Jag fnissade till innan vi båda gick mot lobbyn. 
När vi kom fram satt stog Justin lutad mot väggen med ett surt ansiktis utryck.
Jag skrattade tyst innan jag kramade om Alex och Kim och hejade sedan på resten.
'' Ska vi dra nu eller jag vill duscha!''. muttrade Justin.
'' Vafan är du bitter för?''. sade Nick och skrattade. 
Jag skrattade igen och Justin mötte min blick i en sekund.
Strax efter såg jag hur dom vände blickarna till mig och jag satte genast handen för munnen. 
Kimberly tittade på mig med ett lömskt leende och resten små log.
Justin himlade med ögonen och började gå mot bilarna.
'' Kom nu innan jag slår ner er alla..''. muttrade han irriterat. 

 

 

 

Jag vaknade av att min mobil började ringa. 
Med ett irriterat stön öppnade jag ögonen och satte mig upp. 
Min blick for runt i rummet och jag insåg att jag låg i soffan. 
Jag måste somnat här igår när jag, Liam, Kimberly, Alex och Nick satt och snackade för fullt och körde lite fråge lekar. 
Direkt när vi kommit hem från hotellet gick Justin till sitt kontor som han nu kallar det och stannade där hela kvällen, Roy och Seth var inne i spel rummet och körde xbox tillsammans med Nolan. 
Sen satt vi ute i vardagsrummet och umgicks lite. 
Kvällen igår var rätt lugn. 
Vi snackade lite om vad som hade hänt på klubben och tack och lov var alla oskadda. 
Den som varit mest utsatt var Kimberly som drack mest av drinken av oss alla. 
Men hon är som hon var innan tack och lov. 
Jag satte mig upp i soffan och kände hur mina ögon sved av soljuset som lös in i rummet.
Snabbt tog jag min mobil som låg på bordet och svarade.
'' Hallå?''. 

Min röst var hes och jag var inte säker på om den ens hördes.
'' Cass?! Är du okej?!''. 
Rösten var välldigt bekant, Bruce. 
'' Bruce? Va? Vad pratar du om?''. sade jag. 
Jag sneglade på klockan på väggen och den var strax före tio så ingen hade förmodligen vaknat än. 
'' Jag hörde vad som hände i förr går på klubben! Är du okej?!''. tjöt han. 
Det var då det slog mig. 
Att prata med mig när jag är nyvaken är inte det smartaste.
'' Ja jag är okej! Bruce det var två dagar sen!''. sade jag och sträckte lite på mig för att få kroppen vakna till.
'' Jag vet och jag är så jäkla ledsen över att jag inte fick reda på det tidigare och hörde av mig!''. sade han. 
'' Det är lugnt, allt är lugnt nu..''. 

Han suckade. 
Det var tyst ett tag innan han började prata.
'' Jag hörde av Alex att ni blivit drogade? Vem gjorde det?''. 
Ett litet leende spreds över mina läppar då han berättade att han snackat med Alex. 
Dem båda hade berättatt att dom inte pratat på ett tag så det var positivt. 
'' The Krays..''.
'' VA?! Vafan ni ska ju hålla er borta från dom!!''. tjöt Bruce irriterat. 
Jag suckade. '' Jag vet, vi alla trodde det var lugnt men dom bara dök upp ifrån ingenstans den kvällen!''. 
'' Åh! Fan Cass du gör mig så jävla orolig när du är med dom! Du kommer få dig själv bli dödad!!''. sade han med en mix av irritation och ilska. 
'' Bruce det är lugnt!! Justin hjälpte mig och vi klarade oss alla...''.
'' Hjälpte dig? Ni fucking delade rum och låg med varandra!!''. skrek Bruce.
Jag hade aldrig hört honom höja rösten, speciellt inte mot mig. 
Mitt hjärta började genast dunka fortare. 
Varför hade Alex berättat de? 
Varför hade han sagt det till Bruce av alla människor? 

'' Ja, jag vet vad som hände. Du delade rum med Justin och dom hörde er skratta och skrika.. Vafan Cassandra varför lämnar du över dig så jävla lätt till honom?!''. tjöt han.
'' Vänta Vänta Vänta lite nu!!'' tjöt jag med panik i rösten. '' Jag låg INTE med honom Bruce, INTE! Vi började prata om gamla minnen och han började kittla mig.. Bruce.. D-det var som.. som gammla tider.. Han var den gamla Justin..''. 
Min röst sänktes och började bli skakig.
'' Så ni låg inte?''. sade han.
'' Vi låg inte.. Hur kan du tro att jag skulle göra något sånt? Justin trodde precis likadant när jag berättade att jag sovit hos dig..''. suckade jag.
Han skrattade hest. '' Berättade du?''. 
'' Nej han tjuvlyssnade den jäveln och hörde konversationen jag och resten hade..''. muttrade jag.
Bruce skrattade återigen. '' Önskat att jag kunde varit där och sett hans min..''. 
Jag himlade med ögonen.. '' Sluta okej, jag mår bra och allt är bra här.. Du behöver inte vara orolig!''. 
'' Okej, då ska jag inte störa, antar att jag väckte dig?''.
'' Mhm det gjorde du!''. 
Han skrattade. '' Förlåt, gå och lägg dig igen! Puss!''.
'' Puss!''. sade jag och la på. 
Jag skrattade tyst och reste mig upp ur sofan.
Min hals var riktigt torr och jag behövde verkligen något att dricka.
Nyvaken och trött drog jag mina slöa ben längs golvet in mot köket. 
Mina ögon orkade knappt hålla sig uppe så det var ett mirakel att jag hittade fram till kylen och lyckades ta fram juice paketet. 
Jag suckade för mig själv och hällde upp juice i ett glas innan jag stängde kylskåps dörren.
När jag vände mig om såg jag en figur sitta vid köksbordet vilket fick mig genast rycka till och glaset for i golvet med en smäll.
'' Vafan!!''. tjöt jag i ren skräck.
Vid köksbordet satt Justin och drack kaffe med blicken i sin mobil.
Hans blick höjdes och såg på glaset som låg på golvet.
'' Du kunde sagt att du satt där!!!''. tjöt jag och satte handen på hjärtat.
Det kändes definitivt som jag skulle få en hjärt attack. 
'' Du kunde kollat runt i köket?''. sade han hest. 
Jag suckade och böjde mig ner för att plocka upp glasbitarna. 
Genast reste han sig upp och gick fram till mig.
'' Jag fixar det, gå och ta en dusch.. Du behöver det!''. sade han kallt.
Mina ögonbryn höjdes.

'' Ursäkta?''. 

Attityden kom fram som en försvarsmekanism.
'' Du hörde mig! Gå och duscha!''. 
'' Vafan har du vaknat på för jävla sida? Tycker du borde gå och lägga dig och vakna upp på rätt för en gångs skull..''. muttrade jag och lämnade köket irriterad.
Jag trodde han och jag var över det här.
Men tydligen inte.
Ska han vara en kall idiotisk person mot mig kan jag vara en kall bitch mot honom. 
Han har inte sett min värsta sida än.. 
Och det hopppas jag han inte behöver heller.

Efter att ha tagit en dusch och klätt på mig hördes röster från nedervåningen. 
Klockan var nu strax efter elva så alla måste i stort sett vaknat nu. 
Jag lät mitt hår vara lite fuktigt och tog på mig ett par tights och ett linne tillsammans med mina fluffiga tofflor innan jag skyndade mig ner för att möta gänget. 
När jag kom in till köket för andra gången den här morgonen satt som jag trodde alla vid bordet, snackade och åt sin frukost.
'' Godmorgon!''. sade jag och log.
Liam som stog lutad mot köksbänken gav mig en mjuk kram direkt. 
'' Godmorgon snygging!''. flinade han.
Jag himlade med ögonen. 

Han var alltid så flörtig, men det var inget jag hade emot.
Frukosten flöt på och tack och lov var Justin tyst och höll på med sin mobil.
Han försökte väl få tag i Veronica som inte dykt upp sen festen. 
Jag hoppades nästan på att hon blivit kidnappad och misshandlad, men det var något jag höll till mig själv. 
Justin var sur som vanligt, nästan för sur.
Konstigt hans flickvän är ute på äventyr och gör ja vem vet vad.. 
Efter alla käkat sin frukost förflyttade vi oss till vardsgsrummet och slog på tv:n. 
Jag låg med benen över Liams knä och lutade mitt huvud mot Kim's axel.
Hon var en av dom få människor jag kännt mig bekväm med. 

'' Hey Kim, har du någon bra hudkräm jag kan låna? Min hud har blivit riktigt torr!''. sade jag och vände blicken upp mot henne.
'' Ja, det har jag faktist. Du kommer få babylen hud, tro mig killarna gillar de!''. flinade hon.
Liam drog sin hand om min midja och arm.
'' Du har redan len hud! Tro mig jag vet!''. flinade han flörtigt.
Jag skrattade tillsammans med Kim och himlade med ögonen.
'' Du får det låta så sexuellt Liam!''. flinade jag.
'' Det kanske var det som var meningen!''. sade han och blinkade med ena ögat.
Jag skakade roat på huvudet och vände blicken till tv:n.
Den här dagen känns som att den kommer vara lugn, en av dom få lugna dagarna man får här. 

 

Men ack så fel jag hade.
Efter ett flertal minuter efter min konversation med Liam öppnades ytterdörren och in kom ett klickande ljud.
Precis som någon som går i tex pumps.
Då förstog jag direkt vem det var och jag visste att den här dagen inte längre skulle bli lugn.

Sekunden senare dök den smala figuren upp i vardagsrummet med ett stort leende på läpparna.
'' Hey guys!''. log ingen mindre än Veronica. 
Justin for genast upp ur soffan och gick mot henne.
'' Vart i helvete har du varit?!? Du anar inte hur jävla orolig jag har varit?! ÄR du helt dum i huvudet eller? Du kunde förfan ringt?!''. skrek Justin med full hals förbannad.
Hennes leende försvann direkt och byttes ut mot rädsla.
'' J-jag var med Neomi! Jag träffade henne på klubben.. Och jag sov hos henne!''. sade hon nervöst.
Justin var framme vid henne och såg riktigt ilsken ut.

'' Vad gjorde du igår då? Och varför kunde du inte ringt mig? Va svara mig Veronica!''. röt han ilsket.
'' Jag var och shoppade med henne, min mobil hade dött Justin!! Jag kunde inte ringa dig! Förlåt!''. tjöt hon och tårar vällde upp i ögonen på henne.
Jag såg direkt att hon fejkade tårarna. 
Om det vore någon är det jag som vet hur riktiga tårar ser ut.
'' Åh fuck.. Ver..''. suckade han frustrerat när han såg henne börja gråta.
'' Förlåt Justin! Det var inte meningen att göra dig orolig eller arg!''.  sade hon och spelade ledsen.

Jag utbytte en blick med Kimberly som tydde på att hon såg vad jag såg. 

'' Åh babe förlåt!''. sade Justin och kramade om henne.
Hon grät en stund till innan hon kramade tillbaka och tårakde tårarna.
'' Jag ska inte göra om det, jag lovar babe!''. 

'' Bra baby!''. sade Justin och kysste henne mjukt.
Äcklad tittade jag genast bort och tog upp min mobil.
Jag började genast smsa med Rick om dem senaste dagarna som gått. 

Efter några minuters av 'förlåtelse ta' slog sig  Veronica ner i fotöljen i vardagsrummet.
Justin gick in till köket, antagligen för att fixa något att dricka.
Jag såg hur hon tittade äcklat på mig och Kimberly. 
Det var inte dirket något man inte såg.

'' Men jag hoppas ni hade en rolig kväll iallefall!''. sade hon och log mot gruppen.
Vi utbytte genast blickar och himlade med ögonen.
Hon har inte hängt med alls. 

'' Oh ja, jävligt kul. Några av oss vart drogade, men visst hade ni kul, Cassandra?''. sade Nolan och tittade på mig med ett lömskt leende.
Jag förstog dirket vad han menade.
Det mellan mig och Justin. 
Visste alla här inne om vad som hade hänt eller? 
När orden lämnade hans strupe såg jag genast hur alla började röra på sig smått obekvämt, jag hade fått mitt svar. 
'' Håll käft Nolan!''. fräste jag. 
Jag kände hur mian kinder fick en ljusrosa nyans, och det var det värsta som kunde hända just nu.
Vafan är det för fel på mig? 
Varför händer det här just mig?

'' Du rodnar!!''. tjöt Roy och skrattade.

 

Jag tittade allvarligt på honom.
'' Jag rodnar aldrig..''. muttrade jag.
Såklart en lögn, men en liten lögn skadar väl inte?.

'' Vafan snackar ni om?''. tjöt Veronica förvirrat och irriterat. 

Jag mötte hennes blick och log falskt. '' Inget speciellt!''. 
'' Okej, något har hänt! Vafan hände? Huh?''. snäste hon ilsket och tittade mellan mig och Nolan och resten.
Hon var tyst i några sekunder innan hon verkade fatta på ett ungefär vad som hade hänt.
'' DU!''. skrek hon och pekade på mig.
Mina ögon bryn höjdes och jag tittade irriterat på henne. 
'' Vafan har du gjort?''. skrek hon.
Jag flämtade i irritation. '' Jag har fan nte gjort någonting. Så jag skulle uppskatta om du kunde hålla käft, du ger mig huvudvärk!''. spottade jag fram.

'' Lyssna på mig din bitch, lyssna noga!''. fräste hon. '' Du berättar för mig vad som hände den kvällen och du borde berätta sanningen eller..-''.
''-.. Eller vadå?''. avbröt jag henne. 
'' Alex!''. tjöt hon och tittade på Alex som satt tyst i soffan. 
Han suckade. '' Ja?''. 
'' Var sov ni någonstans?''. frågade hon med ett falskt leende. 
'' Vid något motell. Vadåra?''. 
'' Hur många rum hade ni?''. 
'' De hade bara fem rum och-..''. 
''-.. Vem delade Cassandra rum med?''. avbröt hon honom.
Det här var rena polisförhöret. 
Vem tror hon att hon är, hon kan inte bossa över Alex. 
Speciellt inte honom, han är som en bror för mig!

Mina ögon vidgades vid hennes sista fråga. 
Jag tittade på Alex i ren chock om att han inte skulle säga, men han såg så rädd ut så jag visste att det var ingen ide. 
'' Um.. Justin..''. svarade han.
Direkt for Veronicas blick på mig och hon skrek högt.
'' DIN JÄVLA HORA!''. skrek hon och slängde sig mot mig. 
'' VAFAN KALLADE DU MIG?''. skrek jag tillbaka i rent försvar och for upp på mina ben. 
'' JAG VARANADE DIG ATT HÅLLA DIG BORTA FRÅN HONOM!''.

Ilskan bubblade upp inom mig och jag skulle precis slänga mig på henne då Liam tog tag om min kropp och höll mig tillbaka.

Veronica blev tillbaka dragen av Nolan som stog irriterad över vårt 'bråk'. 
'' Släpp mig Liam!!''. fräste jag i ren ilska.
'' Oh snälla, du skulle aldrig röra mig om du kunde!''. sade Veronica spydigt och skrattade.
Jag kände hur ilskan blev värre och värre, hon är den ända människan som kan få mig så här himla arg.
'' Vill du slå vad?''. fräste jag tillbaka.
'' Cass, lugna ner dig!''. sade Liam med lugnande röst. '' Ta djupa andetag, du skakar som jag vet inte vad!''. 
Jag nickade och backade bakåt lite mer in i hans famn och tog djupa andetag.
Genast kunde jag känna mina hjärtslag gå snabbare och snabbare. 
Vilket inte var positivt.
'' Vafan händer här?!''. sa en hes mörk röst.
Jag kunde höra Justins fotsteg från köket in till vardagsummet, ja det här skulle ju bli kul.

'' DU!! Din jävla idiot, hur fan kunde du göra såhär mot mig?!''. skrek Veronica.
Nästa sekund slog hon hårt på hans bröst så han tog något steg bakåt i ren förvånad. 
'' Vafan snackar du om?!''. sade han förvirrat.

'' Du låg ju förfan med henne!!''. skrek hon. 
Mitt ansiktutryck förändrades genast till ett chockat, det gjorde Justins med.
'' Va?!''. sade han chockad. '' Det är skit snack, jag låg inte med henne?!''. sade han sedan och pekade på mig.
Han gjorde inte ens ögonkontakt vilket fick mitt hjärta göra ont.
'' Vi delade bara ett rum, det är allt! Jag rörde inte ens henne för i helvete! Vi var trötta och det fanns inte så många lediga rum! Hon somnade innan vi ens han tänka klart! Förfan Veronica hur kan du troatt jag skulle göra något sånt mot dig? Va?''. sade han ilsket men hans röst vart mjukare i slutet. 
Jag kunde känna mina ögon svida och tårarna vällde upp. 

Han pratade om mig som jag var en hora som bodde på gatan.
Jag kan inte fatta att han kan prata om mig på det sättet. 
Minnen kom upp i mitt huvud, den gången han låg med Jessica när jag och Justin i stort sett var tillsammans. 
Hur han legat med tjejer på fyllan, antagligen, när vi var tillsammans. 
Jag minns hur det kändes som någon stack in en kniv i mig. 
'' Du vet att allt är i det förlfutna. Jag är med dig nu, det är dig jag vill ha!'. sade han lugnt till Veronica.
Jag kunde känna hur mina kinder brände och hur ilskan for igenom min kropp.
'' Jag skulle aldrig göra så mot dig babe, titta på mig!''. mumlade han lugnt och skakade på henne. '' Det var bara en galen kväll och vi var tvunga att tillbrigna natten tillsammans. Det är allt, tror du verkligen jag skulle göra så mot dig?!''. sade han och vände ryggen mot mig, lyfte upp hennes haka och tittade henne i ögonen.
'' Jag är ledsen.. Jag antar att jag överreagerar..''. sade hon och skakade på huvudet. '' Jag var dum nog för att tro att du faktist skulle ligga med henne!'. sade hon och tittade på mig med en äcklad blick.
Jag svär att jag kunde höra honom skratta åt hennes kommentar, men lågt. 
'' Jag är ledsen att jag agerade som en dum bitch babe!''. sade hon och kysste honom.
Just nu hade jag lust att kräkas. 
Liam märkte hur jag fortfarande skaka båda av smärta och ilska.
'' Cass..''. viskade Liam och tittade på mig med ledsna ögon.
'' Rör. Mig. Inte!''. röt jag fram och gick ut från vardagsrummet så fort jag kunde. 
Just nu måste jag få bort min ilska innan jag skulle skada någon.

I ren panik öppnade jag dörren till källaren och skyndade mig ner.
I ena delen av det stora rummet hade dom deras såklallade 'tränings hörna'.
Perfekt ställe att få bort ilskan på.

Jag skyndade mig fram men tappade orken och slog mig ner på en av bänkarna.
Alla känslor tog kål på mig. 
Jag la ansiktet i mina händer och tog djupa andetag.
Strax efter hörde jag dörren öppnas och hur lätta fotsteg kom ner.

'' Cass?''. sade ingen mindre än Kim.

'' Hej..''. mumlade jag och tårkade dom få tårar som kommit.
'' Jag är så ledsen för det där!''. sade hon och kramade om mig.

Först vart jag chockad men kramade sedan tillbaka.
'' Det är lugnt!''. 

Hon skakade på huvudet. '' Det är det verkligen inte, att hålla på som han gör är verkligen inte okej!''. 

Sedan slog hon sig enr brevid mig och tittade lidande på mig.

'' Jag är van Kim..''. 

'' Säg inte så, du är bättre än så här! Gråt inte över en idiot som han, glöm honom! Du kan få så jäkla mycket bättre Cass!''. 

Jag suckade och nickade sedan..

'' Kanske. Det finns ingen annan jag kan älska så mycket som Justin..''. 

'' Bruce?'. sade hon och log smått.
Jag skrattade. '' Jag skulle kunna älska honom, men inte lika mycket som jag älskar Justin..''. 

'' Det är ett steg framåt iallefall..''. flinade hon.

Jag log milt åt henne och nickade.

'' Men nu ska jag låta dig få ut dina känslor ifred, jag har lagt min träningsväska här nere med kläder i, låna dom om du vill!''. 

Jag log mot henne som tack innan jag såg hur hon lämnade rummet.

Så, dags att få ut ilskan!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag vaknade av att jag låg läskigt bekvämt i sängen. 
Sagta slog jag upp mina ögon och kände hur något tugnt låg mot mitt bröst.
Irriterat förstog jag att det måste vara Veronica som legat på mig inatt. 
Men jag brukar aldrig sova såhär bekvämt med henne.
Jag tittade ner och såg det vackraste ansiktet jag någonsin sett i hela mitt liv.
På mitt bröst låg Cassandra och sov med ett osminkat vackert ansikte och ett plus i kanten var att hon hade satt upp sitt hår så hennes ansikte var i full vy. 
Hennes mun var halft öppen och hennes ögon stängda.
Jag kunde inte förstå hur jävla vacker hon var. 
Jag började sakta få tillbaka minnet om vad som hänt igår. 
Det hade, även om det låter så jäkla töntigt, varit en av dom bästa dagarna jag haft sedan min och Cassandras såkallade 'dåliga tid'. 
Min blick for runt i rummet som var upplyst av solen som tog sig igenom persiennerna. 
Min arm låg om Cassandras axlar och var placerad om hennes midja. 
Hennes kropp låg otroligt nära min och hennes ben var ihop trasslade med mina. 
Det var precis som förr i tiden. 
Jag svalde hårt och bet mig hårt i läppen. 
Skulle jag väcka henne? 
Kanske skulle jag riskera att hon började skrika på mig och bli arg.
Kanske var det bäst om jag lät henne vakna av sig själv, då kanske hon inte skulle tycka jag är ett creep som legat och stirrat på henne när hon sov. 
Men vadå? 
Jag kunde inte rå för det, hon var så jäkla vacker och jag kunde inte slösa bort en chans som denna. 
Och bara tanken på att kanske skulle jag få uppleva det här dem kommande dagarna, om inte veckor tills hennes rum blivit klart. 
Mitt hjärta dunkade genast fortare och jag såg hur Cassandra började röra på sig.
Genast rös jag till is och såg hur hon vände sig om så hennes huvud låg på min överarm och hennes ansikte mot mitt håll. 
Hon tog ett djupt andetag och slappnade sedan av. 
Tyst pustade jag ut över att hon inte vaknat, det ger mig mer tid att skåda hennes vackra ansikte. 
Jag tog min fria hand försiktigt och smekte hennes lena kind samtidigt som jag bet mig hårt i läppen för att inte göra något ljud så hon vaknade. 
Jag såg hur hennes läppar drogs uppåt vilket fick mig att le.
Log hon i sömnen? Eller var hon vaken? 

Jag fortsatte att smeka hennes kind försiktigt och strax efter började hon luta sin kind mot min hand och ett litet leende var placerat på hennes läppar.
Det var nog det gulligaste jag sett på evigheter.
Leende på mina läppar var större än någonsin och efter ett tag beslöt jag att ta bort min hand.
Genast försvann leendet och en suck lämnade hennes strupe. 
Jag skrattade tyst innan jag la mig ner bekvämare. 
Hur fan kunde det här hända?
Hur kunde allt igår hända?
Jag tänkte igenom hela kvällen igår, och det som fick mitt hjärta bulta mest var den delen när Cassandra började reta mig. 
Mitt hjärta dunkade fortare bara av tanken.
Vafan gjorde hon med mig igentligen. 
Den personen jag var igår har jag inte varit sen hon och jag var tillsammans. 
Den personen jag igentligen är var jag igår, efter så länge vart jag den personen för ett tag. 
Jag var den person som Jazmyn och Jackson älskade mest, den Cassandra älskade mest. 
Hur kunde jag låta honom bara sticka iväg?
Det var ett av alla bevis på att jag var eller jag är, en jävla idiot.
Jag skulle precis börja smeka hennes kind ännu en gång då hon sagta började röra på sig och göra små ljud. 
Paniken steg inom mig och jag beslöt mig för att ''sova''. 
Kanske då skulle hon inte bli så arg över att vi sov tillsammans.

