Jag har haft så himla mycket som hänt i mitt liv de senaste månaderna.
Både positivt och negativt.

Så jag har helt enkelt inte haft tid till att blogga.
Är super ledsen för det då jag vet att ni vill ha nya kapitell.. 

Många tjatar och frågar när nästa kommer och helt ärligt vet jag inte.

Detta är första gången jag är inne på bloggen sen jag la upp de senaste inlägget..

Helt ärligt har jag inte vågat då jag vet att ni alla är besvikna på mig.

Jag tror jag kommer lägga ner bloggen tills vidare, ber så hemskt mycket om ursäkt men min utbildning och hälsa kommer i detta läge först.
Så nästa kapitell kommer inte komma på ett bra tag.. 
Iallafall inte tills jag mår bättre..

Förlåt så himla mycket, jag är så tacksam över att ni tar er tid att läsa mina inlägg och stöttat mig genom att vara mina ''fans'', jag älskar er så mycket för de. 
Men nu känner jag att jag kommer gå sönder om jag inte tar tag i mitt liv.
Och jag måste lägga ner bloggen ett tag nu och jag kommer fortsätta skriva.
Men det är om ett tag.

Jag kommer skriva klart denna novell, var lugna.
Men det kommer dröja.

Kram M

 

 

'' Shit Cassandra!''. viskade Justin fram samtidigt som vi drog efter andan. 
Ett leende spreds på mina läppar och jag kysste hono igen, denna gång en kort. 
'' Vad är de Justin?''. frågade jag och satte mig brevid honom istället för i hans knä. 
Han suckade och vände sig något andfådd mot mig. 

'' Jag kan inte vänta tills att vara i dig! Shit du anar inte hur länge jag väntat!''. 

Jag kände en konstig upphetsande känsla inom mig, men direkt ignorerade jag den känslan och tittade på honom utryckslöst.
Hur kunde jag varit så dum och tro att jag hade missförstått Justin? 
Hur kunde jag ha trott att han inte bara ville ha mig för sex?
Jag var smartare än så.
Men hur kunde jag varit så dum?!

Jag ställde mig upp ursinnigt så vatten for åt alla håll. 
Justin stirrade upp på mig, chockad över min plötsliga rörelse. 
'' Vad gör-..''. började han men jag avbrt honom när jag kom ut ur badkaret.
'' Håll käften Justin!''. fräste jag åt honom. 
Jag tog en av handukarna som låg på bänken lite längre bort och började torka av min kropp. 
Hans blick drogs hungrigt över min kropp och jag tittade bort i avsky.
Han var en gris, att jag trott att han förändrats.

'' Ser du de här?''. röt jag och pekade på min kropp.
Hans ögon fixerades på mig och han nickade tyst.
'' Det är inte ett jävla objekt för dig att hålla på med sen kasta bort! Om du nu är så jävla desperat att knulla någon så är jag säker på att Veronica inte skulle ha något emot att du låg med henne! Så varför fortsätta försöka med mig? Va Justin?! Det är itne som de inte finns fler tjejer som vill ligga med dig!''.
Min röst höll sig stadig under hela meningarna trotts ilskan som bubblade inom mig. 
Justin stog tyst en stund till och jag började känna mig något dum över mitt utbrott. 
Hade jag överreagerat?
Nej, du överreagerade inte alls.
Dina föräldrar uppfostrade dig bättre än att låta någon idiot hålla på med dig i en bubbelpool, intalade jag mig själv. 
'' Så..''. frågade jag med en monoton röst.

'' Så vad? Jag förstår itne vad du vill att jag ska säga?'. sa han. 
Jag rullade hastigt mina ögon. '' Varför försöker du ligga med mig?''. 
'' För jag vill ha dig! Är de så svårt att förstå?''. fröklarade han och jag blängde strängt på honom. 

'' Du måste sluta försöka att ligga med mig. Det kommer inte hända.. Få in det i ditt uppstoppade huvud..''. sade jag irriterat.
'' Aj, den där gjorde ont!''. sade han och la en hand över hans hjärta som om han var i verklig smärta. '' Ska vi göra en deal Cassandra?''. 
Mina ögon vidgades när han sa det. 
Mitt sinne skrev att inte lita på något han sa, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nyfiken. 
'' Vad för slags deal?''.
Ett leende spreds på hans läppar. 
'' Om du kan låta bli att kyssa mig innan gänget kommer hem så lovar jag dig att jag kommer låta dig vara. Men klarar du inte de är du skyldig mig en riktigt bra kväll i sängen!''. 

Mina ögonbryn höjdes.
Vad var det här för slags deal?
Innan jag ens han stoppa mig själv rann orden ur min mun.
'' Kör på!''. 
Justins leende blev om nu möjligt större och han nickade.
'' Perfekt!''. 

 

Ca 20 minuter senare satt jag i soffan framför 'The First Time' med en stor glass bytta på bröstet som jag käkade ur.
Justin var i duschen så jag passade på att njuta av den tid jag hade ensam.

Jag hade kommit ungefär 30 minuter in i filmen då Justin kom in i vardagsrummet.
Han lyfte mina ben och satte sig med dem i hans knä.
Jag hade brett ut mig av en andledning. 
Det fanns plats i den andra soffan, ändå skulle han sitta här.
'' Du vet att det finns plats i den andra soffan va?''. muttrade jag och tog en sked glass.
Han nickade genast. '' Japp, men kände att jag ville sitta här!''. 

Jag himlade genast med ögonen och tittade tillbaka på filmen. 

Jag kände hur Justins blick inte var på filmen, utan mig!
Snabbt bet jag mig i läppen för att inte le.
På något sett vart jag helt varm inombords när han tittade på mig, iallefall på det sättet.
Efter någon minut vände jag blicken tillbaka till honom och mötte hans blick.
Hans ögon glimmade och hans läppar var formade i ett stort leende.
'' Vad?''. sade jag och bet mig i läppen.
'' Nej inget! Jag tycker bara om att titta på dig!''. sade han och flinade.
Mina ögonbryn höjdes. '' Jasså? Varför det?''. 
'' För du är så otroligt vacker!''. 
Jag kände hur värmen steg upp till mina kinder och genast förstog jag att jag såg ut som en tomat.
Ett hest skratt lämnade hans strupe innan vi båda tittade på varandra i tystnad.
Våra blickar var som fast i varandras och ska jag vara ärlig kändes de otroligt underbart.
De där glimmet i ögonen han hade har jag inte sett honom ha sen vi var tillsammans. 
Då menar jag under den 'bra tiden'. 
Vi bara låg där och tittade på varandra med små leenden.
Tills Justin bröt tystnaden.
'' Får jag kyssa dig?''. frågade han och blev genast seriös.
Jag kände genast hur frågan övervällmigade mig och jag visste inte vad jag skulle säga.
Jag bet mig hårt i läppen och tittade djupt in i hans ögon.
'' Du kan väl göra ett försök och se om du lyckas?''. sade jag ochlog milt.

Han tittade på mig med ett snett leende och lade sig över mig, dock inte med all sin tygn och skrattade till.
'' Det kommer göra ont när du vänder bort huvudet!''. flinade han.
'' Vem har sagt att jag kommer vända bort huvudet?''. 

Hans snea leende blev genast större och hans läppar närmade sig mina.
Jag kände hur mitt hjärta slog fortare och fortare, det var inte alls länge sen vi kysstes, varför ska jag då vara så nervös?
Mitt tänkande blev tvärt avbruten av att Justins läppar pressades mot mina i en mjuk kyss.
Genast kysste jag tillbaka och jag kände hur ett leende började formas på hans läppar.
Vilket gjorde att ett leende formades på mina och kyssen blev förstörd.
'' Varför ler du?''. frågade jag och skrattade till.
'' För jag trodde aldrig du skulle låta mig kyssa dig!''. 

Jag flinade och bet mig i läppen innan jag tittade ner för att undvika hans blick. 
Det blev genast tyst och Justin låg fortfarande över mig.
'' Vad tänker du på?''. frågade han och jag tittade upp.
'' Vad håller vi på med?''. mumlade jag fram likt en viskning. ''Vi har inte träffats på flera veckor och sista gången vi träffades var det inte speciellt bra och nu kysser vi varandra? Jag är så förvirrad just nu, över allt det här!''. 

Justin suckade genast och satte sig upp och drog tvärt med mig upp i hans knä.
Jag satte mig gränsle över honom och tittade ner.
'' Jag... Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag är så jävla ledsen över hur saker och ting slutade mellan oss! Jag var en jävla idiot i slutet och varför det tog en sån tid för mig att inse det vet jag inte! Saker och ting fick mig tänka och det blev som det blev. Jag hade aldrig menat för dig att hamna på sjukhuset, det var jag som skulle bli skjuten inte du! Han som gjorde det har iallafall betalat..''. mumlade Justin och tog min hand.
Jag tittade nervöst upp och mötte hans blick.
'' Jag vill inte bli sårad igen..''. 

'' Du kommer inte bli sårad igen Cass!''. 

Jag rös av hur han använde mitt smeknamn, det har han inte gjort på flera veckor.
Det har ingen gjort.
'' Du är en annan person nu Justin! Jag vet inte vem du är längre..''. mumlade jag.
Han suckade återigen. '' Utan dig blev jag en annan person. Det var du fick fram det bra i mig och det har ingen annan gjort! ''. 

Jag skulle precis öppna munnen då min mobil genast började ringa.
Frågandes tog jag upp mobilen och såg att den som ringde var okänd.
Genast satte jag mig brevid Justin och svarade telefonen.
'' Hallå?''. 

