Episode 21 - No words.

Jag skakade på huvudet.
'' Skulle inte han varit där..-''
''-.. Skulle inte du bett oss alla lämna?''. avbröt Alex mig.
Jag tittade på honom och såg hur ilskan bubblade upp inom honom.
'' Skitsnack Justin!! Det vet du själv! Du skulle lämnat iallefall!!''. röt Alex förbannat. ''Du skulle inte varit en jävla idiot mot henne i första hand!!'. fortsatte han och gick ut och smällde dörren efter sig.
Jag hade aldrig sett Alex så som han var nu.. 
Men han har alltid varit som en bror till Cassandra så det kan förklara flera saker. 
Men trotts det var han var jävligt annorlunda.
Han blev aldrig arg, inte ens mot sin bror Nick. 

 
 
 
 CASSANDRAS PERSPEKTIV:
 
Bruce sammanflätade våra fingrar och placerade en liten kyss på min panna. 
Ett litet skratt lämnade min strupe och jag la mig bekvämare på hans bröst.
'' Jag har saknat dig..''. mumlade jag.
''Jag har saknat dig också älskling!''. sade Bruce och drog min kropp närmre sin. 
Alex hade gett oss sitt rum medans han sov inne med Roy och Seth. 
Tack och lov, så slapp jag dela säng med Justin.
Vi låg i sängen i rummet, jag på hans bröst med hans armar om min kropp.
Klockan närmade sig 23.00 och vi har legat och snackat i över 2 timmar nu. 
Jag var för en gångs skull avslappnad och lugn, vilket jag inte varit på ett bra tag. 
Helt ärligt vågade jag inte lämna rummet.
Jag ville inte möta Liam som skulle vara ännu mer förkrossad än vad han redan var.
Jag kände mig riktigt dum för att ha undvikit honom men det kanske var för det bästa.
Han hade ju en såkallad ''crush' på mig och att jag kysste Bruce inför honom kanske inte var det smartaste.
Och att vi kysste inför Justin var inte heller bra.
Vad har jag ställt till med?
'' Kan jag fråga en sak?''. sade jag tyst efter ett tag.
'' Mhm!''. mumlade han och började fippla med mitt hår. 
Jag bet tag i min läpp och tog ett djupt andetag.
'' Varför.. Eh.. Kysste du mig när du.. kom?''. 
Det kom nästan ut som en viskning, jag var så nervös över att han skulle ta det på fel sätt.
Han skrattade. '' Det är inte som att vi inte kysst varandra innan!''. sade han lekfullt. 
Jag släppte ut ett långt andetag som jag inte ens visste jag höll. 
'' Asså.. Jag vet inte hur jag ska säga det här.. Det kan tas på flera olika sätt..''. sade jag.
'' Kom igen, säg det bara!''. sade Bruce och skrattade.
Jag slöt ögonen för ett ögonblick och satte mig upp.
'' När du stog där, och jag rusade mot dig och du kysste mig..-''.
''-.. Så var du inte beredd på något av det..''. sade han och log milt.
'' Det är inte det.. Du vet att jag tycker om dig, och hur jag är bekväm runt dig.. Du är den enda jag litar på just nu, och du är allt jag har kvar..''. sade jag och bet mig i läppen.
Hans ansikte lyste genast upp i ett stort leende som jag besvarad.e
'' Vad menar du?''. sade han sedan.
'' Jag vet inte om.. Eh.. Den relationen vi har just nu är så bra.. Asså.. Att vi kysser och så, jag vill inte förlora dig...''. sade jag nervöst.
Han satte sig upp på sina armbågar och tittade på mig med ett leende.
'' Jag kommer inte gå någonstans, du kommer inte förlora mig Cassandra! Det måste du förstå, jag kommer inte lämna dig om du inte ber mig göra det!''. 
Han tittade mig djupt i ögonen och smekte min kind. 
'' Jag och Justin slutade som.. Ja du vet.. Jag vill inte att det händer oss..''. suckade jag.
'' Det kommer inte hända oss Cassandra, så långt jag vet är inte vi tillsammans.. Än!''. sade han coh blinkade till med ögat.
Ett skratt lämnade min strupe innan jag la mig ner tillbaka på hans bröst.
Trygghet svämmade över mig och lyckan rusade upp inom mig.
Det var länge sen jag kände mig såhär trygg. 
'' Föresten hur fick du veta att jag hade det tufft?''. sade jag. 
Han röck på axlarna. '' En liten fågel viskade i mitt öra!''.
Jag slog löst till honom. '' Seriöst!''. 
'' Kim ringde mig!''. 
Mina ögon for upp.
Det var något jag inte förväntat mig. 
Jag hade inte trott att hon brydde sig om mig så mycket. 
'' Aha..''. 
Han nickade och log mot mig. 
'' Och varför kysste du mig? Igentligen!''. sade jag sedan.
'' För att visa att jag tycker om dig..''. sade han och pussade på mitt huvud.
Leende jag hade på mina läppar blev - om nu möjligt- större. 
Det var tyst ett tag innan han skrattade till.
'' Men också..''. sade han och flätade in våra händer igen. '' För att göra Justin svartsjuk!''. 
Mina ögon for genast upp och han började skratta.
'' Va?!'. tjöt jag. '' Bruce!!''. 
Han skrattade. '' Kom igen, det var kul. Såg du inte hur förbannad han blev?''. 
Jag himlade med ögonen och skakade på huvudet. '' Det är inte roligt.. Han kommer slå ihjäl dig..''.
'' Varför skulle han? Han har tjej och då har han ingen rätt till att röra mig över att han blev svartsjuk över att vi kysstes!''. 
Jag suckade och la mig ner på hans bröst ännu en gång och tittade upp på honom.
Försiktigt placerade jag mina läppar mot hans och genast kysste han tillbaka.
'' Vad var det för?''. flinade han. 
'' Bara för att påminna mig själ om att du verkligen är här..''. sade jag likt en viskning.
'' Du vet..''. sade han i en mjuk röst. '' Det hade aldrig fungerat mellan oss..''. 
Jag tittade chockat upp på honom.
En del inom mig visste att det var sanning men en annan stretade emot. 
'' Varför tror du det?''. 
'' För jag är inget emot Justin..''. sade han med ett milt leende.
'' Snälla säg inte så..''. suckade jag.
'' Det är lugnt, jag är okej med det! Vi är vänner, nej, mer än vänner, men ändå mindre än något.. Vi älskar varandra, det gör vi men..''. stannade han och suckade. '' Inte på samma sätt som du och Justin brukade älska varandra!''. 
Han hade fortfarande ett milt leende på läpparna.
Jag förstog varför.
Han hade insett att det inte skulle bli något mellan oss och är okej med det.
'' Men nog med det, det finns något annat jag skulle vilja göra.. ''. flinade han.
Sekunde senare mötte hans läppar mina i en mjuk kyss.
En kyss som ledde till ett x antal till..
 
