Dagen spenderades i soffan framför tv:n tillsammans med grabbarna.
Dem hade bett om ursäkt för att dem skrattade åt mig och sa att dem aldrig skulle göra det igen.

Men tro mig, dem kommer göra det.

Justin hade tvingat Bruce fixa dörren till badrummet osm han sparkat sönder.

Han skyllde på att '' han inte kunde böja sig ner för han hade så ont i ryggen ''.

Men jag visste att han inte hade det, han ville bara se Bruce jobba under Justins kommando.

Man såg verkligen hur Justin stog där och njöt.

Iallefall just nu sitter grabbarna inne i vardagsrummet och glor på fotboll medans jag sitter inne i köket och planerar vad vi skulle äta.
Jag hade en sån otrolig värk i höfterna och där nere.

Men jag ville inte visa det eftersom då skulle Roy börja retas igen.

Till lunch åt vi pizza, och killarna ville gärna äta det igen.

Vilket jag vägrade.

Så jag blir antagligen tvungen att laga mat.

Dock har jag inte något emot det, jag vill inte ligga nerbäddad i soffan hela dagen.

Jag slog upp Alex data som stog på köksbordet och slog upp 'pannkaks smet '.

Det var de lättaste att göra just nu.

Jag hittade receptet och ställde datan på köksbänken medans jag tog fram en bunke och ingredienserna.

Jag tror inte ens killarna märkte att jag lämnade rummet.

Innan jag började laga maten tog jag en värktablett åt min höft.

Att stå upp och steka pannkakor med min höft visste jag redan nu inte skulle vara det lättaste.

Jag gjorde klart smeten och tog en stekpanna och lite smör och skruvade upp värmen på plattan.

'' JAAAA!!''. hörde jag killarna skrika från vardagsrummet.

Ett skratt lämnade min strupe innan jag tog lite av smeten och hällde i den i stekpannan.

Efter att ha gjort en hel hög med pannkakor, och gjort runt 4 mer bunkar med smet räckte det.

Det var verkligen ett berg av pannkakor.

Sen bara för att göra det lite godare hällde jag på lite smält choklad så det rann ner längs pannkakorna.

Jag ställde den sedan på bordet tillsammans med dukningen.

'' MAT!''. skrek jag och genast hörde man snabba fotsteg mot köket.

'' Oh shit!''. hörde jag Roy säga.

'' Har du gjort de här babe?''. sade Justin och la sina hände rom min midja.

Jag nickade.

'' åh.. du hade inte behövt!''. sade han och kramade om mig försiktigt.

'' Men jag ville. Ät nu!''.

Dem alla slog sig ner vid bordet och började äta.
Jag tog en av mina särtstillande tabletter och svalde en.

Jag visste att jag inte skulle ta dem så ofta.

Men smärtan var otrolig.

Jag slog mig sedan ner brevid Justin och Seth innan tog två pannkakor och började käka.

Det ända grabbarna snackade om var fotbollen.

Har dem helt glömt bort att Slyder fortfarande är där ute?
Och att han troligtvis kommer starta ett nytt gäng? Och hur kan vi vara så säkra på att vi dödade alla.

Tänk så överlevde några?

Jag kände hur mitt huvud höll på att explodera av tankar.

Slyder hade varit i mitt hus.

Han hade kunnat döda mig.

Dödat Jenna.

Killarna började sagta men säkert lämna köket och gick tillbaka till fotbollen.

Medans jag satt ensam kvar med Bruce.

'' Cass?''. sade han.

Jag vaknade till ur mina tankar och mötte hans blick.

'' Aa?''.

'' Är du okej?''.

Jag bet mig hårt i läppen innan jag röck på axlarna.

'' Jag vet inte vad jag ska göra Bruce. Smärtan jag känner just nu är obeskrivlig. Skuldkänslorna. Jag har dödat folk Bruce! Det är inte likt mig. Jag håller på att bli någon jag inte vill bli.. Slyder är fortfarande där ute och... och han kan döda mig bara sådär, eller Jenna! Hon är den ända jag har kvar i min familj Bruce!''. sade jag.

Jag hade inte märkt att tårar börjat rinna ner för mina kinder.

'' Hey. Cass ingen kan skada dig när du är med oss. Ingen i det här huset tänker låta någon skada dig! Okej?''. sade Bruce och la sina händer om mina kinder.

Jag nickade och kände hur tårarna sagta slutade rinna.

Jag var så fast i Bruce ögon att jag inte märkte att Justin stog och tittade på oss.

Bruce vart genast nervös och reste sig upp.

'' jag lämnar er ensamma..''. mumlade han innan han försvann utom synhåll.

'' Vad var de där om?''. sade Justin smått surt.

Jag tårkade genast tårarna.

'' J-jag vet.. inte..''.stammade jag fram.

Justin gick fram och slog sig ner brevid mig.

'' Cass har de hänt något?''. sade han och bet sig i läppen.

'' Om det har hänt något? Justin jag har dödat flera personer! JAG! ''. tjöt jag och drog handen frustrerat genom håret.

Han drog mig genast in mig i sin famn och kramade om mig hårt.

'' Jag vet inte vad jag håller på att bli.. Justin det känns som jag är en hetl annan person!''. tjöt jag och kände hur mina ögon vattnades.

'' Cass.. Du har inte förendrats. Du.. bara är lite annorlunda. Jag hamnade i chock efter jag dödat min första person. Dem förtjänade det Cass. DOM hade tänkt dödat DIG om inte vi hade gjort något!''. sade han och smekte min rygg.

JAg kände hur tårar började rinna ner för mina kinder.

'' Det ända jag känner just nu är smärta och skuldkänslor. Dem hade också en familj Justin. Dem hade syskon, föräldrar?''. tjöt jag och tårarna blev bara mer och mer.

 

 

Det gjorde ont att se henne såhär. Jag visste inte att det skulle bli så här illa.

Hon var förkrossad över att ha dödat dem där personerna.

Och det gjorde mig förkrossad.

Efter några minuter gråtandes i min famn kände jag hur hennes kropp slappnade av och snyftningarna slutade.

Hon hade somnat.

Jag bar upp henne i min famn och började gå ut från köket upp för trappan mot mitt rum.

Hennes maskara hade runnit ner för hennes kinder.

Men trotts det var hon fortfarande lika vacker.

Jag sköt försiktigt upp dörren och gick fram till sängen och la henne ner försiktigt.

Jag drog av hennes mjukis byxor försiktigt och la dem på en stol i hörnet.

Sedan tog jag täcket och la det över hennes smala perfekta kropp.

Det ända jag kunde tänka på var hur vacker hon var.

Hon var så perfekt.

Jag satte mig på sängkanten och smekte hennes kind.

'' Godnatt baby..''. viskade jag innan jag gav henne en mjuk kyss på pannan innan jag lämnade rummet.

JAg stängde igen dörren innan jag gick ner in till vardagsrummet fram till skäpet där vi förvarade all sprit och wiskey.

Snabbt hällde jag upp lite wiskey i ett glas och drack snabbt upp det.

Jag kunde inte undgå att tänka på att allt det här var mitt fel.

Att hon mådde så här dåligt, att hon har skadat sig.

Allt är mitt fel.

Om jag bara undvikit henne i skolan, eller bytt skola tillochmed.

Jag har förstört hennes liv.

Hastigt hällde jag upp mer wiskey och tog allt i en klunk så det brände till i halsen.

Just nu brydde jag mig inte ett skit.

Jag behövde glömma det här för ett tag.

Fuck. Vafan har jag gjort?

Snabbt hälde jag upp ännu mer wiskey, trotts att jag kände blickarna från grabbarna bränna mot min hud.

'' Justin drick inge mer nu!''.sade Nick.

'' Jag gör vafan jag vill!''. fräste jag och drack några klunkar av wiskeyn.

En suck hördes från honom vilket bara gjorde mig irriterad.

Ingen av dem bestämmer över mig.

Jag tog glaset och tog ett av ciggpaketen på bordet och gick ut till altanen på baksidan.

Jag slog mig ner i soffan vi hade och tog upp en cigg och stoppade den i munnen.

Sedan tände jag på den och tog ett stort bloss.

Det var verkligen länge sen jag rökte.

Senaste gången var dagen då vi skulle till Slyders hus.

En våg av lättnad flög över mig. Musklerrna spändes av och jag lutade mig bakåt i soffan.

 Tankar for runt i mitt huvud som höll på att få mig galen.
Har Bruce känslor för Cassandra?
Eller tvärt om?
För den senaste tiden har dem gjort fler och fler saker, och blivit mer närgångna.

 Och det som gör mig mest förbannad är Bruce blickar mot Cass.

Hur han ser på henne, hur han beter sig runt henne.

Han är förfan inte hennes kille. Jag är!
Av ilska slog jag till en krukväxt som stog på altenen hårt så hela den gick sönder.

JAg brydde mig inte. Jag var förbannad.

Han hade inte rätt att hålla på som han gör. Hon är min. Bara min!
Ingen får röra henne utom jag.

Frustrerat tog jag ännu ett till bloss och drog in röken så långt jag kunde innan jag blåste ut den.

Den kalla luften träffade min hud.

Trotts det stannade jag kvar här ute.

Jag visste att julen snart var här och jag längtade inte speciellt mycket.

Jag hatar julen.

Fattar inte varför man har såna här skit högtider.

Dock firade min familj och jag alltid det.
På ett sätt saknade jag de. Det fanns så mycket minnen.

Minnen jag aldrig skulle glömma.

Hastigt skakade jag av tanken och släppte ner fimpen i askoppen och lämnade altanen.

Jag gick in till köket och ställde ner wiskey glaset i diskkon innan jag lämnade köket.

'' Justin, är du okej?''. sade en röst.

Jag vände mig om och mötte Alex blick.

'' Ja Alex.. ''. mumlade jag.

Han bet sig nervöst i läppen innan han gick in till vardagsrummet.

Jag suckade lätt innan jag gick upp för trappan mot mitt rum.

Försiktigt öppnade jag dörren och såg Cass ligga i sängen och sova.

Jag stängde dörren bakom mig och gick fram till sängen.

JAg tog av mig kläderna så jag bara var i mina boxer's och kröp ner under täcket brevid Cass.

Sedan la jag mig bakom henne och la armen om hennes lilla kropp innan jag stängde ögonen och somnade.

 

 

CASSANDRAS PERSPEKTIV/DAGEN EFTER:

Jag slog sagta upp ögonen och gav ifrån mig en tyst gäspning.

När jag fått upp ögonen märkte jag att Justin låg halft på mig med ansiktet begravt mellan mina bröst.

Ett litet fnitter lämnade min strupe.

Han var så underbar.

Jag sneglade ner på vår ställning.

Han låg med ena benet mellan mina och huvudet tryckt mellan min bröst.

Min ena arm låg på hans rygg, den andra ut rakt åt sidan.

En frustrerad suck kom från Justin innan han lyfte upp huvudet och mötte min blick.

Hans hår var helt ruffsigt enligt mig otroligt sexigt.

