Episode 26 - I Wanna Try!

Dem alla pratade för fullt och killarna satt och drack öl.
Justin satt med en öl i handen och mötte min blick i någon sekund innan han tittade bort.
Jag suckade och drog upp knäna mot mitt bröst. 
I säkert 15 minuter satt jag bara där och lyssnade på när alla pratade.
Mitt huvud var överfullt av frågor som jag ville få svar på, men jag visste att jag inte kunde ställa dom.
'' Så vart tar du Veroncia ikväll?''. frågade Nick, Justin.
'' Nån tråkig resturang inne i stan bara.''. sade Justin och mötte min blick.
'' En dejt alltså?''. sade Nick och log snett.
Justin himlade med ögonen och nickade. '' Ja en dejt!''. 
Jag kände hur mitt hjärta gjorde ont av bara tanken på att han ska på en DEJT med en tjej jag avksyr.
Vad har jag gett mig in på..

 
 
 
 
 JUSTINS PERSPEKTIV:


Klockan närmade sig sju och Veronica hade kommit över för någon timme sedan och fixat sig.
Fråga mig inte varför hon kom för att fixa sig.
Dock tror jag det var för att reta Cassandra ännu mer än vanligt.
Både mitt rum och toalett var ockuperat av Veronica.
Det hade gått minst 1 och en halv timme sedan hon gick in i rummet, och hon har fortfarande inte kommit ut.
Jag satt fortfarande ute på baksidan med grabbarna och snackade.
Det var ingen ide att jag ens gick in då det skulle ta ett tag innan hon blev klar.
Jag tittade på klockan och såg att det gåt ytterligare 20 minuter och nu började jag bli irriterad.
'' Vafan tar så lång tid..''. muttrade jag innan jag ropade Veronicas namn. 
'' Du vet kvinnor!''. flinade Nick och skrattade.
Jag suckade och reste mig upp och gick in till huset igen.
'' Veronica är du klar snart?'. ropade jag och gick upp för trappan.
Fortfarande inget svar. 
Irriterat knackade jag på toalett dörren hårt.
'' Vafan Veronica skynda för fan!''. ropade jag.
'' Ta det lugnt Justin!''. sade hon tillbaka med sin ljusa röst.
'' Du är inte den ända som måste använda toaletten!!''. fräste jag irriterat.
Jag hörde hur hon suckade. '' Gå iväg, jag är inte klar!''. 
Irriterat muttrade jag och gick längs korridoren.
Eftersom alla var på baksidan skulle inte Alex bli sur om jag lånade hans badrum.
Inte att ens bry mig om att knacka på badsrumsdörren och kolla om någon var där gick jag bara in. 
Jag hade inte ens insett ljuder av rinnande vatten tills de stängdes av.
Mina ögon vidgades genast och såg genom det vita dusch draperiet en smal figur som jag redan nu visste vem den tillhörde.
Cassandra.
'' Fan!''. muttrade jag och började röra mig mot dörren.
Tack och lov hade jag inte börjat göra mina behov. 
Jag såg hur hon sträckte sig efter handuken och slutligen linda den om sin kropp.
Sekunden senare drog hon bort dusch draperiet och klev ut från duschen och mötte genast min blick. 
Hennes ögon vidgades genast i chock och hon tappade genast andan.
'' Shit!''. sade jag i ren panik och såg hur hon släppte ut ett skrik av rädsla.
Hennes fötter gled till på det våtagolvet och genast förlorade hon balansen.
I ren reflex slängde jag mig framåt i ett försök om att inte få henne ramla men i stälet tröck jag henne mot den dimmiga väggen.
Våra kroppar trycktes emot varandra och våra pannor nuddades. 
Mina ögon låstes direkt på hennes mjuka läppar och mina händer föll om hennes midja.
Hennes läppar var lätt särade i chock och hennes blick var på mina läppar.
Jag tittade in i hennes vackra ögon och såg den lust som jag känt dom senaste dagarna.
Jag kunde se den hunger och iver och behov om att kyssa den andra.
Sagta och försiktigt närmade jag mig hennes läppar och dom nuddades bara nåogn millimeter men det stoppade inte alla stötar som for över hela våra kroppar. 
Jag ville kyssa henne, så himla gärna, nu när det inte fanns någon som tittade, nu när hon nästan var naken, i en handuk, genom blöt. 
Och på något vis kunde jag känna hur hon ville desamma.
Jag slickade mig snabbt om läpparna och såg hur hon sagta bet i sin underläpp och tittade in mig i ögonen.
'' Justin jag är klar!!''. ropade Veronica längre ner i korridoren.
Genast vaknade jag till och backade genast bort.
Jag insåg precis vad som hänt, något som inte skulle hänt.
'' Jag är så ledsen!''. andades jag ut innan jag rusade ut ur badrummet i ren chock.
 
Untitled | via Tumblr
 
CASSANDRAS PERSPEKTIV:
 
'' Jag är så ledsen!''. sade Justin med panik i rösten och rusade ut ur rummet.
Jag kände hur hela min kropp la av och hur benen vek sig.
Nästa sekund satt jag nere på det kalla golvet med tårar rinnande ner för mina kinder.
Hur min känslor blev över allt ena sekunden hade jag ingen aning om hur.
Kanske att Justin ska på en dejt med någon som inte är jag.
Mitt hjärta dunkade fortare än någonsin och tårarna rann ostopp bara ner för mina kinder.
Varför blev jag så här känslig helt plötsligt förstog jag inte.
Det var inte som så att det var första gången Justin och Veronica gjorde något.
Men kanske var det nu som alla känslor kom ifatt och jag förstog igentligen var det var. 
Att Justin älskade någon som inte var jag.
Jag tog ett djupt skakigt andetag och reste mig upp på skakiga ben.
Jag var fortfarande skakis efter händelsen som precis hänt.
Om inte Veronica hade ropat hade vi kyssts?
Det var en fråga som jag aldrig skulle få svar på.
Jag tittade mig i spegel, och jag kan säga att jag såg inte så bra ut.
Mina kinder och näsa var illröda, mina läppar en aning svullna samt mina ögon var blodsprängda.
Med en suck tvättade jag ansiktet med kallt vatten och smörjde in de med lite ansiktskräm.
Sedan torkade jag mig innan jag drog på mig rena underkläder samt mjukis byxor och en t-shirt innan jag lämnade badrummet och började gå mot rummet. 
När jag kom in luktade hela rummet stark parfym och jag förstog genast vem den tillhörde.
Jag himlade med ögonen och la mina smutsiga kläder i en plastpåse och tog min mobil och gick ner.
När jag kom ner hade alla flyttat sig till vardagsrummet och direkt såg jag min dagbok ligga på bordet.
I ren panik skyndade jag mig fram och tog det och tryckte det hårt mot mitt bröst.
'' Har någon läst något av det som finns här inne?!?!''. ropade jag med panik i rösten.
Alla vände genast uppmärksamheten till mig och skakade på huvudet.
'' Är ni säkra??''. sade jag och tittade runt.
'' Ingen har läst något Cassandra.''. sade Nick och jag bet mig hårt i läppen och nickade.
Sedan skyndade jag mig upp på övervåningen för att gömma den långt nere i min väska.
 
JUSTINS PERSPEKTIV:
 

Jag andades ut tobaken genom mina näsborrar , vila huvudet tillbaka och stänga mina ögon i försök att slappna av.
Cassandra satt mitt emot mig på andra sidan bordet i vardagsrummet.
Hennes blöa hår föll löst på hennes vänstra axel och jag kunde känna doften av hennes schampo hela vägen hit.
Det var samma som hon alltid hade använt, jag antar att vissa saker aldrig förendras.
Jag hade kommit hem för 30 minuter sen efter 15 minuters prat med Veronica som var envis om att jag skulle följa med henne hem.
Men jag vägrade.
Det var något inom mig som inte var sugen på henne längre.
Något som tappat smaken för henne.
Så jag var tvungen att komma hem så fort som möjligt.
Nolan kom in i rummet med en påse i handen.
'' Vad händer?''. frågade jag och fimpade cigaretten.
'' Låt festen börja!''. flinade Nolan stolt.
Jag förstog direkt vad han hade i påsen och det gjorde mig lättad.
Med allt som pågått var jag desperat av en distraktion.
Veronica var inte ett alternativ just nu, varje gång jag rörde henne tänkte jag på Cassandra.
Hur konstigt det än låter kunde jag inte kontrollera det. 
'' Vill du ha?''. frågade Nolan och tittade på mig.
'' Haha ja!''. sade jag och skrattade hest.
Nolan skrattade och gav mig påsen och genast tog jag det jag behövde.
'' Jag vill också ha en!''. hörde jag en mjuk röst säga.
Mina ögon vidgades och mötte Cassandras blick.
'' Vafan..'. muttrade jag.
Hon tog emot påsen efter mig och log stolt.
Hon hade aldrig ens rökt en cigarett och nu skulle hon röka på?
Allvarligt?
'' Jag vill bara prov det..''. muttrade hon.
'' Nej du får inte prova det!''. spottade jag fram.
'' Jo det ska jag! Du kan inte tala om för mig vad jag ska göra!''. sade hon hårt.
'' Varför vill du prova?!''. utbrast jag.
Hon slöt ögonen och tog ett djupt andetag.
'' Jag vill glömma allt..''. muttrade hon i en liten röst.
Jag kände hur mitt hjärta hoppade till i ren smärta
Ville hon glömma det som hände för några timmar sen? 
Jag såg hur hon sög in röken och stängde ögonlocken innan hon lutade huvudet lutas mot soffan.
Hon andades sedan ut röken genom hennes näsa och öppnade ögonen och log milt.
Sedan upprepade hon det långsamt och log mer och mer.
Jag bet hårt i min läpp, det var så jäkla sexigt.
Hon gjorde det som ett proffs, och det var hennes första gång.
Jag kände hur min mage drog ihop sig och mitt hjärta hoppa till.
Det var Cassandra, den söta oskyldiga Cassandra, min Cassandra som gjorde det. 
Jag kunde inte låta henne göra det, jag kunde inte låta henne komma in i droger.
Jag kunde inte låta henne bli som mig.
'' Okej nu räcker det! Du har försökt! Nu röker du aldrig på igen!''. väste jag och tog den ifrån henne och fimpade den. 
Hon öppnade ögonen och tittade argt på mig. 
'' Varför i helevete gjorde du sådär för ?!''. skrek hon irriterat. 
'' Ja Justin, varför låter du inte henne njuta lite av livet?!''. muttrade Liam. 
Jag vände mig om och tittade argt på honom.
'' Du håller käften!''. väste jag argt. '' Sluta Cassandra! Hör du mig? Sluta!''. muttrade jag och tog tag i hennes andleder så hon inte skulle ta tag i en ny och bli hög på nytt.
'' Jag tänker inte låta dig fucka upp ditt liv, okej?'. sade jag och hon skrattade irriterat.
'' Är det inte redan fucked up som det är?''. mumlade hon.
'' Vad har hänt med dig? Vad hände med den tjejen jag var så jävla kär i?''. andades jag ut desperat.
'' Ja, du förstörde henne när du var en jävla idiot och lämnade henne.''. spottade hon argt.
Jag såg in ett kraftigt andetag och lät orden sjunka in i min hjärna.
Det sved, det gjorde det verkligen.
Hon sa det tillslut och det gjorde så jäkla ont. 
'' Vad hände med den söta oskyldiga Cassandra jag kände?''. andades jag ut.
Hennes ögon mörknade och hon tittade på mig med ren ilska.
'' Hon dog!!''. 


 

Oj Oj Oj! 

Drama, haha! 
Vad tycker ni?:) 

Älskar er!<3

 

 

 


Episode 25 - Mysterious!

Strax efter tog han tag om hela min kropp och drog den in i sin famn.
Hans arm drogs om mina axlar och den andra om min midja.
Direkt började mitt hjärta bulta fortare och mina andetag blev ojämna.
Det här var något jag inte förväntat mig. 
'' Sov nu..''. mumlade han och la sin haka försiktigt mot mitt huvud.
Det här hade varit ett perfekt tillfälle att berätta allt.
Berätta hur hans flickvän är en lögnare, svikare, och utsätter oss alla för fara. 
Men jag kunde inte, jag kunde inte slösa bort ett sånt här ögonblick trots att jag ville. 
Jag beslöt att inte svara, utan tog ett djupt andetag för att slappna av och slöt mina ögon.

