Episode 51 - Living a dream.

Mina andetag blev häftigare och mitt hjärta dunkade fortare och fortare.

Smärtan ilade i min kropp, men det var de sista jag brydde mig om just nu.

Mina ben har aldrig sprunigt så här fort i hela mitt liv.

Jag puttade bort allt ur min väg fram till Justins dörr. Jag var tvungen att se med mina egna ögon att han lever.

Jag drog upp dörren så den for in i väggen med en hög smäll. Min blick for till sängen i rummet. Där låg han.

'' J-justin?''. stammade jag fram och kände hur tårarna blev fler och fler.

Hans vackra underbara honoungs bruna ögon mötte mina, jag var så nära på att bryta ihop just nu.

'' Cass?''. sade han chockat och satte sig försiktigt på sängkanten.

Ett konstligt pip lämnade min strupe innan jag rusade fram till honom och slängde armarna om hans hals och kramade om honom det hårdaste jag kunde.

Det var verkligen han.

---

 

 

'' Det är verkligen du!''. tjöt jag med tårarna spruta åt alla håll . Jag kände hur Justins armar drog hårt om min kropp och hur han lutade hakan mot mitt huvud.

 

 

'' Det är jag!''.

Jag böjde mig bakåt och la båda mina kinder om hans vackra ansikte.

Dock hade han lite små sår och blåmärken, men hans ansikte var ändå lika vackert.

Jag tittade in i hans vackra ögon medans mina händer var om hans kinder.

'' Jag älskar dig så otroligt mycket!''. sade jag.

Ett leende spreds på hans läppar innan hans hand drogs över min kind för att tårka bort tårarna.

'' Jag älskar dig med, men sluta gråt!''. flinade han.

Ett leende spreds på mina läppar. '' Jag kan bara inte fatta att du är här.''.

'' Men jag är här, och jag kommer aldrig lämna dig igen!''. sade han och lät sin blick vila på mina läppar.

Ett litet fnitter lämnade min strupe innan jag böjde mig framåt och tröck mina läppar mot hans.

Hans läppar var torra men ändå lika underbara som alltid.

Jag drog mina händer från hans kinder till hans nacke så jag kunde dra honom närmre mig.

Glädjen sprutade inom mig. Jag kunde inte vara lyckligare.

Hans händer sattes om min midja och drog mig ännu närmre sig.

Jag stack in min tunga i hans mun och genast började våra saliv blandas.

Det var som om det här var våran första kyss. Det flög verkligen fyverkerier om oss, fjärilarna i magen var galna, och gnistorna var starkare än förr.

Jag ställde mig närmre han vilket orsakade att han stöna då jag kom åt hans privata del.

Snabbt avslutade jag kyssen innan det skulle bli för panssionerat.

'' Vi kan göra det här när du kommer hem!''. sade jag och log.

'' Gud jag älskar dig så jävla mycket!''. sade han och pussade mig en snabbis.

'' Jag älskar dig med. Förstår du hur jävla orolig jag varit under dem dagarna du varit borta?''.

'' Förlåt.. Jag kämpade Cass.. Jag.. J-jag ville inte dö.. Även om det låter så jävla töntigt. Jag kunde inte lämna dig.''.

Ett leende spreds på mina läppar, jag tänkte på det sjuksköterksans sa tidigare:  '' Hans kropp kämpade. Han ville inte dö. '' JAg kramade hårt om honom vilket gjorde så en svordom lämnae hans läppar.

Hastigt avslutade jag kramen och backade bak en meter.

'' Gjorde jag dig illa?''. sade jag chockat. '' Jag har bara lite ont här!''. sade Justin och drog upp sin vita t-shirt och visade sin mage där han ahde ett plåster. Antagligen där han blivit skjuten. Det var strax under revebenen på två ställen. Sen lite knivsår också. Men dock inte så djupa.

'' Gud, förlåt!''. tjöt jag och gick fram och drog handen försiktigt över hans mage.

'' Det är lugnt, var försiktig med mig bara!''.

'' Förlåt!''.

'' Cass, det är lugnt!''. sade Justin och la sig ner i sängen.

Han hoppade lite åt sidan så jag kunde lägga mig ner brevid honom. Då la han armen om mina axlar och dorg mig nära sig.

Jag lutade försiktigt mitt huvud mot hans bröst och la mig bekvmäare.

Gud, jag hade saknat det här så mycket att jag vart gråtfärdig.

Jag tog Justins hand som låg över min axel och flätade in min hand i hans.

Jag tittade upp och såg ett leende på hans läppar.

Hans underbara läppar.

'' Du är så vacker!''. sade han och tittade runt i mitt ansikte.

Mina ögonbryn höjdes.