'' Är det här Miss Cassandra Davids?''. frågade en kvinna.
'' Eh.. Vem frågar?''.
'' Mitt namn är Cheryl Holme och jag kommer från Los Angeles polis!''. 
Jag tappade genast hakan, hur kunde dom få detta nummer?
Det var ytterst få som hade detta nummer.
'' Eh.. Ja det är Cassandra!''. 

'' Bra, vi behöver dig genast på stationen. Kan du komma direkt?''.
Jag mötte Justins blick oroligt och han blev genast stressad när jag kollade sådär på honom. 
'' Vad gäller det?''. 
'' Det är en man här som säger att han är din pappa och pratar endast med dig!''. 
Mitt hjärta stannade och det kändes som tiden stog still.
Jag blev ytterst yr och höll på att tappa mobilen.
'' J-jag kommer dire-ekt!''. sade jag och la snabbt på samtalet.
Justin tittade oroligt på mig men jag fick inte ut ett ord.
Var det verkligen min  pappa?.
'' Cass?! Vem var det?!''. 

'' Polisen!''. viskade jag chockat fram.
Han blev genast vit i ansiktet och jag kunde förstå varför. 
'' Vad ville dom?!''. frågade han med panik i rösten.
'' M-min pappa är där..''. 

Han blev genast lugnare då det inte var om honom men jag såg att han var lika chockad som mig.
'' Din pappa?''.
Jag nickade. '' Vi måste dit nu Justin! Han pratar endast med mig!''. 
Justin ställde sig genast upp och sträckte ut handen.

'' Självklart!''.

Jag log milt innan jag tog hans hand och vi skyndade oss ut i hallen.
Detta var nog den snabbaste tiden jag har på att sätta på mig ytterkläder och rusa ut i bilen, desamma med Justin.
Justin startade bilen och började köra. 
Alla möjliga frågor for runt i mitt huvud.
Var det verkligen min pappa?
Vad ville han?
Varför just nu?
Jag tog genast ett djupt andetag och försökte lugna ner mig.
Jag stressade upp mig för mycket vilket verkligen inte var bra för min hälsa. 

Mina tankar avbrösts av att Justins hand flätade in sig i min och han gav mig en lugn blick. 
Med ett litet leende kramade jag om hans hand och slappnade av.
'' Det kommer gå bra, jag kommer inte lämna din sida om du inte ber mig göra det!''. sade Justin och hela jag rös av lycka.
Jag visste dock inte vad jag skule säga så jag nickade lugnt och fokuserade på vägen.

När vi äntligen kom till polis stationen skyndade jag mig ut ur bilen och joggade mot ingången.
Justin var hack i häl och vi båda skyndade oss fram till receptionen.
'' Cassandra Davids!''. sade jag.
Kvinnan bakom disken nickade och ropade på någon som strax efter kom fram från rummet bakom receptionen.
'' Miss davids? Jag är Cheryl, vi pratades vid i telefon?''. sade hon och sträckte fram handen.
Jag nickade och skakade hennes hand lugnt.
'' Vart är han?''. frågade jag.
'' Du får välja om du vill träffa honom ensam eller ha någon med dig. Det kommer stå en polis utanför rummet som du kan ropa på om du behöver hjälp!''. 
Justin kramade om min hand och log milt mot mig.
'' Jag vill gå själv!''. sade jag.
Cheryl nickade och bad oss följa efter henne.
Vi gick en bit in i polis stationen till en dörr med ''FÖRHÖR'' på.
Jag tog ett djupt andetag och öppnade dörren och gick in. 
När jag kom in i rummet satt en man vid bordet som jag väl kände igen.
Det var min såkallade pappa. 
Jag har inte träffat honom på flera år.
Hans blick mötte min och hans läppar formade till ett leende.
Jag höll mitt ansiktsutryck hårt och satte mig framför honom vid bordet.
'' Hej prinsessan!''. sade han och log stort.
'' Kalla mig inte det!''. fräste jag.
Han höjde ögonbrynen och skrattade till.
'' Jag är din pappa!''. 
'' Nej du förlorade den titeln när du lämnade mig!''. fräste jag fram och lutade mig bakåt i stolen.
Han skrattade återigen till. 
'' Jag ser att min lilla flicka har blivit tuff!''. 
'' Nej du lärde bara aldrig känna mig!''. 
Jag la armarna i kors och suckade.
'' Så vad vill du? Du har inte har något intresse till att träffa mig tidigare. Varför nu?''. 

'' Är det din såkallade pojkvän Justin som fått dig så här tuff?''. 
Hans ord chockade mig.
Hur visste han att jag och Justin varit tillsammans?

'' Jag vet mycket om dig Cassandra, underskatta mig inte!''. fortsatte han.
'' För att svara på din fråga, nej han har inte fått mig så här tuff. Han fick mig bara inse vem jag egentligen var!''. sade jag kallt. '' Nu svara på min fråga, vad vill du?''. 
Han skrattade och lutade sig tillbaka i stolen som jag.
'' Får jag inte bara träffa min dotter?''. 
Jag himlade med ögonen och suckade. ''Genom att gå till polisen? Vad vill du?''. 
'' Vem har sagt att jag vill något?''. flinade han.
Jag blev bara så irriterad av att se på honom.
'' Du kanske vill ta in Justin? Jag antar att han står utanför och väntar! Låt din pappa träffa din kille nu då!''. 
'' Jasså det vill du?''. flinade jag falskt.
Jag visste att Justin hatade min pappa lika mycket som jag och att han skulle slå till honom bara han öppnade käften.
Jag reste mig upp och öppnade dörren och mötte genast Justins blick.
'' Kom!''. 
Han nickade och gick in i rummet bakom mig och stängde dörren.
Han vände sedan blicken till min pappa och jag såg ilskan i hans ögon.
Jag slog mig ner på stolen och såg hur han tog en av stolarna längs väggen och satte sig brevid mig.
'' Så det här är din kära pojkvän som är orsaken till att du blev skjuten?''. sade pappa och log mot Justin.
Justin höll sitt ansiktsutryck kallt som jag och titttade på honom som om han ville döda honom.
Genast tog jag Justins hand under bordet och kramade lugnande om den.
'' Det var inte hans fel och det vet du om du stalkat mig så mycket som jag tror!''. svarade jag irriterat.
'' Stalkat? Lilla gumman jag måste hålla koll på min dotter så hon inte hamnar i trubbel!''. 
Ilskan kokade upp inom mig. 
'' Hamna i trubbel? Vafan har jag gjort de senaste åren?! Vart har du varit då?!''. skrek jag ilsket.
Han höll upp händerna i försvar och skrattade.
'' Din gamla pappa har varit upptagen! Du verkade klara dig bra ändå!''. 
Justin slog näven ilsket i bordet och reste sig upp.
'' Vet du vafan du har utsatt Cassandra för?! Va?! Hennes syster dog och vart fan var du?! Du brydde dig inte om någon av dom som en fucking pappa ska göra? Du kan inte bara komma tillbaka en dag och tro att allt är som det var innan för det kommer det fan inte vara, du ska inte skada Cassandra ännu en gång fattar du?!''. skrek Justin förbannat.
Jag tog tag i hans hand och drog ner han så han satte sig i stolen och bad han lugna sig.
'' Wow, vilken kille du skaffat Cassandra! Du lilla pojke ska inte säga något om skada Cassandra, du har gjort det åt mig!''. flinade pappa.
Justin reste sig åter igen upp så stolen flög bak i marken och han tog tag pappa om halsen.
'' Jag skulle inte tveka att bryta nacken av dig men för det första är du Cassandras pappa och för det andra är vi på en polisstation, hade vi inte vart det hade du varit död för flera minuter sedan! Så säg vafan du vill henne och låt henne vara!''. röt Justin ilsket. 
Han släppte sedan pappa och satte sig ner återigen och tog djupa andetag.
Jag brydde mig inte om han skrämde min såkallade pappa för han förtjänar det. 
'' Wow! Vilket temperament! Men nu till saken! Jag behöver pengar!''. 
Både jag och Justin skrattade falskt och tittade löjligt på honom.
'' Du tror vi kommer ge dig pengar?''. sade jag och skakade på huvudet.
'' Ja! Annars kommer de sluta illa!''. 
'' Skulle inte tro det va!''.
'' Jo! Jag är skyldig The Krays pengar och får dom inte dom kommer dom skada dig!''. 
Både jag och Justin tittade chockat på honom.
'' Varför är du skyldig dom pengar?''.
'' Därför! Jag behöver 500,000kr så fort som möjligt! Jag ville inte att dom skadar dig!''. sade han och tittade på mig.
'' Vi klarar av dom! Dom är inget problem!''. sade Justin och tittade på mig.'' Jag kommer inte lämna hennes sida!''. 
'' Kan vi gå?''. frågade jag Justin. 
Det här kändes meningslöst. 
The Krays kunde vi försvara oss mot. 
Men på något sätt kändes det som det var något mer, men jag beslöt att släppa det för jag vet att jag är säker med gänget. 
Justin nickade och vi båda reste oss upp och gick mot utgången.
'' Cassandra vänta!''. ropade pappa efter mig. 
Jag suckade och vände mig om. '' Vad?''.
'' Snälla ta hand om dig! Du är inte säker någonstans!''. 
Jag himlade med ögonen och lämnade rummet med en smäll. 
Cheryl mötte oss utanför rummet och tittade frågandes på oss.
'' Han ville inget speciellt! Bara ha pengar, jag vet dock att han är inblandad i många dödsfall och gäng! Så kolla in mer på det!''. sade jag och Cheryl nickade.
Hon skulle precis öppna munnen och säga något då jag började gå mot utgången.
Just nu ville jag bara ut här i från och ta frisk luft.
Det här blev för mycket för mig, för mycket frågor i mitt huvud.
Justin kom joggandes bakom mig och följde med mg ut.
Jag gick fram till bilen och lutade mig mot den och drog handen frustrerat genom mitt hår.
Justin var snabb att lägga armarna om mig och ge mig en mjuk kram. 
Jag pustade ut och lutade mig mot honom.
'' Vad hände?''. frågade han lika chockad som jag.
'' Jag vet inte! Kan vi inte bara åka här ifrån?''. mumlade jag.
Han nickade genast och öppnade dörren åt mig så jag kunde kliva in i bilen innan han hoppade in på sin sida av bilen och började köra.

