Hej!

Har något super viktigt och jätte tråkigt att säga till er.. 

Nu är det så att den 7 December kommer jag åka till Australien!
Och nu tänker ni säker ba '' Det är väl inte så farligt''. 
Men jo..
Jag ska nämligen vara borta til den 30 December. 
Alltså 3 veckor.. 

Och jag kommer den första veckan bo på en Ö utanför Brisbane hos min mammas kompis. 
Och jag har ingen anning om dom har Wifi! :( 
Sen resten av veckorna ska jag bo hos min Pappa som bor i Gold Coast. (där Cody simpson bor).. 

Jag har tack vare det fått as mycket läxor.. 
Så den här helgen måste jag fokusera på att plugga & göra klart läxor.
Är jätte ledsen för det här.. 

Vet inte om jag kan skriva när jag är i Australien, men jag kommer skriva ett inlägg om jag kan eller inte.
Så att ni vet.. 


Jag lovar er att ni ska få 1 eller kanske 2 kapitell innan jag åker! 

Älskar er! :* v

 

'' J-justin?''. stammade jag fram och blinkade som en idiot. 
Min syn var suddig då tårarna rann men jag såg honom. 
Jag såg Justin. 
Han stog framför mig, han var här! 
'' Vi måste gå! Dom jävlarna kommer döda oss! Kom!''. sade Justin och tittade djupt in i mina ögon. 
Jag var chockad, hade han kommit tillbaka för mig? 
Var det här nån halucination?
Hastigt skakade han i mig och fick mig smälta in allt. 
'' V-vad gör du hä-är?''. stammade jag fram. 
'' Vafan ser de ut som? Jag räddar dig! Kom nu!''. sade han stressat och drog mig mot fönstret. 
Han öppnade fönstret och frösökte dra ut mig men jag vägrade. 
'' Vänta!!''. tjöt jag och rusade fram till sängen. 
Jag böjde mig ner och drog ut lådan jag hade. 
Snabbt öppnade jag locket och tog grejerna och lindade in dom i min tröja så han inte såg.
'' Vafan Cassandra, vill du fucking dö?''. muttrade han. 
Jag skyndade mig fram till honom och såg hur han tänkte ta dom men jag höll dom intill min kropp.
Han fick absolut inte se grejerna. 
Han himlade med ögonen och sköt upp fönstret innan han tittade på höjden. 
'' Vi måste hoppa!''. sade han.
Mina ögon for upp. '' Va? Nej!''. tjöt jag. 
Jag visste att jag skulle göra mig illa. 

Det var för högt. 
Han klättrade ut genom fönstret innan jag fatta vad som hänt. 
Han hade hoppat över till trädet en bit ifrån huset. 
Jag tittade förskräckt ner och sedan på honom. 
Jag skulle aldrig klara det här. 
Det var för långt till marken, men också till trädet han var vid. 
'' Kom igen, hoppa till mig!''. sade han och höll ut sina armar.
Hastigt skakade jag på huvudet. '' Jag kommer inte klara det!''. 
Han nickade. '' Jo kom igen!''. 
Jag tog ett djupt andetag och skådade höjden igen.
Rök spreds i mina lugnor.
Det brann i huset, hade dom tänt på huset?
Bankningar hördes på dörren och sedan började någon försöka sparka upp den. 

Paniken steg inom mig, jag skulle dö. Jag visste det. 
'' Cassandra, skynda! ''. 
Jag skakade på huvudet och tårakde tårarna som rann. '' Jag kan inte Justin, jag kommer ramla!''. 

'' Det är okej, jag har dig, det är okej!''. sade han lugnande. 
Jag klättrade hastigt ut från fönstret och ställde mig tryckt mot husväggen. 
'' Hoppa!''. sade han och tittade stressat på mig. 
Jag var så osäker.
Han skulle inte kunna fånga mig, han skulle låta mig falla. 
'' Litar du på mig?''. sade han.

Min blick mötte genast han och jag såg smärta i hans ögon. 
Det var som det gjorde ont för honom att säga det där. 
Men jag kunde inte fatta att han var så dum. Tror han jag litar på honom efter allt han gjort mot mig? 
Hur skulle jag kunna lita på honom? 
Jag visste att jag inte kunde lita på honom, men i det här ögonblicket var jag tvungen. 

Jag hörde hur dörren gick sönder och jag såg hur en man stog utanför och tittade in.

Tack och lov var inte dörren öppen helt. 
Ena väggen i mitt rum blev snabbt svart och jag förstog direkt att elden spridit sig till mitt rum.
Snabbt knep jag ihop med ögonen och slängde mig från huset mot trädet. 
Ett lågt skrik lämnade min strupe då jag var beredd på att träffa marken. 
Men någon tog i mig.

 

Jag öppnade mina ögon och mötte Justins blick som var bara några centimeter ifrån mig. 
Hans armar var om min kropp och jag var tryckt mot hans varma bröst. 
'' Jag har dig!''. sade han lugnande. 
Våra pannor var pressade mot varandra och våra bröst ihop pressade. 
Hela jag blev så nervös så jag tappade balansen men Justin var snabb med att ta tag i mig. 
Vilket gjorde så vi var - om nu möjligt - ännu närmre varandra. 
Jag kände hans kalla andedräkt mot min hud, lukten av mint och rök spreds i mina lungor.
Typiskt Justin lukt.
'' Vi måste gå!''. viskade han fram lika borta som jag. 
Jag nickade och kände hur han tog ett hårt grepp om mig innan han hoppade den sista biten ner till marken. 
Jag höll för mitt liv fast i honom och vart genast lättnad när mina fötter nuddade marken. 
Han hade räddat mig, det sista jag trodde han skulle göra. 

Vi skyndade oss ut från gården till rangerovern som stog vid kanten av vägen. 
I den satt Alex, Roy och Nolan! 
'' Vart är Ver, Seth och Nick?''. sade Justin direkt. 
'' Dom tog andra bilen och åkte i förväg!' .sade Roy och började köra.
Jag lutade mitt huvud mot den kalla bilrutan och suckade. 
Elden hade spridits till mitt rum, vilket betydde att mina grejer var för sent att rädda. 
Vad ska jag göra nu? 
Allt jag hade med mig vart upp bränt antaglien. 
Och jag vägrar låna kläder av Veronica. 
Roy körde en bit på motorvägen innan han svängde av och in i skogen. 
Efter några kilometer var det nått kamping stopp där en bil redan stog parkerad.
Lutad mot den stog resten av gänget och pratade förfullt. 
Roy parkerade brevid dom och han och killarna klev ur bilen.
Själv satt jag kvar och stannade inne vid varmen i bilen.
Justin gick direkt fram till Veronica och gav henne en mjuk kyss, en kyss han brukade ge mig.
Dem alla började genast prata med varandra och började små argumentera. 
'' Är brandkåren och dom där?''. sade Nick. 
Nolan nickade och la ner sin mobil i fickan. 
'' Vi var på en klubb och fick veta att någon gjort inbrott, okej?'. sade Nolan. 
Dem alla nickade innan dom började små prata. 
Jag suckade och tog fram mina grejer jag haft under tröjan. 
Min blick fästes på dom och tårar bildades i mina ögon. 

