'' Miss.. Ha-..''.

''-.. När kommer han vakna?''. avbröt jag henne.

'' Vi vet inte!''. sade hon.

Bruce drog handen frustrerat över ansiktet.

Vad var det med honom?

'' Vad 'Ni vet inte'?''.sade jag med skakig röst.

Jag visste vad hon skulle säga. Bara det gjorde så tårarna kom fler och fler.

Nej. Nej. Nej! Jag började hastigt skaka på huvudet och hela kroppen började skaka.

'' Nej! H-han kan-n int-te..N-nej..''. sade jag och började gråta hysteriskt.

'' Miss Davids, din pojkvän  ligger i koma.''. sade hon och jag kunde höra hur mitt hjärta gick i tusen bitar.

 

 

'' V-va?''.stammade jag fram.

'' Vi gjorde allt vi kan. Vi vet inte om han kommer klara det..''. sade hon med lugnande röst.

'' Han k-kanske dör-r?''. sade jag.

Hon nickade. '' Hans nurvarande läge är stabilt, men vi är inte säkra på att han kommer klara det. Hans skador var väldigt svår behandlade. Men vi gjorde allt vi kunde!''.

'' Han kan inte dö!''. tjöt jag och vände blicken till Justin som låg så fridfull vid sidan om mig.

'' Vi är så ledsna, kan du följa med mig så vi kan ta lite prover? Troligtvis måste vi rönka din höft och arm.''.

Jag skakade på hvudet. '' Jag tänker inte lämna honom!''.

'' Cass..''. sade Bruce.

Jag skakade återigen på huvudet. '' Jag tänker inte lämna honom, fattar ni? Jag tänker stanna här tills han vaknar upp. Jag VET att han kommer göra det!''.

Bruce vände sig åt sjuksköterskan. '' Låt henne stanna, okej?''.sade han med en läskig ton i rösten.

Sjuksköterskan nickade och skyndade sig ut från rummet.

Det kändes som tårarna blev fler coh fler. Han fick inte dö.

Tänk så får jag aldrig mer se hans vackra hazel bruna ögon? Höra hans underbara röst?
Tänk! Jag skulle aldrig klara det.

Jag klarar inte att förlora nån fler som jag älskar.

'' Är du okej?''. sade Bruce och slog sig ner i stolen brevid sängen.

Jag skakade på hvuudet. '' Vad tror du? Min kille ligger i koma och kanske inte klarar sig Bruce! Du förstår inte hur ont det gör i mitt hjärta!''. tjöt jag och böjde mig ner så jag låg med ansiktet på Justins kalla bröst.
Helt plötsligt var det tyst. För tyst.
Jag tittade bak och såg att Bruce hade gått för att lämna mgi ensam.
Det var precis det jag behövde.
Jag tog Justins kalla hand i min och tittade upp på hans backra ansikte.

'' J-ag vet inte om..om du hör mi-ig m-men jag ville bara säga att jag ä-älskar dig J-justin.. Ö-över allt anna-at..''. snyftade jag fram.

'' Snälla.. Lämna mig inte!''. sade jag och tog djupa andetatg för att inte gråta mer.

Jag var trött på att gråta.

Jag har inte gråtit så här mycket sen mamma dog.

Timmarna gick och klockan var strax över sju på morgonen. Jag hade sagt till Bruce under natten att jag inte kunde gå till skolan så här.
Och speciellt inte utan Justin. Det skulle bara bli så.. fel.

Jag hade inte ätit eller druckigt något. Knappt ens pratat med någon heller.
Det ända jag hade gjort var att berätta för Justin hur mycket jag älskade honom och varit vid hans sida varenda minut.

Jag skulle vara här när han vaknade upp.

Jag vet att han kommer vakna upp. Han får inte lämna mig.

Jag satt där ytterligare några timmar.
Tils klockan blev 09.00.

'' Cass du måste äta någonting!''. sade Bruce med en bricka med mat i famnen.

Snabbt skakade jag på huvudet. '' Jag är inte hungrig.''.

Han suckade. '' Sluta. Du MÅSTE äta eller så dör du!''.

'' Då dör jag hellre!''. mumlade jag.

Han suckade och gick ut och smällde dörren efter sig.

Jag vände blicken mot Justin.

Hans hy var ännu blekare. Det såg nästan ut som ett lik låg här.

'' Snälla Justin.. Lämna mig inte!''. sade jag och var beredd på att släppa ut tårarna.

Men det kom inga.
Tårarna kom aldrig. Jag kände hur oron spreds inom mig.

Mina tårar var på något sett slut. Jag hade gråtit för mycket.

'' Jag kan inte leva utan dig!''. sade jag och böjde mig fram och gav han en mjuk puss på pannan.

Dörren in till rummet smälldes upp helt plötsligt vilket orsakade att jag hoppade upp några meter i luften.

'' Cassandra!''. tjöt en pipig bekant röst.

JAg tittade upp och såg Bonnie och Katelyn stå där andfådda.

'' Hey..''. sade jag med hes röst.

Dem båda skyndade sig fram till mig och slängde amrarna runt min lilla smala kropp.

 

 

Jag kramade hårt om dem och höll in tårarna som var på väg.

Denna gång kom dem.
'' J-jag kan.. kan int-te lev-va utan h-honom-m..''. tjöt jag.

Dem båda drog sina armar hårdare om min kropp och tårarna bara blev fler.

'' Det kommer bli bra Cass.. Han kommer överleva!''. sade Bonnie.

Dem båda släppte mig och vi gick och slog oss ner i den svarta skinsoffan i rummet.

'' Hur är de?''. sade Kate.

Jag röck på axlarna. '' Jag vet inte! Det är så många känslor inom mig som vill ut men.. dem är som fast. Jag kan knappt gråta längre. Det är helt tomt i mitt hjärta utan Justin!''. sade jag med skakigröst.

'' Jag kan förstå det.. Men hur mår DU? Fysiskt?''.

'' Jag har ont. Så jävla ont. Men all den smärtan skiter jag i. Det ända jag bryr mig om är Justin!''.

'' Bruce sa att du inte ätit på länge?''.

Jag nickade. '' Jag har ingen lust med något..''.

'' Cass du måste äta!''.

'' Jag vet.. Men.. Men jag har inte lust. Jag vill inte lämna Justins sida!''. sade jag och vände blicken till Justins fridfulla kropp.

Det gjorde så ont av att kolla på hnom.

Han hade slangar över allt samt den där irriterande hjärt apparaten som hela tiden pep.

Men det var de ända som gjorde så man kunde veta om Justin levde eller inte.

Vi satt och prata ett tag innan dem båda tvingade mig ner i rullstolen, jag vägrade verkligen.

'' Kom! Du behöver äta Cass!''. sade Bonnie.

Jag skakade på huvudet och försökte gå upp men dem båda tröck ner mig igen.

'' Jag är inte hungrig! Släpp mig!''. sade jag och försökte gå upp.

Jag kunde inte lämna Justin.

'' Cass! Kom igen! Du måste äta!'' sade Kate och gjorde ett försök med att dra upp mig.

'' MEN FÖR I HELVETE SLÄPP MIG!''. skrek jag förbannat.

Dem båda ryggade chockat tillbaka och tittade chockat på mig.

Jag var chockad själv.

Jag hade aldrig skrikigt åt någon. OCh verkligen inte någon av mina vänner.

Hela jag började skaka hysteriskt. '' F-förlåt! Jag.. J-jag menad-de int-te de-et..''. stammade jag chockat fram.

'' Det är lugnt.. Vi.. Vi förstår om du är.. ledsen och så..''. sade Kate nervöst och jag visste att hon också var rädd.

Det skulle jag också vara om jag var i hennes skor.

'' Jag kan inte leva så här.''. sade jag med tårar i ögonen.

'' Vad menar du?''. frågade Bonnie med huvudet på sne.

'' Jag kommer inte klara mig utan Justin. Han är mitt allt, utan honom är jag inget. Och jag kan inte förlora fler av mina nära och kära. J-jag kommer a-aldrig klara-a det..''. sade jag och stammade fram det sista.

Bonnie drog in mig i sin famn och ett par tårar kom.

'' Shhh! Han kommer klara sig! Jag vet att han kommer kämpa för dig! Jag vet deet!''. sade hon.

Jag nickade och kramade om henne hårdare.
Kate's mobil började ringa och hon gick ut ur rummet.

Jag coh Bonnie tittade på varandra, båda nervösa.

'' Hur är det med din höft?''.

'' Inte bra..''.

Hon skulle preics säga något men jag avbröt henne. '' Men jag klarar mig. ''.

Då nickade hon och tittade upp och såg Kate gå in i rummet.

'' Bonnie, vi måste tillbaka till skolan. Dem frågar efter oss..''. sade hon.

Bonnie nickade. '' Okej. Klarar du dig själv?''.

Jag nickade. '' Bruce är här, och tror Alex kommer snart!''.

Bonnie drog armarna om min kropp och kramade hår tom mig.

'' Ring mig om det händer något eller vad som helst!''.

'' Jag lovar!''. sade jag och kramade tillbaka.

Jag gav Katelyn en snabb kram innan dem båda lämnade rummet och tystnade uppstod.

En suck lämnade min mun innan jag satte mig på Justins sängkant och bet mig i läppen.

'' Antar att det bara är du och jag nu..''. mumlade jag.

Jag kände mig så otroligt dum att sitta prata med honom. Jag hade ingen anning om han ens hörde mig.

'' Jag saknar dig så otroligt mycket, snälla vakna Justin! Jag behöver dig!''. sade jag med skakig röst.

Dörren intill rummet öppnade och jag sneglade bak.

Jag skyndade mig upp från sängen och fram.

Jag slängde mig i Alex's famn och kramade hårt om honom.

Även fast hans ena arm var bruten sket jag i det.
Jag brrade in mitt ansikte i hans hals för nån sekund.
Han var som en lille bror som jag aldrig haft. Jag har alltid varit yngst i familjen.
Fast jag har ju sluppit sitta barnvakt.

'' Hur är de?''. sade han med mjuk röst.

'' Bra..''. Det var delvis sant och delvis en lögn.

Han ena ögonbryn höjdes. '' Säker?''

'' Det gör bara ont att inte kunna möta hans vackra ögon och höra hans underbara röst!''.

Alex nickade. '' Förstår det.''. Han pausade. '' Vill du följa med mig till kafeterian?''.

Jag bet mig i läppen. '' Okej då.''.

Ett litet leende spreds på hans läppar innan han tog fram rullstolen och jag slog mig ner i den.

Han ställde sig bakom mig och började rulla rullstolen framåt.

Jag kände mig verkligen handikappad. Men mina höfter gjorde något så oendligt ont.
Han rullade ut till kafeterian där Roy, Seth, Nick & Bruce satt.

Dem alla såg trött ut och hade varsin 'Starbucks' kaffe i händerna.

Deras blickar for upp när vi kom in och dem alla rusade fram till mig.

Jag lyckades ´hinna ställa mig upp innan jag blev attackerad av kramar.

Roy, Seth, Nick alla tre på en gång.
Bruce däremot stog nån meter bort med armarna korsade över bröstet.

Alla frågade samma fråga. ' Hur mår du? ' Har du ont?' osv.
Men min blick var på Bruce. Jag fick inte bort blicken.

Hur jag än försökte. Mina ögon var som fast i hans.

'' Grabbar ta det lugnt med frågor..''. sade Bruce från bakrunden.

Dem alla sa varsitt ' Förlåt ' och slog sig ner vid bordet igen.
När dem slagit sig ner gick Bruce fram till mig och drog in mig i sin famn.

Jag passade då på att dra in doften av hans underbara perfym. Den var underbar.

'' Förlåt att jag bara lämnade dig!''. viskade han tätt intill mitt öra vilket gav mig rysningar.
Men jag kunde inte undgå att få glädjen inom mig växa lite.

Jag bet mig i läppen. '' Det är lugnt..''.

När han släppte mig och gick och slog sig ner vid bordet kände jag hur glädjen snabbt försvann.

Vad var de med mig?

Jag slog mig ner i rullstolen igen och rullade fram till kanten av bordet.

Min blick föll på baguetten framför Bruce som han bara hade tagit en tugga av.

Hungern inom mig vaknade till liv. Jag hade inte ätit på flera timmar.

'' Kan jag smaka av din macka?''.

Bruce nickade och jag tog den snabbt och tog en tugga.

Sedan en till. Sedan en till. Och det slutade med att hela mackan var borta.

'' Åh! Gud förlåt! Jag åt upp hela!''.

Han skrattade till . '' Det är lugnt, du behövde äta! Vill du ha något att dricka?''.

'' Vatten tack!''.

Han nickade och gav mig en vatten flaska som jag tog ett par klunkar av.

Dem började genast prata och jag bara satt där.
JAg oroade mig över Justin.

Var det någon som tog hand om honom? Någon sjuksköterksa?
'' Vart är Noelle och dem andra?''. frågade jag.

'' Dem drog till sitt hotell, dem träffade Justin när du hade svimmat!''.

Min mun formades till ett litet ''o'' innan jag nickade. '' Okej.''.

Tiden gick och jag satt otåligt vid bordet.
Jag ville till Justin. Det var det ända jag ville.

Helt plötsligt kände jag hur mina ögon ble tyngre och tyngre och hur jag håll på att falla till sömn.

'' cass? Cass? Mår du bra?''. sade Nick.

Jag nickade och kände hur hvudet började åka upp och ner och jag bara ville falla till sömn.

'' Jag tar henne till hennes rum!''. sade Bruce.

I nästa sekund kände jag hur han bar upp mig i sin famn och började gå.

Mina ögon blev - om nu möjligt- ännu tyngre. Jag kunde inte sova.

Jag var tvungen att vara vaken. För Justins skull. Jag skulle vara här när han vaknar.

'' Bruce..''. sade jag med hes röst.

'' Aa?''. sade han.

'' j-jag..''. Var det ända jag han säga innan mina ögon föll ihop och jag föll i en djup dvala.

Inget roligt kapitell alls. Tänkte först skriva lite om när Justin överlever eller om han dör i det hör kapitlet.
Men det blir så kort tid med han i koma ;)
Så jag bestämde för att skriva det i nästa eller näst nästa ;)
Så det här blev bara ett tråkigt kapitel, det var därför det kom så sent.

FÖRLÅT FÖR DET!

Föresten vill ni kika in på min privata blogg, FEEL FREE www.nattstad.se/mayalindberg !

 

 

 

 

 

 BRUCE PERSPEKTIV:

Paniken steg inom mig. Att se Cassandra svimma av gjorde ont inom mig. På något konstigt sätt gjorde det jävligt ont.

'' Cass?''. sade jag och puttade lite på henne.

Inget svar. Fan.

Jag kände på hennes puls vid handleden, tack och lov levde hon.

Men hon måste till ett sjukhus, nu.

Jag tröck ner foten så gasen var i botten. 

Jag hade ingen jävla anning om hur Justin mådde, om han ens var vid liv.

Mitt hjärta dunkade fortare än vad det någonsin gjort i mitt liv. 

Justin var som en bror för mig, jag kunde inte förlora honom. Och förlorar vi honom, kommer Cassandra bryta ihop.

Fuck. Jag skulle aldrig klara att se henne må så dåligt.

Vafan var de med mig? Jag brukar aldrig bry mig om tjejer. Inte Justin heller för den delen.

Cass förendrade oss båda.

Hon var speciell, konstigt nog. Jag har aldrig träffat en tjej som henne.

Även fast jag inte ska tycka det här tycker jag om henne. Hon är en underbar tjej och riktigt snäll och omtänksam.

Men jag skulle aldrig göra något mot Justin, aldrig.

Jag kom äntligen ut på motorvägen och gasade - om nu möjligt - ännu snabbare.

Jag hade ingen jävla anning om vad det var för fel på Cass, men hon mår inte bra. 

Absolut inte.

När jag äntligen kom in till stan och såg sjukhuset inom synhåll skyndade jag mig ännu mer.

Jag tvär stannade utanför akutentrén och skyndade mig runt bilent ill Cass.

Jag bar upp henne i min famn och skyndade mgi in genom dörrarna.

'' Hallå! Jag behöver hjälp!''. skrek jag med panik i rösten.

En sjuksköterska kom fram springandes til lmig.

'' Vad har hänt?''. 

'' Hon.. öh.. var i ett slagsmål!''. ljög jag.

'' Herregud! Dr Roberts kom hit!''.skrek sjuksköterksan. 

En man med svart lite lockigt hår kom fram till oss med en sorts bricka i handen.

'' Vad har hänt?''.

'' Hon var i ett slagsmål! Hon.. Hon mår inte bra!''. sade jag.

Dr Roberts tog fram en säng och ställde den framför mig.

'' Lägg ner henne här!'' .sade han och jag la försiktigt ner henne.

'' Penny ta ett rum och kör in henne dit direkt, sätt i dropp och kolla henne skador!''. sade Dr Roberts

Hon nickade hastigt och drog ivg henne in i ett rum.

Min blick gick nervöst efter henne och paniken steg ännu mer då jag inte hade koll på henne.

'' så vad har hänt?''.

'' Jag vet inte hela historien men det jag hörde var att en kille tafsade på henne och så, sen kom hennes kille Justin Bieber som troligen är här och skulle skydda henne. Då började dem jävlarna slåss och Cass skulle stoppa det och kom emellan!''. ljög jag.

Ett snett leende spreds på mina läppar. Det där lät ju rätt verkligt.

'' Okej, vad är hennes namn och person nummer?''. 

'' Cassandra Davids, född den 1 Maj 1994.''. svarade jag utan problem.

Fråga inte hur jag kunde det där. 

'' Okej, tack!''. svarade han och gick iväg.

'' Kan jag gå in till henne?''. skyndade jag mig coh sa.

Han skakade på huvudet. '' Inte än, vi måste ta lite prover och så! sätt dig i väntrummet!''.

Med en suck nickade jag och gick mot väntrummet där hela gänget satt.