Jag gick in i huset, Justins hand i min, våra fingrar intrasslade med varandra.
Lamporna i huset var avstängde, mörkret som omgav mig och Justin var nästan kvävande med den spänning och ilska som spreds från våra kroppar.
Vi båda var ytterst irriterade och på något sätt uppspelta. 
Vi gick in till det stora vardagsrummet i tystnad och i mörkret.
Jag släppte Justins hand och suckade.
'' Du kan sova på soffan!''. sa jag lite smått irriterat sen situationen tidigare. 
Bilder av en sovande Justin flashade runt i mitt huvud och jag bet mig genast i läppen. 
Han nickade men stog fortfarande framför mig och stirrade på mig. 
Jag rörde mig lite smått där jag stog och kände hur mina muskler var lite smått stela av hans intensiva blick. 
'' Är du okej?''. mumlade han och gick närme mig.
Jag tänkte genast igenom de som hände tidigare och de fick inte hända igen så jag backade men mot all min förmodan slog jag i väggen. 
Han fortsatte gå närmre mig med varje sekund vilket fick mitt hjärta slå fortare.
Jag och Justin förbannade i samma rum slutade inte bra, oftast i en säng.
'' B-bra!''. stammade jag nervöst fram och såg hur Justins ögon glimmade av nöje. 
Han stog otroligt nära mig vilket fick mig svälja hårt.

'' Jag tror dig inte!''. viskade han samtidigt som hans andedräkt av mint träffade mina läppar. '' Jag tror innerst inne att du bara tänker på hur vansinnigt desperat du är för att ligga med mig!''. 
Mina ögon vidgades av hans ord, men jag kände ingen kraft att putta bort honom.

'' Jag vill inte ligga med dig!''. mumlade jag. 
Justin skrattade åt mina försök att ljuga. '' Naturligvis gör du inte!''. sa han sarkastiskt. '' Ska jag göra dina fantasier verklighet Miss Davids?''. 
Min mage pirrade genast till och jag tittade upp i hans ögon.
HAns ögon hade mörknat av lust. 
Jag tror att mina ögon speglades i hans för han svepte ner och tryckte sina läppar mot mina.
Det tog min kropp ett tag att reagera på hans beröring och mina läppar började röra sig med hans.
Min mage skrek med nerver, mmen jag kände en ny känsla ta över mig som drog mian tänder över hans underläpp, bad om tillåtelse.
Men han vägrade ge mig tillåtelse.
Jag försökte igen men fick ingen tillåtelse heller.
Hans läppar var ordentligt stängd och fortfarande rörde sig mot mina. 

Jag började bli upprörd av hans vägran men kom sedan på att han tyckte om att ha kontroll. 
Jag slutade försöka och drog mian händer längs hans hals och sedan genom hans mjuka hår.
Snart nog var det hans tänder som drogs över mina och bad om tillåtelse som jag gav nästan omedelbart.
Hans tunga körde nu över min samtidigt som hans hand drogs ner till min midja och bar upp mig och slängde mig på soffan.
Hans läppar var fortfarande mit mina när jag föll bak i soffan med honom över mig. 
Medans vi kysstes flyttades hans hand till mitt lår och högre och högre upp. 
Det var då jag insåg vad detta skulle leda till.
Något som jag kanske skulle ångra. 

---

Har nått botten känner jag..

Mår verkligen inte bra, har inte gjort de på 2 månader nu.. 

Ber så hemskt mycket om ursäkt över att jag inte uppdaterat.
Det kommer tyvärr inte bli på ett tag..


Förlåt!!

'' Oavsett vad han gjort så behöver du bara ignorera honom.. Jag vet inte exakt vad ni sa till varandra men han är en kille som är som han är. Han har förendrats och det vi alla. Du behöver inte prata med honom eller något liknande, jag vet att det är svårt att bo i samma hus som han men du är stark och klarar det..''. 

Jag suckade och nickade.

Det blev tyst ett tag och jag måste erkänna att det var otroligt skönt..

'' Jag kan fortfarande inte fatta att han inte dumpade henne efter det hon gjorde mot mig..''. mumlade jag efter ett tag.

Kimberly tittade förvånande på mig.

'' Åh shit! Justin dumpade Veronica samma kväll som hon drogade dig, berättade inte jag det för dig?!''. sade Kimberly och hela jag frös till is. 

---

'' VA?!'' skrek jag. 
Kimberly tittade på mig med ett nervöst leende och undvek min blick. 
'' Jag trodde jag hade sagt det till dig!''. 
Jag tittade förvånat på henne och skakade på huvudet. 
'' Nej tydligen inte!! Vafan Kimberly!''. skrek jag frustrerat. 
'' Fölåt!! Det var absolut inte med mening!!''. 
Frustrerat drog jag handen genom mitt hår och tittade runt i rummet i ren panik.

Nu hade jag betett mig som en idiot mot Justin utan en anledning!
Hur dum kan man vara. 
Det var tyst ett tag.
Ett bra tag faktist och jag såg hur nervös Kimberly var.
'' Nu har jag betett mig som en idiot..''. andades jag ut.
'' Förlåt Cassandra! Jag trodde jag berättat det, förlåt så himla mycket!''. tjöt hon och bet sig hårt i läppen.
Jag släppte ut en stor suck och slickade mig om läpparna.
'' Det är okej, jag vet de nu iallafall..''. mumlade jag. 
Vad skulle jag göra nu?
Skulle jag gå ner och ignorera Justin eller be om ursäkt? 

'' Nu glömmer vi det här och går ner. Jag är hungrig.''. sade jag och reste mig upp. 
Kimberly följde nervöst efter mig och gick ner till köket med mig.

När vi kom ner till nedervåningen stog alla grabbar i hallen fullt på klädda med väskor i handen. 
Alla förutom Justin. 
JAg rynkade genast på ögonbrynen och tittade frågandes på dom.
'' Vart är ni på väg?''. frågade jag.
'' Vi har fått en grej vi måste fixa så fort som möjligt..''. sade Roy.
'' Kim du följer med, jag har packat en väska åt dig!''. sa Marcus.
Kimberly gick frågandes ner och tog väskan och tittade sedan på mig.
Hon var lika förvirrad som jag.

'' Vänta Vänta Vänta lite nu!! Varför har ni inte sagt något till mig?!''. tjöt jag.
'' Därför att du inte ska lämna huset med tanke på vad som hände!''. sade Alex.

En frustrerad suck lämnade min strupe. 

" Så ni lämnar mig här själv? De var ju bättre!" Fnös jag.

" Justin kommer vara din barnvakt!" Flinade Roy.

Genast himlade jag med ögonen och skakade på huvudet.

" Jag behöver ingen barnvakt och ni kunde faktist tagit med mig!" Mumlade jag surt.

" Vi vill inte riskera att du skadar dig, du måste vila Cassandra!" Sade Alex.

Jag skulle precis öppna munnen men blev genat avbruten.

" Kom nu, vi vill inte bli sena!" Sade Nolan och öppnade dörren och gick ut.

Alla började genast vinka lite lätt och log mot mig innan dom stängde dörren efter sig.

Med en suck vände jag blicken till platsen Justin stog på men fann den tom.

Jag hörde sedan skåp ifrån köket öppnas och visste direkt att han var där.

Och såklart var de här ett bra tillfälle att prata med honom, även fast jag inte ville.

Jag gick med tunga steg in till köket och fann Justin stå lurad mot köksbänken med ett glas mjölk i handen med blicken på mig.

" Så..." Började jag nervöst. " Hur länge kommer dom vara borta?" Sade jag lite smått obehagligt.

Justin ryckte genast på axlarna.

" Det kan vara allt från 2 dagar till 1 vecka! Svårt att säga.." Sade han med en hes röst som gjorde mig helt svag i benen.

Jag nickade genast och tittade nervöst ner i golvet.

" Ehm.. Jag går upp till rummet.." Mumlade jag och vände mig om och började gå ut från köket.

Jag hörde hur Justin tog ett djupt andetag bakom mig och precis innan jag lämnat köket ropade han efter mig.

" Cassandra vänta.." Sade han.

Nervöst vände jag mig om och mötte hans blick.

" Aa?" Sade jag med en ljus röst.

" Eh.. Jag.. Jag beställer hem Kina mat lite senare!" Sade han och vågade inte möta min blick.

Genast förstog jag att de va inte de han skulle säga, men jag betalt att inte säga något.

" Okej, de blir bra! " sade jag och log smått och lämnade fort köket och skyndade mig upp till rummet och stängde dörren om mig.

 

Det plingade till på nedervåningen och jag förstog direkt att de var Kina maten.

Jag hade varit upp på rummet i ca 3 timmar varav 1 timme spenderades i ett varmt bad.

På kroppen hade jag en stor t-shirt samt ett par mjukis shorts.

Snabbt drog jag på mig mina tofflor och sprang ner till nedervåningen.

