'' Hejdå.''. viskade Cassandra och log milt mot Bruce. 
Vi stod på värnadan och skulle säga hejdå till Bruce. 
Jag stod lite i bak runden då jag fortfarande var i chock över vårt senaste samtal. 
Cassandra stod utanför Bruce bil, han hade fönstret ner vevat och blicken på henne.
Jag satt på en av stolarna på verandan och skådade dom noga. 
Cassandra torkade ett par tårar som kommit och mimade något mot Bruce.
Han log och mimade något tillbaka.
Vilket jag fick det som 'Jag älskar dig också'. 
Irritation bubblade upp inom mig, jag kunde inte fatta hur dom kan säga sådär till varandra.
Det var helt jävla otroligt, gjorde Bruce det för att reta upp mig ännu mer?

Jag såg hur Bruce startade bilen och hur han vinkade lätt till resten av gruppen. 
Alla vinkade tillbaka utom jag och Veronica. 
Ingen av oss var ett fan av Bruce direkt. 
Cassandra stod kvar på framsidan trotts att Bruce redan åkt.
Hon var som fast fryst i marken.

Vi alla gick sedan in och slog oss ner i vardagsrummet. 
Strax efter kom Cassandra in motvilligt.

Jag tittade snabbt på henne och såg hur förstörd hon var.
Gillade hon Bruce så mycket?

Liam gick upp till henne och satte en hand på hennes axel.
'' Är du okej?''. sade han tröstande.

Cassandra nickade genast. '' Jag klarar mig..''. 
'' Det var bra att ha honom tillbaka och se dig lycklig!''. 

Jag himlade genast med ögonen, vilken fjant. 
Vi alla vet att han är dö kär i Cassandra han behöver inte göra det mer synligt. 
Veronica som inte märkt att Cassandra kommit in i rummet då hon är så jävla upptagen med sin mobil öppnade genast käften när dom slagit sig ner i soffan,