'' Bruce?''. sade dem rätt chockade. '' Vad gör du här?''.

'' Cass tuppade av, så drog hit.. Dem tar hand om henne nu..''. 

'' Oj, vad hände man?''. sade Roy.

Jag suckade. '' Hon bara tuppade av okej? jag vet fan inte varför..''. 

Dem nickade. 

'' Så vad är storyn?''.

'' Cass var nära på att bli våldtagen, Justin skulle skydda henne och dem börajde slåss, Cass kom emellan och blev slagen.. ''. 

Dem nickade. '' Bra!''. 

Jag bet mig hårt i läppen. Jag hoppas förfan att hon är okej.

'' ÄR Justin okej?''..

Nick röck på axlarna. '' Vi vet inget än. Dem opererar honom nu.''. 

Jag nickade innan jag tittade ner i golvet.

Kan inte den här skiten bara försvinna?

 

 

Jag vaknade upp och kände hur mitt huvud värkte som satan. Vad hade hänt?

Var jag bakis?

Det var då det slog mig. Slyders.

Jag satte mig fort upp i sängen och skulle precis skrika då någon satt handen för min mun.

Jag tittade chockat dit och möttes av Bruce isblåa ögon.

'' Hey, ta det lugnt! Det är bara jag!''. sade han.

HAstigt la jag mig ner i gen och pustade ut. '' Vart är Justin?''. 

'' Dem opererar honom.''. 

Jag nickade. '' Hur länge var jag borta?''.

'' Runt 30-40 minuter..''. 

Mina ögon for upp. '' Hur länge har dem opererat honom?''.

'' Runt 40 minuter..''. sade Bruce och bet sig i läppen.

'' Är han okej? kommer han klara sig? Gör dem allt dem kan?''. sade jag med panik i rösten.

'' Jag har ingen anning. Men jag lvoar att dem gör allt dem kan för att få honom klara sig. Även fast dem vet att han gjort saker i livet som är idiotiskt!''. sade Bruce.

Jag nickade och kände hur tårarna var på väg upp.

Tänk så överlever han inte? Vad kommer hända med mig?

Helt plötsligt kände jag hur Bruce drog in mig i sin famn. Där tappade jag allt.

Tårarna började rinna återigen ner för mina kinder. Hysteristk denna gång.

'' Shh! Det kommer bli bra!''. mumlade Bruce mot mitt hår.

'' T-tänk så-å överl-lever h-han int-te ?''. stammade jag fram mellan snyftningarna.

'' Cass! Tänk itne så. Han kommer bli bra! Jag lovar dig!''. sade han.

Jag nickade mot hans hals innan jag lutade mig bakåt och avslutade kramen.

Bruce ögon fattade mina och genast var jag i en annan värld.

Vad var det med mig? Varför drunkande jag i hans vackra blåa ögon?

Ett leende spreds på hans läppar vilket fick mig rodna.

Det knackade till på dörren och Bruce skrek ett lätt ' Kom in '.

In i rummet kom, Seth, Roy, Nick och Alex med en stor bukett röda rosor.

'' Hey!'. sade Nick och gav mig rosorna. '' Dem här är till dig!''.

Ett litet leende spreds på mina läppar.

'' Tack killar!''. sade jag och läste det lilla kortet där det stog '' Krya på dig!''.

Jag ställde dem sedan på mitt sängbord och vände blicken mot dem.

'' Har ni hört något från Justin?''.

Dem skakade på huvudet.

'' Nej. Men hur mår du?''. sade Alex och gav mig en lidande blick.

'' Jag har mått bättre!''. Det var då jag insåg att Alex hade sin arm gipsad.

Roy hade massor med blåmärken på nederarmarna och ansiktet.

Nicks kläder var smutsiga coh träsiga, och ett bar små styngn i ansiktet.

Seth däremot hade bara skitigakläder, hår, och hy. Knappt några skador. Inte vad jag såg ialelfall.

'' Hur är det med er?''. sade jag.

'' Okej, gemfört med dig!''. sade Seth.

Jag log. '' Ser det. Vet inte ens om jag kan stå!''. sade jag och skulle precis sätta mig på sängkanten då Bruce drog i min hand så jag automatiskt la mig ner.

'' Doktorn sa att du inte får gå. Du måste sitta i rullstor i några dagar så benet får vila..''. sade han och jag suckade frustrerat.

'' Allvarligt? En rullstol?''.

Han nickade.

'' Och kryckor..''.

Ännu en frustrerad suck lämnade min strupe innan jag la mig tillbaka i sängen.

Jag skådade min kropp som var täckt av ett sjukhus nattlinne typ.

Jag hatade att vara på sjukhus. Det var det värsta som fanns.

Killarna stannade ett tag innan dem skulle lämna mig ensam så jag kuned vila.

Men såklart skulle Bruce stanna och vackta mg.

Men jag var faktist rätt glad över att ha honom här, han är speciel..
När jag är med honom blir jag glad, han får mig vilja berätta hela mitt liv för honom.

Han är en sån person som är lätt att prata med.

Inte som Justin, Justin pratar inte om allt. Om jag inte tvingar honom.

Men Bruce pratar på, Han berättar allt möjligt.

Han får mig må bra. Konstigt nog. Precis som Justin får mig må.

Justin.

Jag kände helt plötsligt hur mina kinder blev blöta. Jag grät. Igen.

'' Hey!''. sade Bruce och lutade sig framåt. '' Är du okej?''.

Jag skakade på huvudet. '' Tänk så klarar han sig inte Bruce? Jag kommer bryta ihop!''.

Han nickade.'' Jag vet. Och därför ska vi se till så han inte dör. Operationen är säkert klar sanrt!''.

'' Tror du han klarar sig?''.

Brue nickade. '' Klart han gör. Det gör han alltid. Och nu har han något att kämpa för, dig!''.sade Bruce och drog handen över min kind och smekte bort en hårslinga.

 

 

'' Tack..''. sade jag.

'' För?''. sade han och log milt.

'' För att vara vid min sida och prata med mig.''.

Han log. '' Det är sånt vänner till för, right?'.

Jag nickade. '' Precis!''.

Vi satt tysta ett tag, jag slöt mina ögon och försökte sova.

Men det var omöjligt.

Det ända jag kunde tänka på var Justin, Justin & Justin. Var han okej? När har dem opererat klart?
Det har ju gått ett tag.

Jag sneglade på klockan som satt på väggen. 03.15.
Herregud. Ingen skola för mig imorgon. Och vad skulle jag säga till Jenna?

Fuck Jenna. Mina ögon for upp.

'' Vilket sjukhus är vi på?''.

'' St. Judes vadåra?''. sade Bruce frågandes.

'' Shit! Jenna jobbar här!''.

Paniken steg inom mig. Tänk så ser hon att jag är inskriven? Vad gör jag då?

Tänk så ser hon mig?

'' Jag har redan tagit hand om det. Din doktor har satt ditt namn anonymt. Och bara han kan se att du är inskriven. Din syster har också dock slutat för länge sen!''.

Jag pustade lättat ut. '' Tack!''.

'' Så lite!''. sade han och log.

Jag kände hur min mage kurrade till. Jag måste ha något att äta.

Helt plötsligt började Bruce's mobil ringa.

'' Jag måste ta det här, kommer strax!''.

Jag nickade och såg hur han lämnade mitt rum.

Då tog jag rullstolensom stog nedanför sängen ochhopppade ner försiktigt.

Min höft värkte och armen också.

Jag kunde knappt sitta. Men jag var tvungen.

Försiktigt rullade jag framåt och mot dörren.

Min blick for åt sidorna. Ingen Bruce i närheten.

JAg följde skylten där det stog '' Cafeteria'' på. Det var obehagligt att sitta i en rullstol.

Jag rullade ner för korridoren med blickrna på mig.

En liten flicka stog med sin nalle och tittade med stora ögon på mig.

Jag gav henne ett litet leende innan jag svängde av in till kafeterian.

Det kändes också lite pinsamt att sitta i en rullstol, men jag brydde mig inte.

Kunde jag inte gå sitter jag hellre i en rullstol än använder kryckor.

JAg rullade in i kafeterian och tack och lov var det ingen av gänget här.

När jag kom fram till där man väljer vad man vill ha tog jag en baugette, en kaffe och lite frukt.

Framför mig i kön stog en kille med ryggen mot mig.

Trotts att jag såg håret och hans rygg kände jag igen honom.

Jag rullade lite till och insåg att jagrullat på hans fot.

'' Oj förlåt!''. pep jag.

Killen vände sig om och mina ögon for upp. Fan. Fan. Fan.

'' Cass?''. sade han med chockerande utryck.

'' Eric?''. sade jag och bet mig i läppen.

'' Vad har hänt?''. sade han chockad och sket i om vi stoppade kön.

'' Eh.. Jag hamnade i.. öh.. ett bråk!''. sade jag och log nervöst.

'' Är du okej? Är du här själv?''.

'' Jag är okej. Nej, är här med..-''.

'' -.. Där är du ju, har letat överallt efter dig!''. saden en bekant röst och jag tittade bakom mig.

Bruce. Shit.

'' Han.''. avslutade jag.

Eric spände sin käke hårt innan han nickade.  '' Okej.''.

'' Eric.''. spottade Bruce fram.

Jag gav Eric ''du-kanske-borde-gå'' blicken. Och han nickade.

'' VI ses i  skolan. Cass! Sköt om dig!''.

'' Det ska jag!''. sade jag och log nervöst mot honom innan han tog sitt kaffe och gick iväg.

Men en fråga kunde inte lämna mitt huvud. Varför var han här?

'' Varför sa du inte bara att du var hungrig?''. sade Bruce.

'' Du gick ju iväg!''.

Han himlade med ögonen och betalade min mat.

Bruce puttade på på rullstolenbakom mig och jag hade min bircka i mitt knä medans vi rullade ner längs korridorerna.

Min blick gick in till rummen på höger, sen vänster sida.

Jag vände huvudet åt höger och tittade in i rummet. Mitt hjärta stannade.

Jag reste mig upp och lät brickan med mat falla till golvet.

Hastigt började jag springa trots smärtan i benet. Tårar började rinna ner längs mina kinder där jag sprang in i rummet.

Jag tvär stannade framför sängen där personen låg.

Justin.

'' J-justin!''. stammade jag fram coh satte handen för min mun.
Hans ögon var igen stängda, hans hud vad blek och lite blå, hans mun var vidöppen med en släng som satt in i munnen på honom och i hans näsa.

'' Justin!''. tjöt jag och satte mig ner på säng kanten och lät tårarna rinna hur mycket dem ville.

Jag tog hans kalla hand i min och började smeka med tummen på översidan av handen.

LEvde han? Var han död?

'' Cass! ''. sade en röst och jag vände mig om.

Där stog Bruce med ett sorgset ansiktsutryck.

'' Du visste att han låg här? Eller? DU VISSTE ATT HAN LEVDE!''. skrek jag med full hals och lät tårarna strömma ner genom mina kinder.

'' Cass..-''.

''-.. Nej! Jag vill inte höra dina dumma ursäkter! Varför sa du inte att han LEVDE? ''. skrek jag.

Jag var både förbannad och ledsen.

 Varför hade han inte sagt något?
Justin låg ju här frisk och andades. Jag kunde inte fatta att han inte sagt något.

'' Ursäkta men ni får inte vara här inne!''. sade en ljus röst.

Vid dörren stog sjuksköterskan som både var min och Justin.
Hon hade brunt långt hår och bruna vackra ögon. Precis som mig.

'' Det skiter jag i! Han är min pojkvän, och jag kan inte förstå att ni inte sagt att han låg här frisk och kommer vakna snart!''. tjöt jag och tårkade mian tårar.

Men det var ingen idé. Det kom bara fler.

'' Miss.. Ha-..''.

''-.. När kommer han vakna?''. avbröt jag henne.

'' Vi vet inte!''. sade hon.

Bruce drog handen frustrerat över ansiktet.

Vad var det med honom?

'' Vad 'Ni vet inte'?''.sade jag med skakig röst.

Jag visste vad hon skulle säga. Bara det gjorde så tårarna kom fler och fler.

Nej. Nej. Nej!
Jag började hastigt skaka på huvudet och hela kroppen började skaka.

'' Nej! H-han kan-n int-te..N-nej..''. sade jag och började gråta hysteriskt.

'' Miss Davids, din pojkvän  ligger i koma.''. sade hon och jag kunde höra hur mitt hjärta gick i tusen bitar.

 

 

 

 

Kom precis hem och ska fixa mig för jag ska på '' afterwork '' med mamma.

 

När jag kommit hem LOVAR jag att skriva för fullt. Ska FÖRSÖKA få ut ett idag! :)

Tack för att ni väntar.
Kan ge er lite i för väg..

 Säger inte ifrån vems perspektiv det är ;)
Lista ut det själva ni ;)

 

''  Jag hade ingen jävla anning om hur Justin mådde, om han ens var vid liv.

Alla gick nästan i ett led fram till huset.

Det var upplyst och riktigt stort och läskigt.

Det var precis som ett hus i en skräckfilm. Mörkt, det snöade, och huset var en stor gammal herrgård och var också typiskt svart.

Rädlsan spred inom mig, det var som allt i mitt huvud raderades. 
Planen, knepen, allt. 
Rädlsan tog över.

'' Det kommer gå bra babe, ingen kommer röra dig!''. sade Justin och kramade min hand hårdare.

Jag nickade nervöst.

Vi alla gick och ställde oss vid skogskanten.

'' Alla vet vart dem ska. Då kör vi!''. sade Bruce och rädlsan steg - om nu möjligt - ännu m er inom mig. 

 

 

 

Jag och Justin smög runt huset och jag stannade till framför fönstret jag skulle in i.

Det var ett fönster till toan. 

Men jag insåg nu att det var högre upp än jag trodde.

'' Justin? Jag kommer aldrig komma upp där?''. viskade jag.

'' Jag hjälper dig!'. sade han och tog tag om min midja och lyfte upp mig.

Jag tog tag om fönsterkarmen och drog mig upp.

Strax efter kände jag Justin händer på min rumpa och han tryckte upp mig. 
Jag började klättre lite eftersom toaletten var på övervåningen.

Ett litet fnitter lämnade min strupe, det här såg säkert helt idiotiskt ut.

Jag tittade in genom fönstret och såg att det var släckt och tomt. Prefekt.

Försiktigt puttade jag upp fönstret som tack och lov stått öppet och gled in.

Sedan skyndade jag mig att ställa mig på toaletten och titta ut på Justin.

'' Hur kommer du in?''. sade jag.

Han kliade sig nervöst i nacken. '' Jag måste ta en annan väg!'.

Mina ögon for upp. '' Va?''. Nej!''. tjöt jag.

Han nickade. '' Jag måste, jag lovar att möta dig där inne om några minuter!''.

Paniken steg inom mig. '' Lämna mig inte Justin!''. 

'' Du klarar det Cass, ta upp din pistol och smyg ut från toan. Du kommer antagligen möta på nån ur gänget som kan vara med dig tills jag kommer!''.

'' Va? Nej? Justin!''. sade jag och paniken steg ännu mer.

'' Jag måste, du klarar det!''. sade han och började gå.

'' Justin!''. småskrek jag. Han stannade till och tittade på mig. '' Aa?''.

'' Jag älskar dig!''.

'' Jag älskar dig med!''. Innan han försvan bakom husknuten.

Jag tog djupa andetag och klev ner från toaletten och tittade mig runt i rummet. Vad gör jag nu?

Aldrig i livet trodde jag att jag skulle bli själv, jag hade trott att Justin skulle följa med in.

Men tydligen inte. Och nu måste jag klara mig själv.

Vad ska jag göra? Vad ska jag göra? Vad ska jag göra? 

Paniken steg inom mig, jag kunde itne få panik nu. Dem litar på mig.

Jag tog ytterligare ett par djupa andetag och kände hur paniken försvan sagta.

Sedan drog jag upp min pistol ur bakfickan och laddade den precis som Justin visat mig.

Jag öppnad sedan dörren försikitgt och tittade ut åt båda sidorna.

Tomt. 

Jag hörde röster från nedervåningen, antagligen Cain och dem.

Jag gick med pistolen riktad uppåt längs en stor korridor. 

Med tysta steg gick jag längs väggen bort mot stället som skulle ha en trappa ner och upp till vinden.

En dörr öppnades vilket orsakade att jag ställde mig tättintill väggen.

En man som jag aldrig sett förut gick ut ur rummet och tack och lov åt andra hållet.

Jag skyndade mig fram bakom honom och skulle precis dra min arm om hans nacke då han föll ihop på marken.

Framför mig stog Roy med en kniv i handen. 

Mannen föll mot makren och blod rann ut från hans bröst. 

Jag blev chockad, men på något sett arg. Jag hade tänkt dödat honom.

'' HEj!''. sade jag tyst.

'' Hej, är du okej?''.

Jag nickade.

'' Jag måste gå, klarar du dig själv?''. 

Innan jag hann svara försvann han bort längs korridoren. 

En suck lämnade min strupe innan jag tittade in i rummet som var ett sovrum, och som var tomt.

Jag fortsatte längs korridoren och hörde röster från rummet åt höger. 

Dörren stog på klänt, jag såg två personer gå fram och tilbaka i rummet.

Jag tog ett hårdare tag om pistolen och sparkade upp dörren coh skulle precis skjuta då ena personen skrek till.

'' SKJUT INTE!''. 
Jag sköt inte och insåg att det var Chris och Matthew. 

'' Vafan, vad gör ni?''. tjöt jag chockat. '' Jag hade skjutit er!''. 

'' Vi stog och snackade bara!''.

'' Varför gör ni inte det ni ska?''. 

Chris pekade på en person som låg ihjälslagen på golvet. '' Vi håller på.''.

Min mun formades till ett 'o'. '' Aha.''. 

'' Kan jag gå med er? Jag är helt ensam och huset är större än vad jag trodde.