•••
 

'' Okej jag hämtar dricka..''. muttrade jag och klev upp ur sängen.
'' Tack babe!''. flinade Bruce som la sig bekvämare i sängen.
Jag skakade på hvudet och skrattade.
Vi hade argumenterat i säkert 20 minuter om vem som skulle hämta något att dricka.
Och jag var den som gav upp till slut. 
Jag tittade mig snabbt i spegeln.
Jag hade bytit om till en av Bruce t-shirts och satt upp mitt hår i en knut på huvudet.
Att ligga i sängen med vanliga kläder var inget direkt bekvämt.
Bruce gav mig ett snett leende innan han vinkade retligt åt mig.
Jag himlade med ögonen och öppnade dörren och krockade genast in i en kropp.
Snabbt tittade jag upp och mötte Justins blick.
Hans blick drogs från min och ner på min kropp, direkt tittade han in i rummet och såg Bruce ligga på sängen utan tröja.
Jag svär att jag kunde se ilskan och smärtan i hans ögon. 
Hastigt stängde jag dörren och bet mig hårt i läppen.
'' Det är inte som du tror..''. sade jag nervöst.
Jag såg hur han knöt sin käke och skakade på huvudet. 
Sedan vände han sig om och började gå mot sitt rum.
'' Jag kan fan inte tro det..''. muttrade han med ryggen mot mig.
'' Inget hände Justin!!'. tjöt jag och placerade min hand på hans arm.
'' Rör mig fan inte!!''. snäste han ilsket oh tog tag i min handled.
Smärta kom direkt och jag drog gensat tillbaka handen.
'' Vafan är det med dig?!''. tjöt jag och tittade på min handled som sagta blev blå.
'' Vad är det för fel på mig? Du låg med honom Cassandra! Och han kom just hit!!''. spottade han ilsket fram.
'' Jag låg inte med honom!!''. tjöt jag frustrerat.
Och det var sant.
Jag hade inte legat md hono, vi hade bara kysst lite, men inget längre.
'' Vafan ljugger du för Cassandra? Du snackar bara skit!''. 
Jag var i chock. 
Ord kunde inte lämna min strupe. 
Han var riktigt arg och jag ville inte bli ännu mer skadad än vad jag var.
'' Precis!!''. skrek han och knöt ihop sina händer av ren ilska. '' Jag vet vad jag såg!''.
Jag backade genast undan och skakade på huvudet.
'' Vet du vad? Jag tänker inte stå här och försöka övertyga dig om något eftersom du ändå inte tror på det! Du är en jävla idiot Justin, du lyssnar aldrig på något eller någon!! Jag är klar, så jävla klar!''. spottade jag fram.
Jag såg hur han tittade argt på mig, hans ilska hade förts över till mig.
'' Allt det här är inte värt det..''. sade jag och började gå mot trappan.
'' Du är inte värd det..''. muttrade han.
Jag frös på min plats. 
Smärtan jag hade långt inom mig stärktes av dom få orden han sa.
Det lilla kan få mig må så jäkla dåligt.

När jag kom in till rummet igen skyndade jag mig till sängen och kröp ner under täcket brevid Bruce.
Just nu ville jag bara glömma det som hade hänt.
'' Du vet att jag hörde hur ni skrek på varandra va?''. mumlade Bruce ledsamt..
'' Det var bara ett litet argument..''. sade jag och röck på axlarna.
Det var inte 'bara ett litet argument' det var mycket mer än så.. 
'' Är du okej?''.
Jag nickade. '' Har varit med om värre!''. 
Sedan tvingade jag fram ett leende.
Han gav mig en mjuk puss på läpparna innan vi la oss ner i sängen.
Efter allt som hänt idag kände jag hur tröttheten slog till mig som ett tåg. 
En gäsp lämnade min strupe och Bruce skrattade hest.
'' Sov Cassandra, jag kommer vara här när du vaknar!''. 
Jag nickade och slöt sedan mina ögon och kände hur jag sagta försvann.
 
DAGEN EFTER:
 