JUSTINS PERSPEKTIV: 

Jag avslutade kyssen med Veronica och la armen om hennes midja innan jag vände blicken till bilen.
Cassandra satt kvar i bilen med huvudet lutat mot fönstret. 
Killarna började snacka om vad som hade hänt och Nolan ringde ett par samtal. 
'' Vart tog du vägen? Jag trodde du skulle följa med mig ut?''. sade Veronica. 
Jag skakade på huvudet. '' Var tvungen och hämta nån först!''. 
Hon tog genast ett kliv ifrån mig.
'' Oh no you didnt!''. sade hon och la armarna i kors. 
Jag himlade med ögonen. '' Jag var tvungen Ver! Kom igen..''. suckade jag.
'' Gjorde ni något?''. 
'' Vafan nej? Såklart inte?''. sade jag irriterat. 
Hon suckade. '' Okej..''. 
Jag drog hennes kropp tillbaka till min och la min haka på hennes huvud. 
Min blick gled på Cass som började fippla med något i sin tröja. 
Var det grejerna som hon var så besatt av att hämta?
Nyfikenhet tog över mig och jag tog bort min arm från Ver.
'' Ska hämta min mobil i bilen, kommer snart!''. sade jag och gick ifrån gänget. 
Vi hade slagit oss ner vid ett bord en bit ifrån bilen. 
Jag smög fram och tittade in i baksätet där hon satt. 
Hennes huvud hängde ner och i hennes hand var halsbandet jag gav henne för flera månader sen. 
Det halsbandet jag gett henne strax efter hennes syster dött och jag varit otrogen. 
Smärtan i bröstet kom genast tillbaka då jag insåg hur mycket smärta jag skadade henne. 
Jag var så dum att jag trodde hon aldrig skulle få veta vad jag gjort. 
Men jag hade så klart så jävla fel. 
Jag spände hårt käken och såg hur hon tog fram nånting ur kuveret. 
Det var en bild på hennes familj. 
Jag såg hur tårar började rinna ner för hennes kinder men hon tårkade snabbt bort dom. 
Ännu en bild dök upp, men denna gång var det en bild på hon och mig. 
Vi båda hade stora leenden på läpparna. 
Jag vaknade ur tankarna av att killarna ropade på mig. 
Och jag var inte den ända som vaknade ru sina tankar, Cassandra med. 
Jag vet inte hur fort det gick men på nån sekund var grejerna undan gömnda och tårarna tårkade. 
Hon gav mig en kall blick innan hon drog armarna om sin kropp. 
'' Vad?''. ropade jag och gick tillbaka till killarna. 
'' Bad en polare checka huset och dom har dragit, vi kan dra tillbaka men huset är inte det vackraste!''. sade Nolan frustrerat. 
Det kunde jag nästan förstå, det var hans hus i stort sett.
'' Bra, då drar vi!''. sade jag och gick tillbaka till bilen. 
Dom följde snabbt efter och vi alla hoppade in i bilen. 
Roy körde iväg från kamping platsen och Veronica och resten körde efter i deras bil. 
Jag sneglade på Cassandra som satt med blicken ner i sitt knä.
Hennes kinder var lite smått röda och blöta sen hon grät. 
Jag suckade innan jag vände blicken framåt. 

Väl framme vid huset gav vi alla ifrån oss ett 'oh shit'. 
Möblerna på altanen var huller om buller, vissa av fönstrerna var helt borta. 
Andra hade bara några pistol skott igenom. 
Vissa delar av huset var i en nyans av svart. 
Tack vare elden som kommit igång. 
Och det här var bara utsidan. 
Roy parkerade bilen och vi alla skyndade oss ut. 
Vi började rusa mot huset och jag slet upp dörren i ren panik. 
Jag möttes genast av en svag stank av rök och började hosta. 
'' Vafan!''. muttrade jag och gick in. 
Dom hade vänt upp och ner på hela huset. 
Det såg förjävligt ur.
'' Ah men för i helvete, hur fan ska vi fixa de här?''. tjöt Nick som kommit in strax efter oss med resten.
'' Det är en jävlarns bra fråga..''. muttrade Roy och kliade sig i nacken. 
Jag vände mig om och kollade på gänget, men jag såg att nån fattades.
Cassandra. 
Genast fick jag panik men höll det inom mig.
'' Okej vi kollar igenom hela huset och se vilket rum som är värst. ''. sade jag. 
Dem nickade och började söka igenom huset.
Veronica stog vid ytterdörren och vägrade gå in. 
'' Vafan Veronica, kom hit!'. 
Hon skakade äcklat på huvudet. 
'' Ser du hur det ser ut? Mina nya louboutin kommer bli smutsiga Justin!''. 
Ibland kunde hon vara irriterande som bara den, men jag älskade henne.
Det gjorde jag faktist. 
Hon brukar inte vara så här illa, jag antar att det är för Cassandra dök upp..
'' Okej, dra hem då! Jag hör av mig när stället är fixat!''. fräste jag irriterat.
Hon nickade och gav mig en slängpuss innan hon gick. 
Jag skakade på huvudet innan jag gick upp till övervåningen. 
Direkt svängde jag ner åt vänster i korridoren mot Cassandras rum.
Dörren stog på glänt och jag hörde hur någon hostade lite smått.
Jag knackade lite på dörren innan jag sköt upp den.
'' Cassandra?''. 
När jag fått syn på hela rummet vart mina ögon som bowling klot.
Halva rummet - om inte mer - var svart och det var fullt av aska. 
Jag antog att elden spridit sig in hit men inte hunnit längre. 
Hela hennes garderob var uppbrunnen, sängen också, sen lite trämöbler som vi ställt in här. 
'' Shit..''. sade jag.
Cassandra suckade och hostade svagt. 
Hela rummet stank aska och luften var dålig. 
Jag höll själv på att börja hosta. 
Snabbt skyndade jag mig fram och öppnade fönstrerna i rummet och lät det vädra lite. 
'' Jag är ledsen för det här, Cassandra!''. sade jag och drog handen igenom mitt hår. 
'' Skit samma..''. suckade hon och tog dom grejerna som klarat sig och la ner dom i sin resväska som i stort sett klarat sig förutom några små repor. 