'' Godmorgon!''. sade han förvirrat när han insåg vilken position han låg i.

'' Godmorgon!''. flinade jag. '' Sovit gott?''.

Han nickade. '' Faktist, ja!''.

Ett fnitter lämnade min strupe. '' Bra!''.

Hans blick var fast i min för ett tag.

'' Ska du flytta på dig kanske?''. fortsatte jag.

'' Nä, ligger bra så här!''. flinade han.

Jag himlade med ögonen och tittade ner på honom.

Han log innan han borrade ner ansiktet mellan mina bröst igen.

En kittlande känsla spreds genom kroppen vilket orsakade att jag skrattade till.

'' Justin det kittlas!''.

Han tittade upp och höjde ena ögonbrynet. '' Jasså?''.

Jag visste precis vad han tänkte.

'' Är du kittlig?''. fortsatte han.

Min ögon for upp och jag skakade hastigt på huvudet. '' Nej!''.

'' Hmm..''. sade han och började kittla mig på sidorna av min mage.

Skratt efter skratt lämnade min strupe och hela jag började röra på mig som en fisk på land.

'' Justin!! Sluta!''. fick jag fram.

Han började också skratta med sitt underbara skratt. Men han slutade inte kittla mig.
Han låg frotfarande över mig och kittlade mig på alla möjliga ställen.

Höga och pipiga skratt lämnade min strupe.

Och det var förvånande att Justin skrattade ungefär lika mycket fast han inte blev kittlad.

Jag kände hur det började bli svårt att andas och såklart märkte Justin det och slutade.

Tack och lov.
'' tack..''. andades jag ut.

Ett löjligt leende spreds över hans läppar. Bara det gjorde mig lycklig.

Att höra han skratta, eller att se han le.

'' Vad är de?''. flinade jag.

'' Jag älskar dig.. Så jävla mycket!''. sade han och tröck sina läppar mot min.

Jag var först väldigt chockad av hans plötsliga rörelse men strax efter kysste jag tillbaka.

JAg avslutade chockat kyssen och mötte hans blick.

'' j-jag älskar dig med!''. flinade jag.

Han började le igen.

Så vacker.

'' Så imorgon bär det av till Atlanta..''. mumlade jag.

Justin nickade.

'' Är du nervös?''. sade jag.

Han bet sig i läppen. '' Ärligt talat? Jag vet inte. ''.

Jag tog hans ansikte i mina händer.

'' Det är okej att vara nervös. Oavsett om du är så 'badass' som du tror att du är kan du fortfarande vara nervös och visa känslor..''. 

Jusitn nickade och bet sig återigen i läppen.

Vilket var för mig otroligt sexigt.

'' Hur länge är vi där?''.

'' Till onsdag? Jag måste verkligen tillbaka till skolan och jobba igen allt vi missat..''. 

Justin nickade. '' Det blir bra..''.
När vi kommer till Atlanta visste jag precis vad jag skulle göra.

Men jag skulle göra det själv. 

Utan Justin. 
För det var så speciellt att jag inte ens ville ha Jenna med mig. Även om hon var min syster.

'' Vad tänker du på?''. sade Jusitn.

'' Inget.. Ska vi klä på oss? Jag måste hem och packa..''. 

Han nickade.

Vi båda klev upp ur sängen trotts att vi ville stanna och klädde på oss.

Jag visste att direkt när jag kom ner skulle jag ta en värk tablett.

Min höft värkte något så otroligt tack vare att Justin legat på den. Men jag ska igentligen inte klaga, jag gillade att ha honom nära mig.

Det kände mig trygg.

Jag tog mina kryckor och gick tillsammans med Justin till nedervåningen.

Klockan närmade sig 11 och gillarna satt såklart i vardagsrummet och glodde på tv.

'' Hejdå grabbar. Syns om några dagar!''.

'' Vart ska du?''. frågade Alex.

'' Till Atlanta med Justin imorgon.. Tror flyget går runt 14,00 taget!''.

Han nickade.'' Ha så kul..''.

Jag gav han ett leende innan jag tog min jacka och drog på mig skorna innan vi lämnade huset.

Bil resan hem till mig var tyst. Men inte pinsamt tyst, utan skön tystnad.

Den tystnaden bara jag och Justin kunde ha.

När just äntligen stannade utanför mitt hus vände jag blicken från fönstret till honom.

'' Tack för skjusen!''. log jag.

'' Är de okej om jag sover själv inatt? Behöver packa och så..''.

Jag nickade. '' Självklart!''.

Han log innan han böjde sig framåt och gav mig en mjuk kyss.

'' Ses imorgon!''. log jag.

'' JAg hämtar upp dig runt 12!''. 

JAg nickade innan jag öppnade bildörren coh klev ut med mina kryckor och väska.

Jag skyndade mig sedan upp för den hala gången till ytterdörren.

Jennas bil stog på uppfarten så hon var antagligen hemma.

När jag kommit in innanför dörren möttes jag av Jenna.

'' Hej!''. log hon.

Ett leende spreds på mina läppar. '' Hej!''.

'' Hur är höften?''.

'' Sådär. Jag har tagit några värktabletter!''.

Hon nickade. '' Bra! Vill du ha hjälp med något?''.

Jag skakade hastigt på huvudet. '' Jag klarar mig själv!''.

Jag tog av mig jackan och skorna innan jag tog allting och gick upp till mitt rum.

Dirket slängde jag mig i sängen och pustade ut.

Bara att gå upp för trappan var svårt när man hade väskan och allt, och det gjorde riktigt ont i höften också.

Jag la mina kryckor på golvet, tillsammans med väskan innan jag försiktigt drog av mig mina kläder.

Jag gick sagta och försiktigt bort till min garderob och tog på mig en t-shirt som tillhörde Justin.

Förut när jag var där snodde jag med mig ett par, haha.

Tror inte ens han märkt något.

Sedan började jag ta fram rena kläder som jag skulle ta med mig. 

Det var bara 3 dagar, inte så länge. 

Jag packade ner min neccesär, kläder, platttång, smycken, mm innan jag la väskan vid dörren.

Jag pustade lättat ut och kröp ner under täcket.

Klockan var redan snart 11 och sömnheten började ta över mig.

Jag tog min mobil som låg i väskan och såg att jag hade två medelanden från Bonnie, ett från Kate och ett från Justin.

Jag började med Bonnies två sms.

Ett högt skratt lämnade min strupe.

Det där var typiskt henne. 

Jag öppnade därefter Katelyns sms som gjorde så jag log.

Sist men inte minst öppnade jag Justins sms som skickades för någon minut sedan.

Med ett leende skrev jag in ett svar.

Jag ställde sedan alarmet på 10.00 innan jag satte mobilen på laddning och la mig ner bekvämare.
Jag kände mig smått nervös för resan.
Så mycket kommer hända, och så mycket känslor kommer uppstå.

Hoppas bara jag klarar det.

 

 

 

Och det är inte bra.
Det slutar alltid illa när jag får panikattacker.. 

SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA! 
Kan ni göra min dag och klicka in på den här länken 

http://apps.facebook.com/ibeliebeinlove/participations/371483 

Och bläddra ner på sidan, skit i vad det står.

Klicka bara på '' VOTE ''. 

 

SNÄLLA!

Det är min chans att vinna en träff med Justin och berätta hela mitt liv för honom.

Hur dåligt jag mått. Hur jag nästan gett upp att leva.

Hur det var han som gav mig andledningar att leva.

Hur det var han som fick mig le varenda dag.

FÖRLÅT!

SNÄLLA RÖSTA  PÅ MIG!! 


http://apps.facebook.com/ibeliebeinlove/participations/371483
http://apps.facebook.com/ibeliebeinlove/participations/371483
http://apps.facebook.com/ibeliebeinlove/participations/371483
http://apps.facebook.com/ibeliebeinlove/participations/371483
http://apps.facebook.com/ibeliebeinlove/participations/371483
http://apps.facebook.com/ibeliebeinlove/participations/371483
http://apps.facebook.com/ibeliebeinlove/participations/371483
http://apps.facebook.com/ibeliebeinlove/participations/371483

(kopiera och klistra in)

JAG ÄLSKAR ER TUSEN GÅNGER MER OM NI RÖSTAR PÅ MIG!
KLICKA IN PÅ LÄNKEN.

' Eh.. Hittade inte en grej..''.

Justin nickade.

Bruce vände sig om och sneglade ner på mina kläder innan hans ögonbryn åkte ihop.

Jag tittade själv ner och insåg att mina jeans hade blod på sig, min gråa t-shirt hade blod på sig.

Fan! Jag gav han ett osäkert leende innan jag drog koftan tätare om min kropp för att skymma allting.

Han vände sig frågandes framåt och startade bilen och lämnade gatan.

Det ända jag tänkte på var hur Justin skulle reagara när han såg det här. MEn kanske skulle jag hinna springa in på toan och byta om.

Då kanske han inte skulle märka något.

---

 

 

Med koftan tight om min kropp gick vi längs stengången mot Justins och grabbarnas hus.
Bruce's blick brände mot min kind vilket den gjort hela resan.

Det var tyst och väldigt pinsamt så jag skyndade mig på så jag fick komma in så fort som möjligt.

När vi äntligen kom in tog jag min väska och gick mot trappan.

'' Hej grabbar!''. ropade jag mot vardagsrummet.

'' Hej!''. hörde jag dem ropa tillbaka.

Jag såg Jusitn komma bakom mig så jag skyndade på mig ltie extra.

Trots smärtan i höften.

Han fick absolut inte se mig så här.
När jag kom in till Justins rum skyndade jag mig in i badrummet.

Snabbt drog jag på mig ett par svarta mjukis byxor och ett linne.
DEm blodiga kläderna la jag längst ner i väskan så Justin inte skulle hitta dem.

SEdan tvättade jag ansiktet och där jag hade blodfläckar på kroppen.

När jag såg hyffsat bra ut gick jag ut och såg Justin stå mitt i rummet i bara kallingar.

'' Jag ska duscha, vill du göra mig sällskap?'. flinade han.

'' Nej jag duschar i morgon bitti!''.

Justin nickade och gick fram och gav mig en mjuk kyss innan han gick in på toan.

Jag la mig försiktigt ner i sängen och tog Justins mobil och började spela ' Temple Run '.
Det knackade till på dörren och jag ropade ett lätt  ' kom in'.

Dörren öppnades försiktigt och där stog Bruce.

En suck lämnade min strupe. '' Vad Bruce?''.

Han tänkte säga nånting men vart tyst tills duschen slogs igång.

'' Varför hade du blod på dig?''.

'' För jag skar mig..''.

Hans ögonbryn höjdes. '' Skar dig? Du skullle hämta kläder?''.

'' Åh! Kan vi bara släppa de?''. muttrade jag.

Han skakade på huvudet och satte sig i sängen.

'' Det kan vi inte! Varför hade du blod på dig? OCh vet Justin om de?''.