Jag slog sagta upp mina ögon och möttes genast av soljus.
Ett frustrerat stön lämnade min strupe och jag gosade genast in mig mer i personen brevid mig.
'' Godmorgon!''. sade en hes röst.
Jag röck genast till, jag antar att jag inte vant mig vid att sova med någon riktigt än.
Speciellt inte Bruce.
'' Godmorgon!''. sade jag när jag lugnat ner mig.
Jag lät blicken skanna hans kropp.
Han hade redan klätt på sig.
Min blick for frågandes runt i rummet och hans väska var packad. 
Va?
'' Bruce? Varför är din väska packad?''. sade jag chockad och satte mig upp i sängen. 
'' Därför att jag måste tillbaka till Las Vegas..''.
'' Va? D-du sa att du inte skulle lämna.. mig?''. 
Jag var chockad, och en gnutta ledsen.
Han hade lovat att inte lämna mig.
'' Mina grejer hemma packar inte ihop sig själv, och lägenheten säljs inte av sig själv Cassandra!''. flinade han.
Ett leende spreds på mina läppar. '' Ska du flytta hit?!''. 
Han nickade. '' Jag snackade med Alex och Roy igår efter du somnat och huset kommer bli färdigrenoverat om 2 veckor ungefär och under den tiden har jag hunnit packat allt och sålt lägenheten!''. 
Mitt leende blev ännu större och jag kramade om honom. 
'' Gud så kul!!''. sade jag överlyckligt.
Han skrattade återigen. '' Ja ni har ju ett bra antal rum här, dock förstördes alla i branden.. Men ett av dom kommer bli mitt!''. flinade han.
Han hade rätt.
Jag vet inte hur många rum det fanns i det här huset, men dem flesta har blivit förstörda i branden. 
Tror det fanns 3 gäst rum, och ett rum i källaren som är som ett 'extra'. 
Så 11 rum totalt om man räknar sovrum.
Det var ett bra många rum.
Men som sagt, huset är väldigt stort så jag förstår.
'' När åker du?''. sade jag sedan.
'' Planet går 15.00, och klockan är 10.00 nu så de är ett par timmar kvar!''. 
Jag log och nickade. '' Då får jag klara mig utan dig i 2 veckor!''. 
Bruce nickade. '' Har du tur tar jag med en överaskning när jag kommer!''. 
'' Neeeej!''. tjöt jag. '' Du behöver inte! Bara att du kommer blir jag glad!''. 
'' Inget kan få mig ändra mig!''. lfinade han.
Jag skakade på huvudet. '' Så, kan vi gå ner och käka? Jag är hungrig!''. 
Han nickade och jag klev upp ur sängen och drog på mig ett par shorts lite snabbt och gick sedan ner.
Jag hade inget emot att ha Bruce tröja på mig.
Den var stor och bekväm så jag tror jag kommer behålla den.
När vi kom ner till nedervåningen satt alla i köket och käkade frukost.
Precis som vanligt alltså. 
Min blick for runt i rummet på alla som var klädda i mjukis kläder och såg allmänt trötta ut.
Så satt Veronica med håret uppsatt i en perfekt knut, stora örhängen, fullt sminkad och jeans och ett linne på sig samtidigt som hon höll på med sin mobil.
Går kvinnan aldrig utan smink?
Jag kan bara tänka mig hur hon kommer se ut om ett par år.
'' Godmorgon!''. sade jag hest.
Som svar fick jag ett par hesa. '' Godmorgon!''. tillbaka.
Liam satt med ryggen mot mig och käkade sina flingor.
Jag bet mig i läppen och gick fram till honom och kramade honom bakifrån.
'' Godmorgon Liam!''. sade jag och log.
Han vände på huvudet och log milt. '' Godmorgon Cassandra!'. 
Jag pussade honom på kinden innan jag log mot Kimberly som satt brevid och drack te.
Liam skakade på huvudet och skrattade.
Jag kunde känna Justins blick bränna mot min kind från där han satt brevid Veronica, sur som vanligt. 
Bruce log mot mig och vi börjdae sedan göra iordning frukost.
Jag gjorde i ordning flingor med olika bär och te, medans Bruce bara tog kaffe.
Leka vuxen haha. 
Han var faktist nästan äldst här, han och Marcus tror jag.
Vi slog oss sedan ner vid bordet, jag brevid Liam och Bruce brevid mig.
'' Så Bruce, hörde att du ska joina gänget igen!''. log Nick.
'' Va?!''. sade en röst.
Justin. 
'' Ja det ska jag, när ni fått ordning på det här huset!''. skrattade han.
'' Vafan har ingen sagt något till mig?!''. tjöt Justin. 
'' Du kanske ska vara med på våra möten istället för att knulla din lilla såkallade flickvän!''. sade Alex spydigt.
Mina ögon for upp.
Jag har aldrig hört Alex vara så spydig mot någon. 
Jag såg hur flera vid bordet blev chockade över hans ordval.
Tror ingen här brukar höra honom svara på det sättet. 
'' Ursäkta? Vafan är ditt problem?''. svarade Justin irriterat.
'' Mitt problem? Kanske är det att du var en jävla idiot mot Cassandra i Stratford, du var otrogen, slog henne och vafan mer du gjorde. Jag trodde du respekterade tjejer, åtminstonde henne! Men fan vad fel jag hade, du är en jävla idiot och det är du fortfarande. Du har inte ens bett Cassandra om ursäkt för hur du betett dig mot henne och hur du BETER dig! Väx upp för fan!!''. skrek Alex och slog näven i bordet.
Alla runt bordet röck hastigt till och tittade chockat på honom. 
Jag såg hur Justin inte fick ut ett enda ord.
Det tror jag ingen fick just nu.
Alex skakade på huvuduet och gav Justin en ilsken blick innan han rusade ut ur huset.
 

Genast reste sig alla upp men jag var först.
'' Jag pratar med honom!''. sade jag och dem alla satte sig ner igen med en oroad blick.
Jag suckade och gick ut från köket och ut ur huset.
På vernadan satt Alex med ansiktet i händerna.
'' Alex..''. sade jag med en lugn ton.
Han tittade genast upp och mötte min blick. 
Jag gick fram till honom och satte mig brevid honom på trappan.
'' Tänk inte på mig Alex, jag vet att allt det här har påverkat dig också men du behöver inte gå runt och tänka på mig och försvara mig..''.
'' Du är som en syster för mig Cass, jag klarar inte av att se dig bli behandlad så här..''. mumlade han.
'' Alex det är lugnt, jag klarar det! Jag är en stark tjej!''. skrattade jag.
Han tog min hand och kramade om den.
'' Det vet jag att du är, men fan vilken idiot han är..''. 
Jag skrattade. '' Jag vet, men snälla tänk inte på mig, jag klarar mig! Okej?''.
Han nickade. '' Okej..''. 
'' Så, gå in och ät din frukost.. Du skrämde livet ur alla där inne! Jag visste inte att du kunde bli sådär arg..''. 
'' Tror jag ingen visste!''. skrattade han.
Jag gav honom en mjuk kram innan vi båda gick in igen.
 