 
 
 
DAGEN EFTER: 
 
'' Ska vi säga något?''. hörde jag en röst säga.
'' Nej ser du inte hur jäkla söta dom är?''. sade en annan. 
Jag rynkade på ögonbrynen i förvirran.
Det ända jag såg var svart, och rösterna var så långt borta.
'' Ja men ska vi väcka dom?''. sade den första rösten.
Det blev tyst ett tag och jag kände hur min kropp slappnade av igen.
'' EY! VAKNA TURTURDUVOR!!''. skrek en mörk röst och i ren chock öppnade jag ögonen.
Min blick for till dörren där Alex, Nick och Roy stog med armarna i kors och log lömskt.
Ett frustrerat stön lämnade min strupe och jag la mig ner som jag låg från början.
Jag kände hur ett par armar tog ett hårdare grepp om min kropp.
'' Gå ut för i helvete!''. sade en hes mörk röst som fick hela mig rysa i välbehag.
Skratt hördes och jag gosade mig mer in i min kudde.
Armarna omkring mig drog mig närmre intill sig och våra ben var inlindade i varandra.
Hjärtslag hördes väldigt starkt mot mitt öra och kudden jag låg på åkte upp och ner sagta.
Det tog ett tag att inse vad som faktist hände här.
Mina ögon for upp i chock då jag insåg att jag låg med huvudet på en persons bröst med dens armar omkring mig.
Och inte vilken person som helst. 
Justin. 
Mitt ansikte låg vid hans hals nästan och hans kind mot mitt huvud. 
Jag tittade upp i chock och mötte Justins blick som var lika chockad som mig.
Genast hoppade vi ifrån varandra i chock och jag bet mig nervöst i läppen.
'' Förlåt..''. mumlade jag.
Han drog en frustrerad han igenom håret och skrattade till.
'' Du kunde inte rå för det, inte jag heller för den delen. Du skakade och frös hela natten och jag antog att det bara blev såhär..''. sade han.
Ett litet leende spreds om mina läppar och jag kunde känna hur hårt mitt hjärta dunkade. 
Fjärilarna i min mage vaknade till liv och jag var tvungen att titta bort för att inte visa mina tok röda kinder.
'' Sov du gott?''. sade Justin med sin otroligt sexiga röst.
Jag vände blicken mot honom och nickade. '' Ja, gjorde du?''. 
Ett leende spreds på hans läppar som han försökte gömma innan han nickade. '' Aa..''. 
Jag kunde direkt känna hur mina kinder blev - om nu möjligt - ännu rödare. 
Skulle jag vara ärlig var det här en av dom få bästa nätterna jag haft.
Det var ovanligt att jag sov ut hela natten utan att vakna någon gång.
Justin tog fram sin mobil och i smyg placerade jag blicken på hans nakna bröst.
Jag var hundra procent säker på att han har varit på gymmet väldigt många gånger sen sist jag såg honom.
Tack vare alla hans nya tatueringar vart han så sjukt sexig.
Nästan för sexig.
Jag hade sån lust att bara dra mina fingrar över hans tatuerings gömda armar, men det var fel.
Han hade tjej och jag fick inte bli för fäst vid honom.
Trotts att jag redan var det fick jag inte bli det ännu mer.
Isåfall skulle jag aldrig klara se honom i den smärta han utsatte mig för.
Han suckade och la ner mobilen igen och genast drog jag iväg blicken. 
Jag kände hur hans blick brände mot min hud och jag var tvungen att kolla på honom.
Hans blick var placerad på min höft då mitt linne åkt upp. 
Genast tittade jag ner och såg det stora ärret som var placerat där sen natten då vi slogs mot Slyder och hans gäng.
Jag drog genast ner tröjan men Justin var snabb och dra upp den.
'' Är det där-..''. 
''-.. Från den kvällen vi attackerade Slyder och hans gäng, ja..''. mumlade jag och suckade.
Hans ögon studerade ärret nogrant och hans fingertoppar gled försiktigt över de.
'' Har du fortfarande metall skivan i?''. 
Jag nickade. '' Ja det har jag, det måste jag annars skulle jag knappt kunna gå..''. 
Han mötte chockat min blick. '' Gör det ont?''. 
Med en suck nickade jag återigen. '' Det gör jävligt ont så fort jag anstränger mig, men jag får smärtstillande som jag kan ta..''. 
Han tittade djupt in i mina ögon och spände käken. '' Det är mitt fel! Jag skulle aldrig låtit dig följa med den kvällen! Jag skulle låst in dig i bilen, vad som helst, så hade du inte blivit skadad!''. 
Genast tog jag tag i hans hand och mötte hans blick. 
Flashbacks från den kvällen for i mitt huvud.
Jag kommer ihåg hur förkrossad jag blev när jag såg Justin ligga skjuten på golvet och kämpa för sitt liv. 

Jag vände mig hastigt om och såg Justin ligga på golvet och hosta och vrida på sig.
'' Justin!''. tjöt jag och hukade mig ner brevid honom.
'' Fuck!' .sade han ooch tröck på sitt sår.
Jag slet upp hans t-shirt och såg att såret var djupare än vad jag trott. Han måste till sjukhuset.
Tårarna vällde upp i mina ögon och paniken steg.
Vad skulle jag göra?
'' BRUCE!!!! ROY!! NÅGON HJÄLP!!'. skrek jag och tårarna började rinna ner för mina kinder.
Jag drog min ena hand över Justins kind och tittade in i hans ögon.
'' Det kommer bli bra! '''. snyftade jag fram.
'' Fan va det gör ont!''. fräste han.
''' Shh! Prata inte!''. sade jag och la hans huvud i mitt knä.
Han började smått skaka av  smärta vilket gjorde så jag började gråta ännu mer.
Han fick inte dö. Jag skulle aldrig klara mig utan honom.
'' Jag älskar dig!''. sade jag och bet mig hårt i läppen.
'' J-jag älskar d-dig med!''. stammade han fram innan hans ögon sakta slog igen.
Tårarna blev häftigare och paniken steg ännu mer.
'' HJÄLP NÅGON!! BRUUUCE!!''. skrek jag med full hals.

Jag rös genast av obehag. 
Den paniken jag hade kunde jag fortfarande känna, jag trodde jag hade förlorat honom.
'' Sist jag kollade var det du som skadades mest av alla Justin! Det jag hade var inget gemfört mot dina skador!''.
'' Jag vet, men det gör fortfarande ont när jag tänker på hur mycket jag skadat dig Cassandra!''.
Jag kramade om hans hand.
'' Tänk inte på mig, jag överlever allt.''. sade jag och skrattade till lite.
Han log mot mig. '' Jag vet, och det är jag jäkligt glad över!''.  
Mina kinder blev genast röda och hela jag skämdes som bara den.

'' Jag trodde jag hade förlorat dig..''. mumlade jag efter flera minuters tystnad.
Våra händer var fortfarande fäst vid varandra och hans blick brände på mig.
'' Va?''. 
Jag suckade. '' När Cain sköt dig, jag trodde jag hade förlorat dig för alltid..''. 
En rysning for längs min ryggrad bara av att säga hans namn. 
Jag visste fortfarande inte om Cain var vid liv eller inte. 
Det har gått flera månader sen jag sist såg honom och han har inte hört av sig. 
Han kramade om min hand och flyttade sig närmre mig.
'' Du skulle aldrig kunna förlora mig..''. sade han mjukt.
Min blick mötte hans och jag svär att jag kunde se den gamla Justin där inne.
Den Justin jag blev förälskad i.
Mitt hjärta började slå fortare och jag nickade svagt.
Jag visste inte vad jag skulle säga.
Han höjde min hand mot sin mun och placerade en mjuk puss på den vilket förvånade mig på hög nivå.
Jag hade aldrig trott att han skulle göra det.
Och varför gjorde han de?
'' Klä på dig och gå ner och käka! Du behöver gå upp ett par kilon!''. flinade han.
Jag log svagt och nickade innan jag tog ett par kläder och gick in på toan.
När jag låst dörren lutade jag mig mot den och pustade ut.
Vad hände precis?
Vad hade hänt med den irriterande och idiot till Justin?
Den han varit dem senaste dagarna? 
Snabbt böt jag om och tvättade ansiktet och satte upp håret i en knut. 
Med en suck lämnade jag toaletten och fann rummet tomt. 
Jag tog upp min mobil och svarade på några sms från Bruce innan jag gick ner till nedervåningen.
När jag kom ner satt dem flesta i köket och ett par i vardagsrummet.
Jag beslöt att gå in till köket då min mage krävde mat just nu.
När jag kom in satt Justin på en av stolarna och ett par av grabbarna. 
Snabbt tittade jag på honom och han tittade inte ens på mig.
'' Godmorgon!''. sade jag och fick ett par retliga leenden från killarna. 
'' Godmorgon! Sovit gott?''. flinade Nick.
Jag himlade med ögonen. '' Kanske jag har!''. 
Justin tittade fortfarande inte på mig, nu visste jag att vi var tillbaka på ruta 1. 
Med en suck öppnade jag kylskåpet och letade efter mat.
Skulle Justin hålla på såhär kan han bara dra åt helvete.
Vara snäll mot mig privat men framför gänget blir han den irriterande och ilskna personen.
Frustrerat tog jag juice paketet och hällde upp lite i ett glas.
Jag hade tappat matlusten redan. 
Varför blev jag förvånad. 
Jag tog mitt glas och lämnade köket och gick in till vardagsrummet där Kim, Marcus och Nolan satt och pratade.
Genast slog jag mig ner brevid Kimberly och suckade.
Hennes blick fästes på mig och hon tittade frågandes på mig.
'' Vad är de?''. 
Jag suckade. '' Jag vet inte! Åh, jag blir bara så irriterad..''. muttrade jag.
'' Va?! Varför?''. frågade hon.
'' Jag tror Justin har två personligheter, han är sitt gamla jag med mig men sen när gänget kommer blir han den idioten han oftast är..''.
Jag såg hur både Nolan och Marcus vände blicken till mig och lyssnade noga.
'' Han kanske inte vet vad han känner.''. mumlade Kim.
Jag nickade. 
'' Det är bara så frustrerande, han var hur underbar som helst i morse men ny bara knäppte det till och han blev sur och ignorerade mig..''. 
'' Ta det inte personligt, han var precis så i början när vi alla grabbar flyttade ihop här.. Humörvsängningar och ena dagen var han en person andra motsatsen.''. sade Nolan och fick min uppmärksamhet.
'' Men varför är han det nu då?''. frågade jag frustrerat.
'' Du var en stor del i hans liv Cassandra, det var en jävligt stor chock för både han och dom andra när du dök upp på vår tomt! Han hade gett upp hoppet om dig, han trodde till och med att du var död!''. sade Nolan och lutade sig bakåt i fotöljen. 
'' Borde han inte vara glad att jag dök upp? Det är egentligen jag som borde spöa skiten ur honom efter allt han gjort mot mig..''. sade jag och la armarna i kors.
'' Egentligen ja, men du vet hur Justin är! Det var ett mirakel att Veronica hittade honom och fick honom stabil efter det som hände mellan er! Han var helt knäckt. Det kommer ta tid innan han vänjer sig vid dig och jag vet att du inte heller är helt van att vara vid honom! Vi alla kan se hur ni båda hatar varandra men ändå älskar varandra!''. sade Nolan och log snett.
Jag lät varenda ord av vad han sa åka runt och runt i mitt huvud innan jag förstog vad han menade.
'' Vänta.. Veronica hittade Justin?''. sade jag frågandes och började tänka igenom allt jag hört henne säga med John Slyder.
Nolan nickade. '' Hon kom och knackade på dörren en kväll när vi precis flyttat in och sa att hon hade gått vilse och ville låna våran telefon. Hon såg förjävlig ut och Justin hjälpte henne med kläder och mat. Sen stannade hon ett par dagar och sen skjusade Justin hem henne och det slutade med att hon kom fler och fler gånger och dom fick 'en grej'.''. sade Nolan och jag rynkade förvånande på ögonbrynen.
Varför skulle hon gå vilse här ute?
Det var flera mil in till civilitationen och som jag vet finns det inget hus dem närmsta 5 kilometrarna. 
Det måste varit något dom fixat ihop så Veronica skulle träffa på Justin.
Det var deras plan alltihop. 
'' Nolan?'. frågade jag.
Han tittade på mig. '' Ja?''.
'' Tycker inte du att det är konstigt att hon kan gå vilse när det är mer än 10 kilometer in till civilitationen? Jag menar vad skulle hon göra här ute? En tjej som henne?''. frågade jag.
Han röck på axlarna. '' Hon sa att hon varit och kampat med några vänner och gått iväg för att ringa någon och gått vilse!''.
Det dök bara upp fler och fler frågor i mitt huvud.
'' Hon hade gått vilse när hon skulle ringa någon? Men kom hit och sa att hon ville låna er telefon?''. frågade jag.
Nolan röck återigen på axlarna.
'' Hon måste väl tappat den på vägen, du vet Veronica hon är rätt slarvig!''. skrattade han.
Jag nickade och tvingade fram ett leende. '' Ja hon är väldigt slarvig..''. mumlade jag och spände käken.
Skulle jag berätta?
Men skulle dom tro mig?
Jag hade all rätt att kunna hitta på något sånt här för att få bort Veronica från huset så jag slapp se henne, dom skulle tro att det var precis det jag gjorde.
Dom vet hur mycket jag hatade henne och säga att hon sammarbetade med John Slyder och kanske har en affär med honom skulle vara som att säga att tomten fanns.
Det skulle dom aldrig tro. 
Jag såg hur Kimberly vände uppmärksamheten från Marcus till mig och försökte se vad jag tänkte.
'' Är de något?''. frågade hon.
Jag skakade genast på huvudet. '' Nejdå!''. 
 
