Jag särade mina läppar i chock, jag försökte andas men det va rsom om all luft flög ur mig. 
Hela min kropp domnade och mina händer började hysteriskt skaka. 
Jag kunde känna den välbekanta täthet i bröstet samtidigt som min mage sjönt till marken.
Mitt hjärta stannade till och slutade pumpa blod.
Det var i det ögonblicket som alla minnen flög tillbaka till mig. 
Det här kunde inte vara på riktigt. 
Hon smällde igen dlrren till hennes bil med en smäll. 
Ett litet mysteriskt leende lekte i hörnen av hennes läppar. 

'' Det var ett tag sen, Justin..''. 

 CASSANDRAS PERSPEKTIV:

Så fort jag tagit av mig solglasögonen mötte jag hans blick.
Jag stirrade på honom ett tag och en konstig känsla bubblade upp i min mage.
Det kändes nästan som jag vart kär i honom igen.. 
Han stog blixt stilla med munnen vid öppen och tittade på mig, i chock.
Jag tog då tiden att skåda honom. 
Han hade knappt förendrats förutom att musklerna blivit större och hans hud brunare. 
'' Cassandra?'. sade han när han äntligen fått tillbaka andan.. '' D-det är verk-kligen d-du..''. sade han nästan i en viskning.
Jag såg på hans ansiktsutryck att han inte hade tänkt att de här skulle hända.
'' Det har gått 7 månader..''. sade jag och la huvudet på sne.
Han svalde hårt. 
Gud vad jag saknat honom, trotts allt har jag saknat honom så mycket.
'' Åh shit!''. hörde jag en röst säga. 
På verandan vid ytterdörren stog en kille jag aldrig sett förut.
Men jag visste vem han var.
Nolan Sharp, han ägde det här stället och det var han som släppte in mig.
Nolan stog där helt förvirrad och inte förstog vad som pågick.
Ett litet skratt lämnade min strupe innan jag krossade mina armar över mitt bröst.
'' J-jag kan in-nte fatt-ta det här-r.. Vad är de som händer? Hur kom du hit? Varför kom du hit..''. sade Justin chockat.
Jag tryckte ihop mina läppar i en fsat linje och tittade på hoom.
Men innan jag ens kunde svara på hans frågor hörde jag ett flickktigt skratt som kom inifrån huset.
Nolan vände sig om och tittade på hur dörren öppnades.
Justins blick var däremot fast på mig. 
Hans läppar darrade och så var hans händer, det såg ut som han inte kunde andas.. 
Jag slog ner min blik i marken och bet hårt på min underläpp.. 
Trotts allt som hänt oss hade han fortfarnde någon sorts påverkan på mig.. 

Några sekunder senare om en smal tjej ut från ytterdörren.
Hennes höfter gungade åt sidan samtidigt hon skrattade tillsammans med tre killar bakom sig.
Tre killar jag genast kände igen.
Nick, Seth och Roy. 
Hennes lockiga bruna hår låg ner över hennes axlar och gungade när hon gick.
Hennes bruna ögon, fylliga läppar, solbrända hud gjorde henne bara ännu vackrare.. 
Jag svalde hårt och såg hur hon fnissade till innan hon la blicken på mig och la snabbt på. 
Min blick vändes till killarna som nu stog brevid henne chockade. 
Det såg ut som dom alla tappade andan. 
Färgen i deras ansikten försvann direkt och deras mun föll vidöppen. 
Ingen hade sett mig komma.. 

Jag skådade tjejen ett par meter framför mig, hon verkade som en person som jag lätt kunde bli vän med. 
Hennes blick föll på mig och hon rynkade genast på ögonbrynen och tittade äcklat på mig.
Eller inte.. 
'' Vem fan är de här?''. fräste hon fram och kollade äckligt på mig. 
Justins uppmärksamhet fästes på henne och jag såg hur hela han frös till ännu en gång.. 
'' Veronica, det här är Cassandra..''. mumlade han.
Så det var hon..
Den nya tjejen som dom berättat om dem senaste måanderna.
Den flickan dom varnat mig för..
Det kändes som mitt hjärta slets ut från mitt bröst.
Jag som trott det bara var bullshit..
Tjejen framför mig var den som fick Justin glömma bort mig..
Svartsjukan spreds inom mig.. 
Var det så himla lätt att släppa taget om mig?
Så lätt att bara glömma mig? 