När jag kom ner stängde Justin precis ytterdörren & huset fylldes direkt med lukten av Kina mat.

Jag log stort och skyndade mig ner för sista biten av trappan.

" Ska vi äta i vardagsrummet?" Frågade jag.

" Visst!" Sade Justin och log milt.

Medans han gick in till vardagsrummet med maten hämtade jag tallrikar och bestick.

Dricka samt glas var redan placerat på bordet och tvn var i gång.

" Vad vill du kolla på?" Frågade Justin och bet sig i läppen.

Det var fortfarande obehagligt mellan oss och de avskydde jag.

" Du väljer, helst action!" Flinade jag.

Jag såg hur Justins läppar ryckte uppåt innan han slog igång en film som precis börjat.

Vi började smått äta i tystnad med blickarna på tvn.

Men fokusen var på varandra.

Jag la de sista dom var kvar av min mat på bordet och lutade mig bak i soffan.

" Tror min mage kommer spricka!" Pustade jag ut.

Justin skrattade till och lutade sig bakåt som jag så våra armar och ben nuddades.

Genast föll de leende jag hade på läpparna och blicken föll ner på de ställen som våra kroppar möttes.

" Är du okej?" Frågade Justin och kliade sig nervöst i nacken.

" Vad skulle din flickvän säga om att du rörde mig?" Sade jag och tvingade fram ett leende.

Jag ville se hur han reagerade och jag visste att jag var duktig på att spela dum.

Han stirrade på mig med minnen öppen.

" Du kommer fånga flugor om du inte drar ihop käften.." Mumlade kag.

Han stängde genast sin mun men på något sett såg han fortfarande mållös ut.

" Vad pratar du om?" frågade han mållöst och tittade på mig.

Jag rullade genast med ögonen.

Jag svarade inte och efter någon sekund klickade de till i Justins hjärna.

Han började skratta och genast tittade jag på honom med höja ögonbryn.

Jag höjde mina ögonbryn förvånat och flinade. 

" Jag vet!" Sade jag.

Justin tittade frgpandes på mig och bearbetade de jag sa.

" Vänta va?! Du visste?!" 

Jag nickade och slickade mig om läpparna.

" Jag ville se hur du reagerade!" 

Justi pustade genast ut och tittade menande på mig.

" Vafan Cassandra.." Mumlade han lättnad.

" Så vad säger du? Ta ett dopp i bubbelpoolen på baksidan?" Flinade jag.

Hans ögon vidgades när mina ord sjunkit in i hans hjärna.

" Eh.. Va?".

Var de ända han fick fram.

" Bra jag möter dig där ute om 10 minuter!" Flinade jag och reste mig upp och lämnade vardagsrummet.

Då började allt sagta gå igenom mitt huvud.

Vad hade jag just gjort?!

 

Efter ca 5 minuters panik och svordomar drog jag på mig min röda bikini som var den ända som såg hyfsad ut efter branden.

Bara för att retas drog jag på mina shorts och t-shirten igen och tog ett djupt andetag.

Sedan lämnade jag rummet och gick nervöst ner för trappan ut på baksidan.

När jag äntligen kom fram till rummet bubbelpoolen var i gick jag fort in och stängde dörren efter mig.

Justin satt redan i den super stora bubbelpoolen och satte på bubblorna.

Jag gick fram till Justin och såg hur han vände blicken till mig.

Jag såg hur hans ögon borrade sig in mot min hus och gled längs min kropp.

Det pirrade genast till i magen och hela jag blev ännu mer nervös, jag hade inte tagit av mig kläderna än.

Snabbt vände jag blicken mot honom och drog så fort jag kunde av kläderna.

Det här var en av de mest obehagliga men ändå mest spännande saker jag gjort.

Jag vände mig om och började gå mot bubbelpoolen.

Justins blick gled ifrån min ner över mina bröst.

" Blicken här uppe!" Sade jag och fnissade till.

Han grymtade till som svar precis som jag nådde bubbelpoolen.

Jag placerade en hand på kanten och klev långsamt i de varma vattnet.

Jag suckade högt och satte mig bekvämare och lutade bak huvudet och lät mina muskler slappna av.
Känslan var otrolig, de var som jag varit stel i musklerna länge, och det skulle inte förvåna mig om jag varit de.

Tyvärr måste jag säga det här..

Men tror jag ska lägga ner bloggen efter den här novellen.
Som ni ser suger jag på att uppdatera och måste därför lägga ner bloggen.

Vill de absolut inte men nu börjar jag gymnasiet och massa nytt händer..

Jag har helt enkelt inte tid.. 

Så ska korta ner novellen lite nu..

Blir mellan 40-50 kapitell så de är snart slut.. 

Förlåt så himla mycket, men jag är så sjukt tacksam över att ni stannat och stöttat mig så här länge!

Kram på er

YAAAY!!

HAR INTERNET!! 

DOCK INTE åäö SA DET BLIR LITE SVART ATT SKRIVA HAHA!

 

SKA SKRIVA SA FORT JAG HAR TID, JAG LOVAR.
HAR VARIT LITE OMTUMLAD EFTER RESAN HIT SA JAG BER OM URSAKT!

 

 

 

KRAM PA ER!

Blogg.se har fuckat upp sig helt just nu..

Kan inte skriva inlägg och spara dom i utkast utan måste lägga upp dom direkt.
Kan inte ladda upp bilder, verkan på någon av mina bloggar här på blogg.se

Sedan ska jag bort i imorgon i 3 veckor och är osäker på om jag kan skriva.

Men så fort jag kommer dit jag ska så ska jag lägga upp ett inlägg och säga hur läget är.

Ni får hata mig hur mycket ni vill... 

Kram!

'' Tack för att du.. Ehm.. Tog hand om mig!''. viskade jag nervöst fram. Han vände sig om och låg på samma sett som mig och log milt. '' Jag lovade att jag skulle skydda dig, och det är precis vad jag gör!''. 

Jag kände hur hela jag bubblade av lycka av hans ord, det var något jag aldrig trott skulle hända och jag hade verkligen inte trott att han skulle säga det där.  Mina kinder blev en svag nyans av röd och direkt borrade jag ner ansiktet i kudden. Ett hest skratt lämnade Justins strupe. '' Kom här, sov!''. sade han och drog min kropp intill sin.  Jag la mitt huvud på hans bröst och kände hur han drog armarna om min kropp. Det var så här det skulle vara. 

 

 

 DAGEN EFTER: 
Jag vaknade upp av att mitt huvud gjorde något så fruktansvärt ont. 

Mina ögon öppnades sagta och det första jag såg var en tom sida brevid mig.

Genast satte jag mig upp i sängen och såg att sängen var tom. 

Justin måste gått upp tidigare än mig.
''Jag sneglade på klockan som visade att den var strax efter 15.00 på efter middagen. 

Med en suck reste jag mig upp och försökte hitta balansen innan jag gick in till toaletten.

Min första reaktion när jag såg mig själv i spegeln var illa.

Jag såg ut som ett monster. 

Fort hoppade jag in i duschen och tvättade håret samt kroppen noga.

När jag var klar klev jag ut och öppnade toalett dörren och gick ut till sovrummet.

Tack och lov var det fortfarande tomt så jag skyndade mig att ta på mig ett par shorts och ett linne och lägga mitt blöta hår över ena axeln innan jag tog min mobil som låg på sängbordet.

Det fanns ett antal sms från Bruce och Rick, förvånande när det bara var de som hade mitt nummer.

Ingen av dom skrev något speciellt dom bara undrade hur jag hade det och så. 

Snabbt svarade jag lite kort med att allt var okej för att inte få dom oroa sig innan jag gick ner till nedervåningen. När jag kom ner hörde jag Justins röst i vardagsrummet vilket fick mig vända min blick dit.

Han stog med ryggen emot mig och med telefonen mot örat.

'' Veronica kom igen!''. sade Justin och suckade.

Mina haka föll genast och all min fokus tappades.

Varför pratade han med Veronica? Hade inte dom gjort slut?

Jag insåg sen att, varför skulle Justin göra slut med Veronica för? 

Han älskade henne och oavsett vad hon gör mot mig kommer han alltid ha kvar henne.

Smärta ilade genom min kropp bara av tanken att han fortfarande har kvar henne efter att hon försökt dödat mig. Genast vände jag mig om och gick in till köket där Alex, Kimberly, Roy och Marcus satt och snackade. 

'' Godmorgon!''. mumlade jag.

Dom alla tittade förvånat på mig och sedan på varandra.

'' Eh.. Godmorgon!''. svarade Roy förvånat.

Jag hällde upp ett glas med juice i innan jag slog mig ner bredvid dem. 

'' Så vad ska vi göra idag?''. sade jag och hoppades på att jag skulle glömma tankarna jag haft några sekunder tidigare.

'' Eh.. Jadu..''. sade Roy och log milt.

Jag himlade med ögonen.

'' Var inte så jävla förvånade över att jag snackar, det är inte första gången jag gör det!''. muttrade jag.

'' Förlåt, vi är bara.. Hur mår du?''.sade Kim och böt ämne. 

'' Lite ont i huvudet annars är det ganska okej..''. sade jag.

Hon nickade och log milt.

'' Vad bra, vi alla var oroliga för dig!''. 

Jag nickade och tittade ner i mitt glas.

Om dom hade varit oroliga hade dom bett Justin dumpa Veronica och be henne dra åt helvete, men jag antog att jag inte betydde så mycket för dom. 

'' Kim kan vi inte åka och shoppa? Jag behöver nya kläder!''. sade jag.