 

 

Jag vaknade av att mitt huvud värkte något så fruktansvärt.
Försiktigt rörde jag mig i sängen och kände hur jag låg i stort sett på något.
Mitt hjärta började genast dunka fortare och försiktigt kisade jag med ögonen. 
Under mig låg ett naket muskelöst bröst.
Jag visste genast vem det var, Justin. 
Försiktigt tittade jag upp och såg att han hade ögonen stängda. 
Tack och lov att han fortfarande sov. 
Han skulle säkert blivit helt tokig och arg över att jag låg på honom.
Men det var inget jag kunde rå för. 
Jag tog ett djupt andetag och la mig ner igen i ren panik. 
Vad skulle jag göra? 
Vad skulle jag säga?

Hastigt lugnade jag ner mig och slappnade av.
Jag började tänka igenom gårdagens kaos. 
Jag kunde inte stoppa leendet som placerades på mina läppar när jag tänkte tillbaka på mig och Justin igår kväll här i hotell rummet. 
Jag mindes allt så starkt.
Trotts att jag var lite berusad och drogen jag fått i mig fortfarande var kvar.

Tack och lov kände jag mig helt okej förutom att huvudet värkte just nu.
Justin började röra på sig och jag tittade genast upp och såg hur han öppnade ögonen.
'' Godmorgon!''. sade han hest.
Jag tog snabbt ett djupt andetag. '' Godmorgon.''. 
D'refter väntade jag på att han skulle flippa ur över att jag låg nästan på honom, men det gjorde han inte.
Jag tänkte först ligga kvar men insåg vilket fel intryck det skulle ge. 
Hastigt flyttade jag mig så långt ifrån honom som möjligt.
Trotts att den andra sidan av sängen var iskall var jag tvungen.
Det kändes fel men jag var tvungen.
Jag satte mig lite upp i sängen och drog armarna om min kropp i obehag.

Jag såg hur Justin genast vände blicken till mig och såg hur obehaglig jag var.
Speciellt också när han satt utan tröja också. 
'' Hur mår du?''. sade han med den där otroligt sexiga rösten som fick mig rysa.
'' Lite ont i huvudet bara..''. sade jag och tittade inte ens på honom.
Jag kunde inte.
Det var för flera anledningar, en av dom var att jag visade mig svag för honom igår.
Det var något jag absolut inte fick göra.
Jag var tvungen att sätta på attityden och vara den person jag var tvungen att vara för att överleva i den här livsstilen.
Mina bara ben låg utanför täcket och t-shirten jag lånat hade åkt upp en bit så man såg en skymt av mina trosor.
Genast drog jag ner t-shirten och bet mig återigen i läppen. 
'' De som-...''.
''-.. Du behöver inte säga något! Drogen och alkoholen var fortfarande i mitt blod..''. avbröt jag honom.
Jag svalde min blyghet och tittade på honom. 
'' Jag var fortfarande påverkad av det jag fick i mig igår, så det som hände.. Kommer inte hända igen!''. sade jag trots hur ont det gjorde. 
Jag såg hur Justin spände käken och nickade stelt.
'' Okej visst.''. 
Han satte sig upp i sängen och vände ryggen till mig samtidigt som han tog sin mobil.
Snabbt tog jag en blick över hans muskelösa armar och rygg.
Han hade definitivt skaffat mer tatueringar sen sist jag såg honom och musklerna var mycket större.
Jag reste mig hastigt upp för att sedan gå in till toaletten och stänga dörren om mig.
Det gick bättre än vad jag trodde.
Jag hade trott att morgonen skulle börjas med massa tjafs och bråk.

Men tydligen inte. 
Jag tog av mig t-shirten jag lånat av Justin och la den på bänken i rummet och tog sedan av mina underkläder för att sedan kliva in i duschen.
Jag kände mig tvungen att duscha igen, svettet och allt sen igår satt fortfarande kvar på min kropp och mitt hår luktade fortfarande illa. 
Efter att vattnet blivit varmt klev jag under duschstrålen och började smörja in håret med shampoo och sedan skölja ur det. 
Jag tvättade rent mitt hår ännu en gång och tvättade kroppen med den lilla tvål som fanns kvar sen jag nästan använt upp allt igår. 

Sedan lät jag bara det varma vattnet rinna över min kropp.
Min huvudvärk började sagta försvinna och hela min kropp slappnade av.
Jag vet inte hur länge jag stog inne i duschen och lät vattnet bara rinna över min kropp.
Men minst 40 minuter.
Duscha fick mig rensa tankarna och slappna av.
Och det var de stället jag kunde få vara ifred på. 

'' Vafan Cassandra hu-..''. 
Justin avbröt sig själv när han ryckte i handtaget och till hans förvånad var dörren upplåst. 
Hans blick träffade min kropp genom glasdörren och dom blev stora som golfbollar.

Jag såg hur chockad han var men för mig spelade det ingen roll.
Visst, jag kanske inte skulle föredra att han såg min nakna kropp men jag hade glömt att låsa dörren så det var i stort sett mitt fel.
Sen var det inte första gången han såg min kropp, plus jag har tränat lite dem senaste månaderna så min kropp ser helt okej ut nu för en gångs skull så jag skämdes inte.
'' Shit.. Fuck, förlåt!''. sade han men han rörde inte en fluga. 
Han stog fastfrusen med blicken glida upp och ner för min kropp. 

 

Jag slickade mig om läpparna och höjde mina ögonbryn samtidigt som jag tittade på honom. 
'' Det är inget du inte sett förut!''. flinade jag.
Jag såg hur han genast blev nervös och kliade sig i nacken.
'' Eh.. Jag tänkte bara.. eh.. fråga om du är klar snart!''. sade han och tvingade sig att dra bort blicken.
Det här var ett perfekt läge till att retas lite med honom, det var trotts allt min grej.
'' Tyvärr inte, men om du vill kan du duscha med mig?''. flinade jag och bet mig i läppen.
Hans min vart ännu mer chockad innan han skakade på huvudet.
'' Förfan Cassandra jag har flickvän!''. fräste han frustrerat.
Något sa mig att han igentligen ville, men var för tveksam för de.
'' Och? Hon behöver inte veta!''. 
Han spände käken och skakade på huvudet. '' Duscha klart, vi ska möta resten om 15 minuter nere i lobbyn!''.
'' Okej då, du förlorar på det!''. flinade jag.
Han gav ifrån sig något konstigt frustrerat ljud innan han smällde igen dörren.
Jag skrattade lite för mig själv och visste redan att vara den här personen inte skulle vara något problem.
Jag har ju trotts allt varit henne tidigare.

Snabbt duschade jag klart och lindade en av handukarna om min kropp. 
Dock var dom riktigt små så en del av min rumpa syntes, men det skulle inte Justin ha något emot. 
Med ett retligt flin på läpparna gick jag ut från toaletten och såg Justin ligga i sängen med blicken i mobilen.
Jag höll i kläderna i min hand bara för att visa att jag var naken under. 
Jag bet mig i läppen för att dölja leendet som var på mina läppar.
Min blick gick runt i rummet och jag såg min klänning och kavaj ligga på golvet.
Hastigt vände jag mig med ryggen mot Justin och böjde mig ner försiktigt och sagta och plockade upp kläderna.
Genast hörde jag Justin ge ifrån sig ett dovt ljud och flinet på mina läppar dök genast upp.
Sedan ställde jag mig upp och gick fram till honom och såg hur han hade blicken på mig hela tiden. 
'' Här!''. sade jag och höll mitt ansikte hårt samtidigt som jag böjde mig ner lite och gav honom hans tröja.
Jag såg hur hans ögon speglades av frustration och ilska.
Något som för mig var riktigt roligt.
Han sa inget utan gav mig en hård blick.
Jag vände mig om och började gå tillbaka mot toaletten men hann inte komma långt förens jag blev upp tryckt mot väggen. 
Hastigt drog jag efter andan i ren förvåning och såg Justin stå framför mig med mina armar hårt tryckta över mitt huvud.
Hans kropp var läskigt nära min och hans panna nuddade i stort sett min.
'' Vafan gör du med mig..''. röt han med en mix av frustration och ilska.
Jag tittade upp mot honom och såg oskyldig ut.
'' Ingen anning om vad du pratar om!''. sade jag och höll mitt hårda ansiktsutryck. 
'' Du vet precis vad jag snackar om, varför retas du för?''. röt han med sin hesa röst.
Jag höjde mina ögonbryn och slickade mig sagta om läpparna.
Ett frustrerat, likt ett morrande, lämnade hans strupe och han tröck sig genast närmre mig. 
Mitt hjärta dunkade fortare än någonsin. 
Jag hade fortfarande inte vant mig att vara så här nära Justin. 
Min blick gled ner och jag såg hur han tröck sin nederdel mot min.
Genast slank ett pirr genom min kropp och jag kunde inte undgå den läskiga känslan som bubblade upp i min mage.
Den känslan jag inte kännt på flera månader, år kändes det som.
Våra andetag blev tyngre och jag svär att jag kunde höra hans hjärta dunka mot hans bröst.
'' Jag retas inte!''. sade jag och la huvudet på sne och log smått.
Han spände käken och jag höjde handen för att dra mitt finger längs hans bröst.
'' Varför skulle jag retas när du har tjej?''. viskade jag med låg röst.
Hans andetag blev genast djupare och jag kände hur någon, eller något växte mot min nederdel. 
Jag ville så himla gärna le och skratta men jag kunde inte.
Just nu skulle jag hålla min min och leka oskyldig.
Det var en av dom sakerna jag visste Justin inte klarade. 
'' För det stoppar dig inte..''. sade han och närmrade sig mina läppar med sina.
Paniken steg inom mig, vad höll han på med?
Vad höll vi på med?
Jag kunde inte göra det här, men jag kunde inte motstå. 
Att känna hans läppar efter så länge var en av dom sakerna jag ville mest. 
När våra läppar var riktigt nära varandra spreds sig flinet som så länge velat komma fram på mina läppar.
'' Du borde fixa ditt lilla problem Justin, för jag tänker inte göra det åt dig!''. viskade jag innan jag puttade bort hans kropp från min och strax etfter knackade det på dörren. 
Han röt frustrerat till samtidigt som jag skrattade innan jag skyndade mig in på toan för att ta på mig kläderna.
Medans jag tog på mig kläderna öppnade Justin dörren och det visade sig vara Alex och Liam som skulle hämta upp oss.
Vi skulle bege oss till huset nu, vilket jag längtade efter.
När jag äntligen fått på mig kläderna skyndade jag mig ut från toan och tog mina grejer innan jag gick ut från rummet där Liam stog och väntade. 
'' Hej!''. sade jag och log stort.
Han sken genast upp i ett leende och gick fram till mig.
'' Hej på dig!''. 
Sedan kramade han om mig mjukt.
Jag fnissade till innan vi båda gick mot lobbyn. 
När vi kom fram satt stog Justin lutad mot väggen med ett surt ansiktis utryck.
Jag skrattade tyst innan jag kramade om Alex och Kim och hejade sedan på resten.
'' Ska vi dra nu eller jag vill duscha!''. muttrade Justin.
'' Vafan är du bitter för?''. sade Nick och skrattade. 
Jag skrattade igen och Justin mötte min blick i en sekund.
Strax efter såg jag hur dom vände blickarna till mig och jag satte genast handen för munnen. 
Kimberly tittade på mig med ett lömskt leende och resten små log.
Justin himlade med ögonen och började gå mot bilarna.
'' Kom nu innan jag slår ner er alla..''. muttrade han irriterat. 

---

Ojsan, lite bus där va?;) 
Vad tycker ni?:D 

Älskar er & kommentera på!:)

Kvällen rullade på Justin hade dragit till Veronica och dom försvann och gjorde något jag inte ville veta.
Jag hade spenderat min största tid med Liam och gänget.
Det kan ha hänt att jag gått till baren och hämtat drinkar till alla. 
När Justin försvann vart stämningen genast bättre, folk hade släppt den stela spänningen när Justin var här.
Påverkade han dom så mycket? 

Alkoholen i blodet hade blivit katastrofal. 
Det hade inte börjat snurra än men jag kännde hur det var påväg. 
Jag snubblade över orden jag sa och fnissade åt lite allt möjligt. 
Kim hade kommit och gått lite då och då och snackat med mig innan hon försvann åter igen.
Jag förstog henne, hon ville dansa med sin kille och släppa loss.
Det hade jag absolut inget emot.
Jag satt tyst och lyssnade på killarnas konversation om vilket hockey lag som var bäst.
Då och då försvann jag i mina egna tankar och vaknade alltid upp av att någon höjde rösten. 
'' CASS! CASS!''. skrek en röst. 
Jag vaknade ut ur mina tankar ännu en gång och såg Kimberly komma rusande mot mig.
'' Mm?''. sade jag och skrattade åt henne. 
Hon stannade tvärt upp framför mig och tog tag i mig samtidigt som hon fnittrade. 
'' Kom och dansa med mig, jag önskade precis väääärldens bästa låt!''. tjöt hon överlyckligt.
Jag förstog nu också att hon fått i sig lite för mycket alkohol.
'' Okej då!''. skrattade jag och reste mig upp och följde med henne.
Hon drog oss in i mitten av folk massan som dansade galet till musiken och började hoppa som en galning.
En remix av låten 'Gas pedal' kom igång och Kimberly skrek till. 
Jag antog att det var hon som önskade den här låten av DJ:n. 
Ett skratt lämnade min strupe samtidigt som jag himlade med ögonen. 
Hon tog min hand och ställde sig framför mig och började röra kroppen mot mig. 
Jag skrattade högt och gjorde desamma med henne. 
'' En drink miss?''. sade en servitör som gick runt och delade ut drinkar. 
Jag nickade och tog en därefter Kimberly. 
Killen skyndade sig ut ur folkmassan så inte drinkarna skulle bli omkull välta. 
Jag visste inte att folk delade ut drinkar?
Det har dom aldrig gjort på klubbar jag varit på?

Jag röck på axlarna och fortsatte dansa. 
Värmen här inne var obeskrivlig och jag såg hur folk som jobbade här öppnade massa fönster och dörrar så mycket som det gick.
Jag drack någon klunk av min dricka och den var verkligen inte god.
I smyg ställde jag ner den på golvet och flyttade mig och Kimberly lite längre bort. 

Vi dansade som galningar i jag vet inte hur länge. 
Kimberly hade druckit upp sin drink för länge sen och var galnare än någonsin. 
Efter ett tag såg jag hur hon började stanna till och snurra runt samtidigit som hon blinkade.
'' Kim?''. skrek jag och tittade oroligt på henne.
Hon tittade på mig med en chockad blick och såg helt borta ut.
Jag antar att hon fått för mycket alkohol i sig. 
'' Ska jag följa med dig till toaletten eller något?''. sade jag. 

 

Hon skakade sagta på huvudet och sa något i stil med 'Vänta här' innan hon försvann. 
Jag antog att hon gick till Marcus eller på toa för att spy. 
Genast började jag dansa igen tillsamans med tre tjejer som dansade framför mig. 
Jag hade ingen anning om vilka de var men kul hade vi. 
Efter ett tag kände jag hur det började små snurra lite. 
Förvirrat fortsatte jag dansa och försöka få bort den snurriga känslan.
Men den var fortfarande där.
Jag hade bara tagit minst 4 klunkar av den senaste drickan och det tar inte så här länge att få drinken att värka.
Min syn blev lite små suddig och jag tappade nästan balansen. 
Kanske tog det ett tag för alkoholen att värka, eller?

Jag tog ett djupt andetag och fortsatte dansa.
Jag kände hur två armar drogs om min midja. 
Armarna var muskelösa och killen var lite längre än mig. 
Det måste vara Liam. 
Jag log och fortsatte dansa med honom.
Efter ett tag drog jag in lukten av hans parfym men det var inte hans parfym. 
Kanske har den sluta lukta? 
Förvirrat tittade jag ner och skådade killens armar. 
På den ena handleden stog det 'Krays' och mitt hjärta stannade. 
'' Hej snygging!''. sade en hes röst som jag visste tillhörde Ronnie. 
Äcklat slet jag bort hans armar från min kropp och tog några kliv fram. 
Genast började det snurra ännu mer och balansen blev mycket ostadig. 
''L-låt mig.. vara-a!'',stammade jag fram och satte handen på huvudet. 
Han skrattade högt och gick mot mig.
'' Snurrar det hjärtat?''. med ett snett flin.
Jag rynkade på ögon brynen. '' Va? H-hur..''. 
Mina ögon for upp och jag insåg vad han menade. 
'' Vad gjorde du med drinkarna?!''. sade jag och backade bakåt med skakiga steg. 
'' Kan ha lagt i något som inte är bra för din lilla kropp!''. flinade han.
Paniken steg i mig. 
Han måste ha lagt i någon drog. 
'' Kim..''. viskade jag hest. 
Hon hade druckit mycket mer av drinken än vad jag hade. 
Jag tittade mig förvirrat om och såg att ingen av människorna runt märkte något.
Dom alla dansade på. 
Jag såg en utväg och tvekade inte. 
Jag började springa men han inte långt förns Ronnie tagit tag i min arm och drog mig tillbaka. 
I ren reflex höjde jag mitt ben och knäade han i magen.
Direkt föll han i hop och jag skyndade mig ur folkmassan.
Jag skyndade mig bort och var på väg till gänget men såg hur dom alla hade samma drinkar som jag och Kimberly druckit. 
Dem alla satt i stort sett tysta och tittade förvirrat runt. 
Jag kände hur mitt hjärta dunkade hårt mot mitt bröst. 
Vad skulle jag göra? 

Jag tittade runt och såg Justin stå på andra sidan klubben vid ett högt bord med telefonen mot sitt öra och en öl i handen. 
Mina ögon ville så gärna stängas och jag kände hur min mascara hade kletat ut sig under mina ögon samt hur mitt hår blivit helt förstört av alla människor och allt dansande.
Veronica syntes inte till, vilket iförsig var bra. 
Jag kände hur mina ben blev svagare och svagare och hur allt snurrade mer och mer ju mer jag ansträngde mig.
I ren panik sprang jag genom alla människor så fort jag kunde i mina öga pumps och mot det hållet jag skymtat Justin.
Min hjärna var just nu inte med mig och inte mina ben heller för den delen. 
Jag såg Justin stå fortfarande och prata i telefon ett par meter framför mig på samma plats. 
Hans blick gick runt i klubben och såg mig stå ett par meter ifrån honom. 
Folk passerade framför mig och det gjorde mig ännu mer svag och snurrig.
Hans ögon åkte ihop och hela hans ansikte visade en förvirrad känsla.
Jag såg hur han sa något i telefonen innan han la på och stoppade ner den i fickan.
'' Cassanra?''. ropade han och började ta steg mot mig.
Jag försökte ta ett steg till men jag förstog att min kropp skulle falla ihop. 
Min balans var svag och jag var tvungen att stödja mig vid ett av dom höga borden som fanns. 
Jag drog handen frustrerat igenom mitt hår och kände hur mina ben böjde sig mer och mer.
'' Justin..''. viskade jag och kände hur mina ben släppte helt och hållet.
Jag var beredd på att landa på golvet men ett par starka armar tog tag i min kropp och drog mig upp.
Jag öppnade mina ögon och mötte Justins oroliga blick.
'' Hur mycket har du druckit? Vad har hänt?''. sade han lite smått irriterat och lät mig stödja mig mot hans bröst.
'' R-ron''. fick jag fram.
Min hals var torr och hela jag svettades som en gris. 
'' Va?''. sade han.
'' Ronnie..''. sade jag tydligare.
Hans ögon for upp och hans blick gick snabbt runt i klubben.
'' Är han här? Vad har han gjort? Vafan Cassandra du är ju kokhet!''. tjöt han och kände på min panna. 
'' Han.. hade någ-got i v-våra drinka-ar..''. sade jag och knep ihop mina ögon.
Jag såg hur han spände käken och tog ett djupt andetag.
'' Här drick!''. sade han och helt plötsligt höll i ett glas vatten.
Förvirrat försökte jag ta tag i glaset med min skakiga hand men lyckades inte.
Istället höjde Jusitn glaset mot min mun och hjälpte mig att dricka. 
Jag drack fort för att få tillbaka min röst och få bort svettet som täckte min kropp. 
Justin tog bort glaset och ställde det på bordet och bar upp mig ännu mer mot sitt bröst.
Min ena arm var om hans axlar och hans arm om min midja. 
På något sätt kändes det obeskriviligt underbart att vara så här nära Justin.
Känna hans hjärta bulta mot min kropp och hans värme. 
'' Hade Ronnie något i era drinkar? Vems drinkar?''. sade Justin.
'' Allas..''. sade jag och torkade bort lite svett från min panna. 
Vattnet hjälpte lite, mina ben fick mer styrka och jag kunde nästa stå med raka ben. 
'' Faaaan!! Är du okej?''. 
Jag nickade. '' Jag drack.. inte m-mycket!''. sade jag.
Justin nickade och drog handen frustrerat igenom sitt hår. 
'' Okej, jag måste ta dig här ifrån!''. sade han och tog upp sin mobil.
Själv var jag tyst och tog djupa andetag. 
Han höjde mobilen till sitt öra och började prata. 
Jag kunde höra några gånger att han sa 'Alex' så jag antog att det var han, han pratade med. 
'' Bra, jag tar med Cassandra! Har du sett Veronica?''. sade Justin.

Efter ett tag suckade han. ''Okej, skit samma! Jag ringer henne sen! Men vi möts där om 10 minuter!''. 
Därefter la han på samtalet. 
'' Så, jag ska ta dig här ifrån! Alex och Liam tar resten av gänget!''. sade Justin och gick mot en dörr som jag antog ledde till baksidan. 
Jag nickade bara och lutade mitt huvud försiktigt mot Justins axel och såg hur han röck till.
Tack och lov sa han inget utan förtsatte gå.
Mina ben som tur var orkade ta sig till taxin på framsidan och in i bilen. 
Jag lutade mig mot fönsterrutan och stängde mina ögon. 
Svettet försvann och jag började genast frysa. 
Vad var det han hade haft i våra drinkar?

Justin sa något till chaffören som jag inte hörde innan han lutade sig bak i sätet och började fippla med sin mobil. 
Jag suckade och la armarna om min kropp och slöt mina ögon återigen.
Efter ett tag kände jag hans blick på mig och han suckade.

'' Fryser du?''. mumlade han.
Jag nickade sagta och fortfarande höll ögonen stängda. 
Han tog ett djupt andetag och i nästa sekund var min kropp tryckt mot hans bröst med hans armar emot mig.
Vad var det som hände? 

Förvirrat tittade jag upp och såg Justin tittat ut genom fönstret och bet sig i läppen.
Jag la ner mitt huvud mot hans bröst och drog mig närmre honom. 
Försiktigt lyssnade jag efter hans hjärtslag och strax hörde jag dom. 
Dom gick välldigt fort så jag antog att han var nervös eller något liknande. 
Jag log milt innan jag slöt mina ögon och kände hur vämren strax omfamnade min kropp.
Vad var det som hände?
Varför låg jag mot hans bröst?
Varför var jag ens trevlig mot honom och visade mig svag?
Jag hade intalat mig själv att vara den bitchiga tjejen, inte den svaga lilla tjejen jag var i Stratförd.
Frustrerat tog jag ett djupt andetag och spände käken. 
Jag kunde inte förstå hur jag blev så svag helt plötsligt. 
Det gjorde mig så himla frustrerat men på något sett gillade jag de. 
Jag gillade hur Justin tog hand om mig, det hade jag saknat dom här senaste månaderna. 

Efter runt 5-10 minuter öppnade Justin dörren och vi båda klev ut. 
Han betalade chaffören innan han vände sig om till mig. 
Jag lät blicken gå runt på stället. 
Det var ett motell som var i stort sett dött.
'' Varför är vi här?''. sade jag och kände hur Justin la armen om mig igen. 
'' Vi kan inte åka hem just nu, vi åker hem imorgon efter middag!''. sade han.