JUSTINS PERSPEKTIV:
 
Jag placerade cigaretten mellan mina fingrar och höll den i munnen samtidigt som jag tände den.
Nikotinet fyllde genast mina lungor och jag stängde mina ögon och lutade huvudet bakåt. 
Jag försökte slappna av, jag var både trött och stressad och cigaretter brukar hjälp. 
Efter Alex utbrott i morse undvek jag hela gruppen. 
Kanske inte det smartaste men jag behövde tid att tänka. 
Alex fick min hjärna vakna till liv.
Jag hade faktist varit en jävla idiot mot Cassandra i Stratford, jag kommer ihåg hur jag såg smärtan i hennes ögon varje gång vi bråkade. 
Jag såg hur Bruce bil stog parkerad på framsidan med bagageluckan öppen och hans väskor placerade i den.
En del av mig var nöjd med att han lämnade, speciellt efter bara 1 dag. 
Men han skulle komma tillbaka om 2 veckor, vilket inte var en höjdare
'' Din flickvän letar efter dig!''. sade en röst bakom mig. 
Jag vände mig om och såg Bruce stå lutad mot dörr karmen och stirrade ut på framsidan. 
Jag hade varit så koncentrerad på mina tankar att jag inte ens märkt hans närvaro.
'' Åh..''. mumlade jag och suckade. '' Det är nog inget viktigt ändå. Vad gör du här ute?''. 
Bruce mötte äntligen min blick. 
'' Jag ville prata med dig!'. förklarade han och korsade sina armar över sitt bröst.
Samma armar som höll om Cassandra inatt.
All ilska kom tillbaka rusande genom mig och genast skakade jag på huvudet.
'' Jag tror inte att vi har något att diskutera..''. mumlade jag.
'' Jag håller inte med!''. sköt han tillbaka och log falskt.
Direkt spände jag min käke. '' Jag sa, det finns inget som du och jag skulle kunna diskutera om! Så nu om du ursäktar mig, min flickvän behövde mig!''. muttrade jag genom sammanbitna tänder.
Bruce skrattade sarkastiskt. '' Du sa att det inte var något viktigt..''. 
Jag vände mig om och blängde på honom. '' Spela inte smartass emd mig Bruce! Du kanske har märkt, det här är inte Stratförd. Jag bestämmer nu.. Så flytta på dig förfan!''. spottade jag ilsket och försökte gå förbi honom. 
Bruce sträckte ut armen och blockerade mig från att gå in.
Han gjorde inte just det där. 
Jag andades kraftigt, mitt tålamod skulle snart ta slut.
'' Spela inte badass med mig, Bieber! Eftersom du har märkt att jag är inte spelar något spel här. Jag är seriös. Så du ska lyssna på vad jag har att säga vare sig du vill eller inte. Så släpp din jävla attityd!''. sade han med låg mörk röst.
Jag var mållös. 
Min mun var på glänt och jag såg honom i ögonen. '' Prata då!''. mumlade jag.
'' Säg mig bara en sak..''. andades han ut. '' När du lämnade, utan att ens kolla om hon levde..''. 
Han stannade för en sekund och tog ett djupt andetag. 
Jag svalde ner klumpen jag hade i halsen och kände hur mina händer började darra.
Det är inte varje dag någon tar upp den här händelsen. 
Men när den kom upp förstörde den mig om och om igen. 
Det var som att jag var på ruta ett igen.
'' Förstörde inte det dig?''. sade han och hånskrattade. 
Jag blyndade och fäste min blick i marken. 
'' Förstörde inte det dig? Bara en bit?''. sade han med mer ilska. '' Att bara lämna henne sådär efter allt du utsatt henne för. Du kollade inte ens om hon fortfarande levde när hon försvann från sjukhuset, hon kunde varit kidnappad och brutalt mördad! Men det du ville var att dra från Stratford! Vafan tänkte du med? Du sa hur mycket du älskade henne och hur mycket hon betydde för dig, men jag antar att det var bara en stor jävla lögn?''. spottade han bittert fram.
Varför var alla tvungna att ta upp det här idag?
Varför just idag?
Jag höll hårt i dörren då yrsel uppstod.
Min andning lev tyngre och mina knogar blev vita av att jag var tvungen att hålla mig fast.
'' Sluta!!''. lyckades jag andas ut.
Bruce fnös. '' Nej jag tänker inte sluta!''. 
Nu höjde han rösten vilket fick min käke att knytas återigen.
'' Du har ingen aning om vad det tog för mig att lämna henne!''. spottade jag fram.
'' Huh, jag tvivlar på att du någonsin brytt dig..''. skrockade han med en saknad humor.
'' Jag brydde mig visst! Mer än vad du fan kan tänka dig! Och det är just därför jag lämnade. Därför att jag bryr mig, därför jag ville att hon skulle vara lycklig!''. sköt jag tillbaka.
'' Hah, du visste inte ens om hon levde din idiot! Hon kunde varit död vid det laget du lämnade henne! Hon var brutalt skadad på sjukhuset och lämnade utan tillåtelse. Hon var inte ens helt okej när hon försvann! Du fattar inte vad hon kunnat råkat ut för!''. skrek Bruce ilsket.
Jag skulle precis öppna munnen men Bruce avbröt mig.
'' Aa titta vad lycklig hon är Justin!''. fnös han och vände blicken genom fönstret in i vardagsrummet.
Min blick for på Cassandra som satte sig ner i soffan, armarna korsade över bröstet, ögonen vandrade någonstans på väggarna, som om hon letade efter svar. 
Hon såg helt förstörd ut, helt borta från omvärlden. 
'' Ser en lycklig människa ut sådär? Va?''. röt Bruce.
Jag svarade inte, jag kunde inte. 
Den värsta känslan var att gå vidare, att inte kunna älska och ta hand om den personen längre.
Att känna hur din kropp gav upp oavsett hur mycket man försöker, du kan inte få tillbaka känslorna.
Även när du försöker finns det inget kvar.
Värsta känslan är när du älskat någon så mycket att du vet att du förlorat allt.
Precis som jag gjort.
'' Jag älskade henne!''. sade jag helt enkelt och ryckte på mina axlar.
Det var mitt enda argument kvar och för mig visade det allt. 
Bruce himlade med ögonen och gav ifrån sig ett skratt.
'' Du älskade inte henne!''. spottade han. '' Du ville bara inte vara ensam. Eller så kanske fick hon dig må bättre i ditt eländiga förstörda liv.. Men du..-''. sade han och tog en paus. ''-.. Älskade henne inte!''. 
Mina ögon blev bredare och min mun blev torr.
'' Eftersom man förstör inte människor man älskar.''. fortsatte Bruce.
 Jag kände hur itt bröst spände och värkte och jag började käknna mig yr igen.
'' Jag gjorde det för hennes eget bästa!''. 
'' Nej du gjorde det för ditt eget bästa. Titta på henne!''. sade han och tittade på Cassandra. '' Det är som om hon väntar på att du ska inse vad du gått miste om. Titta hur du fått henne bli.''. 
Jag bet insidan av mina kinder så hårt att jag kunde känna blodsmak. 
Hans ord tog hårt på mig. 
Det var knappt ingen som tagit upp det här förut, speciellt inte så här hårt.
'' Vet du vad? Du fick mig nästan övertygad om att du skulle stanna och kämpa. Men alla vet att 'nästan' räknas inte. Du vet aldrig vad du har tills du har förlorat det, och när du förlorat det. Kommer du aldrig få det tillbaka. Jag slår vad om att du inte ens kommer ihåg hälten av det saker hon aldrig glömmer. Du dödar henne, det har du gjort hela tiden. Bara sluta, hon är inte en jävla leksak. Hon är inte din leksak!''. 
Och med det lämnade han mig och gick tillbaka in, som om vi aldrig ens pratat med varandra.
Det var nog första gången i mitt liv jag inte kunde säga något tillbaka.
Jag var tom ochbesegrad. 
Och det finns ingen känsla som är värre än så. 