Ett chockat ljud lämnade Veronicas strupe.
'' Är de där hon?''. sade hon med en attityd och tittade på Justin. '' Vafan gör hon här?!?''. tjöt hon. 
'' Jag vet förfan inte Ver, sluta skrik för i helvete. Jag har för mycket som pågår i mitt huvud just nu!!''. muttrade Justin.
Ett till par fotsteg hördes och ut genom dörren kom en stor muskelös kille.
Hans hår var brunt och hans ögon bruna.
Det var då jag insåg vem det var. 
'' Alex..''. sade jag lite tyst.
Hans blick for på mig och dom vart till ballonger.
'' Cass?''. sade han.
Ett litet leende spreds på mina läppar innan jag vinkade lite lätt.
Han skyndade sig förbi Justin och skyndade sig mot mig.
Nrä han kom fram bar han upp mig i en mjuk kram.
Ett fnitter lämnade min strupe innan jag kramade tillbaka.
'' Fyfan Cass, jag trodde du hade dött!''. sade han och kramde mig hårt.
'' Nej, jag är här!''. sade jag.
Ur min ögonvrå såg jag hur Justin spände käken och sina knytnävar.
Vem är det som är avundsjuk nu.. 
Alex armar släpptes av min kropp och han backade bakåt lite.
'' Vad gör du här?''.
Jag bara log mot honom.
I bakrunden såg jag hur Roy stog och gav mig irriterade blickar.
Vad hade jag gjort honom? 
'' Vi måste prata.. Jag har ett förslag till er..''. sade jag och tittade runt på killarna.

•••

'' Här, visa oss vad du kan baby!'' sade Nolan och slängde en pistol mot mig.
Jag fångade den direkt och kollade så den var laddad, vilket den var.
Vi stog på deras baksida framför skogen bakom huset med allas blickar på mig.
'' Visa oss att du är så tuff som du säger..''. sade Nolan.
Eftersom han ägde stället ville han se ifall jag var något att ha kvar. 
Rättare sagt han ville veta om jag kunde skydda mig själ och ifall jag var så förendrad som jag var. 
Jag visste direkt vilken sorts person han var.
En sur, irriterad person som inte litar på folk så lätt.
Sen var han ett äckligt peddo som inte hade ett liv..
Det märkte jag så fort jag snackade med honom.. 
Jag tog ett hårt grepp om pistolen och siktade mot ett av träden.
Justin stog någon meter bakom mig vilket fick mig tänka tillbaka på den gången han lärde mig skjuta.. 

•••

Jag vaknade till med ett ryck. 
Hastigt satte jag mig upp i sängen och tittade runt i rummet. 
Med en suck andades jag ut och drog handen genom håret. 
Mardröm igen.. 
Jag har haft många såna den senaste tiden.. 
Alltid samma dröm, om och om igen.. 
Efter att ha återhämtat mig klev jag ur sängen och såg mig runt om i rummet.
Det var inte så dumt som jag trott det skulle vara. 
Jag skådade mig själv i spegeln framför mig. 
Ett par vita shorts satt runt min höft samt en pösig t-shirt över min överkropp.
Mitt hår var i en slarvig knut och mitt ansikte osminkat.
Jag öppnade dörren och klev ut med mina bara fötter på trägolvet.
En tyst gäspning lämnade min mun vilket fick mig små le, det här var andra gången jag sovit så här bra.. 
Tyst smög jag ner till nedervåningen och skulle in till köket då en röst stoppade mig.
'' Hur länge ska hon stanna Justin?!''. tjöt en ljus röst.
Veronica. 
'' Jag vet inte babe, i ett tag... Jag känner henne, hon är ingen person som skulle passa in i den här livsstilen, tro mig.. Hon kommer vara borta inom nolltid och vi kommer få tid för oss själva!''. sade en hes sexig röst.
Justin. 
Gud vad jag hade saknat hans morgon röst..

I köket fann jag Veronica sittandes på köksbänken, hennes ben i ett fast grepp om Justins höft. 
Dem kysstes passionerat, hennes händer fattade hans biceps och hans om hennes midja. 
All färg försvann från mitt ansikte.
Det var som om mitt hjärta bröts om igen. 
Det var roligt att se hur mitt liv alltid gick upp och ner fylld med drama.. 
Kanske var det så här det skulle vara? 
Jag kände plötsligt hur jag inte ville existera.. 
Jag ville bort..
Alla sa att ens hjärta bröts bara en gång..
Men mitt om och om igen.. 
Han kysste henne som han kysste mig.. 
Jag kände mig så förödmjukad och sårad just nu,, 
Jag skrattade nästan högt.. 
Vad hade jag gjort? 
Varför hade jag kommit hit? 
Men jag kommer få min hämnd, oavsett hur ont det kommer göra.. 

