'' Bra gjort Justin, do slog skiten ur den där jävlen och bara i första rundan!''. hörde jag Nolan säga. 
'' Du vann för fan 5000 nu får du fan bjuda oss på middag!''. skrattade Roy.
Jag hörde hur Justin skrattade hest.
'' Tror inte det va!''. 
Killarna började snacka förfullt om matchen medans jag stog lite åt sidan. 
Dom var inne i omklädningsrummet på det här stället och snackade med Justin.
Men jag ville inte gå in, jag visste att det skulle bli pinsamt lite pinsamt att möta honom efter kyssen och gänget skulle göra det väre.
Så jag stog lutad mot väggen utanför omklädningsrummet och tänkte på om jag skulle gå in när alla var klara och berätta för Justin om Veronica. 
Hon har fortfarande inte dykt upp och då hade jag chansen.
'' Vart är Cassandra?''. hörde jag Justin mumla.
Min blick fästes genast på dörren in till om klädningsrummet och jag bet mig hårt i läppen.
'' Hon står utanför.. Hon håller sig lite undan efter ni aa du vet!''. sade Roy och skrattade hest.
Tack och lov var inte dörren så tjock så jag kunde höra deras konversationer.
Det vart tyst ett tag och folk började fnissa.
'' Åh du rodnar ju! Haha!''. sade Nolan och ett skratt lämnade min strupe. 
'' Håll käften!''. muttrade Justin som svar.
Trots att jag inte var inne i rummet kände jag hur mina kinder blev lite smått röda.
Dom snckade säkert i 5-10 minuter til innan dom alla lämnade rummet.
'' Vi ska låta dig duscha, vi väntar i bilen!''. sade Nick precis innan dom lämnade.
När dom kom ut såg dom mig stå här och bita mig i läppen.
'' Kommer du?''. sade Liam.
'' Eh.. Nej! Jag måste göra en sak först!''. sade jag och log milt.
Han nickade och gick med resten ut till bilarna. 
Jag sög in ett djupt andetag och sköt upp dörren och gick in till omklädnings rummet.
Min blick fastnade på Justin som bara stog i basketshorts och ruffsigt hår.
Genast blev min andning skakig och jag tog återigen ett djupt andetag.
Jag måste berätta någon nu. 
Annars kanske det blir värre.
'' Justin..''. sade jag och han vände sig om lite chockad.
Han vände sig genast om igen och försökte ignorera mig.
Jag suckade och skyndade mig fram till honom och klappade honom på axeln lte lätt.
'' Vad!''. sade han hårt.
Jag ryggade genast tillbaka och tittade in i hans ögon.
Han var irriterad, det såg jag direkt, men varför?

'' J-jag.. Jag ville.. Eh. Prata med dig!''. mumlade jag svagt.
Han tittade konstigt på mig som om han var chockad att jag ens villet prata med honom efter allt som hänt.
'' Jag måste berätta för dig.. att.. um..''. stammade jag fram, nervös över hur han skulle reagera och vad han skulle göra

 

Skulle han skada mig?

Jag tittade djupt in i hans ögon och kände hur det var svårt att koncentrera mig. 

'' Jag.. Eh.. Ville bara säga att du var riktigt bra där ute..''. mumlade jag och bet mig i läppen.
Han tittade på mig och jag lovar att jag kunde se ett litet leende som ville spridas på hans läppar.
Men han höll emot. 
'' Tack..''. sade han och bet sig om läppen.
Jag log milt innan jag började backa.
'' Vi ses.. Eh.. Sen!''. innan jag lämnade rummet så fort jag kunde.
När jag kom ut drog jag mig frustrerat i håret.
Vafan är det för fel på mig?
Varför kunde jag inte bara säga det?
Det skulle inte varit något problem förut!
Jag var arg, arg på mig själv för jag fegade ur och inte sa något.
Nu kunde jag vara ansvarig ifall något mer händer.
Men frågan var om folk ens skulle tro mig?
'' Hej är du okej?''. sade Alex när jag kom in i bilen. 
Jag suckade och nickade. 
'' De ser ut som du sett ett spöke haha!''. flinade han.

Snabbt tvingade jag fram ettlitet leende innan jag knäppte på mig bältet.
Kanske var det bäst om jag höll det här för mig själv.
Kanske skulle dom andra få reda på det inom en snar framtid.. 

När vi äntligen kom hem skyndade jag mig upp till mitt och Justins rum.
Nu var jag tvungen att sova där då Veronica skulle hem till sitt ställe i ett par dagar.
Hon hade helt plötsligt dykt upp precis innan vi åkte och sa att hon 'gått vilse' vilket alla köpte utom jag.
Jag visste att hon inte gått vilse, det var omöjligt att gå vilse där. 
Just nu var jag, Alex, Liam, Marcus och Kimberly hemma. 
Resten var tvungna att följa med Veronica hem till henne för Justin hade insisterat på att dom var tvungna att skjusa hem henne. 
Jag suckade och la min väska på den lilla soffan hade och tog min mobil och lämnade rummet.

