte gången.
Det var jag som skulle legat där, som nästan varit död. Inte henne.
'' Herregud!'. sade jag frustrerat och drog handen genom håret. '' Hon dog nästan pågrund av mig!''. viskade jag för mig själv. 

Jag vaknade upp ur mina tankar av Bruce röst.
'' Du måste göra något!''. sade han. 
Jag vände mig om och tittade på honom.
'' Jag kommer naturlivgtvis att döda-..''. 
''-.. Nej!''. avbröt han mig.
Jag rynkade hastigt på ögonbrynen och slickade mig om läpparna.
'' Jag snackade inte om att döda Slyders gäng..''. 
Ett hest skratt lämnade mitt strupe innan jag tittade på honom.
'' Vafan menar du då?''. 
'' Du måste gå tillbaka till den Justin du varit dem senaste dagarna..''. 
'' Va? Inte en jävla chans..-''.
''-.. Lyssna på mig för en jävla gång Justin!''. fräste Bruce. '' Du har förstört hennes liv, kan du inte se de?''. 
Mitt ansikte mjuknade direkt och en våg av skuld sköljde över mig.
'' Hon har en ljus framtid för sig bara du låter henne vara, hon kan lätt komma in på USA's största skolor bara hon fokuserar på det! Inte behöva gå och vara rädd över att bli dödad eller kidnappad!''.
Jag tog ett djupt andetag och skulle öppna min mun men blev avbryten.
'' Du kommer ångra dig om du inte låter henne vara nu.. Tro mig..''.
Jag suckade och vände mig om för att ttitta igenom fönstret in till Cass rum.
'' Nej!''. sade jag bestämt. '' Hon är allt jag har. Hon betyder världen för mig! Jag kan inte lämna henne! ''. 
'' Har du inte redan lämnat henne? Tänk Justin, tror du hon tar tillbaka dig efter dom senaste dagarna?''. 
Jag suckade.
Han hade rätt. Men jag tänker itne lämna henne.
'' Jag måste skydda henne!''. 
'' Du kan inte skydda henne hela tiden.. Du förlorade henne nästan flera gånger.. Tänk inte på vad du vill, tänk på vad hon behöver! Kan du ge henne trygghet och ett normalt liv? Både du och jag vet att du inte kan de.. Det kommer bli möten med polisen, utredningar, krig.. Kan hon hantera de? Hon vet inte ens hälften av de skit vi gör Justin! Det kommer finnas människor som vill döda och göra henne illa varenda dag!''.!
Jag lyssnade på varenda ord han sa.. 
Och jag var tvungen att tänka på de, han hade rätt. 
Det jag ville var att hon skulle vara lycklig och ha ett normalt liv.
Det vi har nu är inget normalt liv, och jag tror inte hon är lycklig.
Jag tog hennes lycka ifrån henne.
Jag förstörde hennes liv, och jag måste fixa de!

CASSANDRAS PERSPEKTIV: 

Jag hörde något konstigt pipigt ljud och svaga röster. Var är jag ?
Mitt huvud bultande och jag hade välldigt svårt att andas.
Jag öppnade sakta ögonen  bara att stänga dem ordentligt igen, jag var tvungen att anpassa mig till den bländande neonljus efter att i mörkret så länge.
Min yrsel och medvetslöshet tvättas bort när jag blinkat ett par gånger och skannat runt rummet.
Hela min kropp kändes stel, som om jag hade sovit under en lång tid..
Jag försökte göra sin första rörelse, men en oendlig värk kändes i min rygg.
Ett litet ljud lämnade min strupe, ett sting av smärta sköts genom min bröstkorg .
Insikten slog till mig direkt och mina ögon vidgades i chock . Jag har blivit skjuten .

