Episode 48 - Hurt.

'' Miss.. Ha-..''.
''-.. När kommer han vakna?''. avbröt jag henne.
'' Vi vet inte!''. sade hon.
Bruce drog handen frustrerat över ansiktet.
Vad var det med honom?
'' Vad 'Ni vet inte'?''.sade jag med skakig röst.
Jag visste vad hon skulle säga. Bara det gjorde så tårarna kom fler och fler.
Nej. Nej. Nej! Jag började hastigt skaka på huvudet och hela kroppen började skaka.
'' Nej! H-han kan-n int-te..N-nej..''. sade jag och började gråta hysteriskt.
'' Miss Davids, din pojkvän  ligger i koma.''. sade hon och jag kunde höra hur mitt hjärta gick i tusen bitar.

 
 
'' V-va?''.stammade jag fram.
'' Vi gjorde allt vi kan. Vi vet inte om han kommer klara det..''. sade hon med lugnande röst.
'' Han k-kanske dör-r?''. sade jag.
Hon nickade. '' Hans nurvarande läge är stabilt, men vi är inte säkra på att han kommer klara det. Hans skador var väldigt svår behandlade. Men vi gjorde allt vi kunde!''.
'' Han kan inte dö!''. tjöt jag och vände blicken till Justin som låg så fridfull vid sidan om mig.
'' Vi är så ledsna, kan du följa med mig så vi kan ta lite prover? Troligtvis måste vi rönka din höft och arm.''.
Jag skakade på hvudet. '' Jag tänker inte lämna honom!''.
'' Cass..''. sade Bruce.
Jag skakade återigen på huvudet. '' Jag tänker inte lämna honom, fattar ni? Jag tänker stanna här tills han vaknar upp. Jag VET att han kommer göra det!''.
Bruce vände sig åt sjuksköterskan. '' Låt henne stanna, okej?''.sade han med en läskig ton i rösten.
Sjuksköterskan nickade och skyndade sig ut från rummet.
Det kändes som tårarna blev fler coh fler. Han fick inte dö.
Tänk så får jag aldrig mer se hans vackra hazel bruna ögon? Höra hans underbara röst?
Tänk! Jag skulle aldrig klara det.
Jag klarar inte att förlora nån fler som jag älskar.
'' Är du okej?''. sade Bruce och slog sig ner i stolen brevid sängen.
Jag skakade på hvuudet. '' Vad tror du? Min kille ligger i koma och kanske inte klarar sig Bruce! Du förstår inte hur ont det gör i mitt hjärta!''. tjöt jag och böjde mig ner så jag låg med ansiktet på Justins kalla bröst.
Helt plötsligt var det tyst. För tyst.
Jag tittade bak och såg att Bruce hade gått för att lämna mgi ensam.
Det var precis det jag behövde.
Jag tog Justins kalla hand i min och tittade upp på hans backra ansikte.
'' J-ag vet inte om..om du hör mi-ig m-men jag ville bara säga att jag ä-älskar dig J-justin.. Ö-över allt anna-at..''. snyftade jag fram.
'' Snälla.. Lämna mig inte!''. sade jag och tog djupa andetatg för att inte gråta mer.
Jag var trött på att gråta.
Jag har inte gråtit så här mycket sen mamma dog.
Timmarna gick och klockan var strax över sju på morgonen. Jag hade sagt till Bruce under natten att jag inte kunde gå till skolan så här.
Och speciellt inte utan Justin. Det skulle bara bli så.. fel.
Jag hade inte ätit eller druckigt något. Knappt ens pratat med någon heller.
Det ända jag hade gjort var att berätta för Justin hur mycket jag älskade honom och varit vid hans sida varenda minut.
Jag skulle vara här när han vaknade upp.
Jag vet att han kommer vakna upp. Han får inte lämna mig.
Jag satt där ytterligare några timmar.
Tils klockan blev 09.00.
'' Cass du måste äta någonting!''. sade Bruce med en bricka med mat i famnen.
Snabbt skakade jag på huvudet. '' Jag är inte hungrig.''.
Han suckade. '' Sluta. Du MÅSTE äta eller så dör du!''.
'' Då dör jag hellre!''. mumlade jag.
Han suckade och gick ut och smällde dörren efter sig.
Jag vände blicken mot Justin.
Hans hy var ännu blekare. Det såg nästan ut som ett lik låg här.
'' Snälla Justin.. Lämna mig inte!''. sade jag och var beredd på att släppa ut tårarna.
Men det kom inga.
Tårarna kom aldrig. Jag kände hur oron spreds inom mig.
Mina tårar var på något sett slut. Jag hade gråtit för mycket.
'' Jag kan inte leva utan dig!''. sade jag och böjde mig fram och gav han en mjuk puss på pannan.
Dörren in till rummet smälldes upp helt plötsligt vilket orsakade att jag hoppade upp några meter i luften.
'' Cassandra!''. tjöt en pipig bekant röst.
JAg tittade upp och såg Bonnie och Katelyn stå där andfådda.
'' Hey..''. sade jag med hes röst.
Dem båda skyndade sig fram till mig och slängde amrarna runt min lilla smala kropp.
 