Jag böjde mig snabbt ner och tog av mig mina skor och genast kändes de bättre. 
Jag nickade sedan mot honom och tog ett djupt andetag och lutade mitt huvud mot hans axel ännu en gång.
Vi började gå mot motellet och visste det gjorde ont att gå men värre att gå med pumpsen. 
Justin suckade och släppte mig.
'' Jag bär dig, du kan inte gå utan skor!''. 
I nästa sekund var jag upp i hans famn chockad. 
Jag mötte hans blick i någon sekund och såg hur den gamla Justin var tillbaka.
Den Justin jag föll för.
'' Fan Cassandra du väger ingenting!''. muttrade han.
Lycka spreds inom mig trotts det jag sa och snabbt borrade jag in mitt ansikte i hans hals och värmde mig. 
Hans andning blev genast annorlunda och hans hjärta dunkade fortare.
Hade jag en sån stor effekt på honom?
Långt inne i min hjärna skrek en röst att jag skulle hoppa ner från hans famn och gå in själv. 
Men jag kunde inte.
Jag ville inte slösa bort en chans att vara nära honom, inte än. 
Jag kan skylla på drogen, jag kan skylla på att det var den som gjorde mig till den här personen.
Och det var precis det jag skulle göra.
När vi kom in på motellet så satt Alex, Nolan och Liam vid receptionen.
Deras blickar höjdes på oss och dem båda vart chockad över att Justin bar mig. 
'' Har ni bokat rum?''. sade Justin stelt. 
'' Ja men det fanns bara 5 rum!''. svarade Nolan.
Han rynkade på ögonbrynen. '' Ja det räcker väl? Två i varje rum?''. 
Nolan nickade och utbytte en blick med Alex. 
'' Ja, eh resten har redan valt rum! Kim och Marcus. Seth och Roy, Nick och jag, du och Alex, sen Cassandra och Liam!''. sade Alex. 
Jag kände hur Justin genast stelnade till.
'' Fuck no att han ska dela rum med Cassandra!''. sade Justin och höjde rösten.
Liam ställde sig genast upp och spände knytnävarna. 
Hans blick mötte min och jag såg att han var orolig, var det för mig eller för att han lätt kunde bli misshandlad av Justin? 
'' Jag delar rum med Cassandra!''. sade Justin bestämt. 
Mitt hjärta hoppade genast till och jag bet ihop för att inte le.
Varför log jag?
Jag borde vara irriterad, han har varit en stor idiot mot mig. 
'' Visst, här är ert rum!''. sade Nolan och gav Justin nyckeln stelt. 
Liam gick fram och placerade en mjuk puss på min kind och gav mig ett leende innan han gick med Alex till deras rum.
En liten röd nyans spreds om mina kinder men Justin bara fnös.
Han gick sedan längs korridorerna och till vårat rum.
Det var brevid resten.
Jag antog att vi alla fick på rad. 
Justin låste upp dörren med mig fortfarande i sin famn och gick in.
När vi kom in släppte Justin försiktigt ner mig i hallen av rummet och vi gick in till själva sovrummet.
Mitt hjärta hoppade till igen då jag såg vad som var framför oss.

 

 

 

En dubbel säng. 
Vi är tvunga att dela säng, för första gången.
Visst vi skulle gjort det hemma men han sov ju på soffan dom senaste dagarna. 
'' Eh, aa du tar sängen så tar jag soffan!''. sade han och kliade sig i nacken. 
Jag nickade. '' Okej funkar för mig!''. 
Även fast jag kände mig taskig att låta honom sova på soffan var jag tvungen. 
Jag kände hur drogen sagta bortade avverka och jag måste sluta vara den här tjejen.

Jag måste sluta vara den gamla Cassandra. 
Han nickade tyst och gav mig en lite irriterad  blick innan han drog för gardinerna och parsiennerna. 
Jag tog mig försiktigt till toaletten och låste efter mig innan jag kollade mig i spegeln.
Det såg ut som jag blivit misshandlad.

Genast tvättade jag bort sminket så gott det gick och satte upp mitt hår i en hästsvans. 
Sedan tog jag en snabb dusch bara för att få bort den äckliga lukten och drog på min klänning igen. 
Det hade slutat snurra och mina ben hade styrka för att jag ska kunna gå, det ända problemet var att mitt huvud värkte och jag måste ha feber. 
Jag frös men var så otroligt varm.
Jag gick ut och såg Justin sitta i sofan och hålla på med sin mobil. 
Kan han aldrig lägga undan den? 

Jag gick stelt in och satte mig på sängen och drog armarna om min kropp. 
Varför var det så kallt här inne? 
Jag tog min väska och letade upp min mobil. 
Inget. 
Inget sms, inget samtal, inget. 
Jag hade trott Rick hade hört av sig, eller Bruce.
Men ingen av dom hade det. 
Besvikelse tog över mig men vad hade jag trott, att dom skulle få reda på det så här fort. 

Jag la ner mobilen i väskan och la den på golvet. 
Tv:n i rummet var på på låg volym och någon gammal serie visades.
Jag kröp ner under täcket med en suck och la mig vänd mot Justin. 

Min blick fästes på honom. 
Han var fortfarande lika vacker. 
Jag såg hur han fokuserade sten hårt på skärmen och rörde fingrarna över och skrev antagligen ett sms. 
Hans mun var lite öppen och hans ansikte var upplyst så jag såg allt tydligare.
Var det här creepy av mig? 
Eller var det fullt normalt? 
'' Du stirrar..''. sade Justin med hes röst. 
Jag vaknade genast ur mina tankar och bet mig i läppen.
'' Förlåt..''. sedan vände jag mig om i sängen.

Mitt hjärta dunkade fort och flashbacks från den gången tillsammans medd Justin for igenom mitt huvud.

 

 

 

 
Jag vände mig om och såg Kimberly stå där och log smått.
''Visst!''. sade jag lite smått chockad och flyttade mig åt sidan så hon fick plats. 
Hon slog sig ner brevid mig och tog upp ett ciggpaket och stoppade en cigg i munnen.
'' Fan. Har du en tändare? Jag har tappat min igen!''. sade hon och suckade.
Jag skrattade och nickade. '' Här!'' .sade jag och gav henne min tändare.

Hon fnittrade till och tog tändaren och tände sin cigg.
Sedan gav hon tillbaka den till mig och tog ett bloss av sin cigg.
Jag drog in röken och blåste sagta ut den. 
'' Varför gick du ut?''. sade Kimberly.
'' Veronica..''. fnös jag.
Ett hest skratt lämnade hennes strupe.. '' Då gick vi ut av samma andledning!''.
Jag tittade på henne och log. 
'' Gillar du inte henne?''. 
Hennes ögon vidgades och hon tittade på mig. '' Skojar du? Hon är vidrig! Finns det nån som gillar henne? Förutom Justin då..''. 
Jag röck på axlarna och skrattade. '' Nån som är lika vidrig som henne antar jag!''. 
Ett högt skratt lämnade hennes strupe. '' Precis! Usch jag förstår inte vad Justin ser i henne..''. 
'' Inte jag heller..''. mumlade jag.
Helt ärligt visste jag faktist inte vad han såg i henne.
Gick han efter utseendet?
Var han desperat?
Jag hade ingen anning, kanske han bytt smak på tjejer?
Jag menar, jag och Veronica är inte ett dugg lika. 
Det var tyst ett tag och vi båda satt och slappnade av.
'' Juste, vänta lite! Du har väl varit tillsammans med Justin?''. sade Kimberly.
Jag nickade och tittade ner på marken.
'' Ja det har jag..''. 
'' Wow..helt ärligt är det svårt att tro! Inget illa menat!''. 
Jag log mot henne. '' Det är lugnt, det är många som säger det.. Vilket jag kan förstå, vi var rätt olika då vi blev tillsammans!''.  
'' Är ni inte det längre? Jag menar det har väl inte hänt så mycket?''. sade hon och tittade på mig.
Jag skrattade hest och nickade. 
'' Det har hänt mer än du tror..''. 
Hennes ögonbryn höjdes. '' Jasså? Berätta för mig..''. 
'' Det är en lång historia Kimberly..''. suckade jag och tog ett sista bloss av min cigg innan jag stampade på den.
'' Jag har tid!''. flinade hon.
Så jag berättade för henne. 
Jag berättade för henne att jag och Justin gjorde slut och att det blev bråk, att jag hamnade på sjukhus och sen försvann, det var otroligt skönt att berätta det här för någon man inte kände. 
Den kunde igentligen inte dömma en som ens vänner kunde. 
Den visste knappt något om en. 
''..- Så jag spenderade flera månader till att bli den person jag är nu idag!''. sade jag och log milt.
'' Damn girl, du har varit med om mycket..''. sade hon och skrattade till lite.
Jag log. '' Det jag berättade är inte ens hälften!''. 
Hennes leende försvann.'' Jag är ledsen!''. sade hon.
Jag skakade på huvudet och log. '' Det är lugnt, det förflutna är det förflutna..''. 
Hon log. '' Precis! Lev i nuet!''. sade hon poetiskt. 
Kimberly spårade totalt ur, hon började babbla på om massa dikter och huvudregler medans jag satt och skratta åt henne.
Hon rörde på sig och rörde händerna samtidigt som hon sa en dikt.
Såklart drev hon och överdrev en stor del.
Men jag vet inte hur länge sen jag skrattat så här mycket. 
Det var som bak i tiden tillsammans med Bonnie och Katelyn..
Mitt skratt slutade sagta men säkert och jag började tänka på dom.
Tänka på dom vännerna jag lämnade i Stratford utan att höra av mig till. 
Jag har inte pratat med nån av dom sen jag var på sjukhuset.
Skuldkänslorna bubblade upp inom mig.
Hatade dom mig?
Visste dom ens att jag levde? 
Jag kände mig så himla taskig över det jag gjorde, men jag var tvungen att göra det.
För mitt eget bästa. 
Men jag vet att dom har de bra, jag bad Dean kolla upp lite om hur dom hade det och mådde. 
Trotts allt så mådde dom riktigt bra.
Dom båda var tajtare än förut och spenderade tid med varandra hela tiden.
Jag var avundsjuk, det var jag.
Jag ville så himla gärna vara där med dom.
Men jag kunde inte, kanske efter allt det här!

 

'' Ska vi gå in till dom andra?''. sade jag och var beredd på att resa mig upp.
Hon suckade. '' In till den där pipiga bitchen?''. 
Jag skrattade. '' Ja, kom nu Kimberly!''. 
'' Du kan kalla mig Kim!''. log hon.
Ett leende spreds på mina läppar. '' Och du kan kalla mig Cass!''. 
Hennes leende blev större. '' Jag tror du är en perfekt vän för mig!''. 
'' Och jag tror att vi kommer ha otroligt kul ihop!''. 
Hon log stort innan vi båda reste oss upp och gick in. 
Det var nästan lite läskigt hur lika jag och Kim var varandra. 
Samma humor, samma åsikter, och vi båda var mörk håriga, mörka ögon, långa och smala!
Hon är en vän jag väntat på i flera år! 
En som jag har så himla mycket gemensamt med! 
Vi gick in småpratandes i vardagsrummet och slog oss ner brevid varandra i soffan brevid Liam.
Jag såg hur blickarna brände på oss, antar att dom är rätt chockade över att vi kom så bra överens.
'' Ser ut som dom kom jävligt bra överens!'. hörde jag en röst mumla. 
Jag sneglade snabbt åt sidan och såg Veronica viska till Justin.
Han nickade irriterat och vände bort blicken. 
Hastigt himlade jag med ögonen och vände uppmärksamheten till Kimberly och Liam. 
Jag var riktigt glad över att dom kom. 
Jag kände mig nästan tryggare med Liam och Kimberly än med till exempel Roy och Seth.
Man vet inte på vilken sida man har dom. 
Ena sekunden är dom snälla mot en, andra håller dom sig ifrån en. 

Vi alla började snacka och några av grabbarna började köra massa drick lekar. 
Vilket var riktigt kul att titta på. 
Jag vände blicken på Justin som satt med Veronica gränsle över sig och med hennes tunga ner i sin hals.
Äcklat tittade jag på dom och såg hur Justin drog handen innanför hennes tröja. 
Det blev för mycket för mig.
Allt kom på en gång och visst jag sett dom kyssa varandra, men nu vart det för mycket. 
Allt som varit idag kom som en våg av mixade känslor på en gång. 
'' Ursäkta mig!''. sade jag och gav Liam, Kimbelry och resten en ursäktande blick innan jag lämnade rummet.
Frustrerat skyndade jag mig upp till Justins rum, eller ja Justin och mitt rum nudå.
Jag skyndade mig fram till min väska och tog ut en värktablett. 
Allt tänkande och alla känslor gav mig huvud värk. 
En sån fruktansvärd huvudvärk. 
Jag svalde tabletten med ett glas vatten jag ställt på sängbordet och tog djupa andetag.
Nu var jag tvungen att lugna ner mig. 
Jag var tvungen att fokusera på att sortera alla känslor och sagta glömma bort dom. 
Efter ett tag beslöt jag för att byta om, klockan närmade sig snart åtta och jag var rätt så trött.
Natten som var, var inte en av dom bästa nätterna jag haft. 
Jag drog på mig ett par gråa sov shorts och en t-shirt jag fått av Bruce. 
Med ett leende drog jag in doften av hans parfym och hela jag rös. 
Jag slängde mig i sängen och tog upp min mobil och slog direkt Bruce's nummer. 
Signaler gick fram och nervositeten tog över mig.
Vi har inte pratat sen jag var hemma hos honom.
Kanske nått sms lite då och då, inget stort. 

 

'' Hallå?''. sade den bekanta hes rösten.
'' Bruce?''. sade jag och sken genast upp som en sol.
'' Cass?''. sade ha chockat.'' Hej!!''. 
'' Hej!''. sade jag och log.
Jag hörde hur han satte sig upp, låg han och sov?

'' Hur mår du?'. sade jag och satte upp mitt hår i en toffs.
'' Jag mår bra, själv?''.
Jag suckade. '' Sådär..''. 
En suck lämnade hans strupe. '' Jag sa ju att du inte skulle åka till honom..''.
'' Jag var tvungen Bruce.. Du vet att jag var tvungen..''.

'' Hur är det där? Vad har hänt?!''. sade han.
Jag kunde höra direkt att han var orolig, och det är jag faktist tacksam över att han är.
'' Krays förstörde huset och hotade oss.. Tror tredje världskriget kommer att bryta ut snart!'. sade jag och skrattade till.
'' VA?! Är du okej?!?''. 
'' Bruce ta det lugnt! Ja, jag är okej! Ingen har skadat mig!''. 
Jag hörde hur han pustade ut. '' Bra.. Har ni fått mer hjälp?''. 
'' Mm, Kimberly Marcus och Liam!''. 
'' Marcus Navé?!''. 
Jag skrattade. '' Japp!''. 
'' Damn.. Han har man inte träffat på evigheter!''. 

Ett leende spreds på mina läppar. '' Nej, det känns som vi inte träffats på evifgheter!''. 
Han skrattade.'' Nej men det var bara nån vecka!''. 
'' Ja.. Tiden går fort..''. 
Vi småpratade lite innan vi blev avbrytna av att det knackade på dörren.
'' Bruce jag måste gå, ta hand om dig!''. 
'' Desamma!''. sade han och vi la på.

Jag suckade och satte mig upp i sängen.
'' Kom in..''. 

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag slickade mig om läpparna och höjde min hand för att knacka på dörren.
Tänk om hon inte ville prata med mig?
Okej jag skulle inte bli förvånad..
Jag har gått för långt nu.
Men tänk om hon gråter?
Jag klarar fortfarande inte av att se henne gråta, det var min största svaghet..

Jag knackade på dörren mjuk och väntade på att hon skulle öppna.
Men istället hörde jag ett lågt 'kom in'. 
Jag öppnade dörren och gick in och såg hur hon satt på sängen ikladd i pjamas.

'' Vad vill du?''. mumlade hon.
Okej hon var arg på mig fortfarande.
'' Vi behöver prata..''. sade jag.
Hon reste sig upp och gick fram till mig.
'' Det finns inget att prata om!''. snäste hon. '' Ut!''. sade hon och pekade på dörren.
Jag tog tag i henes armar med all kraft och tryckte henne mot väggen. 
'' Inte förrän du lyssnar på mig!''. viskade jag i en låg röst. 
'' Vad vill du Justin!''. muttrade hon genom samman bitna tänder, hennes ögon mörknade en anning.
En suck lämnade min strupe när jag kunde känna hennes ojämna andetag mot min hals.
Våra kroppar var tätt sammanpressade och det fanns inget sätt att hon kunde fly från mitt grepp.
'' Tillbaka för två dagar sedan!''. sade jag och tittade djupt in i hennes ögon.'' När dom försökte riva huset och döda oss, så hade vi inget väg ut.. Du stog vid fönstret och jag var i trädet. Det var vår sista chans att fly, antingen hoppa ner eller dö! Du kunde inte göra det. Du kunde inte hoppa till mig! Du trodde inte du skulle klara det för du var rädd att falla..''. andades jag ut. 

" Sedan vad , " - viskade hon, hennes läppar darrade.
" Jag sträckte ut min hand för att ta dig , jag sa att jag inte tänkte låta dig falla, jag sa att jag skulle fånga dig. Men du var fortfarande inte övertygad. Jag frågade dig om du litade på mig.. ". viskade jag. " Och du tog min hand och hoppade tilll mig.". sade jag lugnt.
Cassandras läppar skildes något åt och hon tittade fundersamt på mig.
" Du sa att du litade på mig..". sade jag i en mjukröst.
" Nej det gjorde jag inte!''. ".s varade hon snabbt." Det har jag aldrig sagt, jag tog bara din hand för annars skulle vi båda dö.. ''.
Hon fortsatte strax efter." Du är den sista personen på jorden jag skulle kunna lita på, Justin. Och det vet du!''. Jag släppte ut en skakig suck, mitt hjärta bultade mot min bröstkorg, kunde jag känna hennes hjärtslag mot mitt bröst också.
" Jag önskar att du kunde se på mig och se den person du en gång älskade i stället för den person som du har vuxit till att hata !''. viskade jag, min näsa nuddade hennes.
Hennes ögon gnistrade flera gånger om innan hon skakade på huvudet .
" Jag kan inte.''. viskade hon. " För att han är inte här. Och han kommer aldrig tillbaka.''. sade hon samtidigt som hennes röst sprack.

Jag knöt min käke och suger in ett djupt andetag .
" Det enda som någonsin kommer att vara verkligt var våra stunder, när du fick mig att känna mig så levande, när du fick mig att känna äkta kärlek , när jag kände mig som om du verkligen älskade mig. Nu? Jag är bara ett monster.. " .sade jag.
Hon slöt sina ögon, och jag visste att hon var på gränsen till tårar .
Jag klev baklänges och lät henne gå ur mitt grepp.
Det var så jävla svårt att vara förbannad på henne.
Det var nästa jävla omöjligt.
När jag var nära henne, ville jag bara ta tag i henne och hålla henne och kyssa skiten ur henne.
Kanske då hon skulle glömma mig som en skitstövel?

Jag tittade på henne en sista gång innan jag lämnade rummet med en suck. 
Kanske har jag gjort situationen värre..

---

VAD TYCKS ÄLSKLINGAR?

Ni trodde inte att det skulle vara Kim va?;)

Tror det här kommer vara den sista tidinställda kapitlet då jag ska till flygplatsen nu!

FÖRESTEN GOD JUL MINA UNDERBARA LÄSARE! :D

Min lilla julklapp till er!;)

ÄLSKAR ER!

 

 

'' Du ser ut som att du kom ut ur ett tidningsomslag!''. flirtade han och hon fnissade till.
Det var nog första gången på länge jag sett henne skratta genuint. 
'' Det är för att hon gjorde det!''. skojade Nolan.
'' Gjorde hon?''. sade Liam och höjde på ögonbrynen.
Irriterat tittade jag på Cassandra som stog generad framför Liam.
'' Hon är min..''. vräkte jag ur mig utan att tänka ordentligt.
Min mun hängde öppen och jag såg hur Cassandra vände som om och tittade på mig.
Jag slickade mig nervöst om läpparna och andades djupt.
'' Hon är en gammal vän!''. muttrade jag med sammanbitna tänder. 
Ett hånskratt lämnade Cassandras strupe vilket fick mig himla med ögonen. 
Jag såg hur besvikenhet spreds i hennes ögon vilket fick mig titta bort.
Jag hade gjort henne besviken. 
'' Justin berättade aldrig att ni hade en snygg tjej i hans gäng!''. flinade Liam.
Cassandra skrattade.
'' Låt oss bara säga att min ankomst var oväntad!''. mumlade hon tyst. 
Liam höjde på ögonbrynen. '' Hur komemr de sig?''. 
Cassandra släppte ut ett skakigt andetag. '' Jag hade lite ouppklarade affärer helt enkelt!''. 
'' Vilken typ av ouppklarade afffärer?''. sade Marcus och korsade armarna över bröstet. 
Jag såg hur hon funderade över svaret.
'' Det har inte ni med att göra!''. sade hon och log snett mot dom.

 
•••

'' Så vad är det som händer?''. sade Marcus och tittade på mig.
Vi alla satt i vardagsrummet som vi lyckats få till som det var förut och små pratade. 
Cassandra satt brevid Liam och dom små pratade och hon fnissade då och då. 
Jag har försökt ignorera det men har inte lyckats så bra. 
Jag slickade mig om läpparna innan jag suckade.
'' Krays är vad som händer.. Vi måste få bort dom ur bilden.. Fort. Dom förstörde vårat hus, sedan hotade dom oss. Det är döds seriösa med allt. Det är antingen dem eller oss. Krays vill inte ha hoss i branchen över huvud taget så vi måste få bort dom..''. sade jag lugnt. 
'' Aha.. Du snackar om Ronnie och Reggie?''. mumlade Liam.
Jag nickade. 
Jag tog upp en mapp som jag och Roy fixat ihop.
Den innehöll massa information om Krays och vad dom gjort och lite sånt. 
Jag öppnade den och började gå igenom lite av grejerna då jag hörde Cassandras röst. 
'' Justin, låt mig se!''. sade hon och försökte kolla i mappen. 
Hennes ena hand placerades på min axel och hela jag röck till.
Hennes berörning sände kalla kårar längs min rygg rad och jag kände elektriska gnistor bryta ut genom hela min kropp.
Mina tankar försvann för en kort sekund. 
Antagligen av bristen av min och Cassandras fysiska kontakt under dessa månader 
All luft sögs ur mina lungor när jag vände mig om och såg hennes nyfikna ansikte. 
Jag andades djupt och bet ihop.
'' Skicka runt den!''. sade jag och gav den till henne.
Hon tog den och slog sig ner brevid Liam och dom båda kollade igenom den tillsammans. 

 

CASSANDRAS PERSPEKTIV:

Efter informerat Liam, Marcus och Kimberly om vad som hänt och hur vi ska fortsätta började alla röra sig runt i huset. 
Tydligen skulle Liam och dom bo nere i källaren där dom fixat till lite och ställt in madrasser. 
Källaren var ju trotts allt en riktigt cool källare. 
Det fanns ett biljardbord, stor plastma tv, massa tv spel, flipper spel, en bubbel pool, bastu..
I stort sett allt. 
Jag satt kvar i soffan i vardagsrummet med Liam brevid mig. 
Helt ärligt var han en riktigt snygg och trevlig. 
Han fick mig faktist skratta och bli på ett bra humör då morgonen inte börjat bra. 