'' Guys, Nicks rum är där branden startade och det går in-..''. sade Roy men avbört sig när han såg Cassandras rum.
''-.. Oh.. Eh.. Aa jag antar att branden som startades i Nick rum spreds sig in hit..''. 
Nicks rum är längst bort i korridoren och ligger brevid Cassandras så antagligen. 
Cassandra nickade och bet sig i läppen. 
'' Vart ska jag sova?''. sade hon och la armarna i kors. 
Roy kliade sig i nacken. 
Resten av killarna dök upp bakom honom och skådade rummet. 
Jag antog att det var Nicks och Cassandras rum som var värst. 
'' Jadu, Nick tog extra sängen och sover inne hos Alex. Resten har bara enkel sängar förutom-..''. 
''-.. Nej!! NEJ!''. avbröt jag honom. 
Jag visste precis vad han skulle säga. 
Det var att jag var den ända som hade en säng stor nog att passa två personer. 
Cassandras ögonbryn höjdes. 
'' Förutom?''. 
'' Justin!''. sade Roy snabbt. 
Jag gav ifrån mig ett frustrerat stön och spände käken. 
'' Hm.. Ser ut som att vi får dela säng Justin! Som gamla tider, va?''. sade hon och gav mig en konstig blick innan hon tog sina grejer och lämnade rummet. 

När hennes fotsteg tystnat i korridoren började grabbarna små skratta.
'' Håll käft vafan!''. sade jag frustrerat. 
Jag visste redan nu att Veronica skulle döda mig. 
'' Damn, den där tjejen skulle gärna få dela säng med mig!''. sade Nolan. 
Alex knuffade lätt till honom på axeln och skrattade till.
'' Ey sluta, hon är som min syster!''. 
'' Du stoppade inte Justin när han knullade din 'syster'?''. sade Nolan. 
Jag spände hårt käken och tittade på Nolan som stängde käften. 
Alex skakade på huvudet och gick iväg. 
Jag antog att han gick till sitt rum.
'' Asså damn, vafan har hänt med Cass?''. sade Roy och log snett.
Antog att han var imponera över att hon var så kaxig. 
'' Jag har ingen jävla anning!''. sade jag och gav ifrån mig en suck. 
Den kommande veckan kommer bli ett rent helvete.

---

Hihihih, oj hur ska det här gå, va?:D 

Hoppas ni gillar det, fick ut ett rätt snabbt eller hur? 
Kom hem idag från kontaktfamiljen och började skriva som en idiot direkt! 
Så nu har jag fruktansvärt ont i mina fingrar och ska lugna ner mig och kolla på nån film! ^^ 

Kommentera nu, älskar er! :D

 

 

 

 

Med ett irriterat stön ställde jag ner min mugg med kaffe på vardagsrums bordet.
Alex tittade upp på mig och mötte min blick. 
Ett hest skratt lämnade hans strupe när han såg mitt irriterade ansikte. 
Jag slog mig frustrerat ner i fotöljen mitt emot honom och la armarna i kors.
'' Varför är du så förbannad?''. frågade han.
Jag gav ifrån mig en irriterad äcklad suck.
'' Jag gick in i köket igen och Justin och Veronica höll på att äta upp varandra. Hon låg med sin äckliga kropp på köksbänken med Justin över henne med tungan er i hennnes hals.. Jag lagar mat där för fan..''. muttrade jag.
Alex brast genast ut i skratt men inte jag.
'' Jag svär, så fort jag kommer in i rummet blandar dom spott med varandra!''. muttrade jag och suckade.
Hans högkjudda skratt ekade runt i huset.
Jag såg Justin stå i hallen med en irriterad blick på oss.

Jag himlade genast med ögonen innan jag drack på mitt te.



'' Okej.. Gäng livet är bara så himla tråkigt..''. mumlade jag. '' Jag menar, jag trodde det skulle vara lixom äventyrligt och spännande, men jag bara sitter här och gör inget..''. sade jag.
'' Jo.. Du har rätt!''. sade Alex och nickade. 
'' Detroit var så mycket roligare!''. sade jag och skakade på huvudet med ett flin. 
Dean tog mig dit. 
Hans gamla gäng hade bosatts sig där och vi var där över en helg.
Vi gjorde allt möjligt och det var så himla kul.
Vi körde bilrace, var på casinon, vi gjorde allt. 
Det var något jag aldrig kommer att glömma.
Då hade jag haft ett leedne på läpparna och skrattat, det hade varit ett tag sen den tiden..
'' Fan du har ju blivit ett badass!''. sade Nick som slagit sig ner för nån minut sedan.
Jag fnissade lite innan jag kände hur en blick brände mot min hud. 
En av fotöljerna lite längre bort i rummet satt Justin placerad med Veronica i sitt knä. 
Hans blick var fast på mig, vilket om jag får säga var rätt läskigt.
Jag såg hur irriterad han var på att få höra det här. 
Det såg faktist ut som han ville spy vilken sekund som helst här nu.

 

Veronica märkte att hans blick var på mig och vart genast irriterad.
Hennes läppar trycktes mot hans och därefter startades en lång konversation. 
Med en suck tog jag en klunk av mitt te som nu hunnit blivit kallt. 
'' Han älskar dig fortfarande.. Det vet du va?''. sade Alex och väckte mig ur mina tankar. 
Hans röst var låg och hans blick fokuserad på mig. 
Min blick svepte runt i rummet och då insåg jag att alla var helt upptagna med varandra.
'' Säg inte det..'' .mumlade jag och suckade.
'' Det gör han, tro mig.. Jag kanske inte har pratat med honom på ett tag men jag har känt honom i flera år nu.. Han älskar dig Cass..''. 
Jag skakade genast på huvudet och släppte ut en skakig suck. 
'' Jag är inte här för honom Alex.. Jag är inte här för att ta tillbaka honom. Jag är här för att ta ner Slyders gäng och få tillbaka min lycka på något sett.. ''. nästan viskade jag. 
Jag log mot honom med ett litet leende innan jag tittade ner i min te kopp. 

 

Efter att små pratat framför tvn nästan hela dagen kom Roy och Nolan in joggandes i rummet.

'' Hörrni! Vi måste prata!'' sade Nolan.
'' Justin, kom hit!''. sade Roy och Justin reste sig upp ur fotöljen. 
'' Vad är de om?''. frågade han förvirrat.
'' Gänget!''. 
Han nickade. '' Ver, gå upp till vårt rum. Jag kommer snart!''. sade han och placerade en puss på hennes kind. 
'' Och hon får stanna?''. sade hon med attityd.
Mina ögonbryn höjdes och jag tittade irriterat på henne.
'' Ver, gör bara som jag säger!''. sade Justin med en suck. 
'' Nej, stannar hon stannar jag!''. sade hon envist.
En frustrerad suck lämnade Justin strupe.
'' OKEJ! Stanna, men va tyst!''. sade han hårt. 
Han slog sig ner i soffan bland killarna med  Veronica brevid sig. 
Jag himlade med ögonen och placerade min mugg på bordet. 
'' Krays är tillbaka i stan.. Dem verkar vara på humör för att driva med oss..''. muttrade Roy. 
Ett frustrerat stön lämnade Nicks strupe. 
'' Kom igen, vafan vill dom nu?''. suckade Nick. 
Jag rynkade frågandes på pannan. 
'' Woaah, ledsen att avbryta. Men ni kanske ska förklara för mig vilka Krays är?! Och kanske varför dom kallar sig de?''. sade jag förvirrat.