Dem nickade.

Vi skulle precis lämna rummet då pistolskott hördes längre ner längs korridoren.

Mina ögon for upp och jag samt killarna började springa ner för korridoren.

Vi hamnade i ett stort rum med två soffor, ett bord, några bokhyllor och en stor brasa.

I mitten av rummet stog Noelle och Daniel med en skjuten kille nedanför sig.

'' Bra gjort! Nu vet alla att någon är i huset!''. sade Matthew och suckade.

'' Vafan skulle vi gjort? Han kom upp bakifrån!''. tjöt Noelle.

'' Fuck. Vi måste ta det lugnt, dem har antalgligen fattat att vi är här nu! ''. sade Daniel.

VI hörde hur snabba fotsteg hördes längs korridoren vilket orsakade att alla slängde sig bakom soffan och var beredda med vapnet.

In i rummet kom två killar, jag kände inte igen dem men dem var antagligen av Slyders gäng.

Chris ställde sig upp oh avlossade flera skott i båda personerna tills dem båda låg på marken i en stor blodfläck.

'' Fuck vi måste skynda oss!''. sade Matthew.

'' Cass du går åt det håller, Noelle Daniel ni tar de, Jag coh Matthew går här!''. sade Chris och pekade åt alla möjliga håll.

'' Kul. Ska jag gå själv?''.

Dem nickade.

Jag himlade med ögonen och gick längs en annan korridor som hade rum på sidorna som tack och lov var tomma.

Hela tiden tänkte jag tankar om Cain som bara gjorde mig argare och argare.

'' Vafan gör du här?''. sade en röst. 

Jag vände mig hastigt om och såg en av killarna som varit med då jag och Justin var i omklädningsrummet på ' The Box '. 

Tänk snabbt Cass. Jag höll min pistol bakom ryggen och log gulligt mot honom.

'' Min bensin tog slut och jag skulle leta efter en mottagning i mobilen oc började gå igenom skogen och det slutade med att jag hamnade här!''. sade jag och bet mig i läppen.

'' Aha.. Eh.. Vill du låna telefon?''. 

Jag nickade. '' Gärna!''. 

'' Följ mig!''. 

Jag gav han ett leende innan jag lät han gå före mig.

Då passade jag på att ta tag om hans arm och svinga honom runt så han hamnade på golvet.
Då satte jag mig fort över hans mage och drog min hand mot hans hals så han kvävdes.

Han slog mig med sin fria hand rakt i ansiktet så jag for åt sidan. 

Då satte han sig på mig och låste fast mina händer och log snett.

'' Du tror inte jag är så dum bitch?''. 

Jag röck på axlarna. 

'' Jag har fattat att något skumt var på gång..''. sade han.

'' Trevligt..''. mumlade jag.

I mitt huvud började jag klura ut ett sett att komma låss. Då slog det mig.

Jag började röra på mig uppåt så han hamnade vid mina knän. Perfekt.

'' Du kommer inte komma låss babe!''. 

Jag bara rös av hans röst, han var så vidrig. Och riktigt ful också.

'' Inte?''. 

Han skakade på huvudet.

Jag drog upp mitt knä o all fart så jag slog honom mellan benen.

 VIlket resulterade att han föll ihop i en liten boll.

Jag skyndade mig att resa mig upp och ta fram min pistol.

'' Rör dig inte.''. sade jag.

JAg såg hur han tänkte ta sin pistol ur midjan men jag stoppade honom genom att skjuta honom i knät.

DEt påminde mig om när jag sköt Cain, hur jag vågade.

Då var jag verkligen inte den personen som jag är nu.

En skrek till av smärta vilket gav mig skuldkänslor. Jag kunde bara tänka mig smärtan han känner nu.

Jag såg hur islkan speglades i hans ögon och hur han tog upp sin pistol och skulle precis skjuta då jag var snabb att avfyra ett skott som träffade honom rakt i bröstet.

Han tappade pistolen och började hosta. 

'' Bitch!''. fräste han innan hans andetag slutade och hjärtat stannade.

Hade jag precis dödat någon?
Paniken steg inom mig. Jag hade dödat honom. Men. Det var ju bara i försvar? Eller?

Jag såg hur Ella och någon rätt ung kille stog och slogs i rummet nästan intill.

Jag höjde min pistol och sköt till killen rakt i ryggen.

 

 

Han föll ner till marken och Ella stog där chockad.

'' Tack!''.

Jag var chockad själv. Vad hade jag precis gjort? dödat en till?

Tårar började rinna ner för mina kinder. Jag har just dödat två personer.

vad händer med mig? Vem håller jag på att bli?

Skuldkänslorna bubblade upp och jag började gråta häftigt.

'' Cass..''. sade Ella och gick fram till mig.

'' Är du okej?'''.

Jag skakade på huvudet. '' Jag har just dödat två personer. Jag!''. tjöt jag.

Hon kramade hårtom mig. '' Shh. Dem förtjänade det. Dem skulle gå efter dig, och döda dig! ''. sade hon.

'' Va?''.

Hon nickade. '' Justin berättade det, han var tvungen att göra nånting. Alla här gör det här för dig!''. 

Jag blev chockad över det hon sa. Hade alla tänkt att döda mig?

'' Jag vet att du är chockad, men vi kan inte stå här och få oss själv bli skjutna. Vi måste döda dem!''.

Jag nickade och tårkade mina tårar. '' Nu gör vi det här!''.

Strac efter skildes jag och Ella ifrån varandra. Hon fortsatte söka på övervåningen och jag gick ner tyst för trappan till nedervåningen.
Röster hördes från det som var vardagsrummet. Både från en tv och från människor.

Jag tänkte precis kliva ner för sista trappsteget då jag hörde hur några började bråka inne i vardsagsrummet.

Saker gick sönder och pistolskott hördes.

Antagligen var någon från mitt gäng där.

Jag hörde snabba fotsteg från köket som var på väg ut till hallen där jag stog.

En kille med blondt hår kom ut från köket med en pistol i handen.

Snabbt sparkade jag till hans hand så hans pistol flög iväg.

'' Vafan!''. sade han chockat.

Jag slog till honom hårt över kinden så han föll ner på marken. 

Men chockerande var han snabbt uppe på fötter och slog mig i magen, vilket orsakade att jag böjde mgi ner av ren smärta.

Han knäade mig i ansikte så jag flög bakåt ner på golvet.

Han skulle precis sparka mig då  jag tog upp min kniv ur strumpan och stack in den i hans lår.

Ett högt skrik lämnade hans strupe innn han föll ihop brevid mig.

Jag ställde mig fort upp och sparkade honom hårt i magen flera gånger.

'' Jävla fitta!''. skrek han förbannat och slog till med sitt andra ben på mina så jag föll om kull och slog hastigt till min ena höft vilket orskade att ett högt pipigt skrik lämnade min strupe.

Smärtan tog över och jag kände hru tårarna ville upp.

Jag kunde inte ge upp .Jag kunde bara inte.

Killen var upp på stadiga fötter och drog ut kniven ur låret.

Jag rullade runt så jag kom en bit ifrån hono mch ställde mig upp, trotts smärtan i min höft.

Han kom mot mig med kniven i handen. Vad skulle jag göra?

Nrä han var tillräckligt nära slog jag till honom mellan benen så han skrek högt.

'' JÄVLA BITCH!''. 

Han var arg, väldigt arg. 

Jag slängde mig efter min pistol som låg nån meter ifrån mig och riktade den mot honom.

Han skulle precis slänga sig över mig då jag sköt honom i magen flera gånger.

Han föll ihop ner över mig. Död.

Äcklad puttade jag bort honom och reste mgi upp och borstade av lite smutts från mina byxor.

Jag kände hur mitt huvud värkte och hur blod rann ner längs min arm och panna, min läpp måste vara sprucken och min höft gjorde så ont som bara den.

Jag haltade in mot köket och såg en kille sitta vid bordet. 

Han drog snabbt upp sin pistol och riktade den mot mig.

'' Stop!''. sade han.

Jag stannade till och mina ögon for upp. 

Jag tänkte ta min pistol men hörde hur han laddade sin.

Fuck.

Han reste sig upp och gick fram till mig och placerade pistolen mot min tinning.

Oboy, nu är det kört.

Hela jag började skaka av rädlsa. Nej nej, jag ville inte dö.

Ett skott avlossades och träffade mannen rakt i ryggen. Jag tittade åt sidan och såg Bruce stå ett par ,meter ifrån oss med pistolen riktade mot oss.

Jag mimade ' Tack '. Innan jag tog min pistol och sköt han ännu en gång så han slutade andas.

Jag skulle precis börja gå mot Bruce då jag såg att han var borta.

Det var runt 15 personer i huset så jag antar att alla är upptagna.

Jag haltade ut till vardagsrummet där jag såg två killer stå med ett fast grepp om Justins armar.

Tack och lov hade dem inte sett mig så jag gömde mig bakom en byrå i hallen.

'' Så, bieber! vart har du din sexiga lilla tjej?''. sade den ena.

Cain.

'' Det har förfan du ingen rätt att veta jävla äckel!''. fräste Justin.

Jag hörde allt dem sa. Vad skulle jag göra? 

Jag tog upp min pistol och laddade den eftersom den hade slut på skott.

Innan jag smög fram och sköt den ena killen som jag inte visste vem han var två-tre gånger i ryggen.

Cain vände sig hastigt om och ett läskigt flin spreds på hans läppar.

'' Här är jag!''. fräste jag och tittade äcklat på honom.

'' Nähmen! Ser att du blivit mycket sexigare!''. sade han och slickade sig om läpparna.

'' Du är äcklig vet du de?''. fräste jag ch  gick fram med pistolen riktad mot honom.

'' Försök döda mig du, du kommer aldrig lyckas!''.

Ett skratt lämnade Justins strupe vilket gjorde Cain förbannad.

Jag såg nu att dem hade bundit fast Justin i soffan så han inte kunde ta sig låss.

Fan.

Cain gick mot mgi och skulle precis slå mig över ansiktet då jag duckade och slog honom hårt i magen.

Han var snabb med att ta en kniv och sticka in den i min överarm. 

Ett ljust skrik lämnade min strupe. Jag kände Justins blickar bränna på mig.

Men jag visste att jag var tvungen att göra det här själv.
Smärtan tog över min arm och tårarna var på väg upp. 

Jag kände hur han slog till mig i ansiktet så jag flög bakåt och landade hårt mot golvet.

Jag skyndade mig att ta ut kniven ur min arm och sticka den hårt i hans mage.

Cain böjde sig ner av smärta och skrek högt.

'' JÄVLA FITTA!''. 

Jag passade då på att sparka honom på hans knän så han föll ner med huvudet först i golvet.

Det samlades en stor blod pöl runt honom och han rörade sig knappt inte.

JAg skyndade mig fram till Justin och låssade repet så han kom låss.

'' Förlåt att jag inte kom!''. sade han och drog in mig i sin famn.

'' Det är lugnt, jag klarade mig i stort sett själv!''. sade jag.

Ett pistol skott hördes vilket orsakade att jag blundade till.

Jag skulle precis vände mig om då Justin föll till marken.

'' JUSTIN!''. skrek jag och såg att han blev skjuten i magen.

DEnna gång strömmade tårarna ner för mina kinder. 

BLodet slutade aldrig rinna från honom. 

Jag tog hans pistol ur hans ficka och vände mig om och såg att Cain låg på marken med min pistol i handen.

Jag gick med bestämda steg fram till honom och trampade hårt på hans hand så han tillslut släppte pistolen.

'' Jag kommer aldrig lyckas döda dig?''. sade jag och tittade äcklat ner på honom.

Ett äckligt skratt lämnade hans strupe. '' Nope!''.

Jag sköt honom hårt i benet. '' Det där är för vad du gjorde åt mig!''. 

Sedan sköt jag honom i andra benet. '' Det är för att du stalkade mig!''. 

Jag såg hur han led, men precis så där kände jag när han misshandlade mig.

Denna gång riktade jag pistolen mot hans bröst korg. '' Och det här är för att skjuta min pojkvän!''. sade jag och sköt en gång.

Blod började komma upp ur hans hals, det var äckligt att se men jag bryddde mig inte.

Han hade precis skjutit min kille och det här förtjänade han.

'' Och det här är för att du ens föddes!''. fräste jag och sköt han ännu en gång 

Denna gång slutade han röra sig. Han var död.

Jag vände mig hastigt om och såg Justi ligga på golvet och hosta och vrida på sig.

'' Justin!''. tjöt jag och hukade mig ner brevid honom.

'' Fuck!' .sade han ooch tröck på sitt sår.

Jag slet upp hans t-shirt och såg att såret var djupare än vad jag trott. Han måste till sjukhuset.

Tårarna vällde upp i mina ögon och paniken steg.

Vad skulle jag göra?

'' BRUCE!!!! ROY!! NÅGON HJÄLP!!'. skrek jag och tårarna började rinna ner för mina kinder.

Jag drog min ena hand över Justins kind och tittade in i hans ögon.

'' Det kommer bli bra! '''. snyftade jag fram.

'' Fan va det gör ont!''. fräste han.

''' Shh! Prata inte!''. sade jag och la hans huvud i mitt knä.

Han började smått skaka av  smärta vilket gjorde så jag började gråta ännu mer.

Han fick inte dö. Jag skulle aldrig klara mig utan honom.

'' Jag älskar dig!''. sade jag och bet mig hårt i läppen.

'' J-jag älskar d-dig med!''. stammade han fram innan hans ögon sakta slog igen.

Tårarna blev häftigare och paniken steg ännu mer.

'' HJÄLP NÅGON!! BRUUUCE!!''. skrek jag med full hals.

Snabba fotsteg hördes och in i vardagsrummet kom Bruce.

'' Vad ä-..''.sade han men när hans ögon fann Justin avbröt han sig själv. ''..- Fuck!!''. skrek han ochs kyndade sig fram.

'' Jag visste inte vad jag skulle göra!''. snyftade jag fram.

'' Sh! det är inte ditt fel! ''. 

'' Han msåte till ett sjukhus Bruce! han kommer aldrig klara sig annars!''. sade jag.

'' Fan.. JAg vet! ROY SETH.. FUCK NÅGON KOM HIT NU!''. skrek Bruce.

Flera fotsteg hördes och in kom Seth, Roy, Daniel och Noelle!'. 

'' Justin?''. sade Noelle med skakig röst.

Hon skyndade sig fram till Justin och hukade sig precis som mig.

'' Vad hände?''. sade hon med gråten i halsen.

Just nu sket jag i allt, tårarna fick rinna så mycket dem ville! 

'' H-han blev sk-kjuten-n!''. stammade jag fram.

'' Cass, kom!''. sade Roy och tog tag om min arm.

'' Nej! Jag tänker inte lämna honom!''.

Roy gav Bruce en menade blick som jag inte riktigt förstog. Men det var något speciellt med den.

Roy och Seth gick fram till Justin och bar upp honom genom att hålla i hans armar.

Jag såg hur fler personer kom inspringandes i huset och kollade chockat på Cains döda kropp på marken.

'' Cass, kom!''. sade Bruce och sträckte ut sin hand.

Jag tog emot den och ställde mgi upp på skakiga ben.

Tårarna rann bara mer och mer när jag såg Justin avtuppad bäras ut från huset. 

'' J-jag skulle.. skulle sk-kydda h-honom-m!''. stammade jag fram mellan snyftningarna.

Bruce drog in mig i sin famn och kramade mig hårt.

Där brast allt, mina ben föll i hop och tårarna blev ännu värre.

Bruce var snabb med att bära upp mig i bröllops ställning i sin famn medans jag grät mot hans t.shirt.

Jag skulle gjort nånting. Jag skulle kollat så Cain verkligen var avtuppad.

Allt är mitt fel. Allt är mitt fel. Ekade i huvudet.

Bruce gick åt ett helt annat håll än vad gänget gick. 

'' V-vart ska v-vi?''. sade jag.

'' Vi går en bit. Gänget tar Justin till sjukhuset direkt!'. sade Bruce.

Jag började genast sprattla, jag ville inte lämna Justin. 

'' Släpp mig!''. skrek jag.

 

 

Han tog ett hårdare tag om mig och drog mig närmre sin kropp så jag lugnade ner mig.

'' Shh! Lugna dig! Han kommer bli okej! Vi går en bit okej? Du måste lugna ner dig!'. sade han med lugn röst.

Jag nickade och han släppte försiktigt ner mig på marken.

Vi började gå i tystnad ett tag. Den kalla luften drogs igenom mina kläder. 

Jag ville bara se Justin. Det är det ända.

Helt plötsligt kände jag hur Bruce la sin jacka om mina axlar.

'' Du fryser!''. sade han.

'' Nu fryser ju du?''. 

Ett snett leende spreds på hans läppar. '' Jag fryser hellre än att du fryser!''. 

Jag gav han ett milt leende innan jag drog hans jacka tätare om min kropp.

Jag kände hur smärtan kom igen som jag lyckats undvika då jag gråtit över Justin.

'' Är du okej?''. sade Bruce som antaligen märkte att jag bet mig i läppen och haltade.

'' Det gör bara lite ont.''. 

'' Få se!''. sade han och drog upp min tröja och kollade på min höft.

Jag sneglade ner och såg att hela höften var blå/lila. Och bara att se på det gjorde ont.

Han drog sedan ner min tröja och kollade knivsåret i armen.

'' Shit. Det här behövs sys!''. 

Fan. Jag som hatade sjukhus. 

'' Kom!''. sade han och bar upp mig i sin famn.

'' Jag kan gå själv Bruce!''. 

'' Jag bär dig!''. sade han bara och gick till bilen.

 

Han satte mig i passagerarsätet och satte på mig säkerthets bältet innan han hoppad in i förarsäte.

I tystnad startade han bilen och slog på hellyset och började göra längs den läskiga mörka vägen.

'' Ä-är alla d-döda?''. 

