En suck lämnade min strupe.. 
'' Varför gör du det här Cassandra?''. 
'' Du vet varför Justin!''. fräste hon.. 
Jag tog ett djupt andetag och spände min käke.
'' Vet du vad? Det vet jag fan inte! Så berätta för mig!!''. röt jag frustrerat.. 
'' Jag gör det här för mig.. För att få tillbaka min lycka och få hämnd..''. 
Mitt hjärta började genast bulta mot mitt bröst.. 
'' Så du är tillbaka för mig?''. mumlade jag. 
'' Nej jag gör det här åt dig..''. fräste hon och slog sin hand mot mitt bröst innan hon gick förbi.
'' Och vafan ska det betyda?''.skrek jag.
'' Räkna ut det!''. skrek hon tillbaka. 
Frustrerat drog jag i mitt hår och tog djupa andetag.. 
Hon har förendrats till en patetisk bitch!
Vad har hänt med henne..

CASSANDRAS PERSPEKTIV:

Efter mitt lilla bråk med Justin gick jag ner till nedervåningen och hörde en ljus röst ifrån vardagsrummet.
Mitt namn nämndes vilket fick mig hastigt stanna till. 
'' Den där bruden är trubbel!'' .hörde jag någon säga. 
Jag kunde då tyda att det var någon som prata i telefon. 
'' Jag vet Kelly, vafan ska jag göra?''. tjöt en ljus röst.
Veronica.. 
'' Säger bara det babe, hon kommer försöka sno tillbaka Justin, du måste göra nånting!''. 
Ett frustrerat stön hördes från Veronica. 
'' Jag vet Kells! Hur fan kan hon bara komma här och förstöra allt? Det tog flera månader för att få Justin ens titta på mig på det sättet jag ville, om hon tror att hon bara kan komma hit och äga allt har hon fel!''. 
'' Ver, ta det lugnt! Justin har sagt att hon inte klarar av den här livsstilen, hon kommer dra om någon dag, tro mig.. ''. 
'' Justin har sagt? Tror du man kan lita på honom nu? Han bröt ihop efter att dom gjorde slut, han kallade MIG för HENNES namn, han sa HENNES namn när vi låg Kelly?!?''. tjöt Veronica frustrerat.
Ett hest skratt lämnade min strupe
'' Veronica andas okej? Får han reda på vad du gjort eller ja gör mot honom är du körd okej? Du måste ta det lugnt!!''. 
Jag råkade komma åt en av vaserna i hallen vilket fick de välta om kull med en smäll.
Veronica vände genast blicken till mig och sa ett snabbt hejdå innan hon la på. 
'' Bitch..''. mumlade Veronica och gick förbi mig. 
Ett skratt lämnade min strupe innan jag gick ut till min bil som stog parkerad på tomten. 
Jag öppnade motorhuven och kollade så allt såg okej ut.
Att köra hela vägen från Stratford kanske inte var det bästa för min bil. 
Eller min och min, jag vann den i stort sett.. 
'' Snygg bil..''. sade en bekant röst.

Jag vände bak blicken och såg Alex stå där med blicken på min bil.. 
'' Det är hon..''. sade jag och log smått.
'' Vart fick du henne ifrån igentligen? Dem är för de första skit dyra!''. sade Alex och drog handen över motorhuven. 
Att snett flin spreds på mina läppar. '' Jag vann den i ett race för några veckor sen!''. 
Jag hörde hur någon fnös bakom oss. 
'' Du? Vann en bil i ett race?''. 
Irriterat vände jag mig om och såg Justin stå där med armarna i kors. 
Jag nickade och bet mig i läppen.
Genast skrattade han och skakade på huvudet. '' Inte en jävla chans..''.
Mitt ansikte hårdnade genast och mina ögon mörknade.
Jag drog ihop mina läppar i en fast linje och tittade på honom.
'' Underskatta mig inte, Justin!''. fräste jag fram. 
Jag tog några långsamma steg fram till honom. 
'' Vad säger du att vi har en liten tävling, va? Bara så jag kan bevisa att du har fel och så du håller igen din käft?''. sade jag och krossade mina armar. 
'' Visst!'. sade han och rätade på ryggen. '' På ett villkor!''. 
Mina ögonbryn höjdes. '' Vad?''. 
'' Om jag vinner, drar du tillbaka där du kom ifrån..''. sade han med låg röst. 
'' Om jag vinner då?''. sade jag stelt.
'' Då hjälper jag dig att ta ner Slyder och hans gäng..''. 
Jag såg hur Justin tvekade när han sa det. 
Vilket fick mig le. 
'' Kör till!''. 
Med ett leende vände jag mig om och gav Alex en blick innan jag hoppade in i bilen. 
Jag såg hur Justin gick in i garaget och kom sedan utkörandes i sin fisker karma.
Har han fortfarande kvar den där skit bilen?