Jag såg hur Kim genast sken upp som en sol.

'' Ja!! Jätte gärna! Har velat shoppa i evigheter!!''. sade hon överlyckligt.

Mitt huvud skrek av lycka.

Nu kanske jag får Justin ut ur mitt huvud för iallafall resten av dagen.

'' Bra, vi åker om 5 minuter!''. 

Hennes ögon for upp chockat och jag såg att hon tänkte efter innan hon nickade.

Jag reste mig upp och gick snabbt upp till övervåningen för att byta om till ett par jeans och en t-shirt och kamma igenom mitt hår lite innan jag tog min väska med det viktigaste i.

Med en suck tog jag på mig min jacka samt skor innan jag skyndade mig ner.

När jag kom ner igen stog Kimberly i hallen färdig att åka. 

Jag gav henne ett milt leende innan jag skyndade mig ner för trappan.

'' Vart ska ni?''. sade en röst som fick mig rulla mina ögon. 

'' Ut!''. svarade jag.

Justin suckade.

'' Vart är ut?''. 

'' Ut!''. svarade jag och tog Kimberly i armen och drog henne ut utan att snegla på Justin en gång.

Trött.

Det var precis det jag var just nu.

Att shoppa med Kimberly var nog det värsta men roligaste jag gjort.

Hon drog runt mig i varenda affär där vi sedan stannade i säkert 40 minuter om inte längre. 

Jag skulle ljuga om jag sa att det var tråkigt för det var det inte men de gick så fort och var riktigt jobbigt.

Hon var helt hyper och skuttade glatt omkring i köpcentret och var överlycklig att hon fick shoppa.

Jag själv var mest där för att få tankarna på annat.

Vilket jag såklart inte lyckades med.

Det ända som varit i mina tankar dem senaste timmarna har varit Justin.

Tusen tals frågor snurrade runt i mitt huvud och det gjorde mig så frustrerad.

Klockan närmade sig 17.30 på eftermiddagen och vi har precis gått ut från sista affären i köpcentret.

Ett flertal kassar hängde runt våra handleder och jag hade faktist shoppat en del.

Även fast jag inte var så intresserad av det hittade jag saker som föll i min smak.

'' Sååå, vad säger du.. Ska vi dra tillbaka eller?''. sade Kimberly när vi hoppat in i bilen.

Med en suck nickade jag.

'' Det blir väl bäst så..''. 

Jag såg hur hon nickade och bet sig i läppen innan hon började köra.

Hela vägen till de såkallade hem satt jag och bet nervöst på naglarna.

Jag ville inte möta Justin. Varför skulle jag? På något sett skämdes jag över att jag trodde han dumpat Veronica över de hon gjorde mot mig.

Men varför skulle han egentligen? 

Jag förstår inte hur jag kunde vara så dum att jag ens hade den tanken. 

'' Cassandra vi är framme!''. sade Kimberly och vinkade framför ögonen på mig.

Genast vaknade jag ut ur mina tankar och tog mina grejer fort och klev ur bilen.

Skratt och röster hördes från huset och jag suckade. Min första tanke var att dom skrattade åt mig. 

Så många tankar och frågor snurrade runt i mitt huvud så jag blev galen.

Jag åkte och shoppade för att få rensa tankarna men det blev nästan tvärt emot.

Vi gick in tillsammans och genast såg jag alla sitta i vardagsrummet och prata, tack och lov bara killarna och ingen Veronica.

Jag gav dom ett svagt leende innan jag gick upp till övervåningen för att lämna alla mina kassar.

Det var otroligt hur mycket jag köpt, och jag köpte allt möjligt också. 

Okej, det var Kim som hade tvingat mig köpa en hel del. 

Hon visste vad jag var i behov av och tvekade inte när hon tryckte ett plagg mot mitt bröst och bad mig köpa de.  Jag skulle inte klaga för jag visste jag behövde kläder men har aldrig haft lust att använda min energi på de. Efter att ha lagt alla kassar på min sida av rummet satte jag mig på säng kanten och pustade ut.

Jag ville inte gå ner till nedervåningen. 

Jag kände mig så dum. 

Så dum över att jag trodde dom skulle skicka ut Veronica över de hon gjorde mot mig, men vad tänker jag med. Hon kom hit först, hon är deras första hands val..

Det knackade till på dörren och strax efter stack Kimberly in huvudet.

'' Vi tänkte beställa pizza, vill du ha något?''. 

Jag nickade.

'' Visst jag kommer ner strax..''. 

Hon gav mig ett svagt leende innan hon lämnade rummet.

Med en suck reste jag mig upp och tog en snabb titt i spegeln innan jag skyndade mig ner till nedervåningen.

 

När jag äntligen kommit ner med mycket tvekan och osäkerhet satt alla i vardagsrummet och snackade om vem som skulle ha vad.

Jag smög in och slog mig ner i soffan brevid Roy och drog armarna om min kropp.

" Så va ska ni ha?" Frågade Nolan och höll i en penna och ett papper framför sig.

"Hawaii!" Svarade jag och ingen mindre än Justin samtidigt medans alla andra var tysta.

Jag sneglade åt hans håll och såg hur ett litet leende var placerat på hans läppar.

Irriterar himlade jag med ögonen och tittade bort.

" Ser att du fortfarande käkar Hawaii pizza!" Sade Justin och jag nickade utan att ens kolla på honom.

Jag hade tappat all lust att ens vara nära honom.

Jag vart bara irriterad över att han ens tittade på mig.

" Okej, två Hawaii! Ni andra?" Frågade Nolan och alla började genast skrika ut massor av olika pizza sorter.

Jag drog upp knäna mot mitt bröst och suckade.

Det ända jag ville var att få min pizza sen kunna gå och lägga mig.

Det var de jag ville just nu.

Vara ensam och bara deppa i sängen.

 

Ca 15minuter efter vi beställt plingade de på dörren och Roy samt Seth var dem första att öppna och tog emot pizzorna.

Efter att dom delat ut pizzorna till var och en insåg jag att jag var den första som insett att vi inte hade tagit fram dricka eller glas.

Jag reste mig upp och gick ut till köket för att hämta glas samt dricka.

Jag tog fram 3 stycken 2liters Cola ocj ställde de på bänken innan jag öppnade ett av skåpen och skulle ta ner glas.

Jag insåg då att alla glasen på nedersta hyllan var i disken och de på andra hyllan var jag för kort för att nå.

Med en suck ställde jag mig upp på tå och försökte nå iallafall ett av glasen men misslyckades.

"Här, låt mig!" Skrattade en hes röst bakom mig och sträckte sig upp och tog ner två glas.

Jag sneglade bakåt och mötte Justins blick och insåg också att hans kropp var tryckt mot min rygg.

" Jag kunde klarat de själv.." muttrade jag och klev bort ifrån honom.

" Såg inte ut som de!" flinade Justin och tog ner alla glasen som vi behövde.

Jag himlade med ögonen och tog drickorna och gick ut till vardagsrummet. 

När jag satt mig ner i soffan och placerat drickorna på bordet kom Justin in strax efter och slog sig ner på sin plats.

Hans blick gick genast på mig och jag såg hur han försökte klura ut varför ajg var som jag var.

Jag himlade med ögonen och tittade bort.

Kunde han inte förstå det själv så borde han kolla upp om hans hjärna funkar som den ska.

Jag åt i tystnad och lyssnade på vad dom andra pratade om.

Men jag märkte att jag inte var den ända..

Justin gjorde desamma som mig men hans fokus var på mig.

Jag suckade genast och försökte tänka på annat, men helt ärligt var det svårt när han satt och kollade på mig.  När jag ätit upp tre fjärde delar av pizzan stängde jag kartongen och gick ut till köket. 

'' Jag går och lägger mig!''. sade jag med ljus röst och uppmärksamheten for på mig.

'' Okej, sov så gott!''. sade Kim och log milt till mig.

Jag gav dem andra ett leende och skyndade mig upp till rummet.

När jag kom in tog jag en av mina stora t-shirtar och min neccesär och gick in till toaletten.

Sedan drog jag på mig tröjan och satte upp håret i en bekväm knut på huvudet.

Jag börjde sedan rota i min neccesär och tog fram min tvål, mm för ansiktet och började göra rent mitt ansikte samt hals. 

När jag var klar hörde jag hur dörren intill rummet öppnades och genast förstog jag att det måste vara Kimberly. Jag tog mina grejer och gick ut till rummet och möttes inte av Kimberly utan Justin.

'' Vad är det?''. mumlade jag och la min neccesär i min väska. 

'' Vad är det själv? Du är på så konstigt humör?''. sade han och jag himlade med ögonen för hundrade gången idag.

'' Vet du inte de själv Justin? Är du så dum att du inte vet vafan jag är på 'så konstigt humör' för?''. fnös jag och gick in till toaletten ännu en gång för att borsta tänderna.

'' Nej det vet jag inte?! Vafan har jag gjort nu då Cassandra?!''. tjöt han frustrerat och gick efter mig in till toaletten och ställde sig i dörr öppningen.

Jag skrattade humorlöst och skakade på huvudet.

'' Kom tillbaka till mig när du vet vafan det är som är fel! Du är en jävla idiot som inte får nog över att såra mig!''. muttrade jag med tandborsten i munnen. 

Jag såg i ögonvrån hur han drog sig frustrerat i håret och tittade på mig.

'' Cassandra för fan skärp dig! Jag vill inte såra dig, och det är det sista jag gjort! Säg mig vafan det är som är fel!!!''. nästan skrek han till mig.

