Jag smällde igen dörren till min bil med en hög smäll innan jag vände blicken till någon som verkade vara en gammal lager lokal. 
Musik spelades högt och det var ett par bilar utanför samt folk. 
Jag antog att det var någon sorts fest inne i stället också. 
Bakom mig kunde jag känna Justins ögon bränna hål i min rygg och mitt blod började koka igen tack vare vårat samtal tidigare.
Vi gick fram till gänget som stog en bit ifrån där jag parkerade bilen.
Det var då jag insåg att Veronica var här.
Jag antog att hon fick följa med iallefall.
'' Gå som vi sagt och håll er lågt!''. sade Nolan och skannade över det gamla stället. 
Jag kunde redan känna lukten av knarket och alkoholen som antagligen var inne i lokalen. 
Nära ingången stod två välbyggda latinska killar som sköt mig flirtiga blickar och blinkade lite smått. 
'' Speciellt du Justin!''. sade Nolan och tittade på Justin. '' Försök håll din ilska coh ditt temperament inne.. Vi har inte råd att dö ikväll! Uppfattat?''. 
Justin knöt sin käke och nickade. 
'' Bra, låt oss få det här överstökat!''. sade Nolan och började gå mot vakterna.
Vi alla gick direkt bakom honom och jag höll mig längsbak bakom alla.
Jag hade ingen lust med att slå ner killar som raggar på mig som är över 40. 
Direkt när vi kom fram till vatkerna rätade dom på ryggen och tittade misstänksamt på oss.
'' Vi är hör för att se Ronnie och Reggie!''. sade Nolan och tittade stelt på dom.
Ena vakten skrattade. '' Inte så snabbt!''. sade han och blokerade ingången. '' Vi måste kontrollera om du är klar först!''. 
Nolan höjde ögonbrynen. '' Varsegod!''. 
Jag korsade armarna över bröstet och stampade med foten i marken otåligt. 
Jag såg hur den ena vakten kom fram till mig med ett snett leende.
'' Din tur älskling!''. sade han och vinkade åt mig. 

Jag sög in ett skakigt andetag och bet ihop min käke och lät honom söka igenom min kropp som dom gör på flygplatser. 
Han slickade sig om läpparna och lät sin blick gå över min lätt klädda kropp. 
Jag kunde redan nu känna den otäcka käslan i halsen som samlades.
Han smög sina händer under min skinjcaka och drog dom längs min midja. 
Jag slog ihop mina läppar i en fast linje och andaes in kraftigt. 
Helt ärligt var jag när apå att förlora tålamodet.
Men Roy tittade på mig och höjde ögonbrynen.
'' Försök inte med något!''. mimade han och jag rullade mina ögon.
Jag hatade fysisk kontakt och jag kunde inte göra något åt det heller. 

'' Tycker du inte att det räcker?''. fräste Alex irriterat. 
'' Ni är i vårt territorium, det är vi som gör regler!''. morrade vakten tillbaka. 
Han vände sedan uppmärksamheten tillbaka till mig och jag kände hur hans händer nådde min bara hud på mina lår. 
Direkt ryckte jag till och kände hur hela jag rös av obehag. 
Jag kände hur hans händer rörde sig uppåt vilket fick ilskan inom mig växa ännu mer.
'' Tänk inte ens tanken på att gå vidare!''. fräste jag. '' Eller så ska jag slita dig i stycken även dom det är det sista jag gör!''. muttrade jag genom sammanbitna tänder. 
'' Så jag föreslår att du tar bort dina smutsiga änder från mig om du vill leva, NU!''. 
Vakten skrattade hest. 
Precis som han trodde jag skojade.

'' Ser det ut som jag skojar?''. sade jag och knöt mina knytnävar. 
'' Slappna av Cassandra!''. väste Alex och tog tag i mig och drog mig åt sidan. 
Jag tog ett djupt andetag och stängde in ilskan jag byggt upp.
'' Sluta nu och låt oss gå!''. sade Roy irriterat.