Han nickade. '' Alla förutom Slyder och en till. Dem var inte i huset överhuvud taget!''. sade han med blicken på vägen.

'' Oh.''. sade jag och bet mig i läppen.

'' Du gjorde verkligen ett bra jobb idag. Jag såg dig slåss mot någon kille och du var riktigt duktig!''. 

'' Tack Bruce!''. sade jag och log svagt.

Jag kände hur allt började snurra och smärtan vart dubbelts så mycket.

'' Bruce!''. sade jag och vände på mitt huvud åt sidorna och knep i hop med ögonen.

'' Aa?''. sade han och sneglade på mig. '' Är du okej?''.

'' D-det snurrar-r!''. sade jag och drog handen över ansiktet.

'' Okej, du får inte somna! Håll dig vaken!''. 

Jag kände hur mina ögonlock blev tyngre. Det ända jag ville var att stänga dem.

'' J-jag kan i..-''. 

Jag avbröt mig själv med att allt blev svart och Bruce's röst kom längre och längre bort.

 

 

kram

 

 

 

 

Hela dagen låg jag och Justin och myste i min säng.

Vi sa knappt ett ord till varandra.
Vi bara stirrade in i varandras ögon och höll om varandra. Det var annorlunda men jag gillade det.

Runt fem tiden hade Justin sagt att han var tvungen att gå för ''nånting kom upp''.

Jag visste att han inte skulle berätta så jag hade inte ifråga satt det. 

Han hade gett mig en kyss innan han tog sin bil och drog.

Just nu sitter jag i soffan och äter lite sallad och glor på tv:n.

Klockan är snart halv sex och runt sju halv sju skulle Bruce hämta upp mig.

Jenna hade tagit ett extra skift och jobbade natten ut. Tack och lov.

Då slapp hon fråga mig vart jag varit.

Jag hade tagit på mig ett svarta tighta jeans, en lite mörkgrå långärmad tröja sen min skinjacka.

Även fast det är snö och kallt ute kommer jag ha skinjackan.

Den är smidigast. 

Jag var nervös, riktigt nervös. Inte för att jag kanske skulle bli skadad, men för Justins reaktion när han ser mgi inne i huset.

Jag visste att jag alltid skulle ha någon vid min sida, det hade Bruce lovat. 
Dem skulle inte lämna mig ur sikte. 
Vilket jag hoppades på att dem inte skulle. JAg vet inte om jag skulle klara mig själv med kriminella killar som gjort det här i flera år.

Sen kommer Cain vara där. Den jäveln ska få betala.

Jag hörde hur det plingade på dörren, vilket fick mig hoppa över soffans ryggstöd och springa mot dörren.

Jag öppnade dörren, och precis som jag tortt stog Bruce där med sitt typsika '' Bruce leende'' på läpparna.

'' Hej!''. sade jag och log.

'' Tja, redo för lite action?''. 

Ett stort leende spreds på mina läppar innan jag nickade.'' Aa faktist, men är lite nervös över Justins reaktion!''.

Bruce nickade och gick in. 
Jag stängde dörren efter honom och gå hur han tog av sig sina skor.

'' Ska vi inte åka?''.

'' Jo, men vi ska inte möta grabbarna förns 20.00!''. 

'' Aha..''. sade jag.

Varför kom han så tidigt?
Klockan var inte ens 19.00?

Vi gick och slog oss ner i soffan och lät blickarna vila på tv:n.

'' Jag hörde om det där med Justin..''. sade han.

Jag nickade ohc bet mig i läppen. '' Jo..''.

'' Jag är så ledsen, han är så jävla pissed off på mig nu. ÄVen fast vi bara somnade. Han är arg för jag ens kom dit.. Och han ville veta varför och jag sa inget, viklet fick honom få utbrott..''.

'' Låter som typsikt Justin!''.

Bruce skrattade. '' Precis. Är du okej efter de som hände?''. 

'' Alltså.. Han skrämde mig.. Jag har aldrig sett honom så arg.. och så så.. förkorssad. OCh det som skrämmer mig är att han inte kom ihåg nånting, han sa att han raggade på nån tjej, vem vet om det hände nånting?''. sade jag.

'' Jag vet faktsit inte vad Justin gjorde, jag vet lika lite som du. Men han säger att han inte kommer ihåg nånting, och jag tror inte han skulle göra så mot dig. Även om vi legat.''.sade han.

Jag nickade nervöst och tittade ner i mitt knä.

'' Hey!''. sade han och drog upp mitt huvud med sin hand. '' Lita på mig, Justin gjorde inget.''.

'' Är du säker?''.

Han nickade.'' Han älskar dig Cass, jag känner honom och han skulle inte göra något mot dig!''. 

'' Bra..''. sade jag och log nervöst.

'' Så, du kommer ihåg allt jag berättat om planen?''.

Jag nickade hastigt. Jag kom ihåg varenda liten detalj.

Vilken väg jag skulle in på, hur personerna såg ut och vad dem hette. Allt. 

'' Du tror inte att..jag kommer bli.. ehm.. skadad?''.

'' Efter det jag sett på dig, tvekar jag direkt!''. sade han och log snett.

Ett leende spreds på mina läppar. '' Bra, jag menar. Jag vet inte hur jag skulle kunna förklara det för Jenna..''. 

'' Äsch, du kommer klara dig fint!''. 

Jag nickade och tog upp min mobil och tittade på klockan.var strax efter 19.00. 
'' När ska vi åka?''.

'' Vi skulle ju möta killarna klockan 8 nån mil ifrån huset, sen går vi dit! Så kanske om 10 min!''.

Jag nickade återigen.

 

Skog. Skog. Skog. Det var det ända jag såg. Vägen var bara av grus och det började bli mörkt.

Lite läskigt faktist.

Bruce svängde av in på en väg som man knappt inte såg, in några 100 meter innan jag såg runt tre bilar samt gänget och ett par människor som stog med ryggen mot oss.

Nervositeten steg - om nu möjligt - ännu mer. 
Det kommer gå bra. Det kommer gå bra. Intalade jag mig själv. 

Bruce parkerade bilen och tittade på mig.

Min blick gick runt över den lilla grusplätten vi stog på. 

Min blick stannade på Justin som stog och snacka med två tjejer.

Vänta. Två tjejer? Ingen hade sagt något om att nån mer än jag skulle vara med?

'' Ehm.. Bruce! Vilka är dem där två tjejerna?''. sade jag och kände hur svartsjukan steg inom mig.

'' Noelle och Ella! ''. sade Bruce.

'' Vilka är de?''.

Ett skratt lämnade Bruce strupe. '' Ta det lugnt. Noelle är Justins kusin, Ella är Nick's ex..''. 

En lättnad skölde över mig. '' Ah.. Bra..'' .

'' Avundsjuk?''.

'' Nej!''. ljög jag.

'' Jaja, kom nu!''.

'' Jag tänker inte lämna din sida, vill inte bli ihjäl slagen!''. mumlade jag.

Bruce skrattade innan vi båda öppnade dörren och klev ur.

Blickarna gled på oss och jag kände ända hit hur Justin började spänna sina muskler av ilska.

Jag skyndade mig fram och ställde mig brevid Bruce eftersom han inte skulle låta Justin skada mig.

Inte för jag skulle tro det. Men ifall.

Innan jag visste ordet av stog Justin framför Bruce och skrek.

'' VAFAN GÖR HON HÄR?''. skrek han med full hals.

'' Hon ska slåss..''. sade Bruce. Han var inte rädd.

Jag skulle skakat av rädlsa om Justin skrek så på mig.

'' Fan eller! SKa hon inte!''. röt Justin och tänkte precis ta tag i min arm då jag backade bak.

'' Ska jag visst. Du kan inte stoppa mig.''. sade jag och bet mig i läppen.

Han spände hårt sina knytnävar.

'' Vems ide var de att hon skulle med..''. spottade han fram.

Jag var rädd. Justin var verkligen arg. 
Jag tog djupa andetag för att rädlsan skulle försvinna, Justin kommer inte röra mig.

Det är jag säker på.

'' Jag!''. sade Bruce.

Justin tänkte precis slå till honom då Nick och nån annan kille med mörkt kort hår med gröna ögon dök upp och tog tag om hans armar.

'' Justin, lugna dig!''. sade killen som jag inte hade någon anning om vem det var.

'' Fan eller! Cass ska fan inte slåss! Hon kommer förfan bli mördad!''.röt Justin.

Hans ögon var inte längre dem där vackra hazellbruna ögonen, dem var svarta.

Kolsvarta.

'' Justin, din tjej har talang. Hon är riktigt duktig på att slåss. Det vet du också!''. sade Roy som dök upp vid min sida.

Justin tog djupa andetag och lugnade ner sig.

'' Hon ska inte slåss! Fattar ni? Hon ska INTE Slåss!''.

'' Ska jag visst, du bestämmer inte över mig Justin! Jag vill ta ner Cain en gång för alla!''. fräste jag.

Han skulle fan inte bestämma över mig.

Justin tog ett kliv fram och tittade djupt in i mina ögon.

Jag backade bakåt och möttes av bilens motorhuv, där tog det stopp.

Men olyckligtvis tog Justin ytterligare ett steg så han stog med sin kropp tryckt mot min.

'' Fuck Cass. Du får inte! Jag kommer inte klara av att förlora dig!''. mumlade han.

Jag suckade och la mina händer om hans nacke.

'' Du kommer inte förlora mig, jag kan det här, jag har tränat med Roy..''. sade jag.

'' Va?''. sade han och jag såg hur han var påväg att bli förbannad igen.

'' Shh, lugna ner dig! Jag kommer inte göra illa mig! Jag lovar!''. sade jag och drog mig närmre honom.

Han slickade sig stressad om sina läppar.

'' Då ska du vara vid min sida och aldrig lämna den, förstår du?''. 

Jag nickade. '' Jag lovar!''.

Han tröck sina läppar mjukt mot mina och direkt drog min kropp ännu närmre sin.

Hans händer fattade min rumpa och bar upp mig och placerade mig på motorhuven.

Min tunga gled in i hans mun och hans i min. 

'' Ey, get a room!''. skrek Alex några meter ifrån oss.

Ett skratt lämnade mina läppar innan jag avslutad ekyssen.

'' Jag älskar dig!''. sad ejag.

'' Jag älskar dig med, förlåt om jag blev så arg. Vill bara inte att du ska bli sakadad..''.

Jag log. '' Det är lugnt, du är min kille. Du ska skydda mig!''.

'' Men jag lyckas inte så bra! Du lyssnar iinte på mig.''.

'' Inte när det gäller de här!''. 

Han himlade med ögonen och kysste mig mjukt en snabb gång.

'' Kom jag ska presentera dig för mina polare!''. sade Justin coh började dra mig mot människorna jag aldrig sett förut.

'' Cass, träffa min kusin, Noelle!''. sade Justin och pekade på en tjej med blondt kort hår.

Hennes hy var perfekt, hennes blåa ögon glänsde mot snön som låg som ett täcke på marken.

Hennes skinjacka satt tight om hennes smala tunklädda kropp.

Shit, hon var verkligen vacker.

'' Hej!''. sade jag och sträckte fram min hand. '' Cassandra!''.

Hon sken upp i ett leende. '' Noelle!''. 

'' Träffa Ella!''. sade Justin och jag vände blicken till tjejen brevid.

Hon hade lite brunt/guldigt hår som var lockigt till det hade hon också en skinjacka och ett par skinny jeans.

Hon hade blåa vackra ögon och ett vackert stort leende.

'' Hej, Ella!''. sade hon.

JAg blev riktigt chockad över hennes röst. Den var rät mörk.

'' Cassandra!''. 

'' Justin brud va?''. sade hon och tuggade på sitt tuggumi.

Jag nickade. '' Precis!''. 

'' Nice..''.

Jag gav henne ett leende innan jag kände hur Justin drog mig mot dem 4 killarna som stog en bi tbort lutad mot en svart Rang Rover.

'' Här är, Chris, Joe, Matthew och Daniel! Och håll er borta från min brud!'' .

Killarna skrattade. 

En kille med blondt lockigt hår kom fram och sträckte fram handen.

Min blick gled upp och mötte hans vackra bruna ögon. 

'' Tja, Chris!''. 

'' Cassandra!''. 

'' Fint namn för en fin tjej!''. sade han.

'' Fuck you bro!''. spottade Justin men skrattade sedan.

'' Bara ärlig!''.

Jag hälsade sedan på Joe som var killen som höll bak Justin, sedan Matthew med lite brun/orangt hår och vackra isblåa ögon, sedan Daniel med sitt bruna hår med lite blodna slingor i samt ett par vackra gröna ögon och lite fräknar.

Ärligt talat såg alla killarna riktigt bra ut. Vilket jag njöt av.

Lite ögongodis skulle ju inte skada.

Jag kände hur Jusitn böjde sig tätt intill mitt öra.

'' Varför spanar du in grabbarna?''. viskade han med hes sexig röst vilket orsakade att jag rös.

'' Det gör jag inte!''. ljög jag.

'' Du. Jag är inte blind!''. 

Ett fnitter lämnade min strupe innan jag vände mig mot Justin och la mina armar om hans nacke.

Jag vet inte men jag gillade att ha mina armar där. 

Dem hörde hemma där.

'' Hey, sluta! Visst jag kanske spana in dem för dem såg bra ut, men du ser mycket bättre ut!''. sade jag.

Hans ögonbryn höjdes. '' Jasså?''.

'' Ja, du är jätte söt!''. mumlade jag och tittade in i hans ögon.

'' Söt?''. sade Justin och hans ögon bryn åkte ihop.

'' Okej okej! Sexig då!''.

'' Bättre!''. 
Ett fnitter lämnade min strupe innan jag gav honom en lätt puss.

'' Okej ,hörrni! Vi måste förbereda oss. Det börjar bli mörkt.''. skrek Bruce.

Vi alla gick till honom och samlades i en ring.

'' Okej, ni vet vilka ingångar ni kör, Cass du går med mig!''.

'' Pfft! Glöm, hon går med mig!''. sade Justin som stog med händerna om min midja och hakan lutad mot min axel.

Han hade inte blivit så arg som jag trott, och itne reagerat som jag trott.

Kontigt nog.

'' Aha okej, då går Roy med mig då!''. sade Bruce.

Roy nickade.

'' Alla har sina vapen?''. sade Bruce.

Alla tittade vid sina midjor och nickade. Alla utom jag. 

'' Ehm.. Inte jag!''. sade jag och bet mig i läppen.

'' Vänta babe, jag har köpt en åt dig!''. sade Justin och gick in till sin bil och kom ut med ett rosa fodral som var formad som en pistol.

'' Rosa? Really Justin?''. sade jag och höjde på ögonbrynen.

'' Du kommer älska den!''. sade han med ett snett leende på läpparna.

Jag tog ut pistolen som var inuti fodralet och skådade den.

Den var rosa med massa diamanter på handtaget.

Var han seriös?.

'' Allvarligt Justin?''. sade jag och höll upp pistolen.

Alla började skratta. 

'' En rosa pistol?''. sade jag sedan.

Han nickade. '' Tyckte den passa dig!''.

Jag himlade med ögonen. '' Du är så omogen!''.

Han gick fram och la sina händer om min midja igen.

'' Jag vet att du gillar de babe!''.

'' Jaja!'' .sade jag och skådade pisotlen.

Ärligt talat var det rätt coolt, det är inte alla som har en Rosa/Diamant pistol.

Eller snarare, det är inte alla som har en pistol.

'' Här!''. sade Justin och gav mig en kniv. '' Stoppa den i strumpan!''. 

Jag nickade och körde ner den i strumpan. 
Det var rätt obekvämt men efter ett tag kände jag inte av den.

Jag stoppade pistolen bak vid min svanskota innan jag drog händerna mot varandra.

Det var vekrligen kallt.

Sen ska vi gå några hundra meter också till huset där dem är.

Jag bara rös av tanken.

Vi alla stog och gick igenom planen en gång till.

Jag visste inte om jag ville göra det här. Nervositeten tog över.

Hela jag började skaka.

Tänk så blir jag skjuten och förblöder? 

Jag kunde inte göra så mot Jenna. Absolut inte. Hon skulle vara helt ensam, utan någon.

'' Babe?''. sade Justin och ställde sig framför mig.

'' Är du okej?''. sadde han. 

Jag gav honom en hastig nickning innan jag tittade bort.

'' Cass.. Prata  med mig!''. mumlade han och höjde upp mitt ansikte.

''Vad ska jag säga Justin?Vad händer om jag blir skjuten och dör? Jag kan inte bara lämna Jenna..''. sade jag och slog ut med armarna.

'' Babe, du kommer klara dig fint. Jag vet att du klarar det här!''. sade han och tittade in i mina ögon.

'' Säker?''. 

Han nickade. ''Sen är jag vid din sida, ingen kommer röra dig!''. 

Ett leende spreds på mina läppar. Jag skulle klara det här med Justin vid min sida. 

Tänkte jag och kramade om honom hårt.

Ett underbart skratt lämnade hans strupe. ' Vad var de där för?''.

Jag kunde inte undgå att le ännu mer.'' För jag älskar dig!'.

Hans armar drog tigtare om min kropp. '' Jag älskar dig med!''.

 

Vi kramades ett tag innan det var dags att börja gå.

Tack och lov hade Noelle ett par extra fluffiga vantar som jag fick låna.

Det var ju inte direkt varmt om jag säger så. Sen ska vi gå i hög snö också.

Vi började gå genom den tjocka snön, jag och Justin gick tättintill varandra med händerna ihop flätade.

Seth och Roy började helt plötsligt sjunga och det lät förjävligt. 

Då kom jag och tänkte på den gången Justin var full och sjöng. Undra om han vet att han sjunger bra?

'' Justin?''. sade jag.

Justin tittade upp och mötte min blick.. '' Aa?''.

'' När du var full.. sjöng du välldigt mycket. Vet du om att du är bra på att sjunga?''. sade jag.

