Episode 13 - Small talk..

Det skulle bli så jobbigt att jag behövde något som lugnade mig, och jag hade rätt. 
Att röka är dock inte bra för mig, men man lever bara en gång, eller vad säger dom?
Jag stoppade ciggpaketet i bakfickan tillsammans med tändaren och gick ner. 
Jag smög förbi vardagsrummet och öppnade ytterdörren och gick ut.
Solen vart fortfarande uppe och det var riktigt varmt. 
Med en suck slog jag mig ner på trappan på verandan och tog ut en cigg. 
Jag tog tändaren och tände ciggen och andades ut.
Varenda muskel i min kropp slappnade av och jag lutade mig bakåt. 
Jag flög in i mina tankar men avbröts snabbt av en röst bakom mig.
'' Är det okej om jag slår mig ner?''. 

 
 
 
Jag vände mig om och såg Kimberly stå där och log smått.
''Visst!''. sade jag lite smått chockad och flyttade mig åt sidan så hon fick plats. 
Hon slog sig ner brevid mig och tog upp ett ciggpaket och stoppade en cigg i munnen.
'' Fan. Har du en tändare? Jag har tappat min igen!''. sade hon och suckade.
Jag skrattade och nickade. '' Här!'' .sade jag och gav henne min tändare.
Hon fnittrade till och tog tändaren och tände sin cigg.
Sedan gav hon tillbaka den till mig och tog ett bloss av sin cigg.
Jag drog in röken och blåste sagta ut den. 
'' Varför gick du ut?''. sade Kimberly.
'' Veronica..''. fnös jag.
Ett hest skratt lämnade hennes strupe.. '' Då gick vi ut av samma andledning!''.
Jag tittade på henne och log. 
'' Gillar du inte henne?''. 
Hennes ögon vidgades och hon tittade på mig. '' Skojar du? Hon är vidrig! Finns det nån som gillar henne? Förutom Justin då..''. 
Jag röck på axlarna och skrattade. '' Nån som är lika vidrig som henne antar jag!''. 
Ett högt skratt lämnade hennes strupe. '' Precis! Usch jag förstår inte vad Justin ser i henne..''. 
'' Inte jag heller..''. mumlade jag.
Helt ärligt visste jag faktist inte vad han såg i henne.
Gick han efter utseendet?
Var han desperat?
Jag hade ingen anning, kanske han bytt smak på tjejer?
Jag menar, jag och Veronica är inte ett dugg lika. 
Det var tyst ett tag och vi båda satt och slappnade av.
'' Juste, vänta lite! Du har väl varit tillsammans med Justin?''. sade Kimberly.
Jag nickade och tittade ner på marken.
'' Ja det har jag..''. 
'' Wow..helt ärligt är det svårt att tro! Inget illa menat!''. 
Jag log mot henne. '' Det är lugnt, det är många som säger det.. Vilket jag kan förstå, vi var rätt olika då vi blev tillsammans!''.  
'' Är ni inte det längre? Jag menar det har väl inte hänt så mycket?''. sade hon och tittade på mig.
Jag skrattade hest och nickade. 
'' Det har hänt mer än du tror..''. 
Hennes ögonbryn höjdes. '' Jasså? Berätta för mig..''. 
'' Det är en lång historia Kimberly..''. suckade jag och tog ett sista bloss av min cigg innan jag stampade på den.
'' Jag har tid!''. flinade hon.
Så jag berättade för henne. 
Jag berättade för henne att jag och Justin gjorde slut och att det blev bråk, att jag hamnade på sjukhus och sen försvann, det var otroligt skönt att berätta det här för någon man inte kände. 
Den kunde igentligen inte dömma en som ens vänner kunde. 
Den visste knappt något om en. 
''..- Så jag spenderade flera månader till att bli den person jag är nu idag!''. sade jag och log milt.
'' Damn girl, du har varit med om mycket..''. sade hon och skrattade till lite.
Jag log. '' Det jag berättade är inte ens hälften!''. 
Hennes leende försvann.'' Jag är ledsen!''. sade hon.
Jag skakade på huvudet och log. '' Det är lugnt, det förflutna är det förflutna..''. 
Hon log. '' Precis! Lev i nuet!''. sade hon poetiskt. 
Kimberly spårade totalt ur, hon började babbla på om massa dikter och huvudregler medans jag satt och skratta åt henne.
Hon rörde på sig och rörde händerna samtidigt som hon sa en dikt.
Såklart drev hon och överdrev en stor del.
Men jag vet inte hur länge sen jag skrattat så här mycket. 
Det var som bak i tiden tillsammans med Bonnie och Katelyn..
Mitt skratt slutade sagta men säkert och jag började tänka på dom.
Tänka på dom vännerna jag lämnade i Stratford utan att höra av mig till. 
Jag har inte pratat med nån av dom sen jag var på sjukhuset.
Skuldkänslorna bubblade upp inom mig.
Hatade dom mig?
Visste dom ens att jag levde? 
Jag kände mig så himla taskig över det jag gjorde, men jag var tvungen att göra det.
För mitt eget bästa. 
Men jag vet att dom har de bra, jag bad Dean kolla upp lite om hur dom hade det och mådde. 
Trotts allt så mådde dom riktigt bra.
Dom båda var tajtare än förut och spenderade tid med varandra hela tiden.
Jag var avundsjuk, det var jag.
Jag ville så himla gärna vara där med dom.
Men jag kunde inte, kanske efter allt det här!

 
'' Ska vi gå in till dom andra?''. sade jag och var beredd på att resa mig upp.
Hon suckade. '' In till den där pipiga bitchen?''. 
Jag skrattade. '' Ja, kom nu Kimberly!''. 
'' Du kan kalla mig Kim!''. log hon.
Ett leende spreds på mina läppar. '' Och du kan kalla mig Cass!''. 
Hennes leende blev större. '' Jag tror du är en perfekt vän för mig!''. 
'' Och jag tror att vi kommer ha otroligt kul ihop!''. 
Hon log stort innan vi båda reste oss upp och gick in. 
Det var nästan lite läskigt hur lika jag och Kim var varandra. 
Samma humor, samma åsikter, och vi båda var mörk håriga, mörka ögon, långa och smala!
Hon är en vän jag väntat på i flera år! 
En som jag har så himla mycket gemensamt med! 
Vi gick in småpratandes i vardagsrummet och slog oss ner brevid varandra i soffan brevid Liam.
Jag såg hur blickarna brände på oss, antar att dom är rätt chockade över att vi kom så bra överens.
'' Ser ut som dom kom jävligt bra överens!'. hörde jag en röst mumla. 
Jag sneglade snabbt åt sidan och såg Veronica viska till Justin.
Han nickade irriterat och vände bort blicken. 
Hastigt himlade jag med ögonen och vände uppmärksamheten till Kimberly och Liam. 
Jag var riktigt glad över att dom kom. 
Jag kände mig nästan tryggare med Liam och Kimberly än med till exempel Roy och Seth.
Man vet inte på vilken sida man har dom. 
Ena sekunden är dom snälla mot en, andra håller dom sig ifrån en. 

Vi alla började snacka och några av grabbarna började köra massa drick lekar. 
Vilket var riktigt kul att titta på. 
Jag vände blicken på Justin som satt med Veronica gränsle över sig och med hennes tunga ner i sin hals.
Äcklat tittade jag på dom och såg hur Justin drog handen innanför hennes tröja. 
Det blev för mycket för mig.
Allt kom på en gång och visst jag sett dom kyssa varandra, men nu vart det för mycket. 
Allt som varit idag kom som en våg av mixade känslor på en gång. 
'' Ursäkta mig!''. sade jag och gav Liam, Kimbelry och resten en ursäktande blick innan jag lämnade rummet.
Frustrerat skyndade jag mig upp till Justins rum, eller ja Justin och mitt rum nudå.
Jag skyndade mig fram till min väska och tog ut en värktablett. 
Allt tänkande och alla känslor gav mig huvud värk. 
En sån fruktansvärd huvudvärk. 
Jag svalde tabletten med ett glas vatten jag ställt på sängbordet och tog djupa andetag.
Nu var jag tvungen att lugna ner mig. 
Jag var tvungen att fokusera på att sortera alla känslor och sagta glömma bort dom. 
Efter ett tag beslöt jag för att byta om, klockan närmade sig snart åtta och jag var rätt så trött.
Natten som var, var inte en av dom bästa nätterna jag haft. 
Jag drog på mig ett par gråa sov shorts och en t-shirt jag fått av Bruce. 
Med ett leende drog jag in doften av hans parfym och hela jag rös. 
Jag slängde mig i sängen och tog upp min mobil och slog direkt Bruce's nummer. 
Signaler gick fram och nervositeten tog över mig.
Vi har inte pratat sen jag var hemma hos honom.
Kanske nått sms lite då och då, inget stort. 
 
Puis-je vous aider?

'' Hallå?''. sade den bekanta hes rösten.
'' Bruce?''. sade jag och sken genast upp som en sol.
'' Cass?''. sade ha chockat.'' Hej!!''. 
'' Hej!''. sade jag och log.
Jag hörde hur han satte sig upp, låg han och sov?
'' Hur mår du?'. sade jag och satte upp mitt hår i en toffs.
'' Jag mår bra, själv?''.
Jag suckade. '' Sådär..''. 
En suck lämnade hans strupe. '' Jag sa ju att du inte skulle åka till honom..''.
'' Jag var tvungen Bruce.. Du vet att jag var tvungen..''.
'' Hur är det där? Vad har hänt?!''. sade han.
Jag kunde höra direkt att han var orolig, och det är jag faktist tacksam över att han är.
'' Krays förstörde huset och hotade oss.. Tror tredje världskriget kommer att bryta ut snart!'. sade jag och skrattade till.
'' VA?! Är du okej?!?''. 
'' Bruce ta det lugnt! Ja, jag är okej! Ingen har skadat mig!''. 
Jag hörde hur han pustade ut. '' Bra.. Har ni fått mer hjälp?''. 
'' Mm, Kimberly Marcus och Liam!''. 
'' Marcus Navé?!''. 
Jag skrattade. '' Japp!''. 
'' Damn.. Han har man inte träffat på evigheter!''. 
Ett leende spreds på mina läppar. '' Nej, det känns som vi inte träffats på evifgheter!''. 
Han skrattade.'' Nej men det var bara nån vecka!''. 
'' Ja.. Tiden går fort..''. 
Vi småpratade lite innan vi blev avbrytna av att det knackade på dörren.
'' Bruce jag måste gå, ta hand om dig!''. 
'' Desamma!''. sade han och vi la på.
Jag suckade och satte mig upp i sängen.
'' Kom in..''. 

