Episode 86 - Fix it!
Jag började gå från baren med fortfarande lite alkohol i blodet.
Hon vände sig hastigt om och mötte min blick.
Snabbt tog jag min mobil ifrån min jeans kant vid min rygg och riktade den mot killen bakom Cassandra.
Jag gled ner för sjukhusväggen och la mitt ansikte i mina händer.
'' Det är inte ditt fel man..''. sade Roy och lade en hand på min axel.
Precis vad hon förjänade.
Och nu skulle hon dö, på grund av mig.
Jag var så förbannad över vad jag gjort mot henne, slagit henne, skrikit åt henne, kastat alla slags förolämpningar mot henne..
Hon förtjänade inte något av dem.
Hon förtjänade inte att dö vid en såda ung ålder, inte pågrund av mig.
Jag har förstört hennes liv.
Det ända jag önskade var att jag kunde spola tillbaka i tiden och ta tillbaka allt jag sagt.
Tårar samlades i mina ögon.
" Vem tror du sköt Cass? " hörde jag Alex mumlade och vände sig om för att titta på Seth som tog en klunk av sitt kaffe.
Jag såg hur Seth suckade och knöt sin käke i processen .
" Det var Cain.. . ". sade han vilket fick mig titta upp.
Alex rynkade ögonbrynen i förvirring .
" Är du säker ? Jag menar, dog inte han eller nått?"
Seth skakade på huvudet.
" Han överlvede. På något sätt.. Han och Slyder har antagligen byggt upp ett nytt gäng..''. suckade han.
'' Men varför skulle någon skjuta Cass?''. frågade Alex.
'' Jag vet inte Alex, sluta med alla jävla frågor!''. röt Seth..
Helt plötsligt hörde jag hur Alex drog efter andan.
Vilket fick allas blickar dras till honom.
'' Kulan var inte tänkt vara för Cass, den var menad för Justin!''. andades han ut.
Mina ögon for upp och alla tittade frågandes på Alex.
Jag började genast tänka efter.
Det var då det slog mig.
Det Alex sa måste varit sant.
Kulan var menad för Justin..
'' Är du säker?''. sade jag och tittade chockad på Alex.
'' Vad skulle de annars vara? Tänk på det, Justin dödade i princip alla i deras gäng ju? Han dödade Slyders vänner. Det måste vara hämd. Han vill få någon i Justins närhet känna smärtan som dom känner. Så dom tog Cass, att få henne må dåligt är att få Justin bli dödad.. Tänk!!''.
'' Shit..''. hörde jag Nick säga.
Dem ville ha hämd...
JUSTINS PERSPEKTIV:
Jag såg hur alla gick iväg till kaffeterian utom Bruce.
Hans knytnävar var spända och hans blick var kall.
'' Det här är fucked up!''. muttrade han och gick mot mig. ''Du borde ha tänkt med huvudet för en gångs skull, Justin!''. fräste han.
Hastigt ställde jag mig upp och spände min käke.
'' Tror du inte att jag redan vet de?''. fräste jag tillbaka. '' Du har ingen anning om hur den här situation har fått mig att känna! Skulden äter upp mig inuti! Jag fick henne hit! Jag fick henne nästan bli dödad! Nu ligger hon är i en sjukhussäng medvetslös med massa maskiner som är knutna till henne för att hålla henne vid liv!''. sade jag.
'' Jag förlorade nästan henne! Jag har fått nog, och jag behöver inte ditt skitsnack också!''. fräste jag.
Ett hest sarkastiskt skratt lämnade Bruce strupe.
'' Du har redan förlorat henne, och vill du veta något!''. frågade han förbannat.
Jag himlade bara med ögonen.
'' Jag gjorde en del forskning och gissa vad, kulan var inte för henne, den var menad för dig!''. fräste han.
Mina ögon vidgades direkt. Min age knöts i hop och mitt hjärta bröts i tusen bitar.
'' V-va?''. lyckades jag få ut.