Ett högt skratt lämnade Justins strupe. '' Absolut inte, jag sjunger inte seriöst när jag är full!''. flinade han.

Mina ögonbryn höjdes. '' Jasså? Så o du sjunger bra när du är oseriös måste du vara gudomligt bra på att sjunga seriöst!''. sade jag.

Justin skakade på huvudet. '' Nu slutar vi prata om de!''. mumlade han och började snacka med Joe.

Jag suckade. Varför kunde han bara inte förstå att han var riktigt duktig på att sjunga?

Han tror aldrig på mig. 

Chris dök upp vid min sida och med ett brett leende på läpparna.

'' tja!''. flinade han.

'' Hej!''. sade jag och gav han ett varmt leende.

'' Så, är du nervös?''. 

Jag nickade. '' Mm. Är du?''.

Han skakade genast på huvudet.'' Nej, är van vid sånt här. Antar att det är din första gång?''.

'' Precis..''. nickade jag.

'' Jag var också nervös första gången, men det kommer gå bra. Justin kommer inte släppa dig ur sikte! Inte jag heller för den delen!''. sade han och blinkade med ena ögat.

En liten röd nyans spreds på mina kinder. '' Bra.Tror inte jag skulle klara mig själv..''. 

Han nickade. '' Du kommer inte bli själv, men om du blir de. Få inte panik, spring eller kämpa emot!''.

Jag tog in orden, ' få inte panik, spring eller kämpa emot '. 
'' Tack!''. 

'' Hjälper bara en nybörjare!''. flinade han.

Han gick brevid mig och vi snackade lite medans Justin och Joe snackade för fullt. 

'' Ey Chris!''. hojtade Matthew bakom oss.

Chris vände sig om. '' Aa?''.

Matthew drog huvudet bakåt vilket visade att han skulle komma.

'' Lycka till!'. sade han.

'' DEsamma!''. sade jag innan han försvann bak till Matthew.

Jag gick lite för mig själv med huvudet fult med tankar.

Jag tänkte igenom alla stegen och knepen Justin och Roy lärt mig. Sedan planen om och om igen.

Om jag gör fel kommer jag sabba allt. Jag får absolut inte sabba det här.

Tankarna for runt och runt innan jag såg ett par hundra meter framför skymten av ett hus.

'' Hey! Jag ser huset!''. hojtade jag.

Allas blickar fördes framåt och genast blev alla tysta.

'' Okej, alla va tysta och smyg.''. sade Justin.

Han dok upp vid min sida och tog tag om min hand, hårt. Han ville verkligen inte släppa mig.

Alla gick nästan i ett led fram till huset.

Det var upplyst och riktigt stort och läskigt.

Det var precis som ett hus i en skräckfilm. Mörkt, det snöade, och huset var en stor gammal herrgård och var också typiskt svart.

Rädlsan spred inom mig, det var som allt i mitt huvud raderades. 
Planen, knepen, allt. 
Rädlsan tog över.

'' Det kommer gå bra babe, ingen kommer röra dig!''. sade Justin och kramade min hand hårdare.

Jag nickade nervöst.

Vi alla gick och ställde oss vid skogskanten.

'' Alla vet vart dem ska. Då kör vi!''. sade Bruce och rädlsan steg - om nu möjligt - ännu mer inom mig. 

 

 

 

 

 

'' Tror du Justin är i skolan?''. sade jag och lät blicken vila över skolgården.

'' Ingen anning, det får du vänta och se!''. sade Bruce.

Jag nickade. '' Antar det!''. 

'' Men jag måste dra, vi ses väl nån gång!''. log Bruce.

Jag nickade och kände hans armar om min kropp.

Chockat kramade jag tillbaka innan jag tog min väska och tänkte precis kliva ur bilen då jag kom på att säga en sak.

'' Tack för att du pratade med mig igår... Om Justin! Jag har inte direkt någon att prata med riktigt som förstår!''. 

Han sken upp i ett snett leende. '' Anytime Cass!''. 

Jag log och klev ut ur bilen och såg honom åka iväg.

Blickarna hade minksat, men jag kunde se hur folk tittade konstigt på mig då Justin inte var med.

Och jag åkte hit med en annan kille.

Jag såg inte Bonnie eller Kate nån stans.

Med en suck gick jag över skolgården och såg Roy och Seth stå och snacka med några killar.

Jag gav dem ett svagt leende innan jag gick in genom entré dörren genom korridoren.

Vid mitt skåp stog Bonnie och Kate och pratade för fullt.

Antagligen väntade dem på mig.

'' Hej!'. sade jag.

'' Vi hörde nyss av skolans basketbolls lag att du kom hit med nån annan kille som INTE var Justin?''. tjöt Kate.

Jag nickade. '' Ja och?''.

'' Vadå ' Ja och ' ! Vem var de?''.

'' Ehm.. Bruce.''.

'' VA?''. skrek dem båda i kör.

Jag nickade. '' Ja Bruce!''.

'' Vafan gör ni tillsammans så här tidigt på morgonen?''.

'' Vi snackade igår om mitt och Justins bråk och lite så sen somnade vi..''.

Dem titttade oroligt på varandra sedan på mig. 
'' Gjorde ni något?''.

Mina ögon for upp. '' Nej!?! Jag skulle aldrig göra så mot Justin!''. 

'' Något måste haft hänt för du har tröjan ut och in, håret ruffsigt i en knut..''. mumlade Kate.

Jag suckade och drog ut håret från knuten och tittade menade på dem .

 

'' Jag skulle aldrig göra något mot Justin, inget hände! Vi sov bara, sen hade jag brottom i morse!''. 
Dem trodde mig inte, jag såg det direkt. 
En frustrerad suck lämnade min strupe. 
'' INGET HÄNDE`?'. skrek jag.

Blickarna for på oss och ännu en suck lämnade min strupe.

'' Om du säger det så!''. 

'' Jag lovar er, inget hände, jag svär på mitt liv!''. 

'' Okej, vi tror dig! Förlåt, det är bara de.. Bruce han kan få nästan vad han vill, utom Bonnie!''. sade Kate.

Ett fnitter lämnade min strupe. '' Och mig! Han är äldre än mig och inte min typ!''.

'' Okej, förlåt att vi tvivla på dig!''. sade Bonnie.

Dem kramade om mig smatidigt vilket gjorde så jag tappade andan.

'' Kvävs!''. tjöt jag.

Dem skrattade till innan dem avlustade kramen.

'' Hänger du med till Fysiken?''. sade Kate.

'' Nej jag måste vända tillbaka min tröja, jag kommer senare!''.sade jag.

DEm nickade och gick längskorridoren med resten av eleverna som skulle till sina lektioner.

Jag la in min väska i skåpet och drog jackan tätare om min kropp innan jag gick mot toan.

När jag väl kom in dit var det tack och lov tomt.

Jag låste in mig i ett av båsen och böt tillbaka tröjan som jag satt åt fel håll.

Det var riktigt pinsamt, jag undrar om någon märkte det.

När jag vänt tillbaka tröjan och fixat till mit ruffsiga hår gick jag ut från toan.

Det var ett par människor i korridoren som antagligen inte orkade med första lektionen eller hade håla.

Jag gick fram till mitt skåp och såg en kille stå där och sjunga.
Justin. 
Hans röst var riktigt underbar, men jag hörde direkt att han inte var nykter.

En frustrerad suck lämnade min strupe innan jag skyndade mig fram till honom.

'' Justin vafan gör du?''. sade jag.

'' But tonight im fucking yooooooouuuu!''. sjöng han så det ekade i korridoren.

Det lät ju bra, men det drog till sig blickar och snart kommer rykten startas.

'' Justin tyst!''. sade jag.

Han skrattade. '' No way in hell babe!''. 

Jag kände alkoholstanken ända hit. Åh vad har han gjort?

''Justin varför kommer du till skolan full?''. 

'' Jag är inte full?''. sluddrade han.

Jag himlade med ögonen. '' Jo det är du!''. sade jag.

Jag skådade hans vackra ansikte och såg ett sår i pannan med tårkat blod omkring.

'' Kom!''. suckade jag och tog tag i hans arm innan jag drog honom mot tjej toan.

Jag puttade in honom på toaletten och ställde en stol för dörren så den inte gick och öppna.

'' Varför är du full?''. sade jag och tog lite papper med vatten på.

'' I WANNA SCREAM AND SHOUT AND LET IT ALL OUT!''. skrek Justin.

'' Håll käften Justin!''. fräste jag.

Jag vart riktigt irriterad att han kom till skolan aspackad med kläderna halftöppna, skitiga och trasiga. 
Han satte sig på bänken vid handfatet och jag ställde mig mellan hans ben för att komma närmre hans sår i pannan.

'' Vad har hänt Justin? Varför har du värsta såret i pannan?'. sade jag och duttade försiktigt bort allt blod.

'' Jag fick... en liiiiiiten drink i huvudet!''. sluddrade han.

Det var nästan så jag inte hörde vad han sa.

'' Varför de?''. 

'' För jag raggade på en tjej, som fucking dissade mig!''. sluddrade han fram.

Varför raggade han på en tjej? Vi var ju tillsammans?

Jag kände hur tårarna ville komma, jag hade ingen anning om vad Justin har gjort eller något. 
Och han kommer knappast komma ihåg nånting efter det här.

'' V-varför raggad-de du på en-n tjej-j ?''. stammade jag fram med gråten i halsen.

'' För du låg med fucking Bruce, då kan jag.. l-ligga med nån hora!''. sluddrade han.

'' Va? Vad snackar du om?''. 

Han skrattade. '' Lek inte dum för i helvete! Jag såg dig och fucking Bruce i sängen!''. 
Nu började hans heta temperament.

'' Åh.. Nej..''. sade jag.

'' Är lilla horan här chockad över att jag kom på dig?''. sade Justin och spottade på golvet.

Hade han just kallat mig hora?

Tårarna vällde upp i ögonen.

''  Lyssna på mig Justin!''. tjöt jag.

'' Du behöver inte fucking prata, hora. Jag har fattat, jag räcker inte till!''. sade Justin och drog frustrerat handen genom sitt hår.
Ett par tårar rann över min kind.

'' Jag och Bruce låg inte..-''.

''-... BULLSHIT!''. skrek Justin och slog hårt i väggen. 
Jag ryggade hastigt tillbaka. 
Han var riktigt arg, och med alkhol i blodet gjorde det inte bättre.

'' Han kom till mig i går kväll för jag behövde någon att prata med. Jag mådde skit efter du skrikit på mig, jag behövde någon att prata med och Bruce hörde precis av sig! Vi somnade när vi pratade och jag hade ingen anning om hur jag hamnade på hans bröst! Det betydde inget, jag gillar honom inte! Jag älskar dig!''. sade jag och tårarna forsade ner för kinderna.
Jag visste att jag inte kunde berätta sanningen om planen, då skulle han rusad ut härifrån och leta rätt på Seth och Roy. Och då blir det ännu mer pinsamt.

Han slickade sig om läpparna och tittade djupt in i mina ögon.

'' Jag gjorde inget med Bruce! Vi somnade bara, inget hände! Inget!''. 

'' Fuck!''. sade han och slog ännu en gång i väggen.

Jag såg hur blod rann ner från hans knogar. 

'' Justin, lugna dig!''. sade jag och tårarna rann ner för mina kinder.

Jag såg hur hans ansikte mjuknade när han såg alla tårar som rann ner för mina kinder.

'' Kom, vi åker hem till mig!''. sade jag.

Han sa ingenting utan att följde bara efter mig.

Han vinglade fram i korridoren men jag skyndade mig fram och tog tag om hans midja så han inte ramlade.

Dem få människorna i korridoren hade blickrna på oss.

Men just nu sket jag i det, det viktigaste nu var Justin. 

Han måste vila och få bort alkoholen ur blodet.

Jag tog hans jacka ur hans skåp och min väska innan vi skyndade oss ut.

'' Har du din bil här?''. sade jag. 
Men insåg sen hur dumt det lät. Han skulle ju aldrig köra full?

Han nickade.

'' VA? Har du åkt hit full?''.skrek jag chockat.

'' Fan eller att jag skulle gå!'. sade han.

Jag himlade med ögonen och tog bilnyckeln ur hans ficka och låste upp hans fisker karma.

Jag satte han i passagerar sätet och klev in i förarsätet.

När jag startat bilen och börjat köra började Justin sjunga igen.

'' Hey i heard you where a wild one, ooooouuuuh!''. 

Sedan fortsatte han låten ut.

Jag lät han sjunga, hans röst var underbar. Det var som godis till mina öron. 
Jag har aldrig hört honom sjunga, och det som förvånade mig var att det lät bra. Riktigt bra.

Varför har han inte sjungit tidigare?
Ett leende spreds på mina läppar vilket märktes av Justin direkt.

'' Vad?''. spottade han fram.

'' Du sjunger bra!''. 

'' Pfft!''. sade han och tittade ut genom fönstret.

 

Tack och lov var inte Jenna hemma när vi kom hem så jag drog upp honom till mitt rum och la honom  i sängen.

Han sa inget, han bara tittade på mig med stora ånger fyllda ögon.

Jag sa inget utan gick ner till köket och tog ett glas och fyllde det med kallt vatten.

Sedan gick jag upp till honom och satte mig ner brevid honom i soffan och räckte honom glaset.

'' Drick det här!''. sade jag med lugn röst.

'' Tack.''. mumlade han och drack ur hela glaset på en gång.

'' Det är vatten!''. sade jag.

'' Aha!''. sade han.

Jag himlade med ögonen. Antagligen trodde han att det var sprit.

'' Vila lite, du ser helt slut ut..''. sade jag.

Han nickade till innan han la sig ner i sängen. Jag tog en filt och la den över honom. 

Jag kan inte fatta att jag skippar skolan om och om igen för hans skull.

Mina betyg har säkert sjunkit som bara den.

Och om några veckor är det jul. 

Runt 3 veckor. 

Jag hade inte köp julklappar eller nånting. Och julkänslan var verkligen inte här heller.

Jenna och Jag hade inte ens julpyntat.

Efter nån minut såg jag hur Justins ögonlock var stängda och hur han tog djupa andetag. 

Han hade somnat.

Jag tog glaset ur hans hand och gick ner och fyllde det med iskallt vatten igen.

Sedan tog jag några huvudvärks tabletter som han antagligen skulle be om när han vaknar.
Sedan gick jag upp igen och la det på sängbordet.

Jag slog mig ner i den mjuka fluffiga fotöljen i hörnet av rummet och skådade Justin där han låg.

Så fridfull och vacker.

Han var så otroligt vacker. Det var nästan läskigt hur otroligt snygg han var.

Även fast hans vita-tshirt var otroligt skitig och hans jeansväst var smutsig och trasig och hans jeans var nog värst, helt leriga och full med något blött på samt hål i. 
Jag hade ingen anning om vad han hade varit eller vad han hade gjort.

Och jag hoppades på att han kommer ihåg vad som hänt, iallefall lite.
Och att han berättar det för mig.

Jag kände hur sömnen tog över mig, jag hade ju trots allt somnat väldigt sent igår.

Innan jag visste att jag skulle somna tog jag upp mobilen och skrev ett snabbt sms till Bonnie.

Sedan stoppade jag ner den i fickan och gjorde det bekvämare för mig i fotöljen.

Sedan slöt jag mina ögon.

 

 

Jag vaknade till med världens huvudvärk. Vafan hände igår? Idag? Imorse?

Jag slog upp mina ögon och skådade det bekanta rummet.

Cassandras. 

Mina ögon for upp och paniken steg inom mig. Hur kom jag hit? Och vad gjorde jag här?
Frågor bubblade upp i mitt huvud tills jag såg Cassandra sitta i fotöljen i hörnet av hennes rum.

Varför satt hon där? Jag reste mig försiktigt upp och hamnade i chock när jag såg mina smutsiga kläder.
Vafan hände igår? 
Jag hade små minnes luckor i huvudet som gjorde mig frustrerad. Jag ville veta precis allt som hänt igår.
Men det ända jag kom ihåg är att jag hittade någon bar utanför Startford där jag tog shot efter shot. 

Sen då jag var i skolan och Cass kom. Sen att vi var inne på tjej toan av någon konstig jävla andledning.
Sen när Cass berättade att hon inte legat med Bruce.

Allt annat var svart.

Fuck, tänk så har jag varit otrogen?

Jag smög fram till Cass och bar upp henne i min famn innan jag la henne i sängen. 

Min panna värkte något så in i helvete. Samt huvudet. 

Jag såg en huvudvärks tablett och ett glasvatten på sängbordet, Cassandra är verkligen en ängel.

Snabbt svlade jag tabletten och gick in på toan.

Jag möttes av en chock.

På min panna hade jag värsta såret med små små glasbitar i.

Det var då det slog mig, jag hade fått ett glas i pannan av någon brud på baren som jag försökte ragga på.

Jag beslöt att skita i det och lät Cass göra det senare.

Sen gick jag ut till sovrummet och kröp ner under filten brevid Cass och la mig bakom henne och drog filten tätare om våra kroppar.

Jag ångrade verkligen att jag drack, för jag kommer inte ihåg ett skit.

Med tusen tankar i huvudet somnade jag tillslut.

 

 

Jag vaknade av att någon stirrade på mig. Jag slog upp ögonen och mötte Justins vackra hazzelbruna ögon.

'' Hej!''. sade jag med hes röst.

''Hey!''. sade han och smekte min kind.

Jag såg att han var förvirrad. Antagligen hur han kom hit och så.

'' Hur mår du?''. sade jag och bet mig i läppen.

'' Sådär, huvudet värker lite..''. sade han och bet sig också i läppen.

Vi båda var nervösa. 

'' K-ommer du ihåg n-nånti-ing?''. stammade jag fram och tittade ner på våra kropper som var  tättintill varandra.

Han skakade på huvudet. '' Inte så mycket.''.

Jag nickade. 