'' För någon hade skrivit ' Killer ' på min badrums spegel, okej?  Och jag har inte berättat för Justin för jag vill inte att han ska oroa sig. Han har bilvit skjuten och måste ta det lugnt utan besvär!''.

'' Vet du vem det kan ha varit?'.

'' Slyder? Jag vet inte..''. mumlade jag.

'' Slyder... FUCK!''. röt han.

'' Vad? Han har väl lämnat stan?''.

'' Vi vet inte!!! Okej? Vi har ingen anning! Och han kommer säkert starta ett nytt gäng! Vem fan vet!''. röt Bruce förbannat.

Jag kröp närmre honom och la min hand på hans axel.

'' Lugna dig.. Jag kan skydda mig själv!''.

'' Han är tusen gånger bättre än dig Cass? VI kan inte skydda dig hela tiden!''. sade han frustrerat.

'' Ta det lugnt Bruce! Han kommer inte komma nära mig om Justin är vid min sida..''.

Bruce nickade.

'' Men lova att inte säga nån om allt blod och de.. SNälla? Jag vill inte att dem ska oroa sig..''.sade jag.

Bruce nickade åter igen.
'' Jag lovar..''. mumlade han.
Sedan reste han sig upp och lämnade rummet.

Duschen var fortfarande på. Jag kände mig väldigt äcklig.

Så jag öppnade dörren in till badrummet, osm tur var märkte Justin inget.

Jag drog försiktigt av mig kläderna och underkläderna innan jag öppnade glasdörren och klev in i duschen.

'' Nämen ser man på vem som ändrats sig!''. flinade Justin.

Hans hår var genom blött och det varma vattnet rann längs hans sexiga kropp.

Bara det gjorde så fjärilarna i magen vaknade till liv.

Ett litet fnitter lämnade min strupe innan jag ställde mig tätt intill Justins kropp så vattnet träfffade mig.

Jag tittade upp på Justins ansikte och såg hans blick glida upp och ner för min kropp.

Han märkte strax efter att jag sett att han spanat in mig och slickade sig om läpparna.

'' Perv!''. flinade jag.

'' Jag vet att du gillar de!''. flinade Justin.

Jag himlade med ögonen och vände mig med ryggen mot honom och tog lite två och började smörja in kroppen.

 Medans jag sköldje av tvålen från min kropp började jag små sjunga.

Jag visste att Justin hatade musik och att reta honom var det roligaste som fanns.

'' 'Cause I knew you were trouble when you walked in.. SO SHAME ON ME NOW!'. sjöng jag.

'' Ursäkta men du är inte ensam här inne..'' muttrade Justin bakom mig.

Jag visste att han var irriterad. Så jag fortsatte.

'' Flew me to places I'd never been.. Til you put me down, OOOH! I knew you were trouble wh-..''.
Jag blev avbruten av att Justin tröck mig upp mot väggen med handen över min mun.

Ett litet leende spreds på mina läppar.

Det var också då jag märkte hur nära vi var varandra.
'' Sluta.. Snälla..''. mumlade han.

'' Tvinga mig!''. retades jag.
Utan tvekan pressade han sina läppar mot mina.
Jag drog hastigt efter andan och la mina händer om hans mjuka blöta kinder.
Våra läppar började sagta röra sig mot varandra och gnistor, fyverkerier, allt flög omkring oss. 
Hans händer gled ner till min rumpa och gav den en lätt klämning som orsakade att ett stön lämnad emina läppar.

 

 Svårt att tro.

Justin kom ut från sin WÍC med ett par gråa mjukis och en vit-t-shirt på sig.

'' Ska vi gå ner?''. sade han.

'' Visst!''. sade jag och tog en av mina kryckor som stöd.

Han flätade in sin hand i min medans vi båda öppnade dörren och gick ner.
Röster hördes från vardagsrummet, antagligen satt alla där.

Vi gick hand i hand intill vardagsrummet och slog oss ner i den stora soffan bland dem andra.

'' Hej!''. mumlade jag och lutade mig mot Justins bröst.

Blickarna vändes mot oss och strax efter växte äckliga flin på allas läppar.

'' Så.. Vad gjorde ni?''. flinade Roy.

'' Inte mycket.. Pratade..''. sade Justin.

Jag vände blicken till Alex och Nick som satt illröda i ansiktet och höll sig för skratt.

'' Jasså? Pratade?''. sade Roy och höll sig för skratt.

'' OKEJ! Vi knullade är ni nöjda?''. tjöt jag irriterat.

Där brast det för alla. Alla började gapskratta vilket gjorde att jag blev helt röd i ansiktet och gömde mig i Justins famn.

Justin började också skratta vilket gjorde så jag rodnade ännu mer.

'' Haha babe.. Kolla på mig!'. sade Justin och skrattade.

Jag skakade på huvudet och tog en filt och la den över mitt ansikte.

Varför ska dem alltid skämma ut mig. Eller snarare, varför ska jag alltid skämma ut mig.

'' Cass.. Skäms du?''. hörde jag Seth ropa.

Jag svarade inte utan kämpade med att få bort rodnaden från mina kinder.

Justin tog filten och la den över sitt huvud så våra blickar möttes.

'' Tja tomaten!''. flinade han och skrattade till.

Hastigt slog jag till honom på armen vilket orsakade att han skrattade ännu mer.

Jag reste mig upp ur soffan och gick ut fårn vardagsrummet med killarna skrikandes efter mig.

Jag var irriterad och skämdes.

Jag hatar när dem håller på sådär.

Snabbt gick jag till toan och låste in mig själv.

Här skulle jag iallefall få vara ifred.

JAg ställde mig framför spegeln och såg att jag fortfarande var röd, som vanligt.

Snabbt tog jag iskallt vatten och skvätte i ansiktet förhoppningsvis kommer det hjälpa lite.

'' Babe.. Öppna dörren..''. ropade Justin utanför och drog i handtaget.

Jag svarade inte utan satte mig på toalettstolen.

'' Cass.. Snälla. Öppna..''. ropade Justin och började banka på dörren.

'' Nej!''. mumlade jag bestämt.

'' Kom igen! Dem skojade bara..''.

'' Och? Jag vill inte komma ut..''.

En frustrerad suck hördes utanför dörren innan man hörde fotsteg som gick längre bort.

Nu fick jag iallefall vara ensam..

Nån sekund senare sparkades toalett dörren upp och där stog Justin med ett retligt flin på läpparna.

Mina ögon for upp. '' Vafan gör du?''.

Han skrattade. '' Du är så jävla bestämd, så kom inte du ut, så kommer jag in!''.
Han gick sedan ram till mig och drog mig in till hans famn.

'' Jag älskar dig, det vet du va?''.

Jag nickade.

'' Jag älskar dig med..''.

'' Men en sak..''. sade han.

Jag tittade upp på honom och mötte hans blick. '' Aa?''.

'' Sluta bli så grinig och bestämd hela tiden!''.

Ett fnitter lämnade min strupe innan jag gav honom en mjuk kyss.

 

 

 

 

Heeeey babes!


Hemma nu, kom hem igår men somnade direkt när jag kom hem.
Var uppe till 04.00 tidigare och dansade och lite så på båten.

Men jag ska precis börja skriva på nästa kapitell, tack att ni väntar btw!

Kan ger er en liten.. hmm.. vad ska man säga... ett sak prov på vad som kommer hända lite längre in i novellen! ;)

En ny VIKTIG karaktär kommer komma in i bilden som kommer skapa så mycket kaos! ;)

Hm.. Undra vad va? ;)

ÄLSKAR ER!

Jag suckade. '' Justin jag vill inte att du ska bli skadad igen! Jag vill ha dig HEL! ''.

'' Cass.. Jag har gjort det här i flera år. Jag är den farligaste killen i Stratford och på andra ställen. Jag har klarat mig i flera år varför tror du att jag skulle dö helt plötsligt?''.

Han kommer bli sur om jag fortsatte. Men ännu surare om jag inte sa något.

Jag var tvungen att fortsätta.

'' Bruce berättade att sen jag kom in i bilden har jag distraherat dig från ditt arbete. Hade inte jag kommit till Stratford och träffat dig hade du aldrig legat här Justin! Du hade inte varit skadad..''.

Han suckade och satte sig upp och tog mina kinder i hans händer.

'' Hade inte du flyttat hit eller börjat på min skola hade jag aldrig varit så här lycklig som jag är nu. Du är mitt allt Cass. Jag kan offra mitt liv för dig! Jag älskar dig!''.

---

 

Jag kände hur någon skakade på mig.

En frustrerad suck lämnade min strupe.. '' 5 minuter till..''.

'' Baby, vakna..''. hörde jag Justins röst säga långt bort ifrån mig.

Jag skakade på huvudet och la mig under kudden.

'' Vi har goda nyheter!''. sade en annan röst som jag väl kände igen. Jennas.

Det var då det klickade till i huvudet. Jag var ju på sjukhuset.

Jag satte mig hastigt upp i sängen trotts den lilla smärtan i höften.

'' Va Va Va?''. sade jag chockat.

Ett vackert skratt lämnade Jusitns strupe.

'' Vi har goda nyheter!''. sade Jenna med ett stort leende på läpparna.

'' Va? Vadå?''.

'' Såå. Vi kollade igenom rönken bilderna på din höft ännu en gång. Vi behöver inte operera..''. sade hon.

Mina ögon for upp i chock.'' Skojar du?''.
Hon skakad epå huvudet. '' Vi pratade lite och insåg att det behövdes inte. Din höft är stark nog att läka själv. Du behöver bara ha rullstol eller kryckor i några veckor och ta det försiktigt med höften så kommer det läka!''.

ETt stort leende spreds på mina läppar. '' Det är ju fantastistk!''.

'' Jag vet. Men dock måste du komma in nån gång ibland så vi får titta på den!''.

Jag nickade. '' Ja självklart!''.

'' Bra. Det var de ända jag ville säga. Så jag måste vidare till nästa patient. Eran läkare kommer in strax och pratar lite med er!''.

Både jag och Justin nickade innan hon lämnade rummet.

Ettt ljust pip lämnade min strupe innan jag vände mig om till Justin.

'' Jag slipper operera mig!!!''.

Han skrattade.'' Jag vet babe..''.
'' Åhh! Gud!''. tjöt jag och tröck mina läppar hårt mot hans.

Lyckan var obeskrivlig. Jag kan inte fatta att jag slipper operera.
'' Babe ta det lugnt, du mosar mig!'. skrattade Justin och jag satte mig genast upp.

'' Förlåt j-jag glömde..''. sade jag och bet mig nervöst i läppen.

En suck lämnade Justins strupe.

'' Sluta bit dig i läppen det dödar mig!''.

Denna gång lämnaded ett litet fnitter mina läppar innan en röd nyans spreds om mina kinder.

Hans effekt på mig var otrolig. Jag har aldrig haft en kille som honom.
Visst jag har haft killar men dem var helt annorlunda mot Justin.

Dem sket fullståändigt i mina känslor.
Det ända dem ville var att ha en tjej vid dens sida och verka cool.