Jag visste hur jag såg ut. Kritvit, inget smink, mörka påsar under ögonen över den lilla sömnen jag fått. Sen alla sår och blåmärken från då jag slogs. Det sved då och då, men jag klarade mig. Jag visste att jag såg förfärlig ut men Justin försökte bara få mig på - om nu möjligt- bättre humör.

'' Pfft! Har du blivit blind? Jag ser ut som ett spöke!'.' flinade jag.

Ett otroligt skratt lämnade hans strupe som direkt gav mig rysningar längs ryggraden.

'' Du är vacker, lita på mig!''. sade han och gav mig en mjuk puss på pannan.

En liten röd nyans spreds om mina kinder.

Och jag visste mycket väl att Justin märkte det då han drog mig närmre intill sig.

'' Vem tog hand om dig medans jag var.. borta?''.

'' Eh.. Bruce! Tack och lov. Skulle aldrig klarat att vara själv.''. mumlade jag.

Jag kände hur Justin ryckte till men valde att ignorera det.

Helt plötsligt knackade det på dörren.

Antagligen gänget.

'' Kom in!''. ropade Justin med hes sexig röst.

Dörren intill rummet öppnades och in kom hela gänget med stora leenden på läpparna.

Jag kände hur Justin ryckte til brevid mig innan han sprack upp i ett stort leende.

'' Hej!''. utbrast han chockat.

'' Tja bro, hur mår du?''. flinade Roy.

'' Det gör ont, men det är det värt om jag får leva!'' sade Justin och log.

Min blick pendlade mellan gänget och Justin. Man såg hur lycklig Justin var att se dem. Se att alla klarade sig hyffsat bra efter händelsen hos Slyder.

'' Är ni okej?''.

Dem alla nickade. '' Lite småskador och ett par brytna ben här och var. Annars är det lugnt!''. flinade Nick.

'' Bra!''.

Bruce gick fram till Justin och dem båda gjrode sitt typiska handlsag.

'' Fan va glad jag ser att du överlvede. Vi alla höll på att bli tokiga över väntan! Specielt en viss tjej brevid dgi!''. flinade han.

Jag himlade med ögonen och drog täcket över min kropp samt Justins.

'' Jag hörde att du tagit hand om min tjej?''. sade Justin och log.

Men jag visste mycket väl att leendet var falskt.

Bruce nicakde. '' Jo, jag vart barnvakten. Som vanligt! Men hon har varit rätt lugn. Förutom då dem skulle få liv i dig. Hon vart allvarligt talat ett monster, hon skrek, sparkade och fick värsta utbrottet!''.

JAg vart ännu rödare i ansiktet. Tack Bruce.

'' Haha, ser att du inte är så oskyldig iallefall!''. flinade Justin.

Jag himlade med ögonen. '' Kanske inte. Jag vet ärligt talat inte vad som flög i mig, haha!''.

'' Damn. Hade velat sett det..''. skojade Justin.

'' Bro. Det skulle du inte alls. Hon såg ut som ett psykfall.''.

Justin röck till. '' Fuck you. Kalla inte min tjej ett psykfall!''.

Killarna skrattade. '' Justin hon såg ut som ett psykfall!''. sade Alex.

'' Okej, är de sant?''. sade Justinn och vände sig mot mig.

Jag nickade. '' Ungefär!''.

'' Min flickvän är badass!''.

'' Precis, akta dig.!''.

Rummet fylldes av skratt från Bonnie, Roy ,alla i rummet.

'' Hallå sluta! Jag är farlig! Kanske inte nu, men ni skulle sett mig i Slyders hus.''.

'' Jo vi såg Cass.''. flinade Bruce.

'' Jaja!''. sade jag och la armarna surt i kors och putade med läppen.

Justins bröst vibrerade över skrattet som lämnade hans strupe innan han böjde sig sagta och försiktigt fram och kysste mina läppar mjukt. Jag kysste genast tillbaka. Hans läppar var verkligen som en drog för mig.

Det knackade till på dörren och in kom sjuksköterksan som jag tidigare fick utbrott framför.

En röd nyans spreds i ansiktet.

Gud va pinsamt.

'' Hej, ser att du mår bra?''. frågade hon Justin.

Han nickade. '' Rätt så. Gör bara lite ont i benet och där jag blev skjuten!''. sade han vänligt.

Jag var chockad över att Justin inte var så spydig. Vad var de med honom?

'' Okej vad bra. Resultaten vi tog på dig visade att du var helt okej, och får åka hem imorgon eftermiddag. MEN du måste ta det lugnt. Inte böja dig för mycket eller anstränga dig. Absolut inte springa eller göra några snabba rörelser!''.

JAg tog in varenda ord hon sa så jag kunde hålla koll på Justin att han gör som edm sagt.

'' Åh fuck. Skojar du?''. muttrade han.

Sjuksköterksan skratta till. '' Nej Mr Bieber. Dina sår kan börja blöda kraftigt, och om dem gör det måste du åka hit omedelbart så vi kan kolla på det. ''.