JUSTINS PERSPEKTIV:

'' God morgon!''. sade en ljus mjuk röst bakom oss vilket fick mig genast rycka till. 
Veronica blockerade mitt försöka att dra bort från kyssen genom att hålla fast mig hårdare. 
Tack och lov var hon några sekunder senare tvungen att bryta kyssen för att ta luft vilket fick mig direkt vrida blicken på Cassandra. 
Hennes blick var låst i kylskåpet och sekunden senare drog hon ut en kartong med mjölk. 
Jag bet mig hårt i läppen, hon hade precis gått in på mig och Veronica när hon hade tungan i halsen på mig.
Jag kunde inte undvika att känna skuld.. 
Hade jag stått brevid henne hade jag säkert hört hennes hjärta brista..
'' Eh.. Hej!''. mumlade jag i ett försök att göra en konversation.. 

Veronica tittade spänt på henne med höga ögonbryn. 
'' Um..''. började jag. '' Sov du gott?''. sade jag och tittde på hur hon hällde upp mjölk i ett glas.
'' Mm!''. mumlade hon. '' Jag hade inte sovit så länge på månader..''. sade hon och srkattade för sig själv. 
Men det skrattet var inte det vanliga Cassandra skrattet..
Det var ett sorligt skratt, ett skratt jag aldrig hört komma från henne.. 
Vart var den oskyliga blyga tjejen jag kände?
Jag förstog att hon aldrig skulle komma tillbaka..
Och det var tack vare mig..  Allt var tack vare mig.. 

När jag kom tillbaka ur mina tänkar såg  jag hur Cassandra var påväg ut från köket mot sitt nuvarandre rum.
Veronica var också borta vilket fick mig skynda mig efter Cassandra.. 
Jag såg hur hon sköt igen dörren, men inte helt, efter sig vilket fick mig stanna. 
Jag såg hur hon tog fram en mobil och slog ett nummer och slog sig ner på sängen.. 
'' Hallå?''. sade hon nervös.
Hon fnissade till innan hon slog på högtalaren och började packa upp sina kläder. 
'' Hur mår du?''. sade en mörk röst. 
Jag förstog direkt att den tillhörde en kille.
'' Sådär.. Det var svårare än vad jag trodde..''. suckade hon.
Jag hörde hur killen suckade.
'' Jag sa ju åt dig att inte åka efter honom Cass!''. 
Cassandra suckade coh bet sig i läppen.
'' Jag vet Dean.. Men jag var tvungen..''. 
Dean?!
Vem fan var Dean?! 
'' Det är jävligt tomt här nu, kom tillbaka!''. 
Ett skratt lämnade Cassandras strupe.
Mitt hjärt hoppade direkt över ett slag.
Lycka spreds inom mig när jag såg hur hon visade en gnutta gladhet.
'' Jag kan inte.. Inte än.. Det vet du..''. 
Han suckade. '' Jag veeeet, åh vafan.. Hur går det med Justin då?''. 
'' Det är väl lite stelt antar jag..''. suckade hon..
Ett 'mm' lämnade killens strupe.
'' Men jag tar mig igenom det.. Jag behöver det här..''.
'' Jag vet att du gör det, men går nått fel tveka inte att hör av dig till mig.. Jag finns alltid här hjärtat!''. 
Min blick flög på Cassandra som stog med tårar i ögonen.. 
'' Tack Dean.. Tack för allt!''.
'' Allt för dig hjärtat! ''. 
'' Hejdå!''. 
Ett lågt 'hejdå' hördes från andra sidan telefonen innan samtalet las på.. 
Hade hon en pojkvän?
Hade hon också gått vidare?
Svartsjuka spreds inom mig, ingen skulle få henne.. 
Jag råkade komma åt dörren vilket fick Cassandra vända blicken mot mig. 
'' Vad gör du här?''. sade hon med skakig röst..
'' Eh.. I-inget.. Jag rä ledsen.. Ehm jag bara.. Förlåt..''. sade jag med själv skakig röst.. '' Jag visste inte att du hade en pojkvän..''. mumlade jag.
'' Det finns en massa saker som du inte vet om mig.''. 
Smärtan fyllde mitt bröst, var det såhär ett brustet hjärta kändes? 
'' Verkligen? För det jag mindes var att jag var din pojkvän..''. mumlade jag surt.. 
'' Och jag minns att jag blev övergiven!''. fräste hon tillbaka. 
Jag spände min käke och vände blicken till golvet. 
Hade hon verkligen förendrats så mycket?

VAD TYCKER NI!?!? :D

Tycker ni att jag ska fortsätta skriva på den här novellen eller sluta och börja på en helt ny? :D 

KOMMENTERA ERA ÅSIKTER!

älskar er!