Jag hade ingen anning om vilka Krays är, jag kanske har hört namnet, men inget som dyker upp direkt. 
Dean lärde mig mest om dom största och farligaste gängen i USA!

'' De är en av de mest ökända gäng här i LA. Dom är inte lätta att ta ner.. Så aa.. Du vill inte bråka med dom..''. sade Justin rakt ut. 
'' Dom kallar sig Krays eftersom dom är två bröder. Ronnie och Reggie Kray. Dom tillsammans med sitt gäng har tidigare styrt flera städer i USA och lämnade LA för något år sen, men kom tillbaka på besök för några månader sen och försvann.. Men nu är dom tillbaka igen.''. sade Justin.
Mina ögon bryn höjdes. 
Jag var tvungen att blinka ett par gånger och låta orden sjunka in i min hjärna. 
'' Men seriöst Krays? Kunde dom inte hittat på något mer annorlunda än deras efternamn?''. sade jag lite roat. 
Justin tittade irriterat på mig. 
'' Och vafan vet du om gäng igentligen?''. 
'' Tja.. Jag vet att namnen betyder mycket för gäng. Du måste låta folk veta vem du är. Du måste skrämma bort dem, om det inte tar dig på allvar är du ute ur verksamheten.''. sade jag stolt. 
'' Men vad ver jag igentligen?'. sade jag och log fake mot Justin. '' Jag är bara en liten flicka som försvann och levde med en av USA's farligaste gängs förra boss!''. sade jag sarkastiskt. 
Jag såg hur Justin knät sin käke och himlade med ögonen. 

'' Okej,vi måste göra något.. och det är snabbt!''. sade Nick och drog handen genom sitt hår. 
'' Vi måste förstöra dem innan de förstör oss..''. fortsatte han. 
Jag lyssnade noga när Nick och resten började diskutera om vad vi skulle göra.

Från min sida kände jag hur Justin tittade på mig. 
Han tittade på mig under hela diskutionen. 
Var det bara för han skulle se hur jag reagerade på planen dom gjorde?
Trodde han inte jag skulle klara det här? 
Jag var inte rädd, och bara en gnutta nervös över det här. 
Tillsammans med dom här skulle jag klara det här.

 

 

'' Okej, för att göra det här behöver vi nån som distraherar vakterna..''. sade Nolan och slickade sig om läpparna.
Jag såg hur Alex, Nolan, Roy och Nick genast tittade på mig. 
Jag tittade på dem i förvirring, vad menade dom?
'' Vänta, varför tittar ni på mig?''.
Genast så slog det mig. '' Inte en chans! Nej! Nej!!''. snäste jag ilsket och korsade mina armar över mitt bröst. 
'' Jag ska inte vara den som distraherar!''. fräste jag.
'' Kom igen!''. sade Nick och jag höjde mina ögonbryn. '' Har du tittat på dig själv nyligen? Du är riktigt het!''. sade han med ett roat flin.
'' Aldrig!''. fräste jag.
'' Aw, varför inte?''. sade en ljus röst.
Jag tittade åt sidan och mötte Veronicas blick. 
'' Jag är säker på att du skulle vara bra på det!''. sade hon och log med det fejkaste leendet jag sett. 
Jag himlade med ögonen och sket i att svara. 
'' Okej, jag gör vad som helst, snor deras bilar, slår ner dom, men jag kommer fan inte leka hora!''. muttrade jag ilsket! 
'' Jag är säker på att det skulle passa dig dock!'. skrattade Veronica sarkastiskt. 
Hårt spände jag min käke.
'' Okej, ett ord till och jag ska göra massa skador på ditt lilla vackra ansikte!!''. röt jag.
Alex höll direkt i mig och tröck mig ner i soffan. 
'' Cass, du sa att du skulle hjälpa oss! Det var en del av våran deal!''. sade Nolan. 
'' Genom att hjälpa er menade jag att ta ner era fiender, inte  har jag spenderat flera månader att lära mig leva på gatorna för att sen bli en hora?''. snäste jag irriterat.
"Jag fattar fortfarande inte det varför inte vill göra det.. ". sade Veronica irriterat. " Jag är säker på att det inte är något du inte har gjort förut!". sade hon och kollade på mig äckligt..
" Du förväntar oss verkligen att tro att under dessa sju månader du spenderat på gatorna, legat med hälften av killarna du tr-.. ".
"-..Okej, där räcker det!''. skrek jag förbannat.
Jag slängde mig hastigt på henne och spände mina knytnävar. 
'' Jag varnade dig att hålla din äckliga mun stängd eller så-..''. 
Precis då jag skulle slå till och fortsätta min mening tog Alex tag i mig och drog mig tillbaka. 
Justin for upp och ställde sig skyddnade framför Veronica med ett obeskrivligt ansiktsutryck. 
'' Stanna här!''. beodrade han Veronica. 

Alex drog mig upp till övervåningen med Justin bakom oss. 
'' Du tappade det verkligen!'. sade Alex och skrattade hest. '' Det verkade som du var redo att slå ihjäl henne!''. 
Jag höjde mina ögonbryn och tittade irriterat på honom. 

'' Det var jag också..''. 
Precis då jag skulle fortsätta öppnade Justin käften. 
'' Kan jag få prata med dig Cassandra?''. sade Justin med hård röst. 
Jag släppte ut ett litet irriterat stön innan jag nickade. 
Alex gav mig ett litet leende innan han lämnade rummet med en osäker blick. 

'' Okej, vad vill du Justin?''.sade jag och krossade armarna över bröstet. 
'' Va i helvete va det där?''. muttrade han förbannat.
'' Hon bad om det!''. skrockade jag fram och gav han ett litet leende. 
Han skakade genast på huvudet och grep tag i sitt hår. 
'' Du var bara tvungen att göra saken värre!''. snäste han fram. 
Mina ögonbryn höjdes. '' Jag föreslår att du berättar för din såkallade tjej att hålla sin käft stängd nästa gång eller så kommer ingen kunna stoppa mig från att döda henne!''. argumenterade jag tillbaka. 
'' Och jag har inte ansvar för något, så kom inte och be mig om en förklaring när det inte är mig du ska skylla på!''. sade jag och syftade på hans kommentar om att det var jag som gjort allt värre. 
'' Jo..''. sade han coh pausade. '' Eftersom sen du kom har allt fallit sänder, och det har bara gått någon dag!'. muttrade han genom sammanbitna tänder. 