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag slickade mig om läpparna och höjde min hand för att knacka på dörren.
Tänk om hon inte ville prata med mig?
Okej jag skulle inte bli förvånad..
Jag har gått för långt nu.
Men tänk om hon gråter?
Jag klarar fortfarande inte av att se henne gråta, det var min största svaghet..

Jag knackade på dörren mjuk och väntade på att hon skulle öppna.
Men istället hörde jag ett lågt 'kom in'. 
Jag öppnade dörren och gick in och såg hur hon satt på sängen ikladd i pjamas.
'' Vad vill du?''. mumlade hon.
Okej hon var arg på mig fortfarande.
'' Vi behöver prata..''. sade jag.
Hon reste sig upp och gick fram till mig.
'' Det finns inget att prata om!''. snäste hon. '' Ut!''. sade hon och pekade på dörren.
Jag tog tag i henes armar med all kraft och tryckte henne mot väggen. 
'' Inte förrän du lyssnar på mig!''. viskade jag i en låg röst. 
'' Vad vill du Justin!''. muttrade hon genom samman bitna tänder, hennes ögon mörknade en anning.
En suck lämnade min strupe när jag kunde känna hennes ojämna andetag mot min hals.
Våra kroppar var tätt sammanpressade och det fanns inget sätt att hon kunde fly från mitt grepp.
'' Tillbaka för två dagar sedan!''. sade jag och tittade djupt in i hennes ögon.'' När dom försökte riva huset och döda oss, så hade vi inget väg ut.. Du stog vid fönstret och jag var i trädet. Det var vår sista chans att fly, antingen hoppa ner eller dö! Du kunde inte göra det. Du kunde inte hoppa till mig! Du trodde inte du skulle klara det för du var rädd att falla..''. andades jag ut. 

" Sedan vad , " - viskade hon, hennes läppar darrade.
" Jag sträckte ut min hand för att ta dig , jag sa att jag inte tänkte låta dig falla, jag sa att jag skulle fånga dig. Men du var fortfarande inte övertygad. Jag frågade dig om du litade på mig.. ". viskade jag. " Och du tog min hand och hoppade tilll mig.". sade jag lugnt.
Cassandras läppar skildes något åt och hon tittade fundersamt på mig.
" Du sa att du litade på mig..". sade jag i en mjukröst.
" Nej det gjorde jag inte!''. ".s varade hon snabbt." Det har jag aldrig sagt, jag tog bara din hand för annars skulle vi båda dö.. ''.
Hon fortsatte strax efter." Du är den sista personen på jorden jag skulle kunna lita på, Justin. Och det vet du!''. Jag släppte ut en skakig suck, mitt hjärta bultade mot min bröstkorg, kunde jag känna hennes hjärtslag mot mitt bröst också.
" Jag önskar att du kunde se på mig och se den person du en gång älskade i stället för den person som du har vuxit till att hata !''. viskade jag, min näsa nuddade hennes.
Hennes ögon gnistrade flera gånger om innan hon skakade på huvudet .
" Jag kan inte.''. viskade hon. " För att han är inte här. Och han kommer aldrig tillbaka.''. sade hon samtidigt som hennes röst sprack.

Jag knöt min käke och suger in ett djupt andetag .
" Det enda som någonsin kommer att vara verkligt var våra stunder, när du fick mig att känna mig så levande, när du fick mig att känna äkta kärlek , när jag kände mig som om du verkligen älskade mig. Nu? Jag är bara ett monster.. " .sade jag.
Hon slöt sina ögon, och jag visste att hon var på gränsen till tårar .
Jag klev baklänges och lät henne gå ur mitt grepp.
Det var så jävla svårt att vara förbannad på henne.
Det var nästa jävla omöjligt.
När jag var nära henne, ville jag bara ta tag i henne och hålla henne och kyssa skiten ur henne.
Kanske då hon skulle glömma mig som en skitstövel?

Jag tittade på henne en sista gång innan jag lämnade rummet med en suck. 
Kanske har jag gjort situationen värre..




VAD TYCKS ÄLSKLINGAR?

Ni trodde inte att det skulle vara Kim va?;)

Tror det här kommer vara den sista tidinställda kapitlet då jag ska till flygplatsen nu!

FÖRESTEN GOD JUL MINA UNDERBARA LÄSARE! :D

Min lilla julklapp till er!;)


ÄLSKAR ER!



Episode 12 - Ex-Girlfriend!

Jag kände hennes närvarå bakom mig, det var nästan så jag kände hennes andetag mot min hud.
Hastigt vände jag blicken till henne och ställde mig som en blockering för henne.
Hon rynkade på ögonbrynen och skakade på huvudet och gick förbi mig.
Jag såg hur hon gick fram till Liam som genast sken upp som en sol.
'' Hej, Cassandra!''. sade hon och sträckte fram sin hand och log smått.
'' Liam Haze!''. sade han och tog hennes hand och placerade en mjuk puss på den. 
Irritationen spreds inom mig.
Varför bjöd vi ens hit honom? 

 
 
 

'' Du ser ut som att du kom ut ur ett tidningsomslag!''. flirtade han och hon fnissade till.
Det var nog första gången på länge jag sett henne skratta genuint. 
'' Det är för att hon gjorde det!''. skojade Nolan.
'' Gjorde hon?''. sade Liam och höjde på ögonbrynen.
Irriterat tittade jag på Cassandra som stog generad framför Liam.
'' Hon är min..''. vräkte jag ur mig utan att tänka ordentligt.
Min mun hängde öppen och jag såg hur Cassandra vände som om och tittade på mig.
Jag slickade mig nervöst om läpparna och andades djupt.
'' Hon är en gammal vän!''. muttrade jag med sammanbitna tänder. 
Ett hånskratt lämnade Cassandras strupe vilket fick mig himla med ögonen. 
Jag såg hur besvikenhet spreds i hennes ögon vilket fick mig titta bort.
Jag hade gjort henne besviken. 
'' Justin berättade aldrig att ni hade en snygg tjej i hans gäng!''. flinade Liam.
Cassandra skrattade.
'' Låt oss bara säga att min ankomst var oväntad!''. mumlade hon tyst. 
Liam höjde på ögonbrynen. '' Hur komemr de sig?''. 
Cassandra släppte ut ett skakigt andetag. '' Jag hade lite ouppklarade affärer helt enkelt!''. 
'' Vilken typ av ouppklarade afffärer?''. sade Marcus och korsade armarna över bröstet. 
Jag såg hur hon funderade över svaret.
'' Det har inte ni med att göra!''. sade hon och log snett mot dom.
 
•••

'' Så vad är det som händer?''. sade Marcus och tittade på mig.
Vi alla satt i vardagsrummet som vi lyckats få till som det var förut och små pratade. 
Cassandra satt brevid Liam och dom små pratade och hon fnissade då och då. 
Jag har försökt ignorera det men har inte lyckats så bra. 
Jag slickade mig om läpparna innan jag suckade.
'' Krays är vad som händer.. Vi måste få bort dom ur bilden.. Fort. Dom förstörde vårat hus, sedan hotade dom oss. Det är döds seriösa med allt. Det är antingen dem eller oss. Krays vill inte ha hoss i branchen över huvud taget så vi måste få bort dom..''. sade jag lugnt. 
'' Aha.. Du snackar om Ronnie och Reggie?''. mumlade Liam.
Jag nickade. 
Jag tog upp en mapp som jag och Roy fixat ihop.
Den innehöll massa information om Krays och vad dom gjort och lite sånt. 
Jag öppnade den och började gå igenom lite av grejerna då jag hörde Cassandras röst. 
'' Justin, låt mig se!''. sade hon och försökte kolla i mappen. 
Hennes ena hand placerades på min axel och hela jag röck till.
Hennes berörning sände kalla kårar längs min rygg rad och jag kände elektriska gnistor bryta ut genom hela min kropp.
Mina tankar försvann för en kort sekund. 
Antagligen av bristen av min och Cassandras fysiska kontakt under dessa månader 
All luft sögs ur mina lungor när jag vände mig om och såg hennes nyfikna ansikte. 
Jag andades djupt och bet ihop.
'' Skicka runt den!''. sade jag och gav den till henne.
Hon tog den och slog sig ner brevid Liam och dom båda kollade igenom den tillsammans. 
 
CASSANDRAS PERSPEKTIV:

Efter informerat Liam, Marcus och Kimberly om vad som hänt och hur vi ska fortsätta började alla röra sig runt i huset. 
Tydligen skulle Liam och dom bo nere i källaren där dom fixat till lite och ställt in madrasser. 
Källaren var ju trotts allt en riktigt cool källare. 
Det fanns ett biljardbord, stor plastma tv, massa tv spel, flipper spel, en bubbel pool, bastu..
I stort sett allt. 
Jag satt kvar i soffan i vardagsrummet med Liam brevid mig. 
Helt ärligt var han en riktigt snygg och trevlig. 
Han fick mig faktist skratta och bli på ett bra humör då morgonen inte börjat bra. 