'' Du hörde mig, Slyder hade allt planerat, att få dig bli dödad så Cassandra skulle få lida! Han hade siktat in kulan på dig, men hon kom ivägen. Han hade följt efter oss för att han trodde du var med. Det var dig han var efter, inte henne! Och titta på henne, hon kämpar för sitt liv.''. sade han i en kall låg röst.
Jag blinkade hastigt bort tårarna för miljonte gången.
Det var jag som skulle legat där, som nästan varit död. Inte henne.
'' Herregud!'. sade jag frustrerat och drog handen genom håret. '' Hon dog nästan pågrund av mig!''. viskade jag för mig själv.
Jag vaknade upp ur mina tankar av Bruce röst.
'' Du måste göra något!''. sade han.
Jag vände mig om och tittade på honom.
'' Jag kommer naturlivgtvis att döda-..''.
''-.. Nej!''. avbröt han mig.
Jag rynkade hastigt på ögonbrynen och slickade mig om läpparna.
'' Jag snackade inte om att döda Slyders gäng..''.
Ett hest skratt lämnade mitt strupe innan jag tittade på honom.
'' Vafan menar du då?''.
'' Du måste gå tillbaka till den Justin du varit dem senaste dagarna..''.
'' Va? Inte en jävla chans..-''.
''-.. Lyssna på mig för en jävla gång Justin!''. fräste Bruce. '' Du har förstört hennes liv, kan du inte se de?''.
Mitt ansikte mjuknade direkt och en våg av skuld sköljde över mig.
'' Hon har en ljus framtid för sig bara du låter henne vara, hon kan lätt komma in på USA's största skolor bara hon fokuserar på det! Inte behöva gå och vara rädd över att bli dödad eller kidnappad!''.
Jag tog ett djupt andetag och skulle öppna min mun men blev avbryten.
'' Du kommer ångra dig om du inte låter henne vara nu.. Tro mig..''.
Jag suckade och vände mig om för att ttitta igenom fönstret in till Cass rum.
'' Nej!''. sade jag bestämt. '' Hon är allt jag har. Hon betyder världen för mig! Jag kan inte lämna henne! ''.
'' Har du inte redan lämnat henne? Tänk Justin, tror du hon tar tillbaka dig efter dom senaste dagarna?''.
Jag suckade.
Han hade rätt. Men jag tänker itne lämna henne.
'' Jag måste skydda henne!''.
'' Du kan inte skydda henne hela tiden.. Du förlorade henne nästan flera gånger.. Tänk inte på vad du vill, tänk på vad hon behöver! Kan du ge henne trygghet och ett normalt liv? Både du och jag vet att du inte kan de.. Det kommer bli möten med polisen, utredningar, krig.. Kan hon hantera de? Hon vet inte ens hälften av de skit vi gör Justin! Det kommer finnas människor som vill döda och göra henne illa varenda dag!''.!
Jag lyssnade på varenda ord han sa..
Och jag var tvungen att tänka på de, han hade rätt.
Det jag ville var att hon skulle vara lycklig och ha ett normalt liv.
Det vi har nu är inget normalt liv, och jag tror inte hon är lycklig.
Jag tog hennes lycka ifrån henne.
Jag förstörde hennes liv, och jag måste fixa de!
CASSANDRAS PERSPEKTIV:
Jag hörde något konstigt pipigt ljud och svaga röster. Var är jag ?
Mitt huvud bultande och jag hade välldigt svårt att andas.
Jag öppnade sakta ögonen bara att stänga dem ordentligt igen, jag var tvungen att anpassa mig till den bländande neonljus efter att i mörkret så länge.
Min yrsel och medvetslöshet tvättas bort när jag blinkat ett par gånger och skannat runt rummet.
Hela min kropp kändes stel, som om jag hade sovit under en lång tid..
Jag försökte göra sin första rörelse, men en oendlig värk kändes i min rygg.
Ett litet ljud lämnade min strupe, ett sting av smärta sköts genom min bröstkorg .
Insikten slog till mig direkt och mina ögon vidgades i chock . Jag har blivit skjuten .
" Herregud,är hon äntligen uppe!!''. andades någon ut jag kände hur dens figur kom närmade närmare.
Jag kände direkt igen rösten. Bruce.