'' Titta vem som kom tillbaka!''. sade hon retsamt. 
Jag såg hur Cassandra genast rullade med ögonen och satte sig brevi Liam.
'' Titta vem som är kvar!''. sade hon i samma ton som Veronica använt. 
Jag hade lust att skratta rakt ut men jag avstod.
Just nu hade jag ingen lust med att bli 'upp läxad' av Veronica. 
Eller att ha henne skrikandes senare ikväll och spåra ur. 
'' Jösses, vad hände? Är du så desperat efter som din pojkvän lämnat dig? Han är din pojkvän va?''. sade Veronica med sin vanliga attityd. 
Nu börjas det igen, tänkte jag. 
Veronica går alltid över gränsen att jag visste redan nu att jag skulle bli förbannad på henne.
'' Desperat? Säger du som knullar Justin varenda natt och kan inte gå en minut utan att trycka ner din tunga i hans hals!''. svarade Cassandra och log irriterat. 
Jag kände hur luften försvann ur mina lungor för en sekund. 
Hon hade faktist rätt.
Veronica var en jävligt desperat person. 
Hon var min flickvän och jag älskade henne välldigt mycket men ibland går hon över gränsen. 
'' Och du har ingen rätt att snoka runt i mitt privat liv, skaffa dig ett liv! Fattar du?''. fräste Cassandra.
Man kunde inte gå en dag utan att dom har två tjejerna bråkade.
'' Jag har ett fantastiskt liv!''. svarade Veronica stolt.
Jag skakade irriterat på huvudet och suckade.
'' Bra för dig..''. svarade Cassandra och vände bort blicken från Veronica.
'' Det är du som måste sätta lite gränser.''. sade Veronica sedan.
Ilskan jag hade inom mig bara ökade tack vare Veronica som fortsatte argumentera. 
Hon gjrode bara saken värre för sig själv.
'' Ursäkta?''. röt Cassadnra
Jag såg hur Veronica log stolt.
'' Hmm.. Hur kan jag sätta det här i ord!''. sade hon och låtsades tänka. '' Bara ett råd.. Du måste kontrollera dina hormoner du har..''. 
Cassandra reste sig genast upp och spände sina nävar.
'' Vad sa du?''. 
'' Åh jag tror att du hörde mig bra nog!''. flinade Veronica och fixade sitt hår.
Hon gjorde mig lika mycket irriterad som hon gjorde Cassandra irriterad.
'' Veronica lägg av..''. muttrade jag och tog tag i hennes arm för att hålla henne kvar i soffan. 
'' Först Liam och nu Bruce? Du kanske ska ta det lite lugnt där nere!''. sade Veronica äcklat och fnittrade till.
Slutade hon aldrig?.
'' Åh nej! Du sa just inte det där!''. fräste Cassandra och tog ett kliv fram.
'' Åh det gjorde jag!''. retades Veronica tillbaka.
Jag såg hur Cassandra spände knävarna ännu hårdare. '' Nu räcker det!''. 
Hon var helt utom kontroll och galen. Jag såg hur hon slängde sig mot Veronica och skulle precis ta tag i hennes hår då Liam och Alex dök upp och tog tag i henne.
'' Låt mig gå!!''. skrek hon och kämpade med all kraft för att komma ur deras grepp. 
Jag såg hur hennes hand for fram och rev Veronica på kinden vilket orsakade henne skrika rakt ut.
'' Hon rev mig!!!''. skrek Veronica. '' Din fula bitch!''. muttrade hon och tittade lite små läskigt på Cassandra.
Jag vet att jag inte borde tänka så här men det var rätt åt henne, Veornica hade gått henne på nerverna och hon gjorde det här för sig själv 
'' Låt mig gå på henne!''. röt Cassandra och försökte återigen ta sig loss.
Dock utan lycka. 
Jag såg hur hon bara kokade och skakade av ilska.
Men jag kunde förstå henne, Veronica är en bitch ibland. 
Jag spände hårt min käke och såg hur Veronica satte sig ner brevid mig återigen och höll för sin kind.
'' Du ser bättre till att hålla din smutsiga mun stängd eller så kommer jag möra dig. Jag skojar inte Vernoica. Du bråkade förfan med fel tjej. Du har ingen jävla aning om vad jag är kapabel till, så håll käften om du inte vill att jag ska göra dig illa!''. spottade Cassandra fram i ren ilska. '' Om jag var du skulle jag sova med ett öga öppet från och med nu!''. 
Det var de sista hon sa innan Liam och Alex drog henne ut ur rummet. 
Jag var i chock, jag har aldrig sett henne så förbannad.
Och jag kan inte ljuga när jag säger att det var rätt sexigt, hon är riktigt snygg och ilskan gjorde henne mer intressant. 
Jag hade blicken på henne tills hon försvann utan syn håll och vände blicken till Ver. 
Hon satt arg och höll för sin kind och tittade på mig.
Jag antar att hon märkte att jag kollade på Cassandra. 
Men helt ärligt så bryr jag mig inte.
Tack vare bråket och på det sättet Veronica betett sig på fick mig bli så jäkla irriterad. 
Hon har hållit på sådär mot mig en gång i tiden, och jag svär att jag var arg minst 3 gånger i veckan. 

 