 
Åååhh, känner mig så dum.. 
Hade tänkt få ut åtminstonde 2 kapitell den här veckan då jag haft lov..
Men gick på lov skola måndag & tisdag.
Sen har jag varit hundvakt och ska vara det tills på torstad ungefär.. 

Hade verkligen tänkt att få ut ett till den här veckan, fan! :(
Förlåt verkligen.. 
Men hunden har haft ont i magen och jag har varit tvungen att gå ut med honom var 3:dje timme! 
Förlåååååt! 

Men här har ni ett, lite lagom längd kanske.
Ska faktist börja skriva på nästa kapitell direkt. 
Känner att det här kapitlett flöt på så då borde nästa också göra det! ^^ 

Hoppas ni gillar kapitlet, vad tycker ni om att Bruce läxade upp Justin?;) 

Och Alex utbrott? 

Hoppas också ni har haft ett bra lov, för er som haft lov den här veckan hihi! :) 
Har själv bara tagit det lugnt och kollat på tusentals serier hihi! :3

Kram
 
 

Episode 20 - Show time!

'' Jäkla snygg bil hörru, vart fick du tag i den?''. sade han och kollade in bilen.
'' Kontakter du vet!''. skrattade jag.
Han skakade på huvudet och öppnade motorhuven och började kolla på in bilen.
Efter att han kollat lite vände han sin uppmärksamhet till mig.
'' Så, vad gör du här?''.
'' Cassandra..''. sade jag.
Hans ansiktsutryck förednrades genast.
'' Åh.. Jag fattar..''. sade han och log nervöst. '' Ska jag hämta henne?''. 
Jag nickade och såg hur han försvann in i huset.

 
 
 
 
CASSANDRAS PERSPEKTIV:
 