Jag krympte mina ögon lite och såg hur han stog och tittade på mig med ett stort leende!
En blond tjej rusade mot mig, ett stort leende putsade över hennes läppar när hon täckte sitt ansikte med händerna och snyftade sakta. Kate.
Jag blinkade ett par gånger och såg sedan alla människor som stog runt mig.
'' Du fick oss så oroliga!! Tack gode Gud att du är uppe!" andades Kate ut och skickade mig ett varmt leende.
" Vi kom hit så fort ambulansen kommit Cass! Du kommer att bli okej! ". sade en annan figur som jag direkt förstog vem det var. Bonnie.
Jag rynkade hastigt på ögonbrynen. Vart är jag? Vad hände?
'' Mrs Davids? Kan du höra mig?''. sade en röst som jag inte kände igen.
Jag vände mig långst om mot vänster sida och mötte en kvinna som var i de sena 40-talet stog klädd i en baby blå klädes och hade sitt mörka hår uppe i en hästsvans!
'' Blinka två gånger om du kan höra mig!''. sade sköterksan långsamt.
Jag blinkade hastigt två gånger för att bekräfta att jag hörde henne.
Hon log genast mot mig och tog tag i min handled föra tt antagligen ta min puls.
Min andra hand drog jag mot mitt ansikte för att rycka bort den obekväma syrgasmasken från mitt ansikte.
Sköterskan tog direkt min hand och tittade oroligt på mig.
'' Tror du du kan andas på egen hand? Dina lugnor är något skadde!''.
Hastigt nickade jag som svar.
Sköterksna gav mig ett leende innan hon tog bort den.
'' Ta långsamma andetag, okej? Djupa långsamma andetag!''.
Jag gjorde som hon sa och tog djupa långsama andetag flera gånger.
'' Okej bra, hur många fingrar håller jag upp?''. sade sköterkan och höll upp tre fingrar.
'' Tre!''. sade jag med en hes röst.
'' Tror du att du kan prata?''.
'' Vatten!''. fick jag fram.
Hastigt gav mig sköterskan en flaska med vatten och jag drack direkt upp hälften.
'' Ta det lugnt Cass!''. skrattade Alex som satt ner i en av sofforna i rummet.
'' Vet du vad som hänt dig?'. sade sköterksan efter jag druckit upp mitt vatten.
Jag bet mig hårt i läppen.
'' J-jag tror jag blev skjuten!'. mumlade jag och försökte se igenom dom suddiga minnena för att hitta exakt vad som hända den dagen.
Bruce bet hårt ihop och tittade på väggen förbannat.
Sköterksan nickade och släppte en skakig suck.
'' Kulan landade på bröstet. Dina lugnor skadades allvarligt, men vi lyckades att ta bort den.. Du kanske har komplikationer medan du andas, det är därför jag behöver dig att vara försiktig.. Och ni..-'' sade hon och pekade på resten av människorna i rummet.
''..- Säg inget som känslomäsigt kan påverka henne. Hon är fortfarande mycket dålig och så är hennes hjärta. Alla känslomässiga trauman kan kosta henne livet!''. sade hon i ett utskällande sätt.
'' Nu har ni säkert mycket att berätta för henne så jag lämnar er ensamma. Om du behöver mig är jag utanför. Glöm inte vad jag sa!''. sade hon med ett litet leende innan hon lämnade rummet.
Bonnie och Kate skyndade sig fram till mig och log milt.
'' Du skrämde ihjäl oss Cass!''. sade Bonnie och bet sig i läppen.
'' Vi alla är jätte glada att du är okej Cass!''. sade Bruce och smekte min hand.
Jag rynkade på ögonbrynen och skannade över rummet och letade efter killen jag älskade.
Ett styng av smärta och skuld fyllde genast mitt bröst när jag mindes vad som hände strax innan jag blev skjuten!
'' Vänta..''. mumlade jag. '' V-vart är Justin?''. sade jag med en svag röst.
Kate fnös genast till och bet sig i läppen.
'' Vad är de?''. frågade jag och rädslan spreds inom mig.
'' Han drog iväg till någon bar och söp sig full sen har vi inte hört av honom!''.