'' Det verkar inte som om du hör hemma här!''. sade Liam vilket fick mig vände uppmärksamheten till honom.
Jag skakade på huvudet och skrattade. 
'' Du är inte den första som säger det..''. sade jag och ryckte på axlarna. 
'' Åh, fan förlåt! Jag menade inte att förolämpa dig! Jag bara..-''- 
''-.. Nej, nej!!''. avbröt jag honom. '' Det är okej, jag menar jag ser inte ut som den typiska bad ass tjejen som är en del utav det mest ökänga gäng i LA!''. skrattade jag.. 
Ett leende spreds på hans läppar och nickade. 
'' Föresten du ser inte ut som att du hör hemma här heller!''. sade jag och höjde mina ögobryn.
Han skrattade innan han tog en klunk av sin öl han hade i handen.
'' Du är inte den första som säger det heller!''. flinade han vilket fick mig fnissa till. '' Men det är en lång historia!''. sade han och ryckte på axlarna. '' Jag hade hela mitt lvi planerat av mina föräldrar. Jag skulle ta examen, gå på en av världens finaste skolor.. Det har varit min familjs grej i generationer.. Låt oss bara säga att det inte var min grejj.. Jag är inte en 'skolkille' som du kanske ser!'. skrattade han och visa sina ljusa vita tänder. '' Jag kom in i alla typer av problem när jag var runt 15, inte ens min familj kunde få mig tillbaka på rätt spår.. Sen blev jag utsparkad från skolan och mina föreldrar ville inte ha mig.. Så ja!''. sade han med en liten röst. 
Hans vackra ögon tittade in i mina och direkt spetsade jag läpparna i en fast linje.
Jag visste inte vad jag skulle säga. 
Helt ärligt var jag chockad över det han sa. 
'' Asså.. Wow.. Ja-jag är ledsen! Det måste ha varit riktigt hårt.. Jag menar du var ju så ung och allt!''. sade jag och jag kände hur en sorg sköljde över mig. 
'' Hörru, det är okej! Bry dig inte om det!'' .sade han och skakade på huvudet och gav mig ett litet leende.
Jag log mot honom. 
'' Jag har blivit framgångsrik som mina föreldrar ville, men kanske inte pås amma sätt!''. skämtade han.
Ett litet skratt lämnade min strupe åt hans kommentar. 
Jag var glad över att han kunde skoja om något sånt här. 
Det skulle aldrig Justin kunna göra. 
Han skule bli döds seriös och bli sur eller arg.
'' Wow det var ett lamt försök att göra ett skämt om att vara en brottsling..''. skrattade Liam. ''Jag sumpade chansen att försöka imponera på dig med min humor eller hur?!''. 
'' Du känner mig inte ens!''. skrattade jag. 
'' Du har rätt, det gör jag inte.. Men snart så, eftersom vi kommer spendera mycket tid tillsammans!''. viskade han och jag brast ut i skratt. '' Men jag kan tyda på om någon är en bitch eller om någon är en gullunge bara genom att kolla på den! Men du sötnos gör mig så intresserad, för du är något annat!''. flinade han.
Jag skrattade åt hans försök att flörta med mig. 
Han var ett riktigt charmtroll men jag tror inte det skulle bli något mellan oss. 
Inte ett förhållande! 
'' Så säg mig, vad förde dig hit? Vad fick dig lämna ditt vanliga liv och bli en del av det här?''. frågade han.
Jag suckade och stängde min ögon. 
'' Han gjorde det..''. muttrade jag innan jag tog en klunk av min cider. 
Liam rynkade på ögonbrynen och vände sig om för att titta på Justin som stog och pratade med Marcus och Kimberly. 
'' V-vänta lite nu..''. vräkte han ur sig. 
Jag såg hur han försökte få ett grepp om själva situation. 
'' Du menar, som i Justin?''. andades han ut.
Jag nickade och undvek ögonkontatk med honom.
'' Jag är inte en gammal vän till honom.. '' .suckade jag.. '' Jag och Justin var.. Jag är hans ex flickvän..''. mumlade jag med en mjuk röst.

Jag såg hur hans ögon vidgades och hans mun föll vid öppen.
Han vart helt chockad. 
Jag är också rätt chockad över att jag varit tillsammans med Justin. 
Vi var så olika men ändå så lika. 
Allt mellan mig och Justin var så himla komplicerat.

'' Du var hans flickvän?''. sade Liam chockat. 
'' Mm..''. sade jag och bet mig i läppen. 
'' Åh..''. sade han och svalde hårt.
Jag tog ett djupt andetag.
'' Det var länge sen! Och det är över nu. En massa saker har föränrats sedan dess. Han har förändrats, jag har förändrats.. Allt är i det förlutna nu och som du kan se är han redan helt nöjd med Veronica!''. sade jag och himlade med mina ögon.
Liam blinkade ett par gånger och jag såg hur han lät mina ord tränga in i hans hjärna. 
Jag förstog inte varför han vart så chockad. 
Är Justin och jag så olika att man inte kan tro att vi är tillsammans?
Passar vi inte tillsammans? 

Det var tyst ett tag. 
Det ända man hörde var låg musik och röster som snackade med varandra.
Jag lutade mig bakåt i soffan bekvämare och kliade mig nervöst i nacken.
Jag gillade inte tystnader.
Det fick mig bli så himla nervös och orolig. 
'' Men.. Eh.. Är du över honom?''. frågade Liam och tittade rakt på mig.
Jag särade på läpparna för att säga något, men såklart ska jag tappa orden.
Just då jag skulle tvinga fram orden närmade såg Justin för att ta två flaskor öl som stog på vardagsrums bordet. 



Vi båda vart genast tysta och Justin rynkade på ögonbrynen. 
'' Vad händer här?''. sade han med låg röst.
'' Ingenting, vi snackar bara!''. sade Liam stelt.
Justin vände sig om för att skicka mig ett sympatiskt leende innan han gick tillbaka till Marcus och pratade. 

Alla kom så småning om tillbaka till vardagsrummet och vi alla började snacka med varandra.
Jag snackade mest med Liam och Alex.
Det var dom jag kände mig bekvämast att prata med. 
Iallefall just nu, det var rätt stelt mellan mig och Justin så han går det inte att konversera med. 
Vi alla satt och små pratade när ytterdörren öppnades och en ljus röst skrek till.
'' Hallååå?''. 
Jag himlade genast med ögonen och hörde klackar klicka mot parkett golvet.
Strax efter dök Veronica upp i vardagsrummet med världens kortaste kjol och världens uringade linne.
Hon fick minsann klä sig sådär men jag fick inte ha shorts och linne.
Justin kan ju inte tänka. 
Irritationen spreds inom mig.
Jag hade hoppats på att slippa henne ikväll. 
Jag avskydde henne så det skrek om det.
'' Veronica!''. sade Justin och log milt.

'' Hej babe!''. sade hon och gick fram och kramade om Justin och gav honom en blöt kyss.

Hennes blick sedan över dem nya personerna i rummet. 

'' Hej Marcus, Liam.. Kimberly!''. sade hon och henne leende försvann när hennes blick placerades på Kimberly.
'' Hej bitch!''. sade Kimberly och vinkade lätt.

Veronica himlade genast med ögonen och slog sig ner i Justins knä.

Genast började hon babbla på så det skrek om det.

Frustrerat tittade jag på min mobil och såg att klockan snart var halv fem. 

Inte mer, tänkte jag.

Jag reste mig upp och ursäktade mig ur rummet och sprang upp på övervåningen.

Snabbt rotade jag i min väska och hittade det jag letade efter.
Mitt cigg paket. 
Det får mig slappna av, Justin hade rätt, det gjorde så man slappnade av och vart lugn. 
Jag är dock inte beroeende av rökning. 
Helt ärligt kan jag sluta när som helst, men jag behövde ciggen när jag var här.
Det visste jag.

Det skulle bli så jobbigt att jag behövde något som lugnade mig, och jag hade rätt. 
Att röka är dock inte bra för mig, men man lever bara en gång, eller vad säger dom?

Jag stoppade ciggpaketet i bakfickan tillsammans med tändaren och gick ner. 
Jag smög förbi vardagsrummet och öppnade ytterdörren och gick ut.
Solen vart fortfarande uppe och det var riktigt varmt. 
Med en suck slog jag mig ner på trappan på verandan och tog ut en cigg. 
Jag tog tändaren och tände ciggen och andades ut.
Varenda muskel i min kropp slappnade av och jag lutade mig bakåt. 
Jag flög in i mina tankar men avbröts snabbt av en röst bakom mig.
'' Är det okej om jag slår mig ner?''. 

---

Hmmmm.. 
Vem tror ni det är?:D 

Nu ligger jag säkert på stranden och har 40 grader varmt på andra sidan jordklotet.. 
Medans ni har säkert snö storm! ;) 
Hoppas ni har det kul i kalla snö:iga Sverige! 
Själv har jag säkert sjukt bra i varma Australien! :D

Älskar er, och kommentera på nu så jag får ett leende när jag går in på bloggen när jag kommer hem! 

PUUUUSS! :)

 

 

Efter att ha lugnat ner oss hoppade vi alla in i våra bilar och lämnade platsen.
Justin och jag tillsammans i min bil. 
Jag knackade med mina fingrar nervöst på ratten och tog djupa andetag. 
Jag föröskte tvinga den fråga som ville ur mig bort från mig. 
Tyävrr så fungerade det inte. 
Det var bara något jag var tvungen att få ur mitt bröst.
'' Gör hon dig lycklig?''. vräkte jag ur mig innan jag ens hann tänka efter.
Justin vände blicken och tittade på mig. 
'' Vad menar du?''. andades han ut i en liten röst. 
'' Veronica.. Gör hon dig lycklig?''. 
Han tittade genast ner i sitt knä och slickade sig om läpparba ''Ja!''. sade han och nickade.

Jag kunde känna ett sting av smärta träffa mitt hjärta och jag började genast andas tyngre.
'' Älskar du henne?''. frågade jag och kände hur mina ögon blev tyngre och tyngre av färska varma tårar.
'' Det gör hon väl..''. stammade han och kliade sig nervöst i nacken.
Jag sög in ett djupt andetag och tog ett hårt grepp om ratten och blinkade tillbaka tårarna.
'' Gör hon dig gladare än vad jag gjorde dig?''. frågade jag med skakig röst.
Justin suckade och stängde sina ögon. 
'' Cassandra, ja-..''.
'-.. Gör hon?''. frågade jag högre och bet mig i läppen. 
'' Snälla tvina mig inte svara på det här!''. viskade han och jag såg hur hans ögon vart glänsiga.
'' Hon gör dig lyckligare, eller hur?''. sade jag och vågade inte göra ögonkontakt.
Rädlsan för att jag skulle rbyta ihop framför honom var för stor. 
Men han kunde omöjligt förstå vad det här kändes som, därför han älskade inte mig längre.

Justins ögon tittade på mig och i det ögonblicket hade jag en stark längtan över att få komma ut ur bilen och lämna honom bakom. 
Jag hade haft fel om att tänka att det jag och Justin hade var speciellt, det var det inte.. 
Han var inte speciell. 
Jag fick inget svar på min fråga, precis som jag förväntat mig.
Jag skakade på huudet och parkerade bilen utanför huset innan jag gick ut och slängde igen bildörren. 
Han tittade på mig med sina stora bruna ögon, i hopp om att jag på något sätt skulle stanna. 
Jag ville bara försvinna. 

Jag kunde känna hur mina inälvor sjönk, desamma med mina knän. 
När jag äntligen kommit in i huset och upp till övervåningen och in på min toa som lyckas klara sig helt okej ifrån skadorna föll jag ner på marken, 
Jag lutade mot dörren och lät den hålla min balans. 
Jag trodde att jag visste vad smärta var som, alla saker jag varit med om har gett mig en smärta.
Men ingen smärta som den här.
De jag fått tidigare var inget mot det här.
Smärtan i bröstet, värken bakom ögonen.
Jag vet nu att saker och ting aldrig kommer bli desamma igen!
Du tror att du vet vad kärlek är, och du tror att du vet vad smärta är.
Men det gör du inte, du vet ingenting.

Oavsett hur många filmer du tittar på, låtar du lyssnar på, och vänner du snackar med. 
Kommer du aldrig förstå riktig smärta av kärlek. 
Det du vill är bara att försvinna, att gråta känns som att blöda, hela världen snurrar runt dig. 
Ordet smärta kan inte beskriva vad du känner inuti. 
Det är bortom all smärta, all raseri, all sorg. 
Du känner allt men ändå inget. 

 

Så fort jag var ensam inne på toan kände jag hur sorgen tog över mig omedelbart. 
Tårarna började rinna ner för mina kinder och känslan av att någon river bort en del av mitt hjärta kom tillbaka. 
Jag kunde inte förstå att tjejen igår var jag. 
Jag trodde aldrig jag skulle vara den tjejen som får sitt hjärta krossat igen efter allt jag varit med om. 
Hur kunde jag låta mig själv vara så sårbar som jag var? 
Frustration tog över mig och tårarna föll som floder. 

Den attityd som jag har nu var tvungen att bli värre. 
Jag var tvungen att bli den tjejen jag var den tid jag var ifrån Justin igen, inte den som jag var då jag var med Justin!
Oavsett hur mycket han kommer hata mig för den personer jag måste vara är jag tvungen att vara henne.
Jag är tvungen att vara den kaxiga tjejen, även fast jag innerst inne inte vill. 

 

JUSTINS PERSPEKTIV/DAGEN EFTER:


Jag hade beslutit att sova på soffan inatt. 
Argumentet mellan mig och Cassandra gick över styr och jag visste att hon behövde vara själv. 
Frustrerat satt jag i köket och drack kaffe. 
Jag hade inte fått någon sömn inatt. 
Känslan jag haft inom mig hela natten har varit så obehaglig och kall. 
Det var som smärtan jag haft dem första veckorna ifrån Cassandra kom tillbaka på nytt.
Oavsett vad kan jag fortfarande känna den. 
Känna den smärtan jag utsatt henne för och min egen smärta. 
Den kryper under min hud och fäster sig i mitt huvud som jag inte kan få ur.
Även hur mycket jag försöker är den känslan och smärtan allt kvar långt inne i mig. 
Ibland kan jag glömma bort att jag har Veronica så fort jag ser Cassandra.
Det är som jag vill nå ut och röra henne, omfamna henne i mina armar och säga att hon fortfarande är min. 
Men det kan jag inte.
Och långt inne inom mig vet jag att jag hatar det så jävla mycket. 
Jag hatar att hon inte är min.
Att hon kan göra vad hon vill med vilken kille som helst.
Ju mer saker som förändras, destu mer föreblir desamma.
Jag är inte säker på vem som sa det först, antagligen Shakespeare eller nån annan av dom mesarna bak i tiden. 
Jag har aldrig gett min uppmärksamhet till litteratur klasserna i skolan ändå så. 

Jag har alltid varit en person som flyr från smärtan. 
Det var det jag gjorde mot Cassandra. 
Jag gjorde det jag är bäst på. 
Blev en annan person och sket i folks känslor. 
En del av mig känner mig som en jävla pajas över att jag gjort det. 
En annan del är jävligt glad att jag blev den person jag varit en gång i tiden. 
Men jag visste själv inte om jag gjort ett bra val. 
Veronica däremot är överlycklig över att vi är ett par och säger att jag gjort allt helt perfekt. 
Men hur smart är hon igentligen?
Inget illa menat.. 

Jag var helt borta i mina andetag och röck till när jag fångade synen av Cassandra gå in i köket.
Hon tittade inte ens på mig, hon helt ignorerade min närvaro, som om jag var osynlig. 
Jag bet mig hår i läppen och höjde armen för att klia mig nervöst i nacken. 
Min blick flög på henne och jag granskade hennes ansikte noga. 
Hennes ögon var svullna och lite röda. 
Det såg ut som hon gråtit. Eller kanske inte? 
Hon såg ut så varje morgon. 
Kanske är det någon allergi som hon har? 

Jag särade min läppar för att säga något, men kanske det var en dålig ide efter vad som hände igår?
Men den obekväma tystnaden höll på att kväva mig, men tack och lov började hon prata.
'' Kommer det nån idag?''. mumlade hon i sin ljusa mjuka röst med ryggen vänd mig mot. 
Hennes röst var fortfarande desamma som förut.
Kanske var det de enda som inte ändrats på henne.
En harkling lämnade min strupe. '' Eh.. Aa! Några vänner kommer för att hjälpa till ett tag.. Dom bort faktist vara här snart.. Så du borde klä på dig!''. muttade jag och nickade mot hennes kläder. 
Min blick gick över hennes kropp.
Dom korta jeans shortesn som hon hade på sig kramade hennes kurviga höfter perfekt, hennes långa tonade ben visades sjukt mycket vilket fick mig bita mig i läppen.
Hennes överkropp var klädd i ett pösigt vitt linne som man såg smått igenom. 
Efter så många månader och hon har fortfarande en sån enorm inverkan på mig. 

Hon vände sig hastigt om för att titta på mig.
'' Jag är klädd?''. sade hon.
Jag himlade med ögonen. '' Jo, men sätt på något annat!''. 
'' Vad är det för fel med mina kläder?''. sade hon och rynkade på ögonen och såg ner på sin outfit.
'' De är för avslöjande!''. sade jag med ett ögon kast.
Hon flämtade till och rynkade på ögonbrynen.
'' Det är det inte alls!''. sköt hon tillbaka. 
Jag suckade. '' Jo, det är de!''. 
Frustrerat tittade hon på mig. 
'' Nu gör du som jag säger och går och byter om!''. sade jag med en aning stränghet i rösten.
Hon knöt sin käke och trängde in blicken i mina ögon.
'' Du kan inte tala om för mig vad jag ska göra!''. muttrade hon ilsket.
'' Det gjorde jag precis!''. sköt jag tillbaka och höjde ögonbrynen hånfullt. '' Gå nu!''. sade jag och nickade mot dörren. 
Hon himlade med ögonen åt mig och muttarade något innan hon lämnade köket. 
Jag släppte genast ut en förvärrad suck. 
Jag var redan på väg att bli frustrerad. 
Hastigt la jag ansiktet i händerna och stängde mina ögon. 
Att försöka få bort de små timmar sömn jag fått var svårt. 
Jag var förvirrad till max, och det var inget jag kunde kontrollera. 

Kimberly Kole, Marcus Navé och Liam Haze! 
Tre personer som kommer vara en medlem i vårt gäng ett tag fram över. 
Marcus Navé är en kille runt 28-29 år som jag och Bruce haft väldigt mycket kontakt med för flera år sen. 
Han känner Bruce väldigt bra och tack vare de lärde jag känna honom. 
Han är tyst, snabb, stark och orädd.
Precis det vi behövde.
Marcus är en kille som man tror är helt ofarlig då han ser så jävla glad ut hela tiden, men han ska man akta sig för.
Bruce berättade massor om honom förut och jag kan säga att jag blev både imponerad och chockad.  
Kimberly Kole, Marcus brud. 
En riktigt het och sexig tjej som är runt 24 år och som har jävligt mycket attityd, men när man lärt känna henne är hon en riktigt snäll och lugn tjej, hon och Cassandra är faktist rätt lika varandra.
Hon är smidig och skicklig på att smyga runt och ta sig in på ställen.

Sist men inte minst. 

Liam Haze, han å andra sidan är en annan katergori.
Han är inte den typiska 19 åriga kille från USA.
Hans föräldrar skickade honom till Vegas på nått tränings läger när han var 14.
Dom förväntade sig att han skulle bli framgångsrik och vara med i militären som sin bror.
Låt oss säga att saker och ting inte gick och blev som föräldrarna ville.
Liam ville inte hålla sig till lägrets regler, så när han var 15 fick han massa problem till exempel droger, drack välldigt mycket och hamnade i bråk.
Och tillslut blev han utkastad från skolan och vägrade flytta tillbaka till sin familj.
Även fast hans familj hatade honom brydde han sig inte.
Han lärde sig leva på gatan och passar in i vår livsstil.
Han vet hur man tjänar pengar snabbt och väl, men också är han riktigt stark och kan slåss.

När det kom till mig var han ofarlig. 
Han är en person som jag inte har något stort emot. 
Men det var en grej med Liam som jag störde mig på. 
Den grejen han var känd för, sin charm!
Han hade sin väg med ord när man snackar om tjejer.
Han vill ha tjejernas uppmärksamhet, kärlek och pasion.
Och han skulle göra vad som helst i världen för att få det han ville ha.
Det är vad jag hört om honom iallefall.  

Men tack och lov visste jag att han inte skulle ge sig på Veronica, hon är inte hans typ.
Dessutom visste han bättre än att bråke med min tjej. 
Men jag visste att ögonblicket Cassadra skulle vara i hans närvo skulle han inte kunna sluta fokusera på henne. 
Jag viste att han skulle vilja ha henne. 
Jag visste att han inte skulle sluta förrän han har henne. 
Och helt ärligt skrämde det skiten ur mig. 
Om jag ska vara ärlig vill jag inte ha honom någonstans nära henne, jag ville inte att han ens skulle titta på henne, tänka på henne, eller ens prata med henne. 
Men det skulle bli svårt att stoppa honom för att komma nära henne.. 

'' Dem är här!''. sade en röst. 
Jag vaknade till ur mina tankar och såg Seth stå vid köks ingången. 
Mina läppar särade sig i chock, jag hade trott att jag skulle åtminstonde få lite tid att tänka. 
Med en djup suck reste jag mig upp och gick ut med honom till verandan på framsidan. 
Jag såg hur Nolan, Roy och Nick stog och hälsade på Kimberly och Marcus några meter framför. 
Strax efter klev Liam ur bilen och gick fram och hälsade. 
Jag, Alex och Seth stog kvar på vernadan och tvingades strax efter gå ner och hälsa på dom.
'' Navé!!''. sade jag och log.
Marcus tittade på mig och sken upp i ett leende. 
'' Bieber!''. sade han gav mig en ''kill'' kram!
Jag skrattade. '' Fan du har blivit ännu brunare än sist jag såg dig!''. skojade jag.
Marcus var som sagt mörkhyad och jag brukar alltid skämta med honom om att han blir brunare och brunare. 
Det har varit min grej mellan han och mig.
'' Och du med! Fan du kommer vara lika brun som mig snart!''. skrattade han. 
'' Fan det är skönt att se dig, det var ett tag sen!''. sade jag.
Han nickade. '' Det var de!'. 
Jag såg hur hans blick gick runt över människorna. 
Direkt förstog jag vem han saknade. 
'' Vart är Bruce?''. 
'' Han lämnade gänget för några månader sen!''. sade jag och nickade stelt. 
Hans ögonbryn höjdes. '' Jasså? Åh fan va tråkigt!''. 
Jag nickade. 
Sedan vände jag blicken till Kimberly som stog och höll på med sin mobil.
'' Kim!''. sade jag och hon tittade upp.
Ett leende spreds på hennes läppar innan hon omfamnade mig i en kram.
'' Det var ett tag sen Justin!''. fnittrade hon. 
'' Det var de, och du blir bara snyggare och snyggare!''. sade jag och blinkade åt henne. 
Hon skrattade. '' Glöm och dröm Bieber, du är inte min typ!''. sade hon. 
Jag himlade med ögonen och skrattade. '' Jag vet babe, jag driver!''. 
Sedan placerade jag en mjuk puss på hennes kind. 
Liam stog snett bakom henne och snackade med Alex.
Han såg mig och gick stelt fram och spände överkroppen.
'' Tja Bieber!''.
'' Tja Haze!''. sade jag och nickade stelt mot honom. 
Jag tittade runt och såg ingen skymt av Cassandra.
Kanske det var bra att hon inte kom ut. 
Jag hörde snabba fotsteg komma och strax hörde jag Cassandras ljusa röst. 
'' Förlåt att jag är seg, jag bö-..''.
Hon avbröt sig själv när hon såg dem tre nya människorna stå nedanför verandan med blickarna på henne.
Jag såg hur ett litet leende spreds på Liams läppar vilket fick min ilska bubbla upp. 
Cassandra gick ner för verandan och ställde sig lite i bakrunden. 

Jag kände hennes närvarå bakom mig, det var nästan så jag kände hennes andetag mot min hud.
Hastigt vände jag blicken till henne och ställde mig som en blockering för henne.
Hon rynkade på ögonbrynen och skakade på huvudet och gick förbi mig.
Jag såg hur hon gick fram till Liam som genast sken upp som en sol.
'' Hej, Cassandra!''. sade hon och sträckte fram sin hand och log smått.
'' Liam Haze!''. sade han och tog hennes hand och placerade en mjuk puss på den. 
Irritationen spreds inom mig.
Varför bjöd vi ens hit honom? 

 

---

 

ETT TILL KAPITELL! 

