Episode 85 - How happy he was.

Jag skakade på huvudet och reste mig upp och sprang mot gallerian.

Tårarna blev fler än tidigare och smärtan mycket mer.

Jag kunde inte förstå hur han kunde slå mig.

Han hade lovat att aldrig göra de. 

Den gång i skolan när han råkat träffat mig förstog jag inte var med flit.

Men den här gången, var jag inte lika säker.

Jag mötte upp gänget vid entren till gallerian och dem vart alla chockad över vad jag antog var mitt blåmärke.

Men det ända jag sa till dom  var att jag ville hem.

Med eller utan Justin.

För just nu brydde jag mig inte ett skit om honom.

 

---

kommer vara ett kort kapitell.. 

 

 

När jag kommit fram till gänget utanför gallerian såg dom alla chockat på mig.

'' Cass va-..''. 

''-.. inget!''. sade jag och tårkade mina tårar.

Såklart ska Bonnie och Kate springa fram och krama om mig båda två samtidigt.

Vilket jag såklart tyckte om men tårarna bara rann ännu mer.

'' Vi pratar ikväll okej?''. 

Jag vet inte om jag skulle nicka eller skaka på huvudet. 

Jag visste inte om jag ville prata om det eller inget.

Jag visste inget just nu.

Det var kolsvart i mitt huvud.

Jag kunde absolut inte tänka klart eller prata klart.

Rädslan som jag känt och smärtan var obeskrivlig.

Aldrig har jag varit så rädd för Justin.

Men någon del inom mig visste att han inte menade det, men en annan del visste att han gjorde de.

Bruce kom fram till mig och gav mig en mjuk lång kram som jag verkligen behövde.

Det är något med hans kramar som jag gillar.

Dem är både mysiga och man känner sig säker i dom. 

Vi stog så ett tag med ett par blickar på oss innan vi avslutade kramen.

'' Ska vi åka hem eller vart ska vi?''. sade jag lite tyst till Bruce.

'' Jag vet inte, dom vill äta något..''. 

Jag nickade. '' Okej..''.

'' Är de okej för dig?''. 

Jag nickade återigen och bet mig i läppen.

Lite smått tittade jag bakåt för att kolla om Justin kom men det var inget spår av honom.

Jag tog ett djupt andetag innan jag och gänget gick till närmsta matställe.

 

JUSTINS PERSPEKTIV: 

 

 

Smärta. 
Det var de jag kände just nu.

Jag kunde inte förstå varför jag slagit henne. 

Hur kunde jag låta ilskan ta över mig sådär?
Jag har lovat henne flera gånger att jag aldrig i hela mitt liv skulle slå henne.

Jag såg smärtan och rädlslan i hennes ögon när hon satt på marken.

Så rädd har jag nästan aldrig sätt henne vara.

Frustrerat drog jag handen igenom mitt hår och gick bort från gränden och längs gatan.

Just nu ville jag bort från allt. 
Glömma allt så mycket som möjligt.

Jag kommer inte kunna leva med mig själv efter att ha slagit henne.

Aldrig har jag slagit en tjej tidigare. 

Jag såg en bar vid sidan av gatan som jag snabbt skyndade mig till.

Alkohol var de jag behövde just nu.

När jag kom in i baren såg jag direkt massa tjejer som stog och snackade med killar och folk som stog vid baren.

Jag bet mig i läppen och gick fram till baren och beställde ett glas wiskey.

 

CASSANDRAS PERSPEKTIV:

 

När vi äntligen ätit, eller ja när dom ätit skulle vi äntligen försöka ta oss hem.

Vi hade snackat om begravningen för Jenna som vi flyttat fram ett par gånger.

Eftersom det var den 29 Januari idag hade vi bestämt att de begravningen på fredag, den 1:a februari.. 
Det var lagom med tid dit att skicka inbjudningar till släktingar och fixa i ordning allt.

Kate och Bonnie hade redan planerat allting åt mig eftersom jag mått så dåligt.