'' Cass! Du måste komma nu!'. sade Alex och jag skyndade mig fort ur sängen.
Jag var helt förvirrad just nu.
Mitt hjärta dunkade fort och mina känslor var helt blandade.
Jag följde efter honom ner och ut genom ytterdörren.
Där såg jag hela gänget stog på vernadan med ryggarna mot mig.
Vad kollade dom på?
Jag tryckte mig igenom dom och sökte med blicken efter det dom kollade på.
Framför mig stog en bil jag aldrig sett förut.
Lutad mot bilen stog en person som jag inte sett på veckor, en person jag saknat så himla mycket.
'' Bruce?!''. sade jag chockat. 
Hans blick mötte min och ett leende spreds på hans läppar.
Hur fan kom han hit?
Mitt hjärta dunkade fortare och jag började springa, springa som om någon jagade mig.
Jag slängde mig om hans hals och kramade hårt om honom.
Han skrattade hest och drog sina armar om min kropp.
'' Hej snygging!''. flinade han och la armen om min midja och höll mig nära sin kropp.
Jag drog in ett djupt andetag och kände hur mitt hjärta dunkade hårt.
'' Vad gör du här Bruce?!''. sade jag chockat.
'' Jag gör dig en tjänst!''. flinade han.
Innan jag ens kunde smälta det han sa tröck han sina läppar mot mina, nästan för hårt.
Mina ögon vidgades direkt och mina händer drogs automatiskt till hans hals.
Jag slöt mina ögon och kysste honom tillbaka.
Hans hand vilade på min midja och den andra smekte min kind och drog mig ännu närmre sig. 
Våra läppar smälte in i varandra och jag hade nästna glömt hur underbart det var att kyssa honom.
Det var såklart annorlunda, och inget gemfört med dom kyssar Justin ger. 
Ingen kunde slå dom kyssarna.
Jag kände hur sagta men säkert vi båda avslutade kyssen och han skrattade för sig själv. 
En rysning for genast längs min ryggrad och ett leende spreds om mina läppar.
Vad hade just hänt? 
Det var så himla många frågor i mitt huvud just nu, men jag visste att jag var tvungen att vänta på svar. 
Både glädje och panik spreds inom mig.
Men kanske var det bra att han kom hit trotts allt?
'' Jag har saknat dig!''. mumlade han och log.
'' Jag har saknat dig med Bruce..''. log jag. 
'' Så, ska du presentera mig för dina vänner?''. 
Med ett leende gick jag stolt fram till gänget med han vid min sida. 
Men när vi kom fram kände jag hur min blick for ner till marken och jag blev plötsligt nervös. 
Kanske var jag inte beredd på det här.
'' Bruce!''. log Alex. '' Vafan gör du här?''. sade han och rusade genast fram till Bruce.
Jag tog detta som en möjlighet att titta på Justin som tittade förbannat bort.
Han var riktigt arg, hans käke var hårt knuten och han drog Veronica närmre sig. 
'' Jag kom för att besöka en gammal vän!''. flinade Bruce och tittade ner på mig. 
Roy, Nick och Seth gick sedan fram och dem alla gav varandra en typisk 'man kram'. 
'' Bruuuuce!''. sade en mörk röst som tillhörde Marcus. 
Jag såg hur Bruce leende vart mycket större och dom gav varandra en hård kram.
Dem var trotts allt välldigt gamla vänner.
'' Fan, det var länge sen!'''. sade Marcus.
'' Ja, vi får snacka sen Marc!''.sade Bruce. 
Jag såg sedan hur han vände blicken till Justin. 
'' Bieber!''. sade Bruce med ilska i rösten.
'' Calan!''. muttrade Justin. '' Vad gör du här?''. sade han med mörk röst.
Bruce drog mig genast närmre sig. '' Åh har du inte berättat för dom babe?''. sade han och tittade ner på mig.
Mina läppar föll genast ner i chock. 
Jag förstog ingenting.
'' Berätta vad?''. muttrade Justin.. 
'' Att jag skulle komma idag för att se henne!''. 
Vad pratade han om? 
Jag hade ingen anning om det här. 
Han blinkade till med ögat och genast förstog jag vad han höll på med.
'' Åh, jag måste ha glömt! Bruce ska stanna här några dagar!''. sade jag och log fake mot Justin.
'' Eller veckor!''. fyllde Bruce genast i. 
Jag såg hur Justin knöt sin käke ännu mer och tittade hårt på mig och Bruce.
'' Jaha, vilken överaskning!''. sade Justin och skrattade hest. 
Jag förstog direkt att han fejkade alltihop.
Han var inte alls så glad som han visade. 
'' Skulle helst tagit med henne någon annan stans, men kände mig rätt dum att stjäla henne ifrån er!''. flinade Bruce.
'' Dum? Du gör oss en tjänst..''. muttrade Veronica.
Genast rullade jag mina ögon irriterat.
'' Ursäkta? Och du är?''. sade Bruce och tittade ointresserat på henne.
'' Justins flickvän!''. sade hon och log stolt. 
'' Aha, aaah!'. sade Bruce och nickade. '' Du är hon!''. 
Hon tittade frågandes på Bruce.
Men strax efter spred sig ett flörtigt leende på hennes läppar. 
Ilska bubblade upp inom mig, hon har Justin och då låter hon fan Bruce vara. 
'' Jag har hört mycket om dig!''. sade Bruce och log falskt.
Jag hade lust att skratta, hon var så patetisk.
'' Bra saker antar jag?''. flinade hon retsamt och snurrade fingret runt en hårslinga
'' Nä inte direkt!''. svarade Bruce och hans falska leende försvann. 
Jag kunde inte hålla mig längra. 
Genast brast jag ut i skratt och höll handen för munnen för att dämpa dom.
Veronica tittade ilsket på mig. '' Sa du något Cassandra?''. 
'' Ja, jag skulle bara säga att du..-''. sade jag och tittade på Bruce. ''-.. behöver komma in för jag har saknat dig och vi har så mycket att prata om!''. sade jag och blinkade mot Bruce.
Nick glappade ihop händerna. '' Låt oss gå in då!''. 
Dem alla gick in före oss och genast stannade jag till Bruce.
Han log mot mig och pussade min kind.
'' Vad gör du Bruce?''. viskade jag och drog mina armar om hans överkropp.
'' Åh, det är show time baby!''. flinade han och blinkade till med ena ögat. 
 
JUSTINS PERSPEKTIV:
 
 
Ilska. 
Den ilska jag kände just nu var obeskrivlig. 
Hur fan kunde den där jävla idioten bara trampa in här och tro att han äger allt och alla. 
Jag ogillade honom starkt, och det är av flera anledningar.
En av dom att han ens vågade lägga sina läppar mot Cassandras, INFÖR MIG!
Vi alla satt i vardagsrummet. 
Cassandra satt i Bruce's, hennes huvud låg på hans axel och hans hand smekte hennes nakna lår.
Direkt sög jag in ett skarpt andetag.
Bara tanken av honom röra henne gjorde mig galen.
Jag kunde inte bry mig mindre om det faktum att det hade något på gång, att han var hennes axel att gråta på. 
Och var han ens medveten om att jag och Cassandra också hade något? 
Och att jag var i samma jävla rum som dom just nu?
Irriterat korsade jag amrarna över bröstet och glodde på dom som var alltför upptagna med att mysa. 
Jag kände hur Veronica lindade sina armar om mina axlar och nafsade lite på mitt öra.
'' Vad säger du om att visa dem hur man gör?''. viskade hon med låg röst.
Jag tryckte genast bort henne. '' Inte nu Veronica!''. muttrade jag.
Sedan vände jag blicken till Bruce.
'' Hur hittade du ens det här stället? Jag menar du är inte från LA!''. 
Bruce vände genast uppmärksamheten till mig. 
'' Nope, men jag har mina kontakter precis som du Justin!''. flinade han. 
'' Som?''. 
'' Tyvärr det har inte du något med att göra!''. sade han och log snett.
 Jag tittade på Cassandra som sett med ett snett lömskt leende på läpparna.
Jag visste inte vad jag skulle säga. 
Kanske hade hon förendrats över dom här månaderna?
Och vad händer om hon aldrig kommer bli som förr?
Jag rös bara av tanken. 
Det är inte så att vi kan 'vara' något, allt det är bakom oss.
Men jag ville inte att hon skulle sluta upp som det här, jag ville inte att hon skulle bli som mig. 
'' Bruce?''. sade hon mjukt och tog hans hand. 
Jag såg den bekanta blicken i hennes ögon.
Så brukade hon titta på mig en lång tid bakåt, före allt som hände. 
Jag kände hur mina inälvor vred sig när hon tog hans hand och ledde honom till hennes rum.
Det här kan inte lsuta bra.
Jag kände hur mitt huvud började göra ont och rummet började snurra.
Vem är hon?!
'' Du vekar ha förlorat Romeo!''. skrattade Nolan brevid mig.
'' Håll käften!''. muttrade jag och knuffade till honom. '' Jag kan inte fatta att han är här, det kommer bara fucka upp allt ännu mer!''. 
'' Det kan du inte vara säker på!''. svarade Alex. 
Jag tittade på honom.
'' Åh inte? Kommer du ens ihåg vilket jävla svin han var i Stratford? Umgick med min tjej, sov i samma säng som min tjej! Sen vem vet fan vad mer han gjorde med henne?!''. fnös jag och höjde min röst.
'' Men snälla Justin, han var till stor hjälp i gänget! Det vet du!''. sade Roy irriterat.
Jag skakade på huvudet.
'' Skulle inte han varit där..-''
''-.. Skulle inte du bett oss alla lämna?''. avbröt Alex mig.
Jag tittade på honom och såg hur ilskan bubblade upp inom honom.
'' Skitsnack Justin!! Det vet du själv! Du skulle lämnat iallefall!!''. röt Alex förbannat. ''Du skulle inte varit en jävla idiot mot henne i första hand!!'. fortsatte han och gick ut och smällde dörren efter sig.
Jag hade aldrig sett Alex så som han var nu.. 
Men han har alltid varit som en bror till Cassandra så det kan förklara flera saker. 
Men trotts det var han var jävligt annorlunda.
Han blev aldrig arg, inte ens mot sin bror Nick. 