:P

Dagen rullade på.
Jag vet inte hur många män som sprang runt i hela huset och renoverade rummen som förstörts. 
Det ända jag hade gjort var sitta i vardagsrummet med en kopp te och lyssnat på musik och skrivit lite i min gamla dagbok som tack och lov klarat sig från branden. 
Det kom och gick människor hela tiden, jag hade knappt sagt något ord sen konversationen med Nolan.
Den fick mig tänka ordentligt.
Varför gjorde Veronica så här?
Varför var hon med John och med Justin?
Känade hon något på det?
Just nu var det så mycket frågor i mitt huvud så jag höll på att bli tokig.
Och det värsta var att hon skulle komma förbi senare ikväll. 
Med en suck fortsatte jag skriva i min dagbok.
Det kändes så annorlunda.
Jag har inte skrivit ett ord i den här sen den tiden jag var med Justin. 
'' Dom dåliga sakerna stannar hos dig. Du kan inte fly från dom, även fast du vill..''. mumlade jag samtidigt som jag skrev ner det och stängde sedan igen boken. 
Jag tog sedan ur hörlurarna ur mina öron och stängde av musiken.
Klockan närmade sig 14.00 och det var kaos på övervåningen då Justin satt krav på jobbar killarna att mitt rum ska bli klart så fort som möjligt.
Trotts att dom knappt förstår engelska säger Justin de om och om igen. 
Jag reste mig upp från soffan och kände hur mina ben somnat då jag suttit ner så himla länge.
Jag la allting på vardagsrumms bordet innan jag gick in till köket och la min kopp i diskkon.
Sedan gick jag igenom huset till baksidan och såg hur alla satt vid ute möblerna på gräsmattan och snackade.
Solen lös och det var otroligt varmt. 
Det här var en av dom sakerna jag gillade med LA, värmen och vädret. 
När det är sol och varmt är det underbart.
Jag - trotts att jag var klädd i mjukis byxor - gick ut till gänget och slog mig ner i soffan brevid Kimberly och Nick. 
Dem alla pratade för fullt och killarna satt och drack öl.
Justin satt med en öl i handen och mötte min blick i någon sekund innan han tittade bort.
Jag suckade och drog upp knäna mot mitt bröst. 
I säkert 15 minuter satt jag bara där och lyssnade på när alla pratade.
Mitt huvud var överfullt av frågor som jag ville få svar på, men jag visste att jag inte kunde ställa dom.
'' Så vart tar du Veroncia ikväll?''. frågade Nick, Justin.
'' Nån tråkig resturang inne i stan bara.''. sade Justin och mötte min blick.
'' En dejt alltså?''. sade Nick och log snett.
Justin himlade med ögonen och nickade. '' Ja en dejt!''. 
Jag kände hur mitt hjärta gjorde ont av bara tanken på att han ska på en DEJT med en tjej jag avksyr.
Vad har jag gett mig in på..

 
 
Ojoj, mycket hände!
Vad tycker ni?:) 

Säger det igen, förlåt att det dröjde..
Hade 2 nationella prov i veckan, ingen höjdare direkt! :( 

Love youu, kram!
 
 

Episode 24 - Tell him!

Han kramade om min midja ännu hårdare och kysste mig med lite mer kraft. 
Jag kunde känna hur ivrig hn var och hur han inte kunde kontrollera det som hände, och jag kände precis likadant. 
När kysen sagta bröt ut tog både han och jag ett djupt andetag och tittade varandra djupt i ögonen.
Hans händer var fortfarande på samma plats som tidigare och han bet sig hårt i läppen och lutade sig fram vid mitt öra.
'' Säg inte något om det här till Veronica!''. sade han. 
Jag gav honom en svag nick innan jag böjde mig över otroligt nära hans öra och skrattade hest.
'' Lycka till The B!''. 
Innan jag sedan gick av ringen och bort mot läktaren. 

 
 
 
 
 
 '' Bra gjort Justin, do slog skiten ur den där jävlen och bara i första rundan!''. hörde jag Nolan säga. 
'' Du vann för fan 5000 nu får du fan bjuda oss på middag!''. skrattade Roy.
Jag hörde hur Justin skrattade hest.
'' Tror inte det va!''. 
Killarna började snacka förfullt om matchen medans jag stog lite åt sidan. 
Dom var inne i omklädningsrummet på det här stället och snackade med Justin.
Men jag ville inte gå in, jag visste att det skulle bli pinsamt lite pinsamt att möta honom efter kyssen och gänget skulle göra det väre.
Så jag stog lutad mot väggen utanför omklädningsrummet och tänkte på om jag skulle gå in när alla var klara och berätta för Justin om Veronica. 
Hon har fortfarande inte dykt upp och då hade jag chansen.
'' Vart är Cassandra?''. hörde jag Justin mumla.
Min blick fästes genast på dörren in till om klädningsrummet och jag bet mig hårt i läppen.
'' Hon står utanför.. Hon håller sig lite undan efter ni aa du vet!''. sade Roy och skrattade hest.
Tack och lov var inte dörren så tjock så jag kunde höra deras konversationer.
Det vart tyst ett tag och folk började fnissa.
'' Åh du rodnar ju! Haha!''. sade Nolan och ett skratt lämnade min strupe. 
'' Håll käften!''. muttrade Justin som svar.
Trots att jag inte var inne i rummet kände jag hur mina kinder blev lite smått röda.
Dom snckade säkert i 5-10 minuter til innan dom alla lämnade rummet.
'' Vi ska låta dig duscha, vi väntar i bilen!''. sade Nick precis innan dom lämnade.
När dom kom ut såg dom mig stå här och bita mig i läppen.
'' Kommer du?''. sade Liam.
'' Eh.. Nej! Jag måste göra en sak först!''. sade jag och log milt.
Han nickade och gick med resten ut till bilarna. 
Jag sög in ett djupt andetag och sköt upp dörren och gick in till omklädnings rummet.
Min blick fastnade på Justin som bara stog i basketshorts och ruffsigt hår.
Genast blev min andning skakig och jag tog återigen ett djupt andetag.
Jag måste berätta någon nu. 
Annars kanske det blir värre.
'' Justin..''. sade jag och han vände sig om lite chockad.
Han vände sig genast om igen och försökte ignorera mig.
Jag suckade och skyndade mig fram till honom och klappade honom på axeln lte lätt.
'' Vad!''. sade han hårt.
Jag ryggade genast tillbaka och tittade in i hans ögon.
Han var irriterad, det såg jag direkt, men varför?
'' J-jag.. Jag ville.. Eh. Prata med dig!''. mumlade jag svagt.
Han tittade konstigt på mig som om han var chockad att jag ens villet prata med honom efter allt som hänt.
'' Jag måste berätta för dig.. att.. um..''. stammade jag fram, nervös över hur han skulle reagera och vad han skulle göra

 
Skulle han skada mig?
Jag tittade djupt in i hans ögon och kände hur det var svårt att koncentrera mig. 
'' Jag.. Eh.. Ville bara säga att du var riktigt bra där ute..''. mumlade jag och bet mig i läppen.
Han tittade på mig och jag lovar att jag kunde se ett litet leende som ville spridas på hans läppar.
Men han höll emot. 
'' Tack..''. sade han och bet sig om läppen.
Jag log milt innan jag började backa.
'' Vi ses.. Eh.. Sen!''. innan jag lämnade rummet så fort jag kunde.
När jag kom ut drog jag mig frustrerat i håret.
Vafan är det för fel på mig?
Varför kunde jag inte bara säga det?
Det skulle inte varit något problem förut!
Jag var arg, arg på mig själv för jag fegade ur och inte sa något.
Nu kunde jag vara ansvarig ifall något mer händer.
Men frågan var om folk ens skulle tro mig?
'' Hej är du okej?''. sade Alex när jag kom in i bilen. 
Jag suckade och nickade. 
'' De ser ut som du sett ett spöke haha!''. flinade han.
Snabbt tvingade jag fram ettlitet leende innan jag knäppte på mig bältet.
Kanske var det bäst om jag höll det här för mig själv.
Kanske skulle dom andra få reda på det inom en snar framtid.. 