Ett retligt flin spreds på mina läppar. 

'' Ja, du borde nog vänja dig eftersom jag inte planerar att lämna det här stället tills jag fått saker och ting rätt.. Och kom ihåg, vi har en deal!''. sade jag och höjde stolt på ögonbrynen. 
'' Du har för fan ingen anning om vad du ger dig in på Cassandra!''. sade han frustrerat.
'' Haha vad?''. sade jag och tittade frågands på honom. '' Är jag inte tuff nog för den här livsstilen? För om du tror det har du så fel Justin!''. sade jag irriterat. 
'' Vafan!''. sade Justin ilsket. '' Du är en jävla mes, Cassandra! En gnällig liten bitch.. Du skulle ju förfan inte överleva en dag på egen hand!''. spottade han ilsket ur sig. 

Mina läppar skildes i chock. 
Jag kände hur min smärta bygdes på.
Var det verkligen så han tänkte på mig som? 
Tårar ville leta sig upp genom mina ögon, men jag vägrade låta dom. 
Jag kunde inte fatta att han just sagt det där. 
Det var som om all luft inom mig försvann och hjärtat stannade. 
Alla känslor inom mig var så mixade. 
Jag önskar jag hade modet att gå fram och kyssa honom, eller göra något värra mot honom. 
Kanske bryta något ben i hans kropp. 
Alla känslor var så mixade att jag inte visste vad jag kände just nu.
Snabbt svalde jag alla känslor och samlade ihop modet. 
'' Var inte så säker på det Justin. Jag säger det här en gång till, jag är inte den tjejen du kände. Jag behöver ingen att lita på, jag klarar mig så jävla bra på egen hand!''. fräste jag fram. 
Sedan tog jag ett djupt andetag och fortsatte. '' Jag behöver inte dig, och jag behöver ingen annan. FATTA DET!''. 
'' Åh snälla, vi alla vet att du var ingen tills jag kom in i bilden!''. skrattade Justin sarkatist. 
Mina ögon vidgades och jag kände ett styng av sorg skjuta in i mitt bröst. 
Hur kunde han bara säga det där? 
Mitt hjärta började bulta mot min bröst korg och min andning vart genast ojämn. 
Jag var tvungen att börja räkna. 
Räkna och lugna ner mig. 
Mina känslor skulle ta över och det fikc inte hända.

'' Faktist så hade jag ett liv innan du kom!''. skrek jag med full hals. '' Jag hade vänner och familj, en familj som skulle funnits kvar om det inte var för dig!!! Jag var tvungen att lämna mina vänner bakom mig".
Min röst var skakig, vilket betydde att tårarna var på väg. 
'' Vafan gör du här Cass? Berätta! Vad vill du mig?''. skrek han frustrerat. 
Jag stannade till i en position. 
'' Jag vill ha mitt liv tillbaka..''. skrek jag och kände hur tårarna började rinna. '' Jag vill ha min kärlek tillbaka..''. sade jag tyst. 
Men jag visste att han hörde. 

Min blick fästes i golvet och tårarna rann som floder. 
Jag ville inte att han skulle se mig gråta. 
Han skulle inte få tro att jag fortfarande var den blyga fega tjejen som jag var förut. 

Justin var chockad. 
Han stog helt stilla med blickan fast på mig. 

Min blick höjdes och jag såg hur han precis skulle öppna munnen men pistol skott hördes.
Båda två röck till och tittade frågandes på varandra. 
'' Nolan, vafan händer?''. skrek Justin. 
Inget svar. 
Flera pistol skött avfyrades och det kom utifrån och in. 
Justin öppnade dörren och skyndade sig ut med mig bakom sig. 
Nick kom uppspringandes för trappan och tryckte bort oss. 

'' Ni måste ta er ut, NU!''. sade han med panik i rösten.
'' Va? Varför?!?''. tjöt jag chockat. 
'' Jag tror Kays har skickat några för att kolla till oss, men det blev mer än så!''. sade han och rusade ner för korridoren. 
Jag backade bak in på mitt rum och skyndade mgi till garderoben och tog min pistol och stoppade den i byxkanten vid ryggen. 
Justin sprang iväg och hela jag var förvirrad. 
Han lämnade mig. 
Han fucking lämnade mig när folk är här för att antagligen döda oss. 
Smärtan i bröstet växte och jag föll platask ner vid sidan av väggen.
I ren panik stängde jag ögonlocken och höll in tårarna samtidigt som jag tryckte mig mot väggen. 
Jag skulle dö, och just nu var jag försvag för att göra något. 
Konversationen med Justin hade tagit kol på mig. 
Han fick mig tappa all stryka jag hade. 
Hela jag stängdes av.
Mina öron la av och det var tyst, riktigt tyst. 
Jag tog ett djupt andetag och slappnade av. 
Det skulle säkert bara ta någon enstaka sekund innan någon skulle rusa in i rummet och döda mig. 
Kanske skulle de vara bra? 
Kanske skulle smärtan gå över bara om jag dog? 

Jag la min kind mot den kalla väggen och kröp i hop till en boll. 

Nu behövde jag bara vänta. 

Jag vaknade ur mina tankar av att dörren flög upp och mitt hjärta stannade. 
Dom var här. 
Dom var här för att döda på mig. 
Min hörsel kom sagta tillbaka och jag hörde någon skrika mitt namn. 
Varför skrek någon mitt namn? 
Ren förvirrning tog över mig men det var så långt borta. 
Jag kände hur en hand tog tag i min handled och drog upp mig. 
Hastigt drog jag efter andan och kände hur jag hamnade mot något hårt men varmt. 
Mitt namn ropades av någon, någon som var bekant. 
Jag la mina händer på personens bröst med ögonen fortfarande stängda. 
Jag vågade inte öppna dom, jag vågade inte se den som ska döda mig i ögonen.
Det får absolut inte vara det sista jag ser innan jag dör. 
'' CASS!''. skrek en röst. 
Jag vaknade hastigt till liv och mina ögon for upp i ren chock. 
Det var den sista personen jag trodde skulle stå här framför mig just i den här sekunden!

 

 

---

FÖRLÅT ATT DET DRÖJDE!
MEN MIN DATA ÄR RIKTIGT KNASIG, FÖRLÅT! :( 

Ska faktist börja skriva på nästa direkt, och ska skriva minst halva kapitlett! :)

ÄLSKAR ER!