Jag tänkte på det att jag och Justin ska till Atlanta på måndag.
Jag skulle aldrig kunna undvika att träffa någon jag kände. Hur skulle jag klara de?
Efter min mammas död hade jag inte pratat med någon. Ingen av mina dåvarande vänner.
Dem gav upp mig. Dem orkade inte med mig, kanske för jag aldrig hörde av mig eller gick till skolan.

Jag sa inte ens hejdå när jag och Jenna flyttade.

Mina känslor var så blandade så jag brydde mig inte. Det ända jag ville var att dra där ifrån och aldrig titta tillbaka.
Men jag visste dock att jag var tvungen nån gång. Som nu till exempel.

Men med Justin vid min sida skulle jag klara allt. Det är han som får mig kämpa.

Jag började genast tänka på vännerna jag hade på min skola.
Förutom Pearl, och hennes två vänner.

Nu när jag tänkte efter var hon väldigt lik Jessica.
Båda ville  ha makt och hela rubbet.
Dock var jag och Pearl vänner ett bra tag, tills hennes kille började flörta med mig coh hon vart rasande.
Hon skrek med full hals mot mig och grät  och skrek att jag hade svikit henne.

Men i själva verket hade jag inte gjort ett skit.

Jag hade inte ens rört hennes kille. Men såklart trodde hon mig inte och började hata mig.

' Man kan ju inte vara vän med alla!' tänkte jag.

Jag kände hur Justins hand smekte min kind.

Jag kom genast tillbaka från mina tankar och mötte Justins blick.

'' Har du sagt något?''.

Han skakade på huvudet och skrattade. '' Jag gillar när du försvinner så där. Du blir helt borta i dina egna tankar...''.

Jag skrattade. '' Gillar du de för du kan spana in mig eller?''. sade jag med ett snett leende.

'' Kanske de! babe''. retades han.

Ett skratt lämnade mi8ns trupe. '' Perv!''.

'' Vadå?! Får man inte spana in sin flickvän!''. sade han och blinkade med ena ögat.

'' Klart du får, men det börjar bli för mycket babe!''. sade jag.

Hans ögonbryn höjdes. '' Det är inte ofta du kallar mig babe, babe!''. sade han.

'' Vadå gillar du det, babe!''.

Ett hest skratt lämnade hans strupe.

'' Det är väldigt sexigt iallefall!''. flinade han. '' Men babe är mitt smeknamn till dig, du får hitta på ett eget!'.

Jag tänkte efter. '' Justy?''.

Hans ena göonbryn for upp och han tittade konstigt på mig.

'' Justy?''.

'' Ja vadå? Det är väl gulligt? JuJu då?''. skrattade jag.

'' Är du tokig kvinna? Du anar inte hur töntigt det där låter!''.

Jag skrattade.

'' Justy då? Det är väl sexigt?''.

Han skakade hastigt på huvudet. '' Kalla mig.. hm.. vad sägs om Justin?'.

Jag himlade med ögonen. '' Det är ditt namn, jag vill ju ha ett smeknamn till dig!''.

Ett retligt flin spreds på hans läppar. '' Äsch, skit i de!''.

Jag skakade på huvudet. '' Absolut inte, jag vill ha ett smeknamn till dig!''.
Han skrattade til innan han skakade på huvudet.

Jag tänkte efter. '' Okej.. Jag har några. Sweetheart, Sweetie, Darling, Honey.. hmm..''.

'' Dem där är ju töntiga!''. flinade Justin.

Jag låtsades bli chockad och låtsas gråta. '' Sluta, dem är ju söta. Kommer börja kalla dig det. Så håll käft.''.

Han himlade med ögonen. '' Okey då..''.

'' Bra, så sluta gnäll du får kalla mig babe och baby och vad du nu säger.. ''.

'' Shawty!'.

Jag rynkade på ögonbrynen. '' Shawty?''.

'' Jupp. ska börja kalla dig de..''.

'' Hah då kommer jag kalla dig CutiePie..''.

Han mun fomrades till ett lite 'o'. '' Fan eller, alla kommer tro att jag är värsta tönten!''.

'' Haha ja men sen när har du brytt dig om vad andra tycker?''.

Han röck på axlarna.

'' Dåsa!''. flinade jag. '' Vad ska vi göra CutiePie?''.

Jag visste att han hatade det smeknamnet det var precis därför jag skulle kalla honom det.

'' Ingen anning, doktorn kommer ju snart Shawty!''.

Jag kunde inte undgå från att rysa över Justins smeknamn. Han var så underbar.

Jag nickade.

Antog att han skulle informera om vi får gå hem idag eller inte.

Vi väntade i runt 10 minuter innan doktorn kom.

'' Hej!''. flinade han.

'' Hej!''. svarade jag spänt.

'' Så.. Jag har kollat på båda era prover och rönken bilder, det ser bra ut! Dock kommer ni båda få ta det lugnt i några veckor, och komma in hit nån gång så vi får se om det har hänt något annorlunda!''.

Både jag och Justin nickade.

'' Det var allt.. ''.

'' Ehm.. När får vi åka hem?''. sade jag.

'' Ja, enligt era resultat.. Idag!''. sade han och log.

Både jag och Justin sprack upp i två stora leenden. '' Säkert?''. frågade Justin.

Doktorn nickade. '' Helt säkert. Men Cassandra kom ihåg att använda kryckorna!''.

Jag nickade hastigt. '' Det ska jag.

'' Så.. Det var allt för mig. Hoppas ni båda tar det lugnt i framtiden!''.

Vi båda nickade och skakade hans hand innan han lämnade rummet.

Dagen kunde inte bli bättre.

'' Pfft! att jag ska ta det lugnt!''. sade Justin bakom mig.
Jag vände mig om i sängen coh tittade menande på honom.

'' Justin du måste börja ta det lugnt.. Dina styngn kan gå upp om du anstränger dig!''.

'' Jaja, jag har varit med om värre!''.

Jag suckade och himlade irriterat med ögonen innan jag klev upp från sängen och tog min ena krycka och gick mot dörren.

'' Vart ska du?''. ropade Justin efter mig.

Jag vände mig om. '' Till mitt rum och byta om? Vadå vill du stanna eller?''. sade jag.

Han skakade på huvudet.

Jag sa inget mer utan gick till mitt rum osm låg lite längre ner i korridoren.

När jag kom fram tog jag min väska som Kate och Bonnie kom med och gick in på toan.

Jag sneglade på klockan på toalett väggen. 15.47. Och det var lördag.
Jag antar att jag får sitta inne och glo på massa filmer ikväll.

Jag tog på mig ett par gröna jeans, en lite gråblå mysig t-shirt oh en orangekofta.

Det såg rätt bra ut faktist.

Ärligt talat tog jag på mig det för det var de ända jag fick på mig.

Resten jag hade var så tight att jag skulle ha hon i höften eller armen.

Till de tog jag lite maskara och puder och drog på mina vita/smutsiga converse.

'' Äsch.. Det här får duga..''. mumlade jag för mig själv innan jag tog min väska och kryckorna och gick ut från toan.
När jag kom ut satt Justin på min säng med ett snett leende på läpparna.

'' Hej!''. sade jag och slog mig ner brevid honom.

'' Hej.. Bruce är på väg hit..''.

Jag nickade.

'' Klarar du att gå?''.

Justin nickade. '' Har också kryckor!''. sade han coh höll fram ett par kryckor.

Jag kunde inte undgå från att skratta. '' Antar att vi båda får ligga i sängen ett bra dag!''.

Han flinade. '' Tänker fortfarane åka till Atlanta..''.

'' Med din rygg och allt?''.

Justin nickade. '' Ja..''.

'' Du vill verkligen träffa din familj va?''.

Jag såg i ögonvrån hur han bet sig i läppen och nickade.'' Jag saknar dem..''.

'' Kan jag förstå..''.

'' Ja vi borde gå ut!''. sade Justin och ställde sig upp.

Jag tog min väska över axeln och vi båda gick ut med våra kryckor mot entren.

På vägen hejade jag på Jenna som jobbade förfullt med massa patienter.

Det är i stortset hon som försörjer oss.
Och pappa då, men han ger oss bara pengar då och då.

Jag kunde inte undgå att tänka på vart han var. LA? Australien? Kina?

Jag blev inte förvånad om han låg full nån stans med nån tjej som han nyss knullat..

'' Babe! Bruce är här!''. sade Justin.

Jag väcktes ur mina tankar och tittade upp.

Där stog Bruce blåa mustang.

Justin hoppade in i framsätet och jag i baksätet. Jag hade inte lust att prata med nån.

'' Skönt att komma hem?''. frågade Bruce Justin.

'' Skoja inte.. Vill aldrig kkomma tillbaka till det där jävla sjukhuset.''. svarade han.

Jag satt där tyst medans dem pratade för fullt.

Mina öron var stängda och min blick var ut genom fönstret.

 

'' babe vill du sova hos mig?''.

Jag nickade lite lätt. '' Kan vi bara hämta grejer hos mig?'.

'' Självklart!''. sade han och jag log lite milt.

När Bruce äntligen stannat utanför mitt hus klev jag ut.

'' Ska jag följa med?''. sade Justin.

Jag skakade på huvudet.

Sedan tog jag mina kryckor och min väska coh gick upp för gången till min dörr.

Jag låste upp dören och klev in.

Jenna jobbade antagligen natt så hon skulle inte ha något emot om jag sov hos Justin.

När jag äntligen kom in släppte jag väskan på golvet och tog mgi upp för trappan och in till mitt rum.

Genast tog jag en annan väska och packade i lite kläder, smink och rena underkläder.
Jag orkade inte ta en dusch nu när dem står och väntar så jag tar det hemma hos Justin.

Jag la min väska i sängen och tog min neccesär och öppnade toalett dörren och gick in.

Snabbt tog jag min parfym, deo, sen lite krämer för min kropp och la ner i neccesären.

Jag vände mig om för att kolla mig i spegeln och hamnade i chock.

Neccesären for i en hög smäll mot kaklet och ett litet skrik lämnade mina läppar.

Hela jag blev rädd och började skaka.

På spegeln stog det '' Killer '' med vad som jag antog var blod.

Vem skulle göra så här?
Det var då det slog mig. Slyder.

Det måste varit han.

Paniken steg inom mig. Vad skulle jag göra?
Jag kunde inte låta det vara och göra så Jenna ser det.

Genast tog jag massa papper och blötte ner dem och började skrubba spegeln.

Det blev bara värre och paniken steg inom mig.

Tårarna vällde upp i ögonen på mig. Jag var en mördare.

Jag hade mördat dem där killarna i huset.
Medans jag skrubbade bort allt blod lät jag tårarna rinna längs mina kinder.

Vem har jag blivit? Varför gjorde jag de? Varför dödade jag alla dem där killarna?

Blodet på spegeln blev bara värre, det kletade ut sig och såg helt förfärligt ut.

Jag kämpade och kämpade i säkert 15 minuter innan allt var äntligen borta.