När vi äntligen kom hem skyndade jag mig upp till mitt och Justins rum.
Nu var jag tvungen att sova där då Veronica skulle hem till sitt ställe i ett par dagar.
Hon hade helt plötsligt dykt upp precis innan vi åkte och sa att hon 'gått vilse' vilket alla köpte utom jag.
Jag visste att hon inte gått vilse, det var omöjligt att gå vilse där. 
Just nu var jag, Alex, Liam, Marcus och Kimberly hemma. 
Resten var tvungna att följa med Veronica hem till henne för Justin hade insisterat på att dom var tvungna att skjusa hem henne. 
Jag suckade och la min väska på den lilla soffan hade och tog min mobil och lämnade rummet.
Sedan började jag gå längs korridoren mot rummet jag tidigare haft och gick in.
Vi hade killar här som renoverade varenda dag, dock såg man aldrig till dom. 
Min blick gick runt i rummet.
Från min del såg det inte ut som att det skulle bli klart på lång tid.
Golvet hade dom tagit bort och man såg hur dom börjat lägga på nytt.
Väggarna var helt förstörda och dom hade börjat bygga upp nya. 
Alla möbler var borta och fönstrerna och dörren var utbytta till nya. 
Jag suckade och stängde dörren efter mig och tog upp mobilen.
Här inne kunde jag få vara ifred iallefall. 
Direkt slog jag nummret till Rick och hörde hur signaler gick fram.
'' Hallå?''. sade han med sin hesa röst.
'' Hej!''. sade jag och log milt.
'' Cassandra hej!!''. sade han och lät genast gladare.
Vi hade inte pratat på evigheter, dock hade vi skickat ett par sms lite då och då.
'' Hur är de?'. sade jag och började gå fram och tillbaka i rummet.
'' Det är bra, känns bara tomt utan dig här haha!''. skrattade han.
'' Ja, trots att alla är här känns det tomt också..''. suckade jag.
Han tog ett djupt andetag och det lät som hans atte sig upp.
Genast slog det mig att han ligger några timmar före mig. 
Så det måste vara mitt i naten hos honom.
'' Hur går det med Justin och hela planen?''. 
'' Jag vet inte Rick. Allt går upp och ner hela tiden, jag har hittat något som kan förstöra Justins och Veronicas förhållande, nej flera saker faktist..''. sade jag.
'' Va?! Skojar du?''.
'' Nope, föresten vi kysstes ikväll!''. sade jag och försökte låta som det inte var en sån stor grej.
Dock var det världens största grej, iallafall för mig.
'' VA?!?! CASSANDRA VAFAN?!''. skrek han genast.
'' Ta det lugnt, han skulle ha en fight och jag blev utvald till att bli hans 'lucky kiss' Rick, jag hade inget val..''. sade jag och suckade.
'' Han har tjej förfan!'. 
Jag kunde höra att han var arg, men också en gnutta förvånad. 
'' Jag vet men hon vet inget! Och går allt som planerat ska hon inte få veta heller. Hon slipper veta.''. 
'' Vad har du tänkt göra?''. 
Jag skrattade. '' Inget speciellt, vara en person Justin inte kan motstå och få hans känslor för mig väckas till liv, sedan få honom förstöra sitt förhållande med Veronica och komma efter mig..''. 
'' Och du kommer neka honom?''. 
'' Ifall planen går som planerat, ja!''. flinade jag.
Han skrattade hest. '' Du är en galen tjej Cassandra..''. 
Ett fnitter lämnade min strupe. '' Men du gillar det..''. retades jag.
'' En av dom få sakerna jag gillar med dig!''.
Genast gav jag ifrån mig en skoj flämtning. ''Hur kan du säga så!!''. skojade jag.
Han började genast skratta.'' Jag skojar älskling, hör av dig när du vill! Finns alltid här!''. 
'' Tack Rick, du vet väl att jag inte kunde gjort det här utan dig..''. 
'' Jag vet, lycka till med Bruce..''. sade han och jag svär att jag kunde höra flinet på hans läppar.
'' Juste du din jävel hjälpte honom hit... Tack för de, tror jag behövde det.''. sade jag och log stort. 
Han skrattade. '' Trotts att vi inte känt varandra länge, känner jag dig ändå välldigt bra! Ta hand om dig nu!''.
'' Det ska jag, hejdå Rick!''. sade jag och la på samtalet med ett leende.
På något sett fick han mig alltid le. 
Det var jag dock tacksam över, han var som en storebror för mig.
Jag tog ett djupt andetag innan jag lämnade rummet och gick mot mitt nuvarande rum.
När jag kom in var rummet tomt och det var jag tacksam över.
Min blick landade på sängen, sängen som Justin och Veronica sovit i.
Och gjort gud vet vad. 
Äcklat tog jag bort alla sängkläder och tog med mig så mycket jag kunde och skyndade mig in i tvättstugan längre ner i korridoren och slängde in dom i tvättmaskinen.
Hela det här rummet såg nytt ut, det fanns inte en enda fläck på något här inne.
Dem hade två tvättmaskiner samt två torktumlare och dem såg helt oanvända ut.
Tvättade aldrig killarna något?
Jag skakade på huvudet och gick tillbaka till rummet för att hämta resten och såg tvättkorgen Justin försökt gömt i hörnet bakom soffan.
Den var överfull med kläder. 
Ett skatt lämnade min strupe och jag tog med hela tvättkorgen in till tvättstugan. 
Det var någon del inom mig som kände mig tvungen till att tvätta kläderna.
Annars skulle dom aldrig bli tvättade och dem skulle till slut börja lukta.
Men varför gjorde jag det igentligen?
Jag hatade Justin så starkt men också älskade jag honom.
Frustrerat la jag in så mycket kläder som möjligt i tvättmaskinen, sedan la jag resten av kläderna i den andra och slog igång dom båda. 
Jag stannade till och drog handen igenom mitt hår.
Vad är det för fel på mig?
Efter allt Justin gjort mot mig tvättade jag hans kläder?
Trotts allt han gjort fanns det en del inom mig som ville hjälpa honom, som fortfarande tänkte honom som den killen han var i Stratford. 
Men en annan del visste att han inte ens var i närheten.
Med en suck lämnade jag rummet och gick in till toalettten i Justins och mitt rum. 
Jag drog av mig alla kläder så fort som möjligt och hoppade in i duschen och drog på kallvattnet.
Just nu behövde jag slappna av.
Min hjärna höll på att sprängas av massa tankar och frågor och min kropp var helt utsliten.
Det var som jag hade två personer i mig.
En som ville hjälpa Justin och vara snäll mot honom, och en annan som ville reta honom, som ville få honom lida för det han gjort och få honom känna som jag känt dem senaste månaderna.
Jag gled genast ner för den kalla kakel väggen och satte mig i hörnet av duschen.
Varför var allt så komplicerat?
Varför var jag så komplicerad?
Jag var tvungen att bestämma vem jag skulle vara och vad jag skulle göra.
Jag visste att skulle jag klara att bo här, dela säng med Justin, se honom varenda dag, var jag tvungen att vara stark och en person jag kämpat till att bli dem senaste månaderna.
Men det var en person jag helst inte ville vara, på något sett var det inte jag, men ändå var det de. 
Frustrerat drog jag handen genom mitt genom blöta hår och la ansiktet i händerna.
'' Du klarar det här Cassandra, du har kämpat för att klara det här!''. viskade jag till mig själv.
Efter ca 15 minuter i en kall dusch reste jag mig upp på skakiga ben och tog ett djupt andetag.
Nu fanns det inget som skulle stoppa mig från att vara den bitchen jag kämpat till att bli.
Nu fanns det inget som skulle stoppa mig ifrån att få Justin lida, få honom inse vad han förlorat och få honom känna som jag gjort.
Jag öppnade dörren från duschen och insåg att jag glömt ta med nya kläder och handuk in till toaletten.
Jag kunde inte direkt ta på mig använda kläder. 
Mina ögon for upp och jag gav ifrån mig ett par svordomar i irritation.
Hur kunde jag vara så dum?
Jag bor inte i Stratford längre och har ett eget rum.
Försiktigt la jag örat mot dörren för att lyssna om någon var där. 
Men jag hörde inte ett pip.
Jag tittade mig i spegeln och suckade.
Justin kanske inte hade kommit hem än, det tar trots allt ett tag att komma hit.
Efter att ha bitit mig hårt i läppen öppnade jag dörren och gick ut. 
Min blick gick runt i rummet och tack och lov var det ingen här. 
Jag släppte ut ett andetag jag inte visste jag höll och gick fram till min väska och började leta kläder. 
'' Åh fuck!'. sade en hes röst.
Jag röck hastigt till samtidigt som ett litet skrik lämnade min strupe.
Min blick for genast upp och mötte dem vackra hazel bruna ögonen.
Justin. 
Jag tog ett djupt andetag, va tuff Cassandra, tänkte jag för mig själv.
'' Oj hej, jag såg dig inte!''. sade jag och flinade snett.
Min rygg var mot honom så han inte skulle se något mer av min nakna kropp än min rumpa. 
Han vände bort blicken i en sekund men strax efter kom den tillbaka och placerades på min kropp.
'' Klä på dig förfan, det räcker med att ha sett dig naken en gång.''. muttrade han och gick fram till säng bordet och satte sin mobil på laddning.
'' Naw, tycker du inte om min kropp! Va dum du är!''. sade jag retsamt.
Han drog en hand igenom sitt hår och hade blicken på mobilen innan han tittade på mig igen.
'' Vafan sluta Cassandra!''. sade han med hård röst.
Mina ögonbryn höjdes och jag vände mig om så han såg hela min nakna kropp.
Jag var ingen av dom personerna som hatade sin kropp, jag visste att min kropp inte var perfekt men jag visste att Justin älskade den.
'' Jag kanske gillar att gå naken, funderar till och med på att sova naken inatt!''. sade jag och la armarna i kors.
Justins ögon blev stora som bowling klot och han spände genast sin käke.
'' Det gör du inte!''. sade han med skakig röst.
Ett lömskt leende spreds på mina läppar och jag tittade frågandes på honom.
'' Nehepp, okej då! Det är bara du som förlorar på att inte få röra den här snygga kroppen!''. sade jag och skrattade.
Det här var precis något som jag älskade, reta Justin.
Det har alltid varit något jag aldrig kunnat sluta göra.
Jag vände ryggen mot Justin och drog på mig ett par trosor och sedan ett par shorts och en av Bruce t-shirts.
Justins blick brände mot min rygg och jag svär att jag kunde höra hans djupa andetag.
När jag var klar sneglade jag på klockan på väggen som visade att den var strax efter tio.
Jag lämnade sedan rummet med en förvirrad Justin bakom mig och la in all tvätt i torktumlaren och satte den på så hög grad som möjligt så de skulle torka fort.
Jag hade ingen anning om vart alla säng kläder var och det var tveksamt om någon av killarna visste vart dom var.
Med en suck gick jag tilbaka in till rummet och såg Justin stå i bara kallingar och titta på den tomma tvättkorgen jag ställt tillbaka.
'' Vart är alla kläder?''. sade han förvånat.
'' Jag tvättade dom.. Dom ligger i torktumlaren nu..''. sade jag och bet mig i läppen.
Hela hans ansikte visade förvånad.
'' Aha, tack..''. sade han och nickade. 
'' Så lite så, någon måste ju göra det. Sen ligger sängkläderna också där och jag vet inte om dom hinner torka tills ikväll..''.
Jag såg hur han bet sig i läppen och nickade.
'' Jag har ingen anning om vi ens har fler sängkläder, så.. eh.. Vi får nog sova utan!''. sade han.
All den irritation och ilska han hade i sin röst tidigare hade försvunnit och hans röst hdae blivit mjuk och lugn
Helt ärligt hade jag trott att han skulle flippa ur och anklaga mig för saker och det skulle bli bråk.
Men tydligen inte, han kanske var för trött för att bråka.
'' Jaha! Då får vi väl sova så där då.''. sade jag och tittade på sängen som saknade sängkläder och såg inte ett dugg bekväm ut.
Han nickade och kliade sig i nacken innan han gick in på toaletten.
Jag suckade och kröp ner i den iskalla och obekväma sängen, varför hade jag varit så dum att tvätta sängkläderna klockan nio på kvällen? 
Irriterat försökte jag lägga mig bekvämt men det var omöjligt.
Jag kunde inte förstå hur obekväm en säng kunde vara utan sängkläder.
Efter någon minut kom Justin ut från toaletten och kröp ner i sängen i tystnad.
Sekunden senare hörde jag hur han suckade.
'' Det här var inte skönt.''. mumlade han.
Jag kunde inte undgå att skratta till. '' Förlåt, det är mitt fel.''. 
Ett litet skratt lämnade hans strupe. '' Det är lugnt, kunde förstå om du ville tvätta dom!''. 
Jag rynkade äcklat på näsan och vände mig om och tittade på honom.
'' Tack för informationen, verkligen!''. sade jag sarkastiskt.
Han skrattade återigen och fjärilarna i magen vaknade genast till liv.
Jag älskade hans skratt, och att han skrattade med mig gjorde allt så mycket mer underbart.
'' Det var så lite så!''. flinade han. 
Jag vände blicken till taket och suckade. 
Min kropp var iskall och kunde inte slappna av.
För det första låg jag halv naken i en säng med en halvnaken Justin, för det andra var det iskallt och obekvämt. 
Justins arm råkade nudda min och genast tittade han på mig.
'' Fryser du?''. sade han.
'' Det är lugnt.''. mumlade jag och bet mig i läppen.
Hans hand drogs mot min arm och han höjde på ögonbrynen.
'' Allvarligt? Du är iskall!''. 
Jag suckade och släckte lampan som stog på natthuksbordet.
'' Det är lugnt Justin..''. 
Strax efter tog han tag om hela min kropp och drog den in i sin famn.
Hans arm drogs om mina axlar och den andra om min midja.
Direkt började mitt hjärta bulta fortare och mina andetag blev ojämna.
Det här var något jag inte förväntat mig. 
'' Sov nu..''. mumlade han och la sin haka försiktigt mot mitt huvud.
Det här hade varit ett perfekt tillfälle att berätta allt.
Berätta hur hans flickvän är en lögnare, svikare, och utsätter oss alla för fara. 
Men jag kunde inte, jag kunde inte slösa bort ett sånt här ögonblick trots att jag ville. 
Jag beslöt att inte svara, utan tog ett djupt andetag för att slappna av och slöt mina ögon.

