'' Vad händer med henne?''. sade läkaren.
'' Såret på hennes lungor är skadad igen..-''.
''-.. Det är inte bara hennes lungor, det är hennes hjärta!''. sade Läkaren och tittade på hjärtfrekvensen som ökat dramatiskt. 
'' Va? Men..-'', försökte sköterksan.
'' Vi måste få henne till operation omedelbart innan hennes hjärta ger upp!''. skrek läkaren och placerade en syrgasmask över min mun.
Jag stirrade upp med stora ögon i taket, smärtan i bröstet sakta försvinner samtidigt som mina andetag och ryck kom till ett stopp.
Sen blev allting svart.

 Jag vaknade av röster hördes som jag inte kände igen.

Sagta öppnade jag mina ögon som kändes som sten block. 
Hastigt gled jag min blick i rummet och såg att jag var i samma rum som tidigare. 
Vad hade hänt? Varför slocknade jag sådär? 
På min vänstra sida stog sjuksköterskan från tidigare samt doktorn som jag mindes kom inrusandes.
Dem stog och pratade och tittade på något papper och diskuterade för fullt.

Jag harlklade till vilket fick dom vända blicken till mig.

Genast skyndade dom sig fram till mig med saker i deras händer.
'' Hej Miss Davids, mitt namn är Dr. Lewis och jag tillsammans med Linda som tog hand om dig tidigare har tagit hand om dig dom senaste dagarna!''. log en mörkhårig man mot mig.

Jag log milt innan jag bet mig i läppen.

'' Vi ska göra lite tester på dig om det är okej?''. 
Hastigt nickade jag och direkt  tog han fram en ficklampa och lutade sig över mig och tittade in i mina ögon..

'' Följ ficklampan med ögonen tack!''. sade han och slog på ficklampan och flyttade den horisoellt från vänster till höger över mina ögon. 
Jag följde ljuset åt varsin sida och sedan upp och ner innan han släckte den.
'' Har du huvudvärk eller någon form av smärta?''. frågade Dr. Lewis och log mot mig.
Jag skakade direkt på huvudet och lade min blick på de vita prydiga lakarnen som täckte den nedre halvan av min smala kropp. 

'' Okej då, är det okej om jag frågar någora frågor? Bara för verifiering?''. frågade han sedan.

Med en suck nickade jag tyst och bet mig i läppen.
'' Okej, låt oss börja med något lätt. Vilken skola går du på?''. frågade han. 
'' Stratford high!''. sade jag tyst..
'' Ursäkta kan du säga de högre?''. 
'' Stratford high!''. sade jag med en högre ton. 
Hon gav mig ett leende innan hon skrev ner det på en lapp.
'' Ditt minne verkar bra. Testerna visar att hjärtstillestånder inte gjorde någon skada på hjärnan. Din andnin är regelbunden och så är din puls. Vi håller dig under strikt övervakning i ytterligare fem dagar, därefter kommer du kunna återvända hem!''. 
Mina ögon for upp. 
'' Fem dagar?!''. 

'' Ja fem dagar, dessutom har du rehab i eftermiddag med Angela som jobbar här. Vi ska börja med andning och promenad övningar tills du lyckas fullt gå på egen hand!''. sade han med ett uppmuntrande leende.
''Men, jag tog ut ett recept på den medicin du behöver, xanx och trofanil för dina panikattacker.. Och även om ditt hjärta verkarbra just nu kommer vi aldrig riktigt veta.. Du har vad vi kallar brustet hjärta syndrom!''. sade han och skrattade. 
Själv tyckte jag inte det var ett dugg kul. 

 ''Brustet hjärta syndrom orsakas av ett adrenalin och andra hormoner. När patienter upplever en adrenalinkick av en stressande situation kan hjärtmuskeln bli överväldigad och blir svagare..D u får ACE- hämmare som är tabletter du måste ta. Läkare ger för de flesta människor efter hjärtinfarkt, särskilt för dem som har haft en svår hjärtinfarkt som har minskat hjärtats pumpkapacitet, preccis det som hänt dig! Sen om du någonsin har problem som bröstsmärtor eller förkortade andetag ,så får du inte, jag upprepar, inte ta några droger eller andra mediciner utan att tala med en läkare först. Förstår du?". sade Dr. Lewis och tittade in i mina ögon.

''Okej.. Ja.. Jag förstår.. Tack." Mumlade jag tyst och försökte att inte göra någon ögonkontakt med honom.