 
Jag kramade hårt om dem och höll in tårarna som var på väg.
Denna gång kom dem.
'' J-jag kan.. kan int-te lev-va utan h-honom-m..''. tjöt jag.
Dem båda drog sina armar hårdare om min kropp och tårarna bara blev fler.
'' Det kommer bli bra Cass.. Han kommer överleva!''. sade Bonnie.
Dem båda släppte mig och vi gick och slog oss ner i den svarta skinsoffan i rummet.
'' Hur är de?''. sade Kate.
Jag röck på axlarna. '' Jag vet inte! Det är så många känslor inom mig som vill ut men.. dem är som fast. Jag kan knappt gråta längre. Det är helt tomt i mitt hjärta utan Justin!''. sade jag med skakigröst.
'' Jag kan förstå det.. Men hur mår DU? Fysiskt?''.
'' Jag har ont. Så jävla ont. Men all den smärtan skiter jag i. Det ända jag bryr mig om är Justin!''.
'' Bruce sa att du inte ätit på länge?''.
Jag nickade. '' Jag har ingen lust med något..''.
'' Cass du måste äta!''.
'' Jag vet.. Men.. Men jag har inte lust. Jag vill inte lämna Justins sida!''. sade jag och vände blicken till Justins fridfulla kropp.
Det gjorde så ont av att kolla på hnom.
Han hade slangar över allt samt den där irriterande hjärt apparaten som hela tiden pep.
Men det var de ända som gjorde så man kunde veta om Justin levde eller inte.
Vi satt och prata ett tag innan dem båda tvingade mig ner i rullstolen, jag vägrade verkligen.
'' Kom! Du behöver äta Cass!''. sade Bonnie.
Jag skakade på huvudet och försökte gå upp men dem båda tröck ner mig igen.
'' Jag är inte hungrig! Släpp mig!''. sade jag och försökte gå upp.
Jag kunde inte lämna Justin.
'' Cass! Kom igen! Du måste äta!'' sade Kate och gjorde ett försök med att dra upp mig.
'' MEN FÖR I HELVETE SLÄPP MIG!''. skrek jag förbannat.
Dem båda ryggade chockat tillbaka och tittade chockat på mig.
Jag var chockad själv.
Jag hade aldrig skrikigt åt någon. OCh verkligen inte någon av mina vänner.
Hela jag började skaka hysteriskt. '' F-förlåt! Jag.. J-jag menad-de int-te de-et..''. stammade jag chockat fram.
'' Det är lugnt.. Vi.. Vi förstår om du är.. ledsen och så..''. sade Kate nervöst och jag visste att hon också var rädd.
Det skulle jag också vara om jag var i hennes skor.
'' Jag kan inte leva så här.''. sade jag med tårar i ögonen.
'' Vad menar du?''. frågade Bonnie med huvudet på sne.

