Episode 49 - Wake up baby!

Jag ville till Justin. Det var det ända jag ville.

Helt plötsligt kände jag hur mina ögon ble tyngre och tyngre och hur jag håll på att falla till sömn.

'' cass? Cass? Mår du bra?''. sade Nick.

Jag nickade och kände hur hvudet började åka upp och ner och jag bara ville falla till sömn.

'' Jag tar henne till hennes rum!''. sade Bruce.

I nästa sekund kände jag hur han bar upp mig i sin famn och började gå.

Mina ögon blev - om nu möjligt- ännu tyngre. Jag kunde inte sova.

Jag var tvungen att vara vaken. För Justins skull. Jag skulle vara här när han vaknar.

'' Bruce..''. sade jag med hes röst.

'' Aa?''. sade han.

'' j-jag..''. Var det ända jag han säga innan mina ögon föll ihop och jag föll i en djup dvala.

---

 

'' Cassandra? Babe? Vakna!''. sade en alltför bekant röst.

'' Nej..''. mumlade jag och drog kudden över huvudet.

'' Babe, kom igen! Vakna!''.
Det var då det slog mig. Det var Justin.
Min underbara Justin, drömde jag?

Jag satte mig snabbt upp i sängen och slängde iväg kudden.
Det kunde inte vara sant.

Mina ögon mötte dem där vackra honungsbruna ögonen och ett stort leende spreds på mina läppar.

''Justin?''. sade jag chockat.

Jag vart helt mållös.

Han nickade och log.

'' Det ser du väl?''.

Innan jag ens hann tänka mig för slängde jag mig om hans hals och kramade han hårt.

'' Jag har saknat dig så mycket!''. tjöt jag och lät tårarna börja rinna ner för mina kinder.

'' Jag har saknat dig med!''.

'' Åh! Jag trodde du skulle lämna mig!''. snyftade jag.

Han drog sin kropp närmre min och det gjorde bara så tårarna blev fler.

'' Varför lämna något man älskar?''. sade han med hes röst innan han pressade sina mjuka läppar mot mina.

Knistorna flög om kring oss. Wow, jag hade verkligen saknat det här.
Det var helt otroligt hur mycket en kille kan betyda för en.

Och påverka en på det sättet han gör.

Hans tunga fann min och jag la mig automatiskt ner i sängen med honom med mig.

Men det var något som var fel.

Jag kände det. Varför var det något som var fel?

Jag kände hur kyssen blev annorlunda. Varför blev den annorlunda?
Våra kyssar var alltid lika fantastiska och underbara som alltid?
Det var då det slog mig.
Det här var inte Justin.
Fort slog jag upp ögonen och möttes av ett par isblå ögon.

Paniken steg inom mig. Hur kunde det här hända?
'' B-bruce?'.

Ett snett leende spreds på hans läppar.

 

Jag satte mig fort upp i sängen och med svett som rann ner för min panna och rygg.

Min blick for runt i rummet och stannade på Bruce som sov i stolen brevid sängen.

Hade jag precis drömt om att kyssa med Bruce?
Är jag helt dum i huvudet?

Jag blev så irriterad på mig själv. Jag hade inga som helst känslor för Bruce.
Eller hur?
Jag gav ifrån mig en liten suck innan jag såg att sängen var helt gneom blöt.

Desamma med min kropp.

Sen var min mun otroligt torr också. Usch.

Jag måste ha något att dricka.
Försiktigt satte jag mig ner i rullstolen och försökte vara så tyst som möjligt för att inte väcka Bruce.

Jag hade inte lust med att bli frågad vart jag skulle och ha en barnvakt med mig 24/7.

Jag var faktist gammal nog att ta hand om mig själv.
Oftast.

När jag kommit ner i rullstolen, tog jag lite pengar som Bruce glömt på bordet och rullade mot kafeterian.

Det var tyst och knappt en ända människa i korridorerna.
Det ända man såg var ett par sjuksköterskor som sprang lite här och var och patienter som gick tysta längs korridorerna.

Jag sneglade å klockan på väggen, 03.11. Vad gör jag upp nu?

När jag äntligen kom fram till kafeterian tog jag en vattenflaska ur kylen och rullade fram till kassan.

Jag gav kassörskan tillräckligt med pengar innan jag direkt öppnade vatten flaskan och drack ur allt på en gång.

Jag slängde den i papperskorgen och rullade sedan ner för korridoren.

Vad skulle jag göra nu?

Det var då fet slog mig. Justin.

På något sett kände jag mig taskig över att inte varit hos honom.

Men hur hade jag ens kommit till min säng?

Det var då det slog mig, Bruce hade burit mig. Hans hesa röst var det sista jag mindes.