Vad tycker ni att det kom 3 nya personer in i bilden? :D 
Liam spelas av Josh Hutsherson.
Kimberly (Kim) spelas av Vanessa Hudgens.
Och Marcus spelas av någon som jag inte kan namnet på men är med i The Originals serien! ^^

KOMMENTERA NU, ÄLSKAR ER MEST! :)

Puuuuuss

 

 

 

Jag smällde igen dörren till min bil med en hög smäll innan jag vände blicken till någon som verkade vara en gammal lager lokal. 
Musik spelades högt och det var ett par bilar utanför samt folk. 
Jag antog att det var någon sorts fest inne i stället också. 
Bakom mig kunde jag känna Justins ögon bränna hål i min rygg och mitt blod började koka igen tack vare vårat samtal tidigare.
Vi gick fram till gänget som stog en bit ifrån där jag parkerade bilen.
Det var då jag insåg att Veronica var här.
Jag antog att hon fick följa med iallefall.
'' Gå som vi sagt och håll er lågt!''. sade Nolan och skannade över det gamla stället. 
Jag kunde redan känna lukten av knarket och alkoholen som antagligen var inne i lokalen. 
Nära ingången stod två välbyggda latinska killar som sköt mig flirtiga blickar och blinkade lite smått. 
'' Speciellt du Justin!''. sade Nolan och tittade på Justin. '' Försök håll din ilska coh ditt temperament inne.. Vi har inte råd att dö ikväll! Uppfattat?''. 
Justin knöt sin käke och nickade. 
'' Bra, låt oss få det här överstökat!''. sade Nolan och började gå mot vakterna.
Vi alla gick direkt bakom honom och jag höll mig längsbak bakom alla.
Jag hade ingen lust med att slå ner killar som raggar på mig som är över 40. 
Direkt när vi kom fram till vatkerna rätade dom på ryggen och tittade misstänksamt på oss.
'' Vi är hör för att se Ronnie och Reggie!''. sade Nolan och tittade stelt på dom.
Ena vakten skrattade. '' Inte så snabbt!''. sade han och blokerade ingången. '' Vi måste kontrollera om du är klar först!''. 
Nolan höjde ögonbrynen. '' Varsegod!''. 
Jag korsade armarna över bröstet och stampade med foten i marken otåligt. 
Jag såg hur den ena vakten kom fram till mig med ett snett leende.
'' Din tur älskling!''. sade han och vinkade åt mig. 

Jag sög in ett skakigt andetag och bet ihop min käke och lät honom söka igenom min kropp som dom gör på flygplatser. 
Han slickade sig om läpparna och lät sin blick gå över min lätt klädda kropp. 
Jag kunde redan nu känna den otäcka käslan i halsen som samlades.
Han smög sina händer under min skinjcaka och drog dom längs min midja. 
Jag slog ihop mina läppar i en fast linje och andaes in kraftigt. 
Helt ärligt var jag när apå att förlora tålamodet.
Men Roy tittade på mig och höjde ögonbrynen.
'' Försök inte med något!''. mimade han och jag rullade mina ögon.
Jag hatade fysisk kontakt och jag kunde inte göra något åt det heller. 

'' Tycker du inte att det räcker?''. fräste Alex irriterat. 
'' Ni är i vårt territorium, det är vi som gör regler!''. morrade vakten tillbaka. 
Han vände sedan uppmärksamheten tillbaka till mig och jag kände hur hans händer nådde min bara hud på mina lår. 
Direkt ryckte jag till och kände hur hela jag rös av obehag. 
Jag kände hur hans händer rörde sig uppåt vilket fick ilskan inom mig växa ännu mer.
'' Tänk inte ens tanken på att gå vidare!''. fräste jag. '' Eller så ska jag slita dig i stycken även dom det är det sista jag gör!''. muttrade jag genom sammanbitna tänder. 
'' Så jag föreslår att du tar bort dina smutsiga änder från mig om du vill leva, NU!''. 
Vakten skrattade hest. 
Precis som han trodde jag skojade.

'' Ser det ut som jag skojar?''. sade jag och knöt mina knytnävar. 
'' Slappna av Cassandra!''. väste Alex och tog tag i mig och drog mig åt sidan. 
Jag tog ett djupt andetag och stängde in ilskan jag byggt upp.
'' Sluta nu och låt oss gå!''. sade Roy irriterat.

Vakterna släppte in oss misstänksamma och strax inne i byggnaden kom en muskelös man fram och bad oss följa honom. 
Jag hörde musiken bli högre och vi gick över en stor sorts klubb.
Vi var en våning över så vi såg ner på alla super fulla mäniskor som dansade och drack.

'' När vi kommer till källaren dom tar oss till, stanna bakom mig, okej?''. sade Justins hesa röst bkom mig. 
'' Jag vill inte att de ska märka dig och göra dig illa efter det här!''. muttrade han. 
Veronica släppte ut ett tyst fniss. 
Hastigt blundar jag och släppte ut ett djupt andetag. 
För några månader sedan, var jag den flickan. 
Jag var den han var beskyddande över. 
Jag var den han skulle döda för att hålla mig säker. 
Och den platsen försvann på en sekund.
Jag hade ersatts. 
Det gör riktigt ont att vara kär och älska någon, det slutar alltid med att någon gör sig illa. 
Och det hände mig. 
Jag vet inte men långt inne i mitt hjärta hade jag sparat en plats för Justin och den kärlek vi haft för varandra.
I hopp om att det skulle bli som förut. 

Men det var helt hopplöst.
Han skulle aldrig älska mig igen, han kommer aldrig mer ens kolla på mig på det sett han brukade. 

'' Det är dags! Är du redo?''. hörde jag Roy mutra framför mig och tittade på mig.
Jag nickade. 
'' Är du rädd?''. sade han och log snett. 
Jag röck på mina axlarna och tittade på honom. 
Jag var säker på att jag varit med om värre än det som kommer hända. 
Oavsett hur farliga dom här killarna var, var jag tränade för att kunna klara mig i farliga och livshotande situationer, precis som den här!
Jag hade bara låtit min kärlek för Justin tagit över ett tag och det fick inte hände igen. 
Från och med nu ska jag lägga känslorna åt sidna och fokusera sten hårt.
Jag visste massor med knep och jag visste hur jag skulle klara mig.
Justin är så dum att han inte tror jag klarar det här.
Men vi får väl se vem som klarar sig i slut ändan och vem som räddar vem.

'' Hej Nolan!''. sade en mörk röst som tillhörde en kille i kanske 20-årsåldern som lutade sig tillbaka i sin läderstol och slängde sin cigarett på marken. 
Brevid honom satt en kille som var säkert några år äldre och dem båda var rätt lika. 
Det fanns också tre andra välbyggda killar med dom som stog med armarna i kors och en misstänksam blick på deras ansikten. 
'' Vilken överaskning att ha dig här, eller ja er!''. fortsatte han och log sarkastiskt. 
'' Jag kunde inte säga detsamma till dig Ronnie!''. sade Nolan. 
Jag skådade killarna framför mig noga. 
Den yngsta var då Ronnie och jag antog att de äldre var Reggie. 
Dom bröderna folk varit så rädda om men knapp någon visste om dom. 
'' Jag hoppas inte mina pokar inte skrämmde er allt för mycket?''. sade han och skrattade själv belåtet till sig själv.
'' Snälla Ronnie! Hur länge har jag var i det här livet? 10 år?'. Tror du inte att jag är van med mesar som dina såkallade vakter?''.sade Nolan och höde ögonbrynen retsamt. 
Jag hur Jusitin drev Veronica bakom sig överbeskyddat och höll ett fast grepp om henne.
Jag kunde inte låta bli att känna mig smått avundsjuk. 
'' Du har en del mod för att komma till mitt område och snacka skit, Sharp!''. sade Ronnie och knöt sina nävar. 
'' Det är bara fakta Kray! det var uppenbart att du hatade konkurrens och kunde inte stå ut med att vi kom och började styra och ställa!''. sade Justin och spände sin käke.
Jag lyssnade noga och iaktog rummet ifall det skulle finnas en utväg. 
Men det fanns inga fönster så det skulle vara riktigt svårt att hitta ut. 
Jag vände sedan blicken till Kray bröderna framför mig. 
Den lite äldre killen satt och iaktog oss noga och höll munnen stäng medans Ronnie pratade för fullt.
Jag bet mig i läppen och skådade Ronnie.
Han såg rätt bra ut, och jag vet att det är fel att tycka så. 
Men det är bara ärlighet som talar.
'' Du är allt pratsam Bieber! Du är ett jävla skämt. Du kunde inte ens få hämd på Slyders som förstört ditt liv ordentligt!''. väste Ronnie hånfullt. 
Mina ögon vidgades av hans kommentar och jag såg hur han träffade en känslig punkt.
Justin spände direkt känderna och jag såg hur hans ögon mörknade. 
'' Våga inte prata om mitt liv, din jävla idiot!''. muttrade Justin genom sammanbitna tänder. 
Nick och Roy var direkt fram och tog tag i honom och höll honom tillbaka.
Vaktenra klev genast närmre och spände musklerna.
Det här var absolut inte en del av planen. 
'' Ta det lugnt Bieber, lugna dig!''. skrattade Ronnie hest. '' Okej, vi säger så här. För att få mig låta er vara vill jag ha något. Och det borde vara något bra!''. sade han stolt. 
Justin slutade genast försöka slänga sig på honom och lugnade ner sig. 
Jag såg hur han ställde sig för Veronica och Ronnie skrattade.
'' Inte henne!''. sade han och tittade äcklat på henne. 
Hans blick gick över gänget och stannade på mig som stog i ett mörkt rum i hörnet och var tyst. 
Plötsligt mötte hans blick min och hans läppar blev genast ett leende.
'' Men, men men!''. flinade han. '' Vad har vi här? Jag såg dig inte, baby!''. sade han och lutade sig framåt. '' Så kan du berätta vem du är?''. sade han och la huvudet på sne.
'' Jag är ingen!''. svarade jag tort och tittade honom direkt in i ögonen.
'' Vekrkligen?''. sae han och skådade min kropp. '' Vad heter du?''. 
'' Det behöver du inte veta!''. sade jag kallt.
Ett hest skratt lämnade Ronnies strupe.
En av deras vakter klev fram och drog mig närmre Ronnie.
'' Jag är säker på att jag aldrig sett dig förut. Vart kommer du ifrån?''. 
'' Långt härifrån!''. svrade jag med blicken låst på dem gråa sten väggarna. 
Han skrattade innan han belv seriös. '' Du pratar inte mycket du..''.
Han stäckte sig ut och lät sina fingrar nudda vid min kind.
'' Jag har lärt mig att ord inte betyder mycket!''. mumlade jag. 
'' Bra för jag är en handlings man!''. flinade han.
Jag kunde känna hans varma andeträckt mot huden på min hals.
Genast växte jag otålig och frustrerad. 
Jag skrattade för mig själv. 
'' Du verkar som en!''. sade jag sarkastigt. 
'' Du är välldigt mogen, ingen!''. sade han och lät sina händer glida om mina sidor på kroppen. '' Men du bör se efter din lilla mun för den kan skapa dig stora problem!''. viskade han i mitt höra med sina händer om mina höfter.
Jag knät genast min käke och drog in mina läppar i en tajt linje. 
Hans händer tog ett hårt tag om min kropp och jag spände käken ännu mer.
'' Nej!''. fräste jag äcklat. '' Rör mig igen och jag ska göra permanenta skador på din lilla kompis där nere!''. sade jag och tittade ner mot hans skrev.
Ett skratt lämnade hans strupe innan han skakade på huvudet.
'' Jag skulle vilja se dig försöka!''. flinade han mot mig.
Innan han kunde göra något knuffade jag honom med hjälp av mina händer. 
Det var som om allt gick i slow motion, just i den strunden.
Jag drog pistolen Nolan gett mig frin insidan av mina trosor och riktade den mot honom.



Hastigt drog jag på avtryckaren tills pisolen gav ifrån sig ett klivkljud.
'' Vad var det du sa?''. sade jag och flinade stölt.
'' Shit!''. fräste Ronnie och reste sig från marken. 
Jag slängde en snabb blick på hans bror Reggie som satt helt lugn och tittade på oss.
Han hade fortfarande inte sagt ett ord.
Ett annat klickljud hördes och Ronnies män stog med vapnen mot mig..
'' Släpp den!''. sade han.
Jag himlade med ögonen och nickade mot Roy coh resten som drog sina vappen.
'' Du ser.. Ronnie!''. sade jag och gav ifrån mig ett sött fnitter.'' Ditt misstag var att du underskattade oss. Nu ka vi göra det på det enkla sättet, eller den hårda vägen.. Sluta jävlas med oss och lämna staden, eller så tar vi ner er en gång för alla! Vad säger du?''. snäste jag ilsket mot honom. 
Ronnie blinkade några gånger och lät mina ord tränga in i hans hjärna. 
'' Den håra vägen!''. sade han retsamt.
Jag knät min käke och tittade på honom hårt.
'' Fel val!''. spottade jag och vände mig om för att sparka en av hans killar samtidigt som jag sköt lampan i rummet så vi hamnade i total mörker.
'' Kom! Nu drar vi!''. skrek Roy och öppnade dörren och vi skyndade oss ner för korridoren.

När vi kom ut ur byggnaden och fram till våra bilar andades vi alla lättat ut.
Jag måste erkänna att det var rätt stelt där inne och jag förstog att planen skulle gå åt helvete så jag planerade lite själv och tog över allt.
Justin tittade irriterat på mig, eller nästan som om han var förbannad.
'' Du fucking dödade oss nästan!''. skrek Justin förbannat.
'' Säger den som förstörde allt!''. muttrade jag genom sammanbitna tänder. 
'' Hörde du precis vad jag sa ? Du höll på att döda oss Cassandra! Vafan tänker du med`?''. skrek han. 
Det var precis som han brukade skrika på mig under den perioden vi hade det tuffats.
Under den period vi gjorde slut och allt vart kaos.

Jag kände hur tårar var på väg upp. 
Jag kom ihåg hur rädd jag var, hur hela min värld rasade samman.
'' Hallå? Jag räddade ditt liv, så om något ska du fan tacka mig!''. sade jag med attityd och tittade argt på honom.
'' Det var inte en del av planen Cassandra!'. fräste han. 
'' DET FUNGERADE ELLER HUR?''. skrek jag och kände hur ilskan tog över mig.
Jag såg hur Alex gick fram och tog tag i mig lugnande.
'' Lugna dig Cassandra!''. sade han.
Jag tog djupa andetag och stängde mina ögon.
Nu var jag tvungen att ta det lugnt, mitt hjärta skulleinte klara av det annars. 
'' Justin håll bara käften okej? Du har ställt till det tillräkligt, och hon gjorde det som var bäst i den där situationen! Hade hon inte gjort det hon gjorde kanske vi inte kommit ut!''. väste Nolan. 
Justin vart genast tyst och omfamnades av Veronica som kramade om honom och pussade på honom.
'' Men du inser väl vad det här betyder eller hur?''. sade Nolan och tittade på mig. 
Jag höjde mina ögonbryn och la tillbaka min pistol.
'' De har precis förklarat krig! Vi kommer behöva mer hjälp än det här!''.

---

ETT TILL KAPITELL! 

Nu så är jag antagligen i nån av mellan landningarna på väg till Australien! 
Jag åkte ju igår (lördag) och det ska ta 32 timmar att flyga..
Så är säkert i Singapore nu eller Frankfurt, någonstans är jag iallefall! :) 

Jag hoppas ni får det underbart här i kalla Sverige och tänk på mig är det blir storm! ;) 
Nejdå, men kom ihåg att jag älskar er mina underbara läsare och det kommer komma upp ett till tidinställt inlägg i veckan! 

Tror dock det kommer kanske 2 per vecka eller något liknande! 
Kanske kommer 1 den sista veckan då jag kommer hem. 
Skriver antagligen på mobilen om jag har tråkigt och lägger upp det här sedan! :) 

Vi får se, men 2 per vecka på ett ungefär blir det fram tills nyår då jag kommer hem! :D 

ÄLSKAR ER!

 

 

 

 

 

 CASSANDRAS PERSPEKTIV:

Efter att ha lämnat mitt förstörda rum och killarna gick jag ner längs korridoren. 
Det som snurrade i mitt huvud var att Justin sett vad jag hade spart. 
Han såg att ja hade kvar halsbandet jag gav honom. 
En del av mig skämdes en annan del älskade det. 
Jag var tvungen att lägga mina känslor för Justin åt sidan och fokusera på varför jag verkligen är här. 
För att ta ner Slyder. 
Och få tillbaka Justin men det får vänta. 
Jag behövde få min revange på att han tog min syster ifrån mig. 
Han tog en oskyldig människas liv och det ska han få igen för. 
Jag gick med huvudet högt mot rummet längre ner i korridoren. 
Mitt hjärta dunkade fortare och fortare bara av tanken. 
Jag ska sova tillsammans med Justin. 
En sak är säker, han var inte glad över det. 
Och jag kan säga att en del av mig var inte glad över de heller. 
Hur skulle det här gå? 
Vi skulle ligga i samma säng. 
Vi skulle dela samma täcke, samma rum. 
I, ja kanske flera dagar, veckor. 
Tills mitt rum är färdig renoverat, och det kan ta hur länge som helst. 

Jag öppnade dörren till Justins rum och gick in. 
Helt ärligt hade jag inte varit här inne och det såg tusen gånger bättre ut än vad mitt rum såg ut. 
Rummet var hur stort som helst, och inte på tala om sängen. 
Bortsett från grejer som var ner körda på golvet var det riktigt snyggt.
Jag la min väska på golvet och slängde mig i den bäddade stora sängen. 
Hela jag slappnade av och pustade ut.
Sängen var gudomligt skön, jag förstog direkt att jag skulle sova som en gud här. 
Jag hörde hur någon harklade sig och när jag kollade upp mötte jag Justins blick. 
'Bitch mode activated!' tänkte jag för mig själv och satte mig upp i sängen.
Justin har sett mig tillräkligt svag, nu får det vara nog på det. 
På något sett måste jag bevisa att jag inte är blyg och svag som jag var förut. 
'' Ville du nått eller?''. sade jag och la armarna i kors. 
'' Vi måste sätta upp regler!''. sade han och la också armarna i kors. 

Mina ögon bryn höjdes. 
'' Vad för regler?''. 
'' Du håller dig på den vänstra sidan av sängen, lämnar mitt rum när jag ber om det, och förfan stöka inte ner med massa kläder!''. sade Justin. 
Jag nickade. '' Okej, funkar bra för mig!''. 
Justin nickade och gick ner. 
Strax efter gick jag ner efter honom och slog mig ner i vardagsrummet med resten av gänget. 

'' Har dom snott något?''. sade Alex. 
Roy skakade på huvudet. '' Bara vänt upp och ner på hela stället!''. 
'' Dom jävlarna ska fan få för det här! Vi måste snacka med dom!!''. röt Justin.
'' Men jag tror inte det är något bra ide!''. sade Nick.
'' Inga men!! Ska vi låta dom idioterna göra så här och vi ska inte göra något tillbaka? Vad händer om dom placerar en bomb här? Eller värre hemma hos Veronica?''. sade Justin och drog Veronicas kropp närme sin. 
'' Det kommer dom inte..'. sade Nolan.
'' Hur fan vet du det? Vi måste visa dom jävlarna vilka dem bråkar med!''. 
Jag såg hur Justin var riktigt förbannad. 
Direkt förstog jag att en del av ilskan var för han var tvungen att dela säng med mig. 
'' Så jag tycker vi ska ta och ge dom ett litet besök..''. sade Justin och log lömskt. 
En suck lämnade Roys strupe. 
'' Det här kommer bli kul.. Men dom låter ingen med pistol komma in hos dom..''. 

'' Vem sa något om att vi ska ha pistolerna så dom ser?''. flinade Justin.

Jag suckade och drog ner klänning jag hade om min kropp. 
Irriterat smetade jag ut lite rött läppstift på mina läppar innan jag skådade mig själv i spegeln.
Jag kunde inte fatta hur dom fick mig göra det här. 
Outfiten dom gett mig kunde lätt distrahera 20 mycket farliga men. 
Men varför var jag den som var tvunegn att bära den?
Jo för Veronica var för feg för att distrahera men och för Justin inte gick med på det. 
Men han gick naturligtvis med på att få mig se ut som en desperat hora. 
Jag tog min lilla pistol och stoppade den vid min svank i troskanten.
Det var omöjligt att se den, tack och lov. 
När jag var klar klev jag ut ur Justins rum och gick ner till nedervåningen där alla satt och väntade. 
Helt klart var jag nervös, kanske såg jag för slampig ut? 
Eller för lite? 
Jag tog ett djupt andetag och blundade hårt innan jag gick in till vardagsrummet. 
'' Så ska vi gå?''. sade jag och satte på min attityd och log falskt. 



Skulle jag bära den här klänningen ikväll var jag tvungen att ha attityd annars var det kört för mig. 
Blickarna vändes mot mig och hakorna föll till golvet. 
'' Daaamn!''. sade Nolan och slickade sig om läpparna. 
'' Jag kan fortfarande inte förstå att ni får mig bära den här klänningen!''. muttrade jag och drog den lite längre ner om min kropp. 
'' Du ser ju bra ut!''. sade Nick och log. 
'' Du är skyldig mig något bara så du vet!''. sade jag och suckade. 
Jag kände en speciell blick brände på min kropp. 
Justins. 
Hans hungriga blick gick sagta ner för min kropp och sedan slickade han sig om sina läppar. 
Jag bet mig hårt i läppen och tittade snabbt bort. 
Ska jag vara ärlig fick det mina fjärilar i magen vakna till liv. 
'' Va i helvete glor du på henne för?''. fräste en ljus röst. 
Jag sneglade mot Justins håll och såg Veronica sitta där med en arg min. 
'' Jag glodde inte på henne.. Jag bara.. Nej skit samma!''. sade han och ställde sig upp.
Han tog ett djupt andetag innan han sneglade på mig.
Jag kunde svära på att han slickade sig om läpparna när han mötte min blick. 
Men jag var tvungen att gömma den underbara känslan och glädjen jag kände. 
'' Okej, Veroncia du kommer i bilen med mig och Roy! Jag kan inte riskera att lämna dig ensam i huset efter det som hände!''. sade Justin. 
'' Vi har bara 1 bil där man får plats rätt många Justin, och vi ska ändå ta den vägen förbi hennes lägenhet så vi kan släppa av henne!''. sade Nick. 

Nick, Seth, Nolan, Alex skulle åka i samma bil medans jag skulle ta min och Roy ta sin lilla ferarri. 
'' Justin du får åka med Cassandra i hennes bil!''. 
Både mina och Justins ögon vidgades och en röst skrek till.
'' Va?!''. 
Det var Veronica, hon såg irriterad ut som vanligt. 
'' Han kan inte åka med henne!!''. tjöt hon och pekade på mig. '' Jag vill inte ha honom någonstans nära slynan!''. spottade hon äcklat fram. 

Ilskan bubblade upp inom mig.
'' Vad kallade du mig!?!''. fräste jag. 
'' Du hörde vad jag kallade dig di-..''. 

'' Ursäkta mig, men vem fan är det som ska dela säng med din lilla pojkvän här?''. sade jag ilsket och la armarna i kors. 
Hennes haka föll till golvet och desamma med resten.
Vi hade snackat och vi skulle inte berätta att jag skulle dela säng med Justin för Veronica. 
Men ja, ändrade planer. 
'' Justin!''. tjöt hon och vände sig om mot Justin som stog med handen för ansiktet.
'' Vafan Cassandra, kan du aldrig hålla käft?''. 
Mina ögon bryn höjdes. '' Ursäkta? Men jag tyckte den lilla billiga horan förtjänade att veta att hennes pojkvän ska dela säng med en annan tjej dom kommande veckorna!''. 
Ett lömskt flin spreds på mina läppar och Justin spände hårt käken. 
Sekunden senare började Veronica skrika på honom och slängde med armarna i ren ilska åt alla håll. 
'' MEN FÖRFAN VERONICA!''. utbrat Justin. '' Vi är mitt uppe i en farlig situation här, skärp dig för fan! Nån kanske blir dödad ikväll och det ända du bryr dig om är att en annan tjej än du ska dela säng med mig? Gör inte det en sån stor grej av det..''. 
Veronica la irriterat armarna i kors och suckade. 
'' OKEJ! Förlåt..''. 
Hon skickade mig en smutsig blick innan hon tittade bort. 



'' Kom över det snälla!''. flinade jag och tittade bitchigt på henne. '' Trotts allt, jag kommer dela säng med honom en välldit lång tid så det är lika bra att du vänjer dig!''. sade jag och log snett. 
Jag såg hur ilskan steg inom henne och Justin tog snabbt tag i hennes arm innan hon skulle slänga sig på mig.
'' Okej, då åker vi!''. sade Nolan fort och lämnade huset med resten bakom sig. 
Jag tog mina bilnycklar och la dom i min väska innan jag gick ut till min bil.