Och jag var jätte tacksam över de.. 

Medans gänget stog och betalade försvann jag helt in i mina egna tankar.
Jag kom ihåg hur annorlunda Justin var när vi var med hans familj.

Hur vi retades med varandra. 
Hur vi lekte med hans små syskon.
Hur lycklig och glad han var. 

Jag kände hur något hårt och kallt träffade min naccke.

Ett högt pipigt skrik lämnade min strupe.

Hastigt vände jag mig om och där stog Justin och as garvade.

Jag skulle precis böja mig ner och ta upp lite snö för att göra en snöboll då jag kände hur snön i min nacke smäkte och rann ner för min rygg.

Mina skrik blev högre medans jag kände den kalla snön rinna längs min rygg.

Jag slängde av mig min jacka och kofta innan jag tog mitt linne och tråkade min rygg.

När allt det kalla var borta vände jag blicken till Justin.

Han stog fortfarande och skrattade.

Jag skyndade mig med att ta på mig kläderna igen innan jag tog upp lite snö medans och gjorde en snöboll bakom min rygg, innan jag började gå mot honom.

'' Hey babe!''. sade jag.

Ilskan kokade inom mig, men jag var riktigt duktig på att gömma den.

'' Tja!''. sade han och slutade skratta.

När jag stog 1-2 meter ifrån honom tog jag snöbollen och slängde den hårt i hans anskte.

Ett litet skrik lämnade hans strupe. 

Snön rann ner över hans ansikte, vilket gjorde att jag började as garva.

Jag mötte hans blick och såg hur dem var en liten bit av svart.

Oboy.

Jag började springa för livet men jag kunde inte skratta.

Jag sprang till en stor häck och satte mig i den. 

Mitt hjärta dunkade fortare och fortare då jag hörde fotsteg närma sig mig.

Jag sprang till andra sidan husknuten och ställde mig och tittade åt sidorna av huset.

Tomt. 

När jag precis skulle börja springa kände jag en arm slingras runt min midja, och sekunden senare låg jag i snön med Justin över mig.

Hans ögon var den underbara hazelbruna färgen som jag älskade. 

'' Hej!''. sade jag och log stort.

Jag insåg då att han fortfarande var lite blöt i ansiktet efter snön som jag kastat.

'' du vet att du verkligen inte skulle gjort så där va?''. 

Ett fnitter lämnadde min strupe. 

'' Vad ska du göra?''. 

Han böjde sig fram vid mitt öra. 

'' Göra så du inte kan gå imorgon!''. viskade han med en otroligt hes sexig röst.

En flämtning lämnade min strupe innan jag kände Justins läppar tryckas mot mina.

Jag besvarade genast kyssen och la mina armar om hans nacke och tryckte honom närmre mig.

Ett litet stön lämnade hans strupe då våra nederdelar trycktes mot varandra.

Jag tog akten när han var lite svag att rulla runt. 

Min blick for runt.

Ingen kunde knappast se oss.

För dem hade en stor häck på framsidan av tomten samt på sidorna.

Och barnen lekte för fullt på baksidan.

Jag började dra mina höfter mot Justins sagta.

Jag såg hur hans ögon rullade bak i rent nöje.

'' Du gillar de va?''. retades jag.

Han nickade hastigt.

Jag drog mina höfter lite snabbare och böjde mig ner och började placera kyssar på hans hals.

Ett frustrerat stön lämnade hans strupe.

Och det roliga var att jag var knappt ett dugg upphetsad.

Det var bara otroligt rolig att göra Justin upphetsad och sedan lämna honom så.

Och den här gången tänkte jag inte hjälpa honom få bort sitt problem.

Hans händer fattade min rumpa och tröck den närmre hans skrev.

Ett busigt flin spreds på mina läppar. Jag kunde föreställa mig Justins irritation när jag dissar honom.

Jag gav honom ett sugmärke på halsen innan jag drog min kalla hand under hans t-shirt.

Jag kände hur han växte under mig vilket gjrode att flinet växte ännu mer.