Vakterna släppte in oss misstänksamma och strax inne i byggnaden kom en muskelös man fram och bad oss följa honom. 
Jag hörde musiken bli högre och vi gick över en stor sorts klubb.
Vi var en våning över så vi såg ner på alla super fulla mäniskor som dansade och drack.

'' När vi kommer till källaren dom tar oss till, stanna bakom mig, okej?''. sade Justins hesa röst bkom mig. 
'' Jag vill inte att de ska märka dig och göra dig illa efter det här!''. muttrade han. 
Veronica släppte ut ett tyst fniss. 
Hastigt blundar jag och släppte ut ett djupt andetag. 
För några månader sedan, var jag den flickan. 
Jag var den han var beskyddande över. 
Jag var den han skulle döda för att hålla mig säker. 
Och den platsen försvann på en sekund.
Jag hade ersatts. 
Det gör riktigt ont att vara kär och älska någon, det slutar alltid med att någon gör sig illa. 
Och det hände mig. 
Jag vet inte men långt inne i mitt hjärta hade jag sparat en plats för Justin och den kärlek vi haft för varandra.
I hopp om att det skulle bli som förut. 

Men det var helt hopplöst.
Han skulle aldrig älska mig igen, han kommer aldrig mer ens kolla på mig på det sett han brukade. 

'' Det är dags! Är du redo?''. hörde jag Roy mutra framför mig och tittade på mig.
Jag nickade. 
'' Är du rädd?''. sade han och log snett. 
Jag röck på mina axlarna och tittade på honom. 
Jag var säker på att jag varit med om värre än det som kommer hända. 
Oavsett hur farliga dom här killarna var, var jag tränade för att kunna klara mig i farliga och livshotande situationer, precis som den här!
Jag hade bara låtit min kärlek för Justin tagit över ett tag och det fick inte hände igen. 
Från och med nu ska jag lägga känslorna åt sidna och fokusera sten hårt.
Jag visste massor med knep och jag visste hur jag skulle klara mig.
Justin är så dum att han inte tror jag klarar det här.
Men vi får väl se vem som klarar sig i slut ändan och vem som räddar vem.