Jag skakade av mig tanken och stannade till utanför Justins rum.

Försiktigt öppnade jag dörren in till hans rum och såg att han fortfarande låg i sängen i samma position.

Jag bet mig hårt i läppen för att inte gråta.

Han skulle vakna. Jag visste det. Han skulle inte lämna mig.

Men det gjorde ont att se honom ligga där, medvetslös. Han var så vacker.

Hela hans rum var fylld med blommor. Han skulle bli sur när han vaknade.

Men dem blommorna kom från alla möjliga.
På något sett var det vackert tillsammans med honom.
Jag satte mig nedanför hans säng och tog hans hand i min.

'' Hej älskling!''. sade jag.

Jag visste att jag inte skulle få ett svar, men det sket jag i.

'' JAg kommer inte lämna din sida. Jag lovar. Tills du vaknar kommer jag vara här!''.

Hela min röst var skakig.
Det gjorde så ont att prata med en person i koma som man itne visste kunde höra en eller inte.
Smärtan var obeskrivlig.

'' Jag vet fortfarande inte om du hör mig, men jag vill bara att du ska veta att jag älskar dig, mer än något annat i hela världen. Och se dig ligga här i koma gör så jävla ont i mig. Jag vill bara gråta varje gång jag ser dig. Men jag vet att du inte skulle gilla det.'''. mumlade jag.

Försiktigt böjde jag mig framåt och smekte hans kind.

'' Fan. Det är så jobbigt att inte kunna möta dina underbara ögon. Höra din underbart sexiga röst. Jag hade tillochmed köpte biljetter till Atlanta från fredag till söndag. Jag hade tänkt att vi skulle.. ehm.. träffa din familj.. ''. sade jag nervöst.

'' Jag vet att du kanske skulle blivit sur.. Men du måste träffa dem. Du måste bli sams med dem. Alla behöver sina föreldrar i sitt liv, speciellt du. Ja vet att det här låter så jävla töntigt. Men det är sant. Justin du måste bli sams med dina föreldrar. Dem älskar dig även fast du lämnade dem. Tro mig. Dem älskar dig, kanske till och med mer än mig. Du är deras son.''.
Jag blev nästan tårögd över att säga det där. Men det var sant.

Men just nu hoppades jag på att han hörde allting.
Att han förstog hur mycket han betydde för mig, att jag brydde mig om honom.

'' Snälla vakna Justin, snälla! Lämna mgi inte!''. sade jag och ett par tårar kom.

'' Jag kommer inte klara mig utan dig.. Du är som mitt liv, dör du dör jag. Gråter du gråter jag!''. sade jag frustrerat och smekte hans kalla kind igen.
Hans vackra ansikte var så livlöst. Åh jag var sån lipsill.
Varför kunde han bara inte vakna?
Öppna sina vackra ögon och prata med mig. Det var det ända jag ville.

Och att ens tänka tanken på att killen framför mig kanske skulle dö.

Åh fattar inte att det kunde göra så här ont.

'' Jag älskar dig Justin, mer än allt annat. Snälla, jag ber, lämna mig inte! J-ag behöv-ver d-dig!''. sade jag och stammade fram det sista.

'' Jag vill vara med dig föralltid. Gifta mig med dig, skaffa barn med dig, leva lyckliga i en villa uta på landet bara du och jag. Och jag vet vad du tänker ' Är hon galen?'. Men det är sant. Jag vill gifta mig med dig, jag vill bilda familj med dig. Snälla Justin, vakna!''. sade jag.

Jag böjde mig ner och lutade min panna mot hansbröst och lät tårarna falla.

Helt plötsligt började maskinen pipa och jag kände hur paniken steg inom mig.

Tårarna började falla dubbelts ås mycket.

Vad händer? Vad skulle jag göra.

Paniken steg inom mig. Jag visste inte vad jag skulle göra.

Så jag började skrika helt hysteriskt.

'' HJÄLP!! NÅGON!! HJÄLP MIG!!''. skrek jag med pnaiken i rösten.

Jag hörde fotsteg i korridoren och folk som skrek efter hjälp.

'' Justin!! Justin!!''. sade jag och skakade på honom.

Inget hände.
Aparaten fortsatte pipa.
Vad skulle jag göra. Vad skulle jag göra. Vad skulle jag göra.

Innan jag visste ordet av det var det fullt med doktorer och sjuksköterskor i rummet som satte massa slangar och saker i Justin.

'' Vad händer med honom?''.  tjöt jag med hes röst.

Tårarna fortsatte falla. Jag förstog ingenting. Det var som en blackout i mitt huvud.

'' Hans hjärta har slutat slå!''.

Mina ögon for upp. '' V-va?''.