'' Det verkar inte som om du hör hemma här!''. sade Liam vilket fick mig vände uppmärksamheten till honom.
Jag skakade på huvudet och skrattade. 
'' Du är inte den första som säger det..''. sade jag och ryckte på axlarna. 
'' Åh, fan förlåt! Jag menade inte att förolämpa dig! Jag bara..-''- 
''-.. Nej, nej!!''. avbröt jag honom. '' Det är okej, jag menar jag ser inte ut som den typiska bad ass tjejen som är en del utav det mest ökänga gäng i LA!''. skrattade jag.. 
Ett leende spreds på hans läppar och nickade. 
'' Föresten du ser inte ut som att du hör hemma här heller!''. sade jag och höjde mina ögobryn.
Han skrattade innan han tog en klunk av sin öl han hade i handen.
'' Du är inte den första som säger det heller!''. flinade han vilket fick mig fnissa till. '' Men det är en lång historia!''. sade han och ryckte på axlarna. '' Jag hade hela mitt lvi planerat av mina föräldrar. Jag skulle ta examen, gå på en av världens finaste skolor.. Det har varit min familjs grej i generationer.. Låt oss bara säga att det inte var min grejj.. Jag är inte en 'skolkille' som du kanske ser!'. skrattade han och visa sina ljusa vita tänder. '' Jag kom in i alla typer av problem när jag var runt 15, inte ens min familj kunde få mig tillbaka på rätt spår.. Sen blev jag utsparkad från skolan och mina föreldrar ville inte ha mig.. Så ja!''. sade han med en liten röst. 
Hans vackra ögon tittade in i mina och direkt spetsade jag läpparna i en fast linje.
Jag visste inte vad jag skulle säga. 
Helt ärligt var jag chockad över det han sa. 
'' Asså.. Wow.. Ja-jag är ledsen! Det måste ha varit riktigt hårt.. Jag menar du var ju så ung och allt!''. sade jag och jag kände hur en sorg sköljde över mig. 
'' Hörru, det är okej! Bry dig inte om det!'' .sade han och skakade på huvudet och gav mig ett litet leende.
Jag log mot honom. 
'' Jag har blivit framgångsrik som mina föreldrar ville, men kanske inte pås amma sätt!''. skämtade han.
Ett litet skratt lämnade min strupe åt hans kommentar. 
Jag var glad över att han kunde skoja om något sånt här. 
Det skulle aldrig Justin kunna göra. 
Han skule bli döds seriös och bli sur eller arg.
'' Wow det var ett lamt försök att göra ett skämt om att vara en brottsling..''. skrattade Liam. ''Jag sumpade chansen att försöka imponera på dig med min humor eller hur?!''. 
'' Du känner mig inte ens!''. skrattade jag. 
'' Du har rätt, det gör jag inte.. Men snart så, eftersom vi kommer spendera mycket tid tillsammans!''. viskade han och jag brast ut i skratt. '' Men jag kan tyda på om någon är en bitch eller om någon är en gullunge bara genom att kolla på den! Men du sötnos gör mig så intresserad, för du är något annat!''. flinade han.
Jag skrattade åt hans försök att flörta med mig. 
Han var ett riktigt charmtroll men jag tror inte det skulle bli något mellan oss. 
Inte ett förhållande! 
'' Så säg mig, vad förde dig hit? Vad fick dig lämna ditt vanliga liv och bli en del av det här?''. frågade han.
Jag suckade och stängde min ögon. 
'' Han gjorde det..''. muttrade jag innan jag tog en klunk av min cider. 
Liam rynkade på ögonbrynen och vände sig om för att titta på Justin som stog och pratade med Marcus och Kimberly. 
'' V-vänta lite nu..''. vräkte han ur sig. 
Jag såg hur han försökte få ett grepp om själva situation. 
'' Du menar, som i Justin?''. andades han ut.
Jag nickade och undvek ögonkontatk med honom.
'' Jag är inte en gammal vän till honom.. '' .suckade jag.. '' Jag och Justin var.. Jag är hans ex flickvän..''. mumlade jag med en mjuk röst.
Jag såg hur hans ögon vidgades och hans mun föll vid öppen.
Han vart helt chockad. 
Jag är också rätt chockad över att jag varit tillsammans med Justin. 
Vi var så olika men ändå så lika. 
Allt mellan mig och Justin var så himla komplicerat.
'' Du var hans flickvän?''. sade Liam chockat. 
'' Mm..''. sade jag och bet mig i läppen. 
'' Åh..''. sade han och svalde hårt.
Jag tog ett djupt andetag.
'' Det var länge sen! Och det är över nu. En massa saker har föränrats sedan dess. Han har förändrats, jag har förändrats.. Allt är i det förlutna nu och som du kan se är han redan helt nöjd med Veronica!''. sade jag och himlade med mina ögon.
Liam blinkade ett par gånger och jag såg hur han lät mina ord tränga in i hans hjärna. 
Jag förstog inte varför han vart så chockad. 
Är Justin och jag så olika att man inte kan tro att vi är tillsammans?
Passar vi inte tillsammans? 
Det var tyst ett tag. 
Det ända man hörde var låg musik och röster som snackade med varandra.
Jag lutade mig bakåt i soffan bekvämare och kliade mig nervöst i nacken.
Jag gillade inte tystnader.
Det fick mig bli så himla nervös och orolig. 
'' Men.. Eh.. Är du över honom?''. frågade Liam och tittade rakt på mig.
Jag särade på läpparna för att säga något, men såklart ska jag tappa orden.
Just då jag skulle tvinga fram orden närmade såg Justin för att ta två flaskor öl som stog på vardagsrums bordet. 

Untitled

Vi båda vart genast tysta och Justin rynkade på ögonbrynen. 
'' Vad händer här?''. sade han med låg röst.
'' Ingenting, vi snackar bara!''. sade Liam stelt.
Justin vände sig om för att skicka mig ett sympatiskt leende innan han gick tillbaka till Marcus och pratade. 

Alla kom så småning om tillbaka till vardagsrummet och vi alla började snacka med varandra.
Jag snackade mest med Liam och Alex.
Det var dom jag kände mig bekvämast att prata med. 
Iallefall just nu, det var rätt stelt mellan mig och Justin så han går det inte att konversera med. 
Vi alla satt och små pratade när ytterdörren öppnades och en ljus röst skrek till.
'' Hallååå?''. 
Jag himlade genast med ögonen och hörde klackar klicka mot parkett golvet.
Strax efter dök Veronica upp i vardagsrummet med världens kortaste kjol och världens uringade linne.
Hon fick minsann klä sig sådär men jag fick inte ha shorts och linne.
Justin kan ju inte tänka. 
Irritationen spreds inom mig.
Jag hade hoppats på att slippa henne ikväll. 
Jag avskydde henne så det skrek om det.
'' Veronica!''. sade Justin och log milt.
'' Hej babe!''. sade hon och gick fram och kramade om Justin och gav honom en blöt kyss.
Hennes blick sedan över dem nya personerna i rummet. 
'' Hej Marcus, Liam.. Kimberly!''. sade hon och henne leende försvann när hennes blick placerades på Kimberly.
'' Hej bitch!''. sade Kimberly och vinkade lätt.
Veronica himlade genast med ögonen och slog sig ner i Justins knä.
Genast började hon babbla på så det skrek om det.
Frustrerat tittade jag på min mobil och såg att klockan snart var halv fem. 
Inte mer, tänkte jag.
Jag reste mig upp och ursäktade mig ur rummet och sprang upp på övervåningen.
Snabbt rotade jag i min väska och hittade det jag letade efter.
Mitt cigg paket. 
Det får mig slappna av, Justin hade rätt, det gjorde så man slappnade av och vart lugn. 
Jag är dock inte beroeende av rökning. 
Helt ärligt kan jag sluta när som helst, men jag behövde ciggen när jag var här.
Det visste jag.
Det skulle bli så jobbigt att jag behövde något som lugnade mig, och jag hade rätt. 
Att röka är dock inte bra för mig, men man lever bara en gång, eller vad säger dom?
Jag stoppade ciggpaketet i bakfickan tillsammans med tändaren och gick ner. 
Jag smög förbi vardagsrummet och öppnade ytterdörren och gick ut.
Solen vart fortfarande uppe och det var riktigt varmt. 
Med en suck slog jag mig ner på trappan på verandan och tog ut en cigg. 
Jag tog tändaren och tände ciggen och andades ut.
Varenda muskel i min kropp slappnade av och jag lutade mig bakåt. 
Jag flög in i mina tankar men avbröts snabbt av en röst bakom mig.
'' Är det okej om jag slår mig ner?''. 



Hmmmm.. 
Vem tror ni det är?:D 

Nu ligger jag säkert på stranden och har 40 grader varmt på andra sidan jordklotet.. 
Medans ni har säkert snö storm! ;) 
Hoppas ni har det kul i kalla snö:iga Sverige! 
Själv har jag säkert sjukt bra i varma Australien! :D

Älskar er, och kommentera på nu så jag får ett leende när jag går in på bloggen när jag kommer hem! 

PUUUUSS! :)
 

SAKNAR ER!

Hej!! :D

Hur har ni det i Sverige igentligen?
Hörde att det inte kommit så mycket snö än?:o 


Känns verkligen inte som december här, nästan 40 grader varmt & jag är van med snö! ^^ 
Jag har iallefall det super bra, hoppas ni har det också även fast det är kallt i Sverige! 

Dock så har jag bränt mina axlar, såklart.. 
Min hud är inte den bästa när man pratar om solen.. 

Har gjort så himla mycket dem senaste dagarna, träffat Cody, gosat med koalas & kängrus, varit på zoo, stranden, shopppat.. 
Ja gjort så himla mycket! 

Och det är bara runt 1v och 1 dag kvar! :(( 
Så lite! :(

Men kommer bli skönt att få åka hem dock! :) 
 
Jag kanske berättade det men Cody stannade ju upp hela showen när jag såg honom live för att peka på mig och säga '' That girl came from Sweden to see me today!''. 
Sen frågade han efter mitt namn, men fick det fel, osv.. 
Riktigt underbart och jag vart grymt chockad.. 

Videon på det finns på min instagram '' mayalindberg '', sen finns det massor med bilder & jag uppdaterar där hela tiden om vad som händer i stort sett! :) 

Saknar er as mycket, alla inlägg om kommer upp är ju tidinställda så skrivet inget knappt! :(

Har iallefall WIFI här, men hr redan skrivit alla inläggen så! ^^ 

Älskar er! 
Kram

Episode 11 - New people!

'' DET FUNGERADE ELLER HUR?''. skrek jag och kände hur ilskan tog över mig.
Jag såg hur Alex gick fram och tog tag i mig lugnande.
'' Lugna dig Cassandra!''. sade han.
Jag tog djupa andetag och stängde mina ögon.
Nu var jag tvungen att ta det lugnt, mitt hjärta skulleinte klara av det annars. 
'' Justin håll bara käften okej? Du har ställt till det tillräkligt, och hon gjorde det som var bäst i den där situationen! Hade hon inte gjort det hon gjorde kanske vi inte kommit ut!''. väste Nolan. 
Justin vart genast tyst och omfamnades av Veronica som kramade om honom och pussade på honom.
'' Men du inser väl vad det här betyder eller hur?''. sade Nolan och tittade på mig. 
Jag höjde mina ögonbryn och la tillbaka min pistol.
'' De har precis förklarat krig! Vi kommer behöva mer hjälp än det här!''.