Justin nickade. '' Något mer?''.

Hon skakade på huvudet. '' Det var allt. Åh juste, din doktor har skrivit ut ett recept på smärtstillande åt dig. Den kan du hämta ut på apoteket vid entrén. Sen ska vi rönka din rygg också, du är lite blå och jag antar att du har smärta i den?''.

Justin nickade återigen.

'' Bra. Är du okej Miss Davids?''. sade hon och tittade på mig.

Jag bet mig i läppen och drog upp täcket för att titta på min blåa höft.

'' Sådär.. Höften gör ont när jag går och armen när jag anstränger mig.''. Jag kände hur Justin röck till och drog fingertopparna försiktigt över det stora blåmärket. 

Hon nickade innan hon tittade ner på pappret hon hade framför sig.

' Jag ser nu att din läkare har skrivit ut ett par smärtstillande tabletter till dig med.''.

Jag pustade ut. '' Tack, min höft tar död på mig, samt en otrolig smärta i ljumsken och lite i låret.!''.

Hon log vänligt. '' Bra,  din näsa gör väl itne ont? Den var bruten så vi fixade den.''.

Jag rynkade på pannan. Varför hade dem itne sagt något? Det kanske det var därför det kändes så annorlunda?

'' Eh.. Jag har itne kännt något!''.

'' Bra. En sjuksköterksa ska tvätta rent såren i ditt ansikte, såret på din arm och vi ska troligen rönka din höft senare i dag! Runt 16.00-17.00 tiden!''.

Jag nickade. '' Tack..''.

Jag sneglade på klockan som visade 12.16. Bra då har jag mer tid med Justin.

'' så, det var allt. Mr Bieber se till att äta någonting. Det behöver du.''.

Justin nickade innan sjuksköterksan lämnade rummet.

'' Ja.. Eh.. Vi går till kafeterian, så.. kom när ni är klara!'. sade Nick och vi nickade.

Sedan lämnade dem också rummet.

Jag la mig så jag kunde titta upp på Justin och möta hans underbara ögon.
Hans ena hand började leka med mitt smutsiga hår som jag verkligen behövde tvätta.

'' Du?''. sade han.
Jag nickade. '' Aa?''.

'' Jag hörde allt du sa medans jag låg i koma..''. sade han och slickade sig försiktigt om munnen.

Mina ögonbryn for upp och min mun formades till ett 'O'.

'' V-va?''.

Han nickade. '' Att du hade bokat en resa till Atlanta idag..''.

'' Ah.. Eh.. Jag ska avboka den..''.

'' Har du hittat dem?.. Mina föreldrar?''.

Jag nickade.
Hoppas han inte blir arg.

'' Kan inte du boka om den och boka på måndag istället?''.

Jag rynkade på pannan. '' Vill du träffa dem?'.

Han nickade. '' Jag hörde det du sa. Alla måste ha sina föreldrar..''.

ETt leende spreds på mina läppar innan jag försiktigt kysste honom.

'' Bra, jag ber Bruce ellernågon boka om den!''.

Justin log och nickade.

Jag visste att långt inne i honom var han nervös.

Även fast jag visste att han skulle leka coo.. Var han nervös.

Men ärligt talat var jag också nervös. Mest över Justins reaktion. Och deras.

'' Så, vet du något om någon överlevde från Slyders gäng?''. sade Justin.

'' John över levde. Han var inte ens i huset. Sen vet jag inte..''. sade jag.

Justin nickade och pussade min panna lätt.

'' Fan det känns som jag sovit i dagar..''.

Ett fnitter lämnade min strupe. '' Du har ju det, ungefär!''.

'' Jo i försig. Förestn jag ska betala för flygbiljetterna och hotellet!''.

Jag satte mgi hastigt upp. '' Absolut inte! Jag har också pengar Justin, JAG betalar dem. Punkt slut!''. sade jag bestämt.

Han höll upp händerna i luften.

'' Okej fine. Lägg dig ner jag vill mysa!''.

Gud jag rös bara av hans underbara beteende.

Ett litet fnitter lämnade min strupe innan jag la mig ner igen och drog täcket över oss båda.

Jag kände hur sömnheten tog över mig.
Men jag kunde inte sova nu Justin vaknat upp.

'' Du får sova!''. hörde jag Justin säga.

Såklart skulle han märka att jag var trött. Varför blev jag förvånad?.

'' Nej du har precis vaknat upp och jag ska sova? Inte direkt snällt.''.

'' Jag vet att du säkert inte fått någon sömn så sov!''.

Jag suckade. '' Du då?''.

Han röck på axlarna. '' Jag ligger och håller om dig!''.

Jag himlade med ögonen innan ajg slappnade av och stängde mina ögonlock.