Du kallade mig hora.. tänkte jag med en suck

'' Va? gjorde jag?'. sade Justin förvånat..

Fan. '' Tänkte ja högt?''.

Han nickade. 

Min mun formade sig till ett litet 'o'. '' Förlåt..''.

'' Nej! Jag är tacksam att du berättade. För då kan jag be om ursäkt.. Förlåt att jag kallade dig det. Jag var arg. Och full. ''.

'' Varför var du ens full?''.

'' För jag kunde inte ens tänka tanken att se dig med någon annan!''. mumlade han nervöst.

Jag la mitt huvud på sne och tittade in i hans ögon. 

'' Jag kommer aldrig lämna dig, jag älskar dig Justin! Oavsett allt som hänt och kommer jag alltid finnas här!''. sade jag och kände hur mina tårar om kinderna var på väg att tårka.
Han slickade sig om munnen vilket var riktigt sexigt. Hans hår var ruffsig och hans fylliga läppar var lite blöta, jag kunde ta honom här och nu.

'' Jag älskar dig!''. sade han och mötte min blick. 

Ett litet leeende spreds på mina läppar. '' Jag älskar dig med!''. 

Han drog in mig i sin famn och kramade om mig hårt.

Det var här jag passade in, i hans famn.

Jag la mig på hans bröst med hans armar tätt intill min kalla lilla kropp.

Jag började nervöst dra små cirklar på hans bröst och var osäker på hur han kommer regarea över min kommande mening.

'' Låg du med någon?''.

Jag kände hur han stelnade till under mig, '' J-jag vet faktist inte.. Förlåt.''.

'' Inget att säga förlåt över, kommer du inte ihåg, kommer du inte ihåg..''. mumlade jag.

 Han nickade och drog sin hand under min haka så jag skule möta hans blick.

'' Kan du lova mig en sak?''.

Jag nickade milt. 

'' Vad som än har hänt när jag varit full, kan du fortfarande stanna vid min sida?''.

Jag bet mig i läppen. '' Självklart!''. 

'' Bra!''. sade han och tröck sina mjuka läppar mot mina.

Fyverkerierna kom, jag hade verkligen saknat dem, och Justins underbara läppar.

MIn tunga slank atuomatiskt in i hans mun och hans i min.

Wow, en dag utan hans läppar var verkligen svårt. Men jag hade klarat det. 

Jag la mig över honom och kände hans händer placeras på min rumpa.

Hans händer smekte min rumpa försiktigt vilket orsakade att ett litet stön lämnad emin strupe.

Men tack och lov kvävdes det av Justins underbara läppar.

Jag drog min ena hand igenom hans silkeslena, men smutsiga hår, och denna gång va det han som stönade.

Ett nöjt flin spreds på mina läppar innan jagkände hur han rullade runt och hamnade över mig.

Hans läppar lämnade mina och började träva ner längs mitt käkben mot min hals.

Gud jag hade verkligen saknat det här.

Jag avslutade den heta hångelstunden och mötte hans blick.

'' Jag älskar dig!''. 

Gud det kändes så underbar att säga det och mena det till 110%. 

'' Jag älskar dig med!''. sade han och ett leende spreds på våra läppar.

Nu var det uträtt, nu är det bara det ikväll som återstår.

Oboy, det kommer inte sluta bra. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag såg hur svettet bildades i deras pannor och hur dem genast blev nervösa.

Jag var förvirrad, vad snackade dem om?

'' Vilket uppdrag?''. upprepade jag.

'' Öh..''. sade Seth och kliade sig nervst i nacken.

Ilskan bubblade upp inom mig.

'' VILKET JÄVLA UPPDRAG?''. röt jag frustrerat.

Jag förstog direkt att det hade med gänget att göra, och att det hade något med att någon skulle komma till skada.

'' Jo.. Vi fick en order av Bruce.. att.. du skulle.. följa med och göra ett.. jobb med oss.. '' sade Seth.

Mina ögonbryn for ihop. 

'' Va? Vilket jobb? Vad snackar ni om?''. 

'' Vi har ett jobb att göra, och vi behöver fler personer. Och du är en av dem.''. sade Roy.

Jag var förvirrad, jag förstog inget. Det var som det fanns ett stort svart hål i mitt huvud.

'' Vilka vi?''.

'' Hela gänget, + några killar från Vencouver och Toronto!''. 

Jag nickade.

'' Så vad är de för jobb?''. sade jag med ett litet leende.

'' Vi ska ta ner Slyders. ''. 

Min haka föll till golvet. '' Va?''. 

Dem nickade. '' Vi ska döda dem!''. 

Rädlsan tog över. Döda? Jag vill inte döda någon?

'' V-va? D-döda-a dem-m?''. stammade jag fram.

'' Det är order från Justin och Bruce.''.

'' Vet Justin om att jag ska vara med?''.

Dem skakade nervöst på huvudet.

'' Oboy.. Han kommer få ett av sina utbrott gånger 2..''. mumlade jag.

'' Du tror inte vi fattat de redan? Han kommer slå ihjäl oss.''. 

Jag kunde inte undgå att lämna ifrån mig ett litet fnitter. 
Trotts rädlsan kände jag mig hyper. Mitt första 'uppdrag' med killarna och mitt första uppdrag ever. 

'' Så, när är de?''. flinade jag.

Dem tittade på mig frågandes eftersom ett leende lekte på mina läppar.

'' Imorgon, varför så glad?''.

Jag röck på axlarna och leende blev större.

'' Mitt första uppdrag..''. 

'' Och ditt enda!''. sade Roy skarpt.

'' Va? Bara ett?''. tjöt jag med besvikenhet i rösten.

Dem nickade.

'' Vi har fått ett par personer som inte kunde komma imorgon, dem ansluter till gänget i helgen!''.
Jag började genast tänka på Atlanta.

Justin kanske inte ville följa med om dem kom hit.

Jag gavifrån mig en svag nickning och bet mig i läppen.

'' Vad är de?''. sade dem och vi började gå ut från gymmet.

'' Jag har köpt biljetter till Atlanta..''. började jag.

'' Och?''. sade dem i kör.

'' För mig och Justin!''. 

'' Ahaaaa!''. sade Seth som nyss förstog vad jag pratade om.

'' Varför Atlanta?''. sade Roy.

'' Jag har hittat hans föreldrar.''. sade jag nervöst.

'' VA?!?!''. skrek dem så blickarna drogs mot oss.

Ett nervöst skratt lämnade min sturpe innan jag öppnade dörren och möttes av den kalla vinterluften.

Hoppas dem inte blev sura på mig.

Och jag hoppades verkligeninte på att Justin blir sur på mig.

'' Ja! Jag vill att han ska träffa sina föreldrar, okej?''. tjöt jag och slog ut med armarna.

Roy bet sig i läppen. '' Det kanske inte är en sån bra ide Cassie?''.

'' Jag skiter i de! Han förtjänar att se sin familj, även fast dem inte vill de eller inte!''. sade jag.

Dem gick fram till mig på parkeringen och tittade nervöst på varandra innan dem vände blicken till mig.

'' Okej..''. suckade Roy. '' Jag vet faktist inte hur Justin kommer reagera, så lycka till!''.

'' Han kommer inte röra mig Roy!''.

'' Nej! Jag vet! Men ifall..'''.

Jag himlade med ögonen och hoppade in i bilen.

Att dem kunde tro at Justin skulle slå mig. Han skulle aldrig slå mig. Aldrig.

Dem körde hem till mig, äntligen skulle jag få duscha.

'' Vi kommer hem till dig efter skolan och går igenom planen!''. sade Roy.

Jag nickade.'' Ses imorgon!''. Innan jag klev ur och joggade in till huset.

I soffan låg Jenna med en skål med glass och tittade på tv:n. 

Jag kände mig ofräsh så jag sa bara ett snabbt hej innan jag skuttade upp på mitt rum in till badrummet.

Jag drog av mig kläderna och klev in i duschen.

Sedan slog jag igång vattnet och lät det rinna över min svettiga kropp.

En våg av lättnad sköljde över mig. Jag känner mig obekväm svettig och blev tvungen att duscha.

Jag tvättade håret och kroppen innan jag virrvlade en handuk runt kroppen och klev ut.

Jag rakade benen och smörjde sedan in dem med body lotion från Victoria Secret.

Doften drogs in i min näsa och luktade gudomligt.

Jag tårkade mitt hår snabt med handuken eftersom mitt hår var rätt tunt så det tårkade rätt fort.

Sedan tog jag på mig underkläderna jag tagit med mig in på toan samt mitt linne och mjukis byxor.

Jag öppnade dörren och klev ut och ett litet skrik lämnade min strupe.

'' Vad gör du här?''. sade jag chockat.

Han röck på axlarna. '' Roy och Seth kunde inte komma så jag kom istället!''.

Jag nickade och slog mig ner på sängkanten. 

'' Ska du berätta om planen?''.

Bruce nickade.

Ärligt talat hade jag förväntat mig att Justin skulle sitta där men tydligen inte. 

Han tog fram en stor karta och la den på sängen.

Sedan började han förklara ingångarna till huset som tydligen var SLyders.

Var alla förmodligen skulle vara, vilka vägar gänget tar in och sånt.

Sen berättade han om hur dem var, starka, hur dem såg ut, namnet och så.

Jag vet inte hur länge vi sat där men det var runt kanske 2 timmar.

Jag kände hur tröttheten tog över mig.
Nyduschad och tränat hela dagen gjorde en helt slut. 

'' Så jag hörde att du var riktigt bra när du tränade?''. flinade han.

En rödnyans spreds om mina kinder.

Varför rodnade jag? Och varför just inför honom? 

'' Ja, eller de var de Roy och Seth sa!''. 

'' Jag tror dem talar sanning, såg hur du och Justin tränade i skogen!''.

Mina ögon for upp. '' Det var DU?''. 

Han skrattade och nickade sedan. '' Det var jag, ville kolla så han verkligen tränade med dig, och det gjorde han. Och du var riktigt duktig!''. 

Jag log. '' Tack, visste inte att jag kunde göra så! Men tydligen kunde jag de!''.

Han gav mig ett stort leende innan han nickade.

Vi började genast gå igenom vilken tid och vart jag skulle träffa dem.

Tydligen skulle Bruce hämta upp mig och vi skulle åka till huset.

Men det som skrämde mig var att Justin skulle flippa ur när han såg mig inne i huset.

Han skulle bli såförbannad, mer än han redan var nu.

Jag bet mig nervöst i läppen. 
'' Är något fel?''. sade han.

'' Jag bryr mig för mycket. Det är problemet!''. 

 

'' Om Justin?''. 

JAg nickade. '' Det känns som han inte ens vill att jag ska bry mig om honom!''.

Bruce satte sig närmre mig och tog min ena hand.

'' Han vill att du bryr dig om honom, men ibland kan du bry dig lite FÖR mycket! Inget illa menat, men jag har märkt det!''.

JAg nickade.'' Jag älskar han så mycket så jag blir orolig för varje gång han går på ett uppdrag eller något!''.

'' Jag förstår, men du måste lita på honom. Visst han har sina utbrott men han kan inte rå för det. Och jag vet att han älskar dig, jätte mycket!''.

Ett leende spreds på mina läppar. '' Tack Bruce!''.

Han log. '' Så lite så!''.

Vi började genast prata om allt fårn himmel och jord. I flera timmar.

Och det var också riktigt kul.

 

Jag vaknade till av att jag låg otroligt skönt.
Jag sneglade upp och mötte Bruce's blick.



Ett litet skrik lämnade min strupe. Vafan gjorde jag på hans bröst?
Ett leende spreds på hans läppar.
Det var då det slog mig. VI måste somnat när vi pratade igår. 
Åh, har jag legat på hans bröst hela natten?

 

Bruce hade dragit iväg för att göra något, han berättade inte vad och jag brydde mig inte ett skit heller.

Skuldkänslorna att skrika på Cassandra växte bara mer och mer för varenda jävla dag!

Det var så jävla frustrerande, jag har skrikit på tjejer och skitit i det.

Men med Cass, det gick bara inte och det gjorde mig så jävla frustrerad.

'' Så allt är klart?''. sade Nick och tog en klunk av sin öl.

Jag nickade.

'' Ja antagligen, när kommer grabbarna från Toronto och Vancouver?''. 

'' Imorgon på dagen!''. sade Roy.

Jag nickade innan jag hällde upp lite wiskey i ett glas.

Det var verkligen annorlunda att inte ha henne här.

'' Tänker du på Cass?''. sadeSeth.

Jag nickade och tog en stor klunk av wiskeyn.

'' Gå till henne!''. 

Jag tittade upp och mötte hans blick. '' Hon hatar mig?''.

'' Nej det gör hon inte! Gå till henne!''. 

'' Klockan är snart tolv?''. 

'' Och?''. 

Jag reste mig upp och gick upp till mitt rum. Jag slängde mig med en suck i min stora säng och riktade blicken upp till taket.

Mina tankar börjde fyllas med Cass. Första gången vi träffades, första gången vi kysstes, hennes leende. 
Allt om henne fyllde mina tankar.

Jag vet inte hur länge jag låg där och tänkte på henne, men det kändes som en evighet.

Jag sneglade på klockan. 06.15! 

Kanske skulle jag kunna åka till henne och lägga mig brevid henne i sängen?

Jag tog min mobil, nycklar och sprang sedan ner.

Visst var jag trött, men just nu sket jag i det.

Jag sprang ner till nedervåningen som var nästintill kolsvart innan jag drog på mig skorna och jackan och gick ut till bilen.

Fan jag skulle inte orka med skolan imorgon, eller ja, idag.

Jag körde ås fort jag kunde till Cass hus och parkerade bilen vid gatan.

SEdan joggade jag tillbaksidan där hennes fönster var.

Jag klättrade försiktigt upp för stupröret och sneglade in genom fösntret.

Ilskan spreds inom mig och jag var så nära på att slå in fönstret här och nu.

I sängen låg Bruce med Cass på bröstet, båda låg och sov.

Cass linne var uppdraget till naveln och mjukisbyxorna var lite nerdragna. 
Hennes hur var ruffsigt och desamma med Bruce.

Jag gled ner från stupröret och skrek rakt ut. Var hon otrogen mot mig?

Ilskan belv starkare och starkare och jag sprakade till på huset.

'' Jävla hora!''. röt jag och gick med bestämda steg till bilen.

Jag kan inte fatta att hon gjort det med, honom!

När jag hoppat in i bilen startade jag den och körde med gasen i botten ut på motorgävgen.

Jag hade ingen anning om vart jag skulle ta vägen. 

På något sett måste jag få ut min ilska!

Jag bara körde och körd etills jag kom till nån gammal mack. 

Där parkerade jag bilen och slog hårt till på ratten.

Varför gjorde hon det? Och med honom? 

Jag var sårad och arg, varför just hon. 

 

 

'' Bruce!!''. tjöt jag. 

Han skrattade till. JAg satte mig hastigt upp och drog handen genom håret.

'' Va? Vad gör du här?''. 

Han himade med ögonen. '' Vi måste somnat igår.''. 

'' Antatligen..''. 

Han nickade. '' Precis.''

'' Shit. Shit. Shit!''.

'' Vad är de?''. 

'' Jenna kommer undra vem du är !''.

Han rynkade på pannan. '' Och?''.

'' Ja vafan ska jag säga? Hon vet att jag är tillsammans med Justin''.

'' Inte fan vet jag? Säg att vi pratade om att du och Justin bråkade och vi somnade?!''.

'' ÅH! Hon kommer tro att vi legat eller något!''.

'' Men det har vi ju inte?''. 

Jag suckade. '' Nej, men du vet inte hur hon är..''. 

Jag reste mig upp och gick in till min WIC och böt snabbt om.

Det fick bli ett pa ljusa trasiga jeans coh nån blommig långärmad topp. Sedan lite silvermsycken.

Sedan gick jag ut och såg att Bruce fortfarande låg i sängen.

'' Ska inte du dra hem?''.

'' Jag kan skjusa dig till skolan!''.

Jag nickade. '' Aha, tack!''.

Han gav mig ett svagt leende innan han drog upp sin mobil och började fippla med den.

Jag sminkad emig lite snabbt och satte upp håret i en slarvig knut innan jag tog på mig lite parfym.

Sedan packade jag väskan med mina gjorda läxor, plåmbok, nycklar och lite extra saker.

'' Jag ska bara äta frukost sen kan vi åka!''. sade jag.

Han nickade och reste sig upp.

Vi gick ner tillsammans och medans tänkte jag ut en förklaring att säga till Jenna.
Att han bara var en vän? Då skulle hon antagligen rynka på pannan eftersom han såg riktigt bra ut.

En frustrerad suck lämnade min strupe innan vi gick in till köket där hon stog lutad mot köksön.

'' När börjar d..-''.

''-.. Jenna, det här är Bruce.!''. sade jag och ett leende spreds på hennes läppar.

'' Hej, Jenna!''. sade hon och sträckte fram sin hand.

'' Bruce!''. sade han och log.

'' Så.. Vem är han?'.'

'' Det är en av Justins vänner!''. sade jag och log enrvöst.

Hennes ögonbryn for upp. '' Och vad gör han här?''.

'' Öh.. Vi pratade igår, jag och Justin bråkar så somnade iv!''.

Hon log retligt och nickade.

'' Gå och sätt dig i soffan så kommer jag med frukost!'' .sade jag åt Bruce.

Han nickade och gick in till vardagsrummet och slog sig ner i soffan.

'' Han är ju farligt het!''. sade Jenna.

'' Shhh!!''. tjöt jag, då jag visste att Bruce hörde och hade ett snett leende på läpparna.

'' Han är en idiot!'. sade jag och hon höjde på ögonbrynen.

 

Jag vände mig sedan om och öppnade kylen för att sedan ta fram frukost tillbehör.

Jag var inte direkt hungrig men jag var tvungen att äta.