Sedan började jag gå längs korridoren mot rummet jag tidigare haft och gick in.
Vi hade killar här som renoverade varenda dag, dock såg man aldrig till dom. 
Min blick gick runt i rummet.
Från min del såg det inte ut som att det skulle bli klart på lång tid.
Golvet hade dom tagit bort och man såg hur dom börjat lägga på nytt.
Väggarna var helt förstörda och dom hade börjat bygga upp nya. 
Alla möbler var borta och fönstrerna och dörren var utbytta till nya. 
Jag suckade och stängde dörren efter mig och tog upp mobilen.
Här inne kunde jag få vara ifred iallefall. 
Direkt slog jag nummret till Rick och hörde hur signaler gick fram.
'' Hallå?''. sade han med sin hesa röst.
'' Hej!''. sade jag och log milt.
'' Cassandra hej!!''. sade han och lät genast gladare.
Vi hade inte pratat på evigheter, dock hade vi skickat ett par sms lite då och då.
'' Hur är de?'. sade jag och började gå fram och tillbaka i rummet.
'' Det är bra, känns bara tomt utan dig här haha!''. skrattade han.
'' Ja, trots att alla är här känns det tomt också..''. suckade jag.
Han tog ett djupt andetag och det lät som hans atte sig upp.
Genast slog det mig att han ligger några timmar före mig. 
Så det måste vara mitt i naten hos honom.
'' Hur går det med Justin och hela planen?''. 
'' Jag vet inte Rick. Allt går upp och ner hela tiden, jag har hittat något som kan förstöra Justins och Veronicas förhållande, nej flera saker faktist..''. sade jag.
'' Va?! Skojar du?''.
'' Nope, föresten vi kysstes ikväll!''. sade jag och försökte låta som det inte var en sån stor grej.
Dock var det världens största grej, iallafall för mig.
'' VA?!?! CASSANDRA VAFAN?!''. skrek han genast.
'' Ta det lugnt, han skulle ha en fight och jag blev utvald till att bli hans 'lucky kiss' Rick, jag hade inget val..''. sade jag och suckade.
'' Han har tjej förfan!'. 
Jag kunde höra att han var arg, men också en gnutta förvånad. 
'' Jag vet men hon vet inget! Och går allt som planerat ska hon inte få veta heller. Hon slipper veta.''. 
'' Vad har du tänkt göra?''. 
Jag skrattade. '' Inget speciellt, vara en person Justin inte kan motstå och få hans känslor för mig väckas till liv, sedan få honom förstöra sitt förhållande med Veronica och komma efter mig..''. 

'' Och du kommer neka honom?''. 
'' Ifall planen går som planerat, ja!''. flinade jag.
Han skrattade hest. '' Du är en galen tjej Cassandra..''. 
Ett fnitter lämnade min strupe. '' Men du gillar det..''. retades jag.

'' En av dom få sakerna jag gillar med dig!''.

Genast gav jag ifrån mig en skoj flämtning. ''Hur kan du säga så!!''. skojade jag.

Han började genast skratta.'' Jag skojar älskling, hör av dig när du vill! Finns alltid här!''. 
'' Tack Rick, du vet väl att jag inte kunde gjort det här utan dig..''. 
'' Jag vet, lycka till med Bruce..''. sade han och jag svär att jag kunde höra flinet på hans läppar.
'' Juste du din jävel hjälpte honom hit... Tack för de, tror jag behövde det.''. sade jag och log stort. 

Han skrattade. '' Trotts att vi inte känt varandra länge, känner jag dig ändå välldigt bra! Ta hand om dig nu!''.
'' Det ska jag, hejdå Rick!''. sade jag och la på samtalet med ett leende.

På något sett fick han mig alltid le. 
Det var jag dock tacksam över, han var som en storebror för mig.
Jag tog ett djupt andetag innan jag lämnade rummet och gick mot mitt nuvarande rum.
När jag kom in var rummet tomt och det var jag tacksam över.
Min blick landade på sängen, sängen som Justin och Veronica sovit i.
Och gjort gud vet vad. 
Äcklat tog jag bort alla sängkläder och tog med mig så mycket jag kunde och skyndade mig in i tvättstugan längre ner i korridoren och slängde in dom i tvättmaskinen.
Hela det här rummet såg nytt ut, det fanns inte en enda fläck på något här inne.
Dem hade två tvättmaskiner samt två torktumlare och dem såg helt oanvända ut.
Tvättade aldrig killarna något?
Jag skakade på huvudet och gick tillbaka till rummet för att hämta resten och såg tvättkorgen Justin försökt gömt i hörnet bakom soffan.
Den var överfull med kläder. 
Ett skatt lämnade min strupe och jag tog med hela tvättkorgen in till tvättstugan. 
Det var någon del inom mig som kände mig tvungen till att tvätta kläderna.
Annars skulle dom aldrig bli tvättade och dem skulle till slut börja lukta.
Men varför gjorde jag det igentligen?
Jag hatade Justin så starkt men också älskade jag honom.
Frustrerat la jag in så mycket kläder som möjligt i tvättmaskinen, sedan la jag resten av kläderna i den andra och slog igång dom båda. 
Jag stannade till och drog handen igenom mitt hår.
Vad är det för fel på mig?
Efter allt Justin gjort mot mig tvättade jag hans kläder?