Smärtan jag kände inom mig ökade genast och jag började ta tunga andetag.
Den bultande smärtan jag kände inne vid min bröste växte eftersom min andning spände på min hals.
Min mun föll vid öppen och jag fick inte ut ett ord.
Yrsel tog över mig och svårigheten att andas fick mig börja skaka och jag tröck mig hastigt bakåt i sängen.
Det kändes som om någon stack tusen nålar i mitt hjärta och luften började ta slut.
'' Cass, är du okej?''. sade Bruce chockat och försökte att inte få panik.
'' HJÄLP! ''. ropade han sedan.
Dörren flög hastigt upp och in kom sköterskan springandes.
'' Vad är det som händer?''. tjöt hon.
'' Jag vet inte! Hon började gråta och..-''.
''-.. Herregud!''. andades sköterskan ut och tröck ner mig i sängen och försökte få mig sluta skaka.
Snabbt tröck hon på knapparna på väggen och öppnade munnen.
'' Kod blå! Vi behöver en doktor omedelart! ''. ropade sköterskan.
En läkare och en annan sjuksköterska brast in till rummet och puttade ut alla människor ut rummet.
'' Vad händer med henne?''. sade läkaren.
'' Såret på hennes lungor är skadad igen..-''.
''-.. Det är inte bara hennes lungor, det är hennes hjärta!''. sade Läkaren och tittade på hjärtfrekvensen som ökat dramatiskt.
'' Va? Men..-'', försökte sköterksan.
'' Vi måste få henne till operation omedelbart innan hennes hjärta ger upp!''. skrek läkaren och placerade en syrgasmask över min mun.
Jag stirrade upp med stora ögon i taket, smärtan i bröstet sakta försvinner samtidigt som mina andetag och ryck kom till ett stopp.
Sen blev allting svart.
FÖRLÅT!
Jag vet att jag sa att jag skulle uppdatera mer..
Men har haft mycket att göra på sista tiden!
Går ju i 9:an nu och det är mycket med betyg och så..
Kämpade med det här kapitlet för att de skulle bli så bra som möjligt.
Fick också massa hjälp av en av mina kompisar!
Det gjorde kapitlet ännu bättre!
Hoppas ni gillar de!
Kram!
Omg du är sjukt grym!!!! Håller inte alls med dem andra kommentaren!!!! Läser danger Och din är inte alls lik!!!
Älskar dig!!
Justin måste komna tillbaka till henne!! Hatar Bruce
Åh så sjukt bra! Cass får inte dö! Jag tycker inte att du härmar någon novell alls! Du är bäst! Kram
Åå herregud det är så spännande att jag blir tokig :-D
Så sjukt bra men det ska bli Justin och Cassandra igen jag hatar verkligen Bruce just nu. Det ska bli ett lyckligt slut det måste det bli. Snälla det måste bli Cass och Justin igen annars kommer det inte bli kul och läsa längre.
HERREGUD VAD BRA HELT SJUKT DU SKRIVER SOM EN JÄVLA ÄNGEL OMG JAG ÄR SÅ ORDLÖS ASSÅ HJR FAN HUR FAN KAN MAN SKRIVA SÅ HÄR JÄVLA BRA ASSÅ VET INTE VAD JAG SKA SKRIVA HERREGUD DINA KAPITELL GÖR MINA DAGAR LOVE U
äntligen, gud vad jag har längtat efter dehär kapitlet!:D
så jävla braaaaaaaaaaaaaa
OMG JA DÖR, SKITBRA OCH BTW JAG GÅR OCKSÅ I NIAN YAY HAHAHA :)
Säger som några där uppe, håll kolla på namnen!! Läs igenom kapitlena innan du publicerar dom för det blir väldigt förvirrande men alla namnen.. Men annars jätte bra som vanligt! Puss
Skit bra
Sjukt bra! Hon kommer klara sig, annars skulle det inte komma någon Part 2 till novellen. Inget illa menat spänningen är fortfarande i topp. ♥
jätte bra:)
OMG ASSÅ JAG DÖÖÖÖÖÖÖR SÅ SJUKT BRAA