Tårarna hade slutat rinna och jag var tvungen att skynda mg ut till bilen.

Jag skyndade mig ut ur toan och tog min väska och sprang ner.

Jag låste dörren efter mig och sprang mot bilen och hoppade in.

'' Varför tog det sån tid?''. sade Justin.

' Eh.. Hittade inte en grej..''.

Justin nickade.

Bruce vände sig om och sneglade ner på mina kläder innan hans ögonbryn åkte ihop.

Jag tittade själv ner och insåg att mina jeans hade blod på sig, min gråa t-shirt hade blod på sig.

Fan!
Jag gav han ett osäkert leende innan jag drog koftan tätare om min kropp för att skymma allting.

Han vände sig frågandes framåt och startade bilen och lämnade gatan.

Det ända jag tänkte på var hur Justin skulle reagara när han såg det här.
MEn kanske skulle jag hinna springa in på toan och byta om.

Då kanske han inte skulle märka något.

 

 

 

 

 

 

 CASSANDRAS PERSPEKTIV:

 

Jag vaknade upp av att det var otroligt varmt.

Sagta öppnade jag ögonen och såg att jag låg sked med Justin under ett tjockt duntäcke.

Inte konstigt att det var varmt.

Jag tittade förisktigt bak ochsåg att Justin fortfarande sov.

Så tyst och försiktigt klev jag ur sängen och satte mig i den fula gamla rullstolen och rullade ut från rummet.

Hur än jag gärna ville ligga kvar i sängen kunde jag inte.

Jag var tvungen att hitta våran sjuksköterska.

Tack och lov stog hon i korridoren och pratade med någon annan sjuksköterksa.

Jag rullade fram till henne coh hon tittade genast ner på mig och log.

'' Hej Cassandra, vad kan jag hjälpa dig med?''.

'' Eh.. Jag undrar vem det var som räddade livet på Justin..''. sade jag och bet mig i läppen.

'' Åh. Jaha! Jag kan kolla!''. sade hon och tittade igenom ett häfte. '' Ja det är hon, ska jag ta dig till henne?''.

Jag nickade. '' Ja tack. ''.

Hon ställde sig bakom mig coh sköt på rullstolen genom korridoren.

Hon körde förbi en liten reception för våningen och bort mot den delen där kontoren låg.

När hon kom dit rullade hon nästan längst in och stannade utanför en dörr.

Hon knackade på dörren och jag väntade spänt på att få se vem det var som räddade honom.

Jag skulle aldrig kunna ge tillbaka för det hon gjort.

Dörren öppnades och min haka föll till golvet och mina ögon blev stora som bowling klot.

'' J-jenna?''. stammade jag fram.

Hennes leende gick till ett 'o' och sedan ett nervöst leende.

'' Cassandra?''. sade hon med en nervös ton.

'' V-vad de-e du som.. som räddade J-justin?''. sade jag.

Hon bet sig i läppen och nickade.

'' Ja det var de.''.

Jag kände hur tårar bildades i mina ögon. '' Bruce sa att du inte visste att jag var här?''.

Ett skratt lämnade hennes läppar. '' Tvärt om han berättade att ni var här, jag har tagit hand om er båda dem här dagarna!''.

'' Va?''. sade jag chockad.

Hon nickade. '' Jag har sagt åt sjuksköterksorna vad dem skulle göra. Jag har också sett dig, hur du betett dig. Du älskar verkligen honom va?''.

Ett leende spreds på mina läpapr innan jag nickade.'' Mer än något annat!''.

Jag märkte nu att sjuksköterksan bakom mig var borta.

Jag rullade fram så jag satt framför hennes kontosbord.

'' Jag förstog det. Det var därför jag räddade honom..''.

Tårarna började rinna ner för mina kinder.

I nästa sekund var jag i famnen på Jenna.

'' Jag vet inte hur jag ska tacka dig! Det betyder allt för mig! Jag hade inte klarat mig utan honom!''. snfytade jag.

'' Åh gumman! Du behöver inte tacka mig. Jag vill att du ska vara lycklig!''.
Jag snyftade åter igen. '' Jag älskar dig Jenna!''.

'' Jag älskar dig med, men du borde komma hem oftare. DEt är tomt utan dig!''.

Ett fnitter lämnade min strupe. '' Jag lovar! Kan Justin följa med?''.

'' Ja självklart. Då kan du ju ta med Bruce till mig!''.

Jag himlade md ögonen.

Jenna har en stor 'chrush' på Bruce. Hon tycker han är otroligt snygg och är så fånig runt honom.

'' Glöm det!''.

'' Jaja, värt ett försök!''.

Jag skrattade. '' Men jag måste tillbaka till Justin, förhoppningsvis har han inte vaknat!''.

Hon nickade. '' Gör de du! Men jag hämtar dig när du ska rönkas!''.

Jag nickade ínnan jag gav henne ett leende innan jag lämnade hennes kontor.

När jag äntligen kom fram till rummet sov Justin fortfarande. Tack och lov.

Jag orkade inte svara på massa frågor just nu.

Jag hoppade försiktigt upp i sängen och kröp ner under täcket.

Justins hand drogs runt min midja och drog mig närmre sig.

'' Vart var du?''. sade han med hes röst.

'' Bara på toa!''.

Han nicade mot min nacke innan jag slöt mina ögon och njöt av Justins sällskap.

 

'' Cassie! Vakna!''. sade en ljus röst.

Sagta slog jag upp ögonen och mötte Jennas vackra ögon.

'' Hej!''. sade jag med hes röst.

'' Hej, vi ska rönka dig!''. sade hon.

Jag nickade lätt och kände hur tomt det kändes. Jag vände mig om och såg att Justin var borta.

'' Vart är Justin?''. sade jag.

'' Doktorn pratar med honom nu! ''.

Jag pustade ut. '' Bra!''.

Jag hoppade ner i den irriterade rullstolen som jag hatade och rullades bort mot rönkavdelning med Jenna.

När dem lämnat mig i rummet och lagt mig under rönkenapareten och rönkat min höft fick jag satta mig ner i rullstolen igen och vänta på Jenna och doktorn.

Justin var redan i rummet och kulorna i honom var borta, och hans resultat var väl okej.
Han hade några sprickor i ryggen som dem inte kunde göra något åt.

Dörren ut från rönkensalen öppnades och min doktor och Jenna kom ut.

'' Din höft var värre än vad vi trodde.''.

Mina ögon for upp. '' Va?''.

Doktorn nickade. '' Vi måste operera.''.

'' Va?''. upprepade jag.

Jag började skaka av rädlsa. JAg vile inte bli opererad.

'' Ja tyvärr så måste vi sätta in en metall skiva vid din höft som stöd. Du kommer vara söd under hela operationen och kommer inte känna ett dugg. Dock efter operarationen måste du använda kryckor i ett par dagar tills du känner att du kan gå själv. Du kommer känna lite smärta och kommer få smärtstillande tabletter utskrivna!''. sade doktorn.

'' Jag är så ledsen Cassandra, men dem måste göra det.''. sade Jenna.

Jag tog ett djupt andetag och kände hur mina ögon fylldes med tårar.

'' Kan jag få träffa Justin?''.

Dem nickade.

Jag skyndade mig tillbaka till mitt rum och såg Justin ligga på sängen och prata i telefon.

Hans blick vändes mot mig och hans panna fick ett par rynkor.

'' Bro, måste lägga på. Hör av mig sen!''. sade Justin och la på.

Han satte sig frösiktigt på sängkanten och jag rullade fram till honom.

'' Babe vad har hänt?''. sade han.

'' Jag ska opereras Justin!'.

'' Va?''. sade han.

Jag nickade mot hans hals.

'' Dem ska sätta in nån jävla skiva vid min höft för min höft inte hade tillräckligt med stöd!''. snyftade jag.

'' Baby..''. sade han.

Jag tog ett djupt andetag och höll in tårarna.

'' Tänk så kan jag inte gå efter?''.

'' Jo! Om inte kommer jag bära dig. Trots min rygg!''.

Ett litet skratt lämnade min strupe.

'' Jag älskar dig!''.

'' ÄLskar dig med babe!''. sade han.

Jag gav han en mjuk kyss på läpparna innan jag hoppade upp i sängen brevid honom.

Jag låg mot hans underbara bröst med slutna ögon.

Hur hårt jag än försökte att somna gick det inte.
Scenerna från Slyders ställe spelades upp i mitt huvud.
Smärtan gick som en rysning längs ryggraden. Jag kom ihåg hur rädd jag var.
Jag hade aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Efter 30-40 minuter i sängen med Justin och massa tänkande insåg jag att han somnat.
Jag la mig närmre hans bröst och tittade upp på honom.
Jag hade saknat hans beröring, hans underbara lukt, hans leende, allt.
Så just nu ville jag ta in så mycket jag kunde, så snabbt jag kunde genom att få honom ligga i sängen med mig och mysa med mig. Så som vi alltid brukade göra innan allt det här kaoset.
Justins ögon var slutna och hans bröst åkte sagta upp efter då han andades.
Jag tog mi chansen att ge mig själv en bättre chans att beundra honom.
Att vara ifrån den person man älskar mer än något annat i ett par dagar är jätte svårt, speciellt när den är skadad. 
Min lick gick över hans små fräknar i ansiktet, jag märkte också mycket små ärr på hans nyckelben som påminde mig omedebart om figten hos Slyder igen.
Jag försökte blockera allt om Slyder ur mitt huvud, och hitills hade jag gjort ett bra jobb med tanke på att jag inte fått panikångest.
Men det jobbigaste är att minsta lilla påminner mgi om det. Och då får jag ta all min energi för att blockera ut det igen.
Efter att ha sett dem små ärren, vart jag nyfiken på hur hans mage såg ut.
Försiktigt drog jag upp hans t-shirt och tittade på dem två ställen där dem sytt.
Jag insåg då att han hade små skrap sår och blåmärken som jag tidigare in sett.
Det såg lite äckligt ut. Men på något sett sexigt.
Jag insåg nu att han måste tränat mycket den senaste veckan eftersom hans mage hade mer muskler och var mycket sexigare än innan. 
'' Varför stirrar du på mina abs?''. Hans röst skrämde livet ur mig och gjorde så jag smått hoppade till.

'' Jag stirrade inte på dina abs!'. ljög jag. '' Jag var bara tvungne att kolla hur det såg ut på styngen.''. sade jag med smärta som utryck i mitt ansikte.

'' Baby jag mår bra..''. sade han och jag skakade på huvud och drog upp hans t-shirt så han kunde se styngen, blåmärkerna och sår på hans mage. 
'' Det är ingenting jämfört med dig..''. Sa han till mig och jag suckade.

'' Pfft! Bull shit Justin! Du är mycket mer skadad än mig, och du vet det.''. sade jag lite smått irriterat.

Han drog ner mig mot sitt bröst igen och pussade mig på huvudet.

'' Jag älskar dig!''.

Jag himlade med ögonen. '' Jag älskar dig med..''. 