'' Hej Nolan!''. sade en mörk röst som tillhörde en kille i kanske 20-årsåldern som lutade sig tillbaka i sin läderstol och slängde sin cigarett på marken. 
Brevid honom satt en kille som var säkert några år äldre och dem båda var rätt lika. 
Det fanns också tre andra välbyggda killar med dom som stog med armarna i kors och en misstänksam blick på deras ansikten. 
'' Vilken överaskning att ha dig här, eller ja er!''. fortsatte han och log sarkastiskt. 
'' Jag kunde inte säga detsamma till dig Ronnie!''. sade Nolan. 
Jag skådade killarna framför mig noga. 
Den yngsta var då Ronnie och jag antog att de äldre var Reggie. 
Dom bröderna folk varit så rädda om men knapp någon visste om dom. 
'' Jag hoppas inte mina pokar inte skrämmde er allt för mycket?''. sade han och skrattade själv belåtet till sig själv.
'' Snälla Ronnie! Hur länge har jag var i det här livet? 10 år?'. Tror du inte att jag är van med mesar som dina såkallade vakter?''.sade Nolan och höde ögonbrynen retsamt. 
Jag hur Jusitin drev Veronica bakom sig överbeskyddat och höll ett fast grepp om henne.
Jag kunde inte låta bli att känna mig smått avundsjuk. 
'' Du har en del mod för att komma till mitt område och snacka skit, Sharp!''. sade Ronnie och knöt sina nävar. 
'' Det är bara fakta Kray! det var uppenbart att du hatade konkurrens och kunde inte stå ut med att vi kom och började styra och ställa!''. sade Justin och spände sin käke.
Jag lyssnade noga och iaktog rummet ifall det skulle finnas en utväg. 
Men det fanns inga fönster så det skulle vara riktigt svårt att hitta ut. 
Jag vände sedan blicken till Kray bröderna framför mig. 
Den lite äldre killen satt och iaktog oss noga och höll munnen stäng medans Ronnie pratade för fullt.
Jag bet mig i läppen och skådade Ronnie.
Han såg rätt bra ut, och jag vet att det är fel att tycka så. 
Men det är bara ärlighet som talar.
'' Du är allt pratsam Bieber! Du är ett jävla skämt. Du kunde inte ens få hämd på Slyders som förstört ditt liv ordentligt!''. väste Ronnie hånfullt. 
Mina ögon vidgades av hans kommentar och jag såg hur han träffade en känslig punkt.
Justin spände direkt känderna och jag såg hur hans ögon mörknade. 
'' Våga inte prata om mitt liv, din jävla idiot!''. muttrade Justin genom sammanbitna tänder. 
Nick och Roy var direkt fram och tog tag i honom och höll honom tillbaka.
Vaktenra klev genast närmre och spände musklerna.
Det här var absolut inte en del av planen. 
'' Ta det lugnt Bieber, lugna dig!''. skrattade Ronnie hest. '' Okej, vi säger så här. För att få mig låta er vara vill jag ha något. Och det borde vara något bra!''. sade han stolt. 
Justin slutade genast försöka slänga sig på honom och lugnade ner sig. 
Jag såg hur han ställde sig för Veronica och Ronnie skrattade.
'' Inte henne!''. sade han och tittade äcklat på henne. 
Hans blick gick över gänget och stannade på mig som stog i ett mörkt rum i hörnet och var tyst. 
Plötsligt mötte hans blick min och hans läppar blev genast ett leende.
'' Men, men men!''. flinade han. '' Vad har vi här? Jag såg dig inte, baby!''. sade han och lutade sig framåt. '' Så kan du berätta vem du är?''. sade han och la huvudet på sne.
'' Jag är ingen!''. svarade jag tort och tittade honom direkt in i ögonen.
'' Vekrkligen?''. sae han och skådade min kropp. '' Vad heter du?''. 
'' Det behöver du inte veta!''. sade jag kallt.
Ett hest skratt lämnade Ronnies strupe.
En av deras vakter klev fram och drog mig närmre Ronnie.
'' Jag är säker på att jag aldrig sett dig förut. Vart kommer du ifrån?''. 
'' Långt härifrån!''. svrade jag med blicken låst på dem gråa sten väggarna. 
Han skrattade innan han belv seriös. '' Du pratar inte mycket du..''.
Han stäckte sig ut och lät sina fingrar nudda vid min kind.
'' Jag har lärt mig att ord inte betyder mycket!''. mumlade jag. 
'' Bra för jag är en handlings man!''. flinade han.
Jag kunde känna hans varma andeträckt mot huden på min hals.
Genast växte jag otålig och frustrerad. 
Jag skrattade för mig själv. 
'' Du verkar som en!''. sade jag sarkastigt. 
'' Du är välldigt mogen, ingen!''. sade han och lät sina händer glida om mina sidor på kroppen. '' Men du bör se efter din lilla mun för den kan skapa dig stora problem!''. viskade han i mitt höra med sina händer om mina höfter.
Jag knät genast min käke och drog in mina läppar i en tajt linje. 
Hans händer tog ett hårt tag om min kropp och jag spände käken ännu mer.
'' Nej!''. fräste jag äcklat. '' Rör mig igen och jag ska göra permanenta skador på din lilla kompis där nere!''. sade jag och tittade ner mot hans skrev.
Ett skratt lämnade hans strupe innan han skakade på huvudet.
'' Jag skulle vilja se dig försöka!''. flinade han mot mig.
Innan han kunde göra något knuffade jag honom med hjälp av mina händer. 
Det var som om allt gick i slow motion, just i den strunden.
Jag drog pistolen Nolan gett mig frin insidan av mina trosor och riktade den mot honom.