" Herregud,är hon äntligen uppe!!''. andades någon ut jag kände hur dens figur kom närmade närmare.
Jag kände direkt igen rösten. Bruce.
Jag krympte mina ögon lite och såg hur han stog och tittade på mig med ett stort leende!
En blond tjej rusade mot mig, ett stort leende putsade över hennes läppar när hon täckte sitt ansikte med händerna och snyftade sakta. Kate.
Jag blinkade ett par gånger och såg sedan alla människor som stog runt mig.
'' Du fick oss så oroliga!! Tack gode Gud att du är uppe!" andades Kate ut och skickade mig ett varmt leende.
" Vi kom hit så fort ambulansen kommit Cass! Du kommer att bli okej! ". sade en annan figur som jag direkt förstog vem det var. Bonnie. 
Jag rynkade hastigt på ögonbrynen. Vart är jag? Vad hände? 
'' Mrs Davids? Kan du höra mig?''. sade en röst som jag inte kände igen.
Jag vände mig långst om mot vänster sida och mötte en kvinna som var i de sena 40-talet stog klädd i en baby blå klädes och hade sitt mörka hår uppe i en hästsvans!
'' Blinka två gånger om du kan höra mig!''. sade sköterksan långsamt.
Jag blinkade hastigt två gånger för att bekräfta att jag hörde henne.
Hon log genast mot mig och tog tag i min handled föra tt antagligen ta min puls. 
Min andra hand drog jag mot mitt ansikte för att rycka bort den obekväma syrgasmasken från mitt ansikte.
Sköterskan tog direkt min hand och tittade oroligt på mig.
'' Tror du du kan andas på egen hand? Dina lugnor är något skadde!''.
Hastigt nickade jag som svar. 
Sköterksna gav mig ett leende innan hon tog bort den.
'' Ta långsamma andetag, okej? Djupa långsamma andetag!''. 
Jag gjorde som hon sa och tog djupa långsama andetag flera gånger.
'' Okej bra, hur många fingrar håller jag upp?''. sade sköterkan och höll upp tre fingrar. 
'' Tre!''. sade jag med en hes röst. 
'' Tror du att du kan prata?''. 
'' Vatten!''. fick jag fram.
Hastigt gav mig sköterskan en flaska med vatten och jag drack direkt upp hälften.
'' Ta det lugnt Cass!''. skrattade Alex som satt ner i en av sofforna i rummet.
'' Vet du vad som hänt dig?'. sade sköterksan efter jag druckit upp mitt vatten.
Jag bet mig hårt i läppen. 
'' J-jag tror jag blev skjuten!'. mumlade jag och försökte se igenom dom suddiga minnena för att hitta exakt vad som hända den dagen. 
Bruce bet hårt ihop och tittade på väggen förbannat.
Sköterksan nickade och släppte en skakig suck.
'' Kulan landade på bröstet. Dina lugnor skadades allvarligt, men vi lyckades att ta bort den.. Du kanske har komplikationer medan du andas, det är därför jag behöver dig att vara försiktig.. Och ni..-'' sade hon och pekade på resten av människorna i rummet.
''..- Säg inget som känslomäsigt kan påverka henne. Hon är fortfarande mycket dålig och så är hennes hjärta. Alla känslomässiga trauman kan kosta henne livet!''. sade hon i ett utskällande sätt.
'' Nu har ni säkert mycket att berätta för henne så jag lämnar er ensamma. Om du behöver mig är jag utanför. Glöm inte vad jag sa!''. sade hon med ett litet leende innan hon lämnade rummet.
Bonnie och Kate skyndade sig fram till mig och log milt.
'' Du skrämde ihjäl oss Cass!''. sade Bonnie och bet sig i läppen.
'' Vi alla är jätte glada att du är okej Cass!''. sade Bruce och smekte min hand.
Jag rynkade på ögonbrynen och skannade över rummet och letade efter killen jag älskade. 
Ett styng av smärta och skuld fyllde genast mitt bröst när jag mindes vad som hände strax innan jag blev skjuten!
'' Vänta..''. mumlade jag. '' V-vart är Justin?''. sade jag med en svag röst.
Kate fnös genast till och bet sig i läppen. 
'' Vad är de?''. frågade jag och rädslan spreds inom mig.
'' Han drog iväg till någon bar och söp sig full sen har vi inte hört av honom!''. 
Smärtan jag kände inom mig ökade genast och jag började ta tunga andetag.
Den bultande smärtan jag kände inne vid min bröste växte eftersom min andning spände på min hals.
Min mun föll vid öppen och jag fick inte ut ett ord.
Yrsel tog över mig och svårigheten att andas fick mig börja skaka och jag tröck mig hastigt bakåt i sängen.
Det kändes som om någon stack tusen nålar i mitt hjärta och luften började ta slut.
'' Cass, är du okej?''. sade Bruce chockat och försökte att inte få panik.
'' HJÄLP! ''. ropade han sedan.
Dörren flög hastigt upp och in kom sköterskan springandes.
'' Vad är det som händer?''. tjöt hon.
'' Jag vet inte! Hon började gråta och..-''. 
''-.. Herregud!''. andades sköterskan ut och tröck ner mig i sängen och försökte få mig sluta skaka.
Snabbt tröck hon på knapparna på väggen och öppnade munnen.
'' Kod blå! Vi behöver en doktor omedelart! ''. ropade sköterskan.
En läkare och en annan sjuksköterska brast in till rummet och puttade ut alla människor ut rummet.
'' Vad händer med henne?''. sade läkaren.
'' Såret på hennes lungor är skadad igen..-''.
''-.. Det är inte bara hennes lungor, det är hennes hjärta!''. sade Läkaren och tittade på hjärtfrekvensen som ökat dramatiskt. 
'' Va? Men..-'', försökte sköterksan.
'' Vi måste få henne till operation omedelbart innan hennes hjärta ger upp!''. skrek läkaren och placerade en syrgasmask över min mun.
Jag stirrade upp med stora ögon i taket, smärtan i bröstet sakta försvinner samtidigt som mina andetag och ryck kom till ett stopp.
Sen blev allting svart.

---

 

FÖRLÅT!

Jag vet att jag sa att jag skulle uppdatera mer.. 
Men har haft mycket att göra på sista tiden! 
Går ju i 9:an nu och det är mycket med betyg och så.. 

Kämpade med det här kapitlet för att de skulle bli så bra som möjligt. 
Fick också massa hjälp av en av mina kompisar!
Det gjorde kapitlet ännu bättre! 

Hoppas ni gillar de!

Kram!