 
HEEJ!!

FÖRLÅT ATT DET DRÖJDE! :( 
OCH FÖR ATT DET VAR KORT!
Känner mig jätte dum för att det tog typ 1 vecka.. 
Usch var inte mening att det skulle ta sådan lång tid! :(

Förlåt, verkligen! 

Men vad tycker ni om att Bruce kommit in i bilden igen?! :D 
Och hur tror ni det kommer gå?:D 

Kommer ni ihåg att Alex och Nick är syskon?;)
Tror dom flesta glömt bort det, jag också lite grann faktist! ^^ 

Men det var anledningen till varför Alex var tvungen att följa med till LA!
Dom har i stort sett bara varandra och Nick ville inte lämna honom! 

Kanske nämnt det men är inte säker!

Hoppas ni gillar det, har sport lov nu och ska gå på lovskola måndag & tisdag..
Usch! ;(
Min lärare tvingade mig..

Jaja ska försöka skriva så mycket som möjligt i veckan!
Måste börja på min uppsats till Svenskan också..
Ännu mer usch!

Kram


Episode 19 - Need!

Jag satte chockat handen över munnen och backade bakåt.
Det här har gått för långt.
Jag måste göra något åt det här.
I ren panik skyndade jag mig bort till mitt och Marcus rum och tog upp Marcus mobil som låg i sängen.
Sedan bläddrade jag igenom kontakterna och hittade den person jag sökte.
Genast klickade jag på 'ring' och höll telefonen mot örat.
Toner gick fram vilket gjorde mig sjukt nervös.
'' Hallå?''. 
Hörde jag tillslut i andra sidan av samtalet. 
'' Jag behöver din hjälp, och det är akut!''. 

 
 
 
 
 CASSANDRAS PERSPEKTIV:
 
Jag vaknade av att mitt huvud gjorde fruktansvärt ont. 
Med en suck satte jag mig upp i sängen och titade runt i rummet.
Brevid mig låg en snarkande Justin med ryggen vänd mot mig. 
Mina ögon for upp. 
Jag hade inte märkt att han ens lagt sig här. 
Jag måste somnat igår när jag hade mitt lilla 'break down'.
Försiktigt reste jag mig ur sängen och skyndade mig in på toaletten och låste dörren om mig.
Jag pustade lttat ut och tittade mig i spegeln.
Hastigt föll jag bakåt i chock och tittade på mig själv i spegeln.
Jag såg förjävlig ut.
Min mascara var gletat över kinderna och ögonen, mitt hår var ruffsigt och min näsa röd.
Utan att kolla mig i spegeln en gång till hoppade jag direkt in i duschen och försöka se normal ut. 

Efter att ha tvättat mitt hår och min kropp klev jag ur duschen och drog en handuk om min kropp.
Sedan tittade jag mig i spegeln och tack och lov såg jag normal ut. 
All mascara var borta och min hy var fräch och len.
Med ett litet leende borstade jag tänderna och smörjde in min kropp med en av mina bodylotion så jag för det första skulle lukta gott men också för jag älskar när min hud blir len. 
Jag öppnade sedan dörren och tittade ut och kollade om Justin fortfarade sov.
Vilket till min förvåning han gjorde, trodde han hade vaknat vid det här laget. 
Jag smög sedan ut och fram till byrån Justin gett mig så jag kunde ha något att lägga mina kläder i.
Tyst öppande jag en av lådorna och tog fram rena underkläder samt ett par jeans shorts och ett linne med lite spets på. 
Jag kastade en snabb blick på Justin innan jag drog på mig trosorna under handuken och släppte den mot golvet.
 
Brocken Dreams.

Min rygg var mot Justins håll men det spelade ingen roll, för han sov. 
Det var iallefall vad jag trodde.
'' Nice röv!''. sade en hes röst.
Hastigt hoppade jag till och vände huvudet bakåt och såg Justin sitta upp i sängen med ett snett leende på läpparna och med blicken på mig.
Jag himlade genast med ögonen och tog fort på mig bh:n.
'' Har inte du en tjej att knulla?''. sade jag och stog fortfarande med ryggen mot Justin.
Justin skrattade hest. '' Vad är grejen med attityden? Trodde vi var över med den vid det här laget?''.
Ett sarkastiskt skratt lämnade min strupe. '' Vi VAR, ja! Men saker förendras, folk förendras!''. 
'' Vafan menar du med det?''. sade Justin med lite attityd.
Jag hade äntligen klätt på mig och vände mig om mot honom.
'' Tror du jag tänker vara vän med dig efter den idiot du var mot mig igår? Va?''. sade jag och la armarna i kors.
'' Vafan gjorde jag?''. 
Jag skrattade irriterat. '' Vet du inte vad du gjorde förtjänar du inte ens att vara min vän Justin!''. 
Irriterat skakade jag på huvudet och lämnade rummet.