Trotts allt han gjort fanns det en del inom mig som ville hjälpa honom, som fortfarande tänkte honom som den killen han var i Stratford. 
Men en annan del visste att han inte ens var i närheten.
Med en suck lämnade jag rummet och gick in till toalettten i Justins och mitt rum. 
Jag drog av mig alla kläder så fort som möjligt och hoppade in i duschen och drog på kallvattnet.
Just nu behövde jag slappna av.
Min hjärna höll på att sprängas av massa tankar och frågor och min kropp var helt utsliten.
Det var som jag hade två personer i mig.
En som ville hjälpa Justin och vara snäll mot honom, och en annan som ville reta honom, som ville få honom lida för det han gjort och få honom känna som jag känt dem senaste månaderna.
Jag gled genast ner för den kalla kakel väggen och satte mig i hörnet av duschen.
Varför var allt så komplicerat?
Varför var jag så komplicerad?

Jag var tvungen att bestämma vem jag skulle vara och vad jag skulle göra.
Jag visste att skulle jag klara att bo här, dela säng med Justin, se honom varenda dag, var jag tvungen att vara stark och en person jag kämpat till att bli dem senaste månaderna.
Men det var en person jag helst inte ville vara, på något sett var det inte jag, men ändå var det de. 
Frustrerat drog jag handen genom mitt genom blöta hår och la ansiktet i händerna.
'' Du klarar det här Cassandra, du har kämpat för att klara det här!''. viskade jag till mig själv.

Efter ca 15 minuter i en kall dusch reste jag mig upp på skakiga ben och tog ett djupt andetag.
Nu fanns det inget som skulle stoppa mig från att vara den bitchen jag kämpat till att bli.
Nu fanns det inget som skulle stoppa mig ifrån att få Justin lida, få honom inse vad han förlorat och få honom känna som jag gjort.
Jag öppnade dörren från duschen och insåg att jag glömt ta med nya kläder och handuk in till toaletten.
Jag kunde inte direkt ta på mig använda kläder. 

Mina ögon for upp och jag gav ifrån mig ett par svordomar i irritation.
Hur kunde jag vara så dum?
Jag bor inte i Stratford längre och har ett eget rum.
Försiktigt la jag örat mot dörren för att lyssna om någon var där. 
Men jag hörde inte ett pip.
Jag tittade mig i spegeln och suckade.
Justin kanske inte hade kommit hem än, det tar trots allt ett tag att komma hit.
Efter att ha bitit mig hårt i läppen öppnade jag dörren och gick ut. 
Min blick gick runt i rummet och tack och lov var det ingen här. 
Jag släppte ut ett andetag jag inte visste jag höll och gick fram till min väska och började leta kläder. 
'' Åh fuck!'. sade en hes röst.
Jag röck hastigt till samtidigt som ett litet skrik lämnade min strupe.
Min blick for genast upp och mötte dem vackra hazel bruna ögonen.
Justin. 
Jag tog ett djupt andetag, va tuff Cassandra, tänkte jag för mig själv.
'' Oj hej, jag såg dig inte!''. sade jag och flinade snett.
Min rygg var mot honom så han inte skulle se något mer av min nakna kropp än min rumpa. 
Han vände bort blicken i en sekund men strax efter kom den tillbaka och placerades på min kropp.
'' Klä på dig förfan, det räcker med att ha sett dig naken en gång.''. muttrade han och gick fram till säng bordet och satte sin mobil på laddning.
'' Naw, tycker du inte om min kropp! Va dum du är!''. sade jag retsamt.
Han drog en hand igenom sitt hår och hade blicken på mobilen innan han tittade på mig igen.
'' Vafan sluta Cassandra!''. sade han med hård röst.
Mina ögonbryn höjdes och jag vände mig om så han såg hela min nakna kropp.
Jag var ingen av dom personerna som hatade sin kropp, jag visste att min kropp inte var perfekt men jag visste att Justin älskade den.
'' Jag kanske gillar att gå naken, funderar till och med på att sova naken inatt!''. sade jag och la armarna i kors.
Justins ögon blev stora som bowling klot och han spände genast sin käke.
'' Det gör du inte!''. sade han med skakig röst.
Ett lömskt leende spreds på mina läppar och jag tittade frågandes på honom.
'' Nehepp, okej då! Det är bara du som förlorar på att inte få röra den här snygga kroppen!''. sade jag och skrattade.
Det här var precis något som jag älskade, reta Justin.
Det har alltid varit något jag aldrig kunnat sluta göra.
Jag vände ryggen mot Justin och drog på mig ett par trosor och sedan ett par shorts och en av Bruce t-shirts.
Justins blick brände mot min rygg och jag svär att jag kunde höra hans djupa andetag.
När jag var klar sneglade jag på klockan på väggen som visade att den var strax efter tio.
Jag lämnade sedan rummet med en förvirrad Justin bakom mig och la in all tvätt i torktumlaren och satte den på så hög grad som möjligt så de skulle torka fort.
Jag hade ingen anning om vart alla säng kläder var och det var tveksamt om någon av killarna visste vart dom var.
Med en suck gick jag tilbaka in till rummet och såg Justin stå i bara kallingar och titta på den tomma tvättkorgen jag ställt tillbaka.
'' Vart är alla kläder?''. sade han förvånat.
'' Jag tvättade dom.. Dom ligger i torktumlaren nu..''. sade jag och bet mig i läppen.
Hela hans ansikte visade förvånad.
'' Aha, tack..''. sade han och nickade. 
'' Så lite så, någon måste ju göra det. Sen ligger sängkläderna också där och jag vet inte om dom hinner torka tills ikväll..''.
Jag såg hur han bet sig i läppen och nickade.
'' Jag har ingen anning om vi ens har fler sängkläder, så.. eh.. Vi får nog sova utan!''. sade han.
All den irritation och ilska han hade i sin röst tidigare hade försvunnit och hans röst hdae blivit mjuk och lugn