 

JUSTINS PERSPEKTIV:

Det var så mycket som snurrade i huvudet.

Jag hade allt Cassandra sagt till mig i huvudet. Det snurrade runt runt runt.
Hon ville gifta sig med mig, skaffa barn.
Bara det gjorde så jag blev förbannad.
Skulle en som jag kunna gifta sig?

Jag skulle absolut inte kunna ha barn tack vare allt jag gjort och gör. Dem skulle bara hamna i trubbel.
Men på något sett ville jag bilda familj med henne. Det låter inte likt mig, men det är sant.

Att se ett par små barn springa runt och kalla mig pappa skulle inte vara så dumt.

Jag skakade av mig tankarna.

Vafan var det för fel på mig?
Jag skulle aldrig kunna ha några jävla skrikande barn? Dem skulle förstöra mitt liv.

Men skulle jag kunna krossa Cassies hjärta och säga att jag inte ville ha barn?
Se hennes ögon tårfyllda och höra hennes snyftningar?

Skuldkänslorna bubblade upp inom mig.
Vafan ska allt vara så jävla svårt`? Hela jag blev frustrerad över den här skiten.

Jag skakade av mig tankarna av det där och tittade ner på Cass som låg på mitt bröst och sov djupt.

Hon var så vacker. Även om hennes hy var vit, hon hade sår och blåmärken var hon så otroligt vacker.
Och hon är min, bara min.
Smärtan där jag blivit skjuten var så otroligt smärtsam. Specielt när Cass lågpå bröstet.
Men för henne sa jag inget. Det var min dumma hjärna som beslutade att hålla käft.
Men att ha henne här och veta att hon mår bra var det ända jag brydde mig om.

Jag älskar henne, mer än något annat. Även fast det låter så jävla töntigt är det sant.

Hon var speciell, jag kom ihåg första gången jag såg henne i korridoren precis hon börjat.
Den dagen vi krockade in i varandra hur hela jag blev uppspelt och ville lära känna henne.

Även fast jag betedde mig tvätt om.
Jag la mig ner bekvämare och drog hennes kropp närmre min och ignorerae smärtan vid revbenen och slöt mina ögon.

Trotts att jag legat i koma var jag otroligt trött.
Jag gav henne en mjuk puss på pannan innan jag somnade direkt.

---

 

Lite från Justins perspektiv också! :)

Uppdateringen går ju rktigt bra. Men i helgen ska jag till kontaktfamiljen, så då blir den sämre! :)
Men ni klarar er! :)

KOMMENTERA !

LOVE U!

 

GAAAAAAAAAAAAAAH! :D
Jag tror jag vet vem som kan ha räddat Justin ;)
Eller inte.. aja, du skriver så himla bra!! Jag sitter här i skolan och skriker till lite tyst under dom gulligaste stunderna mellan Justin och Cass <3 Haha, mina kompisar tycker jag är knäpp :P

Men du är en så bra skrivare och jag ÄLSKAR din novell!<3
KJAM!

Sjuuuukt bra! <33

Du e bäst ju! Jag tror Jenna räddade JB! Men var gör du bilderna till dina kapitel?

Sjukt glad! hoppade i sängen när du hade skrivit ett till kapitel !

Sjukt gulligt om justin och Cassandra får barn! <3

Gud vad bra! Haha det skriver jag om varje kapitel men det finns inget annat sätt att beskriva dem....!

GUD VA BRA !! JAG GÅR IN PÅ BLOGGEN TYP 10 GÅNGER OM DAN BARA FÖR ATT SE OM DU HAR SKRIVIT ETT TILL KAPITEL DEN E SÅ SJUKT BRA!! JAG TROR DET VA JENNA SOM RÄDDADE JUSTIN!

Jag tro det var Jenna!!
OMB OMB OMB så bra!!!!

IOHUGFJNLCKMÖFOPEITRUOGJRFKDLORETI9YUGHJMFK,LERGHJMF,LERIOTY!!! FINNER INGA ORD..!! SJUKT BRAAAA <3 <3 <3 :*

FÅR RYSNINGAR !! DU ÄGER PÅ ATT SKRIVA❤❤❤❤❤❤

ÅÅÅH!! Såååååååååå bra ju!!!:O vill ha mera!:( men du har väll iPhone?:) pm du får tid kan du väll skriva på den och sen lägga ut på söndag!??:) hoppas de kommer ett på söndag!:) lääängtar sååå till helgen är slut bara för jg vill läsa nästa!!:) hahah trodde aldrig jag skulle säga de!! x) vill läsa när dom kommit hem!:) älskar när justin är sådära!!:D DU ÄR VERKLIGEN BÄST PÅ ATT SKRIVA! du borde Verkligen bli författare till tonårs böcker!:) de är sånt hära tonåringar vill läsa om!!:) kram!

åhhh så bra!

Härligt!