Strax efter våran lilla konversation kom Jenna in till rummet med ett osäkert leende på läpparna.

'' Hej!''

'' Hej..''. sade jag och log smått.

'' Vi opererar dig redan om nån timme. Är det okej?''.

Jag tittade oroligt på Justin.

' Jag kommer vara vid din sida!''. sade han och pussade min kind.

'' Ehm.. Visst...''.

'' Bra, jag kommer in när det är dags att förbereda dig!''.

Jag nickade.

Jag hade aldrig varit med om att dem skulle operera mig så fort.

Hade dem inga akut fall eller något?

På något sett ville jag bli opererad, då kanske smärtan försvinner.

Men ändå inte. Tänk så blir den värre eller något liknande?
Tankarna for runt i huvudet. Det gav mig bara huvudvärk.

'' Babe?''. sade en röst.

Men tankarna tog över mina öron. Tänk så förlorar jag mycket blod och dör?

Eller om dem gör fel så jag inte kan gå?

Jag kanske blir förlamad?

'' Babe!!''. sade Justin och puttade till mig.

Jag vaknade till ur mina tankar och log nervöst.

'' Vad är de?''.

'' Hörde du ens vad jag sa?''.

En liten röd nyans spreds på mina kinder.

'' Nej.. förlåt..''.

Han skrattade till.

'' Jag sa, ska jag snacka med doktorn och fråga om du kan sova här inatt? Ska du opereras antar jag inte att du får dra hem idag..''.

Jag nickade. '' Aa visst!''.

'' Bra, kan be om en till säng så vi kan göra en dubbel säng!''.

Jag bara rös över hur han betedde sig. Han var helt annorlunda. Men på ett underbart sätt.

Hade allt det här kaoset påvärkat honom?

Gjort så han tänker sig för innan han gör saker?

Ett leende spreds på mina läppar. '' Tror du vi verkligen får de?''.

Han röck på axlarna. '' Vem bryr sig? Det är inte första gången jag bryter en regel!''.

Jag himlade skojfullt på ögonen. '' Typiskt du Justin!''.

Ett snett leende spreds på hans läppar.

'' Såklart!''.

Jag gosade ner mig igen under vid hans bröst och väntade spänt på att Jenna skulle komma.
Det kändes verkligen som en evighet.

Dörren öppnades och med hopp hoppades jag på att det var Jenna.

Men istället var det Katelyn och Bonnie som kom med varsin bricka mat.

Ett leende spreds på mina läppar då jag var otroligt hungrig.

'' Här har ni två turturduvor lite mat..''. flinade dem.
Jag tog snabbt brickorna och la dem på mina ben medans jag skådade maten.
Dem hade köpt allt möjligt.

'' Hungrig?''. flinade Justin.

'' Om jag är!''.

Han skrattade innan vi båda började hugga in.

'' Ja ni får ha det så trevligt nu. Vi åker nu, några av killarna komm snart dem var hem och böt om och så.!''. sade Kate.

Vi nickade innan dem båda lämnade rummet och vi båda fortsatte äta.

Jag visste inte om det var bra att äta innan en operation, men just nu var mat det ända jag tänke på.

 

'' Babe du kommer bli fet om du fortsätter äta!''. skrattade Justin.

Han hade ätit klart för länge sen och jag hade lite kvar och var proppmätt men jag ville fortfarande ha mat.

'' tyst!''. morrade jag och fortsatte äta maten.

'' Jag ska inte stoppa dig!''. sade han och lutade sig tillbaka i sängen.

Jag åt upp all mat på både Justin och min bricka.
Jag kände mig otroligt tjock då jag inte var mätt.
'' Justin vi måste börja träna efter det här...''. mumlade jag.

'' Vadåra?''. flinade han.

'' Jag är fortfarande hungrig och jag är ytterst rädd för att bli tjock..''.

'' Babe.. Du kan inte bli tjock. Tro mig jag har sett din kropp, det är omöjligt!''.

Jag blev helt varm av hans ord.

den här Justin var helt perfekt, men jag visste att det här inte skulle vara länge.

Så fort han kommer ut härifrån kommer han och grabbarna börja med någon ny plan och han kommer skadas igen osv..

Jag vill att han ska sluta med allt det här som han håller på med.

 Till och med jag har blivit inblandad i den här skiten. Och vem vet om jag någonsin kommer ta mgi ur den?
Jag kanske måste fly hela mitt liv från idioter som Justin bråkat med?

Eftersom jag kommer aldrig lämna Justin, oavsett vad som händer kommer jag aldrig släppa honom.

Till och med om han ber mig lämna honom kommer jag skaka på huvudet.

Han är mitt allt och gör mitt liv perfekt, fan eller att jag skulle lämna honom.

'' Vad tänker du på baby?''. sade Justin och la armen om mina axlar och drog mig närmre sig.

'' Dig..''.

Han ögonbryn höjdes. '' Jasså? Varför de?''.

Jag satte mig upp och tittade seriöst på honom.

'' Jag vill att du slutar med det du gör!''. sade jag rakt ut.

Han ögon for upp. '' Du menar slå ihjäl folk osv?''.

Jag bet mig i läppen och nickade.

'' Cass.. Du kan inte bara be mig bara så där att sluta göra det jag gör? Jag har gjort det här i förfan flera år och jag kan inte bara sluta? Du anar inte hur många där ute som vill döda mig? Det krävs mycket mer än att säga att man slutar efter allt jag gjort Cass..''. sade han irriterat.

Jag suckade. '' Justin jag vill inte att du ska bli skadad igen! Jag vill ha dig HEL! ''.

'' Cass.. Jag har gjort det här i flera år. Jag är den farligaste killen i Stratford och på andra ställen. Jag har klarat mig i flera år varför tror du att jag skulle dö helt plötsligt?''.

Han kommer bli sur om jag fortsatte. Men ännu surare om jag inte sa något.

Jag var tvungen att fortsätta.

'' Bruce berättade att sen jag kom in i bilden har jag distraherat dig från ditt arbete. Hade inte jag kommit till Stratford och träffat dig hade du aldrig legat här Justin! Du hade inte varit skadad..''.

Han suckade och satte sig upp och tog mina kinder i hans händer.

'' Hade inte du flyttat hit eller börjat på min skola hade jag aldrig varit så här lycklig som jag är nu.
Du är mitt allt Cass. Jag kan offra mitt liv för dig! Jag älskar dig!''.

---

Lite smågulligt slut där va? ;)
Haha.
Fick ut ett idag, lovade ju er ett innan onsdag så här är det.

Ska börja skriva på nästa direkt!:)

PUSS!

Hej..

Min helg har varit helt kaos.
Ambulanser, helikoptrar hela rubbet var hos min kontaktfamilj där jag var.
Så har inte skrivit något i helgen och har ingen insperation nu.

Är fortfarande lite skakig över de som hände och kan inte konsentrera mig på skrivandet.
Är så ledsen.

Men ett kommer innan onsdag, LOVAR!


Kram. Hoppas ni stannar.
ÄLSKAR ER!

 

 

'' Det är verkligen du!''. tjöt jag med tårarna spruta åt alla håll . Jag kände hur Justins armar drog hårt om min kropp och hur han lutade hakan mot mitt huvud.

 

 

'' Det är jag!''.

Jag böjde mig bakåt och la båda mina kinder om hans vackra ansikte.

Dock hade han lite små sår och blåmärken, men hans ansikte var ändå lika vackert.

Jag tittade in i hans vackra ögon medans mina händer var om hans kinder.

'' Jag älskar dig så otroligt mycket!''. sade jag.

Ett leende spreds på hans läppar innan hans hand drogs över min kind för att tårka bort tårarna.

'' Jag älskar dig med, men sluta gråt!''. flinade han.

Ett leende spreds på mina läppar. '' Jag kan bara inte fatta att du är här.''.

'' Men jag är här, och jag kommer aldrig lämna dig igen!''. sade han och lät sin blick vila på mina läppar.

Ett litet fnitter lämnade min strupe innan jag böjde mig framåt och tröck mina läppar mot hans.

Hans läppar var torra men ändå lika underbara som alltid.

Jag drog mina händer från hans kinder till hans nacke så jag kunde dra honom närmre mig.

Glädjen sprutade inom mig. Jag kunde inte vara lyckligare.

Hans händer sattes om min midja och drog mig ännu närmre sig.

Jag stack in min tunga i hans mun och genast började våra saliv blandas.

Det var som om det här var våran första kyss. Det flög verkligen fyverkerier om oss, fjärilarna i magen var galna, och gnistorna var starkare än förr.

Jag ställde mig närmre han vilket orsakade att han stöna då jag kom åt hans privata del.

Snabbt avslutade jag kyssen innan det skulle bli för panssionerat.

'' Vi kan göra det här när du kommer hem!''. sade jag och log.

'' Gud jag älskar dig så jävla mycket!''. sade han och pussade mig en snabbis.

'' Jag älskar dig med. Förstår du hur jävla orolig jag varit under dem dagarna du varit borta?''.

'' Förlåt.. Jag kämpade Cass.. Jag.. J-jag ville inte dö.. Även om det låter så jävla töntigt. Jag kunde inte lämna dig.''.

Ett leende spreds på mina läppar, jag tänkte på det sjuksköterksans sa tidigare:  '' Hans kropp kämpade. Han ville inte dö. '' JAg kramade hårt om honom vilket gjorde så en svordom lämnae hans läppar.

Hastigt avslutade jag kramen och backade bak en meter.

'' Gjorde jag dig illa?''. sade jag chockat. '' Jag har bara lite ont här!''. sade Justin och drog upp sin vita t-shirt och visade sin mage där han ahde ett plåster. Antagligen där han blivit skjuten. Det var strax under revebenen på två ställen. Sen lite knivsår också. Men dock inte så djupa.

'' Gud, förlåt!''. tjöt jag och gick fram och drog handen försiktigt över hans mage.

'' Det är lugnt, var försiktig med mig bara!''.

'' Förlåt!''.

'' Cass, det är lugnt!''. sade Justin och la sig ner i sängen.

Han hoppade lite åt sidan så jag kunde lägga mig ner brevid honom. Då la han armen om mina axlar och dorg mig nära sig.

Jag lutade försiktigt mitt huvud mot hans bröst och la mig bekvmäare.

Gud, jag hade saknat det här så mycket att jag vart gråtfärdig.

Jag tog Justins hand som låg över min axel och flätade in min hand i hans.

Jag tittade upp och såg ett leende på hans läppar.

Hans underbara läppar.

'' Du är så vacker!''. sade han och tittade runt i mitt ansikte.

Mina ögonbryn höjdes.

Jag visste hur jag såg ut. Kritvit, inget smink, mörka påsar under ögonen över den lilla sömnen jag fått. Sen alla sår och blåmärken från då jag slogs. Det sved då och då, men jag klarade mig. Jag visste att jag såg förfärlig ut men Justin försökte bara få mig på - om nu möjligt- bättre humör.

'' Pfft! Har du blivit blind? Jag ser ut som ett spöke!'.' flinade jag.