'' Jag kommer inte klara mig utan Justin. Han är mitt allt, utan honom är jag inget. Och jag kan inte förlora fler av mina nära och kära. J-jag kommer a-aldrig klara-a det..''. sade jag och stammade fram det sista.
Bonnie drog in mig i sin famn och ett par tårar kom.
'' Shhh! Han kommer klara sig! Jag vet att han kommer kämpa för dig! Jag vet deet!''. sade hon.
Jag nickade och kramade om henne hårdare.
Kate's mobil började ringa och hon gick ut ur rummet.
Jag coh Bonnie tittade på varandra, båda nervösa.
'' Hur är det med din höft?''.
'' Inte bra..''.
Hon skulle preics säga något men jag avbröt henne. '' Men jag klarar mig. ''.
Då nickade hon och tittade upp och såg Kate gå in i rummet.
'' Bonnie, vi måste tillbaka till skolan. Dem frågar efter oss..''. sade hon.
Bonnie nickade. '' Okej. Klarar du dig själv?''.
Jag nickade. '' Bruce är här, och tror Alex kommer snart!''.
Bonnie drog armarna om min kropp och kramade hår tom mig.
'' Ring mig om det händer något eller vad som helst!''.
'' Jag lovar!''. sade jag och kramade tillbaka.
Jag gav Katelyn en snabb kram innan dem båda lämnade rummet och tystnade uppstod.
En suck lämnade min mun innan jag satte mig på Justins sängkant och bet mig i läppen.
'' Antar att det bara är du och jag nu..''. mumlade jag.
Jag kände mig så otroligt dum att sitta prata med honom. Jag hade ingen anning om han ens hörde mig.
'' Jag saknar dig så otroligt mycket, snälla vakna Justin! Jag behöver dig!''. sade jag med skakig röst.
Dörren intill rummet öppnade och jag sneglade bak.
Jag skyndade mig upp från sängen och fram.
Jag slängde mig i Alex's famn och kramade hårt om honom.

Även fast hans ena arm var bruten sket jag i det.
Jag brrade in mitt ansikte i hans hals för nån sekund.
Han var som en lille bror som jag aldrig haft. Jag har alltid varit yngst i familjen.
Fast jag har ju sluppit sitta barnvakt.
'' Hur är de?''. sade han med mjuk röst.
'' Bra..''. Det var delvis sant och delvis en lögn.
Han ena ögonbryn höjdes. '' Säker?''
'' Det gör bara ont att inte kunna möta hans vackra ögon och höra hans underbara röst!''.
Alex nickade. '' Förstår det.''. Han pausade. '' Vill du följa med mig till kafeterian?''.
Jag bet mig i läppen. '' Okej då.''.
Ett litet leende spreds på hans läppar innan han tog fram rullstolen och jag slog mig ner i den.
Han ställde sig bakom mig och började rulla rullstolen framåt.
Jag kände mig verkligen handikappad. Men mina höfter gjorde något så oendligt ont.
Han rullade ut till kafeterian där Roy, Seth, Nick & Bruce satt.
Dem alla såg trött ut och hade varsin 'Starbucks' kaffe i händerna.
Deras blickar for upp när vi kom in och dem alla rusade fram till mig.
Jag lyckades ´hinna ställa mig upp innan jag blev attackerad av kramar.
Roy, Seth, Nick alla tre på en gång.
Bruce däremot stog nån meter bort med armarna korsade över bröstet.
Alla frågade samma fråga. ' Hur mår du? ' Har du ont?' osv.
Men min blick var på Bruce. Jag fick inte bort blicken.
Hur jag än försökte. Mina ögon var som fast i hans.
'' Grabbar ta det lugnt med frågor..''. sade Bruce från bakrunden.
Dem alla sa varsitt ' Förlåt ' och slog sig ner vid bordet igen.
När dem slagit sig ner gick Bruce fram till mig och drog in mig i sin famn.
Jag passade då på att dra in doften av hans underbara perfym. Den var underbar.
'' Förlåt att jag bara lämnade dig!''. viskade han tätt intill mitt öra vilket gav mig rysningar.
Men jag kunde inte undgå att få glädjen inom mig växa lite.
Jag bet mig i läppen. '' Det är lugnt..''.
När han släppte mig och gick och slog sig ner vid bordet kände jag hur glädjen snabbt försvann.
Vad var de med mig?
Jag slog mig ner i rullstolen igen och rullade fram till kanten av bordet.
Min blick föll på baguetten framför Bruce som han bara hade tagit en tugga av.
Hungern inom mig vaknade till liv. Jag hade inte ätit på flera timmar.
'' Kan jag smaka av din macka?''.
Bruce nickade och jag tog den snabbt och tog en tugga.
Sedan en till. Sedan en till. Och det slutade med att hela mackan var borta.
'' Åh! Gud förlåt! Jag åt upp hela!''.
Han skrattade till . '' Det är lugnt, du behövde äta! Vill du ha något att dricka?''.
'' Vatten tack!''.
Han nickade och gav mig en vatten flaska som jag tog ett par klunkar av.
Dem började genast prata och jag bara satt där.
JAg oroade mig över Justin.
Var det någon som tog hand om honom? Någon sjuksköterksa?
'' Vart är Noelle och dem andra?''. frågade jag.
'' Dem drog till sitt hotell, dem träffade Justin när du hade svimmat!''.
Min mun formades till ett litet ''o'' innan jag nickade. '' Okej.''.
Tiden gick och jag satt otåligt vid bordet.
Jag ville till Justin. Det var det ända jag ville.
Helt plötsligt kände jag hur mina ögon ble tyngre och tyngre och hur jag håll på att falla till sömn.
'' cass? Cass? Mår du bra?''. sade Nick.
Jag nickade och kände hur hvudet började åka upp och ner och jag bara ville falla till sömn.
'' Jag tar henne till hennes rum!''. sade Bruce.
I nästa sekund kände jag hur han bar upp mig i sin famn och började gå.
Mina ögon blev - om nu möjligt- ännu tyngre. Jag kunde inte sova.
Jag var tvungen att vara vaken. För Justins skull. Jag skulle vara här när han vaknar.
'' Bruce..''. sade jag med hes röst.
'' Aa?''. sade han.
'' j-jag..''. Var det ända jag han säga innan mina ögon föll ihop och jag föll i en djup dvala.