'' Nej det tänker jag inte!! Jag trodde att de du sa betydde något men fan vad fel jag hade! Du svek mig ännu en gång och den här gången får det vara nog! Jag orkar inte bli sårad av dig något mer, du anar inte hur jäkla dåligt jag mår varenda jävla dag!!!''. skrek jag efter jag spottat ut tandkrämen ur munnen. 

'' Aa för allt är mitt fel eller hur? Skärp dig Cassandra! Jag har inte gjort något, och om jag har det SÄG VAD DET ÄR!!!''. skrek han frustrerat.

Jag sköljde munnen med vatten och skakade på huvudet.

'' Jag fattar inte hur jävla pantad du är att du inte vet vad du gjort..''. mumlade jag och gick förbi honom och slog i min axel i hans i en lätt knuff.

Jag satte mig sedan på sängkanten och pustade ut.

'' Jag har ingen aning om vad jag har gjort för fel! Men bara för du ska få vara ifred sover jag på soffan där nere..''. mumlade han med en låg röst och tittade förvirrande och smärtsamt på mig.

Snabbt tittade jag bort och bet mig hårt i läppen för att hålla in tårarna. 

Jag var på något sett så himla arg och så himla ledsen på en gång. 

Hela jag skakade av ilska och det gjorde mig så frustrerad.

Varför kunde jag inte släppa honom?

Varför brydde jag mig för?

Han och jag är inte tillsammans längre, han är tillsammans med Veronica. 

Jag hörde sedan hur dörren öppnades och stängdes och hur han gick ner.

När jag äntligen lugnat ner mig kände jag hur skuldkänslorna bubblade upp inom mig.

Kanske har jag varit för hård mot honom, han kanske inte visste vad han hade gjort för fel? 

Varför skulle han göra slut med henne bara för det hon gjorde mot mig?

Efter ca 5-10 minuter hördes fotsteg ännu en gång i trappan men denna gång kom Kimberly in till rummet. 

'' Jag hörde att ni skrek på varandra.. Vad har hänt?''. sade hon och tittade på mig.

'' Jag vet inte vad jag ska göra..''. suckade jag.

Hon tittade frågandes på mig och satte sig på säng kanten brevid mig.

'' Varför bråkade ni?''.

'' Jag vet inte om det var ett bråk men.. Åh... Kimberly jag känner mig både dum och inte..''. sade jag frustrerat och drog en hand över ansiktet.

'' Oavsett vad han gjort så behöver du bara ignorera honom.. Jag vet inte exakt vad ni sa till varandra men han är en kille som är som han är. Han har förendrats och det vi alla. Du behöver inte prata med honom eller något liknande, jag vet att det är svårt att bo i samma hus som han men du är stark och klarar det..''. 

Jag suckade och nickade.

Det blev tyst ett tag och jag måste erkänna att det var otroligt skönt..

'' Jag kan fortfarande inte fatta att han inte dumpade henne efter det hon gjorde mot mig..''. mumlade jag efter ett tag.

Kimberly tittade förvånande på mig.

'' Åh shit! Justin dumpade Veronica samma kväll som hon drogade dig, berättade inte jag det för dig?!''. sade Kimberly och hela jag frös till is. 

 

JAG BEHÖVER ER HJÄLP!


Är det bara för mig eller kan man inte ladda upp bilder genom datorn i inlägg?
Försöker lägga in bilder men när jag trycker på ' Infoga Bild ' så är det helt tomt under?! 

Vet inte vad jag ska göra då det är såhär på alla mina bloggar, ( då testbloggar som jag har)... 

Vet ni vad det är för fel?:( 
Har ni också så eller är de bara jag?:( 


Kram på er

Jag kan inte vara inne på bloggen 24/7 och svara på era kommentarer & skriva inlägg..

Jag jobbar hela dagarna, åker bort på helgerna & orkar knappt ens äta tack vare hur trött jag är hela tiden.

Det ända jag glr på helgerna är att ligga i sängen & inte göra nånting..

Jag har inte ork med att göra någonting & nej jag har inte glömt bloggen.

Jag har tänkt på den varenda jävla dag men aldrig haft ork att ens kliva upp ur sängen..

Jag är konstant trött & orkar inte ens ÄTA!

Ni kanske inte ens förstår hur de är & de förväntar kag mig inte.

Men ni behöver inte bli sura över att jag inte skriver något inlägg för ni vet inte hur jag har de.

Mitt liv håller på att ta kål på mig just nu & jag försöker att inte tänka på bloggen då den gör mig ännu mer stressad & ledsen.

Jag älskar att skriva på novellen men de finns andra saker jag måste prioritera nu...

Ni får bli hur arga ni vill, men jag tänker ta mitt privata liv före bloggen...

Kram på er.

Förresten så är nästa kapitel nästan klart behöver dock göra en bild också.

Har verkligen inget sug på att skriva.. 

Har varit på klassresa sen onsdag till 1 timme sen och är helt slut..

Slutar skolan den 10 juni och betygen sätts den 3:dje så det börjar gå mot sitt slut.. 
Har inte kunnat skriva då jag inte haft datan med mig eller internet och är as ledsen för det..

Funderar på att ta en paus tills jag slutat skolan..
Lägga ut nästa kapitell typ den 11 juni eller något. 
Har jätte mycket att göra dem kommande dagarna och jag blir jätte stressad lätt som ni kanske vet. 

Hoppas ni inte blir sura.
Men har ni tur kanske jag lägger upp något tidigare.
Det beror på hur mina dagar blir..

Älskar er sjukt mycket & är jätte glad att ni stannar kvar även fast jag suger på att uppdatera!! 

Kram på er!

Gud!

Förlåt, hade planerat att få ut ett kapitell innan helgen men kom på att jag hade en uppsatts som skulle in imorgon och jag kom på det igår.
Jag hade inte ens börjat på den så det blev lite stressigt.

Hoppas ni inte blir sura.

Om jag kan skriver jag i helgen! 

Älskar er.

 

Kram

Jag mötte Kevins blick och såg hur han var förvånad över mittt utbrott.
'' Kom nu!''. mumlade Justin och tog tag i mig och öppnade dörren och gick ut.
'' Det här är inte över..''. ropade John efter och jag kände hur jag höll på att kolappsa när vi kom en bit ifrån rummet.
Justins händer kramade genast om min kropp och höll upp mig så jag inte skulle ramla ihop.
Tårar rann ner för mina kinder och hela jag skakade i ren panik.
'' Hur kan han göra.. Så här mot mig!''. snyftade jag fram.
'' Shh! Jag är här, det kommer bli bra!'. mumlade Justin och pussade mitt huvud. '' Dom kommer inte röra dig en gång till, jag ska göra allt för att skydda dig!''. 
Min blick mötte hans och han tårkade genast bort tårarna som rann ner för min kind.
'' Jag lovar!''. 

 

 

 

'' Hon har inte pratat med någon på 2 dagar..''. hörde jag Kimberly mumla till någon av grabbarna i köket.
Min blick var fast på brasan som hade höga lågor av eld.
Det var sant.
Jag hade inte pratat med någon sen den kvällen. 
Det var som att alla ord togs ifrån mig. 
Jag hade varit paralyserad i 2 dygn utan att äta, dricka och jag sov max 3 timmar per natten.
Jag drog mina knän närmre min kropp och tittade in i brasan.
Viskningar hördes ifrån köket och jag förstog direkt att det var om mig.

Vad skulle jag annars tro?
Ingen av dom har knappt pratat med mig dem senaste dagarna. 
Sen jag bröt ihop i bilen på väg hem från balen har ingen sagt ett ord.
Jag är dock tacksam över det då jag får vara ifred. 

Ytterdörren öppnades och in kom ett klickande ljud.
Direkt förstog jag vem det var.
'' Justin!!''. tjöt Veronica med sin ljusa röst ifrån hallen.
'' Köket Ver!''. ropade Justin och hon skyndade sig in i köket.
Irriterat himlade jag med ögonen.
Just nu önskar jag att jag berättat för gänget allt hon gjort, men jag vet att det skulle få konsekvenser och det värsta skulle vara om dom inte trodde mig.
'' Vart är psykfallet? Jag hörde att hon flippat ur totalt!''. sade Veronica med en hög ton antagligen så jag skulle höra.
'' Ver!'. sade Justin bestämt och Veronica skrattade.
'' Vad?! Det är ju sant! Hon ser ju helt psyksjuk ut!''. skrattade Veronica.
'' Sluta! Du har ingen jävla aning om vad hon går igenom just nu din äckliga bitch!''. hörde jag Kimberly ryta. 
Förvånat höjde jag på ögonbrynen och lyssnade noga på vad som sades.
'' Ursäkta? Du har ingen rätt att kalla mig det där! Jag får ha min egna åsikt!''. försvarade Veronica.
'' Inte i det här huset och inte i samma rum som mig. Jag tänker inte sitta här och lyssna på all bullshit du säger Veroncia! Du är en idiot och förtjänar inte Justin eller att ens vara här!!''. sade Kimberly med ilska i rösten.
Jag kunde känna ett litet leende bildas på mina läppar.
Det kändes skönt att ha någon som står upp för en.
'' Okej!! Nu lugnar vi ner oss! Kimberly gå ut på alltan så fixar vi drinkar!''. hörde jag Nolan säga.
Strax efter hördes ett flertal fotsteg och strax efter såg jag Kimberly, Alex, Marcus och Nick gå ut och sätta sig på altanen och slå igång lite musik.
Med en suck drog jag en filt om min kropp och la hakan på mina armar som var fästa om mina knän.
'' Jag kan fixa drinkar!!''. hörde jag Veornica tjuta överlyckligt.
Jag sneglade in till köket och såg Veronica stå mitt i köket med världens minsta shorts och världens minsta linne i ett par supe höga pumps. 
'' Visst! Bara jag blir full...''. sade Nolan och suckade frustrerat.
Jag antog att han inte gillade när folk argumenterade, det kan jag också förstå.
'' Ska psykfallet också ha?''. sade Veronica.
'' Veronica!!''. röt Justin till vilket fick mig hoppa till i chock.
'' Förlåt, ska Cassadandra också ha?''. sade Veronica med irritation i rösten.
Jag skrattade dovt och skakade på huvudet.
'' Det antar jag, fixa det här vi går ut på altanen!''. sade Justin och strax efter såg jag han och resten av gänget gå ut på altanen.