 
 


Efter att ha lugnat ner oss hoppade vi alla in i våra bilar och lämnade platsen.
Justin och jag tillsammans i min bil. 
Jag knackade med mina fingrar nervöst på ratten och tog djupa andetag. 
Jag föröskte tvinga den fråga som ville ur mig bort från mig. 
Tyävrr så fungerade det inte. 
Det var bara något jag var tvungen att få ur mitt bröst.
'' Gör hon dig lycklig?''. vräkte jag ur mig innan jag ens hann tänka efter.
Justin vände blicken och tittade på mig. 
'' Vad menar du?''. andades han ut i en liten röst. 
'' Veronica.. Gör hon dig lycklig?''. 
Han tittade genast ner i sitt knä och slickade sig om läpparba ''Ja!''. sade han och nickade.
Jag kunde känna ett sting av smärta träffa mitt hjärta och jag började genast andas tyngre.
'' Älskar du henne?''. frågade jag och kände hur mina ögon blev tyngre och tyngre av färska varma tårar.
'' Det gör hon väl..''. stammade han och kliade sig nervöst i nacken.
Jag sög in ett djupt andetag och tog ett hårt grepp om ratten och blinkade tillbaka tårarna.
'' Gör hon dig gladare än vad jag gjorde dig?''. frågade jag med skakig röst.
Justin suckade och stängde sina ögon. 
'' Cassandra, ja-..''.
'-.. Gör hon?''. frågade jag högre och bet mig i läppen. 
'' Snälla tvina mig inte svara på det här!''. viskade han och jag såg hur hans ögon vart glänsiga.
'' Hon gör dig lyckligare, eller hur?''. sade jag och vågade inte göra ögonkontakt.
Rädlsan för att jag skulle rbyta ihop framför honom var för stor. 
Men han kunde omöjligt förstå vad det här kändes som, därför han älskade inte mig längre.
Justins ögon tittade på mig och i det ögonblicket hade jag en stark längtan över att få komma ut ur bilen och lämna honom bakom. 
Jag hade haft fel om att tänka att det jag och Justin hade var speciellt, det var det inte.. 
Han var inte speciell. 
Jag fick inget svar på min fråga, precis som jag förväntat mig.
Jag skakade på huudet och parkerade bilen utanför huset innan jag gick ut och slängde igen bildörren. 
Han tittade på mig med sina stora bruna ögon, i hopp om att jag på något sätt skulle stanna. 
Jag ville bara försvinna. 

Jag kunde känna hur mina inälvor sjönk, desamma med mina knän. 
När jag äntligen kommit in i huset och upp till övervåningen och in på min toa som lyckas klara sig helt okej ifrån skadorna föll jag ner på marken, 
Jag lutade mot dörren och lät den hålla min balans. 
Jag trodde att jag visste vad smärta var som, alla saker jag varit med om har gett mig en smärta.
Men ingen smärta som den här.
De jag fått tidigare var inget mot det här.
Smärtan i bröstet, värken bakom ögonen.
Jag vet nu att saker och ting aldrig kommer bli desamma igen!
Du tror att du vet vad kärlek är, och du tror att du vet vad smärta är.
Men det gör du inte, du vet ingenting.

Oavsett hur många filmer du tittar på, låtar du lyssnar på, och vänner du snackar med. 
Kommer du aldrig förstå riktig smärta av kärlek. 
Det du vill är bara att försvinna, att gråta känns som att blöda, hela världen snurrar runt dig. 
Ordet smärta kan inte beskriva vad du känner inuti. 
Det är bortom all smärta, all raseri, all sorg. 
Du känner allt men ändå inget. 
 
Tumblr

Så fort jag var ensam inne på toan kände jag hur sorgen tog över mig omedelbart. 
Tårarna började rinna ner för mina kinder och känslan av att någon river bort en del av mitt hjärta kom tillbaka. 
Jag kunde inte förstå att tjejen igår var jag. 
Jag trodde aldrig jag skulle vara den tjejen som får sitt hjärta krossat igen efter allt jag varit med om. 
Hur kunde jag låta mig själv vara så sårbar som jag var? 
Frustration tog över mig och tårarna föll som floder. 
Den attityd som jag har nu var tvungen att bli värre. 
Jag var tvungen att bli den tjejen jag var den tid jag var ifrån Justin igen, inte den som jag var då jag var med Justin!
Oavsett hur mycket han kommer hata mig för den personer jag måste vara är jag tvungen att vara henne.
Jag är tvungen att vara den kaxiga tjejen, även fast jag innerst inne inte vill. 
 

JUSTINS PERSPEKTIV/DAGEN EFTER:


Jag hade beslutit att sova på soffan inatt. 
Argumentet mellan mig och Cassandra gick över styr och jag visste att hon behövde vara själv. 
Frustrerat satt jag i köket och drack kaffe. 
Jag hade inte fått någon sömn inatt. 
Känslan jag haft inom mig hela natten har varit så obehaglig och kall. 
Det var som smärtan jag haft dem första veckorna ifrån Cassandra kom tillbaka på nytt.
Oavsett vad kan jag fortfarande känna den. 
Känna den smärtan jag utsatt henne för och min egen smärta. 
Den kryper under min hud och fäster sig i mitt huvud som jag inte kan få ur.
Även hur mycket jag försöker är den känslan och smärtan allt kvar långt inne i mig. 
Ibland kan jag glömma bort att jag har Veronica så fort jag ser Cassandra.
Det är som jag vill nå ut och röra henne, omfamna henne i mina armar och säga att hon fortfarande är min. 
Men det kan jag inte.
Och långt inne inom mig vet jag att jag hatar det så jävla mycket. 
Jag hatar att hon inte är min.
Att hon kan göra vad hon vill med vilken kille som helst.
Ju mer saker som förändras, destu mer föreblir desamma.
Jag är inte säker på vem som sa det först, antagligen Shakespeare eller nån annan av dom mesarna bak i tiden. 
Jag har aldrig gett min uppmärksamhet till litteratur klasserna i skolan ändå så. 

Jag har alltid varit en person som flyr från smärtan. 
Det var det jag gjorde mot Cassandra. 
Jag gjorde det jag är bäst på. 
Blev en annan person och sket i folks känslor. 
En del av mig känner mig som en jävla pajas över att jag gjort det. 
En annan del är jävligt glad att jag blev den person jag varit en gång i tiden. 
Men jag visste själv inte om jag gjort ett bra val. 
Veronica däremot är överlycklig över att vi är ett par och säger att jag gjort allt helt perfekt. 
Men hur smart är hon igentligen?
Inget illa menat.. 

Jag var helt borta i mina andetag och röck till när jag fångade synen av Cassandra gå in i köket.
Hon tittade inte ens på mig, hon helt ignorerade min närvaro, som om jag var osynlig. 
Jag bet mig hår i läppen och höjde armen för att klia mig nervöst i nacken. 
Min blick flög på henne och jag granskade hennes ansikte noga. 
Hennes ögon var svullna och lite röda. 
Det såg ut som hon gråtit. Eller kanske inte? 
Hon såg ut så varje morgon. 
Kanske är det någon allergi som hon har? 

Justin

Jag särade min läppar för att säga något, men kanske det var en dålig ide efter vad som hände igår?
Men den obekväma tystnaden höll på att kväva mig, men tack och lov började hon prata.
'' Kommer det nån idag?''. mumlade hon i sin ljusa mjuka röst med ryggen vänd mig mot. 
Hennes röst var fortfarande desamma som förut.
Kanske var det de enda som inte ändrats på henne.
En harkling lämnade min strupe. '' Eh.. Aa! Några vänner kommer för att hjälpa till ett tag.. Dom bort faktist vara här snart.. Så du borde klä på dig!''. muttade jag och nickade mot hennes kläder. 
Min blick gick över hennes kropp.
Dom korta jeans shortesn som hon hade på sig kramade hennes kurviga höfter perfekt, hennes långa tonade ben visades sjukt mycket vilket fick mig bita mig i läppen.
Hennes överkropp var klädd i ett pösigt vitt linne som man såg smått igenom. 
Efter så många månader och hon har fortfarande en sån enorm inverkan på mig. 

Hon vände sig hastigt om för att titta på mig.
'' Jag är klädd?''. sade hon.
Jag himlade med ögonen. '' Jo, men sätt på något annat!''. 
'' Vad är det för fel med mina kläder?''. sade hon och rynkade på ögonen och såg ner på sin outfit.
'' De är för avslöjande!''. sade jag med ett ögon kast.
Hon flämtade till och rynkade på ögonbrynen.
'' Det är det inte alls!''. sköt hon tillbaka. 
Jag suckade. '' Jo, det är de!''. 
Frustrerat tittade hon på mig. 
'' Nu gör du som jag säger och går och byter om!''. sade jag med en aning stränghet i rösten.
Hon knöt sin käke och trängde in blicken i mina ögon.
'' Du kan inte tala om för mig vad jag ska göra!''. muttrade hon ilsket.
'' Det gjorde jag precis!''. sköt jag tillbaka och höjde ögonbrynen hånfullt. '' Gå nu!''. sade jag och nickade mot dörren. 
Hon himlade med ögonen åt mig och muttarade något innan hon lämnade köket. 
Jag släppte genast ut en förvärrad suck. 
Jag var redan på väg att bli frustrerad. 
Hastigt la jag ansiktet i händerna och stängde mina ögon. 
Att försöka få bort de små timmar sömn jag fått var svårt. 
Jag var förvirrad till max, och det var inget jag kunde kontrollera. 

Kimberly Kole, Marcus Navé och Liam Haze! 
Tre personer som kommer vara en medlem i vårt gäng ett tag fram över. 
Marcus Navé är en kille runt 28-29 år som jag och Bruce haft väldigt mycket kontakt med för flera år sen. 
Han känner Bruce väldigt bra och tack vare de lärde jag känna honom. 
Han är tyst, snabb, stark och orädd.
Precis det vi behövde.
Marcus är en kille som man tror är helt ofarlig då han ser så jävla glad ut hela tiden, men han ska man akta sig för.
Bruce berättade massor om honom förut och jag kan säga att jag blev både imponerad och chockad.  
Kimberly Kole, Marcus brud. 
En riktigt het och sexig tjej som är runt 24 år och som har jävligt mycket attityd, men när man lärt känna henne är hon en riktigt snäll och lugn tjej, hon och Cassandra är faktist rätt lika varandra.
Hon är smidig och skicklig på att smyga runt och ta sig in på ställen.

