CASSANDRAS PERSPEKTIV:

Efter att ha lämnat mitt förstörda rum och killarna gick jag ner längs korridoren. 
Det som snurrade i mitt huvud var att Justin sett vad jag hade spart. 
Han såg att ja hade kvar halsbandet jag gav honom. 
En del av mig skämdes en annan del älskade det. 
Jag var tvungen att lägga mina känslor för Justin åt sidan och fokusera på varför jag verkligen är här. 
För att ta ner Slyder. 
Och få tillbaka Justin men det får vänta. 
Jag behövde få min revange på att han tog min syster ifrån mig. 
Han tog en oskyldig människas liv och det ska han få igen för. 
Jag gick med huvudet högt mot rummet längre ner i korridoren. 
Mitt hjärta dunkade fortare och fortare bara av tanken. 
Jag ska sova tillsammans med Justin. 
En sak är säker, han var inte glad över det. 
Och jag kan säga att en del av mig var inte glad över de heller. 
Hur skulle det här gå? 
Vi skulle ligga i samma säng. 
Vi skulle dela samma täcke, samma rum. 
I, ja kanske flera dagar, veckor. 
Tills mitt rum är färdig renoverat, och det kan ta hur länge som helst. 

Jag öppnade dörren till Justins rum och gick in. 
Helt ärligt hade jag inte varit här inne och det såg tusen gånger bättre ut än vad mitt rum såg ut. 
Rummet var hur stort som helst, och inte på tala om sängen. 
Bortsett från grejer som var ner körda på golvet var det riktigt snyggt.
Jag la min väska på golvet och slängde mig i den bäddade stora sängen. 
Hela jag slappnade av och pustade ut.
Sängen var gudomligt skön, jag förstog direkt att jag skulle sova som en gud här. 
Jag hörde hur någon harklade sig och när jag kollade upp mötte jag Justins blick. 
'Bitch mode activated!' tänkte jag för mig själv och satte mig upp i sängen.
Justin har sett mig tillräkligt svag, nu får det vara nog på det. 
På något sett måste jag bevisa att jag inte är blyg och svag som jag var förut. 
'' Ville du nått eller?''. sade jag och la armarna i kors. 
'' Vi måste sätta upp regler!''. sade han och la också armarna i kors. 

Mina ögon bryn höjdes. 
'' Vad för regler?''. 
'' Du håller dig på den vänstra sidan av sängen, lämnar mitt rum när jag ber om det, och förfan stöka inte ner med massa kläder!''. sade Justin. 
Jag nickade. '' Okej, funkar bra för mig!''. 
Justin nickade och gick ner. 
Strax efter gick jag ner efter honom och slog mig ner i vardagsrummet med resten av gänget. 

'' Har dom snott något?''. sade Alex. 
Roy skakade på huvudet. '' Bara vänt upp och ner på hela stället!''. 
'' Dom jävlarna ska fan få för det här! Vi måste snacka med dom!!''. röt Justin.
'' Men jag tror inte det är något bra ide!''. sade Nick.
'' Inga men!! Ska vi låta dom idioterna göra så här och vi ska inte göra något tillbaka? Vad händer om dom placerar en bomb här? Eller värre hemma hos Veronica?''. sade Justin och drog Veronicas kropp närme sin. 
'' Det kommer dom inte..'. sade Nolan.
'' Hur fan vet du det? Vi måste visa dom jävlarna vilka dem bråkar med!''. 
Jag såg hur Justin var riktigt förbannad. 
Direkt förstog jag att en del av ilskan var för han var tvungen att dela säng med mig. 
'' Så jag tycker vi ska ta och ge dom ett litet besök..''. sade Justin och log lömskt. 
En suck lämnade Roys strupe. 
'' Det här kommer bli kul.. Men dom låter ingen med pistol komma in hos dom..''. 

'' Vem sa något om att vi ska ha pistolerna så dom ser?''. flinade Justin.

