Glädjen rusade inom mig. 
Leendet på mina läppar vart - om nu möjligt - ännu större. 
Min blick gled över hans ansikte.
Han såg annorlunda ut, och ledsen.. 
Med en chockad blick började han jogga mot mig och slängde armarna om min kropp.
Jag drog genast in doften av hans underbara parfym.
Han hade samma som tidigare. 
Hans armar om min kropp tog ett hårdare grepp vilket orsakade att jag skrattade.
'' Bruce du klämmer sönder mig!''. 
Genast låssade hans grepp och han mötte min blick.

'' M-men.. Hur..''. sade han.
Jag såg direkt att han inte fick fram något vilket fick mig le så mycket större.
'' Jag är här Bruce!''. log jag.
'' Hur? Vart försvann du? J-jag trodde du dog.. Cass.. V-va hände?''. stammade han fram.
Jag bet mig hårt i läppen genom att bara tänka på att han trott att jag var död.
'' Jag lämnade sjukhuset och tog en taxi så långt ifrån Stratford som jag kom då..''. sade jag.

Han kramade om mig ännu en gång.
'' Vafan Cass! Jag trodde du dog, du anar inte hur jävla orolig jag var!''. 
Jag kände hur tårar bildades i mina ögon.
'' Jag lever, jag är här.. ''. nästan viskade jag fram.

'' Kom vi går upp till mig och snackar!''. sade han och tog min hand och drog mig mot ingången.
Vi tog hissen upp några våningar och gick sedan längs en korridor tills vi kom till hans dörr.
Genast låste han upp och vi båda gick in.
Min blick gick över hans lägenhet.
Den var fräsh och riktigt stor. 
Precis en lägenhet som passade Bruce.

'' Wow.''. sade jag och gick ut till vardagsrummet som hade massa stora fönster över Las Vegas.
Han skrattade hest. '' Rätt coolt va?''.

Jag nickade. '' Verkligen!''. 

'' Du ska se på kvällen..''. sade han och log mot mig.

Sedan slog vi båda oss ner i en av dom vita sofforna med blickarna fästa i varandra.
Ingen av oss sa något.
Utan vi bara satt där och stirrade på varandra.
'' V-vart tog ni vägen?''. stammade jag fram efter ett tag.
Han tog ett djupt andetag och bet sig i läppen.
'' Vi alla trodde du dött Cass eller lämnat oss.. Vi visste inte vad vi skulle göra.. Så vi lämnade Stratford, vi bara åkte..''. suckade han.

'' Varför? ''. 

'' Ingen av oss kände för att stanna, folk skulle börja undra vad som pågick då alla trodde du dött..''. 
Jag nickade och tittade runt i lägenheten.
'' Jag lämnade dom..''. sade han.

Min blick for genast på honom och jag tittade frågandes på han.
'' Vad menar du?''.

'' Jag klarade inte av att se Justin försöra sitt liv och se hur alla förendrades.. Det var illa Cass..''. sade han och drog en frustrerad hand genom sitt hår.
Det stang genast till i hjärtat på mig. 
Hade jag gjort de?
Innan jag hann säga något fortsatte han.
'' Jag sa till dom att jag lämnade gänget, att jag skulle dra. Dem brydde sig inte ens Cass, dom alla var helt borta och drack och gjorde saker som ingen borde göra.. Så jag åkte hit, medans dom andra åkte vidare till Los angeles. Jag snackade med Alex någon vecka efter dom dragit och han berättade hur dom faktist blivit bättre och börja skött sig igen.. Jag kunde själv inte fatta hur han kunde följa med dom, han valde deras livsstil över det han själv skulle må bra över!''. sade han med en suck.
Jag tog hans händer och kramade om dom och började tänka på Alex.

Han var som min lillebror. 
Jag undrade hur han mådde. 
'' Jag startade ett nytt liv här och dom ett där. Jag har inte snackat eller träffat dom på flera veckor nu. Inte ens Alex. Det ända jag vet är att dom kommit tillbaka på rätt spår igen..''. 

Snabbt blinkade jag bort tårarna och bet mig i läppen.

'' Jag är så ledsen..''. sade jag hest.

Han mötte genast min blick. '' Det är inte ditt fel, det blev bäst så här..''. 
Jag nickade med en suck..

 

'' Du har ingen aning om hur mycket jag har saknat dig..''. viskade han efter ett tag och drog sina armar om min midja och drog mig intill sitt bröst.