Helt ärligt hade jag trott att han skulle flippa ur och anklaga mig för saker och det skulle bli bråk.
Men tydligen inte, han kanske var för trött för att bråka.
'' Jaha! Då får vi väl sova så där då.''. sade jag och tittade på sängen som saknade sängkläder och såg inte ett dugg bekväm ut.
Han nickade och kliade sig i nacken innan han gick in på toaletten.
Jag suckade och kröp ner i den iskalla och obekväma sängen, varför hade jag varit så dum att tvätta sängkläderna klockan nio på kvällen? 

Irriterat försökte jag lägga mig bekvämt men det var omöjligt.
Jag kunde inte förstå hur obekväm en säng kunde vara utan sängkläder.
Efter någon minut kom Justin ut från toaletten och kröp ner i sängen i tystnad.
Sekunden senare hörde jag hur han suckade.
'' Det här var inte skönt.''. mumlade han.

Jag kunde inte undgå att skratta till. '' Förlåt, det är mitt fel.''. 
Ett litet skratt lämnade hans strupe. '' Det är lugnt, kunde förstå om du ville tvätta dom!''. 
Jag rynkade äcklat på näsan och vände mig om och tittade på honom.
'' Tack för informationen, verkligen!''. sade jag sarkastiskt.
Han skrattade återigen och fjärilarna i magen vaknade genast till liv.

Jag älskade hans skratt, och att han skrattade med mig gjorde allt så mycket mer underbart.
'' Det var så lite så!''. flinade han. 

Jag vände blicken till taket och suckade. 
Min kropp var iskall och kunde inte slappna av.

För det första låg jag halv naken i en säng med en halvnaken Justin, för det andra var det iskallt och obekvämt. 
Justins arm råkade nudda min och genast tittade han på mig.
'' Fryser du?''. sade han.

'' Det är lugnt.''. mumlade jag och bet mig i läppen.

Hans hand drogs mot min arm och han höjde på ögonbrynen.
'' Allvarligt? Du är iskall!''. 
Jag suckade och släckte lampan som stog på natthuksbordet.
'' Det är lugnt Justin..''. 
Strax efter tog han tag om hela min kropp och drog den in i sin famn.

Hans arm drogs om mina axlar och den andra om min midja.

Direkt började mitt hjärta bulta fortare och mina andetag blev ojämna.

Det här var något jag inte förväntat mig. 
'' Sov nu..''. mumlade han och la sin haka försiktigt mot mitt huvud.
Det här hade varit ett perfekt tillfälle att berätta allt.
Berätta hur hans flickvän är en lögnare, svikare, och utsätter oss alla för fara. 
Men jag kunde inte, jag kunde inte slösa bort ett sånt här ögonblick trots att jag ville. 

Jag beslöt att inte svara, utan tog ett djupt andetag för att slappna av och slöt mina ögon.