Ett otroligt skratt lämnade hans strupe som direkt gav mig rysningar längs ryggraden.

'' Du är vacker, lita på mig!''. sade han och gav mig en mjuk puss på pannan.

En liten röd nyans spreds om mina kinder.

Och jag visste mycket väl att Justin märkte det då han drog mig närmre intill sig.

'' Vem tog hand om dig medans jag var.. borta?''.

'' Eh.. Bruce! Tack och lov. Skulle aldrig klarat att vara själv.''. mumlade jag.

Jag kände hur Justin ryckte till men valde att ignorera det.

Helt plötsligt knackade det på dörren.

Antagligen gänget.

'' Kom in!''. ropade Justin med hes sexig röst.

Dörren intill rummet öppnades och in kom hela gänget med stora leenden på läpparna.

Jag kände hur Justin ryckte til brevid mig innan han sprack upp i ett stort leende.

'' Hej!''. utbrast han chockat.

'' Tja bro, hur mår du?''. flinade Roy.

'' Det gör ont, men det är det värt om jag får leva!'' sade Justin och log.

Min blick pendlade mellan gänget och Justin. Man såg hur lycklig Justin var att se dem. Se att alla klarade sig hyffsat bra efter händelsen hos Slyder.

'' Är ni okej?''.

Dem alla nickade. '' Lite småskador och ett par brytna ben här och var. Annars är det lugnt!''. flinade Nick.

'' Bra!''.

Bruce gick fram till Justin och dem båda gjrode sitt typiska handlsag.

'' Fan va glad jag ser att du överlvede. Vi alla höll på att bli tokiga över väntan! Specielt en viss tjej brevid dgi!''. flinade han.

Jag himlade med ögonen och drog täcket över min kropp samt Justins.

'' Jag hörde att du tagit hand om min tjej?''. sade Justin och log.

Men jag visste mycket väl att leendet var falskt.

Bruce nicakde. '' Jo, jag vart barnvakten. Som vanligt! Men hon har varit rätt lugn. Förutom då dem skulle få liv i dig. Hon vart allvarligt talat ett monster, hon skrek, sparkade och fick värsta utbrottet!''.

JAg vart ännu rödare i ansiktet. Tack Bruce.

'' Haha, ser att du inte är så oskyldig iallefall!''. flinade Justin.

Jag himlade med ögonen. '' Kanske inte. Jag vet ärligt talat inte vad som flög i mig, haha!''.

'' Damn. Hade velat sett det..''. skojade Justin.

'' Bro. Det skulle du inte alls. Hon såg ut som ett psykfall.''.

Justin röck till. '' Fuck you. Kalla inte min tjej ett psykfall!''.

Killarna skrattade. '' Justin hon såg ut som ett psykfall!''. sade Alex.

'' Okej, är de sant?''. sade Justinn och vände sig mot mig.

Jag nickade. '' Ungefär!''.

'' Min flickvän är badass!''.

'' Precis, akta dig.!''.

Rummet fylldes av skratt från Bonnie, Roy ,alla i rummet.

'' Hallå sluta! Jag är farlig! Kanske inte nu, men ni skulle sett mig i Slyders hus.''.

'' Jo vi såg Cass.''. flinade Bruce.

'' Jaja!''. sade jag och la armarna surt i kors och putade med läppen.

Justins bröst vibrerade över skrattet som lämnade hans strupe innan han böjde sig sagta och försiktigt fram och kysste mina läppar mjukt. Jag kysste genast tillbaka. Hans läppar var verkligen som en drog för mig.

Det knackade till på dörren och in kom sjuksköterksan som jag tidigare fick utbrott framför.

En röd nyans spreds i ansiktet.

Gud va pinsamt.

'' Hej, ser att du mår bra?''. frågade hon Justin.

Han nickade. '' Rätt så. Gör bara lite ont i benet och där jag blev skjuten!''. sade han vänligt.

Jag var chockad över att Justin inte var så spydig. Vad var de med honom?

'' Okej vad bra. Resultaten vi tog på dig visade att du var helt okej, och får åka hem imorgon eftermiddag. MEN du måste ta det lugnt. Inte böja dig för mycket eller anstränga dig. Absolut inte springa eller göra några snabba rörelser!''.

JAg tog in varenda ord hon sa så jag kunde hålla koll på Justin att han gör som edm sagt.

'' Åh fuck. Skojar du?''. muttrade han.

Sjuksköterksan skratta till. '' Nej Mr Bieber. Dina sår kan börja blöda kraftigt, och om dem gör det måste du åka hit omedelbart så vi kan kolla på det. ''.

Justin nickade. '' Något mer?''.

Hon skakade på huvudet. '' Det var allt. Åh juste, din doktor har skrivit ut ett recept på smärtstillande åt dig. Den kan du hämta ut på apoteket vid entrén. Sen ska vi rönka din rygg också, du är lite blå och jag antar att du har smärta i den?''.

Justin nickade återigen.

'' Bra. Är du okej Miss Davids?''. sade hon och tittade på mig.

Jag bet mig i läppen och drog upp täcket för att titta på min blåa höft.

'' Sådär.. Höften gör ont när jag går och armen när jag anstränger mig.''. Jag kände hur Justin röck till och drog fingertopparna försiktigt över det stora blåmärket. 

Hon nickade innan hon tittade ner på pappret hon hade framför sig.

' Jag ser nu att din läkare har skrivit ut ett par smärtstillande tabletter till dig med.''.

Jag pustade ut. '' Tack, min höft tar död på mig, samt en otrolig smärta i ljumsken och lite i låret.!''.

Hon log vänligt. '' Bra,  din näsa gör väl itne ont? Den var bruten så vi fixade den.''.

Jag rynkade på pannan. Varför hade dem itne sagt något? Det kanske det var därför det kändes så annorlunda?

'' Eh.. Jag har itne kännt något!''.

'' Bra. En sjuksköterksa ska tvätta rent såren i ditt ansikte, såret på din arm och vi ska troligen rönka din höft senare i dag! Runt 16.00-17.00 tiden!''.

Jag nickade. '' Tack..''.

Jag sneglade på klockan som visade 12.16. Bra då har jag mer tid med Justin.

'' så, det var allt. Mr Bieber se till att äta någonting. Det behöver du.''.

Justin nickade innan sjuksköterksan lämnade rummet.

'' Ja.. Eh.. Vi går till kafeterian, så.. kom när ni är klara!'. sade Nick och vi nickade.

Sedan lämnade dem också rummet.

Jag la mig så jag kunde titta upp på Justin och möta hans underbara ögon.
Hans ena hand började leka med mitt smutsiga hår som jag verkligen behövde tvätta.

'' Du?''. sade han.
Jag nickade. '' Aa?''.

'' Jag hörde allt du sa medans jag låg i koma..''. sade han och slickade sig försiktigt om munnen.

Mina ögonbryn for upp och min mun formades till ett 'O'.

'' V-va?''.

Han nickade. '' Att du hade bokat en resa till Atlanta idag..''.

'' Ah.. Eh.. Jag ska avboka den..''.

'' Har du hittat dem?.. Mina föreldrar?''.

Jag nickade.
Hoppas han inte blir arg.

'' Kan inte du boka om den och boka på måndag istället?''.

Jag rynkade på pannan. '' Vill du träffa dem?'.

Han nickade. '' Jag hörde det du sa. Alla måste ha sina föreldrar..''.

ETt leende spreds på mina läppar innan jag försiktigt kysste honom.

'' Bra, jag ber Bruce ellernågon boka om den!''.

Justin log och nickade.

Jag visste att långt inne i honom var han nervös.

Även fast jag visste att han skulle leka coo.. Var han nervös.

Men ärligt talat var jag också nervös. Mest över Justins reaktion. Och deras.

'' Så, vet du något om någon överlevde från Slyders gäng?''. sade Justin.

'' John över levde. Han var inte ens i huset. Sen vet jag inte..''. sade jag.

Justin nickade och pussade min panna lätt.

'' Fan det känns som jag sovit i dagar..''.

Ett fnitter lämnade min strupe. '' Du har ju det, ungefär!''.

'' Jo i försig. Förestn jag ska betala för flygbiljetterna och hotellet!''.

Jag satte mgi hastigt upp. '' Absolut inte! Jag har också pengar Justin, JAG betalar dem. Punkt slut!''. sade jag bestämt.

Han höll upp händerna i luften.

'' Okej fine. Lägg dig ner jag vill mysa!''.

Gud jag rös bara av hans underbara beteende.

Ett litet fnitter lämnade min strupe innan jag la mig ner igen och drog täcket över oss båda.

Jag kände hur sömnheten tog över mig.
Men jag kunde inte sova nu Justin vaknat upp.

'' Du får sova!''. hörde jag Justin säga.

Såklart skulle han märka att jag var trött. Varför blev jag förvånad?.

'' Nej du har precis vaknat upp och jag ska sova? Inte direkt snällt.''.

'' Jag vet att du säkert inte fått någon sömn så sov!''.

Jag suckade. '' Du då?''.

Han röck på axlarna. '' Jag ligger och håller om dig!''.

Jag himlade med ögonen innan ajg slappnade av och stängde mina ögonlock.

 

JUSTINS PERSPEKTIV:

Det var så mycket som snurrade i huvudet.

Jag hade allt Cassandra sagt till mig i huvudet. Det snurrade runt runt runt.
Hon ville gifta sig med mig, skaffa barn.
Bara det gjorde så jag blev förbannad.
Skulle en som jag kunna gifta sig?

Jag skulle absolut inte kunna ha barn tack vare allt jag gjort och gör. Dem skulle bara hamna i trubbel.
Men på något sett ville jag bilda familj med henne. Det låter inte likt mig, men det är sant.

Att se ett par små barn springa runt och kalla mig pappa skulle inte vara så dumt.

Jag skakade av mig tankarna.

Vafan var det för fel på mig?
Jag skulle aldrig kunna ha några jävla skrikande barn? Dem skulle förstöra mitt liv.

Men skulle jag kunna krossa Cassies hjärta och säga att jag inte ville ha barn?
Se hennes ögon tårfyllda och höra hennes snyftningar?

Skuldkänslorna bubblade upp inom mig.
Vafan ska allt vara så jävla svårt`? Hela jag blev frustrerad över den här skiten.

Jag skakade av mig tankarna av det där och tittade ner på Cass som låg på mitt bröst och sov djupt.

Hon var så vacker. Även om hennes hy var vit, hon hade sår och blåmärken var hon så otroligt vacker.
Och hon är min, bara min.
Smärtan där jag blivit skjuten var så otroligt smärtsam. Specielt när Cass lågpå bröstet.
Men för henne sa jag inget. Det var min dumma hjärna som beslutade att hålla käft.
Men att ha henne här och veta att hon mår bra var det ända jag brydde mig om.

Jag älskar henne, mer än något annat. Även fast det låter så jävla töntigt är det sant.

Hon var speciell, jag kom ihåg första gången jag såg henne i korridoren precis hon börjat.
Den dagen vi krockade in i varandra hur hela jag blev uppspelt och ville lära känna henne.