 
 
Aww, dom myste lite i slutet! ^^ 
Vad tycker ni?

Episoden blev verkligen inte som jag tänkte, fick panik när jag såg att det gått så många dagar emellan episoderna så var tvungen att uppdatera och det blev sämst.
Är jätte ledsen över att episoden blev helt knasig och dålig.

Men jaja, hoppas ni gillar det iallafall!

Kram 
 
 
 

Episode 23 - Gossip Girl!

Irritationen började byggas igen och jag visste att vi skulle börja bråka. 
'' Du pratar om henne i sömnen..''. sade hon med en skakig röst.
Direkt bet jag hårt i läppen och knep igen ögonen. 
Jag önskar hon bara haft sin mun stängd.
'' Älskar du mig?''. sade hon och snyftade till.
Genast vände jag mig om och såg hur tårar rann ner för hennes kinder.
'' Ja jag älskar dig Veronica!''. 
'' Gör så hon åker då..''. sade hon ilsket och tårkade sina tårar.
Jag suckade och knät min käke.
'' Antar att jag sover på soffan inatt!''. 
Sedan reste jag mig upp och tog ett täcke och en kudde och gick ner till vardagsrummet. 

 
 
 
 
 
 CASSANDRAS PERSPEKTIV:
 
'' Jag vill inte följa med!''. gnällde jag och satte armarna i kors. 
Alex himlade med ögonen åt mitt barnsliga beteende.
'' Kom igen Cassandra, du har suttit här inne hela dagen..''. suckade Alex.
Jag tittade irriterat på honom. '' Jag mådde inge bra okej?''. 
Det kanske itne var det bästa försvar men det fick duga.
Sanningen var att jag inte velat lämna rummet då för det första Veronica varit här och jag hade ingen lust att träffa Justin efter våran konversation igår.
Så jag satt inne på Alex rum och gjorde i stort sett ingenting.
Jag skulle sovit i Justins rum med jag avstod då Veronica sov över. 
Dock var jag glad över det då jag slapp Justin ett tag. 
Alex suckade återigen. 
'' Du kan inte ignorera det hät föralltid.. Det vet du! Ni bor faktist tillsammans..''. 
Jag fäste genast blicken i golvet. 
'' Du är lika envis som honom..''. fortsatte han. 
Jag skrattade sarkastiskt till. '' Nej det är jag inte. Jag är inte envis, jag vill bara inte lämna rummet.''.
'' Kom igen, jag vill ju bara att du ska ha lite kul för en gångs skull!''. 
'' Vart ska vi ens?''. suckade jag. 
Alex höjde ögonbrynen. '' Du vet inte vart vi ska ändå säger du nej?''.
'' Ja och?''.
'' Visste du vart vi skulle, skulle du sagt ja!''. flinade han.
Nyfikenheten tog över, han fick mig alltid vilja veta vad som pågick.
'' Åh, vart ska vi då?''. sade jag och gav upp.
'' Ja!!''. tjöt Alex glatt. '' Vi ska till ett ställe lite utanför stan för att kolla in lite fighter!''. 
Mina ögonbryn höjdes. '' Fighter? Som..?''. 
'' Som fighterna på 'The Box' i Stratford!''. flinade Alex.
Hade jag varit tjejen jag var i Stratford hade jag skrikit ett nej, men efter min förändring har jag börjat njuta av att se andra människor vara ås dumma att ge sig in i en fight och göra sig illa. 
Kanske för jag föreställer mig att det är någon av dom jag avksyr, haha. 
'' Okej jag ska bara byta om sedan kommer jag ner!''. sade jag.
Alex gav mig ett leende innan han lämnade rummet.
Jag suckade och öppnade min resväska som alla mina kläder låg i en hög i. 
Direkt började jag leta igenom alla hundra tals kläder i ren panik.
Vad skulle jag ha på mig?
Efter 15 minuters letande hittade jag ett par svarta skinn liknande jeans, till det blev det ett mörk lila linne samt min skinjacka och boots. 
Det var en av mina typiska outfits, varför blev jag förvånad att det blev just de. 
Snabbt lockade jag lite av mitt hår som blivit rakt och sminkade mig lite. 

Bilresan dit var tyst. 
Jag, Alex, Nick, Kim och Marcus delade på en bil och ingen sa något.
Varför visste jag inte, jag antog att ingen av oss hade lust och ville bara ta det lugnt ett tag. 
Dock var det jäkligt skönt med tystnad för en gångs skull. 
Resan kom äntligen till ett stopp och Nick stängde av motorn. 
Min blick gick över stället och det såg verkligen ut som ett typiskt fighting ställe. 
'' Vi är här!''. sade han och jag suckade.
Jag hade ingen lust med det här alls.
Vad gjorde vi har igentligen?
Jag klev sedan ut ur bilen och hörde hur mina boots klickade mot golvet. 
Det var ganska dimmigt och en blåsig kväll och det var inget jag gillade direkt.
Stället såg ännu läskigare ut än vad det redan var.
Jag kunde bara tänka på hur många äckliga killar det finns där inne som inte skulle tveka om att våldta någon.
Kimberly döck upp om min sida tillsammans med Marcus och gav mig ett svagt leende.
Jag log genast tillbaka ltie smått och kände sedan hur hon krockade fast sin arm i min.
'' Jag vet att du inte ville följa med men det kommer bli kul!''. flinade hon.
'' Det hoppas jag!''. sade jag och suckade.
Genast när vi kom in i den trånga lokalen kunde jag genast känna lukten av alkohol, tobak och massa annat.
Stället var fullpackat med berusade människor, vissa fulla, vissa inte. 
Till vänster var det en stor bar med ett x antal platser, dock till vänster längre in i lokalen var det en stor boxningsring samt ett par läktare runt.
Min blick gick runt i salen och såg lite längre bort bakom ringen en skylt med en toalett på.
Tack, där var min utväg från allt det här när det skulle bli för mycket. 
Jag kände hur Alex tog tag i min andra arm så vi inte skulle tappa bort varandra sedan drog både han och Kimberly mig mot läcktaren. 
Jag var om jag skulle vara ärlig lite chockad. 
Det var otroligt mycket folk här, mycket mer än vad det var i Stratford på dem fighterna som hände där.
Jag kände hur jag drogs mot ett x antal människor på vägen mot läktaren.
Det var inte direkt något jag gillade då jag hatade trånga utrymmen som till exempel denna. 
Jag vände blicken bakåt och såg resten av gänget komma gående precis bakom oss, Justin med Veronica tätt mot sin kropp.
Alex drog oss äntligen ut ur folkmassan och framför läktaren som inte var så jätte full.
Jag pustade lättat ut och drog handen genom håret.
Det var också en anning varmt här inne trots fönstrerna som var öppna både i taket och på väggarna.
Vi alla ställde oss i en klump nedanför läktaren.
Killarna hade varsit lömskt leende på läpparna med blickarna på Justin.
Både jag och tjejerna rynkade genast på ögonbrynen.
Vad var det frågan om?.
'' Vad är grejen med leenderna?''. sade Justin frågandes. 
Han var lika förvirrad som mig.
'' Och nu till kvällens spelare, Roxett som möter en av LA's nykomlingar som har chockat oss alla!''. ropade en röst i högtalarna.
''Justin Biebeeeeer!''. ropade rösten ut och både jag och Justin spärrade upp ögonen.
'' Vaaa?!?!''. skrek Justin till och killarna började skratta.
'' Du ska slåss ikväll Justin!''. sade Nick och Justin stog med en chockad min.
'' Va?! Har ni bestämt det här utan mig?!''. skrek han både irriterat och förvånat.
'' Man, vi behöver pengar och du är den bästa av oss som slåss! ''. sade Roy.
Justin skakade på huvudet. ''Pengar?! Har vi inte tillräkligt?''.
Killarna skakar på huvudet. '' Killen du möter är inget mot vad du är, du slår han lätt! Kom igen vi behöver pengarna!''. sade Roy. 
Justin suckade frustrerat och drog handen genom sitt hår.
'' Okej, vafan jag gör det väl..''. 
Roy klappade Justin på axeln och skrattade.
Jag bet mig hårt i kinden för att inte tappa hakan i golvet.
Hur kunde dom göra så?!
Justin kan skadas och dom bryr sig om pengar?
Jag var förbannad det var jag men det var något jag skulle hålla för mig själv.
Jag vill inte att han ska slåss men det är inte upptill mig. 
Medans Justin stog och snackade med grabbarna om matchen betraktade jag platsen noga.
Det var som jag trott flera unga killar som kollade in på från topp till tå. 
Just nu hade jag lust att bryta alla ben i killarnas kroppar. 
De blickar dom gav mig var äckliga och fick mig rysa. 
Det hade varit flera månader, om inte år sedan jag var på en match som den här.
När jag var tllsammans med Justin och han slogs på ett liknande ställe var dem sista gångerna.
Sedan satte jag inte en fot i ett sånt här ställe. 
Men jag kunde inte undgå att flina lite för mig själv. 
Lite action såhär skulle inte skada, och inte heller att se Veronica stå och skrika och gråta för Justins liv. 
Jag slängde en blick på henne för att se hennes reaktion men hennes ansikte visade inget.
Istället var hennes blick låst i mobilen och hon smsade för fullt.
Varför hade inte hon den reaktionen hon borde få?
Skrika gråta och be om att någon annan ska slåss istället?
Frågor virrvlade runt i mitt huvud men jag trängde genast bort dom.
Jag hade inget med henne att göra. 
'' Här har du en drink!''. sade Liam som dök upp framför mig.
Jag vaknade till ur mina tankar och log.
När gick han iväg?
'' Tack!''. sade jag snabbt och tog öl flaskan.
'' Är du okej? Har någon tafsat på dig? Rört dig?''. sade han sedan och blev genast allvarlig.
Ett fnitter lämnade min strupe och jag mötte Kimberlys lömsk blick och snea leende. 
'' Nej!''. flinade jag.
Han tittade noga på mig. '' Är du säker?''. 
Jag tog en klunk av min öl. '' Positiv Liam! Du behöver inte oroa dig över mig, jag klarar mig själv.. Det är Justin du ska oroa dig för.''. flinade jag.
'' Varför?''. sade han.
'' Han var inte förberedd på det här idag. Vad händer om han inte är i form och blir skadad?''. 
Ett flin spreds på hans läppar. 
'' Aw titta du bryr dig!''. retades han.
Jag himlade med ögonen. '' Håll käften..''. 
Strax därpå kände jag hur mina kinder blev en röd nyans.
Jag bet mig hårt i kinden och tittade bort. 
Var alla på ret humör idag? 
'' Men bryr dig inte om honom, han kommer vinna! Du är ju trotts alt här ikväll, du kommer bli hans såkallade lucky charm!''. flinade Liam retsamt.
Återigen himlade jag med ögonen och skrattade hest.
'' Du är dum..''. muttrade jag. 
'' Men jag har rätt!''. flinade han stolt och la en arm om mina axlar.
Jag vände blicken i gänget och såg Nolan gå fram till Justin och klappa han på axeln.
'' Det är dags, vi följer med dig bak! Alex, Liam. Marcus stanna här med tjejerna!''. sade Nolan.
Marcus nickade och jag såg hur Veronica gav Justin en lång kyss innan han försvann iväg med Nick, Roy, Seth och Nolan. 
Jag skakade på huvudet och vi började gå upp mot läktaren.
'' Ehm.. Jag måste gå på toa..''. sade jag och kliade mig i nacken.
Helt ärligt ville jag bort och försöka missa så mycket av figther som möjligt. 
'' Nu? Men det kommer ju börja snart?''.
'' Jag måse kissa Liam..''. sade jag och tittade menande på honom.
'' Aha okej!''. sade han och suckade. '' Vet du vart de ligger?''. 
Jag nickade genast. '' Japp..''. 
Han gav mig en mjuk kram och pussade mitt huvud.
'' Var försiktig!'. 
Jag nickade återigen och skyndade mig ner för läktarna mot toaletten.
 