När jag var klar tog jag mitt glas oboy och mackorna och gick ut mot vardagsrummet.
Jenna slängde en blick mot mig vilket gjorde så jag himlade medögonen.

Typiskt systrar, tänkte jag innan jag slog mig ner i soffan brevid Bruce..

---

Dam, dam dam! :o 

Hur kommer Justin reagera i skolan? :) 

KOMMENTERA! :) 

Hey!

Tänkte bara klar göra att bilderna och rykterna från TMX om att Justin röker på är FEJK!
FEJK!

Det är INTE Justin! Det är en kille som heter Robin Verrecas. 
Han liknar Justin något så otroligt och har samma klädstil +  hår.

Och han använder NIKE SKOR, som visas på bilden.

 

Jag tror inte Justin bärt NIKE SKOR i hela sitt liv! Jag har inte sett en ända bild med ett par såna på.

DET ÄR INTE JUSTIN!

Han skulle aldrig göra det mot oss. Och jag VET att han inte skulle röka på med en paparazzi i rummet.

Eftersom det tydligen sägs att dem är i ett hotell rum.
Och det skulle sitta vakter runt honom, ¨och åtminstånde någon VI kände igen.

Men det gör det inte för det är INTE Justin! :) 

Klar gör bara det för er som är förvirrade! :) 

Kram!

 

 

 

JUSTINS PERSPEKTIV:

När jag fått mitt '' utbrott '' på Cassie drog jag direkt hem till Bruce, Alex och Nick.

Jag hade så jävla mycket skuldkänslor över att jag skrek på Cass.

Jag var tvungen. Även fast allt bara var en akt. 

Dem här 2 dagarna framöver kan jag inte umgås med henne.

Grabbarna och jag ska planera nogrannare på planen mot Slyders gäng. 

Den måste vara vattentät, inget får gå fel för då kan allt förstöras.

Och hade jag sagt till Cassandra att vi inte skulle kunna träffas dem här två dagarna skulle hon vilja veta varför.

Och hon får verkligen inte veta om det här.

Jag slängde upp dörren när jag kom hem och smällde igen den innan jag sparkade av mig skorna och gick till vardagsrummet.

Där satt alla med en stor karta på bordet och snackade.

'' Tja, har ni kommit nån vart?''. sade jag och slog mig ner i soffan brevid Bruce.

'' Ja, dem har bytt ställe, ett lite utanför Stratford. Rätt nybyggt, Nick fixade kartan över alla ingångar till huset och vart alla rum ligger!''. sade Bruce och jag skådade kartan.

Huset var rätt stort. 
Men skulle hela gänget vara där skulle det inte vara något problem.

'' Här är kartan på nedervåningen, här är ytterdörren, bakdörren och möjliga vägar in genom fönster!''. sade Nick och pekade på dörrar och fönster.

Jag nickade.

'' Här är vardagsrummet, köket, och 2 andra rum som jag inte vet vad dem har till. Antingen sov rum eller vem vet vad. Här är en toalett, med ett fönster som någon kan ta sig in på!''. fortsatte han och pekade på alla rummen.

Han förklarade alla möjliga vägar in och rummen på övervåningen och nedervåningen, sen källaren som bestog av ett stort rum, en smal lång gång och ett litet rum. 

Han förklarade också var dem brukade hålla till och sånt.

'' Dem har ockås kameror i varenda rum och det systemet håller Alex på att komma in på''.

Som sagt, Alex är den som är bäst på datorer i ''huset'', och Bruce då.

Tack och lov att vi har dem.

Alex satt i en fotölj med en dator i knät och tröck runt för fullt.

Ärligt talat blev jag jävligt peppad över det här, vi har inte gjort något så här stort på ett tag.

'' Okej. Bra! Hur ska vi ta oss in?''. sade jag.

'' Vi tar det sen när Roy och Seth kommit hem, fixade du det med Cassandra?''. sade bruce.

Jag nickade. 

'' Hon tror att jag är förbannad och vill vara ifred. Ringer hon får ni säga att jag vill vara ifred.''.

Dem nickade.

Slyder skulle aldrig skickat sina grabbar på Cassandra, för nu ska dem få betala.

 

 

När jag äntligen kom hem från skolan slog jag mig ner i soffan.

Justin hade varit i mina tankar hela dagen. Han hade inte ringt eller smsat.

Var de mitt fel alltihop?

Jag slog på tv:n och zappade mellan kanalerna. 

Var det mitt fel ändå? Var de mitt fel att Justin förendrades?

Mina tankar avbröts av att min mobil började ringa. Med en suck sträckte jag mig efter den på vardagsrumsbordet och svarade.

'' Cassandra..''. sade jag med en suck.

'' Är du hemma?''. sade en bekant röst.

'' Vem är de?''. sade jag och mitt hjärta började slå fortare och fortare.

'' Roy!''. 

Jag pustade ut. '' Fan du skrämde livet ur mig!''.

Ett hest skratt lämnade hans strupe. '' Men är du hemma?''.

'' Ja? Vadåra?'.

'' Jag och Seth kommer och hämtar dig!''. 

Mina panna riynkades. '' Och varför det?''.

'' Det får du se då, ta på dig tränings kläder!''. 

'' Ehm.. Okej!''. sade jag och det började tuta i telefonen. 

Han hade lagt på.

Vad hade hänt? Och vad skulle vi göra?

Jag skyndade mig upp på övervåningen och drog på mig ett par tighta träningsbyxor, sport linne och en tjocktröja.

Klockan var strax över 5 och det började redan bli mörkt. 

Jag blev ännu förvirrad varför jag skulle ha träningskläder på mig?

Snabbt satte jag upp håret i en toffs innan jag tog min mobil och sprang ner.

Det knackade på dörren, antagligen Roy. Så jag skyndade mig fram till dörren och öppnade.

Där stog han och Seth.

'' Hey!''. flinade jag.

'' Färdig?''.

Jag nickade innan jag tog min jacka och drog på mina skor innan jag gick med dem ut till deras bil.

 

Vi åkte och åkte, det kändes som en evighet. 

'' Vart ska vi Roy?''. sade jag och försökte se om jag kände igen mig, men det gjorde jag inte.

'' Vi ska träna!'. sade seth.

'' Varför de?''. sade jag frågandes.

'' Därför!''.

En suck lämnade min strupe innan jag lutade mig bakåt i sätet och tog upp mobilen.

Inget sms från Justin, och inget samtal.

Det kanske var bäst om jag lät honom vara ett tag.

Istället så skickade jag iväg ett sms till Jenna.

Innan jag stoppade ner mobilen i fickan igen.

Tiden gick och jag hade ingen anning om vart vi skulle. 

Roy stannade bilen och vi var utanför ' The Box '. Vafan gjorde vi här?

'' Ehm.. Vad gör vi här?''. sade jag förvånat.

'' Du ska träna!''.

'' Jag? Ni då?''. 

'' Vi ska hjälpa dig träna!''. flinade Seth.

'' Okej?''. sade jag frågandes och klev ut ur bilen.

Vi gick tillsammans in till gymmet och tack och lov var det inte så många där.

Läskiga flin spreds på deras läppar.

'' Kom!''. sade Roy innan han drog bort mig till tyngdlyftningarna.

'' Lägg dig!''. sade han sedan.

Jag gjorde som han sa och la mig ner under hjärnröret med tyngderna på.

Seth och han började lyfta på vikter, det såg väldigt mycket ut.

'' Ska jag lyfta de där?''. 

Dem nickade. '' Vi hjälper dig.''.

'' Varför ska jag träna för?''. sade jag.

'' Därför!''. svarade dem båda i kör.

Jag suckade och tog ett stadigt grepp om den och lyfte upp den. Armarna stramade av vikterna.

Det var så tungt så mina armar började skaka.

'' Roy!!''. tjöt jag och kände hur tyngden åkte längre och längre ner mt mitt bröst.

Han tog tag om den och lyfte upp den utanproblem.

Jag andades ut och släpte ner armarna.

'' Ta av lite vikt!'. sade jag sedan.

Dem skrattade och tog av hälften. Tack och lov.

Jag tog tag om den och denna gång var det lagom. 

'' Tack det här blev bra!''. sade jag coh började lyfta den upp och ner.
Dem tog varsin liten vikt och började träna medans jag tog den stora.

Jag hade ingen anning om varför jag gjorde det här, det lär vara bra annars gör jag det här i onödan.

EFter ungefär 10 minuter lastade dem på lite till.

Visst vart det tungt men jag klarade det.

'' Inte illa!''. sade Seth.

Ett leende spreds på mina läppar innan jag hängde upp den igen.

'' Så vad ska jag göra nu?''. 

'' Springa!''. sade Roy.

Jag nickade och gick fram med dem efter mig till springbandet. Jag startade det och började springa.

Svettet började bildas i min panna, varför gjorde jag det här?

Seth ökade farten mer och mer vilket orsakade att jag var tvungen att springa fortare.

'' Lägg av Seth!''.

Han skrattade till innan han slutade och sänkte ner farten. 

Jag sprang och sprang och mer svett bildades i pannan och mina ben blev ömmare och ömmare.

Snabbt stängde jag av den och mina andetag blev häftigare.

'' Kom vi ska boxa lite!'. sade Seth och han och Roy tog tag i mina armar och vi började gå mot rummet med boxnings handskar, boxnings kuddar och sånt.

De hade ett eget litet rum. 

Jag skulle precis öppna dörren intill rummet då den öppnades och jag krockade in i någon.

'' Oj för-..''.

''..-Men ser man på. Lilla Miss Davids är här tillsammans med.. Roy & Seth!''. sade en bekant röst.

Min blick gled upp och mötte dem känslolösa bruna ögonen.

'' Cass, backa!''. sade Roy och han och Seth ställde sig framför mig.

'' Vad gör ni här Slyders!''. fräste Seth.

'' Wow, t ett chillpill SethBoy, alla har rätt att vara här!''. svarade han.

'' Inte du Cain!''. fräste Roy.

JAg var som i en trans, jag kunde inte prata och knappt andas. Vad gjorde han här?

Mitt hjärta dunkade i hundraåttio och andetagen blev tyngre och tyngre.

Bakom Cain stog två killar som jag aldrig sett förut.

'' Hah, va du är grinig då!'. skrattade Cain.

Jag skådade honom noga. 

Efter allt han gjort mot mig kunde jag inte undvika att tycka han var otroligt snygg.

Hans svarta hår, snea leende. Han såg ju inte dum ut.

Men ändå tyckte jag han var otroligt äcklig.

'' Stick härifrån Cain!''. röt Roy. 

Jag såg hur hans knytnävar spändes.

'' Om jag inte vill då?''. sade han och flinade snett.

'' Då tvingar vi dig!''. svarade Seth.

JAg var tvungen att stoppa dem innan något allvarligt hände, det sista jag ville var att dem skulle hamna i trubbel.

Jag gled emellan dem och ställlde mig mellan killarna.

'' Lugna ner er! Roy, Seth kom!''. sade jag och tog tag om deras armar och tryckte mig förbi dem in i rummet.

Ett hest skratt lämnde Cain's strupe.

'' Ser att du blivit sexigare Davids!''. sade Cain.

Ilskan bubblade upp inom mig. 

Jag gick fram till honom och slog han hårt över kinden.

'' Äckel!''. fräste jag och smällde igen dörren i ansiktet på honom.

Jag låste dörren och vände mig sedan om.

Framför mig stog Roy och Seth med varsitt nöjt leende på läpparna.

'' Tänkte slå till honom men du klarade det fint!''. flinade Roy.

Ett nervöst leende spreds på mina läppar. 

'' Tack!''.

Rädlsan över Cain har försvunnit, jag är inte rädd för honom längre. Bara väldigt äcklad.

'' Så vad ska vi göra nu?''. 

Seth tog fram ett par rosa boxnings handskar. '' Boxas!''.

Ett stort leende spreds på mina läppar innan jag tog emot dem och drog på mig dem.

Roy tog på sig ett par svarta handskar som han bad mig slå mot.

Med all min krat slåg jag mot hans handskar. 

Han backade bakåt lite, chockad över hur hårt jag slagit innan han ställde sig i en stadig position och jag slog - om nu möjligt - hårdare.

Efter att ha slagit ett tag bad Roy mig sluta.

'' Shit, du slår inte lite hårt eller!''.

'' Vadå klarar inte lilla Roy lite slag?''. sade jag med bebis röst och prutade med rösten.

'' Jo det gör jag, men du borde slå på den där boxnings kudden istället!''. sade han och pekade på en svart kudde.

Jag nickade och började slå mot den.

Trots boxningshandskarna gjorde det ont i händerna, men jag fortsatte slå.

Det var ju inte direkt tråkigt om jag säger så.

Det är ett bra sett att ta ut ilskan på. Vilket jag gjorde.

Ilskan över hur stor idiot Cain var och att Justin blev så förbannad över mig, sen den vidriga Jessica.

Allt åkte ut på den svarta kudden framför mig.

Efter ett par rätt många slag gav jag upp och pustade ut.

'' Arg?''. flinade Seth.

'' Skoja inte, var tvungen att ta ut min ilska!''. sade jag och bet mig i läppen.

Dem båda skratta. '' vi såg det!''. flinade Seth.

'' Okej nu ska vi lära dig slåss!''. 

'' Och varför de?''. sade jag.

'' Umgås du med oss behöver du kunna det!''. sade Roy.

'' Justin har redan lärt mig!''. 

'' Dåsa, visa mig!''. 
Ett snett flin spreds på mina läppar innan jag knäppte upp boxningshandskarna och skulle precis ta av mig dem då jag sneglade upp på Roys ansikte och såg hur leende försvan och ansiktet blev käslolöst. 
Innan jag visste ordet av tog Roy tag om mina händer och slängde iväg boxningsandskarna. 

Jag tittade upp och såg hur Roy tog fram en kniv. 

Var han helt dum i huvudet? Tänkte han döda mig? 
Hans ansikte visade absolut inga som helst känslor, inte ens ett leende. Inte ens ögonen visade nånting.

Jag to snabbt tag i hans handled och slog den över mit knä så han autmotaiskt släpper kniven.

Jag kastade första slaget och lyckligtvis landade min knytnäva rakt i hans mage. 
Han vek sig på mitten och jag tog tillfället i akt och slog honom rakt under hakan så hans ansikte flög uppåt.

Jag ville absolut inte göra det här, men att visa vad Justin lärt mig ville jag. 

Jag ville visa att jag inte var en liten oskyldig tjej, jag ville visa att jag vågade slå folk, att jag var modig. 

Och de var precis det jag gjorde.
Ett litet skratt lämnade min strupe då jag såg hur han föll ner på rygg.

'' Shit..''. hörde jag Seth säga från soffan han satt på.
En flämtning lämnade min strupe då jag föll till marken och märkte att Roy hade tagit tag om mitt ben och dragit ner mig. 
Jag såg hur han drog sin arm över min och ryckte till då jag kände en stickande känsla längs min arm.

Inte förren jag kände något kallt rinna ner för min arm märkte jag att han hade dragit kniven löst över min arm. 
'' Att bli distraherad kan få dig bli dödad..''. sade Roy och reste sig upp.
Jag reste mig hastigt upp och sneglade ner för min arm.

Tack och lov var inte såret djupt alls. 

Och det sved bara lite.

'' Justin kommer döda dig!'. sade jag.

'' Han kommer inte få reda på nånting!''. 
Han spottade ut lite blod ur munnen och drog baksidan av handen över sin mun. 

Jag hade bara lust att slå honom rakt över ansiktet, men jag kunde inte göra det.

Ett leende spreds på Roy's läppar och hans ögon fick tillbaka glimten.

'' Du var riktigt duktig!''. 

'' Tack, är vi klara nu?''. 

Han skakade på huvudet. '' en sak till!''. 

När Roy sa en sak till trodde jag verkligen inte att jag skulle vara bunden till en stol 10 minuter senare. 

Dem sa att om jag inte är försiktigt nog kommer jag hamna i situation som denna. 

Och det har jag gjort redan en gång, så det här skulle jag ha nytta av. Verkligen.
Jag drog mina armar fram och tillbaka eftersom repen grävde djupare i min hud runt mina handleder.

Tillsammans med min handled, var mina vrister också bundna. 
Jag hade inget vapen eller liknande som kunde hjälpa mig, dem hade tagit bort allting som jag kunde ha som hjälpmedel omkring mig. 

Dem hade tagit min telefon och slagit igång tidtagarurett. 
Av någon andledning ville dem att jag skulle se hur fort jag klarade det.

Jag kunde inte förstå varför jag gjorde det här? 
Det var väl bara ändå onödigt! 
En idé kom upp i mitt huvud vilket gjorde så jag började le. 
Jag vred mig om och försökte gräva ner handen i fickan men det tog mig ett tag pågrund av smärtan efter såret Roy skärt. 

Jag flinade när jag äntligen fick min tändare ur min ficka, som dem glömt tagit sträckte jag den bako min rygg och tände igång den.  
Efter någon minut kände jag hur repet låsnade och jag drog händerna isår så repet for till marken.
En lättad suck lämnade min strupe innan jag förde min uppmärksamhet till det blå/röda linjerna runt mina handleder.
Jag tog tändaren och till mina vrister och började igen bränna repet. 
Ett skratt lämnade min strupe innan repet låstnade och jag reste mig upp så repet gled ner till golvet ännu en gång. 

Jag förde sedan min blick till tidtagaruret. 34minuter och 15sekunder. 

Min blick for till Roy och Seth som stog med hakorna ner till golvet.

'' Wow!''. sade dem.

'' Var de bra?''.

Dem tittade på mig som jag var dum i huvudet. 

'' Det var fantastisk! Har aldrig sett någon annan göra det så fort!''. sade Seth.

'' Det kommer definitift gå bra på uppdraget!''. sade Roy.

Båda deras ögon for upp. 

'' Vilket uppdrag?''. 

 

 

 

 

 

'' Euw!! Justin! Sluta!''. tjöt jag men kunde inte undgå att skratta.