Det var genast tyst i huset och ett dovt ljud av röster och musik hördes från altanen.
Jag hörde Veronica fippla runt i köket och frågar ni mig lät det inte bra. 
Hon nynnade på någon låt och gick runt med sina klickande pumps på sten golvet.
Jag blev bara irriterad över att höra ljudet av hennes pumps. 
Min blick gled ner för min kropp. 
Jag var inte det vackraste, min kropp var klädd i ett par mjukisbyxor samt en stor t-shirt, mitt ansikte var osminkat och håret var uppsatt i en lös knut. 
Jag hade ingen lust att se vacker ut, jag hade helt seriöst inte lust med något.

Svagt hörde jag alla prata och skratta på altanen och jag ville så gärna vara där med dom, men jag ville vara själv och inte behöva prata, prata om den kvällen, eller något för den delen!

'' Jag antar att du också vill ha?''. sade en ljus röst.
Jag vaknade till ur mina tankar och tittade upp och mötte Veronicas blick.
Hennes läppar var format som ett falskt leende och jag såg ilskan i hennes ögon.
Jag tittade på henne irriterat och tog glaset som hon höll mot mig.
Hon stog kvar i någn minut, antagligen för att se om jag skulle säga tack vilket inte skulle hända.
Hon himlade med ögonen och la armarna i kors.
'' Hoppas du gillar drinken, det är min special!''. sade hon och tvingade fram ett falskt leende och tog brickan med alla glas i och gick ut till altanen.
Jag himlade med ögonen och satte mig bekvämare i soffan och tog en klunk.
Skulle jag vara ärlig var drinken riktigt god och kanske något jag precis behövde.

 

'' Jag sa det till henne ba, bruden du måste chilla ställ dig i kö bland resten av tjejerna som vill ligga med mig!''. sade Roy och skrattade stolt. 
Han och sett gav varandra en give me five och jag himlade med ögonen. 
Jag har suttit i säkert 20 minuter och lyssnat på killarnas samtal om allt från himmel till jord.
Det var så mycket olika saker som snackat om så jag höll på att bli galen. 
Jag älskar dom är killarna jävligt mycket men fan va dom kan vara irriterande ibland.

Mina tankar var dock p ett helt annat ställe än här.
Jag har, dom senaste dagarna inte tänkt på något annat än Cassandra. 
Jag kunde inte släppa hennes ansiktsutryck när hon såg att det var Liam, eller Kevin eller vafan han heter.
Det var ren smärta man såg och det gjorde så jävla ont i mig. 
Den smärtan har suttit i sen den kvällen och varenda jävla sekund har jag tänkt på henne.
Så fort jag ser henne bara värker det i hela kroppen. 
Jag önskar jag kunde göra något, men jag vet fortfarande itne hur hon och jag är i för relation.
Om vi hatar varandra, är okej, jag hade ingen aning! 

Efter att jag lovat henne att jag skulle skydda henne stängde hon av, hon blev tyst och visade ingen känsla alls och det har hon inte gjort på 2 dagar. 
Det skrämde mig, jag har aldrig sett henne så här. 
Kanske var det en av hennes metoder för att vara stark, jag var så jäkla förvirrad just nu så jag hade ingen aning.
'' Hääär, min speciallitet!''. sade Veronica som dök upp ut på altanen och ställde ner en bricka med massa glas på bordet. 
Jag rynkade på ögonbrynen och tittade på henne.
'' Sen när kan du göra drinkar?''. frågade jag. 
Jag har aldrig sett henne göra drinkar och jag visste inte ens att hon kunde.
Med hennes IQ vet man inte vad hon kan göra och inte.
'' Sen alltid! Det är mycket du inte vet om mig babe!''. flinade hon och satte sig i soffan brevid mig och tog ett glas till mig och henne. '' Drick och njut!''. 
Jag bet mig i läppen och tog en klunk. 
Det var riktigt gott, men kanske dock lite tjejigt för mig. 
Smak av hallon och hade färgen rosa, men vad skulle jag förvänta mig. 
Alla började genast dricka och snacka för fullt. 
Jag däremot försvann återigen in i mina tankar. 
Jag visste inte att jag skulle tänka på just det här, men jag vill ha Cassandra här.
På något sett mår jag bättre av att veta vart jag har henne. 
Och att se henne får något i mig bli lycklig. 
Jag vet att det låter jävligt cp men det är sant, jag har fortfarande ett par känslor kvar för henne, det kommer jag alltid ha. 

 

 

Hej!

Min hjärna är tom och orken är borta. 
Har haft jätte mycket att göra den veckan som varit och har därför inte kunnat skriva på nästa kapitell. 
Har haft NP och mycket läxor, mm.

Varit as jobbigt och nu när jag skulle skriva på det fick jag inte fram något.
Det tog stopp och hela jag blev frustrerad som bara den! :( 

Tack för ni har tålamod..

Och vill bara säga att det är riktigt jobbigt när ni håller på att tjata hela tiden om när nästa ska komma ut, blir jätte stressad så helst skulle det vara bra om ni slutade. 

Vi får sen när nästa kommer ut..

Kram

 

 

 

Han leder mig ut på dansgolvet bland mängden av kroppar, svett och värme. 
Jag bet mig hårt i läppen och kände hur hans hand kreppade om min besätmt tills vi når en lämplig plats.
Helt plötsligt vänder han sig om för att möta mig och genast går jag in i hans bröst.
Ett hest skratt lämnade hans strupe.
'' Ta det försiktigt!''. 
Jag tittade in i hans isblå ögon och log milt. 
Utan att jag var beredd på det drar han mig tätt intill sin kropp och log snett ner mot mig.
Lucas började leda mig i tackt till musiken med sin hans om min höft och den andra i min hand.
Jag kände hur lätt det blev att dansa med någon som kan, man kände sig tryggare på något sett.

Jag tittar in i hans ögon och tappar helt bort mig.
Det var något inom mig som skrek en känsla jag inte kunde sätta fingret på.
En känsla jag inte kunde förstå vad det var och om den var bra eller inte.
Jag tappar balansen för ett ögonblick och nästan snubblar bakåt i mina höga klackar men  han grep genast tag hårdare om min kropp och drog mig upp.
Jag skämdes så det skrek om det.
Genast hörde jag han skratta igen och det gjorde så situationen blev ännu mer pinsam.
'' Jag sa ju att jag inte var en bra dansare!''. 

Min blick gick över hans axel och såg Veronica som stog lite bakom en vägg och höll på med sin mobil.
Justin var helt omedveten om vad hon gjorde och var hon var, hans fokus var på mig och Lucas.
Hans grepp om ölglaset var hårt, nästan så hårt att glaset skulle spricka.
Snabbt drog jag bort blicken och såg hur Veronica försvann.
Vad höll hon på med?
'' Vad har du på tankarna?''. sade Lucas och genast mötte jag hans blick.
'' Eh-..''. 
'' Ursäkta, jag tar över här!''. sade en röst jag visste direkt vem det var.

Min blick for åt sidan och mötte dom hazel bruna ögonen jag var galen i.
Jag kände hur Lucas greppade hårt tag i min hand och spände käken.
'' Jag tror inte det!''. sade han bestämt.
Justin höjde ilsket på ögonbrynen och tittade på honom.
'' Jag sa, jag tar över här!''. upprepade han och Lucas suckade irriterat.
'' Vi ses väl igen snygging?''. sade Lucas och jag log milt samtidigt som jag nickade.
'' Det gör vi säkert, kvällen är lång!''.
Lucas gav mig ett stelt leende innan han släppte taget om min kropp och gick bort från dans golvet.
Justin tog hans plats och tog ett tajt grepp om min midja och ett mjukt grepp om min hand.
Jag svalde hårt och tittade upp på hans ansikte, men hans blick gled runt i lokalen.

'' Prata inte med han igen!''. sade Justin bestämt.
Mina ögonbryn höjdes. '' Och varför inte?''.

'' Därför jag säger så!''. sade han och jag suckade.
'' Du kan inte bestämma över mig Justin, har vi inte redan gått igenom det här..''. 
Han tittade in i mina ögon. 
'' Lita på mig!''. sade han.

Jag suckade återigen och nickade.
'' Okej, jag ska inte prata med han något mer!''. mumlade jag.
Justin nickade nöjt. '' Bra!''. 
Jag tog ett djupt andetag och bet mig i läppen.
Det har var riktigt pinsamt, men på något sett gillade jag att vara nära honom.
Fjärilarna i magen vaknade till och huden där han berörde brände. 
Min blick gick runt i lokalen och Veronica var fortfarande borta och Justin verkade inte bry sig.
Vad var hans grej med henne ignetligen?
Ibland är han överbeskyddande och helt plötsligt skiter han i om hon drar iväg eller dansar med någon annan kille.
'' Vart har du Veronica? Har inte sett henne på ett tag!''. sade jag.
'' Hennes fokus har vairt på hennes jävla mobil hela tiden och hon försvinner då och då. Har tappat lusten att ens bry mig om vad det är om..''. mumlade Justin.
Jag bet mig ännu hårdare i läppen.
Det här skulle vara ett perfekt ögonblick att berätta allt jag visste.