Jag sköt upp dörren till tjej toaletten och rynkade genast äcklat på näsan.
Toaletten var inte fräsh och tjejernas toalett brukar i stort sett alltid vara bättre och fräshare än killarnas, så jag ville inte ens tänka på hur deras såg ut.
Med en suck gick jag in i ett av båsen och låste efter mig.
Jag kunde passa på att gå på toa nu när jag hade chansen.
Alex och Liam skulle inte släppa mig ur sikte igen antog jag. 
När jag var klar öppnade jag dörren men till min chock hände inget. 
Paniken steg och jag började rycka i dörren. 
'' Fan också.''. mumlade jag och insåg att dörren gått i baklås.
Frustrerat satte jag mig på toalett locket och skulle precis ropa på hjälp då dörren in till tjejtoan öppnades.
'' Du fattar inte!!''. tjöt en allt för bekant röst. 
Mina ögonbryn åkte ihop i förvåning och jag förstog redan vem det var.
Veronica. 
'' Inte så illa? Skojar du med mig va? Hörde du ens vafan jag sa? Han valde fucking att försvara henne över mig? Han blev förbannad på mig för henne? Tanken på att han inte ens vill kyssa mig längre eller röra mig knappt är tillräkligt. Jag var nsys tvungen att kyssa honom trotts att han nästan vägrade! Allt är pågrund av henne!!''. muttrade Veronica förbannat. 
'' 'Babe':a inte mig nu John! Vems sida står du ens på?!''. tjöt hon frustrerat.
Förvirrningen blev ännu värre, John?!
Jag visste att tjuvlyssna inte var bra direkt men jag kunde inte undgå.
Fick jag veta något som kan användas mot henne tar jag alla chanser jag kan få. 
'' Sluta försvara henne då!! För allt du gjort mot henne försvarar du henne? Du vet vilken jävla bitch hon är?''. 
Irritationen spreds inom mig och det var ingen tvekan om att hon snackade om mig.
'' Juste, sluta var en sån idiot då. Det här var en av anledningarna till varför jag dumpade dig..''. 
Vafan snackade hon om?
Nyfiken heten spreds inom mig och det blev bara intressantare för varje minut.
'' Vänta..''. sade hon och sekunden senare hörde jag en mörk röst i andra änden av telefonen.
'' Ver har du högtalare?''. sade den mörka rösten.
En röst som var alltför bekant. 
'' Duh jag måste fixa sminket tack vare alla äckliga killar som kladdat på mig!''. 
Jag hade lust att skratta, dom kladda på henne?
Det var snarare hon som kladdade på dom. 
'' Babe du måste ta det lugnt det hela med Cassandra och Justin, han har kommit över henne och älskar dig..''. 
En fnysning kom från Veronica. '' Kommit över henne? Han ropar hennesnamn mitt i natten? Allt han tänker på är den där äckliga horan John!!''. mumlade Veronica.
Jag flämtade i chock och i ren reflex täckte jag min mun. 
'' Allt har blivit åt helvete, men jag kommer inte låta honom lämna mig för henne!''. sade Veronica bestämt.
Hela jag var i chock.
Vad pratade hon om?!
Så mycket frågor snurrade runt i mitt huvud så jag blev helt yr. 
'' Nå, har du berättat om oss än?''. sade den mörka rösten. 
'' Nej!? Är du dum? Dom skulle bokstavligen döda mig om dom fick reda på att jag snackat med er och ni sedan lämnat ett litet 'tips' till Crays!  Vafan tänker du med? Han skulle dumpat mig och du vet att jag älskar honom..''. suckade Veronica. 
'' Men du älskar mig också!''. 
Ännu en suck lämnade Veronicas strupe.
'' Ja tyvärr.. Men babe jag måste gå innan dom märker att jag är borta.''. 
'' Okej, hör av dig om du får veta något mer om Bruce och hela situationen med Crays! Och kom ihåg att någon kommer antagligen få reda på det här förr eller senare så va jävligt försiktig, jag vill inte att hela planen om att ta ner Cassandra och Justin en gång för alla.. ''. 
'' Det ska jag Slyder, love you!''. sade hon och la på samtalet. 
Jag frös till is av bara att höra namnet. 
Mitt hjärta stannade och hela jag tappade balansen. 
Dörren lät till och tystnad föll över toaletten och jag pustade genast ut i chock. 
Slyder? John Slyder?
Hade jag hört rätt? Hade jag hört henne just prata med John Slyder?
Samma man som legat bakom min kidnappning och mycket mer?!
Jag var helt utom ord och jag hade ingen anning om vad jag skulle ta mig till. 
Hur kunde den idioten vara så dum som hon var?
Visste hon inte vilken fara hon utsatte Justin och oss andra?
Veronica sa ena sekunden att hon älskade Justin? 
Sedan lät hon Slyder ta ner Justin?
Jag var förvirrad på hög nivå. 
Vad tänkte den där flickan med? 
Jag sparkade upp dörren i ren frustration och skyndade mig fram till handfatet och skvätte vatten i ansiktet.
Min blick for upp i spegeln och jag tittade mig själv i ögonen.
Hur skulle jag göra nu?
Jag visste att Justin älskade Veronica och se honom bli sårad ville jag inte. 
Eller de ville jag väl?
Jag gav ifrån mig ett litet frustrerat skrik och drog handen genom håret.
På något sett ville jag se Justin sårad, men inte på det här sättet.
Inte att han blivit sviken av någon som håller eller hållit på med hans fiende. 
Där gick min gräns. 
Men jag ville så gärna berätta, men jag kunde inte.
Han skulle säkert inte ens tro mig. 
'' Vafan ska jag göra..''. sade jag för mig själv och suckade.
Ingen skulle tro mig iallefall om jag sa något.
Alla trodde Veronica var en oskyldig liten fjant.
Men hon var det motsatta, om hon kunde göra såhär mot Jusitn och resten av gänget vad mer kunde hon då göra?
Hon riskerade hans liv och vi andras när dom attackerade oss i huset.
Hon tjallade till Slyder som sedan sa till Ronnie och Reggie. 
Jag började ta djupa andetag då jag kände mitt hjärta gå upp i fart.
Snabbt stängde jag mina ögon och försökte slappna av.
Det här blev för mycket för mig, jag hade varit med om värre men jag var i chock just nu. 
Jag kände mig faktist ledsen för Justins skull. 
Min mobil plingade till i bakfickan vilket fick mig vakna till.
Genast tog jag upp mobilen och såg att det var ett sms från Alex.
'Vart är du? Matchen börjar nu, jag vinkar när du är vid läktaren så du hittar oss!'
Jag suckade och jag visste genast att jag var tvungen att gå ut. 
Med ett djupt andetag sköt jag upp toalett dörren och gick ut. 
Mina händer skakade och mian andetag var ojämna.
Ska jag berätta för Justin? Eller inte? Eller ska jag? 
Justins liv var i fara och så var mitt, men hur skulle jag göra?
Han skulle inte tro mig, varöfr skulle han?
'' Så Bieber vem blir din lycko kyss ikväll?''. sade killen i högtalarna.
Justins skratt hördes. '' Min tjej!''. 
'' Jasså? Vart är hon då?''. 
Ett skratt hördes i högtalarna och hur någon viskade något till en annan. 
'' Så vem blir den lyckliga bruden att få ge Justin Bieber en lycko kyss ikväll då?''. ropade en mörk röst i högtalarna.
Sedan hörde man ljusa skrik från läktarna.
Genast himlade jag med ögonen och vände runt blicken i korridoren mot själva rummet där allt skedde.
Min blick fastnade på Veronica som gick mot bakdörren ut till baksidan med telefonen mot örat.
Irriterat himlade jag med ögonen, hon brydde sig inte ens om Justin kysste någon random tjej.
Men det förvånade mig inte, skulle hon kunna jobba med hans fiende skulle hon kunna göra allt.
Jag suckade irriterat och gick längs den långa korridoren ut mot det ljudfyllda rummet. 
'' Vad sägs som den där snyggingen?''. sade rösten i högtalarna och jag tittade genast upp i chock och såg att en man stod och pekade på mig.
Förvirrat tittade jag mig omkring och såg allas blickar på mig.
Justin tillsammans med en annan muskellös man stod inne i ringen tillsammans med en kille med mikrofon.
Jag antog att han var den som skrikit i högtalarna hela kvällen.
'' Va..''. fick jag ut som en viskning. 
 
(37) Tumblr

'' Ey snygging, kom här du ska ge Bieber här en lycko kyss inför kvällens fight!''. sade han och pekade på mig och började snabbt gå mot mig. 
Chockat tittade jag på honom sedan på Justin som stod fastfrusen lika chockad som jag.
Min haka föll till marken och mitt hjärta dunkade fortare.
Paniken steg och jag tittade snabbt mot gängets håll och såg dem alla sitta med miner som var obeskrivliga.
Jag antog att ingen var beredd på det här. 
Mannen kom fram till mig och började dra mig mot scenen. 
I ren panik började jag sakta streta emot och han bara skrattade.
'' Kom igen snygging, en kyss till den här grabben skadar väl inte?''. flinade han. 
'' Nej! Nej! Nej! Neeej!!'. sade jag argt och han skrattade.
'' Aw kom igen! Vi vet att du vill! Jag är Tim föresten. ''. sade han skrattade igen. 
'' Snälla vafan jag vill inte''. sade jag och började bli irriterat. 
Jag vet inte hur många gånger jag skakade på huvudet men det var ingen ide jag var redan framme vid ringen. 
Min blick fastnade på gänget som nu satt med ett par flin på läpparna.
Vad hände med dom chockade minerna va?
Tim hjälpte mig in i ringen och puttade sedan fram mig framför Justin.
'' Fan..''. andades Justin ut i panik. 
Hans blick gled längs min kropp och han bet sig hårt i läppen. 
Jag himlade genast med ögonen och jag armarna i kors.
Mitt hjärta dunkade hårt mot mitt bröst, det kändes som det skulle stanna vilken sekund som helst. 
Jag hade inte kysst honom på länge.
Välldigt länge. 
Och den första kyss på länge måste jag göra inför ett hav av människor. 
'' Kom igen, en kyss bara!''. sade Tim otåligt.
Justin tog ett steg framåt och gled sina händer om min midja för att trycka mig mot honom.
Jag ville så gärna kyssa honom det var jag tvungen att erkänna. 
En rysning for genom min ryggrad och fjärilarna vaknade till liv efter flera månaders koma. 
Jag såg hur hans ögon pendlade mellan mina läppar och ögon vilket gjorde att mitt hjärta bultade ännu fortare och hårdare mot mitt bröst. 
Sekunden senare var han så nära att hans näsa nudda min, våra pannor lutade emot varandra. 
Jag kände hur mina andetag blev ojämnare och ojämnare när hans hand vilade på min hals och spred gnistor mot min hud. 
Jag svalde hårt och kände hur hans tumme smekte mi nkäklinje försiktigt, så försiktigt som om jag vore en porslins docka. 
Hans blick fastnade på min mun och sedan nuddade hans läppar mina bara en kort sekund innan jag var tvungen att dra någon millimeter tillbaka.
Alla dem gnistor som kom och alla de känslor som kom bara av den lilla nuddningen gjorde mig galen och helt varm. 
Jag vilade min blick på hans läppar och såg hur han sagta slickade sig om dom och vände sedan lite på huvudet för att få en bättre vinkel till att titta mig i ögonen en sista gång innan han sagta placerade sina läppar mot mina samtidigt som vi båda stängde ögonlocken.
Jag kände hur mina knän ville vika sig och jag höll på att falla ihop. 
Genast tog jag tag i honom som stöd och kunde genast känna hur min mage blev helt galen samtidigt som hela jag rös av välbehag. 
Kyssen var så långsam men ändå så mjuk, passionerad, perfekt. 
Det här kände sännu bättre än den första kyssen vi haft och på ngåot sätt kunde jag känna att Justin kände lika dant. 
Han kramade om min midja ännu hårdare och kysste mig med lite mer kraft. 
Jag kunde känna hur ivrig hn var och hur han inte kunde kontrollera det som hände, och jag kände precis likadant. 
När kysen sagta bröt ut tog både han och jag ett djupt andetag och tittade varandra djupt i ögonen.
Hans händer var fortfarande på samma plats som tidigare och han bet sig hårt i läppen och lutade sig fram vid mitt öra.
'' Säg inte något om det här till Veronica!''. sade han. 
Jag gav honom en svag nick innan jag böjde mig över otroligt nära hans öra och skrattade hest.
'' Lycka till The B!''. 
Innan jag sedan gick av ringen och bort mot läktaren. 
 