Hans blick tydde på att han var nervös, varför skulle han vara nervös? 
Vad han rädd att förlora mot en tjej?

Fort körde han upp och parkerade brevid mig. 
Jag spände min käke och tittade framåt. 
'' Det är en grusväg som går runt hela tomten, kör ut här några hundra meter fram sen vänster, följ vägen sen höger och du är tillbaka här... Den som kommer hit först vinner!''. sade Justin med blicken fram. 
Justin tryckte ner foten på gaspedalen innan han vände blicken mot mig med ett självbelåtet flin på hans läppar. 
'' Ditt ego är fortfarande lika stort..''. fräste jag. 
'' Var beredd att du får packa dina väskor!''. sade han med stel röst. 
Jag såg i backspegeln hur hela gänget stog på verandan inklusive Veronica. 
Hennes hand var över hennes mun och hennes blick fäst på oss. 
Alex stog mellan våra bilar med en irriterad blick. 
'' Ni är båda idioter...''. muttrade han med suck.
Jag gav Justin en snabb blick innan jag vände fram den på vägen.
'' Klara..''. 
Jag tog ett hårt tag om ratten och andades djupt.
'' Färdiga..''. 
Jag satte foten på gasen för att vara beredd på det sista han skulle säga. 

'' KÖR!''. 
Nästan omedelbart tröck jag ner gasen i botten, vilket skapade moln av rök och smuts bakom bilen. 
Jag sög in ett djupt andetag innan jag vände blicken till Justin som körde i fullfart brevid mig.
'' Jag kommer vinna..''. fräste han.
Irriterat skakade jag på huvude toch drog på växeln så hastigheten ökade. 
Jag såg hur Justin kokade av ilska innan han gasade också. 
Hans blick tydde på att han var förvirrad men också arg. 
Jag antog att han inte visste att jag kunde köra så här. 
Han kom snabbt upp i samma fart som mig vilket fick mig vända blicken till honom en sekund. 
Med ett retligt flin väde jag tillbaka blicken till vägen. 
Jag skulle göra det Dean lärt mig. 
En av alla tusen saker han lärt mig dom senaste månaderna. 
Jag grep tag om ratten hårdare och vred den till vänster så min bil körde mot Justins.
Hans ögon vart stora som bowlingklot och hans läppar skildes i chock.
Snabbt såg jag hur han smällde ner sin fot i bromsen vilket fick hans bil stanna med ett högt vrål. 
Jag skrattade hest innan jag gasade fortare och körde in på tomten och parkerade brevid en chockad Alex.

'' Du fucking fuskade!''. skrek en arg Justin som kom utrusandes ur sin bil.
Jag skrattade. '' Det gjorde jag inte!''. samtidigt som jag lutade mig mot min bil.
'' Jag trodde fan att du skulle döda mig för en sekund, Cassandra!!''. spottade han fram. 
'' Egentligen, Justin, så sa du inte att det fanns några jävla regler.. Du kunde gjort samma sak, men det gjorde du inte.. Jag vann, du förlorade, acceptera det..Nästa gång du trycker på mina knappar borde du akta dig.. '. muttrade jag fram.
Jag såg hur han spände sin käke och tittade ilsket på mig. 
Han klev allt närmre tills våra kropp var tryckta ihop. 
'' Hotar du mig?''. fräste han med en mörk röst.
'' Kanske jag gör!''. sade jag ilsket.
Ett hest sarkastiskt skratt lämnade hans strupe. 
'' Du borde verkligen arbeta på din hot, kunde inte skilja på om du ville bjuda in mig på middag eller döda mig.''.
Jag tappade hakan och tittade rasande på honom. 
Jag mötte hans blick och spände min käke hårt. 
'' Du borde verkligen hålla igen din käft, låt mig påminna dig att jag inte är samma tjej som jag en gång var.. Du vill inte hamna på min dåliga sida!''. fräste jag innan jag knuffade till hans axel samtidigt som jag gick förbi honom och resten av gänget.