Även fast jag betedde mig tvätt om.
Jag la mig ner bekvämare och drog hennes kropp närmre min och ignorerae smärtan vid revbenen och slöt mina ögon.

Trotts att jag legat i koma var jag otroligt trött.
Jag gav henne en mjuk puss på pannan innan jag somnade direkt.

 

 

 

'' Cassandra? Babe? Vakna!''. sade en alltför bekant röst.

'' Nej..''. mumlade jag och drog kudden över huvudet.

'' Babe, kom igen! Vakna!''.
Det var då det slog mig. Det var Justin.
Min underbara Justin, drömde jag?

Jag satte mig snabbt upp i sängen och slängde iväg kudden.
Det kunde inte vara sant.

Mina ögon mötte dem där vackra honungsbruna ögonen och ett stort leende spreds på mina läppar.

''Justin?''. sade jag chockat.

Jag vart helt mållös.

Han nickade och log.

'' Det ser du väl?''.

Innan jag ens hann tänka mig för slängde jag mig om hans hals och kramade han hårt.

'' Jag har saknat dig så mycket!''. tjöt jag och lät tårarna börja rinna ner för mina kinder.

'' Jag har saknat dig med!''.

'' Åh! Jag trodde du skulle lämna mig!''. snyftade jag.

Han drog sin kropp närmre min och det gjorde bara så tårarna blev fler.

'' Varför lämna något man älskar?''. sade han med hes röst innan han pressade sina mjuka läppar mot mina.

Knistorna flög om kring oss. Wow, jag hade verkligen saknat det här.
Det var helt otroligt hur mycket en kille kan betyda för en.

Och påverka en på det sättet han gör.

Hans tunga fann min och jag la mig automatiskt ner i sängen med honom med mig.

Men det var något som var fel.

Jag kände det. Varför var det något som var fel?

Jag kände hur kyssen blev annorlunda. Varför blev den annorlunda?
Våra kyssar var alltid lika fantastiska och underbara som alltid?
Det var då det slog mig.
Det här var inte Justin.
Fort slog jag upp ögonen och möttes av ett par isblå ögon.

Paniken steg inom mig. Hur kunde det här hända?
'' B-bruce?'.

Ett snett leende spreds på hans läppar.

 

Jag satte mig fort upp i sängen och med svett som rann ner för min panna och rygg.

Min blick for runt i rummet och stannade på Bruce som sov i stolen brevid sängen.

Hade jag precis drömt om att kyssa med Bruce?
Är jag helt dum i huvudet?

Jag blev så irriterad på mig själv. Jag hade inga som helst känslor för Bruce.
Eller hur?
Jag gav ifrån mig en liten suck innan jag såg att sängen var helt gneom blöt.

Desamma med min kropp.

Sen var min mun otroligt torr också. Usch.

Jag måste ha något att dricka.
Försiktigt satte jag mig ner i rullstolen och försökte vara så tyst som möjligt för att inte väcka Bruce.

Jag hade inte lust med att bli frågad vart jag skulle och ha en barnvakt med mig 24/7.

Jag var faktist gammal nog att ta hand om mig själv.
Oftast.

När jag kommit ner i rullstolen, tog jag lite pengar som Bruce glömt på bordet och rullade mot kafeterian.

Det var tyst och knappt en ända människa i korridorerna.
Det ända man såg var ett par sjuksköterskor som sprang lite här och var och patienter som gick tysta längs korridorerna.

Jag sneglade å klockan på väggen, 03.11. Vad gör jag upp nu?

När jag äntligen kom fram till kafeterian tog jag en vattenflaska ur kylen och rullade fram till kassan.

Jag gav kassörskan tillräckligt med pengar innan jag direkt öppnade vatten flaskan och drack ur allt på en gång.

Jag slängde den i papperskorgen och rullade sedan ner för korridoren.

Vad skulle jag göra nu?

Det var då fet slog mig. Justin.

På något sett kände jag mig taskig över att inte varit hos honom.

Men hur hade jag ens kommit till min säng?

Det var då det slog mig, Bruce hade burit mig. Hans hesa röst var det sista jag mindes.

Jag skakade av mig tanken och stannade till utanför Justins rum.

Försiktigt öppnade jag dörren in till hans rum och såg att han fortfarande låg i sängen i samma position.

Jag bet mig hårt i läppen för att inte gråta.

Han skulle vakna. Jag visste det. Han skulle inte lämna mig.

Men det gjorde ont att se honom ligga där, medvetslös. Han var så vacker.

Hela hans rum var fylld med blommor. Han skulle bli sur när han vaknade.

Men dem blommorna kom från alla möjliga.
På något sett var det vackert tillsammans med honom.
Jag satte mig nedanför hans säng och tog hans hand i min.

'' Hej älskling!''. sade jag.

Jag visste att jag inte skulle få ett svar, men det sket jag i.

'' JAg kommer inte lämna din sida. Jag lovar. Tills du vaknar kommer jag vara här!''.

Hela min röst var skakig.
Det gjorde så ont att prata med en person i koma som man itne visste kunde höra en eller inte.
Smärtan var obeskrivlig.

'' Jag vet fortfarande inte om du hör mig, men jag vill bara att du ska veta att jag älskar dig, mer än något annat i hela världen. Och se dig ligga här i koma gör så jävla ont i mig. Jag vill bara gråta varje gång jag ser dig. Men jag vet att du inte skulle gilla det.'''. mumlade jag.

Försiktigt böjde jag mig framåt och smekte hans kind.

'' Fan. Det är så jobbigt att inte kunna möta dina underbara ögon. Höra din underbart sexiga röst. Jag hade tillochmed köpte biljetter till Atlanta från fredag till söndag. Jag hade tänkt att vi skulle.. ehm.. träffa din familj.. ''. sade jag nervöst.

'' Jag vet att du kanske skulle blivit sur.. Men du måste träffa dem. Du måste bli sams med dem. Alla behöver sina föreldrar i sitt liv, speciellt du. Ja vet att det här låter så jävla töntigt. Men det är sant. Justin du måste bli sams med dina föreldrar. Dem älskar dig även fast du lämnade dem. Tro mig. Dem älskar dig, kanske till och med mer än mig. Du är deras son.''.
Jag blev nästan tårögd över att säga det där. Men det var sant.

Men just nu hoppades jag på att han hörde allting.
Att han förstog hur mycket han betydde för mig, att jag brydde mig om honom.

'' Snälla vakna Justin, snälla! Lämna mgi inte!''. sade jag och ett par tårar kom.

'' Jag kommer inte klara mig utan dig.. Du är som mitt liv, dör du dör jag. Gråter du gråter jag!''. sade jag frustrerat och smekte hans kalla kind igen.
Hans vackra ansikte var så livlöst. Åh jag var sån lipsill.
Varför kunde han bara inte vakna?
Öppna sina vackra ögon och prata med mig. Det var det ända jag ville.

Och att ens tänka tanken på att killen framför mig kanske skulle dö.

Åh fattar inte att det kunde göra så här ont.

'' Jag älskar dig Justin, mer än allt annat. Snälla, jag ber, lämna mig inte! J-ag behöv-ver d-dig!''. sade jag och stammade fram det sista.

'' Jag vill vara med dig föralltid. Gifta mig med dig, skaffa barn med dig, leva lyckliga i en villa uta på landet bara du och jag. Och jag vet vad du tänker ' Är hon galen?'. Men det är sant. Jag vill gifta mig med dig, jag vill bilda familj med dig. Snälla Justin, vakna!''. sade jag.

Jag böjde mig ner och lutade min panna mot hansbröst och lät tårarna falla.

Helt plötsligt började maskinen pipa och jag kände hur paniken steg inom mig.

Tårarna började falla dubbelts ås mycket.

Vad händer? Vad skulle jag göra.

Paniken steg inom mig. Jag visste inte vad jag skulle göra.

Så jag började skrika helt hysteriskt.

'' HJÄLP!! NÅGON!! HJÄLP MIG!!''. skrek jag med pnaiken i rösten.

Jag hörde fotsteg i korridoren och folk som skrek efter hjälp.

'' Justin!! Justin!!''. sade jag och skakade på honom.

Inget hände.
Aparaten fortsatte pipa.
Vad skulle jag göra. Vad skulle jag göra. Vad skulle jag göra.

Innan jag visste ordet av det var det fullt med doktorer och sjuksköterskor i rummet som satte massa slangar och saker i Justin.

'' Vad händer med honom?''.  tjöt jag med hes röst.

Tårarna fortsatte falla. Jag förstog ingenting. Det var som en blackout i mitt huvud.

'' Hans hjärta har slutat slå!''.

Mina ögon for upp. '' V-va?''.

Sjuksköterskan nickade. '' Hans hjärta stannade helt plötsligt, vad hände?''.

Hela rummet började snurra.

'' J-jag prat-tade bar-ra med h-honom-m ?''.

Sjuksköterksan nickade. '' Jag är ledsen men du måste gå ut ur rummet Miss!''.

Jag skakade hastigt på huvudet.

Vad hon dum i huvudet?
Jag tänkte absolut inte läman Justin.

'' Nej! Jag tänker stanna!''.
Jag såg hur dem tog fram en apparat som jag kände igen. Det var en sån dem tryckte mot bröstet och gav personer elchockar så dem skulle överleva.
Betydde det alltså att Justin nu var död?
Var han död?
Min underbara Justin.

Jag kände ett par armar om min midja bakifrån.
Snabbt tittade jag bak och såg Bruce stå där coh frösökte dra mig ut ur rummet.

Nej. Nej. Nej! Han kunde inte ta mig här ifrån.

Jag kunde inte lämna Justin nu. Jag hade lovat honom att stanna vid hans sida.!
Jag kunde inte bara svika honom.

Han var mitt allt.
Jag vart som ett monster. Jag skulle vara med honom.

'' SLÄPP MIG! BRUCE SLÄPP MIG HAN BEHÖVER MIG!''. skrek jag.

Tårarna blev häftigare och det ända jag hörde var maskinens pipljud coh doktorerna som skrek på varandra och mina egna snyftningar.
Jag började sparka coh skrika ännu högre som om jag var ett psykfall.
Jag visste att folk tittade på mig.

Men jag brydde mig inte. Det ända jag brydde mig om var Justin.

'' Du måste ut härifrån Cass!''. sade han tättintill mot mitt öra.

Hastigt började jag skaka på huvudet. '' Nej!! NEJ! HAN BEHÖVER MIG BRUCE! JAG KAN INTE LÄMNA HONOM!''. skrek jag med full hals.

Hans händer drogs tätare om min kropp medans han började backa ut ur rummet.

Dem låssade sängen och rullade den ut i korridoren med full fart.

Jag hann lyckas stoppa en sjuksköterksa medans resten sprang iväg med Justin på sängen.

'' Vad ska ni göra?''.

'' Vi ska försöka väcka honom!''. sade hon och jag kände hur hela jag stelnade till.