Efter att ha sagt hejdå till Bruce gick jag motviligt tillbaka till huset. 
Jag har sån lust att bara åka med honom, men jag kunde inte. 
Just nu hade jag så mycket planer som jag måste få gjorda. 
När jag kom in satt alla i vardagsrummet och skådade varje steg jag tog. 
Direkt tittade jag ner på golvet och kände mig direkt som ett litet barn som skulle få skäll. 
När jag kom in kom Liam fram till mig och satte en hand på min axel.
'' Är du okej?''. sade han med oro i rösten.
Jag nickade.'' Jag klarar mig..''. 
'' Det var bra att ha honom här och se dig lycklig!''. log Liam. 
Jag slog mig sedan ner i soffan med honom brevid mig och började fippla med mina fingrar.
'' Titta vem som kom tillbaka!''. sade Veronica retsamt. 
Jag rullade genast mina ögon åt hennes kommentar. '' Titta vem som är kvar!''. sade jag tillbaka lika falskt.
'' Jösses, vad hände? Är du så desperat efter som din pojkvän lämnat dig? Han är din pojkvän va?''. sade Veronica med attityd. 
Kan den idioten aldrig låta mig vara? 
Jag kände hur irritationen kom och jag visste att det här skulle sluta med att jag hoppar på henne.
'' Desperat? Säger du som knullar Justin varenda natt och kan inte gå en minut utan att trycka ner din tunga i hans hals!!''. sade jag irriterat och slängde en snabb blick på Justin som satt fast frys i soffan.
'' Och du har ingen rätt att snoka runt i mitt privat liv, skaffa dig ett liv! Fattar du?''. fortsatte jag. 
Veronica tittade bitchigt på mig. '' Jag har ett fantastikst liv!''. 
Stolethelt flödade vilket fick mig höja mitt ögonbryn och kratta. 
'' Bra för dig!''. svarade jag och vände bort blicken från henne. 
Jag såg Veronica i ögonvrån fortfarande titta på mig. '' Det är du som måste sätta lite gränser.''. 
Jag kände hur irritationen började bli ilska. 
Den här bruden skulle inte sluta vacker. 
'' Ursäkta?''. röt jag fram. 
Hon var en av dom personerna jag verkligen hatade, och jag visste att fler här inne hatade henne nästan lika mycket. 
'' Hmm.. Hur kan jag sätta det här i ord!''. sade hon och låtsas tänka. 
Jag skrattade inom mig, Veronica tänka? Pfft har hon ens någon hjärna?.
'' Bara ett råd, du måste kontrollera dina hormoner du har..''. 
I ren reflex ställde jag mig upp och knät mina händer till nävar. 
'' Vad sa du?''.
Veronica flinade. '' Åh jag tror att du hörde mig bra nog!''. 
Hon fixade sedan sitt hår och log retligt mot mig.
Den bruden ska dö. Innan jag åker här ifrån ska hon vara så skadad att hon knappt ens kan andas.
'' Veronica lägg av..''. muttrade Justin och tog tag i henne så hon skulle stanna i soffan. 
Jag kan ju vara ärlig att säga att det var en chock att Justin sa åt henne. 
'' Först Liam och nu Bruce? Du kanske ska ta det lite lugnt där nere!''. sade Veronica äcklat och skådade min kropp samtidigt som hon fnittrade.
Ilskan var på hög nivå nu och jag visste att den kunde bli högre.
'' Åh nej! Du sa just inte det där!''. fräste jag och tog ett kliv fram.
'' Åh det gjorde jag!''. retades Veronica. 
Mina andetag var djupa och jag såg alla sitta stilla med chockade blickar.
'' Nu räcker det!''. fräste jag och slängde mig mot henne.
När jag precis skulle ta tag i hennes hår tog Liam och Alex tag i mig.
Direkt började jag sparka och röra på mig för att komma ur deras grepp.
Just nu var min fokus på att slå henne så hennes vackra ansikte blir blått och svullet.
'' Låt mig gå!!''. skrek jag och försökte med all kraft att ta mig loss.
Jag slängde min hand framåt i hopp om att få någon skada på henne vilket jag fick.
Ett rivsår kom på hennes kind och hon skrek högt.
'' Hon rev mig!!''. i ren chock. '' Din fula bitch!!''. muttrade hon och tittade chockat på mig. 
Det gjorde mig bara ännu argare och den skadan jag gjort var inget mot vad jag ville göra.
'' Låt mig gå på henne!''. röt jag och försökte igen. 
Alex och Liam var dock förstarka för mig och dem båda drog mig ut ur rummet. 
Trotts att jag inte ville. 
'' Du ser bättre till att hålla din smutsiga mun stängd eller så kommer jag mörda dig! Jag skojar inte Veronica. Du bråkar förfan med fel tjej. Du har ingen jävla aning om vad jag är kapabel till, så håll käften om du inte vill att jag ska göra dig illa!!''. röt jag fram samtidigt som jag drogs ut ur rummet. '' Om jag var du skulle jag sova med ett öga öppet från och med nu!''.
Jag kände hur Liam och Alex drog mig sedan in till köket.
Liam satte mig ner på en av stolarna samtidigt som Alex stängde igen dörrarna till köket.
Ifall jag skulle fösöka smita och slå ihjäl Veronica.
'' Andas..''. sade Liam och skakade lite på mig. 
En rad av förbannelser åkte igenom min hjärna och det verkade som om Alex läste mina tankar, eller så tänkte jag högt.
'' Cassandra, slappna av..''. andades han ut och tittade oroligt på mig.
'' Hon förtjänar det!''. fräste jag. 
'' Hon är inte värd det, okej?''. fortsatte han.
'' Jag svar hon kommer få igen!''. muttrade jag och satte armarna i kors. '' Vill hon spela fult kommer hon få spela fult.''. 