'' Jag vet att du gillar de. Du skriker ju mitt namn annars!''.

Jag himlade md ögonen. '' Sluta nu. Vad vill du ha och äta?''.

'' Macka? Oboy?''. 

Jag nickade och tog fram bröd och allting på bänken.

JAg kände hur Justin slingrade sina armar om min midja och lutade sin haka mot min axel.

'' Jag älskar dig!''. sade han.

Ett löjligt leende spreds på mina läppar. '' Jag älskar dig med.. Du får inte nog av att säga de va?''.

Hans underbara skratt klingade i öronen. '' Nope, faktist inte. ''. 

Jag vände mig om och la mina armar om hans nacke innan jag tröck mina läppar mot hans.

'' Oj, Oj, Oj, vad händer här?''. sade en röst och både jag och Justin frös till is.

---

 

'' Jenna!''. sade jag och tog ett kliv ifrån Justin. 

'' Hej på er, och vem är det här då?''. sade hon och gick fram till Justin.

'' Justin.. Cassandras kille!''. sade Justin och bet sig i läppen.

'' Jaha, jag är Jenna hennes syster! !''.sade hon och sträckte fram handen.

'' Ja, jag har hört mycket om dig!''. sade Justin och log milt.

Hennes ögonbryn höjdes. 

'' Kan inget annat än att säga desamma!''. 

Hon log stort innan hon vände blicken till mig.

'' Jag ska åka till jobbet, men vi ses i eftermiddag?''.

Jag nickade. '' Det gör vi''.

'' Ha så kul ni två!''. sade hon med ett litet småäckligt flin på läpparna innan hon gick ut till hallen.

Både jag och Justin pustade ut. 

Jag trodde det skulle bli stelare, men det blev det inte.

'' Gud..''. mumlade jag.

'' Så.. Du har berättat om mig för henne?!''. sade Justin och la sina händer om min midja och drog mig nämre sig.

'' Kanske det!''. sade jag och bet mig i läppen samtidigt som ett leende spreds på mina läppar.

'' Vad har du sagt då?''. 

'' Inget speciellt!''. flinade jag och tröck mina läppar mot hans. 

'' Och ska ni använda köket till något annat, städa efter er!''. ropade hon innan hon öppnade dörren och gick ut.

Både jag och Justin brast ut i skratt. 

'' Åh, hon är så pinsam!!'. tjöt jag och drog handen genom håret medans fnitter lämnade min strupe.

'' Nejdå, så vad säger du om att använda köket?''. sade Justin och började kyssa min hals.

'' V-vi måste ti-ill skola-an!''. sade jag och ett litet stön lämnade mina läppar.

Han suckade. '' Okej då!''. 

Jag gav han ett litet leende innan jag började göra i ordning varsin macka och glas oboy.

'' Justin!!''. utbrast jag medans mina ögon for upp.

'' Va?''. frågade han förvirrat.

Jag reste mig hastigt upp och rusade ut genom ytter dörren och lät blicken glida över området.

Hela stratford var täckt av ett vitt täcke. Snö. 

Visst det var den 3 december, men jag förväntade mig inte att snön skulle komma så fort.

'' Shit...''. mumlade Justin bakom mig.

Jag kände hur något blött hamnade mot min kind vilket orsakade att min blick for upp till himlen.

Det hade också börjat snöa.

Jag var överlycklig att snön kommit. 

'' Cass!''. ropade Justin och jag vände mig om och fick en snöboll rakt i ansiktet.

'' Justin!!''. tjöt jag.

Han vek sig av skratt. Skade glädje, varför blev jag förvånad?

Medans Justin skrattade tog jag upp lite snö i handen och kupade det till en boll och slängde den till området av hans mun vilket orsakade att han började spotta och hosta.

Denna gång var det jag som skrattade så jag vek mig.

'' Nudå!''. tjöt Justin och började springa mot mig.

Jag började springa längs uppfarten med mina höga pumps, inte det smartaste.

Jag hörde hur Justin kom närmre och närmre och paniken steg inom mig.

Plötsligt kände jag hur fötterna for framåt och jag föll mot marken.

Ett högt skrik lämnade min strupe men förvånadsvärt var marken rätt mjuk.

'' fuck!''. hörde jag någon mumla under mig.

Jag insåg just att jag halkat över Justin. 

'' Förlåt!''. pep jag och satte mig upp. Han började skratta och tröck upp snö i mitt ansikte vilket orakade så jag började skrika.

'' FÖRFAN JUSTIN!'. skrek jag frustrerat och tog bort all snö i ansiktet.

Framför mig låg en skrattande Justin. 

Ilskan kokade inom mig och jag tog så mycket snö jag kunde och tröck det i Justins ansikte så han började skrika.

Han rullade runt så han låg över mig och vi började genast brottas.

Ingen av oss hade jackor på oss, dock skor, tack och lov.

Snön trädde in under mina kläder vilket var otroligt kallt så hela jag började röra mig som en fisk på land.

Justin började skratta men låg fortfarane över mig.

'' Du är så söt, det vet du va?''. flinade han.

'' Nope!''. flinade jag.

'' Du är det!''. sade han och tröck sina läppar mot mina.

Mitt leende försvann sagta och jag besvarade genast kyssen.

Hans varma tunga gled in i min mun och började brottas med min. Känslan att ligga ute dyng blöt i snön och kyssa honom var otrolig.

Jag var så lycklig. Och inget skulle få förstöra det.

'' Justin!! När börjar vi?''. sade jag helt plötsligt.

Han tog upp sin mobil från fickan. '' Om 1½ timme, ta det lugnt!''. 

Jag pustade ut. '' Tack. Kan vi gå in? Jag fryser och är dyng blöt!''.

Han nickade och vi hjälpte varandra upp.

Jag försökte gå med mina super höga pumps vilket var omöjligt.

'' Justin, kan du bära mig?'.

Han skrattade. '' Varför?''.

Jag pekade ner på mina skor och han skrattade. '' Visst!''. Innan han bar upp mig i sin famn och gick in.

När vi äntligen kom in till värmen skuttade jag upp till mitt rum och ställde tillbaka min pumps innan jag tog på mig ett par strumpor och ett par convers.

Lite bättre.

Sedan fick jag ta min svarta vinterjacka med vitt fluff inuti, jag kunde inte få nog av den.
Jag sminkade om mig lite snart innan jag tog grejerna och gick ner och la det i hallen innan jag gick in till vardagsrummet där Justin satt och glodde på tvn.

JAg slog mig ner tättintill honom och tog en filt och la den om oss.

Justins arm slingrades om min midja och drog mig närmre sig.

'' Jag slår vad om att alla killar kommer köra snöbolls krig i skolan idag..''. mumlade jag.

Justin skrattade till. '' Jo, du borde akta dig om du inte vill bli ner mulad!''. flinad eJustin.

'' Våga inte mula mig, jag har precis sminkat om mig!''. 

'' Du behöver inte sminka dig!''.

Jag svarade inte för jag orkade inte med ännu ett argument om små saker med Justin.

 

Vi satt och kollade på tv ett tag och värmde oss innan det var dags att dra till skolan.

Jag hade verkligen ingen lust med det.

Men jag var tvungen.

Vi tog på oss våra kläder och gick sedan ut till Justins bil som stog parkerad på gatan.

Bilen var iskall, speciellt skinsätet. 

Justin startade bilen och slog direkt på värmen.

'' Fuck Jag hatar vintern..''. mumlade han coh gned händerna mot varandra för att få värme.

'' Jag hatar kylan men älskar snön..''. flinade jag.

'' Lite samma här..''. 

Han körde iväg från mig och bort mot skolan som tack och lov inte låg så långt ifrån.

När vi äntligen kom fram till skolan och Justin parkerat bilen klev vi båda ut.

Denna gång var kanppt någons blick på oss. Istället låg dem på värsta snöbollskriget som var igång mitt på skolgången.

Ett skratt lämnade min strupe, precis så här var det i Atlanta på min förra skola.

Alla blev galna så fort det kommit snö.

Justin gick runt bilen och flätade in sin hand i min medans vi gick mot Katelyn, Bonnie och resten av gruppen.

'' Hej!!''. utbrast Kate och slängde armarna om min hals.

'' Hej på dig!''. flinade jag och kramade tillbaka.

'' Hur mår du ?''. sade hon glatt.

'' Jo helt okej, du?''. 

'' Bra!''

Jag mötte Bonnies blick och gick fram och kramade om henne.

'' Vi måste snacka Biebs!''. sade Roy och Justin nickade.

'' Babe, kommer snart!''.

Jag nickade och fick en mjuk puss på kinden innan han gick iväg med Roy och Seth.

Direkt tog jag tag om Bonnie och Kate's armar och drog dem lite ifrån alla andra.

'' Jag måste prata med er!''. 

Dem nickade. '' Prata!''. 

'' Jag beställde två biljetter till Atlanta i helgen..''. sade jag.

Dem båda rynkade på ögonbrynen. '' Så.. Har du svårt att välja vem du ska ta med dig?''. sade Bonnie.

Jag skakade på huvudet. '' Nej! Nej! Jag ska ta med Justin, hans pappa bor där, förhoppningsvis hans mamma!''.

Bonnie tittade på Kate, Kate på henne, sedan båda på mig.

'' Vet han om det?''. sade Kate.

Jag skakade på huvudet. '' Nej. Det ska bli en överaskning..''. 

Kate bet sig hårt i läppen. ''  Okej.. Var försiktig bara!''.

Jag rynkade på pannan. '' Vadåra?''.

'' Man vet aldrig hur Justin reagerar när han för veta att ni ska träffa hans familj som han inte träffat på år!''.

Jag nickade. '' Han kommer inte skada mig''. 

Det vart genast pinsamt tyst, så jag sneglade bort på Justin, Roy och Seth som stog och grälade.

Justin såg riktigt förbannad ut.

Men efter ett par meningar från Roy så lugnade han ner sig.

'' Föresten Jenna har träffat Justin nu..''. flinade jag.

'' Jenna? Din syster?''. frågade Kate.

Jag nickade. '' Mm, imorse. Jag hade helt glömt bort att hon var hemma och Justin hade sovit över.''. 

Löjligt flin spreds på deras läppar. '' Så gulligt..''. 

'' Sluta!''. sade jag och himlade med ögonen.

Skratt lämnade deras strupar innan jag kände ett par armar om min midja.

Jag tittade bak och mötte Justins blick.

'' Tjena snygging!'. flinade jag.

'' Tja'.sade han stelt och vände mig om och tröck sina läppar hårt mot mina.

Vad var de med honom helt plötsligt?

Jag kysste genast tillbaka och drog mina armar om hans nacke.

Jag skulle precis dra in min tunga i hans mun då klockorna börajde ringa och vi började om 5minuter.

En suck lämnade Justins strupe innan han flätade in sin hand i min och vi alla började gå mot ingången av skolan..
Jag Justin och Bonnie hade samma lektion, Kemi. 
Det fick mig tänka på den gången då jag slängde mig i Justins famn.

Ett leende spreds på mina läppar innan jag tog mina böcker och gick med Justin och Bonnie till lektionen.

 

Justin och Jag slog oss ner brevid varandra med Bonnie på mitten raden ungefär brevid.

Läraren kom in i klassrummet med ett glatt leeende på läpparna.

'' Vi ska göra ett försök idag!''. sade hon.

En stor suck lämnade Justins strupe.

'' Orkar fan inte med det här..''. fräste Justin.

Jag rynkade på pannan. '' Varför vart du så sur helt plötsligt?'.

'' Kanske faktan att du gjort mig svag, klen och en helt annan jävla person!''. röt Justin.

Bonnie mötte min blick. 
Vi båda var chockade över Justins plötsligt beteende.

'' Vafan kommer det här ifrån?''. tjöt jag.

Tack och lov högre inte läraren oss utan gick igenom försöket.

'' Du har förendrat mig Cass! Jag har blivit en helt anna fucking person!!'. röt Justin.

Denna gång for blickarna på oss.

'' Men förfan Justin, skärp dig!''. sade jag och försökte lugna honom.

'' Du säger inte åt mig vad jag ska göra!''. röt han och reste sig upp och gick egenom klassrummet mot dörren.

Bonnie tittade på mig lika konstigt som jag tittat på Justin.

Vafan var det med honom?

Jag tog mina grejer och rusade efter honom även fast läraren skrek efter mig att jag skulle stanna.

Just nu ville jag veta vad som har hänt för att Justin ska bli så jävla sur.

Han gick igenom den tomma korridoren med händerna i byxfickorna.

'' Justin!''. skrek jag efter honom.

Jag kom äntligen ifatt honom och drog i hans arm.

'' Vad är de med dig?''.

'' Förfan låt mig bara vara okej?''. röt han.

'' Vad har jag gjort?''. 

'' Låt mig vara sa jag! Jag måste få vara ifred för en jävla stund!''. fräste han.

'' Wow. Förlåt för att jag bryr mig Justin!''. sade jag och höll upp händerna i försvar.

'' Jag drar och följ förfan inte efter mig..''. sade han och tog sin jacka och lämnade skolan.

 Jag såg hur han stannade till mitt på skolgården.

Hoppet inom mig att han skulle komma tillbaka och allt skulle bli normalt kröp in under skinnet.

Men olyckligtvis tände han en cigarett och gick mot sin bil.

En frustrerad suck lämnade min strupe innan jag gick till mitt skåp och lämnade mina grejer.

Det måste ha hänt något när han pratade med Roy och Seth.

Jag tog upp min mobil och sms:ade dem båda.

Innan jag stängde igen mitt skåp och lutade mig mot det.

Några minuter senare kom Roy och Seth gåeende längs korridoren.

Jag skyndade mig fram till dom och slog dem båda hårt i magen.

'' Vafan har ni sagt till Justin?''. röt jag med full hals.

'' Wow, ta det lugnt Cass!''. sade Roy och höll upp händerna i försvar.

'' Jag tänker fan inte ta det lugnt när han är så jävla grinig och förbannad och det blev han efter ni tre fucking snackat!''. skrek jag.

Roy tittade på Seth som tittade på honom.

'' Vi..'. började seth.

'' Vi kanske sa en grej..''. fortsatte han.

'' Vadå för grej?'. sade jag chockat.

'' Ehm.. Vi sa att Justin har förendrats sen han träffat dig!''. sade roy och ilskan kokade inom mig.

'' MEN! Det var inte med mening!''. fortsatte Seth.

'' Sa ni något mer?''.

'' Eh.. Asså.. Ungefär att han blivit klen och svag sen ni blev tillsammans, att han inte gör sitt jobb i gänget längre typ..''. sade Roy och kliade sig nervöst i nacken.

'' Wow! Tack! Jävligt stort tack!  Nu är han sur på MIG!''.

Dem båda suckade.

'' Förlåt, det var inte meningen att han skulle bli sur på dig. Vi behöver honom bara till ett jobb i veckan!''.sade Seth.

'' Vad för jobb?''. sade jag och la armarna i kors.

'' Ett jobb.''.

'' Jag frågar en sista gång. Vad. För. Jobb!''. 

Jag var sur. Riktigt sur. Det var deras fel att Justin blivit sur på mig.

OCh nu kommer han skylla allt på mig när det igentligen är hans eget fel att han förendrats.

'' Det är privat Cass. Vi kan inte berätta för dig.''. sade Roy och tittade oskyldigt åt sidan.

'' Hade vi fått det, hade vi de. Men det är både order från Justin och Bruce.'. sade Seth.

En frustrerad suck lämnade min strupe.

'' Fine! Va idioter..''. 

Ingen av oss han säga mer förns klockan ringde och snart fylldes korridoren medmassa elever.

'' Jag har lektion så, hejdå!''. sade jag och gick till Bonnies skåp.

Hon kom ut fårn Kemi klassrummet och skyndade sig fram till mig.

'' Vad hände?''. sade hon.

'' Justin fick utbrott och sa att jag förendrat honom och massa.''. mumlade jag.

'' Är du okej?''. 

Jag nickade. '' Han måste få bli arg nån gång.. antar jag..''. 

'' Slog han dig?''.

Minaögon for upp. '' Absolut inte!''. tjöt jag.

'' Okej förlåt att jag frågade. Vad har du nu?''.

'' Ehm.. Tror Matte. Du?''.

'' Geografi..''. sade hon med en suck.

Jag nickade.

'' Ses sen?''.

Hon nickade innan jag gick till mitt skåp och hon iväg till sin lektion.

Jag skyndade mig att ta mina böcker och joggade till klassrummet.

Nu skulle jag ha ytterligare en lektion med Jessica.

Denna gång utan Justin, hon kommer antagligen prata med mig eller slänga nån spydig kommentar.

Jag slog mig ner i hörnet och såg hur Katelyn kom ingående i klassrummet.

'' Kate!' ropade jag. 

Hon tittade åt mitt håll och kom och slog sig ner brevid mig.

'' Gud trodde jag skulle få stå ut med Jessica själv..''. sade jag och pustade ut.

Ett fnitter lämnade hennes strupe. '' Nope!''.

Dörren öppnades och Jessica kom in tillsammans med sina två hundvalpar.

Hennes blick sökte efter något ovh stannade på mig.

Hon slog sig ner snett framför mig och vände sig om.

'' Hörde att du och Justin bråkade, dumpade han dig`?''. sade hon med bebis röst och prutade med läppen.

Ett skratt lämnade min strupe.

'' You wish Jess!''. sade jag.

'' Han gillar dig inte ens!'. sade hon surt och vände sig om.

Jag böjde mig framåt så jag kom närmre henne.

'' Nej. Han älskar mig!''. 

Hon gav ifrån sig ett ljud som var en blandning av ett stön och en suck och tittade bitchigt på mig.

Både jag och Katelyn skrattade åt henne, hon var så patetisk.

'' SNälla, väx upp Jessica!''. sade Kate.

Läraren kom in och alla blev genast tysta.

Jag kunde inte sluta tänka på Justin. Vart han var och vad han gjorde.