Med ett lömskt leende gick jag ner längs trä trappan och hörde hur nån sprang bakom mig. 
'' Tja, kan jag-..''. 
''-.. Nej!''. sade jag direkt.
Justin rynkade på ögonbrynen i irritation. 
'' Säg bara vägen och vi kommer komma dit i tid!''. sade jag och ryckte på axlarna.
'' Sen när blev du en jävla tankeläsare?''. muttrade Justin. 
'' Sen när brydde du dig om vad jag var?''. käftade jag tillbaka innan jag hoppade in i min bil. 
Justin gav ifrån sig ett irriterat stn innan han klev in i passagerar sidan. 
Ett hest skratt lämnade min strupe innan jag startade bilen och började köra. 
Glöm och dröm att han skulle få köra min bil. 

Det var skrämmande hur mycket både han och jag hade förendrats under den tid som vi tillbringat ifrån varandra.
Jag tror det skrämde oss båda. 
Det kändes som vi var helt andra personer men ändå inte. 
Kommer vi någonsin komma tillbaka till det gamla Cassandra och Justin?
Eller kommer vårt förhållande alltid vara surt och vi är irriterade på varandra?

Jag sneglade på Jusitn som satt nervös och kliade sig i nacken.
Direkt kunde jag förstå att han ville säga något. 
Men varför var han för feg för att säga det?
Han har sårat mig tillräkligt och jag tror inte det finns något som skulle göra ondare nu.

'' Du gömde dem..''. utrbsat han plötsligt. 
Jag förstog inte vad han menade och direkt kände jag hans blick bränna i mitt ansikte. 
Hastigt rynkade jag ögonbrynen och kastade en snabb blick på honom innan jag låste min blick på vägen. 
'' Vadå?''. 
'' Du gömde dom under din tröja!''. sade han. 
'' Vad prata-..''.
''-.. En bild på oss och halsbandet jag gav dig! Jag såg dig gömma dom under din tröja!''. 

Jag slickade mig hastigt om läpparna och kände hur mitt hjärta stannade för en sekund.
Hastigt drog jag till med en lögn. 
'' Jag vet inte vad du pratar om!''. sade jag tyst. 
Justin skrockade hastigt. '' Du suger på att spela du, visste du det?''. 
Mina ögon bryn höjdes. '' Ja, du suger på att försöka göra en konversation, visste du det?''. fräste jag. 
Ett självbelåtet flin drog i hörnen på Justins läppar vilket fick mig bli irriterad.
'' Försök inte byta ämne!''. sade han retsamt vilket fick mitt grepp om ratten bli hårdare. 
Jag tog ett djupt andetag och andades lugnt. 

Jag kände mig kränkt och besviken. 
Det var osm om han använde det här emot mig, precis som han använde sitt förlutna mot mig. 
Han hade inte rött att göra det här, och jag var så dum att jag lät honom, det var eftersom jag inte hade något annat val. 
Jag var tvungen att ta konsekvenserna. 
Det var en konstig känsla att ha honom så nära, men ändå så långt borta. 
Jag hatade honom och älskade honom på samma gång. 
'' Jag vet vad jag såg Cassandra! Och du vet att jag vet. Så sluta försöka övertyga dig något annat. Och sluta försöka övertyga mig  och det a-..''. 
''-.. Jag försöker inte övertyga någon!''. tjöt jag högt. 
'' Då avslutade du det här jävla spelet och åker tillbaka till Stratford där du hör hemma!''. skrek Jusitn. 
Hastigt smällde jag ner min fot på bromsarna vilket orsakade bilen komma i ett omedelbart stopp. 
Justin snubblade fram i ren chocket och tittade på mig som om jag inte var riktigt klok. 
'' Lyssna på mig!! Och lyssna bra..''. muttrade jag förbannat och tittade på honom.
Jag svär på att han kunde se min ilska i mina ögon. 
Jag tog ett tungt skakigt antetag och spände käken. 
'' Du har uppenbarligen inte fått mitt medelande om du tror att jag fortfarande är den 'lätt manipulerade' tjej du sett mig som! För jag är inte henne, hon är inte här och hon kommer aldrig tillbaka! Jag lämnade den tjejen tillbaka i Stratford tillsammans med mina vänner och mitt liv! Och vet u vad som är roligt? Att du är den som håller på att försöka övertyga dig själv om att det här är allt ett litet idiotiskt spel, men det är det inte!''. fräste jag fram. 
Ilskan tog nästan över mig och jag såg att Justin var en gnutta rädd. 
'' Jag spelar inte och jag tänker fan inte låta dig kasta runt mig som en jävla docka! Inte den här gången, Justin! Jag är här för ett syfte oavsett du gillar det eller inte! Så suck it up och lär dig hantera det!''. fortsatte jag och höjde min röst ännu mer. 
Jusitn skakade genast på huvudet. 
'' Vad har hänt med dig?''. 
'' Åh, så du vill veta vad som hände? Varför inte ta en ordentlig titt framför dig?''. sade jag och skrattade sarkastiskt. '' Eller ännu bättre, ta en titt i spegeln!  Det här..''. sade jag och pekade på oss.
'' Det här hände. Men oavsett hur förtvivlad du är, stannar inte livet för din sorg..
Förendrades jag? Ja, ja det gjorde jag!''. 
Jag vet inte vad som hände.
Känslorna tog över mig och jag började rabbla ut saker, saker jag visste jag skulle ångra..
'' Jag försökte ge dig en del av mig men i slutändan bara drog du.. Så det här är min fråga, när du förlorar den viktigaste personen i hela världen, vart tar all kärlek vägen? var?''. sade jag och röck på mina axlar.
Jag kände hur mina ögonlock blev tunga igen och tårarna ville upp.
Jag tittade på Justin och såg hur hans adams äpple guppade upp och ner och styrde blicken ifrån mig. 
Sekunden senare mötte han min blick och spände käken. 
'' Fråga inte en sån där fråga när du vet att det bara kommer såra dig!''. mumlade han.
Ett humorlöst skratt lämnade min strupe. 
'' Aa tjena, som om jag inte varit med om det förut!''. fräste jag innan jag startade bilen igen.

---

 

FICK UT ETT!!

VAD TYCKER NI?!?!:D

Fick några kommentarer om att ställa tid inställda inlägg. 
Och jag funderar faktist på det, men jag kommer börja skriva på dom imorgon. 
Och dom kanske inte är så långa. 

Sen vet jag inte hur många jag ska ta varje vecka heller! 

Vi får se hur det blir! :) 

Kram älskar er!

 

 

'' J-justin?''. stammade jag fram och blinkade som en idiot. 
Min syn var suddig då tårarna rann men jag såg honom. 
Jag såg Justin. 
Han stog framför mig, han var här! 
'' Vi måste gå! Dom jävlarna kommer döda oss! Kom!''. sade Justin och tittade djupt in i mina ögon. 
Jag var chockad, hade han kommit tillbaka för mig? 
Var det här nån halucination?
Hastigt skakade han i mig och fick mig smälta in allt. 
'' V-vad gör du hä-är?''. stammade jag fram. 
'' Vafan ser de ut som? Jag räddar dig! Kom nu!''. sade han stressat och drog mig mot fönstret. 
Han öppnade fönstret och frösökte dra ut mig men jag vägrade. 
'' Vänta!!''. tjöt jag och rusade fram till sängen. 
Jag böjde mig ner och drog ut lådan jag hade. 
Snabbt öppnade jag locket och tog grejerna och lindade in dom i min tröja så han inte såg.
'' Vafan Cassandra, vill du fucking dö?''. muttrade han. 
Jag skyndade mig fram till honom och såg hur han tänkte ta dom men jag höll dom intill min kropp.
Han fick absolut inte se grejerna. 
Han himlade med ögonen och sköt upp fönstret innan han tittade på höjden. 
'' Vi måste hoppa!''. sade han.
Mina ögon for upp. '' Va? Nej!''. tjöt jag. 
Jag visste att jag skulle göra mig illa. 

Det var för högt. 
Han klättrade ut genom fönstret innan jag fatta vad som hänt. 
Han hade hoppat över till trädet en bit ifrån huset. 
Jag tittade förskräckt ner och sedan på honom. 
Jag skulle aldrig klara det här. 
Det var för långt till marken, men också till trädet han var vid. 
'' Kom igen, hoppa till mig!''. sade han och höll ut sina armar.
Hastigt skakade jag på huvudet. '' Jag kommer inte klara det!''. 
Han nickade. '' Jo kom igen!''. 
Jag tog ett djupt andetag och skådade höjden igen.
Rök spreds i mina lugnor.
Det brann i huset, hade dom tänt på huset?
Bankningar hördes på dörren och sedan började någon försöka sparka upp den. 

Paniken steg inom mig, jag skulle dö. Jag visste det. 
'' Cassandra, skynda! ''. 
Jag skakade på huvudet och tårakde tårarna som rann. '' Jag kan inte Justin, jag kommer ramla!''. 

'' Det är okej, jag har dig, det är okej!''. sade han lugnande. 
Jag klättrade hastigt ut från fönstret och ställde mig tryckt mot husväggen. 
'' Hoppa!''. sade han och tittade stressat på mig. 
Jag var så osäker.
Han skulle inte kunna fånga mig, han skulle låta mig falla. 
'' Litar du på mig?''. sade han.

Min blick mötte genast han och jag såg smärta i hans ögon. 
Det var som det gjorde ont för honom att säga det där. 
Men jag kunde inte fatta att han var så dum. Tror han jag litar på honom efter allt han gjort mot mig? 
Hur skulle jag kunna lita på honom? 
Jag visste att jag inte kunde lita på honom, men i det här ögonblicket var jag tvungen. 

Jag hörde hur dörren gick sönder och jag såg hur en man stog utanför och tittade in.

Tack och lov var inte dörren öppen helt. 
Ena väggen i mitt rum blev snabbt svart och jag förstog direkt att elden spridit sig till mitt rum.
Snabbt knep jag ihop med ögonen och slängde mig från huset mot trädet. 
Ett lågt skrik lämnade min strupe då jag var beredd på att träffa marken. 
Men någon tog i mig.

 

Jag öppnade mina ögon och mötte Justins blick som var bara några centimeter ifrån mig. 
Hans armar var om min kropp och jag var tryckt mot hans varma bröst. 
'' Jag har dig!''. sade han lugnande. 
Våra pannor var pressade mot varandra och våra bröst ihop pressade. 
Hela jag blev så nervös så jag tappade balansen men Justin var snabb med att ta tag i mig. 
Vilket gjorde så vi var - om nu möjligt - ännu närmre varandra. 
Jag kände hans kalla andedräkt mot min hud, lukten av mint och rök spreds i mina lungor.
Typiskt Justin lukt.
'' Vi måste gå!''. viskade han fram lika borta som jag. 
Jag nickade och kände hur han tog ett hårt grepp om mig innan han hoppade den sista biten ner till marken. 
Jag höll för mitt liv fast i honom och vart genast lättnad när mina fötter nuddade marken. 
Han hade räddat mig, det sista jag trodde han skulle göra. 

Vi skyndade oss ut från gården till rangerovern som stog vid kanten av vägen. 
I den satt Alex, Roy och Nolan! 
'' Vart är Ver, Seth och Nick?''. sade Justin direkt. 
'' Dom tog andra bilen och åkte i förväg!' .sade Roy och började köra.
Jag lutade mitt huvud mot den kalla bilrutan och suckade. 
Elden hade spridits till mitt rum, vilket betydde att mina grejer var för sent att rädda. 
Vad ska jag göra nu? 
Allt jag hade med mig vart upp bränt antaglien. 
Och jag vägrar låna kläder av Veronica. 
Roy körde en bit på motorvägen innan han svängde av och in i skogen. 
Efter några kilometer var det nått kamping stopp där en bil redan stog parkerad.
Lutad mot den stog resten av gänget och pratade förfullt. 
Roy parkerade brevid dom och han och killarna klev ur bilen.
Själv satt jag kvar och stannade inne vid varmen i bilen.
Justin gick direkt fram till Veronica och gav henne en mjuk kyss, en kyss han brukade ge mig.
Dem alla började genast prata med varandra och började små argumentera. 
'' Är brandkåren och dom där?''. sade Nick. 
Nolan nickade och la ner sin mobil i fickan. 
'' Vi var på en klubb och fick veta att någon gjort inbrott, okej?'. sade Nolan. 
Dem alla nickade innan dom började små prata. 
Jag suckade och tog fram mina grejer jag haft under tröjan. 
Min blick fästes på dom och tårar bildades i mina ögon. 

JUSTINS PERSPEKTIV: 

Jag avslutade kyssen med Veronica och la armen om hennes midja innan jag vände blicken till bilen.
Cassandra satt kvar i bilen med huvudet lutat mot fönstret. 
Killarna började snacka om vad som hade hänt och Nolan ringde ett par samtal. 
'' Vart tog du vägen? Jag trodde du skulle följa med mig ut?''. sade Veronica. 
Jag skakade på huvudet. '' Var tvungen och hämta nån först!''. 
Hon tog genast ett kliv ifrån mig.
'' Oh no you didnt!''. sade hon och la armarna i kors. 
Jag himlade med ögonen. '' Jag var tvungen Ver! Kom igen..''. suckade jag.
'' Gjorde ni något?''. 
'' Vafan nej? Såklart inte?''. sade jag irriterat. 
Hon suckade. '' Okej..''. 
Jag drog hennes kropp tillbaka till min och la min haka på hennes huvud. 
Min blick gled på Cass som började fippla med något i sin tröja. 
Var det grejerna som hon var så besatt av att hämta?
Nyfikenhet tog över mig och jag tog bort min arm från Ver.
'' Ska hämta min mobil i bilen, kommer snart!''. sade jag och gick ifrån gänget. 
Vi hade slagit oss ner vid ett bord en bit ifrån bilen. 
Jag smög fram och tittade in i baksätet där hon satt. 
Hennes huvud hängde ner och i hennes hand var halsbandet jag gav henne för flera månader sen. 
Det halsbandet jag gett henne strax efter hennes syster dött och jag varit otrogen. 
Smärtan i bröstet kom genast tillbaka då jag insåg hur mycket smärta jag skadade henne. 
Jag var så dum att jag trodde hon aldrig skulle få veta vad jag gjort. 
Men jag hade så klart så jävla fel. 
Jag spände hårt käken och såg hur hon tog fram nånting ur kuveret. 
Det var en bild på hennes familj. 
Jag såg hur tårar började rinna ner för hennes kinder men hon tårkade snabbt bort dom. 
Ännu en bild dök upp, men denna gång var det en bild på hon och mig. 
Vi båda hade stora leenden på läpparna. 
Jag vaknade ur tankarna av att killarna ropade på mig. 
Och jag var inte den ända som vaknade ru sina tankar, Cassandra med. 
Jag vet inte hur fort det gick men på nån sekund var grejerna undan gömnda och tårarna tårkade. 
Hon gav mig en kall blick innan hon drog armarna om sin kropp. 
'' Vad?''. ropade jag och gick tillbaka till killarna. 
'' Bad en polare checka huset och dom har dragit, vi kan dra tillbaka men huset är inte det vackraste!''. sade Nolan frustrerat. 
Det kunde jag nästan förstå, det var hans hus i stort sett.
'' Bra, då drar vi!''. sade jag och gick tillbaka till bilen. 
Dom följde snabbt efter och vi alla hoppade in i bilen. 
Roy körde iväg från kamping platsen och Veronica och resten körde efter i deras bil. 
Jag sneglade på Cassandra som satt med blicken ner i sitt knä.
Hennes kinder var lite smått röda och blöta sen hon grät. 
Jag suckade innan jag vände blicken framåt. 

Väl framme vid huset gav vi alla ifrån oss ett 'oh shit'. 
Möblerna på altanen var huller om buller, vissa av fönstrerna var helt borta. 
Andra hade bara några pistol skott igenom. 
Vissa delar av huset var i en nyans av svart. 
Tack vare elden som kommit igång. 
Och det här var bara utsidan. 
Roy parkerade bilen och vi alla skyndade oss ut. 
Vi började rusa mot huset och jag slet upp dörren i ren panik. 
Jag möttes genast av en svag stank av rök och började hosta. 
'' Vafan!''. muttrade jag och gick in. 
Dom hade vänt upp och ner på hela huset. 
Det såg förjävligt ur.
'' Ah men för i helvete, hur fan ska vi fixa de här?''. tjöt Nick som kommit in strax efter oss med resten.
'' Det är en jävlarns bra fråga..''. muttrade Roy och kliade sig i nacken. 
Jag vände mig om och kollade på gänget, men jag såg att nån fattades.
Cassandra. 
Genast fick jag panik men höll det inom mig.
'' Okej vi kollar igenom hela huset och se vilket rum som är värst. ''. sade jag. 
Dem nickade och började söka igenom huset.
Veronica stog vid ytterdörren och vägrade gå in. 
'' Vafan Veronica, kom hit!'. 
Hon skakade äcklat på huvudet. 
'' Ser du hur det ser ut? Mina nya louboutin kommer bli smutsiga Justin!''. 
Ibland kunde hon vara irriterande som bara den, men jag älskade henne.
Det gjorde jag faktist. 
Hon brukar inte vara så här illa, jag antar att det är för Cassandra dök upp..
'' Okej, dra hem då! Jag hör av mig när stället är fixat!''. fräste jag irriterat.
Hon nickade och gav mig en slängpuss innan hon gick. 
Jag skakade på huvudet innan jag gick upp till övervåningen. 
Direkt svängde jag ner åt vänster i korridoren mot Cassandras rum.
Dörren stog på glänt och jag hörde hur någon hostade lite smått.
Jag knackade lite på dörren innan jag sköt upp den.
'' Cassandra?''. 
När jag fått syn på hela rummet vart mina ögon som bowling klot.
Halva rummet - om inte mer - var svart och det var fullt av aska. 
Jag antog att elden spridit sig in hit men inte hunnit längre. 
Hela hennes garderob var uppbrunnen, sängen också, sen lite trämöbler som vi ställt in här. 
'' Shit..''. sade jag.
Cassandra suckade och hostade svagt. 
Hela rummet stank aska och luften var dålig. 
Jag höll själv på att börja hosta. 
Snabbt skyndade jag mig fram och öppnade fönstrerna i rummet och lät det vädra lite. 
'' Jag är ledsen för det här, Cassandra!''. sade jag och drog handen igenom mitt hår. 
'' Skit samma..''. suckade hon och tog dom grejerna som klarat sig och la ner dom i sin resväska som i stort sett klarat sig förutom några små repor. 



'' Guys, Nicks rum är där branden startade och det går in-..''. sade Roy men avbört sig när han såg Cassandras rum.
''-.. Oh.. Eh.. Aa jag antar att branden som startades i Nick rum spreds sig in hit..''. 
Nicks rum är längst bort i korridoren och ligger brevid Cassandras så antagligen. 
Cassandra nickade och bet sig i läppen. 
'' Vart ska jag sova?''. sade hon och la armarna i kors. 
Roy kliade sig i nacken. 
Resten av killarna dök upp bakom honom och skådade rummet. 
Jag antog att det var Nicks och Cassandras rum som var värst. 
'' Jadu, Nick tog extra sängen och sover inne hos Alex. Resten har bara enkel sängar förutom-..''. 
''-.. Nej!! NEJ!''. avbröt jag honom. 
Jag visste precis vad han skulle säga. 
Det var att jag var den ända som hade en säng stor nog att passa två personer. 
Cassandras ögonbryn höjdes. 
'' Förutom?''. 
'' Justin!''. sade Roy snabbt. 
Jag gav ifrån mig ett frustrerat stön och spände käken. 
'' Hm.. Ser ut som att vi får dela säng Justin! Som gamla tider, va?''. sade hon och gav mig en konstig blick innan hon tog sina grejer och lämnade rummet. 

När hennes fotsteg tystnat i korridoren började grabbarna små skratta.
'' Håll käft vafan!''. sade jag frustrerat. 
Jag visste redan nu att Veronica skulle döda mig. 
'' Damn, den där tjejen skulle gärna få dela säng med mig!''. sade Nolan. 
Alex knuffade lätt till honom på axeln och skrattade till.
'' Ey sluta, hon är som min syster!''. 
'' Du stoppade inte Justin när han knullade din 'syster'?''. sade Nolan. 
Jag spände hårt käken och tittade på Nolan som stängde käften. 
Alex skakade på huvudet och gick iväg. 
Jag antog att han gick till sitt rum.
'' Asså damn, vafan har hänt med Cass?''. sade Roy och log snett.
Antog att han var imponera över att hon var så kaxig. 
'' Jag har ingen jävla anning!''. sade jag och gav ifrån mig en suck. 
Den kommande veckan kommer bli ett rent helvete.

---

Hihihih, oj hur ska det här gå, va?:D 

Hoppas ni gillar det, fick ut ett rätt snabbt eller hur? 
Kom hem idag från kontaktfamiljen och började skriva som en idiot direkt! 
Så nu har jag fruktansvärt ont i mina fingrar och ska lugna ner mig och kolla på nån film! ^^ 

Kommentera nu, älskar er! :D

 

 

 

 

Med ett irriterat stön ställde jag ner min mugg med kaffe på vardagsrums bordet.
Alex tittade upp på mig och mötte min blick. 
Ett hest skratt lämnade hans strupe när han såg mitt irriterade ansikte. 
Jag slog mig frustrerat ner i fotöljen mitt emot honom och la armarna i kors.
'' Varför är du så förbannad?''. frågade han.
Jag gav ifrån mig en irriterad äcklad suck.
'' Jag gick in i köket igen och Justin och Veronica höll på att äta upp varandra. Hon låg med sin äckliga kropp på köksbänken med Justin över henne med tungan er i hennnes hals.. Jag lagar mat där för fan..''. muttrade jag.
Alex brast genast ut i skratt men inte jag.
'' Jag svär, så fort jag kommer in i rummet blandar dom spott med varandra!''. muttrade jag och suckade.
Hans högkjudda skratt ekade runt i huset.
Jag såg Justin stå i hallen med en irriterad blick på oss.

Jag himlade genast med ögonen innan jag drack på mitt te.



'' Okej.. Gäng livet är bara så himla tråkigt..''. mumlade jag. '' Jag menar, jag trodde det skulle vara lixom äventyrligt och spännande, men jag bara sitter här och gör inget..''. sade jag.
'' Jo.. Du har rätt!''. sade Alex och nickade. 
'' Detroit var så mycket roligare!''. sade jag och skakade på huvudet med ett flin. 
Dean tog mig dit. 
Hans gamla gäng hade bosatts sig där och vi var där över en helg.
Vi gjorde allt möjligt och det var så himla kul.
Vi körde bilrace, var på casinon, vi gjorde allt. 
Det var något jag aldrig kommer att glömma.
Då hade jag haft ett leedne på läpparna och skrattat, det hade varit ett tag sen den tiden..
'' Fan du har ju blivit ett badass!''. sade Nick som slagit sig ner för nån minut sedan.
Jag fnissade lite innan jag kände hur en blick brände mot min hud. 
En av fotöljerna lite längre bort i rummet satt Justin placerad med Veronica i sitt knä. 
Hans blick var fast på mig, vilket om jag får säga var rätt läskigt.
Jag såg hur irriterad han var på att få höra det här. 
Det såg faktist ut som han ville spy vilken sekund som helst här nu.

 

Veronica märkte att hans blick var på mig och vart genast irriterad.
Hennes läppar trycktes mot hans och därefter startades en lång konversation. 
Med en suck tog jag en klunk av mitt te som nu hunnit blivit kallt. 
'' Han älskar dig fortfarande.. Det vet du va?''. sade Alex och väckte mig ur mina tankar. 
Hans röst var låg och hans blick fokuserad på mig. 
Min blick svepte runt i rummet och då insåg jag att alla var helt upptagna med varandra.
'' Säg inte det..'' .mumlade jag och suckade.
'' Det gör han, tro mig.. Jag kanske inte har pratat med honom på ett tag men jag har känt honom i flera år nu.. Han älskar dig Cass..''. 
Jag skakade genast på huvudet och släppte ut en skakig suck. 
'' Jag är inte här för honom Alex.. Jag är inte här för att ta tillbaka honom. Jag är här för att ta ner Slyders gäng och få tillbaka min lycka på något sett.. ''. nästan viskade jag. 
Jag log mot honom med ett litet leende innan jag tittade ner i min te kopp. 