 

 

'' Va i helvete var det där Veronica?!''. skrek jag ut och slet i mitt hår. 
'' Hörde ens du vad hon sa? Hon hotade mig ju för i helvete!!''. skrek Veronica och pekade på sin kind.
Jag kämpade emot lusten att rulla mina ögon åt hennes barnsliga beteende. 
Visst tjej slagsmål är sexiga. Men inte när det handlar om ens nuvarande tjej och ens ex. 
Speciellt inte när din nuvarande tjej är ett pain in the ass och ditt ex är någon ingen skulle vilja bråka med.
Det är bara obehagligt. 

'' Du förtjanade det!''. sade jag. 
Direkt flämtade Veronica till och tog ett kliv tillbaka.
Tack och lov hade alla lämnat rummet efter deras konflikt så det var bara hon och jag kvar.
'' Hör du ens dig själv?''. andades hon ut. 
'' Du började ju förfan allt, det gör du alltid!''. uttrade jag ilsket. 
'' Så du väljer henne.. över mig?''. sade hon och spottade fram orden som gift.
Jag skulle välja henne över dig på ett ögonblick. 

Jag knöt min käke och suckade. '' Gå upp..''. sade jag och pekade mot trappan. '' Nu!''.
Hon tittade på mig chockad. '' Du väljer henne över mig?''. upprepade hon, men nu i en mindre röst som om hon försökte övertya sig själv. 

'' Veronica tvinga mig inte att upprepa mig. Jag är inte på humör på ditt jävla skitsnck. Just nu tänker jag inte ha den hr diskussionen. Jag sa, gå upp. Nu!''. sade jag och tittade ner på henne.
Hon backade ganska snabbt bakåt och vände om för att ämna rummet. 
'' Jag kommer upp om någon sekund..''. ropade jag efter henne. 
Det här kommer bli svårare än vad jag trodde.

Jag gick sedan motvilligt ut till hallen och mötte Liam och Alex.
'' Är Veronica okej?'. frågade Liam.
'' Hon kommer bli okej..''. sade jag och rullade mina ögon. 
Jag bet lite i min läpp då jag inte såg Cassandra komma med dom.
'' Var är Cassandra?''. mumlade jag.
'' I köket. Hon sa att hon ville vara ensam.. Hon är jäkligt arg.''. sade Alex och halv log.
'' Kan inte klandra hene för de.'''. muttrade jag. 
'' Ja jag ska iallefall gå och lägga mig.''. sade Liam och gick upp till övervåningen.
'' Godnatt..''. sade jag och väntade på att Alex skulle gå.
Sedan gick jag förbi honom och mot köket.
'' Vart ska du?''. sade Alex.

'' Till köket, jag vill snacka med henne.''. mumlade jag.
'' Justin?'. 
Jag vände mig om och tittade på honom.

'' Förstör inte allt nu..''.
Jag suckade och klev sedan in i köket. 

Genast kunde jag höra Cassandras tunga andetag. 
En suck lämnade min strupe och jag la armarna över bröstet.
'' Är du okej?''. sade jag och bet mig i läppen.
'' Ser det ut som jag är okej?''. sade hon irriterat och vände sig om för att titta på mig.
'' Du behöver koppla av..''. mumlade jag.
Hon spetsade läpparna i en fast linje och andades kraftigt. 
Jag såg att hon verkligen var förbannad. 
'' Jag behöver inte slappna av. Det är din flickvän som behöver sluta snacka skit om mig eller så är jag inte ansvarig för det jag gör..''. snäste hon ilsket.
'' Du har rätt..''. erkände jag. '' Jag är ledsen!''. 
Hon vände sig om för att titta mistänksamt mig i ögonen. 
'' Du har inte något med det här att göra. ''. mumlade hon och tittade ner. 
Jag skrattade. '' Det har allt att göra med mig..''. 
'' Så varför fortsätter hon då spela det här spelet?''. 
Jag ryckte på axlarna, jag hade ingen aning om vad jag skulle säga. 
Såklart visste jag vad hon menade, och hon hade rätt.
Men jag visste inte vad jag skulle säga.