Hastigt drog jag på avtryckaren tills pisolen gav ifrån sig ett klivkljud.
'' Vad var det du sa?''. sade jag och flinade stölt.
'' Shit!''. fräste Ronnie och reste sig från marken. 
Jag slängde en snabb blick på hans bror Reggie som satt helt lugn och tittade på oss.
Han hade fortfarande inte sagt ett ord.
Ett annat klickljud hördes och Ronnies män stog med vapnen mot mig..
'' Släpp den!''. sade han.
Jag himlade med ögonen och nickade mot Roy coh resten som drog sina vappen.
'' Du ser.. Ronnie!''. sade jag och gav ifrån mig ett sött fnitter.'' Ditt misstag var att du underskattade oss. Nu ka vi göra det på det enkla sättet, eller den hårda vägen.. Sluta jävlas med oss och lämna staden, eller så tar vi ner er en gång för alla! Vad säger du?''. snäste jag ilsket mot honom. 
Ronnie blinkade några gånger och lät mina ord tränga in i hans hjärna. 
'' Den håra vägen!''. sade han retsamt.
Jag knät min käke och tittade på honom hårt.
'' Fel val!''. spottade jag och vände mig om för att sparka en av hans killar samtidigt som jag sköt lampan i rummet så vi hamnade i total mörker.
'' Kom! Nu drar vi!''. skrek Roy och öppnade dörren och vi skyndade oss ner för korridoren.

När vi kom ut ur byggnaden och fram till våra bilar andades vi alla lättat ut.
Jag måste erkänna att det var rätt stelt där inne och jag förstog att planen skulle gå åt helvete så jag planerade lite själv och tog över allt.
Justin tittade irriterat på mig, eller nästan som om han var förbannad.
'' Du fucking dödade oss nästan!''. skrek Justin förbannat.
'' Säger den som förstörde allt!''. muttrade jag genom sammanbitna tänder. 
'' Hörde du precis vad jag sa ? Du höll på att döda oss Cassandra! Vafan tänker du med`?''. skrek han. 
Det var precis som han brukade skrika på mig under den perioden vi hade det tuffats.
Under den period vi gjorde slut och allt vart kaos.

Jag kände hur tårar var på väg upp. 
Jag kom ihåg hur rädd jag var, hur hela min värld rasade samman.
'' Hallå? Jag räddade ditt liv, så om något ska du fan tacka mig!''. sade jag med attityd och tittade argt på honom.
'' Det var inte en del av planen Cassandra!'. fräste han. 
'' DET FUNGERADE ELLER HUR?''. skrek jag och kände hur ilskan tog över mig.
Jag såg hur Alex gick fram och tog tag i mig lugnande.
'' Lugna dig Cassandra!''. sade han.
Jag tog djupa andetag och stängde mina ögon.
Nu var jag tvungen att ta det lugnt, mitt hjärta skulleinte klara av det annars. 
'' Justin håll bara käften okej? Du har ställt till det tillräkligt, och hon gjorde det som var bäst i den där situationen! Hade hon inte gjort det hon gjorde kanske vi inte kommit ut!''. väste Nolan. 
Justin vart genast tyst och omfamnades av Veronica som kramade om honom och pussade på honom.
'' Men du inser väl vad det här betyder eller hur?''. sade Nolan och tittade på mig. 
Jag höjde mina ögonbryn och la tillbaka min pistol.
'' De har precis förklarat krig! Vi kommer behöva mer hjälp än det här!''.

---

ETT TILL KAPITELL! 

Nu så är jag antagligen i nån av mellan landningarna på väg till Australien! 
Jag åkte ju igår (lördag) och det ska ta 32 timmar att flyga..
Så är säkert i Singapore nu eller Frankfurt, någonstans är jag iallefall! :) 

Jag hoppas ni får det underbart här i kalla Sverige och tänk på mig är det blir storm! ;) 
Nejdå, men kom ihåg att jag älskar er mina underbara läsare och det kommer komma upp ett till tidinställt inlägg i veckan! 

Tror dock det kommer kanske 2 per vecka eller något liknande! 
Kanske kommer 1 den sista veckan då jag kommer hem. 
Skriver antagligen på mobilen om jag har tråkigt och lägger upp det här sedan! :) 

Vi får se, men 2 per vecka på ett ungefär blir det fram tills nyår då jag kommer hem! :D 

ÄLSKAR ER!