Dr Lewis släppte ut en lång suck.
'' Cassandra. Jag vet att du går igenom en tuff tid just nu, men livet går vidare. Du är ung, vacker och smart. Det är en stor värld som väntar på dig att utforska allt och vara lycklig. Jag har sett mirakel hända i detta sjukhus, och lita på mig.. Ditt fall är definitivt en av dem. Du blev skjuten i bröstet, samtidigt som du mådde otroligt dåligt som gjorde att du fick en hjärtattack. Jag ska förklara det här lättare.. Cassandra, du var praktist taget död i sex minnuter men du lyckades på något sätt komma tillbaka till livet.. Du borde anse dig själv som lycklig... Dem flesta patienter som jag haft  fick inte en andra chans..''. sade han och avslutade med en enkel axelryckning..
Direkt började mina tankar väckas till liv om allt som hänt den senaste dagarna.
Hur min syster och mamma var död.
Hur mitt liv bara fallit isär.. 
Tårar bildades i mina ögon.. 
Jag blunadde direkt hårt för att blinka bort dom och tog ett djupt andetag.
'' Hur ska du kunna hjälpa mig? Hur?''. tjöt jag med tårar som rann ner för mina kinder..



'' Jag ville inte ha en andra chans!''. sade jag och bet mig i läppen.'' JAg bad inte heller om en andra chans, och tro mig jag vill bara att allt det här ska vara över..''. sade jag med en suck och tittade på Sköterksan och Dr Lewis..
Sköterskan satte sig brevid min säng på stolen och lgo mot mig.. 
'' Jag är inte så gammal. Jag har också varit kär, förhållanden som tagit slut och mått dåligt.. Tro mig, jag vet vad du går igenom.. ''. sade hon och log milt. 
'' Linda?''. sade jag..
'' Mhm?''. sade hon och log.
'' Har du någonsin känt som om du drunknar?''. 
'' Vad menar du ?''. 
Jag släppte ut ett djupt andetag, skakiga andetag lämnade mig och jag kämpade för att hitta rösten och modet för att tala.
'' Har du någonsin känt som om du skriker, men ingen kunde höra? Att du nästan skäms över att någon kunde vara så viktig för dig, så att utan dom känner du dig tom? Att allt du någonisin velat var flr dem att stanna eftersom dom var de ända som betydde någon för dig? Tänk om dom bara försvann och det var en självs fel? Ingen kommer någonsin förstå hur ont det gör.. Du känner dig hopplös, som om inget kan rädda dig.. Och när allt är över och borta önskar du bara att allt kom tillbaka så du kan ha de bra? Har du någonsin känt så?''. frågade jag i en hög vass ton så hon och Dr roberts vart båda chockerade.
Linda suckade och tittade ner i golvet samtidigt som hon skakade på huvudet. 
'' Då har du ingen anning om vad jag går igenom!''. muttrade jag genom sammanbitna tänder.

 

 JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag vaknade av att jag hade en otrolig baksmälla. 
Sagta satte jag mig upp i sängen och suckade.
Jag kände hur något rörde sig brevid mig och jag förstog direkt vad det var.
En tjej från baren igår. 
Jag suckade. Det är aldrig meningen att jag ska ta hem tjejer, men det blir så ändå!

Dem senaste tre dagarna har jag spenderat dagarna till och dricka och ligga med random brudar.
Jag var äcklad av mig själv, men jag var tvungen att glömma Casssandra..
Cassandra...
Hon har varit i mina tankar varenda minut dom här dagarna.
Oron över att hon inte klarar sig åt upp mig innifrån.
Desamma med resten av gänget, ingen av oss har knappt sagt något ord till varandra..  

Läkaren som hon hade har bett oss gå hem och försöka leva ett normalt liv och dom skulle höra av sig ifall hon vaknade eller vad som hände.
Vi alla har suttit i stortsett framför hemtelefonen och väntat på att få ett samtal.
Kate och Bonnie har varit gråtfärdiga dygnet runt medans vi andra är deppiga. 
Vi kunde inte göra någonting.
Jag kunde inte göra någonting.
Och det frustrerade mig med tanke på att jag haft så mycket känslor för henne och alltid kunna skydda henne.
Men inte nu. 
Jag skakade på tjejen brevid mig vilket fick henne sätta sig upp med ruffsit hår och naken.

'' Godmorgon!''. sade hon glatt.

'' Gå..''. mumlade jag med hes röst.

Hon tittade frågandes på mig som om jag var dum i hvuudet.

'' Du måste gå.. Nu..''. mumlade jag och klev upp ur sängen och drog på mig ett par kallingar.

'' Varför babe? Vi hade det ju helt underbart igår!''. sade hon och klev upp naken ur sängen.

Irriterande som jag var klädde jag på mig och ignorera henne.

Sedan gick jag mot toan.

'' Jag förväntar mig att du är borta när jag kommer ut från duschen!''. sade jag i en kall ton.
Hon tittade chockat på mig vilket fick mig skaka på huvudet innan jag gick in på toan.
Jag drog av mig kallingarna och slog igång duschen innan jag klev in.

Med huvudet full med tankar stog jag inne i dsuchen och bara lät vattnet rinna över min kropp.
Jag började tänka på Cassandra. 
Hur hon stått i den här duschen.
Hur vi har stått i den här duschen.
Jag och Bruce snackade igår om kaoset med Cass och jag lovade honom att hålla mig borta från henne.
Hon var inte lycklig med mig runt sig.
Och det ända jag ville var att hon skulle vara lycklig, även fast jag inte visar de..