Sist men inte minst. 

Liam Haze, han å andra sidan är en annan katergori.
Han är inte den typiska 19 åriga kille från USA.
Hans föräldrar skickade honom till Vegas på nått tränings läger när han var 14.
Dom förväntade sig att han skulle bli framgångsrik och vara med i militären som sin bror.
Låt oss säga att saker och ting inte gick och blev som föräldrarna ville.
Liam ville inte hålla sig till lägrets regler, så när han var 15 fick han massa problem till exempel droger, drack välldigt mycket och hamnade i bråk.
Och tillslut blev han utkastad från skolan och vägrade flytta tillbaka till sin familj.
Även fast hans familj hatade honom brydde han sig inte.
Han lärde sig leva på gatan och passar in i vår livsstil.
Han vet hur man tjänar pengar snabbt och väl, men också är han riktigt stark och kan slåss.

När det kom till mig var han ofarlig. 
Han är en person som jag inte har något stort emot. 
Men det var en grej med Liam som jag störde mig på. 
Den grejen han var känd för, sin charm!
Han hade sin väg med ord när man snackar om tjejer.
Han vill ha tjejernas uppmärksamhet, kärlek och pasion.
Och han skulle göra vad som helst i världen för att få det han ville ha.
Det är vad jag hört om honom iallefall.  

Men tack och lov visste jag att han inte skulle ge sig på Veronica, hon är inte hans typ.
Dessutom visste han bättre än att bråke med min tjej. 
Men jag visste att ögonblicket Cassadra skulle vara i hans närvo skulle han inte kunna sluta fokusera på henne. 
Jag viste att han skulle vilja ha henne. 
Jag visste att han inte skulle sluta förrän han har henne. 
Och helt ärligt skrämde det skiten ur mig. 
Om jag ska vara ärlig vill jag inte ha honom någonstans nära henne, jag ville inte att han ens skulle titta på henne, tänka på henne, eller ens prata med henne. 
Men det skulle bli svårt att stoppa honom för att komma nära henne.. 

'' Dem är här!''. sade en röst. 
Jag vaknade till ur mina tankar och såg Seth stå vid köks ingången. 
Mina läppar särade sig i chock, jag hade trott att jag skulle åtminstonde få lite tid att tänka. 
Med en djup suck reste jag mig upp och gick ut med honom till verandan på framsidan. 
Jag såg hur Nolan, Roy och Nick stog och hälsade på Kimberly och Marcus några meter framför. 
Strax efter klev Liam ur bilen och gick fram och hälsade. 
Jag, Alex och Seth stog kvar på vernadan och tvingades strax efter gå ner och hälsa på dom.
'' Navé!!''. sade jag och log.
Marcus tittade på mig och sken upp i ett leende. 
'' Bieber!''. sade han gav mig en ''kill'' kram!
Jag skrattade. '' Fan du har blivit ännu brunare än sist jag såg dig!''. skojade jag.
Marcus var som sagt mörkhyad och jag brukar alltid skämta med honom om att han blir brunare och brunare. 
Det har varit min grej mellan han och mig.
'' Och du med! Fan du kommer vara lika brun som mig snart!''. skrattade han. 
'' Fan det är skönt att se dig, det var ett tag sen!''. sade jag.
Han nickade. '' Det var de!'. 
Jag såg hur hans blick gick runt över människorna. 
Direkt förstog jag vem han saknade. 
'' Vart är Bruce?''. 
'' Han lämnade gänget för några månader sen!''. sade jag och nickade stelt. 
Hans ögonbryn höjdes. '' Jasså? Åh fan va tråkigt!''. 
Jag nickade. 
Sedan vände jag blicken till Kimberly som stog och höll på med sin mobil.
'' Kim!''. sade jag och hon tittade upp.
Ett leende spreds på hennes läppar innan hon omfamnade mig i en kram.
'' Det var ett tag sen Justin!''. fnittrade hon. 
'' Det var de, och du blir bara snyggare och snyggare!''. sade jag och blinkade åt henne. 
Hon skrattade. '' Glöm och dröm Bieber, du är inte min typ!''. sade hon. 
Jag himlade med ögonen och skrattade. '' Jag vet babe, jag driver!''. 
Sedan placerade jag en mjuk puss på hennes kind. 
Liam stog snett bakom henne och snackade med Alex.
Han såg mig och gick stelt fram och spände överkroppen.
'' Tja Bieber!''.
'' Tja Haze!''. sade jag och nickade stelt mot honom. 
Jag tittade runt och såg ingen skymt av Cassandra.
Kanske det var bra att hon inte kom ut. 
Jag hörde snabba fotsteg komma och strax hörde jag Cassandras ljusa röst. 
'' Förlåt att jag är seg, jag bö-..''.
Hon avbröt sig själv när hon såg dem tre nya människorna stå nedanför verandan med blickarna på henne.
Jag såg hur ett litet leende spreds på Liams läppar vilket fick min ilska bubbla upp. 
Cassandra gick ner för verandan och ställde sig lite i bakrunden. 

Untitled

Jag kände hennes närvarå bakom mig, det var nästan så jag kände hennes andetag mot min hud.
Hastigt vände jag blicken till henne och ställde mig som en blockering för henne.
Hon rynkade på ögonbrynen och skakade på huvudet och gick förbi mig.
Jag såg hur hon gick fram till Liam som genast sken upp som en sol.
'' Hej, Cassandra!''. sade hon och sträckte fram sin hand och log smått.
'' Liam Haze!''. sade han och tog hennes hand och placerade en mjuk puss på den. 
Irritationen spreds inom mig.
Varför bjöd vi ens hit honom? 

 


 

ETT TILL KAPITELL! 

Vad tycker ni att det kom 3 nya personer in i bilden? :D 
Liam spelas av Josh Hutsherson.
Kimberly (Kim) spelas av Vanessa Hudgens.
Och Marcus spelas av någon som jag inte kan namnet på men är med i The Originals serien! ^^

KOMMENTERA NU, ÄLSKAR ER MEST! :)


Puuuuuss

 

 


Jag har det bra..

Rubriken säger allt! 


Kom till Australien imorse 07.30, i Australiensk tid.
Australien ligger ju 9 timmar före. 
Så klockan är 21.16 här och runt 12 för er antar jag! :) 


Varit lagom varmt hela dagen och har legat och solat och bara tagit det lugnt. 
Sitter & lyssnar på Justins nya låt ' Confident ' riktigt bra, rekomenderar att ni lyssnar på den! :) 

Men som ni vet har jag alltid haft en stor crush på en annan kändis än Justin.
Jag tror ni vet ve det är om ni tänker efter.

Cody Simpson! :D 

Och gissa vem det är som ska se han live imorgon eftermiddag? :D :D :D :D 

JAAAG!!

Min pappa här i Australien köpte biljetter direkt när jag frågade om jag kunde få gå! 
Så JAG SKA SE CODY SIMPSON LIVE!

Han ska ju ha ett speciellt ' Beach party ' imorgon och uppträda med sina låtar i acoustic! 
Är sjukt taggad då han är så underbart snygg & en helt fantastisk person! 

Efter det åker jag min pappa & hans tjej till dom och jag ska sova där..
Sen ska jag spendera helgen i Noosa, ett stort ställe.
Vet ni inte vad det är , googla! 

Dit kommer min syster & bror så ska vi spendera lite 'family time'. 

Har också till er, gjort ett par tid inställda inlägg.
Så lämna inte bloggen! :)

Älskar er mest, ha det bra  kalla Sverige! :* 

Episode 10 - Im nobody!

Känslorna tog över mig och jag började rabbla ut saker, saker jag visste jag skulle ångra..
'' Jag försökte ge dig en del av mig men i slutändan bara drog du.. Så det här är min fråga, när du förlorar den viktigaste personen i hela världen, vart tar all kärlek vägen? var?''. sade jag och röck på mina axlar.
Jag kände hur mina ögonlock blev tunga igen och tårarna ville upp.
Jag tittade på Justin och såg hur hans adams äpple guppade upp och ner och styrde blicken ifrån mig. 
Sekunden senare mötte han min blick och spände käken. 
'' Fråga inte en sån där fråga när du vet att det bara kommer såra dig!''. mumlade han.
Ett humorlöst skratt lämnade min strupe. 
'' Aa tjena, som om jag inte varit med om det förut!''. fräste jag innan jag startade bilen igen.

 
 