Inget roligt kapitell alls. Tänkte först skriva lite om när Justin överlever eller om han dör i det hör kapitlet.
Men det blir så kort tid med han i koma ;)
Så jag bestämde för att skriva det i nästa eller näst nästa ;)
Så det här blev bara ett tråkigt kapitel, det var därför det kom så sent.

FÖRLÅT FÖR DET!

Föresten vill ni kika in på min privata blogg, FEEL FREE www.nattstad.se/mayalindberg !
 
 

Kommentarer
marie

OMG KVINNA DU DÖDAR MIG!!! DINA ORD I NOVELLEN FICK MIG ATT GRÅTA IGEN OMG SJUKT BRAAAA!!!! :* :* :* :*



2013-01-31 @ 21:22:17
Anonym

Jätte BRA längtar verkligen till nästa!! <3



2013-01-31 @ 21:28:26
aya

SNÄLLA ATT KAPITELL IMON DUE SÅ HIMLA BRA!! <3



2013-01-31 @ 22:05:44
rebecca

hoppas nästa del kommer upp snart :)



2013-01-31 @ 22:17:54
Anonym

omg meraaa! det känns så värkligt!! mera NUUUU



2013-01-31 @ 22:45:29
Anonym

Sååå braaaaa! Och snälla låt henne inte få känslor för Bruce, kommer dö då......och låt justin leva! Haha längtar sjukt mycket till nästa! Du är bääääst!



2013-02-01 @ 00:02:31
Anonym

Omg den e så sjukt bra
lägg upp en idag snälla



2013-02-01 @ 13:37:39
Celebnovell (Romina)

Så fucking bra!!!



Blogg: http://celebnovell.blogg.se
2013-02-01 @ 14:49:05
Anonym

snälla låt inte Justin dö och inga känslor för Bruce tack! haha skoja bara men fy vad jobbigt det är att vänta på något så bra! Håller på att spricka så mycket jag älskar denna novellen!



2013-02-01 @ 18:34:46
Emelie

Jätte bra! <3



Blogg: http://bieberrstorys.blogg.se
2013-02-01 @ 23:58:22
Sofia

NEEEJ!! HAN KAN INTE DÖ!!! :(



Blogg: http://Biebercrew.blogg.se
2013-02-03 @ 00:12:27
-

Du uppdaterade förut vartrejde dag, nu är det ibland 6 dagar och förut 10 dagar ! :o du kommer tappa läsare ! #nohate

Svar: Då får jag göra det. För jag tar skolan före allt annat. Hade ni varit riktiga läsare hade ni stannat no mather what. Just sayin..
Maya Lindberg



2013-02-03 @ 20:35:29
Olivia

Jag tycker inte att det är tråkigt, det verkar ingen annan heller göra. Det är bra att det är lite "vanligt" ibland. För det är ju helt overkligt om det händer massor av saker HELA tiden. Det är SKIT bra, och tro inget annat!! ;) <3 <3



2013-02-03 @ 22:03:52
Olivia

Juste en sak till.. Det skulle vara kul om hon typ började gilla Bruce, för han verkar ju gilla henne. (Fast att hon sen går tillbaka till Justin, såklart.) OCH SKRIV ETT TILL KAPITEL! VI KOMMER DÖÖ! SKYNDASKYNDA!! :D <3



2013-02-03 @ 22:07:33
Lovisa

SUUUUUUPET BRA!!



2013-02-03 @ 22:11:26




Kommentera inlgget hr!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihg mig?

Trackback