 
 
AAAAH ASDSÖGJKSAGHÖMSG!!!!!!!!

DOM KYSSTEEEES!! :DDD

Vad tycker ni?!?! :D
Vet att ni alla längtat efter det här ögonblicket så gjorde att det kom tidigare än tänkt!
Kändes som ni behövde lite mer drama och romans då jag suger på att uppdatera och när jag uppdaterar bli episoderna korta! :(
(ledsen för det dock). 

Hoppas ni gillar episoden och att ni inte blev besvikna! :) 
Fär er som inte förstog delen med Veronica inne på toaletten. 

Veronica har nu under en viss tid sammarbetat med John Slyder, som (om ni läst första novellen) var en av Justins största fiender och skadade Cassandra och försökte förstöra Justins liv. 
Och han är fortfarande hans största fiende dock, men det här inte hänt något mellan dom på ett tag.
Kanske finns en anledning till det också!
Så nu har man fått veta att Veronica sammarbetat med honom och haft något som liknar ett förhållande med honom, men kan dock inte välja mellan Justin eller John. 


Mer kommer dock att förklaras senare! :) 
Och för et som inte förstog sista meningen 'The B', det var nämnligen Justins 'fight name' i Stratford på boxnings klubben 'The Box' för er som inte kommer ihåg det.
Tänkte att det skulle vara lite kul att Cassandra nämnde det nu efter så många månader! ;) 

HOPPAS NI GILLAR DET, KOMMENTERA!

Kram

Episode 22 - Goodbye!

Jag bet insidan av mina kinder så hårt att jag kunde känna blodsmak. 
Hans ord tog hårt på mig. 
Det var knappt ingen som tagit upp det här förut, speciellt inte så här hårt.
'' Vet du vad? Du fick mig nästan övertygad om att du skulle stanna och kämpa. Men alla vet att 'nästan' räknas inte. Du vet aldrig vad du har tills du har förlorat det, och när du förlorat det. Kommer du aldrig få det tillbaka. Jag slår vad om att du inte ens kommer ihåg hälften av det saker hon aldrig glömmer. Du dödar henne, det har du gjort hela tiden. Bara sluta, hon är inte en jävla leksak. Hon är inte din leksak!''. 
Och med det lämnade han mig och gick tillbaka in, som om vi aldrig ens pratat med varandra.
Det var nog första gången i mitt liv jag inte kunde säga något tillbaka.
Jag var tom och besegrad. 
Och det finns ingen känsla som är värre än så. 

 
 
 
 
 
 
'' Hejdå.''. viskade Cassandra och log milt mot Bruce. 
Vi stod på värnadan och skulle säga hejdå till Bruce. 
Jag stod lite i bak runden då jag fortfarande var i chock över vårt senaste samtal. 
Cassandra stod utanför Bruce bil, han hade fönstret ner vevat och blicken på henne.
Jag satt på en av stolarna på verandan och skådade dom noga. 
Cassandra torkade ett par tårar som kommit och mimade något mot Bruce.
Han log och mimade något tillbaka.
Vilket jag fick det som 'Jag älskar dig också'. 
Irritation bubblade upp inom mig, jag kunde inte fatta hur dom kan säga sådär till varandra.
Det var helt jävla otroligt, gjorde Bruce det för att reta upp mig ännu mer?
Jag såg hur Bruce startade bilen och hur han vinkade lätt till resten av gruppen. 
Alla vinkade tillbaka utom jag och Veronica. 
Ingen av oss var ett fan av Bruce direkt. 
Cassandra stod kvar på framsidan trotts att Bruce redan åkt.
Hon var som fast fryst i marken.
Vi alla gick sedan in och slog oss ner i vardagsrummet. 
Strax efter kom Cassandra in motvilligt.
Jag tittade snabbt på henne och såg hur förstörd hon var.
Gillade hon Bruce så mycket?
Liam gick upp till henne och satte en hand på hennes axel.
'' Är du okej?''. sade han tröstande.
Cassandra nickade genast. '' Jag klarar mig..''. 
'' Det var bra att ha honom tillbaka och se dig lycklig!''. 
Jag himlade genast med ögonen, vilken fjant. 
Vi alla vet att han är dö kär i Cassandra han behöver inte göra det mer synligt. 
Veronica som inte märkt att Cassandra kommit in i rummet då hon är så jävla upptagen med sin mobil öppnade genast käften när dom slagit sig ner i soffan,
'' Titta vem som kom tillbaka!''. sade hon retsamt. 
Jag såg hur Cassandra genast rullade med ögonen och satte sig brevi Liam.
'' Titta vem som är kvar!''. sade hon i samma ton som Veronica använt. 
Jag hade lust att skratta rakt ut men jag avstod.
Just nu hade jag ingen lust med att bli 'upp läxad' av Veronica. 
Eller att ha henne skrikandes senare ikväll och spåra ur. 
'' Jösses, vad hände? Är du så desperat efter som din pojkvän lämnat dig? Han är din pojkvän va?''. sade Veronica med sin vanliga attityd. 
Nu börjas det igen, tänkte jag. 
Veronica går alltid över gränsen att jag visste redan nu att jag skulle bli förbannad på henne.
'' Desperat? Säger du som knullar Justin varenda natt och kan inte gå en minut utan att trycka ner din tunga i hans hals!''. svarade Cassandra och log irriterat. 
Jag kände hur luften försvann ur mina lungor för en sekund. 
Hon hade faktist rätt.
Veronica var en jävligt desperat person. 
Hon var min flickvän och jag älskade henne välldigt mycket men ibland går hon över gränsen. 
'' Och du har ingen rätt att snoka runt i mitt privat liv, skaffa dig ett liv! Fattar du?''. fräste Cassandra.
Man kunde inte gå en dag utan att dom har två tjejerna bråkade.
'' Jag har ett fantastiskt liv!''. svarade Veronica stolt.
Jag skakade irriterat på huvudet och suckade.
'' Bra för dig..''. svarade Cassandra och vände bort blicken från Veronica.
'' Det är du som måste sätta lite gränser.''. sade Veronica sedan.
Ilskan jag hade inom mig bara ökade tack vare Veronica som fortsatte argumentera. 
Hon gjrode bara saken värre för sig själv.
'' Ursäkta?''. röt Cassadnra
Jag såg hur Veronica log stolt.
'' Hmm.. Hur kan jag sätta det här i ord!''. sade hon och låtsades tänka. '' Bara ett råd.. Du måste kontrollera dina hormoner du har..''. 
Cassandra reste sig genast upp och spände sina nävar.
'' Vad sa du?''. 
'' Åh jag tror att du hörde mig bra nog!''. flinade Veronica och fixade sitt hår.
Hon gjorde mig lika mycket irriterad som hon gjorde Cassandra irriterad.
'' Veronica lägg av..''. muttrade jag och tog tag i hennes arm för att hålla henne kvar i soffan. 
'' Först Liam och nu Bruce? Du kanske ska ta det lite lugnt där nere!''. sade Veronica äcklat och fnittrade till.
Slutade hon aldrig?.
'' Åh nej! Du sa just inte det där!''. fräste Cassandra och tog ett kliv fram.
'' Åh det gjorde jag!''. retades Veronica tillbaka.
Jag såg hur Cassandra spände knävarna ännu hårdare. '' Nu räcker det!''. 
Hon var helt utom kontroll och galen. Jag såg hur hon slängde sig mot Veronica och skulle precis ta tag i hennes hår då Liam och Alex dök upp och tog tag i henne.
'' Låt mig gå!!''. skrek hon och kämpade med all kraft för att komma ur deras grepp. 
Jag såg hur hennes hand for fram och rev Veronica på kinden vilket orsakade henne skrika rakt ut.
'' Hon rev mig!!!''. skrek Veronica. '' Din fula bitch!''. muttrade hon och tittade lite små läskigt på Cassandra.
Jag vet att jag inte borde tänka så här men det var rätt åt henne, Veornica hade gått henne på nerverna och hon gjorde det här för sig själv 
'' Låt mig gå på henne!''. röt Cassandra och försökte återigen ta sig loss.
Dock utan lycka. 
Jag såg hur hon bara kokade och skakade av ilska.
Men jag kunde förstå henne, Veronica är en bitch ibland. 
Jag spände hårt min käke och såg hur Veronica satte sig ner brevid mig återigen och höll för sin kind.
'' Du ser bättre till att hålla din smutsiga mun stängd eller så kommer jag möra dig. Jag skojar inte Vernoica. Du bråkade förfan med fel tjej. Du har ingen jävla aning om vad jag är kapabel till, så håll käften om du inte vill att jag ska göra dig illa!''. spottade Cassandra fram i ren ilska. '' Om jag var du skulle jag sova med ett öga öppet från och med nu!''. 
Det var de sista hon sa innan Liam och Alex drog henne ut ur rummet. 
Jag var i chock, jag har aldrig sett henne så förbannad.
Och jag kan inte ljuga när jag säger att det var rätt sexigt, hon är riktigt snygg och ilskan gjorde henne mer intressant. 
Jag hade blicken på henne tills hon försvann utan syn håll och vände blicken till Ver. 
Hon satt arg och höll för sin kind och tittade på mig.
Jag antar att hon märkte att jag kollade på Cassandra. 
Men helt ärligt så bryr jag mig inte.
Tack vare bråket och på det sättet Veronica betett sig på fick mig bli så jäkla irriterad. 
Hon har hållit på sådär mot mig en gång i tiden, och jag svär att jag var arg minst 3 gånger i veckan. 

CASSANDRAS PERSPEKTIV:
 