Men hur skulle han reagera?
Det kanske inte var så bra iallafall?
Vi kanske skulle dra uppmärksamhet till oss, vad som helst.
'' Vad tänker du på?''. sade Justin och mötte min blick.

Det var inte förns nu jag märkte hur himla nära våra ansikten var varandra.
'' I-inget..''. mumlade jag och sneglade ner på hans fylliga läppar.

Justin suckade och gjorde något som förvånade mig.

 

Hans hand flätades in i min i ett mjukt grepp och han tittade ner på mig.
'' Jag ser att du vill säga något, säg det!''. sade han och jag skakade på huvudet.
'' Har ni sett The Krays?''. 
Jag var tvungen att byta ämne innan jag sade de som skulle förstöra hela kvällen.
Justin skakade på huvudet.
'' Nope, ingen har sett dom. Tror inte ens dom är här ikväll! Dom var inte med på gäst listan iallafall!''.
Lättnad for över mig. 
Nu kunde jag iallafall slappna av. 
'' Bra..''. sade jag och dansade sagta med Justin.
Min blick föll från Justins till människorna som stog och paratade runt dansgolvet.
Genast fastnade min blick på en man som stog med ryggen mot mig, men på något sätt kändes han så bekant,
Som jag träffat honom förut.
Jag rynkade genast på ögonbrynen och såg hur han kollade snabbt hitåt men det var för långt avstånd för att jag skulle kunna se vem det var.
'' Justin.''. viskade jag fram och följde mannen med blicken.
'' Mhm?''. svarade han och tittade frågandes på mig.
Jag sa inget mer utan lämnade honom på dansgolvet och skyndade mig efter mannen. 

'' Cassandra?''. ropade Justin efter mig och strax efter kom han ikapp. '' Vad är det?''. 
Fortfarande sa jag inget utan hade blicken fokuserad på mannen som gick in i ett rum några dörrar ner i korridoren.
Jag började jogga efter honom och Justin följde efter mig helt förvirrad om vad som pågick.
Med ett djupt andetag öppnade jag dörren och skyndade mig in.
När min blick fångat in varje detalj i rummet kände jag hur all andning for ur min kropp.
Hur min syn var suddig och hela kroppen började skaka.

'' Cassandra vad-..''. 
Justin avbröt sig själv när han såg det jag såg.
'' Åh, vi har väntat på er!''. sade den bekanta rösten.
'' Slyder!''. fräste Justin och tog ett kliv närmre mig.
Framför mig satt John Slyder i en skinsoffa med ett glas wiskey i handen, brevid honom satt Cain och tre andra killar inklusive en kille som stog vid ett bord med ryggen emot oss.
Det var han jag kände igen. 
Vem var han och varför kändes det som jag kände honom?
Jag fick inte ut ett ord, jag var nästan i chock. 
Just nu förstog jag inget som hände och det gjorde mig så förvirrad och svim färdig.
'' Det var länge sen!''. flinade John och jag klev närmre Justin ihop om att jag skulle känna mig säkrare.
'' Finns anledningar till det också!''. sköt Justin tillbaka bittert.
'' Åh, var inte så där nu Justin! Du ska vara glad att du ens fick komma hit, vem tror du skickade inbjudan?''. skrattade John.
Allt hängde samman nu.
John var den som ville ha hit oss, och Veronica måste haft något att göra med det.
Jag tyckte det var skumt att bara få en inbjudan till något när dom inte fått det tidigare.
Nu har vi anledningen. 
'' Hur kan jag vara glad när du är i samma rum som mig?''. 
John skrattade högt och tog en klunk av sin wiskey.
Jag kände hur Cains blickar brände mot min hud och det gjorde hela mig obehaglig.
Efter allt han gjort mot mig och efter allt vi gjort mot honom kan jag inte förstå att han lever.
Vi dödade honom, jag var säker på det!
Jag tog djupa andetag och försökte lugna ner mig.
Det sista jag skulle göra var att visa att jag var rädd och svag, det fick jag inte göra.
Den personen är jag inte längre.
'' Lilla Cassandra, hur mår du?''. sade John och tittade på mig.
Jag tittade äcklat in i hans ögon och beslöt att inte svara. 
'' Jahapp, hörde att ni två gjort slut föresten!''. flinade han.

Jag kände hur Justins kropp spändes till och genast tog jag tag i hans hand för att försöka lugna honom.
'' Det har inte du något med att göra!''. fräste Justin.
Man såg hur arg han var, och jag visste att han skulle bli argare.
'' Vad vill du oss?''. fick jag fram vilket chockade John.
'' Ah! Hon pratar!!''. tjöt han lyckligt och skrattade.
Jag spände käken och tog bort alla känslor jag kunde från mitt ansikte.
Var stark, var det ända jag intalade mig själv.
'' Inget speciellt, ville bara säga hej! Du ser att jag har några nya grabbar med mig!''. 
Jag lät blicken gå runt i rummet på killarna jag aldrig sett förut.
Utom den ena som jag fortfarande inte sett ansiktet på.
'' Åh! Juste, du känner väl Liam här!''. sade John och pekade på mannen som stog med ryggen mot mig.
Mannen vände sig om och hela mitt hjärta stannade i chock. 
Han kliade sig nervöst i nacken och tittade mig djupt in i ögonen.

 

'' Liam?!''. tjöt jag i chock.
Varför var han med dom?
Vad höll han på med?
Tårar bildades i min ögon och jag kände hur ilskan bubblade upp inom mig.
Jag hade lust att slänga mig över honom och bara slå honom.
Justin tog ett hårare grepp om min hand och höll mig tillbaka.
'' Hej!''. sade han med mörk röst.
'' HEJ?!?  Efter allt är det första du säger hej!?!''. skrek jag ilsket.
'' Cassandra, sluta..''. muttrade han och tittade hårt på mig,

'' Sluta?!? Vafan sen när är du en av Johns kompisar?!?''. skrek jag.
'' Sen flera år tillbaka..''. 
Tårarna i mina ögon blev bara fler.
'' N-när vi umgicks?''. 

Han nickade och la armarna i kors.'' Precis!''. 
Jag kände hur mitt hjärta bröst i tusen bitar.
Nu förstog jag varför han lämnade bara så där.
Det var pågrund av Slyder. 
'' Är Liam ens ditt riktiga namn?''. viskade jag fram.
Han skakade på huvudet. '' Kevin..''.
Smärtan och ilskan jag kände ökade för varje sekund.
'' Kevin?! Vad mer har du ljugit om?!''. tjöt jag och tårkade bort tårarna som runnit.
Han röck på axlarna och backade bakåt arogant.
'' JÄVLA IDIOT!''. skrek jag i ren ilska och försökte slänga mig på honom men Justin tog tag om min midja och tryckte mig hårt mot sin kropp för att lugna ner mig.
'' Åh drama! Jag älskar drama!''. sade John och skrattade hest.
Jag skakade och grät hysteriskt mot Justins kropp och mitt hjärta dunkade så fort att jag nästan ramlade ihop.
Allt jag och Liam, eller Kevin eller vad han nu heter hade var en lögn.
Han hade gjort det som ett uppdrag.
'' Lugna ner dig! Ta ett djupt andetag!''. sade Justin nära mitt öra.
Jag tog djupa andetag och sagta men säkert lugnade jag ner mig.
'' Vi ska nog gå!''. muttrade jag och skulle vända mig om för att gå då flera pistoler laddades i rummet.
'' Jag tror inte det!''. sade Slyder.

I ren reflex drog jag upp min pistol från låret och riktade den mot honom.
'' Vad får du för nytta av att döda mig va? Du vill ha mig levande, det vet vi alla! Du kan inte döda mig, vad ska du då ha emot Justin? Huh? Våga bara rikta en pistol mot mig en gång till! Jag är inte den tjejen jag var i Stratford John, jag är annorlunda nu och jag kan skjuta dig utan att blinka!!''. röt jag fram och John höjde genast på ögonbrynen.
'' Wow, fiesty!''. skrattade han samtidigt som sina kompisar.
Jag mötte Kevins blick och såg hur han var förvånad över mittt utbrott.
'' Kom nu!''. mumlade Justin och tog tag i mig och öppnade dörren och gick ut.
'' Det här är inte över..''. ropade John efter och jag kände hur jag höll på att kolappsa när vi kom en bit ifrån rummet.
Justins händer kramade genast om min kropp och höll upp mig så jag inte skulle ramla ihop.
Tårar rann ner för mina kinder och hela jag skakade i ren panik.
'' Hur kan han göra.. Så här mot mig!''. snyftade jag fram.
'' Shh! Jag är här, det kommer bli bra!'. mumlade Justin och pussade mitt huvud. '' Dom kommer inte röra dig en gång till, jag ska göra allt för att skydda dig!''. 
Min blick mötte hans och han tårkade genast bort tårarna som rann ner för min kind.
'' Jag lovar!''. 

---

DUN DUN DUUUUN!

SLYDER IS BAAACK!! :D

Vad tycker ni? 

För er som inte vet vem Liam är, (inte den Liam i gänget), är han en person som Cassandra umgåtts med tidigare som bara försvann helt plötsligt.
Och dom stog väldigt nära varandra, och nu fick hon reda på att han ljugit för henne hela tiden. 

Hoppas ni gillar det, och är ledsen över att det är kort..
Men men.. :) 

Kram