Jag satte upp mitt hår i en toffs högt uppe på mitt huvud och rättade till mitt linne och vek upp mina mjukisbyxor. 
Jag tog min burk med biller och tog ett djupt andetag innan jag lämnade rummet.
Med tysta steg gick jag ner för trappan och mot köket.
Precis när jag skulle svänga in till köket kände jag hur en kropp krockade in i min.
Ett irriterat stön hördes och sekunden efter flög in burk med piller ut på hela golvet.
Jag hukade mig ner och började plocka ihop dom samtidigt som en röst avbröt mig.
'' Akta vart du går!''. 
Jag tittade upp ch såg en irriterad Justin stå där. 
Ett hest skratt lämnade min strupe innan jag bet mig i läppen.
'' Du kan akta vart du går!''. 
'' Vad sägs som att du håller käft?''. fräste Justin vilket fick mig rycka till.
Hans händer blev knytnävar och hans käke spändes.
Jag morrade ilsket till vilket fick Justin kola på mig. 
'' Shit! du har blivit en kaxig, otrevlig bitch vet du de?''. spottade han fram. 
'' Och du visar äntligen din sanna sida idiot!''. muttrade jag. 
'' Varför lämnar du inte det här jävla stället istället för att slösa syre?''. skrek han. 
Jag förstog inte vad det var med honom. 
Han var en idiot i Stratford, men han var inte så här illa. 
Jag trodde inte han kunde bli vvärre, men tydligen kunde han de.. 

Och helt ärligt, det skrämde mig.. 

 

'' Bara..''. spottade jag fram och drog handen genom håret. 
Mitt hjärta pumpade snabbare än vanligt vilket fick mig ta djupa andetag. 
'' Precis vad? ''. fräste han och kom läskigt nära mig. '' Du är en helt annan person!''. 
Mina ögon svartnade. 
'' När ens hjärta krossas gör det folk till en annan person, du kan bara vänja dig vid det..''. sade jag i låg ton, samtidigt som jag kände hur mina ögon blev blanka.
Jag såg hur Justins ansikte mjuknade och tittade djupt in i mina ögon. 
'' Låt mig berätta något, Justin... Nästa gång du är kär..''. sade jag och tog ett djupt andetag. '' Se till att du verkligen är kär och inte bara kär i tanken på att vara kär..''. sade jag och bet mig i läppen.
'' Vad menar du?''. viskade han.



Jag skakade direkt på huvudet och vände mig om för att fortsätta in i köket, men stoppades direkt när han tog ett hårt grepp om mina armbågar och tryckte dom mot mitt bröst. 
'' Släpp mig!''. väste jag chockat. 
'' Nej!''. sade han med ilska i rösten.  '' Jag känner inte ens dig längre, jag kan inte fatta att jag ens lät mig själv bli kär i dig!''. spottade han fram. 
Mina läppar skildes genast åt i chock och mina ögon fylldes med varma tårar som gärna ville falla. 
Hastigt ökade mina hjärtslag och mina anteag blev ojämna. 
'' Jag hatar dig!''. mumlade jag innan jag tog med all min kraft och tog mig ur hans grepp. 
Jag vände mig om för att titta in i hans ansikte en sista gång. 
Alla möjliga tankar och frågor flög runt i mitt huvud.
Men jag kunde inte bry mig, i det ögonblicket kunde jag svära på att jag fortfarande älskade honom. 

---