Jag suckade och drog ner klänning jag hade om min kropp. 
Irriterat smetade jag ut lite rött läppstift på mina läppar innan jag skådade mig själv i spegeln.
Jag kunde inte fatta hur dom fick mig göra det här. 
Outfiten dom gett mig kunde lätt distrahera 20 mycket farliga men. 
Men varför var jag den som var tvunegn att bära den?
Jo för Veronica var för feg för att distrahera men och för Justin inte gick med på det. 
Men han gick naturligtvis med på att få mig se ut som en desperat hora. 
Jag tog min lilla pistol och stoppade den vid min svank i troskanten.
Det var omöjligt att se den, tack och lov. 
När jag var klar klev jag ut ur Justins rum och gick ner till nedervåningen där alla satt och väntade. 
Helt klart var jag nervös, kanske såg jag för slampig ut? 
Eller för lite? 
Jag tog ett djupt andetag och blundade hårt innan jag gick in till vardagsrummet. 
'' Så ska vi gå?''. sade jag och satte på min attityd och log falskt. 



Skulle jag bära den här klänningen ikväll var jag tvungen att ha attityd annars var det kört för mig. 
Blickarna vändes mot mig och hakorna föll till golvet. 
'' Daaamn!''. sade Nolan och slickade sig om läpparna. 
'' Jag kan fortfarande inte förstå att ni får mig bära den här klänningen!''. muttrade jag och drog den lite längre ner om min kropp. 
'' Du ser ju bra ut!''. sade Nick och log. 
'' Du är skyldig mig något bara så du vet!''. sade jag och suckade. 
Jag kände en speciell blick brände på min kropp. 
Justins. 
Hans hungriga blick gick sagta ner för min kropp och sedan slickade han sig om sina läppar. 
Jag bet mig hårt i läppen och tittade snabbt bort. 
Ska jag vara ärlig fick det mina fjärilar i magen vakna till liv. 
'' Va i helvete glor du på henne för?''. fräste en ljus röst. 
Jag sneglade mot Justins håll och såg Veronica sitta där med en arg min. 
'' Jag glodde inte på henne.. Jag bara.. Nej skit samma!''. sade han och ställde sig upp.
Han tog ett djupt andetag innan han sneglade på mig.
Jag kunde svära på att han slickade sig om läpparna när han mötte min blick. 
Men jag var tvungen att gömma den underbara känslan och glädjen jag kände. 
'' Okej, Veroncia du kommer i bilen med mig och Roy! Jag kan inte riskera att lämna dig ensam i huset efter det som hände!''. sade Justin. 
'' Vi har bara 1 bil där man får plats rätt många Justin, och vi ska ändå ta den vägen förbi hennes lägenhet så vi kan släppa av henne!''. sade Nick. 

Nick, Seth, Nolan, Alex skulle åka i samma bil medans jag skulle ta min och Roy ta sin lilla ferarri. 
'' Justin du får åka med Cassandra i hennes bil!''. 
Både mina och Justins ögon vidgades och en röst skrek till.
'' Va?!''. 
Det var Veronica, hon såg irriterad ut som vanligt. 
'' Han kan inte åka med henne!!''. tjöt hon och pekade på mig. '' Jag vill inte ha honom någonstans nära slynan!''. spottade hon äcklat fram. 

Ilskan bubblade upp inom mig.
'' Vad kallade du mig!?!''. fräste jag. 
'' Du hörde vad jag kallade dig di-..''. 