Kommentera! :*

 

 

 

Jag skakade direkt på huvudet och vände mig om för att fortsätta in i köket, men stoppades direkt när han tog ett hårt grepp om mina armbågar och tryckte dom mot mitt bröst. 
'' Släpp mig!''. väste jag chockat. 
'' Nej!''. sade han med ilska i rösten.  '' Jag känner inte ens dig längre, jag kan inte fatta att jag ens lät mig själv bli kär i dig!''. spottade han fram. 
Mina läppar skildes genast åt i chock och mina ögon fylldes med varma tårar som gärna ville falla. 
Hastigt ökade mina hjärtslag och mina anteag blev ojämna. 
'' Jag hatar dig!''. mumlade jag innan jag tog med all min kraft och tog mig ur hans grepp. 
Jag vände mig om för att titta in i hans ansikte en sista gång. 
Alla möjliga tankar och frågor flög runt i mitt huvud.
Men jag kunde inte bry mig, i det ögonblicket kunde jag svära på att jag fortfarande älskade honom. 

 

 

•••

 

Hela jag for upp ur säng i ren panik. 
Svettet rann längs min panna och mitt hjärta dunkade fortare än någonsin. 
'' Det var bara en dröm..''. viskade jag för mig själv.
Jag tog genast djupa andetag och försökte lugna ner mig. 
Det var så länge sen jag drömt om Justin, så himla länge sen.
Jag var chockad, riktigt chockad.
Mitt hjärta dunkade fort vilket var otroligt farligt då mitt hjärta är svagt och dåligt.
Jag sneglade på klockan, den var någon minut efter 10.
Med en suck klev jag ut ur sängen och drog på mig ett par shorts och en t-shirt.

Min mage krävde efter något att äta och mitt huvud efter en värktablett!
Jag kom ner till köket och det var tyst på hela nedervåningen. 
Antar att alla ligger och sover, dem är ju grabbar och har alltid sovit länge.
Jag tog fram lite allt möjligt och började göra pannkaks smet, steka bacon och ägg. 
Samtidigt som de rostade jag massa bröd och tog fram pålägg. 
Fotsteg hördes och dom kom närmre och närmre köket. 
Jag hörde hur dom genast stannade till vid köket. 
Min blick drogs mot personen och mötte ett par hazelbruna ögon. 
Jag bet mig hårt i läppen och tittade på honom snabbt.
Han var klädd i ett par mjukis och en t-shirt. 
Precis som i drömmen, det var lite creepy.
'' Godmorgon..''. mumlade jag och såg hur hans blick gled över min kropp.
'' Morgon!''. mumlade han tillbaka och gick och tog ett glas med vatten.
Jag fäste blicken på spisen där jag stekte bacon och ägg. 

 

Det sista jag ville var starta ett bråk med Justin det första jag gjorde.
Hans blickar brände på min hud, jag antog att han var chockad över att se mig stå här. 
Tack och lov sa han inget utan lutade sig mot köksbordet och drack på sitt vatten.
Jag väcktes ur mina tankar när någon kom ner rusandes för trappan. 
In i köket kom Seth och Roy in springandes samtidigt som dom brottades.
Mitt hjärta började genast dunka snabbare, precis som i drömmen.
'' VEM ÄR DET SOM STEKER BACON?'. skrek dom i kör.
Mina ögon vart stora som bowling klot och min haka föll öppen.
Jag la blicken på Justin som stog lika chockad som jag. 
Han satte vattnet i halsen och började genast hosta samtidigt som hans blick var i min.
En konstig känsla bubblade upp i min mage vilket fick mig bli orolig. 
Varför hände det här?

'' Jag, lagar frukost till allihopa.. nästan..''. sade jag och tänkte på Veronica.
'' JA!''. skrek dom i kör och slog sig ner vid bordet. 
Snabbt slängde jag blicken på klockan på köks väggen, 11.36. 
Mina ögon vart större och min blick mötte Justin.

Varför vart han lika chockad som jag när han kollade på klockan?
Jag såg hur Justin slog sig tveksamt ner vid bordet brevid grabbarna och började småprata med dom. 
Ibland sneglade jag dit och såg hur Justin samtidigt sneglade mot mitt håll. 
Varför vart han så konstig helt plötsligt?
Jag la min fokus på frukosten och efter kanske 10-15 minuter kom Nick ner tillsammans med Nolan och Alex, dem alla nästan nyvakna.
'' Är det bacon jag känner?''. sade Nick med morgon röst.
Jag log milt och nickade. 
'' Damn girl! Du får stanna här hur tlänge du vill!''. sade Nolan och jag skrattade tyst. 
Dom slog sig också ner vid bordet men jag såg att det saknade nån.
Vart var Veronica? 
Precis som han läst mina tankar öppnade Nolan munnen.
'' Vart är Veronica?''. sade han och kollade på Justin.

Justin röck på axlarna.
'' Hon drog ut i går vid 2-3 på natten nån gång. Skulle väl ut och festa!''. sade han med hes röst.
Det var första gången den här morgonen som jag hört hans röst tydlig. 
Den gamla Justin morgon rösten var fortfarande kvar.

Och gud vad jag fortfarande älskar den.

'' Ser man på.''. sade Nolan och började göra i ordning en rostad macka. 
Jag lagade det sista som var kvar innan jag ställde de på bordet.
Det var då jag insåg att det inte fanns någon plats över till mig. 

Jag bet mig hårt i läppen och backade bakåt och lutade mig mot köksbänken.

Samtidigt smuttade jag lite på mitt te som jag gjort i ordning. 
Helt ärligt var jag inte sugen på något att äta, jag brukar aldrig äta frukost längre. 
Jag vände blicken till köksbordet och såg hur Justin mötte min blick.
Det var något i hans ögon som jag inte kunde tyda. 
Men en sak var sant, han visste något, och han var  nervös över det. 
Men vad?

'' Ey, Cass!''. 
Jag ryckte hastigt till av smeknamnet och såg att Alex ropade på mig. 
'' Sätt dig i mitt knä!''. sade han och log. 
Ett litet leende spreds på mina läppar innan jag gick fram och slog mig ner i hans knä. 
Tack och lov satt han på andra kortsidan av bordet rätt långt ifrån Justin. 
Bordet dom hade var mer smalt än bred så avståndet var rätt okej. 

Han log mot mig innan han fortsatte äta sin frukost.
Jag drack nervöst av mitt te samtidigt som jag slängde en snabb blick på Justin.
Han hade varit ovanligt tyst idag. 
Jag hade en känsla över att han var nervös, nästan rädd.
Gänget satt och pratade om gårdagens match medans jag var helt inne i mina tankar. 
'' Jag har inte ätit så här god frukost sen du lagade den sista Cass!''. sade Seth.

Med ett ryck vaknade jag ur mina tankar och log mot honom.
'' Tack Seth!''. 
'' Allvarligt, du fattar inte hur mycket jag längtat! Det var ju flera månader sen..''. 
'' Då du och Justin fortfarande var tillsammans!''. fyllde Nick i. 
Jag röck hastigt till och desamma gjorde Justin.

Vi gav varandra en snabb blick innan vi tittade bort.