Jag smällde igen dörren till min bil med en hög smäll innan jag vände blicken till någon som verkade vara en gammal lager lokal. 
Musik spelades högt och det var ett par bilar utanför samt folk. 
Jag antog att det var någon sorts fest inne i stället också. 
Bakom mig kunde jag känna Justins ögon bränna hål i min rygg och mitt blod började koka igen tack vare vårat samtal tidigare.
Vi gick fram till gänget som stog en bit ifrån där jag parkerade bilen.
Det var då jag insåg att Veronica var här.
Jag antog att hon fick följa med iallefall.
'' Gå som vi sagt och håll er lågt!''. sade Nolan och skannade över det gamla stället. 
Jag kunde redan känna lukten av knarket och alkoholen som antagligen var inne i lokalen. 
Nära ingången stod två välbyggda latinska killar som sköt mig flirtiga blickar och blinkade lite smått. 
'' Speciellt du Justin!''. sade Nolan och tittade på Justin. '' Försök håll din ilska coh ditt temperament inne.. Vi har inte råd att dö ikväll! Uppfattat?''. 
Justin knöt sin käke och nickade. 
'' Bra, låt oss få det här överstökat!''. sade Nolan och började gå mot vakterna.
Vi alla gick direkt bakom honom och jag höll mig längsbak bakom alla.
Jag hade ingen lust med att slå ner killar som raggar på mig som är över 40. 
Direkt när vi kom fram till vatkerna rätade dom på ryggen och tittade misstänksamt på oss.
'' Vi är hör för att se Ronnie och Reggie!''. sade Nolan och tittade stelt på dom.
Ena vakten skrattade. '' Inte så snabbt!''. sade han och blokerade ingången. '' Vi måste kontrollera om du är klar först!''. 
Nolan höjde ögonbrynen. '' Varsegod!''. 
Jag korsade armarna över bröstet och stampade med foten i marken otåligt. 
Jag såg hur den ena vakten kom fram till mig med ett snett leende.
'' Din tur älskling!''. sade han och vinkade åt mig. 
Jag sög in ett skakigt andetag och bet ihop min käke och lät honom söka igenom min kropp som dom gör på flygplatser. 
Han slickade sig om läpparna och lät sin blick gå över min lätt klädda kropp. 
Jag kunde redan nu känna den otäcka käslan i halsen som samlades.
Han smög sina händer under min skinjcaka och drog dom längs min midja. 
Jag slog ihop mina läppar i en fast linje och andaes in kraftigt. 
Helt ärligt var jag när apå att förlora tålamodet.
Men Roy tittade på mig och höjde ögonbrynen.
'' Försök inte med något!''. mimade han och jag rullade mina ögon.
Jag hatade fysisk kontakt och jag kunde inte göra något åt det heller. 
'' Tycker du inte att det räcker?''. fräste Alex irriterat. 
'' Ni är i vårt territorium, det är vi som gör regler!''. morrade vakten tillbaka. 
Han vände sedan uppmärksamheten tillbaka till mig och jag kände hur hans händer nådde min bara hud på mina lår. 
Direkt ryckte jag till och kände hur hela jag rös av obehag. 
Jag kände hur hans händer rörde sig uppåt vilket fick ilskan inom mig växa ännu mer.
'' Tänk inte ens tanken på att gå vidare!''. fräste jag. '' Eller så ska jag slita dig i stycken även dom det är det sista jag gör!''. muttrade jag genom sammanbitna tänder. 
'' Så jag föreslår att du tar bort dina smutsiga änder från mig om du vill leva, NU!''. 
Vakten skrattade hest. 
Precis som han trodde jag skojade.
'' Ser det ut som jag skojar?''. sade jag och knöt mina knytnävar. 
'' Slappna av Cassandra!''. väste Alex och tog tag i mig och drog mig åt sidan. 
Jag tog ett djupt andetag och stängde in ilskan jag byggt upp.
'' Sluta nu och låt oss gå!''. sade Roy irriterat.

Vakterna släppte in oss misstänksamma och strax inne i byggnaden kom en muskelös man fram och bad oss följa honom. 
Jag hörde musiken bli högre och vi gick över en stor sorts klubb.
Vi var en våning över så vi såg ner på alla super fulla mäniskor som dansade och drack.

'' När vi kommer till källaren dom tar oss till, stanna bakom mig, okej?''. sade Justins hesa röst bkom mig. 
'' Jag vill inte att de ska märka dig och göra dig illa efter det här!''. muttrade han. 
Veronica släppte ut ett tyst fniss. 
Hastigt blundar jag och släppte ut ett djupt andetag. 
För några månader sedan, var jag den flickan. 
Jag var den han var beskyddande över. 
Jag var den han skulle döda för att hålla mig säker. 
Och den platsen försvann på en sekund.
Jag hade ersatts. 
Det gör riktigt ont att vara kär och älska någon, det slutar alltid med att någon gör sig illa. 
Och det hände mig. 
Jag vet inte men långt inne i mitt hjärta hade jag sparat en plats för Justin och den kärlek vi haft för varandra.
I hopp om att det skulle bli som förut. 
Men det var helt hopplöst.
Han skulle aldrig älska mig igen, han kommer aldrig mer ens kolla på mig på det sett han brukade. 

'' Det är dags! Är du redo?''. hörde jag Roy mutra framför mig och tittade på mig.
Jag nickade. 
'' Är du rädd?''. sade han och log snett. 
Jag röck på mina axlarna och tittade på honom. 
Jag var säker på att jag varit med om värre än det som kommer hända. 
Oavsett hur farliga dom här killarna var, var jag tränade för att kunna klara mig i farliga och livshotande situationer, precis som den här!
Jag hade bara låtit min kärlek för Justin tagit över ett tag och det fick inte hände igen. 
Från och med nu ska jag lägga känslorna åt sidna och fokusera sten hårt.
Jag visste massor med knep och jag visste hur jag skulle klara mig.
Justin är så dum att han inte tror jag klarar det här.
Men vi får väl se vem som klarar sig i slut ändan och vem som räddar vem.


'' Hej Nolan!''. sade en mörk röst som tillhörde en kille i kanske 20-årsåldern som lutade sig tillbaka i sin läderstol och slängde sin cigarett på marken. 
Brevid honom satt en kille som var säkert några år äldre och dem båda var rätt lika. 
Det fanns också tre andra välbyggda killar med dom som stog med armarna i kors och en misstänksam blick på deras ansikten. 
'' Vilken överaskning att ha dig här, eller ja er!''. fortsatte han och log sarkastiskt. 
'' Jag kunde inte säga detsamma till dig Ronnie!''. sade Nolan. 
Jag skådade killarna framför mig noga. 
Den yngsta var då Ronnie och jag antog att de äldre var Reggie. 
Dom bröderna folk varit så rädda om men knapp någon visste om dom. 
'' Jag hoppas inte mina pokar inte skrämmde er allt för mycket?''. sade han och skrattade själv belåtet till sig själv.
'' Snälla Ronnie! Hur länge har jag var i det här livet? 10 år?'. Tror du inte att jag är van med mesar som dina såkallade vakter?''.sade Nolan och höde ögonbrynen retsamt. 
Jag hur Jusitin drev Veronica bakom sig överbeskyddat och höll ett fast grepp om henne.
Jag kunde inte låta bli att känna mig smått avundsjuk. 
'' Du har en del mod för att komma till mitt område och snacka skit, Sharp!''. sade Ronnie och knöt sina nävar. 
'' Det är bara fakta Kray! det var uppenbart att du hatade konkurrens och kunde inte stå ut med att vi kom och började styra och ställa!''. sade Justin och spände sin käke.
Jag lyssnade noga och iaktog rummet ifall det skulle finnas en utväg. 
Men det fanns inga fönster så det skulle vara riktigt svårt att hitta ut. 
Jag vände sedan blicken till Kray bröderna framför mig. 
Den lite äldre killen satt och iaktog oss noga och höll munnen stäng medans Ronnie pratade för fullt.
Jag bet mig i läppen och skådade Ronnie.
Han såg rätt bra ut, och jag vet att det är fel att tycka så. 
Men det är bara ärlighet som talar.
'' Du är allt pratsam Bieber! Du är ett jävla skämt. Du kunde inte ens få hämd på Slyders som förstört ditt liv ordentligt!''. väste Ronnie hånfullt. 
Mina ögon vidgades av hans kommentar och jag såg hur han träffade en känslig punkt.
Justin spände direkt känderna och jag såg hur hans ögon mörknade. 
'' Våga inte prata om mitt liv, din jävla idiot!''. muttrade Justin genom sammanbitna tänder. 
Nick och Roy var direkt fram och tog tag i honom och höll honom tillbaka.
Vaktenra klev genast närmre och spände musklerna.
Det här var absolut inte en del av planen. 
'' Ta det lugnt Bieber, lugna dig!''. skrattade Ronnie hest. '' Okej, vi säger så här. För att få mig låta er vara vill jag ha något. Och det borde vara något bra!''. sade han stolt. 
Justin slutade genast försöka slänga sig på honom och lugnade ner sig. 
Jag såg hur han ställde sig för Veronica och Ronnie skrattade.
'' Inte henne!''. sade han och tittade äcklat på henne. 
Hans blick gick över gänget och stannade på mig som stog i ett mörkt rum i hörnet och var tyst. 
Plötsligt mötte hans blick min och hans läppar blev genast ett leende.
'' Men, men men!''. flinade han. '' Vad har vi här? Jag såg dig inte, baby!''. sade han och lutade sig framåt. '' Så kan du berätta vem du är?''. sade han och la huvudet på sne.
'' Jag är ingen!''. svarade jag tort och tittade honom direkt in i ögonen.
'' Vekrkligen?''. sae han och skådade min kropp. '' Vad heter du?''. 
'' Det behöver du inte veta!''. sade jag kallt.
Ett hest skratt lämnade Ronnies strupe.
En av deras vakter klev fram och drog mig närmre Ronnie.
'' Jag är säker på att jag aldrig sett dig förut. Vart kommer du ifrån?''. 
'' Långt härifrån!''. svrade jag med blicken låst på dem gråa sten väggarna. 
Han skrattade innan han belv seriös. '' Du pratar inte mycket du..''.
Han stäckte sig ut och lät sina fingrar nudda vid min kind.
'' Jag har lärt mig att ord inte betyder mycket!''. mumlade jag. 
'' Bra för jag är en handlings man!''. flinade han.
Jag kunde känna hans varma andeträckt mot huden på min hals.
Genast växte jag otålig och frustrerad. 
Jag skrattade för mig själv. 
'' Du verkar som en!''. sade jag sarkastigt. 
'' Du är välldigt mogen, ingen!''. sade han och lät sina händer glida om mina sidor på kroppen. '' Men du bör se efter din lilla mun för den kan skapa dig stora problem!''. viskade han i mitt höra med sina händer om mina höfter.
Jag knät genast min käke och drog in mina läppar i en tajt linje. 
Hans händer tog ett hårt tag om min kropp och jag spände käken ännu mer.
'' Nej!''. fräste jag äcklat. '' Rör mig igen och jag ska göra permanenta skador på din lilla kompis där nere!''. sade jag och tittade ner mot hans skrev.
Ett skratt lämnade hans strupe innan han skakade på huvudet.
'' Jag skulle vilja se dig försöka!''. flinade han mot mig.
Innan han kunde göra något knuffade jag honom med hjälp av mina händer. 
Det var som om allt gick i slow motion, just i den strunden.
Jag drog pistolen Nolan gett mig frin insidan av mina trosor och riktade den mot honom.