Sjuksköterskan nickade. '' Hans hjärta stannade helt plötsligt, vad hände?''.

Hela rummet började snurra.

'' J-jag prat-tade bar-ra med h-honom-m ?''.

Sjuksköterksan nickade. '' Jag är ledsen men du måste gå ut ur rummet Miss!''.

Jag skakade hastigt på huvudet.

Vad hon dum i huvudet?
Jag tänkte absolut inte läman Justin.

'' Nej! Jag tänker stanna!''.
Jag såg hur dem tog fram en apparat som jag kände igen. Det var en sån dem tryckte mot bröstet och gav personer elchockar så dem skulle överleva.
Betydde det alltså att Justin nu var död?
Var han död?
Min underbara Justin.

Jag kände ett par armar om min midja bakifrån.
Snabbt tittade jag bak och såg Bruce stå där coh frösökte dra mig ut ur rummet.

Nej. Nej. Nej! Han kunde inte ta mig här ifrån.

Jag kunde inte lämna Justin nu. Jag hade lovat honom att stanna vid hans sida.!
Jag kunde inte bara svika honom.

Han var mitt allt.
Jag vart som ett monster. Jag skulle vara med honom.

'' SLÄPP MIG! BRUCE SLÄPP MIG HAN BEHÖVER MIG!''. skrek jag.

Tårarna blev häftigare och det ända jag hörde var maskinens pipljud coh doktorerna som skrek på varandra och mina egna snyftningar.
Jag började sparka coh skrika ännu högre som om jag var ett psykfall.
Jag visste att folk tittade på mig.

Men jag brydde mig inte. Det ända jag brydde mig om var Justin.

'' Du måste ut härifrån Cass!''. sade han tättintill mot mitt öra.

Hastigt började jag skaka på huvudet. '' Nej!! NEJ! HAN BEHÖVER MIG BRUCE! JAG KAN INTE LÄMNA HONOM!''. skrek jag med full hals.

Hans händer drogs tätare om min kropp medans han började backa ut ur rummet.

Dem låssade sängen och rullade den ut i korridoren med full fart.

Jag hann lyckas stoppa en sjuksköterksa medans resten sprang iväg med Justin på sängen.

'' Vad ska ni göra?''.

'' Vi ska försöka väcka honom!''. sade hon och jag kände hur hela jag stelnade till.

---

FÖRLÅT FÖR SÅ KORT!

Men.. Ja det bara blev så!
ÄR SÅ LEDSEN HÖRRNI!

Hoppas ni gillade det ändå..

 

ÄLSKAR ER! <3

 

 

Hoppas ni inte hatar mig nu..

Varför gör du så mot oss? =(
Jag vill att han ska vakna!!!

Sjukt bra! <3
Mer! :D

OMB!! sjukt braa jag dööör!! men hoppas att justin vaknar upp i nästa kapitel :D

När ska han vakna /!:(? Älskar novellen oavsett vad <33 grym äru

snälla ett till imorrn ?? please <3 <3
JUSTIN MÅSTE VAKNA! DET KÄNNS SÅ FUCKING ÄCKTA SÅ DET KÄNNS ATT JAG SKA BÖRJA GRÅTA OM JUSTIN DÖR :'(

SHIT!?!? Skit bra kapitel! Men snälla han måste överleva, jag älskar sånna här sorliga kapitel men det måste sluta bra! Snälla lägga ut fortsättningen så fort som möjligt! Puuus

VARFÖR???? Jag ville att han skulle vakna nu ju.. omb du måste lägga upp ett nytt kapitell snart haha

Åh as bra!! Han MÅSTE vakna!!
Tycker inte om Bruce och Cassie....... Asso tsm... Älskar personerna i sig men det ska vara justin och Cassandra och om det händer nått mellan Bruce och henne går jag bokstavligt under!! Haha <3 much love xx.

NEEEEJ sluta tänka på Bruce......! Och Justin för fan vakna nån gång! Gud vad jag älskar din blogg! Så sjukt jävla bra!

Ing du fattar inte hur mycket jag bölar?! Gud va bra du är!!! Love it! Hoppas nästa kommer ut snart!! Kraaaaam

Han måste vakna! :(
Äntligen har du skrivit ett nyt kapitel har längtat så! :)
Ett imorgon? Hehe:)

JUSTIN MÅSTE VAKNA, ANNARS GÅR JORDEN UNDER ... I min värld. :oooo

ASSÅ OM HAN DÖR... JAG VET INTE VAD JAG GÖR MEN SNÄLLA SÄG ATT HAN ÖVERLEVER OMBOMBOMBOMB

sjukt bra!! när kommer nästa? :) kramiz