Efter att ha sagt hejdå till Bruce gick jag motviligt tillbaka till huset. 
Jag har sån lust att bara åka med honom, men jag kunde inte. 
Just nu hade jag så mycket planer som jag måste få gjorda. 
När jag kom in satt alla i vardagsrummet och skådade varje steg jag tog. 
Direkt tittade jag ner på golvet och kände mig direkt som ett litet barn som skulle få skäll. 
När jag kom in kom Liam fram till mig och satte en hand på min axel.
'' Är du okej?''. sade han med oro i rösten.
Jag nickade.'' Jag klarar mig..''. 
'' Det var bra att ha honom här och se dig lycklig!''. log Liam. 
Jag slog mig sedan ner i soffan med honom brevid mig och började fippla med mina fingrar.
'' Titta vem som kom tillbaka!''. sade Veronica retsamt. 
Jag rullade genast mina ögon åt hennes kommentar. '' Titta vem som är kvar!''. sade jag tillbaka lika falskt.
'' Jösses, vad hände? Är du så desperat efter som din pojkvän lämnat dig? Han är din pojkvän va?''. sade Veronica med attityd. 
Kan den idioten aldrig låta mig vara? 
Jag kände hur irritationen kom och jag visste att det här skulle sluta med att jag hoppar på henne.
'' Desperat? Säger du som knullar Justin varenda natt och kan inte gå en minut utan att trycka ner din tunga i hans hals!!''. sade jag irriterat och slängde en snabb blick på Justin som satt fast frys i soffan.
'' Och du har ingen rätt att snoka runt i mitt privat liv, skaffa dig ett liv! Fattar du?''. fortsatte jag. 
Veronica tittade bitchigt på mig. '' Jag har ett fantastikst liv!''. 
Stolethelt flödade vilket fick mig höja mitt ögonbryn och kratta. 
'' Bra för dig!''. svarade jag och vände bort blicken från henne. 
Jag såg Veronica i ögonvrån fortfarande titta på mig. '' Det är du som måste sätta lite gränser.''. 
Jag kände hur irritationen började bli ilska. 
Den här bruden skulle inte sluta vacker. 
'' Ursäkta?''. röt jag fram. 
Hon var en av dom personerna jag verkligen hatade, och jag visste att fler här inne hatade henne nästan lika mycket. 
'' Hmm.. Hur kan jag sätta det här i ord!''. sade hon och låtsas tänka. 
Jag skrattade inom mig, Veronica tänka? Pfft har hon ens någon hjärna?.
'' Bara ett råd, du måste kontrollera dina hormoner du har..''. 
I ren reflex ställde jag mig upp och knät mina händer till nävar. 
'' Vad sa du?''.
Veronica flinade. '' Åh jag tror att du hörde mig bra nog!''. 
Hon fixade sedan sitt hår och log retligt mot mig.
Den bruden ska dö. Innan jag åker här ifrån ska hon vara så skadad att hon knappt ens kan andas.
'' Veronica lägg av..''. muttrade Justin och tog tag i henne så hon skulle stanna i soffan. 
Jag kan ju vara ärlig att säga att det var en chock att Justin sa åt henne. 
'' Först Liam och nu Bruce? Du kanske ska ta det lite lugnt där nere!''. sade Veronica äcklat och skådade min kropp samtidigt som hon fnittrade.
Ilskan var på hög nivå nu och jag visste att den kunde bli högre.
'' Åh nej! Du sa just inte det där!''. fräste jag och tog ett kliv fram.
'' Åh det gjorde jag!''. retades Veronica. 
Mina andetag var djupa och jag såg alla sitta stilla med chockade blickar.
'' Nu räcker det!''. fräste jag och slängde mig mot henne.
När jag precis skulle ta tag i hennes hår tog Liam och Alex tag i mig.
Direkt började jag sparka och röra på mig för att komma ur deras grepp.
Just nu var min fokus på att slå henne så hennes vackra ansikte blir blått och svullet.
'' Låt mig gå!!''. skrek jag och försökte med all kraft att ta mig loss.
Jag slängde min hand framåt i hopp om att få någon skada på henne vilket jag fick.
Ett rivsår kom på hennes kind och hon skrek högt.
'' Hon rev mig!!''. i ren chock. '' Din fula bitch!!''. muttrade hon och tittade chockat på mig. 
Det gjorde mig bara ännu argare och den skadan jag gjort var inget mot vad jag ville göra.
'' Låt mig gå på henne!''. röt jag och försökte igen. 
Alex och Liam var dock förstarka för mig och dem båda drog mig ut ur rummet. 
Trotts att jag inte ville. 
'' Du ser bättre till att hålla din smutsiga mun stängd eller så kommer jag mörda dig! Jag skojar inte Veronica. Du bråkar förfan med fel tjej. Du har ingen jävla aning om vad jag är kapabel till, så håll käften om du inte vill att jag ska göra dig illa!!''. röt jag fram samtidigt som jag drogs ut ur rummet. '' Om jag var du skulle jag sova med ett öga öppet från och med nu!''.
Jag kände hur Liam och Alex drog mig sedan in till köket.
Liam satte mig ner på en av stolarna samtidigt som Alex stängde igen dörrarna till köket.
Ifall jag skulle fösöka smita och slå ihjäl Veronica.
'' Andas..''. sade Liam och skakade lite på mig. 
En rad av förbannelser åkte igenom min hjärna och det verkade som om Alex läste mina tankar, eller så tänkte jag högt.
'' Cassandra, slappna av..''. andades han ut och tittade oroligt på mig.
'' Hon förtjänar det!''. fräste jag. 
'' Hon är inte värd det, okej?''. fortsatte han.
'' Jag svar hon kommer få igen!''. muttrade jag och satte armarna i kors. '' Vill hon spela fult kommer hon få spela fult.''. 
 
JUSTINS PERSPEKTIV:
 
'' Va i helvete var det där Veronica?!''. skrek jag ut och slet i mitt hår. 
'' Hörde ens du vad hon sa? Hon hotade mig ju för i helvete!!''. skrek Veronica och pekade på sin kind.
Jag kämpade emot lusten att rulla mina ögon åt hennes barnsliga beteende. 
Visst tjej slagsmål är sexiga. Men inte när det handlar om ens nuvarande tjej och ens ex. 
Speciellt inte när din nuvarande tjej är ett pain in the ass och ditt ex är någon ingen skulle vilja bråka med.
Det är bara obehagligt. 
'' Du förtjanade det!''. sade jag. 
Direkt flämtade Veronica till och tog ett kliv tillbaka.
Tack och lov hade alla lämnat rummet efter deras konflikt så det var bara hon och jag kvar.
'' Hör du ens dig själv?''. andades hon ut. 
'' Du började ju förfan allt, det gör du alltid!''. uttrade jag ilsket. 
'' Så du väljer henne.. över mig?''. sade hon och spottade fram orden som gift.
Jag skulle välja henne över dig på ett ögonblick. 
Jag knöt min käke och suckade. '' Gå upp..''. sade jag och pekade mot trappan. '' Nu!''.
Hon tittade på mig chockad. '' Du väljer henne över mig?''. upprepade hon, men nu i en mindre röst som om hon försökte övertya sig själv. 
'' Veronica tvinga mig inte att upprepa mig. Jag är inte på humör på ditt jävla skitsnck. Just nu tänker jag inte ha den hr diskussionen. Jag sa, gå upp. Nu!''. sade jag och tittade ner på henne.
Hon backade ganska snabbt bakåt och vände om för att ämna rummet. 
'' Jag kommer upp om någon sekund..''. ropade jag efter henne. 
Det här kommer bli svårare än vad jag trodde.
Jag gick sedan motvilligt ut till hallen och mötte Liam och Alex.
'' Är Veronica okej?'. frågade Liam.
'' Hon kommer bli okej..''. sade jag och rullade mina ögon. 
Jag bet lite i min läpp då jag inte såg Cassandra komma med dom.
'' Var är Cassandra?''. mumlade jag.
'' I köket. Hon sa att hon ville vara ensam.. Hon är jäkligt arg.''. sade Alex och halv log.
'' Kan inte klandra hene för de.'''. muttrade jag. 
'' Ja jag ska iallefall gå och lägga mig.''. sade Liam och gick upp till övervåningen.
'' Godnatt..''. sade jag och väntade på att Alex skulle gå.
Sedan gick jag förbi honom och mot köket.
'' Vart ska du?''. sade Alex.
'' Till köket, jag vill snacka med henne.''. mumlade jag.
'' Justin?'. 
Jag vände mig om och tittade på honom.
'' Förstör inte allt nu..''.
Jag suckade och klev sedan in i köket. 
Genast kunde jag höra Cassandras tunga andetag. 
En suck lämnade min strupe och jag la armarna över bröstet.
'' Är du okej?''. sade jag och bet mig i läppen.
'' Ser det ut som jag är okej?''. sade hon irriterat och vände sig om för att titta på mig.
'' Du behöver koppla av..''. mumlade jag.
Hon spetsade läpparna i en fast linje och andades kraftigt. 
Jag såg att hon verkligen var förbannad. 
'' Jag behöver inte slappna av. Det är din flickvän som behöver sluta snacka skit om mig eller så är jag inte ansvarig för det jag gör..''. snäste hon ilsket.
'' Du har rätt..''. erkände jag. '' Jag är ledsen!''. 
Hon vände sig om för att titta mistänksamt mig i ögonen. 
'' Du har inte något med det här att göra. ''. mumlade hon och tittade ner. 
Jag skrattade. '' Det har allt att göra med mig..''. 
'' Så varför fortsätter hon då spela det här spelet?''. 
Jag ryckte på axlarna, jag hade ingen aning om vad jag skulle säga. 
Såklart visste jag vad hon menade, och hon hade rätt.
Men jag visste inte vad jag skulle säga.
'' Eh.. Jag vet inte.. Det är.. Bara hur Veronica är. Hon är inte van att ha en tjej runt oss. Jag vet hur hon är..''. sade jag och var lättad över att jag äntligen fick ut något. 
'' Men hon känner inte mig..''. sade hon.
'' Det tror inte jag heller gör..''.sade jag utan att tänka mig för. 
Hon sög genast in ett skakigt andetag och vände ryggen mot mig. 
'' Jag låg inte med Bruce..''. sade hon i en mjuk röst. 
Jag suckade. '' Jag vet..''. 
'' Nej du förstår inte..''.. sade hon och vände sig om för att titta på mig. '' Jag har ALDRIG legat med Bruce..''. 
'' Jag vet..''. upprepade jag. 
'' Varför var du då som du var?''. mumlade hon. 
Mitt hjärta dunkade fortare och fortare och mina andetag blev skakigare.
'' Jag.. Jag står inte ut med tanken på att ni två tillsammans.. Jag vet inte, okej? Fan också, jag har ingen aning.. Jag var arg och... Blåste upp på dig..''. spottade jag fram rriterat. '' Jag är ledsen!''. nästna skrek jag.
'' Säg inte att du är ledsen för det är du inte..''. sade hon och skakade på huvudet.
Förvirrat tog jag tag i hennes arm och genast tryckte hon bort mig.
'' Vad är de?''. sade jag chockat.
'' Rör mig inte. Jag hatar när folk rör mig.''. mumlade hon och skakade lite smått.
'' Du hatade inte när Bruce rörde dig.. Eller någon annan för den delen..''. muttrade jag och himlade med ögonen. 
Hon knöt genast sin käke och släppte ut ett skakigt andetag.
Sedan vände hon sig om och gick mot utgången från köket. 
'' Fan.. Förlåt! Jag menade det inte så!''. uppmanade jag henne och följde efter henne.
'' Vad menade du då?''- spottade hon ilsket fram.
'' Jag vet inte! Jag är ledsen!''. andades jag ut.
Vid det här laget hade jag nog bett om ursäkt minst 10 gånger. 
Hon vände sig sagta om och såg mig i ögonen.
Jag kunde redan då säga att hennes ögon var glänsiga och gnistrade.
'' Är det tillbaka till hur det var förut?''. frågade hon med skakig räst.
Mina läppar skildes åt men inget kom ut. 
Hon hade rätt.
Jag tittade på henne som kändes som en evighet innan jag skakade på huvudet. 
Efter en lång tystnad öppnade jag munnen.
'' Så.. Är vi okej?''. 
Hon tittade  på mig. '' Kom vi någonsin bli okej?''. 
Sedan lämnade hon köket och gick upp till övervåningen igen. 
Jag suckade och drog handen frustrerat genom håret. 
När jag hört hur hon stängt igen dörren efter sig gick jag efter.
Cassandra skulle sova inne med Liam då Veronica skulle sova över inatt. 
Jag suckade bara av tanken att möta Veronica igen.
När jag tog ett kliv in i rummet bombaderades jag av frågor från Veronica. 
Direkt ignorerade jag dom och klädde av mig och kröp ner under täcket brevid henne.
'' Justin?''. sade hon med en låg röst. 
Jag tittade på henne. '' Ja Ver?''. 
'' Pratade du med henne?''. 
Jag suckade. '' Ja det gjorde jag, har du ett problem med de?''. 
Hon himlade med ögonen. '' Som om du bryr dig..''. 
Genast vände jag ryggen mot henne och suckade.
''Justin?''. sade hon återigen.
'' Ja?''. 
Irritationen började byggas igen och jag visste att vi skulle börja bråka. 
'' Du pratar om henne i sömnen..''. sade hon med en skakig röst.
Direkt bet jag hårt i läppen och knep igen ögonen. 
Jag önskar hon bara haft sin mun stängd.
'' Älskar du mig?''. sade hon och snyftade till.
Genast vände jag mig om och såg hur tårar rann ner för hennes kinder.
'' Ja jag älskar dig Veronica!''. 
'' Gör så hon åker då..''. sade hon ilsket och tårkade sina tårar.
Jag suckade och knät min käke.
'' Antar att jag sover på soffan inatt!''. 
Sedan reste jag mig upp och tog ett täcke och en kudde och gick ner till vardagsrummet. 



VAD TYCKER NI?

Vet att det tog 1 vecka, och är ledsen över de.
Men har haft as mycket att göra i skolan i veckan som var, och den veckan som kommer nu ska vi ha muntliga nationella prov, usch!
Är nervös och inte taggad alls.
Så måste verkligen tänka på det! :( 

Hoppas ni gillar kapitlet, kram!