Untitled | via Tumblr - animated gif

Hastigt drog jag på avtryckaren tills pisolen gav ifrån sig ett klivkljud.
'' Vad var det du sa?''. sade jag och flinade stölt.
'' Shit!''. fräste Ronnie och reste sig från marken. 
Jag slängde en snabb blick på hans bror Reggie som satt helt lugn och tittade på oss.
Han hade fortfarande inte sagt ett ord.
Ett annat klickljud hördes och Ronnies män stog med vapnen mot mig..
'' Släpp den!''. sade han.
Jag himlade med ögonen och nickade mot Roy coh resten som drog sina vappen.
'' Du ser.. Ronnie!''. sade jag och gav ifrån mig ett sött fnitter.'' Ditt misstag var att du underskattade oss. Nu ka vi göra det på det enkla sättet, eller den hårda vägen.. Sluta jävlas med oss och lämna staden, eller så tar vi ner er en gång för alla! Vad säger du?''. snäste jag ilsket mot honom. 
Ronnie blinkade några gånger och lät mina ord tränga in i hans hjärna. 
'' Den håra vägen!''. sade han retsamt.
Jag knät min käke och tittade på honom hårt.
'' Fel val!''. spottade jag och vände mig om för att sparka en av hans killar samtidigt som jag sköt lampan i rummet så vi hamnade i total mörker.
'' Kom! Nu drar vi!''. skrek Roy och öppnade dörren och vi skyndade oss ner för korridoren.

När vi kom ut ur byggnaden och fram till våra bilar andades vi alla lättat ut.
Jag måste erkänna att det var rätt stelt där inne och jag förstog att planen skulle gå åt helvete så jag planerade lite själv och tog över allt.
Justin tittade irriterat på mig, eller nästan som om han var förbannad.
'' Du fucking dödade oss nästan!''. skrek Justin förbannat.
'' Säger den som förstörde allt!''. muttrade jag genom sammanbitna tänder. 
'' Hörde du precis vad jag sa ? Du höll på att döda oss Cassandra! Vafan tänker du med`?''. skrek han. 
Det var precis som han brukade skrika på mig under den perioden vi hade det tuffats.
Under den period vi gjorde slut och allt vart kaos.

'' Justin!''. sade jag.
'' GÅ!''. skrek han förbannat.
Jag skyndade mig fram till honom och stannade någon meter ifrån han.
''Lyssna på mig snälla!''. 
Ett sarkastigt skratt lämnade hans strupe.
'' Det ska jag fan aldrig göra, din jävla hora!''. 
Ett högt argument startade och båda skrek i mun på varandra.
Det ekade i gränden vi stog i och rösterna höjdes mer och mer.
Plötsligt såg jag hur Justins ögon blev ännu mer svarta och han slog hastigt till mig i ansiktet.
Ett ljust skrik lämnade min strupe och smärtan ilade upp i mitt ansikte.
Hastigt föll jag mot marken och la handen om min kind.
Chockat tittade jag upp och mötte Justins chockade blick.''

Jag kände hur tårar var på väg upp. 
Jag kom ihåg hur rädd jag var, hur hela min värld rasade samman.
'' Hallå? Jag räddade ditt liv, så om något ska du fan tacka mig!''. sade jag med attityd och tittade argt på honom.
'' Det var inte en del av planen Cassandra!'. fräste han. 
'' DET FUNGERADE ELLER HUR?''. skrek jag och kände hur ilskan tog över mig.
Jag såg hur Alex gick fram och tog tag i mig lugnande.
'' Lugna dig Cassandra!''. sade han.
Jag tog djupa andetag och stängde mina ögon.
Nu var jag tvungen att ta det lugnt, mitt hjärta skulleinte klara av det annars. 
'' Justin håll bara käften okej? Du har ställt till det tillräkligt, och hon gjorde det som var bäst i den där situationen! Hade hon inte gjort det hon gjorde kanske vi inte kommit ut!''. väste Nolan. 
Justin vart genast tyst och omfamnades av Veronica som kramade om honom och pussade på honom.
'' Men du inser väl vad det här betyder eller hur?''. sade Nolan och tittade på mig. 
Jag höjde mina ögonbryn och la tillbaka min pistol.
'' De har precis förklarat krig! Vi kommer behöva mer hjälp än det här!''.



ETT TILL KAPITELL! 

Nu så är jag antagligen i nån av mellan landningarna på väg till Australien! 
Jag åkte ju igår (lördag) och det ska ta 32 timmar att flyga..
Så är säkert i Singapore nu eller Frankfurt, någonstans är jag iallefall! :) 

Jag hoppas ni får det underbart här i kalla Sverige och tänk på mig är det blir storm! ;) 
Nejdå, men kom ihåg att jag älskar er mina underbara läsare och det kommer komma upp ett till tidinställt inlägg i veckan! 

Tror dock det kommer kanske 2 per vecka eller något liknande! 
Kanske kommer 1 den sista veckan då jag kommer hem. 
Skriver antagligen på mobilen om jag har tråkigt och lägger upp det här sedan! :) 

Vi får se, men 2 per vecka på ett ungefär blir det fram tills nyår då jag kommer hem! :D 

ÄLSKAR ER!

 

 

 

Episode 9 - Lets do this!

Alex knuffade lätt till honom på axeln och skrattade till.
'' Ey sluta, hon är som min syster!''. 
'' Du stoppade inte Justin när han knullade din 'syster'?''. sade Nolan. 
Jag spände hårt käken och tittade på Nolan som stängde käften. 
Alex skakade på huvudet och gick iväg. 
Jag antog att han gick till sitt rum.
'' Asså damn, vafan har hänt med Cass?''. sade Roy och log snett.
Antog att han var imponera över att hon var så kaxig. 
'' Jag har ingen jävla anning!''. sade jag och gav ifrån mig en suck. 
Den kommande veckan kommer bli ett rent helvete.

 
 
 
 CASSANDRAS PERSPEKTIV:

Efter att ha lämnat mitt förstörda rum och killarna gick jag ner längs korridoren. 
Det som snurrade i mitt huvud var att Justin sett vad jag hade spart. 
Han såg att ja hade kvar halsbandet jag gav honom. 
En del av mig skämdes en annan del älskade det. 
Jag var tvungen att lägga mina känslor för Justin åt sidan och fokusera på varför jag verkligen är här. 
För att ta ner Slyder. 
Och få tillbaka Justin men det får vänta. 
Jag behövde få min revange på att han tog min syster ifrån mig. 
Han tog en oskyldig människas liv och det ska han få igen för. 
Jag gick med huvudet högt mot rummet längre ner i korridoren. 
Mitt hjärta dunkade fortare och fortare bara av tanken. 
Jag ska sova tillsammans med Justin. 
En sak är säker, han var inte glad över det. 
Och jag kan säga att en del av mig var inte glad över de heller. 
Hur skulle det här gå? 
Vi skulle ligga i samma säng. 
Vi skulle dela samma täcke, samma rum. 
I, ja kanske flera dagar, veckor. 
Tills mitt rum är färdig renoverat, och det kan ta hur länge som helst. 

Jag öppnade dörren till Justins rum och gick in. 
Helt ärligt hade jag inte varit här inne och det såg tusen gånger bättre ut än vad mitt rum såg ut. 
Rummet var hur stort som helst, och inte på tala om sängen. 
Bortsett från grejer som var ner körda på golvet var det riktigt snyggt.
Jag la min väska på golvet och slängde mig i den bäddade stora sängen. 
Hela jag slappnade av och pustade ut.
Sängen var gudomligt skön, jag förstog direkt att jag skulle sova som en gud här. 
Jag hörde hur någon harklade sig och när jag kollade upp mötte jag Justins blick. 
'Bitch mode activated!' tänkte jag för mig själv och satte mig upp i sängen.
Justin har sett mig tillräkligt svag, nu får det vara nog på det. 
På något sett måste jag bevisa att jag inte är blyg och svag som jag var förut. 
'' Ville du nått eller?''. sade jag och la armarna i kors. 
'' Vi måste sätta upp regler!''. sade han och la också armarna i kors. 



Mina ögon bryn höjdes. 
'' Vad för regler?''. 
'' Du håller dig på den vänstra sidan av sängen, lämnar mitt rum när jag ber om det, och förfan stöka inte ner med massa kläder!''. sade Justin. 
Jag nickade. '' Okej, funkar bra för mig!''. 
Justin nickade och gick ner. 
Strax efter gick jag ner efter honom och slog mig ner i vardagsrummet med resten av gänget. 

'' Har dom snott något?''. sade Alex. 
Roy skakade på huvudet. '' Bara vänt upp och ner på hela stället!''. 
'' Dom jävlarna ska fan få för det här! Vi måste snacka med dom!!''. röt Justin.
'' Men jag tror inte det är något bra ide!''. sade Nick.
'' Inga men!! Ska vi låta dom idioterna göra så här och vi ska inte göra något tillbaka? Vad händer om dom placerar en bomb här? Eller värre hemma hos Veronica?''. sade Justin och drog Veronicas kropp närme sin. 
'' Det kommer dom inte..'. sade Nolan.
'' Hur fan vet du det? Vi måste visa dom jävlarna vilka dem bråkar med!''. 
Jag såg hur Justin var riktigt förbannad. 
Direkt förstog jag att en del av ilskan var för han var tvungen att dela säng med mig. 
'' Så jag tycker vi ska ta och ge dom ett litet besök..''. sade Justin och log lömskt. 
En suck lämnade Roys strupe. 
'' Det här kommer bli kul.. Men dom låter ingen med pistol komma in hos dom..''. 
'' Vem sa något om att vi ska ha pistolerna så dom ser?''. flinade Justin.