'' Ursäkta mig, men vem fan är det som ska dela säng med din lilla pojkvän här?''. sade jag ilsket och la armarna i kors. 
Hennes haka föll till golvet och desamma med resten.
Vi hade snackat och vi skulle inte berätta att jag skulle dela säng med Justin för Veronica. 
Men ja, ändrade planer. 
'' Justin!''. tjöt hon och vände sig om mot Justin som stog med handen för ansiktet.
'' Vafan Cassandra, kan du aldrig hålla käft?''. 
Mina ögon bryn höjdes. '' Ursäkta? Men jag tyckte den lilla billiga horan förtjänade att veta att hennes pojkvän ska dela säng med en annan tjej dom kommande veckorna!''. 
Ett lömskt flin spreds på mina läppar och Justin spände hårt käken. 
Sekunden senare började Veronica skrika på honom och slängde med armarna i ren ilska åt alla håll. 
'' MEN FÖRFAN VERONICA!''. utbrat Justin. '' Vi är mitt uppe i en farlig situation här, skärp dig för fan! Nån kanske blir dödad ikväll och det ända du bryr dig om är att en annan tjej än du ska dela säng med mig? Gör inte det en sån stor grej av det..''. 
Veronica la irriterat armarna i kors och suckade. 
'' OKEJ! Förlåt..''. 
Hon skickade mig en smutsig blick innan hon tittade bort. 



'' Kom över det snälla!''. flinade jag och tittade bitchigt på henne. '' Trotts allt, jag kommer dela säng med honom en välldit lång tid så det är lika bra att du vänjer dig!''. sade jag och log snett. 
Jag såg hur ilskan steg inom henne och Justin tog snabbt tag i hennes arm innan hon skulle slänga sig på mig.
'' Okej, då åker vi!''. sade Nolan fort och lämnade huset med resten bakom sig. 
Jag tog mina bilnycklar och la dom i min väska innan jag gick ut till min bil.

Med ett lömskt leende gick jag ner längs trä trappan och hörde hur nån sprang bakom mig. 
'' Tja, kan jag-..''. 
''-.. Nej!''. sade jag direkt.
Justin rynkade på ögonbrynen i irritation. 
'' Säg bara vägen och vi kommer komma dit i tid!''. sade jag och ryckte på axlarna.
'' Sen när blev du en jävla tankeläsare?''. muttrade Justin. 
'' Sen när brydde du dig om vad jag var?''. käftade jag tillbaka innan jag hoppade in i min bil. 
Justin gav ifrån sig ett irriterat stn innan han klev in i passagerar sidan. 
Ett hest skratt lämnade min strupe innan jag startade bilen och började köra. 
Glöm och dröm att han skulle få köra min bil. 

Det var skrämmande hur mycket både han och jag hade förendrats under den tid som vi tillbringat ifrån varandra.
Jag tror det skrämde oss båda. 
Det kändes som vi var helt andra personer men ändå inte. 
Kommer vi någonsin komma tillbaka till det gamla Cassandra och Justin?
Eller kommer vårt förhållande alltid vara surt och vi är irriterade på varandra?

Jag sneglade på Jusitn som satt nervös och kliade sig i nacken.
Direkt kunde jag förstå att han ville säga något. 
Men varför var han för feg för att säga det?
Han har sårat mig tillräkligt och jag tror inte det finns något som skulle göra ondare nu.

'' Du gömde dem..''. utrbsat han plötsligt. 
Jag förstog inte vad han menade och direkt kände jag hans blick bränna i mitt ansikte. 
Hastigt rynkade jag ögonbrynen och kastade en snabb blick på honom innan jag låste min blick på vägen. 
'' Vadå?''. 
'' Du gömde dom under din tröja!''. sade han. 
'' Vad prata-..''.
''-.. En bild på oss och halsbandet jag gav dig! Jag såg dig gömma dom under din tröja!''. 

Jag slickade mig hastigt om läpparna och kände hur mitt hjärta stannade för en sekund.
Hastigt drog jag till med en lögn. 
'' Jag vet inte vad du pratar om!''. sade jag tyst. 
Justin skrockade hastigt. '' Du suger på att spela du, visste du det?''. 
Mina ögon bryn höjdes. '' Ja, du suger på att försöka göra en konversation, visste du det?''. fräste jag. 
Ett självbelåtet flin drog i hörnen på Justins läppar vilket fick mig bli irriterad.
'' Försök inte byta ämne!''. sade han retsamt vilket fick mitt grepp om ratten bli hårdare. 
Jag tog ett djupt andetag och andades lugnt. 