Snabbt gav jag honom en kyss på läpparna innan jag reste mig upp och började gå ifrån honom.

'' Vafan gör du?''. tjöt han efter mig.

 

Jag skrattade tyst för mig själv. 
Jag kommer ihåg hur roligt det är att se Justin frustrerad. 
Ett leende spreds på mina läppar och små tårar bildades i mina ögon.

Just nu kunde jag inte förstå vart allt gick fel. 
Hur han förendrades tvärt var de var. 
'' Cass!'. sade någon.

Men jag var helt inne i mina tankar så jag stängde ut det från mina öron.

'' CASS! Kom nu!''. 

Hastigt vaknade jag ur min egen lilla värld och insåg att alla var klara att gå.

Jag nickade sagta innan jag reste mig ur min plats och gick efter dom.

Bruce la armen om mig innan vi började gå längs gatan.

'' Kom jag ska visa er en sak!''. tjöt Kate och drog med oss in på en smågata.

Jag rynkade på ögonbrynen innan jag och resten gick efter henne.

Jag hade en obehaglig känsla i magen av det här.

Dem här smågatorna är välldigt läskiga och tomma.

Hon skynade sig fram med ett glatt humör.

'' Kate vad gör du!''. sade Roy.

'' Kom bara!''. sade hon och fnissade.

Alla himlade med ögonen innan vi gick efter henne.

Jag vet inte hur länge vi gick men det kändes som en evig het mellan alla smågator.

Plötsligt stannade hon bara till och suckade. 

'' Det brukade vara en affär här som jag visste att ni skulle gilla..''. suckade hon.

Jag vände blicken mot den tomma övergivna affären och tittade sedan på Kate.

'' Det fanns alla möjliga vapen och så här som ni skulle gillat!''. sade hon.

'' Och hur vet du de?''. frågade Nick.

Hon skrattade. '' Min pappa brukade vara en jägare! Han tog med mig hit och jag fick välja vapen!''. 

Killarna började genast snacka med henne.

Jag stog längst bak av alla och höll en låg profil. 

Min blick gick runt på stället.

Alla byggnader här var jätte gamla och tomma.

Jag hade inte sett en annan människa här på hela vägen hit.

Jag kände hur den kalla vinden träffade min hud vilket gjorde så jag drog armarna om min kropp.

Det var trotts allt fortfarande rätt kallt ute. 

Bakom oss kanske några meter hörde jag hur något tappades. 

Jag vände mig hastigt om och sökte med blicken efter något.

Men det var inget där.

Jag vände sedan  blicken till gruppen ifall dom sett något men dom var för upptagna med att snacka om vapen och massa skit. 

Den obehagliga känslan jag haft i min mage vart bara värre och värre.

Jag hade en känsla att någon skådade oss.

Jag beslöt att glömma dset och tänka på något annat men vaknade till ur mina tankar då jag hörde snabba fotsteg.

'' Hörni! Hörde ni det där?''. frågade jag högt.

Gruppen vände sig till mig och rynkade på pannorna.

'' Vad?''. 

Jag kanske bara inbilat mig?
Eller det kanske var ett djur eller något liknande?

'' Det var inget.''. sade jag och tittade runt i stället.

Dom började genast snacka igen medans jag tittade runt i stället.

HAstigt såg jag någon springa över en av smågatorna svart klädd och det var då paniken började byggas upp inom mig.

'' Kan vi gå nu?''. tjöt jag.

'' Eh.. Okej!''. sade Kate frågandes och vi började gå längs smågatorna.

Jag och Bruce gick längst bak av gruppen.

Min blick gick över allt ifall jag skulle se någon.

Jag var rädd och jag visste att bara jag hört och sett det där.

Fotsteg hördes ännu en gång och jag tog genast tag i Bruce arm.

'' Vad är de?'. frågade han chockat.

'' Det är någon som följer efter oss!''. viskade jag med rädlsa i rsten.