 

Efter att små pratat framför tvn nästan hela dagen kom Roy och Nolan in joggandes i rummet.

'' Hörrni! Vi måste prata!'' sade Nolan.
'' Justin, kom hit!''. sade Roy och Justin reste sig upp ur fotöljen. 
'' Vad är de om?''. frågade han förvirrat.
'' Gänget!''. 
Han nickade. '' Ver, gå upp till vårt rum. Jag kommer snart!''. sade han och placerade en puss på hennes kind. 
'' Och hon får stanna?''. sade hon med attityd.
Mina ögonbryn höjdes och jag tittade irriterat på henne.
'' Ver, gör bara som jag säger!''. sade Justin med en suck. 
'' Nej, stannar hon stannar jag!''. sade hon envist.
En frustrerad suck lämnade Justin strupe.
'' OKEJ! Stanna, men va tyst!''. sade han hårt. 
Han slog sig ner i soffan bland killarna med  Veronica brevid sig. 
Jag himlade med ögonen och placerade min mugg på bordet. 
'' Krays är tillbaka i stan.. Dem verkar vara på humör för att driva med oss..''. muttrade Roy. 
Ett frustrerat stön lämnade Nicks strupe. 
'' Kom igen, vafan vill dom nu?''. suckade Nick. 
Jag rynkade frågandes på pannan. 
'' Woaah, ledsen att avbryta. Men ni kanske ska förklara för mig vilka Krays är?! Och kanske varför dom kallar sig de?''. sade jag förvirrat.

Jag hade ingen anning om vilka Krays är, jag kanske har hört namnet, men inget som dyker upp direkt. 
Dean lärde mig mest om dom största och farligaste gängen i USA!

'' De är en av de mest ökända gäng här i LA. Dom är inte lätta att ta ner.. Så aa.. Du vill inte bråka med dom..''. sade Justin rakt ut. 
'' Dom kallar sig Krays eftersom dom är två bröder. Ronnie och Reggie Kray. Dom tillsammans med sitt gäng har tidigare styrt flera städer i USA och lämnade LA för något år sen, men kom tillbaka på besök för några månader sen och försvann.. Men nu är dom tillbaka igen.''. sade Justin.
Mina ögon bryn höjdes. 
Jag var tvungen att blinka ett par gånger och låta orden sjunka in i min hjärna. 
'' Men seriöst Krays? Kunde dom inte hittat på något mer annorlunda än deras efternamn?''. sade jag lite roat. 
Justin tittade irriterat på mig. 
'' Och vafan vet du om gäng igentligen?''. 
'' Tja.. Jag vet att namnen betyder mycket för gäng. Du måste låta folk veta vem du är. Du måste skrämma bort dem, om det inte tar dig på allvar är du ute ur verksamheten.''. sade jag stolt. 
'' Men vad ver jag igentligen?'. sade jag och log fake mot Justin. '' Jag är bara en liten flicka som försvann och levde med en av USA's farligaste gängs förra boss!''. sade jag sarkastiskt. 
Jag såg hur Justin knät sin käke och himlade med ögonen. 

'' Okej,vi måste göra något.. och det är snabbt!''. sade Nick och drog handen genom sitt hår. 
'' Vi måste förstöra dem innan de förstör oss..''. fortsatte han. 
Jag lyssnade noga när Nick och resten började diskutera om vad vi skulle göra.

Från min sida kände jag hur Justin tittade på mig. 
Han tittade på mig under hela diskutionen. 
Var det bara för han skulle se hur jag reagerade på planen dom gjorde?
Trodde han inte jag skulle klara det här? 
Jag var inte rädd, och bara en gnutta nervös över det här. 
Tillsammans med dom här skulle jag klara det här.

 

 

'' Okej, för att göra det här behöver vi nån som distraherar vakterna..''. sade Nolan och slickade sig om läpparna.
Jag såg hur Alex, Nolan, Roy och Nick genast tittade på mig. 
Jag tittade på dem i förvirring, vad menade dom?
'' Vänta, varför tittar ni på mig?''.
Genast så slog det mig. '' Inte en chans! Nej! Nej!!''. snäste jag ilsket och korsade mina armar över mitt bröst. 
'' Jag ska inte vara den som distraherar!''. fräste jag.
'' Kom igen!''. sade Nick och jag höjde mina ögonbryn. '' Har du tittat på dig själv nyligen? Du är riktigt het!''. sade han med ett roat flin.
'' Aldrig!''. fräste jag.
'' Aw, varför inte?''. sade en ljus röst.
Jag tittade åt sidan och mötte Veronicas blick. 
'' Jag är säker på att du skulle vara bra på det!''. sade hon och log med det fejkaste leendet jag sett. 
Jag himlade med ögonen och sket i att svara. 
'' Okej, jag gör vad som helst, snor deras bilar, slår ner dom, men jag kommer fan inte leka hora!''. muttrade jag ilsket! 
'' Jag är säker på att det skulle passa dig dock!'. skrattade Veronica sarkastiskt. 
Hårt spände jag min käke.
'' Okej, ett ord till och jag ska göra massa skador på ditt lilla vackra ansikte!!''. röt jag.
Alex höll direkt i mig och tröck mig ner i soffan. 
'' Cass, du sa att du skulle hjälpa oss! Det var en del av våran deal!''. sade Nolan. 
'' Genom att hjälpa er menade jag att ta ner era fiender, inte  har jag spenderat flera månader att lära mig leva på gatorna för att sen bli en hora?''. snäste jag irriterat.
"Jag fattar fortfarande inte det varför inte vill göra det.. ". sade Veronica irriterat. " Jag är säker på att det inte är något du inte har gjort förut!". sade hon och kollade på mig äckligt..
" Du förväntar oss verkligen att tro att under dessa sju månader du spenderat på gatorna, legat med hälften av killarna du tr-.. ".
"-..Okej, där räcker det!''. skrek jag förbannat.
Jag slängde mig hastigt på henne och spände mina knytnävar. 
'' Jag varnade dig att hålla din äckliga mun stängd eller så-..''. 
Precis då jag skulle slå till och fortsätta min mening tog Alex tag i mig och drog mig tillbaka. 
Justin for upp och ställde sig skyddnade framför Veronica med ett obeskrivligt ansiktsutryck. 
'' Stanna här!''. beodrade han Veronica. 

Alex drog mig upp till övervåningen med Justin bakom oss. 
'' Du tappade det verkligen!'. sade Alex och skrattade hest. '' Det verkade som du var redo att slå ihjäl henne!''. 
Jag höjde mina ögonbryn och tittade irriterat på honom. 

'' Det var jag också..''. 
Precis då jag skulle fortsätta öppnade Justin käften. 
'' Kan jag få prata med dig Cassandra?''. sade Justin med hård röst. 
Jag släppte ut ett litet irriterat stön innan jag nickade. 
Alex gav mig ett litet leende innan han lämnade rummet med en osäker blick. 

'' Okej, vad vill du Justin?''.sade jag och krossade armarna över bröstet. 
'' Va i helvete va det där?''. muttrade han förbannat.
'' Hon bad om det!''. skrockade jag fram och gav han ett litet leende. 
Han skakade genast på huvudet och grep tag i sitt hår. 
'' Du var bara tvungen att göra saken värre!''. snäste han fram. 
Mina ögonbryn höjdes. '' Jag föreslår att du berättar för din såkallade tjej att hålla sin käft stängd nästa gång eller så kommer ingen kunna stoppa mig från att döda henne!''. argumenterade jag tillbaka. 
'' Och jag har inte ansvar för något, så kom inte och be mig om en förklaring när det inte är mig du ska skylla på!''. sade jag och syftade på hans kommentar om att det var jag som gjort allt värre. 
'' Jo..''. sade han coh pausade. '' Eftersom sen du kom har allt fallit sänder, och det har bara gått någon dag!'. muttrade han genom sammanbitna tänder. 

Ett retligt flin spreds på mina läppar. 

'' Ja, du borde nog vänja dig eftersom jag inte planerar att lämna det här stället tills jag fått saker och ting rätt.. Och kom ihåg, vi har en deal!''. sade jag och höjde stolt på ögonbrynen. 
'' Du har för fan ingen anning om vad du ger dig in på Cassandra!''. sade han frustrerat.
'' Haha vad?''. sade jag och tittade frågands på honom. '' Är jag inte tuff nog för den här livsstilen? För om du tror det har du så fel Justin!''. sade jag irriterat. 
'' Vafan!''. sade Justin ilsket. '' Du är en jävla mes, Cassandra! En gnällig liten bitch.. Du skulle ju förfan inte överleva en dag på egen hand!''. spottade han ilsket ur sig. 

Mina läppar skildes i chock. 
Jag kände hur min smärta bygdes på.
Var det verkligen så han tänkte på mig som? 
Tårar ville leta sig upp genom mina ögon, men jag vägrade låta dom. 
Jag kunde inte fatta att han just sagt det där. 
Det var som om all luft inom mig försvann och hjärtat stannade. 
Alla känslor inom mig var så mixade. 
Jag önskar jag hade modet att gå fram och kyssa honom, eller göra något värra mot honom. 
Kanske bryta något ben i hans kropp. 
Alla känslor var så mixade att jag inte visste vad jag kände just nu.
Snabbt svalde jag alla känslor och samlade ihop modet. 
'' Var inte så säker på det Justin. Jag säger det här en gång till, jag är inte den tjejen du kände. Jag behöver ingen att lita på, jag klarar mig så jävla bra på egen hand!''. fräste jag fram. 
Sedan tog jag ett djupt andetag och fortsatte. '' Jag behöver inte dig, och jag behöver ingen annan. FATTA DET!''. 
'' Åh snälla, vi alla vet att du var ingen tills jag kom in i bilden!''. skrattade Justin sarkatist. 
Mina ögon vidgades och jag kände ett styng av sorg skjuta in i mitt bröst. 
Hur kunde han bara säga det där? 
Mitt hjärta började bulta mot min bröst korg och min andning vart genast ojämn. 
Jag var tvungen att börja räkna. 
Räkna och lugna ner mig. 
Mina känslor skulle ta över och det fikc inte hända.

'' Faktist så hade jag ett liv innan du kom!''. skrek jag med full hals. '' Jag hade vänner och familj, en familj som skulle funnits kvar om det inte var för dig!!! Jag var tvungen att lämna mina vänner bakom mig".
Min röst var skakig, vilket betydde att tårarna var på väg. 
'' Vafan gör du här Cass? Berätta! Vad vill du mig?''. skrek han frustrerat. 
Jag stannade till i en position. 
'' Jag vill ha mitt liv tillbaka..''. skrek jag och kände hur tårarna började rinna. '' Jag vill ha min kärlek tillbaka..''. sade jag tyst. 
Men jag visste att han hörde. 

Min blick fästes i golvet och tårarna rann som floder. 
Jag ville inte att han skulle se mig gråta. 
Han skulle inte få tro att jag fortfarande var den blyga fega tjejen som jag var förut. 

Justin var chockad. 
Han stog helt stilla med blickan fast på mig. 

Min blick höjdes och jag såg hur han precis skulle öppna munnen men pistol skott hördes.
Båda två röck till och tittade frågandes på varandra. 
'' Nolan, vafan händer?''. skrek Justin. 
Inget svar. 
Flera pistol skött avfyrades och det kom utifrån och in. 
Justin öppnade dörren och skyndade sig ut med mig bakom sig. 
Nick kom uppspringandes för trappan och tryckte bort oss. 

'' Ni måste ta er ut, NU!''. sade han med panik i rösten.
'' Va? Varför?!?''. tjöt jag chockat. 
'' Jag tror Kays har skickat några för att kolla till oss, men det blev mer än så!''. sade han och rusade ner för korridoren. 
Jag backade bak in på mitt rum och skyndade mgi till garderoben och tog min pistol och stoppade den i byxkanten vid ryggen. 
Justin sprang iväg och hela jag var förvirrad. 
Han lämnade mig. 
Han fucking lämnade mig när folk är här för att antagligen döda oss. 
Smärtan i bröstet växte och jag föll platask ner vid sidan av väggen.
I ren panik stängde jag ögonlocken och höll in tårarna samtidigt som jag tryckte mig mot väggen. 
Jag skulle dö, och just nu var jag försvag för att göra något. 
Konversationen med Justin hade tagit kol på mig. 
Han fick mig tappa all stryka jag hade. 
Hela jag stängdes av.
Mina öron la av och det var tyst, riktigt tyst. 
Jag tog ett djupt andetag och slappnade av. 
Det skulle säkert bara ta någon enstaka sekund innan någon skulle rusa in i rummet och döda mig. 
Kanske skulle de vara bra? 
Kanske skulle smärtan gå över bara om jag dog? 

Jag la min kind mot den kalla väggen och kröp i hop till en boll. 

Nu behövde jag bara vänta. 

Jag vaknade ur mina tankar av att dörren flög upp och mitt hjärta stannade. 
Dom var här. 
Dom var här för att döda på mig. 
Min hörsel kom sagta tillbaka och jag hörde någon skrika mitt namn. 
Varför skrek någon mitt namn? 
Ren förvirrning tog över mig men det var så långt borta. 
Jag kände hur en hand tog tag i min handled och drog upp mig. 
Hastigt drog jag efter andan och kände hur jag hamnade mot något hårt men varmt. 
Mitt namn ropades av någon, någon som var bekant. 
Jag la mina händer på personens bröst med ögonen fortfarande stängda. 
Jag vågade inte öppna dom, jag vågade inte se den som ska döda mig i ögonen.
Det får absolut inte vara det sista jag ser innan jag dör. 
'' CASS!''. skrek en röst. 
Jag vaknade hastigt till liv och mina ögon for upp i ren chock. 
Det var den sista personen jag trodde skulle stå här framför mig just i den här sekunden!

 

 

---

FÖRLÅT ATT DET DRÖJDE!
MEN MIN DATA ÄR RIKTIGT KNASIG, FÖRLÅT! :( 

Ska faktist börja skriva på nästa direkt, och ska skriva minst halva kapitlett! :)

ÄLSKAR ER!

Kommentera! :*

 

 

 

Jag skakade direkt på huvudet och vände mig om för att fortsätta in i köket, men stoppades direkt när han tog ett hårt grepp om mina armbågar och tryckte dom mot mitt bröst. 
'' Släpp mig!''. väste jag chockat. 
'' Nej!''. sade han med ilska i rösten.  '' Jag känner inte ens dig längre, jag kan inte fatta att jag ens lät mig själv bli kär i dig!''. spottade han fram. 
Mina läppar skildes genast åt i chock och mina ögon fylldes med varma tårar som gärna ville falla. 
Hastigt ökade mina hjärtslag och mina anteag blev ojämna. 
'' Jag hatar dig!''. mumlade jag innan jag tog med all min kraft och tog mig ur hans grepp. 
Jag vände mig om för att titta in i hans ansikte en sista gång. 
Alla möjliga tankar och frågor flög runt i mitt huvud.
Men jag kunde inte bry mig, i det ögonblicket kunde jag svära på att jag fortfarande älskade honom. 

 

 

•••

 

Hela jag for upp ur säng i ren panik. 
Svettet rann längs min panna och mitt hjärta dunkade fortare än någonsin. 
'' Det var bara en dröm..''. viskade jag för mig själv.
Jag tog genast djupa andetag och försökte lugna ner mig. 
Det var så länge sen jag drömt om Justin, så himla länge sen.
Jag var chockad, riktigt chockad.
Mitt hjärta dunkade fort vilket var otroligt farligt då mitt hjärta är svagt och dåligt.
Jag sneglade på klockan, den var någon minut efter 10.
Med en suck klev jag ut ur sängen och drog på mig ett par shorts och en t-shirt.

Min mage krävde efter något att äta och mitt huvud efter en värktablett!
Jag kom ner till köket och det var tyst på hela nedervåningen. 
Antar att alla ligger och sover, dem är ju grabbar och har alltid sovit länge.
Jag tog fram lite allt möjligt och började göra pannkaks smet, steka bacon och ägg. 
Samtidigt som de rostade jag massa bröd och tog fram pålägg. 
Fotsteg hördes och dom kom närmre och närmre köket. 
Jag hörde hur dom genast stannade till vid köket. 
Min blick drogs mot personen och mötte ett par hazelbruna ögon. 
Jag bet mig hårt i läppen och tittade på honom snabbt.
Han var klädd i ett par mjukis och en t-shirt. 
Precis som i drömmen, det var lite creepy.
'' Godmorgon..''. mumlade jag och såg hur hans blick gled över min kropp.
'' Morgon!''. mumlade han tillbaka och gick och tog ett glas med vatten.
Jag fäste blicken på spisen där jag stekte bacon och ägg. 

 

Det sista jag ville var starta ett bråk med Justin det första jag gjorde.
Hans blickar brände på min hud, jag antog att han var chockad över att se mig stå här. 
Tack och lov sa han inget utan lutade sig mot köksbordet och drack på sitt vatten.
Jag väcktes ur mina tankar när någon kom ner rusandes för trappan. 
In i köket kom Seth och Roy in springandes samtidigt som dom brottades.
Mitt hjärta började genast dunka snabbare, precis som i drömmen.
'' VEM ÄR DET SOM STEKER BACON?'. skrek dom i kör.
Mina ögon vart stora som bowling klot och min haka föll öppen.
Jag la blicken på Justin som stog lika chockad som jag. 
Han satte vattnet i halsen och började genast hosta samtidigt som hans blick var i min.
En konstig känsla bubblade upp i min mage vilket fick mig bli orolig. 
Varför hände det här?

'' Jag, lagar frukost till allihopa.. nästan..''. sade jag och tänkte på Veronica.
'' JA!''. skrek dom i kör och slog sig ner vid bordet. 
Snabbt slängde jag blicken på klockan på köks väggen, 11.36. 
Mina ögon vart större och min blick mötte Justin.

Varför vart han lika chockad som jag när han kollade på klockan?
Jag såg hur Justin slog sig tveksamt ner vid bordet brevid grabbarna och började småprata med dom. 
Ibland sneglade jag dit och såg hur Justin samtidigt sneglade mot mitt håll. 
Varför vart han så konstig helt plötsligt?
Jag la min fokus på frukosten och efter kanske 10-15 minuter kom Nick ner tillsammans med Nolan och Alex, dem alla nästan nyvakna.
'' Är det bacon jag känner?''. sade Nick med morgon röst.
Jag log milt och nickade. 
'' Damn girl! Du får stanna här hur tlänge du vill!''. sade Nolan och jag skrattade tyst. 
Dom slog sig också ner vid bordet men jag såg att det saknade nån.
Vart var Veronica? 
Precis som han läst mina tankar öppnade Nolan munnen.
'' Vart är Veronica?''. sade han och kollade på Justin.

Justin röck på axlarna.
'' Hon drog ut i går vid 2-3 på natten nån gång. Skulle väl ut och festa!''. sade han med hes röst.
Det var första gången den här morgonen som jag hört hans röst tydlig. 
Den gamla Justin morgon rösten var fortfarande kvar.

Och gud vad jag fortfarande älskar den.

'' Ser man på.''. sade Nolan och började göra i ordning en rostad macka. 
Jag lagade det sista som var kvar innan jag ställde de på bordet.
Det var då jag insåg att det inte fanns någon plats över till mig. 

Jag bet mig hårt i läppen och backade bakåt och lutade mig mot köksbänken.

Samtidigt smuttade jag lite på mitt te som jag gjort i ordning. 
Helt ärligt var jag inte sugen på något att äta, jag brukar aldrig äta frukost längre. 
Jag vände blicken till köksbordet och såg hur Justin mötte min blick.
Det var något i hans ögon som jag inte kunde tyda. 
Men en sak var sant, han visste något, och han var  nervös över det. 
Men vad?

'' Ey, Cass!''. 
Jag ryckte hastigt till av smeknamnet och såg att Alex ropade på mig. 
'' Sätt dig i mitt knä!''. sade han och log. 
Ett litet leende spreds på mina läppar innan jag gick fram och slog mig ner i hans knä. 
Tack och lov satt han på andra kortsidan av bordet rätt långt ifrån Justin. 
Bordet dom hade var mer smalt än bred så avståndet var rätt okej. 

Han log mot mig innan han fortsatte äta sin frukost.
Jag drack nervöst av mitt te samtidigt som jag slängde en snabb blick på Justin.
Han hade varit ovanligt tyst idag. 
Jag hade en känsla över att han var nervös, nästan rädd.
Gänget satt och pratade om gårdagens match medans jag var helt inne i mina tankar. 
'' Jag har inte ätit så här god frukost sen du lagade den sista Cass!''. sade Seth.

Med ett ryck vaknade jag ur mina tankar och log mot honom.
'' Tack Seth!''. 
'' Allvarligt, du fattar inte hur mycket jag längtat! Det var ju flera månader sen..''. 
'' Då du och Justin fortfarande var tillsammans!''. fyllde Nick i. 
Jag röck hastigt till och desamma gjorde Justin.

Vi gav varandra en snabb blick innan vi tittade bort.

Justin harklade sig innan han kliade sig nervöst i nacken.
Det var tyst, pinsamt tyst. 

Jag tror Nick förstörde hela morgonen för min del. 

'' Kom ni ihåg den gången...''. började Roy och jag försvann fort in i mina tankar.
Varför var det här så likt drömmen? 
Jag såg hur Justin också var helt inne i sina tankar men hans blick var fäst i min.
Minnen från när vi var tillsammans spelades upp i mitt hvuud. 
Jag kunde inte förstå vad som gick fel. 
Varför gick allt som det gick?
Kunde inte jag fått vara lycklig en längre tid? Kanske hade jag varit lycklig idag som då.. 
Massa tankar for runt i mitt huvud innan jag fokuserade på Justin.

Han tittade på mig som om han kände vad jag kände. 
Varför reagerade han som jag på sakerna som var lika i drömmen?
Om inte.. Om inte han drömde samma dröm!

---

 

 

Justin ställde sig bakom mig och la sina händer om min midja och sin haka lutad mot min axel.

 

 

 

Jag omfamnade hans muskellösa överkropp och kramade om hoom hårt.
Vi stog vid min bil och kramades som galningar.
'' Jag kommer sakna dig..''. sade jag i en svag röst. '' Tack för allt du gjort för mig och alltid funnits här..''. sade jag.
Han gav mig ett leende. 
'' Sköt om dig okej?''. mumlade han och placedade en mjuk puss på min hand.
'' Du också..  Jag hatar att säga hejdå.. Men jag lovar dig att du kommer se mig igen..''. sade jag. 
Han la sina händer om mina kinder och gav mig en mjuk puss.
'' Hejdå Cassandra.''. sade han innan han släppte mig ur sin famn. 
Jag bet mig hårt i läppen för att hålla in tårarna och öppnade bil dörren och skulle precis kliva in då han stoppade mig.
'' Vänta..''. sade han. '' Stanna hos mig!''. andades han ut. '' Jag kan ta hand om dig, göra dig glad!''. 
Jag släppte ut en mjuk suck. 
'' Jag kan inte..'. sade jag och suckade.  '' Jag har så mycket känslor för dig.. Men för honom också..''. 
Han skulle precis öppna munnen då jag stoppade honom.
'' Jag måste göra det här för att få mig tillbaka på rätt spår igen.. Snälla förstå..''. mumlade jag. 
Han suckade. '' Vi ses nästa gång!''. 
Jag nickade och hoppade in i bilen, och startade den.
Jag kände hur en tår föll ner för min kind. 
En del av mig ville stanna hos honom, en annan inte.
Jag tog ett djupt antedag och tog ner ett fotto från luckan i taket och tittade på det.. 
Det var den sista bilden som togs på mig och Jenna tillsammans.. 
Jag tittade på kortet och kände hur tårar bildades i mina ögon.
Det sista jag gjorde innan jag lämnade Stratford var att lämna så mycket blommor jag kunde på hennes grav.
Jag hade så mycket skuldkänslor över vad jag gjorde. 
Det var mitt fel att hon dog. 
Jag ska hitta dom som gjorde det mot henne, det lovade jag henne. 
Snabbt tårkade jag tårarna som runnit.. 
'' Jag ska bli lycklig för din skull min underbara syster!''. sade jag innan jag la tillbaka kortet och började köra. 