Jag kände mig kränkt och besviken. 
Det var osm om han använde det här emot mig, precis som han använde sitt förlutna mot mig. 
Han hade inte rött att göra det här, och jag var så dum att jag lät honom, det var eftersom jag inte hade något annat val. 
Jag var tvungen att ta konsekvenserna. 
Det var en konstig känsla att ha honom så nära, men ändå så långt borta. 
Jag hatade honom och älskade honom på samma gång. 
'' Jag vet vad jag såg Cassandra! Och du vet att jag vet. Så sluta försöka övertyga dig något annat. Och sluta försöka övertyga mig  och det a-..''. 
''-.. Jag försöker inte övertyga någon!''. tjöt jag högt. 
'' Då avslutade du det här jävla spelet och åker tillbaka till Stratford där du hör hemma!''. skrek Jusitn. 
Hastigt smällde jag ner min fot på bromsarna vilket orsakade bilen komma i ett omedelbart stopp. 
Justin snubblade fram i ren chocket och tittade på mig som om jag inte var riktigt klok. 
'' Lyssna på mig!! Och lyssna bra..''. muttrade jag förbannat och tittade på honom.
Jag svär på att han kunde se min ilska i mina ögon. 
Jag tog ett tungt skakigt antetag och spände käken. 
'' Du har uppenbarligen inte fått mitt medelande om du tror att jag fortfarande är den 'lätt manipulerade' tjej du sett mig som! För jag är inte henne, hon är inte här och hon kommer aldrig tillbaka! Jag lämnade den tjejen tillbaka i Stratford tillsammans med mina vänner och mitt liv! Och vet u vad som är roligt? Att du är den som håller på att försöka övertyga dig själv om att det här är allt ett litet idiotiskt spel, men det är det inte!''. fräste jag fram. 
Ilskan tog nästan över mig och jag såg att Justin var en gnutta rädd. 
'' Jag spelar inte och jag tänker fan inte låta dig kasta runt mig som en jävla docka! Inte den här gången, Justin! Jag är här för ett syfte oavsett du gillar det eller inte! Så suck it up och lär dig hantera det!''. fortsatte jag och höjde min röst ännu mer. 
Jusitn skakade genast på huvudet. 
'' Vad har hänt med dig?''. 
'' Åh, så du vill veta vad som hände? Varför inte ta en ordentlig titt framför dig?''. sade jag och skrattade sarkastiskt. '' Eller ännu bättre, ta en titt i spegeln!  Det här..''. sade jag och pekade på oss.
'' Det här hände. Men oavsett hur förtvivlad du är, stannar inte livet för din sorg..
Förendrades jag? Ja, ja det gjorde jag!''. 
Jag vet inte vad som hände.
Känslorna tog över mig och jag började rabbla ut saker, saker jag visste jag skulle ångra..
'' Jag försökte ge dig en del av mig men i slutändan bara drog du.. Så det här är min fråga, när du förlorar den viktigaste personen i hela världen, vart tar all kärlek vägen? var?''. sade jag och röck på mina axlar.
Jag kände hur mina ögonlock blev tunga igen och tårarna ville upp.
Jag tittade på Justin och såg hur hans adams äpple guppade upp och ner och styrde blicken ifrån mig. 
Sekunden senare mötte han min blick och spände käken. 
'' Fråga inte en sån där fråga när du vet att det bara kommer såra dig!''. mumlade han.
Ett humorlöst skratt lämnade min strupe. 
'' Aa tjena, som om jag inte varit med om det förut!''. fräste jag innan jag startade bilen igen.

---

 

FICK UT ETT!!

VAD TYCKER NI?!?!:D

Fick några kommentarer om att ställa tid inställda inlägg. 
Och jag funderar faktist på det, men jag kommer börja skriva på dom imorgon. 
Och dom kanske inte är så långa. 

Sen vet jag inte hur många jag ska ta varje vecka heller! 

Vi får se hur det blir! :) 

Kram älskar er!