Justin harklade sig innan han kliade sig nervöst i nacken.
Det var tyst, pinsamt tyst. 

Jag tror Nick förstörde hela morgonen för min del. 

'' Kom ni ihåg den gången...''. började Roy och jag försvann fort in i mina tankar.
Varför var det här så likt drömmen? 
Jag såg hur Justin också var helt inne i sina tankar men hans blick var fäst i min.
Minnen från när vi var tillsammans spelades upp i mitt hvuud. 
Jag kunde inte förstå vad som gick fel. 
Varför gick allt som det gick?
Kunde inte jag fått vara lycklig en längre tid? Kanske hade jag varit lycklig idag som då.. 
Massa tankar for runt i mitt huvud innan jag fokuserade på Justin.

Han tittade på mig som om han kände vad jag kände. 
Varför reagerade han som jag på sakerna som var lika i drömmen?
Om inte.. Om inte han drömde samma dröm!

---

 

 

Nu är det så att jag ''råkade'' slänga min data i golvet...

Nej men jag skulle skriva på novellen ute hos kontaktfamiljen och det är sjukt dåligt internet.. 
Så det gick jätte segt och laggade.. 

Och tyvärr så var min data ivägen och hamnade i golvet av en arg mig! ^^ 
Det har hänt förut men den går aldrig sönder.. 
Rätt positivt.. 

Men dock så blir den segare haha.. 

Nu är jag iallefall hemma och måste försöka få igång datan och fortsätta skriva på nästa!

Är jätte ledsen över att det dröjt men min data har varit as konstig!


älskar er! :) 

 

En suck lämnade min strupe.. 
'' Varför gör du det här Cassandra?''. 
'' Du vet varför Justin!''. fräste hon.. 
Jag tog ett djupt andetag och spände min käke.
'' Vet du vad? Det vet jag fan inte! Så berätta för mig!!''. röt jag frustrerat.. 
'' Jag gör det här för mig.. För att få tillbaka min lycka och få hämnd..''. 
Mitt hjärta började genast bulta mot mitt bröst.. 
'' Så du är tillbaka för mig?''. mumlade jag. 
'' Nej jag gör det här åt dig..''. fräste hon och slog sin hand mot mitt bröst innan hon gick förbi.
'' Och vafan ska det betyda?''.skrek jag.
'' Räkna ut det!''. skrek hon tillbaka. 
Frustrerat drog jag i mitt hår och tog djupa andetag.. 
Hon har förendrats till en patetisk bitch!
Vad har hänt med henne..

CASSANDRAS PERSPEKTIV:

Efter mitt lilla bråk med Justin gick jag ner till nedervåningen och hörde en ljus röst ifrån vardagsrummet.
Mitt namn nämndes vilket fick mig hastigt stanna till. 
'' Den där bruden är trubbel!'' .hörde jag någon säga. 
Jag kunde då tyda att det var någon som prata i telefon. 
'' Jag vet Kelly, vafan ska jag göra?''. tjöt en ljus röst.
Veronica.. 
'' Säger bara det babe, hon kommer försöka sno tillbaka Justin, du måste göra nånting!''. 
Ett frustrerat stön hördes från Veronica. 
'' Jag vet Kells! Hur fan kan hon bara komma här och förstöra allt? Det tog flera månader för att få Justin ens titta på mig på det sättet jag ville, om hon tror att hon bara kan komma hit och äga allt har hon fel!''. 
'' Ver, ta det lugnt! Justin har sagt att hon inte klarar av den här livsstilen, hon kommer dra om någon dag, tro mig.. ''. 
'' Justin har sagt? Tror du man kan lita på honom nu? Han bröt ihop efter att dom gjorde slut, han kallade MIG för HENNES namn, han sa HENNES namn när vi låg Kelly?!?''. tjöt Veronica frustrerat.
Ett hest skratt lämnade min strupe
'' Veronica andas okej? Får han reda på vad du gjort eller ja gör mot honom är du körd okej? Du måste ta det lugnt!!''. 
Jag råkade komma åt en av vaserna i hallen vilket fick de välta om kull med en smäll.
Veronica vände genast blicken till mig och sa ett snabbt hejdå innan hon la på. 
'' Bitch..''. mumlade Veronica och gick förbi mig. 
Ett skratt lämnade min strupe innan jag gick ut till min bil som stog parkerad på tomten. 
Jag öppnade motorhuven och kollade så allt såg okej ut.
Att köra hela vägen från Stratford kanske inte var det bästa för min bil. 
Eller min och min, jag vann den i stort sett.. 
'' Snygg bil..''. sade en bekant röst.

Jag vände bak blicken och såg Alex stå där med blicken på min bil.. 
'' Det är hon..''. sade jag och log smått.
'' Vart fick du henne ifrån igentligen? Dem är för de första skit dyra!''. sade Alex och drog handen över motorhuven. 
Att snett flin spreds på mina läppar. '' Jag vann den i ett race för några veckor sen!''. 
Jag hörde hur någon fnös bakom oss. 
'' Du? Vann en bil i ett race?''. 
Irriterat vände jag mig om och såg Justin stå där med armarna i kors. 
Jag nickade och bet mig i läppen.
Genast skrattade han och skakade på huvudet. '' Inte en jävla chans..''.
Mitt ansikte hårdnade genast och mina ögon mörknade.
Jag drog ihop mina läppar i en fast linje och tittade på honom.
'' Underskatta mig inte, Justin!''. fräste jag fram. 
Jag tog några långsamma steg fram till honom. 
'' Vad säger du att vi har en liten tävling, va? Bara så jag kan bevisa att du har fel och så du håller igen din käft?''. sade jag och krossade mina armar. 
'' Visst!'. sade han och rätade på ryggen. '' På ett villkor!''. 
Mina ögonbryn höjdes. '' Vad?''. 
'' Om jag vinner, drar du tillbaka där du kom ifrån..''. sade han med låg röst. 
'' Om jag vinner då?''. sade jag stelt.
'' Då hjälper jag dig att ta ner Slyder och hans gäng..''. 
Jag såg hur Justin tvekade när han sa det. 
Vilket fick mig le. 
'' Kör till!''. 
Med ett leende vände jag mig om och gav Alex en blick innan jag hoppade in i bilen. 
Jag såg hur Justin gick in i garaget och kom sedan utkörandes i sin fisker karma.
Har han fortfarande kvar den där skit bilen?

Hans blick tydde på att han var nervös, varför skulle han vara nervös? 
Vad han rädd att förlora mot en tjej?