Han placerade en mjuk puss på mitt huvud och ett litet leende spreds på min läppar.
'' Du vet att jag aldrig menade att det skulle hända på det här sättet? Att få dig så ledsen var absolut inte min mening.. Jag menade aldrig att såra dig..''. suckade jag.

Han log snett mig mig och pussade min hand..

'' Varför försvann du? Du skrämde ihjäl mig Cass.. Jag.. Jag trodde något dåligt hade hänt dig. Jag, Bonnie, Kate och hela gänget har varit så oroliga.. ''. han suckade. '' Jag förstår det inte.. Varför?''. sade han.
'' Du skulle inte förstå.. D-det är för komplicerat.. Men jag måste göra det här.. Jag.. Jag måste hitta honom Bruce..''. sade jag och suckade. 
Hans grepp om mig hårdnade till och han spände sin käke.
'' Han är en jävla idiot Cass. Han var en idiot mot dig i flera veckor. Han förtjänar inte dig!''. muttrade han. 
'' Bruce..''.
'' Nej, lyssna på mig.. Snälla.. Du förtjänar inte det här, okej? Både du och jag vet att du inte planerade att leva ditt liv på jakt efter honom. Du hade en framgångsrik karriär framför dig, ett perfekt liv. Men han förstörde det.. Han förstörde din lycka. Du blev ju kidnappad, misshandlad av hans såkallade fiender. Och efter allt ni gjorde tillsammans ville han lämna dig. Det var han som bestämde att vi skulle åka. Han tvingade gänget att åka. Det var då det sprack för mig och jag hamnade här så förbannad över vilken idiot han blivit. OCh du dog nästan Cass.. Du var död i flera jävla minuter tack vare honom!!''. ropade han frustrerat.
Chockat tittade jag på honom.
Hur visste han? 
Hur visste han att jag var död i flera minuter? 

'' Jag förlorade dig nästan.. Se bara vad han gjorde mot dig.. Det var inte tänkt att vara så här..''. suckade han och kramade om min hand. 
'' Du är förstörd, och jag vet inte vad som kan fixa dig..''. 

'' Han kommer fixa mig..''. viskade jag fram.

Jag vart nästna rädd för mig själv.
Hur kunde jag säga något sånt när jag inte var säker på det alls. 

Jag såg hur ilskan bubblade upp inom honom.
'' Bruce..''. sade jag.
Han reste sig hastigt upp. 
'' Hur kan du säga att ha kommer fixa dig? Han förstörde dig för fan!!''. skrek han.

Bruce blev bara argare och argare. 
'' Snälla..''. sade jag och ställde mig upp. 
'' Han kommer bara förstöra dig ännu mer Cassandra! Varför inser du inte de?''. 
'' Varför är du arg?''. tjöt jag med tårar som bildades i mina ögon.
Han tog ett steg fram mot mig och bet sig i läppen.
'' Jag är arg för att jag älskar dig!!''. skrek han.

 

En våg av chockhet for igenom mig.
Någonstans inom mig visste jag att han älskade mig men en annan del inte.
Jag tittade på honom med munnen öppen.

Hela jag frös till och mitt hjärta slutade slå.
Hade jag hört rätt? 
'' Där hörde du det.. Jag älskar dig!''. sade han frustrerat. 
Han slöt sina ögon och sänkte huvudet. 
Mitt hjärta sprack av hans ord, jag kunde inte förstå hur han kunde älska mig. 
Det sprack också av att min kärlek för Justin fortfarande är kvar, och den kärleken kommer ingen slå.
Inte ens han, inte ens fast något långt inne i mig skulle vilja det.
'' Cass jag ve-..''.
''-.. Kyss mig..''. 
Det bara flög ur mig.
Han tittade chockat på mig innan några sekunder senare inse vad jag sa.
Jag nickade som ett godkännande att det var okej.
Jag la mina händer om hans nacke och placerade mina läppar mot hans. 
Han tvekade inte att kyssa tillbaka.. 
Kyssen var annorlunda, den var långsam, men passionerad kyss.. 
En konstig känsla väcktes till liv i min mage. 
Fjärilarna.
Dom fjärilarna bara Justin gett mig. 
Hans hand smekte min kind innan han avbröt kyssen och tittade på mig.
Ett leende spreds på våra läppar.
Jag kunde inte förstå hur underbar den där kyssen var.
Men det var inte andledningen varför jag kysste honom. 
Mina känslor för Bruce som funnits långt inom mig växte till liv. 
Jag kunde inte förneka att mina känslor jag hade för honom var äkta och fanns där. 
Dock kunde jag inte förneka att jag missade känslan av att kyssa någons läppar.. 
Men våran kyss innehöll inte någon lust, utan den var mystisk men på ett bra sett.
'' Jag har längtat efter de där..''. sade han och log snett.
Ett litet leende spreds på mina läppar. 
'' Tror jag har de jag med..''.