•••
 
Jag suckade och drog ner klänning jag hade om min kropp. 
Irriterat smetade jag ut lite rött läppstift på mina läppar innan jag skådade mig själv i spegeln.
Jag kunde inte fatta hur dom fick mig göra det här. 
Outfiten dom gett mig kunde lätt distrahera 20 mycket farliga men. 
Men varför var jag den som var tvunegn att bära den?
Jo för Veronica var för feg för att distrahera men och för Justin inte gick med på det. 
Men han gick naturligtvis med på att få mig se ut som en desperat hora. 
Jag tog min lilla pistol och stoppade den vid min svank i troskanten.
Det var omöjligt att se den, tack och lov. 
När jag var klar klev jag ut ur Justins rum och gick ner till nedervåningen där alla satt och väntade. 
Helt klart var jag nervös, kanske såg jag för slampig ut? 
Eller för lite? 
Jag tog ett djupt andetag och blundade hårt innan jag gick in till vardagsrummet. 
'' Så ska vi gå?''. sade jag och satte på min attityd och log falskt. 

image

Skulle jag bära den här klänningen ikväll var jag tvungen att ha attityd annars var det kört för mig. 
Blickarna vändes mot mig och hakorna föll till golvet. 
'' Daaamn!''. sade Nolan och slickade sig om läpparna. 
'' Jag kan fortfarande inte förstå att ni får mig bära den här klänningen!''. muttrade jag och drog den lite längre ner om min kropp. 
'' Du ser ju bra ut!''. sade Nick och log. 
'' Du är skyldig mig något bara så du vet!''. sade jag och suckade. 
Jag kände en speciell blick brände på min kropp. 
Justins. 
Hans hungriga blick gick sagta ner för min kropp och sedan slickade han sig om sina läppar. 
Jag bet mig hårt i läppen och tittade snabbt bort. 
Ska jag vara ärlig fick det mina fjärilar i magen vakna till liv. 
'' Va i helvete glor du på henne för?''. fräste en ljus röst. 
Jag sneglade mot Justins håll och såg Veronica sitta där med en arg min. 
'' Jag glodde inte på henne.. Jag bara.. Nej skit samma!''. sade han och ställde sig upp.
Han tog ett djupt andetag innan han sneglade på mig.
Jag kunde svära på att han slickade sig om läpparna när han mötte min blick. 
Men jag var tvungen att gömma den underbara känslan och glädjen jag kände. 
'' Okej, Veroncia du kommer i bilen med mig och Roy! Jag kan inte riskera att lämna dig ensam i huset efter det som hände!''. sade Justin. 
'' Vi har bara 1 bil där man får plats rätt många Justin, och vi ska ändå ta den vägen förbi hennes lägenhet så vi kan släppa av henne!''. sade Nick. 
Nick, Seth, Nolan, Alex skulle åka i samma bil medans jag skulle ta min och Roy ta sin lilla ferarri. 
'' Justin du får åka med Cassandra i hennes bil!''. 
Både mina och Justins ögon vidgades och en röst skrek till.
'' Va?!''. 
Det var Veronica, hon såg irriterad ut som vanligt. 
'' Han kan inte åka med henne!!''. tjöt hon och pekade på mig. '' Jag vill inte ha honom någonstans nära slynan!''. spottade hon äcklat fram. 
Ilskan bubblade upp inom mig.
'' Vad kallade du mig!?!''. fräste jag. 
'' Du hörde vad jag kallade dig di-..''. 
'' Ursäkta mig, men vem fan är det som ska dela säng med din lilla pojkvän här?''. sade jag ilsket och la armarna i kors. 
Hennes haka föll till golvet och desamma med resten.
Vi hade snackat och vi skulle inte berätta att jag skulle dela säng med Justin för Veronica. 
Men ja, ändrade planer. 
'' Justin!''. tjöt hon och vände sig om mot Justin som stog med handen för ansiktet.
'' Vafan Cassandra, kan du aldrig hålla käft?''. 
Mina ögon bryn höjdes. '' Ursäkta? Men jag tyckte den lilla billiga horan förtjänade att veta att hennes pojkvän ska dela säng med en annan tjej dom kommande veckorna!''. 
Ett lömskt flin spreds på mina läppar och Justin spände hårt käken. 
Sekunden senare började Veronica skrika på honom och slängde med armarna i ren ilska åt alla håll. 
'' MEN FÖRFAN VERONICA!''. utbrat Justin. '' Vi är mitt uppe i en farlig situation här, skärp dig för fan! Nån kanske blir dödad ikväll och det ända du bryr dig om är att en annan tjej än du ska dela säng med mig? Gör inte det en sån stor grej av det..''. 
Veronica la irriterat armarna i kors och suckade. 
'' OKEJ! Förlåt..''. 
Hon skickade mig en smutsig blick innan hon tittade bort. 



'' Kom över det snälla!''. flinade jag och tittade bitchigt på henne. '' Trotts allt, jag kommer dela säng med honom en välldit lång tid så det är lika bra att du vänjer dig!''. sade jag och log snett. 
Jag såg hur ilskan steg inom henne och Justin tog snabbt tag i hennes arm innan hon skulle slänga sig på mig.
'' Okej, då åker vi!''. sade Nolan fort och lämnade huset med resten bakom sig. 
Jag tog mina bilnycklar och la dom i min väska innan jag gick ut till min bil.
Med ett lömskt leende gick jag ner längs trä trappan och hörde hur nån sprang bakom mig. 
'' Tja, kan jag-..''. 
''-.. Nej!''. sade jag direkt.
Justin rynkade på ögonbrynen i irritation. 
'' Säg bara vägen och vi kommer komma dit i tid!''. sade jag och ryckte på axlarna.
'' Sen när blev du en jävla tankeläsare?''. muttrade Justin. 
'' Sen när brydde du dig om vad jag var?''. käftade jag tillbaka innan jag hoppade in i min bil. 
Justin gav ifrån sig ett irriterat stn innan han klev in i passagerar sidan. 
Ett hest skratt lämnade min strupe innan jag startade bilen och började köra. 
Glöm och dröm att han skulle få köra min bil. 
Det var skrämmande hur mycket både han och jag hade förendrats under den tid som vi tillbringat ifrån varandra.
Jag tror det skrämde oss båda. 
Det kändes som vi var helt andra personer men ändå inte. 
Kommer vi någonsin komma tillbaka till det gamla Cassandra och Justin?
Eller kommer vårt förhållande alltid vara surt och vi är irriterade på varandra?

Jag sneglade på Jusitn som satt nervös och kliade sig i nacken.
Direkt kunde jag förstå att han ville säga något. 
Men varför var han för feg för att säga det?
Han har sårat mig tillräkligt och jag tror inte det finns något som skulle göra ondare nu.
'' Du gömde dem..''. utrbsat han plötsligt. 
Jag förstog inte vad han menade och direkt kände jag hans blick bränna i mitt ansikte. 
Hastigt rynkade jag ögonbrynen och kastade en snabb blick på honom innan jag låste min blick på vägen. 
'' Vadå?''. 
'' Du gömde dom under din tröja!''. sade han. 
'' Vad prata-..''.
''-.. En bild på oss och halsbandet jag gav dig! Jag såg dig gömma dom under din tröja!''. 
Jag slickade mig hastigt om läpparna och kände hur mitt hjärta stannade för en sekund.
Hastigt drog jag till med en lögn. 
'' Jag vet inte vad du pratar om!''. sade jag tyst. 
Justin skrockade hastigt. '' Du suger på att spela du, visste du det?''. 
Mina ögon bryn höjdes. '' Ja, du suger på att försöka göra en konversation, visste du det?''. fräste jag. 
Ett självbelåtet flin drog i hörnen på Justins läppar vilket fick mig bli irriterad.
'' Försök inte byta ämne!''. sade han retsamt vilket fick mitt grepp om ratten bli hårdare. 
Jag tog ett djupt andetag och andades lugnt. 

Jag kände mig kränkt och besviken. 
Det var osm om han använde det här emot mig, precis som han använde sitt förlutna mot mig. 
Han hade inte rött att göra det här, och jag var så dum att jag lät honom, det var eftersom jag inte hade något annat val. 
Jag var tvungen att ta konsekvenserna. 
Det var en konstig känsla att ha honom så nära, men ändå så långt borta. 
Jag hatade honom och älskade honom på samma gång. 
'' Jag vet vad jag såg Cassandra! Och du vet att jag vet. Så sluta försöka övertyga dig något annat. Och sluta försöka övertyga mig  och det a-..''. 
''-.. Jag försöker inte övertyga någon!''. tjöt jag högt. 
'' Då avslutade du det här jävla spelet och åker tillbaka till Stratford där du hör hemma!''. skrek Jusitn. 
Hastigt smällde jag ner min fot på bromsarna vilket orsakade bilen komma i ett omedelbart stopp. 
Justin snubblade fram i ren chocket och tittade på mig som om jag inte var riktigt klok. 
'' Lyssna på mig!! Och lyssna bra..''. muttrade jag förbannat och tittade på honom.
Jag svär på att han kunde se min ilska i mina ögon. 
Jag tog ett tungt skakigt antetag och spände käken. 
'' Du har uppenbarligen inte fått mitt medelande om du tror att jag fortfarande är den 'lätt manipulerade' tjej du sett mig som! För jag är inte henne, hon är inte här och hon kommer aldrig tillbaka! Jag lämnade den tjejen tillbaka i Stratford tillsammans med mina vänner och mitt liv! Och vet u vad som är roligt? Att du är den som håller på att försöka övertyga dig själv om att det här är allt ett litet idiotiskt spel, men det är det inte!''. fräste jag fram. 
Ilskan tog nästan över mig och jag såg att Justin var en gnutta rädd. 
'' Jag spelar inte och jag tänker fan inte låta dig kasta runt mig som en jävla docka! Inte den här gången, Justin! Jag är här för ett syfte oavsett du gillar det eller inte! Så suck it up och lär dig hantera det!''. fortsatte jag och höjde min röst ännu mer. 
Jusitn skakade genast på huvudet. 
'' Vad har hänt med dig?''. 
'' Åh, så du vill veta vad som hände? Varför inte ta en ordentlig titt framför dig?''. sade jag och skrattade sarkastiskt. '' Eller ännu bättre, ta en titt i spegeln!  Det här..''. sade jag och pekade på oss.
'' Det här hände. Men oavsett hur förtvivlad du är, stannar inte livet för din sorg..
Förendrades jag? Ja, ja det gjorde jag!''. 
Jag vet inte vad som hände.
Känslorna tog över mig och jag började rabbla ut saker, saker jag visste jag skulle ångra..
'' Jag försökte ge dig en del av mig men i slutändan bara drog du.. Så det här är min fråga, när du förlorar den viktigaste personen i hela världen, vart tar all kärlek vägen? var?''. sade jag och röck på mina axlar.
Jag kände hur mina ögonlock blev tunga igen och tårarna ville upp.
Jag tittade på Justin och såg hur hans adams äpple guppade upp och ner och styrde blicken ifrån mig. 
Sekunden senare mötte han min blick och spände käken. 
'' Fråga inte en sån där fråga när du vet att det bara kommer såra dig!''. mumlade han.
Ett humorlöst skratt lämnade min strupe. 
'' Aa tjena, som om jag inte varit med om det förut!''. fräste jag innan jag startade bilen igen.


 

FICK UT ETT!!

VAD TYCKER NI?!?!:D

Fick några kommentarer om att ställa tid inställda inlägg. 
Och jag funderar faktist på det, men jag kommer börja skriva på dom imorgon. 
Och dom kanske inte är så långa. 

Sen vet jag inte hur många jag ska ta varje vecka heller! 

Vi får se hur det blir! :) 

Kram älskar er!