Fort körde han upp och parkerade brevid mig. 
Jag spände min käke och tittade framåt. 
'' Det är en grusväg som går runt hela tomten, kör ut här några hundra meter fram sen vänster, följ vägen sen höger och du är tillbaka här... Den som kommer hit först vinner!''. sade Justin med blicken fram. 
Justin tryckte ner foten på gaspedalen innan han vände blicken mot mig med ett självbelåtet flin på hans läppar. 
'' Ditt ego är fortfarande lika stort..''. fräste jag. 
'' Var beredd att du får packa dina väskor!''. sade han med stel röst. 
Jag såg i backspegeln hur hela gänget stog på verandan inklusive Veronica. 
Hennes hand var över hennes mun och hennes blick fäst på oss. 
Alex stog mellan våra bilar med en irriterad blick. 
'' Ni är båda idioter...''. muttrade han med suck.
Jag gav Justin en snabb blick innan jag vände fram den på vägen.
'' Klara..''. 
Jag tog ett hårt tag om ratten och andades djupt.
'' Färdiga..''. 
Jag satte foten på gasen för att vara beredd på det sista han skulle säga. 

'' KÖR!''. 
Nästan omedelbart tröck jag ner gasen i botten, vilket skapade moln av rök och smuts bakom bilen. 
Jag sög in ett djupt andetag innan jag vände blicken till Justin som körde i fullfart brevid mig.
'' Jag kommer vinna..''. fräste han.
Irriterat skakade jag på huvude toch drog på växeln så hastigheten ökade. 
Jag såg hur Justin kokade av ilska innan han gasade också. 
Hans blick tydde på att han var förvirrad men också arg. 
Jag antog att han inte visste att jag kunde köra så här. 
Han kom snabbt upp i samma fart som mig vilket fick mig vända blicken till honom en sekund. 
Med ett retligt flin väde jag tillbaka blicken till vägen. 
Jag skulle göra det Dean lärt mig. 
En av alla tusen saker han lärt mig dom senaste månaderna. 
Jag grep tag om ratten hårdare och vred den till vänster så min bil körde mot Justins.
Hans ögon vart stora som bowlingklot och hans läppar skildes i chock.
Snabbt såg jag hur han smällde ner sin fot i bromsen vilket fick hans bil stanna med ett högt vrål. 
Jag skrattade hest innan jag gasade fortare och körde in på tomten och parkerade brevid en chockad Alex.

'' Du fucking fuskade!''. skrek en arg Justin som kom utrusandes ur sin bil.
Jag skrattade. '' Det gjorde jag inte!''. samtidigt som jag lutade mig mot min bil.
'' Jag trodde fan att du skulle döda mig för en sekund, Cassandra!!''. spottade han fram. 
'' Egentligen, Justin, så sa du inte att det fanns några jävla regler.. Du kunde gjort samma sak, men det gjorde du inte.. Jag vann, du förlorade, acceptera det..Nästa gång du trycker på mina knappar borde du akta dig.. '. muttrade jag fram.
Jag såg hur han spände sin käke och tittade ilsket på mig. 
Han klev allt närmre tills våra kropp var tryckta ihop. 
'' Hotar du mig?''. fräste han med en mörk röst.
'' Kanske jag gör!''. sade jag ilsket.
Ett hest sarkastiskt skratt lämnade hans strupe. 
'' Du borde verkligen arbeta på din hot, kunde inte skilja på om du ville bjuda in mig på middag eller döda mig.''.
Jag tappade hakan och tittade rasande på honom. 
Jag mötte hans blick och spände min käke hårt. 
'' Du borde verkligen hålla igen din käft, låt mig påminna dig att jag inte är samma tjej som jag en gång var.. Du vill inte hamna på min dåliga sida!''. fräste jag innan jag knuffade till hans axel samtidigt som jag gick förbi honom och resten av gänget.

Jag satte upp mitt hår i en toffs högt uppe på mitt huvud och rättade till mitt linne och vek upp mina mjukisbyxor. 
Jag tog min burk med biller och tog ett djupt andetag innan jag lämnade rummet.
Med tysta steg gick jag ner för trappan och mot köket.
Precis när jag skulle svänga in till köket kände jag hur en kropp krockade in i min.
Ett irriterat stön hördes och sekunden efter flög in burk med piller ut på hela golvet.
Jag hukade mig ner och började plocka ihop dom samtidigt som en röst avbröt mig.
'' Akta vart du går!''. 
Jag tittade upp ch såg en irriterad Justin stå där. 
Ett hest skratt lämnade min strupe innan jag bet mig i läppen.
'' Du kan akta vart du går!''. 
'' Vad sägs som att du håller käft?''. fräste Justin vilket fick mig rycka till.
Hans händer blev knytnävar och hans käke spändes.
Jag morrade ilsket till vilket fick Justin kola på mig. 
'' Shit! du har blivit en kaxig, otrevlig bitch vet du de?''. spottade han fram. 
'' Och du visar äntligen din sanna sida idiot!''. muttrade jag. 
'' Varför lämnar du inte det här jävla stället istället för att slösa syre?''. skrek han. 
Jag förstog inte vad det var med honom. 
Han var en idiot i Stratford, men han var inte så här illa. 
Jag trodde inte han kunde bli vvärre, men tydligen kunde han de.. 

Och helt ärligt, det skrämde mig.. 

 

'' Bara..''. spottade jag fram och drog handen genom håret. 
Mitt hjärta pumpade snabbare än vanligt vilket fick mig ta djupa andetag. 
'' Precis vad? ''. fräste han och kom läskigt nära mig. '' Du är en helt annan person!''. 
Mina ögon svartnade. 
'' När ens hjärta krossas gör det folk till en annan person, du kan bara vänja dig vid det..''. sade jag i låg ton, samtidigt som jag kände hur mina ögon blev blanka.
Jag såg hur Justins ansikte mjuknade och tittade djupt in i mina ögon. 
'' Låt mig berätta något, Justin... Nästa gång du är kär..''. sade jag och tog ett djupt andetag. '' Se till att du verkligen är kär och inte bara kär i tanken på att vara kär..''. sade jag och bet mig i läppen.
'' Vad menar du?''. viskade han.



Jag skakade direkt på huvudet och vände mig om för att fortsätta in i köket, men stoppades direkt när han tog ett hårt grepp om mina armbågar och tryckte dom mot mitt bröst. 
'' Släpp mig!''. väste jag chockat. 
'' Nej!''. sade han med ilska i rösten.  '' Jag känner inte ens dig längre, jag kan inte fatta att jag ens lät mig själv bli kär i dig!''. spottade han fram. 
Mina läppar skildes genast åt i chock och mina ögon fylldes med varma tårar som gärna ville falla. 
Hastigt ökade mina hjärtslag och mina anteag blev ojämna. 
'' Jag hatar dig!''. mumlade jag innan jag tog med all min kraft och tog mig ur hans grepp. 
Jag vände mig om för att titta in i hans ansikte en sista gång. 
Alla möjliga tankar och frågor flög runt i mitt huvud.
Men jag kunde inte bry mig, i det ögonblicket kunde jag svära på att jag fortfarande älskade honom. 

---