Han kramade genast om mig och jag bet mig hårt i läppen.
En konstig känsla inom mig vaknade till liv.
Skuldkänslor.
Varför hade jag skuldkänslor? 
Därefter dök Justin upp i mitt huvud.
Fick jag skuld känslor för jag kysste Bruce mot Justin?
Förvirrat slog jag mig ner i soffan igen med Bruce vid min sida.

 

'' Vart tog du vägen Cass? Vad har du gjort dom senaste veckorna?''. sade han och tittade frågandes på mig.

'' Jag träffade en kille, Dean, på en gammal bar utanför Stratford. Han var en gammal gängledare och bodde nån timme ifrån baren. Jag hade ingenstans att bo, och han erbjöd mig en sov plats hos sig. Det är hos han jag spenderade mina senaste veckor hos. Han hjälpte mig tillbaka på rätt spår. Eller rätt och rätt, ett spår som skulle göra mig till en kvinna som var stark och modig. Han lärde mig massor av saker, sloss, skjuta, allt. Jag lärde mig också massor av det såkallade gäng livet. Jag vet vilka olika gäng det finns över allt, vem som är farligast, jag vet nästan allt..''. 
Bruce tittade chockat på mig. 
Som om han inte kunde tro vad han just hört. 
Det var i för sig förståligt då det är inte likt mig alls att göra något av dom här sakerna.
'' Varför Cass?''. sade han.
Jag kände hur en tår rann ner för min kind.
'' Han förstörde mig Bruce. Han förstörde mitt hjärta, min glädje.. Så jag förendrade mig. Jag blev en version av mig själv som var mycket starkare, modigare, farligare. Jag är inte samma person längre Bruce. Men innerst inne finns den gamla Cassandra kvar, men jag vill inte vara henne. Jag vill inte vara den person som är så feg, så liten. Jag måste visa honom att jag har förendrats, att jag vill ha hämnd.. ''. 

 

'' Stannar du hos mig ikväll? Vill bara hålla om dig, snälla!''. sade han.
Det var nästan så han bad mig. 
Jag gav han en svag nickning och sneglade på klockan.
Den var snart halv sex och runt sex brukade det bli mörkt. 
Vi la oss ner i soffan, våra kroppar ihop trasslade med varandra. 
Mitt huvud la jag på hans varma bröst och lyssnade på hans hjärtslag och tittade på hur solen sagta försvann. 
Hans armar var om min smala kropp vilket fick mig känna mig tryck. 
Den säkerhet och trygghet Bruce gav mig hade jag saknat.
Han var annorlunda mot Justin men det kändes ändå så himla bra. 
Jag hade glömt bort hur det känts att vara trygg i någons famn. 
'' Bruce?''. viskade jag fram.
'' Mm?''. 
'' Hur visste du att jag var död i flera minuter?''. 
'' Jag skulle besöka dig på sjukhuset, men du var borta. Då berättade någon sjuksköterska att du varit död i flera minuter, att dit hjärta är väldigt illa och du behöver medicin för att få det fungera..''. sade han med en suck.
Jag bet mig i läppen. '' Du behöver inte säga det till någon va?''. 

Han skakade på huvudet. '' Absolut inte Cassandra..''. 
Återigen föll en bekväm tystnad över oss.
Vi båda låg där och såg hur mörkret tog över staden och hur hela Las Vegas lös massor av färger.
Han hade rätt, det var riktigt vackert här. 

Trotts att jag ville stanna, var jag tvungen att åka. 
Jag var tvungen att få tillbaka min lycka, få tillbaka mitt liv.
Oavsett hur ont det kommer göra på vägen dit. 
Jag var tvungen att lämna Bruce, och han var tvungen att försöka gå vidare, det var de jag ville för honom.
Att han aldrig skulle titta tillbaka. 
Aldrig bli en medlem i deras gäng igen. 
Men jag visste att han skulle må mycket bättre och klara att leva själv när han fått träffa mig, när han fått se att jag lever!
Jag skulle sakna honom, det skulle jag.
Men jag behövde få min hämnd, jag behövde se Justin gå igenom den smärta jag gått igenom innan jag kunde gå vidare i mitt liv..