'' Va? Nej kom igen varför skulle någon följa efter oss?'',

Jag röck på axlarna. '' Jag vet inte men det är någon som följer efter oss.''.

Bruce suckade.

'' Kom igen Cass det är ingen där! Lugna dig!''. 

Jag började ta djupa andetag och sedan nickade jag.

Kanske hade jag bara inbillat mig eller så börjar jag bli galen.

Vi fortsatte gå och jag hörde fotfarande fotsteg och såg en person följa efter oss.

Men varje gång blundade jag hårt och intalade mig att jag inbillade mig.

Varför skulle någon följa efter oss?
När vi äntligen kom ut på den stora gatan bland folk kände jag genast hur lättad jag var.

Vi började gå längs gatan och alla pratade för fullt och var glada.

Men jag kunde inte undgå att känna att någon följde efter oss.

 

 

När vi äntligen kom tilbaka till köpcentret där parkeringen var pustade jag ut.

Det var massa folk runt oss så inget skulle hända.

Vi stog där och började prata innan jag såg hur Justin kom gåendes från ena enden av gatan.

Rädlsan bubblade upp i mig och jag visste inte vad jag skulle ta vägen.

Jag var rädd över hur han skulle vara när han kom till oss.

Skulle han vara arg?
Skulle han slå mig?
Alla möjliga frågor bubblade upp i mitt huvud vilket gjorde att hela jag började drabbas av panik.

Jag började andas häftigt och började röra mig i cirklar för att leta efter en väg att springa mot.

Bland allt folk åt andra hållet såg jag en kille med svart luvtröja stå och tittade mot mitt håll.

Han rörde sig inte och jag såg inte hans ansikte på grund av hans luvtröja.

Mina ögon for upp och jag började tro att det var han som följt efter oss i dom smågatorna.

Hela jag började skaka och såg hur Justin bara kom närmre och närmre och hur gänget stog och snackade och såg inte vilken panik jag var i.

Jag såg hur Justin stannade till och hur hans ansiktsuttryck förendrades till chockad.

Mina ögon for upp då jag såg att han höll i en pistol och började springa mot mitt hål.

Paniken steg ännu mer och jag vände mig hastigt om och hörde hur ett pistolskott avfyrades.

Allt gick i slowmotion jag såg hur alla människor runt oss började skrika och hur alla drabbades av panik.

'' CAASS!!''. skrek flera röster och sekunden senare kände jag hur allt blev svart!

---

 

HEJ!

Förlåt att det dörjt, men skolan har börjat och min data har blivit helt f**ked up och såå..

Är jätte ledsen över de! :(

Men ni fick ett som dock var välldigt kort!

Som ni alla vet börjar Criminal Love Part l dras till ett slut, men som jag sagt tidigare.

Det kommer en Criminal Love Part ll! :DD

Och det kommer vara en annorlunda novell mot vad jag vet att ni tror de kommer vara! :) 
Så klaga inte !
 
Kram, love u!

Jättebra:) men du kan knte sluta ett kappitel såhär, drt måste bli bra med justin och Cass. kommer det ta lika lång tid för kapitlena att komma upp nu när skolan har börjat eller går det snabbare? Ville bara veta men bli inte stressad för vi väntar och ta den tid du behöver. För jag vet att det kan vara mycket med skolan och så!

OMG!!

Du gillar att döda oss va, jag grinar. du kan inte avsluta ett kapitell så här. Så jävla bra. Vet inte vad jag ska skriva, ordlös som alltid

Älskar verkligen dina kapitel. En av mina favoritbloggar! ♥

galet bra!

Sjukt bra!! Som alltid :)

Awesome

super bra!! Men kan det inte komma ett kapitel snart där det händer något mellan dem, så att dem inte bara fortsätter att hata varandra!! Hur kommer uppdateringen vara nu när skolan börjat ? Hur många kapitel i veckan?? Tacksam för svar! :))

gash!! du kan inte sluta att kapitel sådär! dör ju härborta! längtar som faan tills nästa!

Skiiiitbra

Jätte bra :)