 

Avståndet till honom blev bara kortare och kortare. 
Jag kunde känna hur svettet bildades i min panna, den varma LA solen träffade mitt ansike genom glaset och orsakade mig att bli otroligt varm och nervös. 

Mitt hjärta dunkade mot mitt bröst och yrsel tog nästan över mig.

Men jag kunde inte låta det hända.
Jag måste vara fokuserad. 
Jag had mentalt förberett mig på de ögonblick då jag ätligen skulle få se honom igen efter flera månader. 
Såklart visste jag att det skulle bli en chockerande känsla för min kropp.
Och jag var inte säker på om den skulle klara det. 
Men jag visste att det fanns en chans att den gjorde det. 
Jag visste också att jag skulle bryta ihop av att se honom, men jag har lärt mig att dölja mina känslor och dölja mitt ansikte.. 
Jag kunde bara be och hoppas på att min kropp klarar det här.. 
Massor av frågor snurrade runt i mitt huvud. 
Hur skulle jag reagera när jag skulle se honom med en annan tjej?
Jag minns hur för några veckor sedan när Dean tog med mig till en kompis av han som haft mycket kontakt med Justin den senaste tiden.
Han hade tydligen hjälpt till att få Justin bli den han blev. 
Hans namn var Kave och han berättade hur han visste allt som hört i Justins liv sen jag kom in i det. 
När jag berättade vad jag ville, skrattade han åt mig.
Han såg ner på mig.
Han såg mig som en rädd liten flicka osm inte kunde skydda sig själv. 
Men trotts det hjälpte han mig med hur man skyddar sig sjäv på ett specieltl sätt.
Ett helt annat sätt än vad Dean lärt mig. 

Han berättade för mig vad jag var tvungen att göra för att få bort den rädda lilla flickan inom mig.
Så jag gjorde det. 
Jag gjorde allt han bad mig om. 
Jag frågade honom om han kunde ta reda på info  om Justin till mig.
Vilket han såklart tvekade på. 
Men jag kom ihåg en kväll några veckor efter Justin dragit hur han tog mig in till ett rum för att prata med mgi. 
Jag kom ihåg dom exakta orden han sa till mig.
''  Jag är rädd för att du ska veta att Justin gått vidare.. Han har varit med en tjej sen någon vecka tillbaka, jag fick precis reda på det själv.. Du kanske vill ändra dina planer...''. 
Jag minns inte vad som hände efter det.. 
Men Dean berättade att jag fick någon sorts attack som fick mig försvinna ett tag.. 
Känslan att höra någon säga at han inte bryr sig ett dugg längre om en.. 
Han ljög. Han sa till mig att han aldrig skulle älska någon annan än mig. 
Men någon inom mig trodde inte på det. 
Han hade inte haft ett förhållande innan mig, varför skulle han ha ett efter mig?
Trotts smärtan tog jag mig igenom allt.
Jag raderade mitt minne av att Justin kanke hade en tjej och fokuserade på mig. 
Även hade jag frågotr i mitt huvud som, var han lycklig med henne?
Jag ville så gärna veta, men jag kunde inte ta modet att kolla upp det..

Jag kände hur jag genast blev nervös och vill vända.. 
Vända tillbaka till Bruce. 
Men min kropp fortsatte framåt trotts att min hjärna ville vända.
Jag tog ett djupt andetag och gasade lite fortare..

Justin här kommer jag.. 

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag tog ciggaretten mellan mina läppar, suger in röken innan jag stängde ögonen och släppte ut den genom mina näsborrar. 
Jag lutade mit huvud bakåt och kände hur min krop genast slappnade av. 
Helt inne i mina tankar mindes jag första dagen jag träffade henne.
Hur hon ogillade att jag rökte.. 
Det var jävligt länge sen.. 
Jag körde över henne, jag visste det.. 
Jag ville inte se att någon annan körde över henne, jag vet inte hur.. 
Under min tid med henne bröt jag mång löften, jag vet att det är en dålig sak.. 
Men det är inte värre än att bryta en person.. 
Precis det jag gjorde.. 
Det kändes förjävligt men jag gjorde det.. 
Jag älskar henne fortfarande lika mycket som jag gjorde inne.. 
Men jag visste att det skulle sluta någon gång, och jag var tvungen att få ett slut på oss..
Innan det blev värre..
Och det var precis det jag gjorde..
Men det dödar mig.. Det gör det fortfarande.
Det dödar mig att när jag vaknar upp med någon annans armar lindade om mig..
Det dödar mig när jag säger '' jag älskar dig '' till någno som inte är hon..
Det dödar mig att jag hör hennes röst och ser henne, när hon inte är där..
Det dödar mig att jag somnar varje kväll och undrar vad som hände med henne..
Varje andetag jag tar dödar mig, varje hjärtslag dödar mig.. 

Det låter roligt faktist.. Jag har aldrig föreställt mig att vara så här töntig.. 
Men jag lämnade mitt hjärta i Stratford.. 
Dem första veckorna var hemska.. 
Jag kunde inte sova, inte äta..
Jag satt inlåst på mitt rum och stirrade ut genom fönstret.
Dödade jag henne? 
Jag visste inte om hon levde eller inte.. 
Och idiot som jag är tog jag aldrig reda på det heller..
Jag var trasig..
Jag trodde inte det fanns något som skulle hjälpa mig..
 
Men då träffade jag Veronica.. 
Hon hade samma vänner som Seth och Roy tydligen.. 
Tack vare det träffades vi.. 
Jag behövde glömma Cassandra och Veronica fanns där.. 
Först var hon min medicin för att glömma Cassandra men sedan började hon utvecka känslor för mig och Roy och Seth pushade oss att börja såkalla dejta.. 
Bli ett par.. 
Jag tvekade först.. 
Jag kunde inte tänka mig med någon annan än Cassandra.. 
Men jag var tvungen att gå vidare och Veronica var mitt nästa steg mot ett nytt liv.. 
Vi har varit tillsammans i snart 5 månader.. 
Hon är omtänksam, söt och inte på tala om sexig.. 
Men hon är inget som Cassandra.. 
Jag älskade henne, men hon är för klängig och vill bestämma så mycket.. 
Veronica är bara annorlunda, det är så mycket som skiljer henne från Cassandra.. 
Cassandra var oskyldig och blyg medans Veronica var raka motsattsen.. 
Det kanske är andeldningen till att hon får mig glömma Cassandra? 
Hon kan ju inte påminna mig om henne på nnågot sett? 

Efter vi lämnat Stratford gick min och Bruce vänskap neråt.. 
Han ville inte prata med mig och var kall och stel.. 
Jag antar att mitt beteende mot Cassandra förendrade honom.. 
Han klarade inte av att se mig som en idiot antog jag.. 
Jag saknar honom det gör jag.. 
Men ibland kunde han vara ett pain in the ass såklart, men han har trotts allt varit där för mig sen första början..
Alex har varit annorlunda mot mig, också kall och säger inte så mycket.. 
Han stog också nära Cassandra antog jag.. 
Däremot har Roy, Seth och Nick varit på bra humör och är som inte Cassandra ens funnits.. 
Visste det gör mig förbannad men det fick mig tänka mindre på henne..
I gruppen har också en gammal vän till mig kommit. 
Nolan Sharp. 
Han hjälpte mig med lite grejer för ett par år sen.
Det var han som ägde det nuvarande stället vi just nu bodde på. 
Man kan säga att han blev utslängd från sitt gäng och behövde ett nytt och vi välkomnade han.. 

Jag satt ute på våran veranda på baksidan liggandes i en av sofforna och rökte. 
Det var den ända plats jag kunde få vara lite ifred på. 
En plats där jag kunde slappna av på.. 
Jag släckte ciggen och la mig bekvämare för att vila lite. 
Men avbröts av att Nolan kom in.
'' Ey Justin!''. sade han.
Jag suckade. '' Vad är de?''. 
'' Det är någon som är här för att träffa dig!''. sade han med ett snett leende. 
Jag suckade. '' Jag har inte lust att hjälpa någon liten jävel med att fixa knark eller nått, säg åt han att dra.''. 
'' Det är en tjej Justin!''. sade han och skrattade hest till.
'' En tjej?!''. frågade jag chockat. 
Aldrig dem senaste måanderna jag bott här har en tjej kommit hit förutom Veronicas idioter till vänner. 
'' Jag frågade henne om sitt namn men hon bara skrattade..''. 
Jag rynkade frågandes på ögonbrynen och slickade mig om munnen. 



'' Okej? Sa hon varför hon kom?''. 
Han skakade på huvudet. '' Nej, hon sa bara att hon ville träffa dig..''. 
'' Aha..''. sade jag och suckade. 
'' Jag släppte bara in henne för hon såg farlig ut, och hon är sexig som fan!''. skrattade han.
Runt Nolans villa har vi en mur eftersom jag inte kanske är så älskad.
Vi har en stor grind som man åker in igenom och vi släpper aldrig in folk här som vi inte känner.
Jag har aldrig sett Nolan göra det förut. 
Men om tjejen var sexig var det väl ett undantag!
'' Ta in henne här då..''. sade jag. 
'' Hon står utanför Justin..''. sade han.
Jag suckade och reste på mig och gick förbi honom mot ytterdörren.
Snabbt sneglade jag in i vardagsrummet och såg Roy, Seth och Nick sitta och snacka.
Då antog jag att Veronica var upp på vårt rum och fixade naglarna, vad fan vet jag.
Jag öppnade den hastigt och såg en ford mustang boss 302 bil i mattsvart vilket fick mig tappa hakan.
Vilken tjej kör en sån bil?

Dem svarta tigtha jeansen kramade hennes tonade ben och höfter perfekt.
Hennes svarta jacka hängde löst runt hennes överkropp när hon böjde på hennes bildörr och hennes mörka choklad aktiga håret var lockat och hängde över hennes axlar. 
Jag kunde inte få en bra bild av hennes ansikte på grund av det stora solglasögonen som täckte den övre halvan av hennes vackra ansikte. 
Hon såg så jävla bekant ut. 
Det var som om allt gick i slow motion det ögonblicket av någon konstig andledning.
Hon to av sig sina solglasögon vilket avslöjade hela hennes ansikte.
Det var då instinkten slog mig hårt. 
De vackra bruna ögonen, dessa läppar, det jävla vackra ansikte jag inte kunde radera ut ur mitt minne även om jag försökte. 
Mina ögon vidgades och min andning kvävdes. 
Jag särade mina läppar i chock, jag försökte andas men det va rsom om all luft flög ur mig. 
Hela min kropp domnade och mina händer började hysteriskt skaka. 
Jag kunde känna den välbekanta täthet i bröstet samtidigt som min mage sjönt till marken.
Mitt hjärta stannade till och slutade pumpa blod.
Det var i det ögonblicket som alla minnen flög tillbaka till mig. 
Det här kunde inte vara på riktigt. 
Hon smällde igen dlrren till hennes bil med en smäll. 
Ett litet mysteriskt leende lekte i hörnen av hennes läppar. 

'' Det var ett tag sen, Justin..''. 

---

 

AAAAH DÖDA MIG INTE NU!!! 

Vad tycker ni? 

Är så tacksam över att en kompi till mig mejlar mig ideer direkt när hon kommer på dom till novellen. 
Vet inte hur många melj jag får om dagen från henne, haha! (: 

KOMMENTERA!! :D

 

 Glädjen rusade inom mig. 
Leendet på mina läppar vart - om nu möjligt - ännu större. 
Min blick gled över hans ansikte.
Han såg annorlunda ut, och ledsen.. 
Med en chockad blick började han jogga mot mig och slängde armarna om min kropp.
Jag drog genast in doften av hans underbara parfym.
Han hade samma som tidigare. 
Hans armar om min kropp tog ett hårdare grepp vilket orsakade att jag skrattade.
'' Bruce du klämmer sönder mig!''. 
Genast låssade hans grepp och han mötte min blick.

'' M-men.. Hur..''. sade han.
Jag såg direkt att han inte fick fram något vilket fick mig le så mycket större.
'' Jag är här Bruce!''. log jag.
'' Hur? Vart försvann du? J-jag trodde du dog.. Cass.. V-va hände?''. stammade han fram.
Jag bet mig hårt i läppen genom att bara tänka på att han trott att jag var död.
'' Jag lämnade sjukhuset och tog en taxi så långt ifrån Stratford som jag kom då..''. sade jag.

Han kramade om mig ännu en gång.
'' Vafan Cass! Jag trodde du dog, du anar inte hur jävla orolig jag var!''. 
Jag kände hur tårar bildades i mina ögon.
'' Jag lever, jag är här.. ''. nästan viskade jag fram.

'' Kom vi går upp till mig och snackar!''. sade han och tog min hand och drog mig mot ingången.
Vi tog hissen upp några våningar och gick sedan längs en korridor tills vi kom till hans dörr.
Genast låste han upp och vi båda gick in.
Min blick gick över hans lägenhet.
Den var fräsh och riktigt stor. 
Precis en lägenhet som passade Bruce.

'' Wow.''. sade jag och gick ut till vardagsrummet som hade massa stora fönster över Las Vegas.
Han skrattade hest. '' Rätt coolt va?''.

Jag nickade. '' Verkligen!''. 

'' Du ska se på kvällen..''. sade han och log mot mig.

Sedan slog vi båda oss ner i en av dom vita sofforna med blickarna fästa i varandra.
Ingen av oss sa något.
Utan vi bara satt där och stirrade på varandra.
'' V-vart tog ni vägen?''. stammade jag fram efter ett tag.
Han tog ett djupt andetag och bet sig i läppen.
'' Vi alla trodde du dött Cass eller lämnat oss.. Vi visste inte vad vi skulle göra.. Så vi lämnade Stratford, vi bara åkte..''. suckade han.

'' Varför? ''. 

'' Ingen av oss kände för att stanna, folk skulle börja undra vad som pågick då alla trodde du dött..''. 
Jag nickade och tittade runt i lägenheten.
'' Jag lämnade dom..''. sade han.

Min blick for genast på honom och jag tittade frågandes på han.
'' Vad menar du?''.

'' Jag klarade inte av att se Justin försöra sitt liv och se hur alla förendrades.. Det var illa Cass..''. sade han och drog en frustrerad hand genom sitt hår.
Det stang genast till i hjärtat på mig. 
Hade jag gjort de?
Innan jag hann säga något fortsatte han.
'' Jag sa till dom att jag lämnade gänget, att jag skulle dra. Dem brydde sig inte ens Cass, dom alla var helt borta och drack och gjorde saker som ingen borde göra.. Så jag åkte hit, medans dom andra åkte vidare till Los angeles. Jag snackade med Alex någon vecka efter dom dragit och han berättade hur dom faktist blivit bättre och börja skött sig igen.. Jag kunde själv inte fatta hur han kunde följa med dom, han valde deras livsstil över det han själv skulle må bra över!''. sade han med en suck.
Jag tog hans händer och kramade om dom och började tänka på Alex.

Han var som min lillebror. 
Jag undrade hur han mådde. 
'' Jag startade ett nytt liv här och dom ett där. Jag har inte snackat eller träffat dom på flera veckor nu. Inte ens Alex. Det ända jag vet är att dom kommit tillbaka på rätt spår igen..''. 

Snabbt blinkade jag bort tårarna och bet mig i läppen.

'' Jag är så ledsen..''. sade jag hest.

Han mötte genast min blick. '' Det är inte ditt fel, det blev bäst så här..''. 
Jag nickade med en suck..

 

'' Du har ingen aning om hur mycket jag har saknat dig..''. viskade han efter ett tag och drog sina armar om min midja och drog mig intill sitt bröst.

Han placerade en mjuk puss på mitt huvud och ett litet leende spreds på min läppar.
'' Du vet att jag aldrig menade att det skulle hända på det här sättet? Att få dig så ledsen var absolut inte min mening.. Jag menade aldrig att såra dig..''. suckade jag.

Han log snett mig mig och pussade min hand..

'' Varför försvann du? Du skrämde ihjäl mig Cass.. Jag.. Jag trodde något dåligt hade hänt dig. Jag, Bonnie, Kate och hela gänget har varit så oroliga.. ''. han suckade. '' Jag förstår det inte.. Varför?''. sade han.
'' Du skulle inte förstå.. D-det är för komplicerat.. Men jag måste göra det här.. Jag.. Jag måste hitta honom Bruce..''. sade jag och suckade. 
Hans grepp om mig hårdnade till och han spände sin käke.
'' Han är en jävla idiot Cass. Han var en idiot mot dig i flera veckor. Han förtjänar inte dig!''. muttrade han. 
'' Bruce..''.
'' Nej, lyssna på mig.. Snälla.. Du förtjänar inte det här, okej? Både du och jag vet att du inte planerade att leva ditt liv på jakt efter honom. Du hade en framgångsrik karriär framför dig, ett perfekt liv. Men han förstörde det.. Han förstörde din lycka. Du blev ju kidnappad, misshandlad av hans såkallade fiender. Och efter allt ni gjorde tillsammans ville han lämna dig. Det var han som bestämde att vi skulle åka. Han tvingade gänget att åka. Det var då det sprack för mig och jag hamnade här så förbannad över vilken idiot han blivit. OCh du dog nästan Cass.. Du var död i flera jävla minuter tack vare honom!!''. ropade han frustrerat.
Chockat tittade jag på honom.
Hur visste han? 
Hur visste han att jag var död i flera minuter? 

'' Jag förlorade dig nästan.. Se bara vad han gjorde mot dig.. Det var inte tänkt att vara så här..''. suckade han och kramade om min hand. 
'' Du är förstörd, och jag vet inte vad som kan fixa dig..''. 

'' Han kommer fixa mig..''. viskade jag fram.

Jag vart nästna rädd för mig själv.
Hur kunde jag säga något sånt när jag inte var säker på det alls. 

Jag såg hur ilskan bubblade upp inom honom.
'' Bruce..''. sade jag.
Han reste sig hastigt upp. 
'' Hur kan du säga att ha kommer fixa dig? Han förstörde dig för fan!!''. skrek han.

Bruce blev bara argare och argare. 
'' Snälla..''. sade jag och ställde mig upp. 
'' Han kommer bara förstöra dig ännu mer Cassandra! Varför inser du inte de?''. 
'' Varför är du arg?''. tjöt jag med tårar som bildades i mina ögon.
Han tog ett steg fram mot mig och bet sig i läppen.
'' Jag är arg för att jag älskar dig!!''. skrek han.

 

En våg av chockhet for igenom mig.
Någonstans inom mig visste jag att han älskade mig men en annan del inte.
Jag tittade på honom med munnen öppen.

Hela jag frös till och mitt hjärta slutade slå.
Hade jag hört rätt? 
'' Där hörde du det.. Jag älskar dig!''. sade han frustrerat. 
Han slöt sina ögon och sänkte huvudet. 
Mitt hjärta sprack av hans ord, jag kunde inte förstå hur han kunde älska mig. 
Det sprack också av att min kärlek för Justin fortfarande är kvar, och den kärleken kommer ingen slå.
Inte ens han, inte ens fast något långt inne i mig skulle vilja det.
'' Cass jag ve-..''.
''-.. Kyss mig..''. 
Det bara flög ur mig.
Han tittade chockat på mig innan några sekunder senare inse vad jag sa.
Jag nickade som ett godkännande att det var okej.
Jag la mina händer om hans nacke och placerade mina läppar mot hans. 
Han tvekade inte att kyssa tillbaka.. 
Kyssen var annorlunda, den var långsam, men passionerad kyss.. 
En konstig känsla väcktes till liv i min mage. 
Fjärilarna.
Dom fjärilarna bara Justin gett mig. 
Hans hand smekte min kind innan han avbröt kyssen och tittade på mig.
Ett leende spreds på våra läppar.
Jag kunde inte förstå hur underbar den där kyssen var.
Men det var inte andledningen varför jag kysste honom. 
Mina känslor för Bruce som funnits långt inom mig växte till liv. 
Jag kunde inte förneka att mina känslor jag hade för honom var äkta och fanns där. 
Dock kunde jag inte förneka att jag missade känslan av att kyssa någons läppar.. 
Men våran kyss innehöll inte någon lust, utan den var mystisk men på ett bra sett.
'' Jag har längtat efter de där..''. sade han och log snett.
Ett litet leende spreds på mina läppar. 
'' Tror jag har de jag med..''.

Han kramade genast om mig och jag bet mig hårt i läppen.
En konstig känsla inom mig vaknade till liv.
Skuldkänslor.
Varför hade jag skuldkänslor? 
Därefter dök Justin upp i mitt huvud.
Fick jag skuld känslor för jag kysste Bruce mot Justin?
Förvirrat slog jag mig ner i soffan igen med Bruce vid min sida.

 

'' Vart tog du vägen Cass? Vad har du gjort dom senaste veckorna?''. sade han och tittade frågandes på mig.

'' Jag träffade en kille, Dean, på en gammal bar utanför Stratford. Han var en gammal gängledare och bodde nån timme ifrån baren. Jag hade ingenstans att bo, och han erbjöd mig en sov plats hos sig. Det är hos han jag spenderade mina senaste veckor hos. Han hjälpte mig tillbaka på rätt spår. Eller rätt och rätt, ett spår som skulle göra mig till en kvinna som var stark och modig. Han lärde mig massor av saker, sloss, skjuta, allt. Jag lärde mig också massor av det såkallade gäng livet. Jag vet vilka olika gäng det finns över allt, vem som är farligast, jag vet nästan allt..''. 
Bruce tittade chockat på mig. 
Som om han inte kunde tro vad han just hört. 
Det var i för sig förståligt då det är inte likt mig alls att göra något av dom här sakerna.
'' Varför Cass?''. sade han.
Jag kände hur en tår rann ner för min kind.
'' Han förstörde mig Bruce. Han förstörde mitt hjärta, min glädje.. Så jag förendrade mig. Jag blev en version av mig själv som var mycket starkare, modigare, farligare. Jag är inte samma person längre Bruce. Men innerst inne finns den gamla Cassandra kvar, men jag vill inte vara henne. Jag vill inte vara den person som är så feg, så liten. Jag måste visa honom att jag har förendrats, att jag vill ha hämnd.. ''. 

 

'' Stannar du hos mig ikväll? Vill bara hålla om dig, snälla!''. sade han.
Det var nästan så han bad mig. 
Jag gav han en svag nickning och sneglade på klockan.
Den var snart halv sex och runt sex brukade det bli mörkt. 
Vi la oss ner i soffan, våra kroppar ihop trasslade med varandra. 
Mitt huvud la jag på hans varma bröst och lyssnade på hans hjärtslag och tittade på hur solen sagta försvann. 
Hans armar var om min smala kropp vilket fick mig känna mig tryck. 
Den säkerhet och trygghet Bruce gav mig hade jag saknat.
Han var annorlunda mot Justin men det kändes ändå så himla bra. 
Jag hade glömt bort hur det känts att vara trygg i någons famn. 
'' Bruce?''. viskade jag fram.
'' Mm?''. 
'' Hur visste du att jag var död i flera minuter?''. 
'' Jag skulle besöka dig på sjukhuset, men du var borta. Då berättade någon sjuksköterska att du varit död i flera minuter, att dit hjärta är väldigt illa och du behöver medicin för att få det fungera..''. sade han med en suck.
Jag bet mig i läppen. '' Du behöver inte säga det till någon va?''. 

Han skakade på huvudet. '' Absolut inte Cassandra..''. 
Återigen föll en bekväm tystnad över oss.
Vi båda låg där och såg hur mörkret tog över staden och hur hela Las Vegas lös massor av färger.
Han hade rätt, det var riktigt vackert här. 

Trotts att jag ville stanna, var jag tvungen att åka. 
Jag var tvungen att få tillbaka min lycka, få tillbaka mitt liv.
Oavsett hur ont det kommer göra på vägen dit. 
Jag var tvungen att lämna Bruce, och han var tvungen att försöka gå vidare, det var de jag ville för honom.
Att han aldrig skulle titta tillbaka. 
Aldrig bli en medlem i deras gäng igen. 
Men jag visste att han skulle må mycket bättre och klara att leva själv när han fått träffa mig, när han fått se att jag lever!
Jag skulle sakna honom, det skulle jag.
Men jag behövde få min hämnd, jag behövde se Justin gå igenom den smärta jag gått igenom innan jag kunde gå vidare i mitt liv..