'' Eh.. Jag vet inte.. Det är.. Bara hur Veronica är. Hon är inte van att ha en tjej runt oss. Jag vet hur hon är..''. sade jag och var lättad över att jag äntligen fick ut något. 
'' Men hon känner inte mig..''. sade hon.
'' Det tror inte jag heller gör..''.sade jag utan att tänka mig för. 
Hon sög genast in ett skakigt andetag och vände ryggen mot mig. 
'' Jag låg inte med Bruce..''. sade hon i en mjuk röst. 
Jag suckade. '' Jag vet..''. 
'' Nej du förstår inte..''.. sade hon och vände sig om för att titta på mig. '' Jag har ALDRIG legat med Bruce..''. 
'' Jag vet..''. upprepade jag. 
'' Varför var du då som du var?''. mumlade hon. 
Mitt hjärta dunkade fortare och fortare och mina andetag blev skakigare.
'' Jag.. Jag står inte ut med tanken på att ni två tillsammans.. Jag vet inte, okej? Fan också, jag har ingen aning.. Jag var arg och... Blåste upp på dig..''. spottade jag fram rriterat. '' Jag är ledsen!''. nästna skrek jag.
'' Säg inte att du är ledsen för det är du inte..''. sade hon och skakade på huvudet.
Förvirrat tog jag tag i hennes arm och genast tryckte hon bort mig.
'' Vad är de?''. sade jag chockat.
'' Rör mig inte. Jag hatar när folk rör mig.''. mumlade hon och skakade lite smått.
'' Du hatade inte när Bruce rörde dig.. Eller någon annan för den delen..''. muttrade jag och himlade med ögonen. 
Hon knöt genast sin käke och släppte ut ett skakigt andetag.
Sedan vände hon sig om och gick mot utgången från köket. 
'' Fan.. Förlåt! Jag menade det inte så!''. uppmanade jag henne och följde efter henne.
'' Vad menade du då?''- spottade hon ilsket fram.
'' Jag vet inte! Jag är ledsen!''. andades jag ut.
Vid det här laget hade jag nog bett om ursäkt minst 10 gånger. 
Hon vände sig sagta om och såg mig i ögonen.
Jag kunde redan då säga att hennes ögon var glänsiga och gnistrade.
'' Är det tillbaka till hur det var förut?''. frågade hon med skakig räst.
Mina läppar skildes åt men inget kom ut. 
Hon hade rätt.
Jag tittade på henne som kändes som en evighet innan jag skakade på huvudet. 

Efter en lång tystnad öppnade jag munnen.
'' Så.. Är vi okej?''. 
Hon tittade  på mig. '' Kom vi någonsin bli okej?''. 
Sedan lämnade hon köket och gick upp till övervåningen igen. 
Jag suckade och drog handen frustrerat genom håret. 
När jag hört hur hon stängt igen dörren efter sig gick jag efter.
Cassandra skulle sova inne med Liam då Veronica skulle sova över inatt. 
Jag suckade bara av tanken att möta Veronica igen.
När jag tog ett kliv in i rummet bombaderades jag av frågor från Veronica. 
Direkt ignorerade jag dom och klädde av mig och kröp ner under täcket brevid henne.
'' Justin?''. sade hon med en låg röst. 
Jag tittade på henne. '' Ja Ver?''. 
'' Pratade du med henne?''. 
Jag suckade. '' Ja det gjorde jag, har du ett problem med de?''. 
Hon himlade med ögonen. '' Som om du bryr dig..''. 
Genast vände jag ryggen mot henne och suckade.
''Justin?''. sade hon återigen.
'' Ja?''. 
Irritationen började byggas igen och jag visste att vi skulle börja bråka. 
'' Du pratar om henne i sömnen..''. sade hon med en skakig röst.
Direkt bet jag hårt i läppen och knep igen ögonen. 
Jag önskar hon bara haft sin mun stängd.
'' Älskar du mig?''. sade hon och snyftade till.
Genast vände jag mig om och såg hur tårar rann ner för hennes kinder.
'' Ja jag älskar dig Veronica!''. 
'' Gör så hon åker då..''. sade hon ilsket och tårkade sina tårar.
Jag suckade och knät min käke.
'' Antar att jag sover på soffan inatt!''. 
Sedan reste jag mig upp och tog ett täcke och en kudde och gick ner till vardagsrummet. 

---

VAD TYCKER NI?

Vet att det tog 1 vecka, och är ledsen över de.
Men har haft as mycket att göra i skolan i veckan som var, och den veckan som kommer nu ska vi ha muntliga nationella prov, usch!
Är nervös och inte taggad alls.
Så måste verkligen tänka på det! :( 

Hoppas ni gillar kapitlet, kram!