Han gjorde mig så irriterad och frustrerad, och jag ville inte vara på ännu mer dåligt humör än vad jag redan var när jag vaknade.
När jag kom ner satt bara Nolan inne i vardags rummet och läste tidningen.
Frågandes tittade jag på honom.
Sen när läser någon i det här huset tidningen?
Jag gick in till köket och gjorde i ordning lite te till mig innan jag satte mgi i vardagsrummet med honom. 
Han titttade upp och mötte min blick när jag kom in och gav mig ett litet leende.
Jag besvarade det och slog mig tyst i soffan.
Tv:n var inte på så det vart lite obekväm tystnad. 
Jag såg hur han la ner tidningen och tittade på mig.
'' Hej, är du okej?''. sade han till mig och jag kunde känna misstanken i hans röst.
Genast nickade jag utan att göra nåogn ögon kontakt. 
'' Vad hände igår kväll?''. mumlade han. 
Jag knöt min käke och tittade bort. 
Han la huvudet på sne och tittade nyfiket på mig. 
'' Cassandra titta på mig!''. sade han med en strängare röst. 
Jag suckade och tittade åt hans håll. 
Ska jag erkänna var jag arg, och lite ledsen, jag ville inte titta på någon eller prata med någon på grund av att jag var rädd att bryta ihop ännu en gång. 
Hur kunde jag vara så dum att jag trodde jag skulle klara det här själv?
Utan någon att prata med eller dela mina känslor med?
Hur skulle jag kunna berätta allt? 
'' Ja, din vän visade tydligt att jag inte betydde något för honom. Och det värsta är att jag vill inte titta på någon, prata med någon, le mot någon eller öppna mig för någon som inte är Justin eller är en nära vän till mig. Är ditt namn Justin Bieber? Jag tror inte det..''. sade jag irriterat.
'' Jag fattar att du inte ville prata! ''. sade han coh reste på sig och skulle lämna rummet.
Jag sträckte mig snabbt efter hans arm och höll honom tillbaka. 
Skuld byggdes upp inom mig över mitt dåliga beteende. 
'' Nolan, vänta..''. sade jag. '' Det är inte det att jag inte vill prata med dig. Jag vill bara inte prata om det..''. sade jag och suckade. 
'' Åh..''. sade han och nickade. '' Jag fattar..''. 
Jag skickade honom sedan ett ursäktande leende. 
Han böjde sig ner och placerade en puss på min hand och log. 
'' Vad han än gjorde mot dig, oroa dig inte för det..''. mumlade han.
Mitt leende försvann direkt. 
Jag såg hur han lämnade rummet och jag reste mig snabbt upp.
Ner för trappan kom Marcus nyvaken och gäspade för fullt.
'' Marcus vet du vart Liam är?''.sade jag.
'' Han åkte iväg tidigt imorse för att vara för sig själv, tror han kommer tillbaka snart..''. 
Jag nickade och suckade. 
Var det mitt fel?
Efter att jag sa att jag inte såg honom som mer än en vän? 
'' Förlåt, fan det är mitt fel!''. sade jag och fick panik.
'' Hej va lugn, det är inte ditt fel! Tänk inte ens på det!''. sade han menande. '' Den killen är lite speciell och konstig i huvudet. Han gör saker han inte borde göra hela tiden så du kan vara lugn!''. 
Ett litet skratt lämnade min strupe. 
'' Jag tror ändå det är mitt fel..''.
Han skakade på huvudet. '' Det är det inte, sluta tänk på det!''. 
Jag suckade och nickade sedan. 
Men jag kunde inte undgå att känna skuldkänslor, var det mitt fel ändå?
Tiden gick och fler och fler vaknade och satte sig i köket och började käka frukost.
Jag satt själv kvar i vardagsrummet och stirrade ut i tomma intet.
Just nu hade jag ingen lust med att se Veronica trycka ner sin tunga i Justins hals som hon gör varje gång jag kommer in i rummet. 

ANONYMT PERSPEKTIV:
 
Direkt efter samtalet jag fått ringde jag upp den person jag visste skulle kunna fixa det här. 
Ilska, frustration allt bubblade upp inom mig. 
Jag visste inte vad jag kände just nu men allt var mixat. 
Hur kunde hon vara så jävla dum att sätta sig i den situationen?
Det jag fått höra var illa nog så jag var tvungen att åka dit och vara där för henne.
Trotts konsekvenserna. 
Jag hade ingen anning om vart hon var men det lät inte bra. 
'' Hallå?''. sade en mörk röst på andra sidan telefonen.
'' Tja, är det Rick?''. sade jag och kliade mig nervöst i nacken.
'' Aa, vem är det jag snackar med?''. 
'' Det är inte viktigt just nu, jag är en bra vän till Cassandra och jag behöver din hjälp..''. 
Jag hörde hur han suckade. 
'' Vad har hon gjort nu då?''. 
Ett hest skratt lämnade min strupe. '' Inget speciellt, jag behöver bara åka till henne! Vet du vart hon är?''. 
'' Ja, jag har kontakter som håller koll på henne lite, varför vill du veta?''. 
'' Jag måste åka till henne, och det är idag!''. 
Snabbt sneglade jag på klockan, den var kvart över 2 på morgonen.
Han suckade. '' Okej, vart är du?''.
'' Las vegas..''.
'' Fan.. Men jag har en kille i Vegas som kan fixa flygbiljett åt dig?''. 
Mina ögon åkte upp, det hade jag inte direkt förväntat mig.
'' Jag kan betala flygbiljetten själv!''. 
'' Nej det är lugnt, han fixar dom gratis..''. 
 
•••
 
 
Jag suckade frustrerat och tittade ner på min mobil. 
Klockan närmade sig 4 och jag satt på en av bänkarna i Vegas största parker. 
Det var någon kille Gail som skulle möta upp mig och ge mig biljetterna men han har inte dykt upp än, och jag börjar bli frustrerad och arg. 
'' Yo!''. sade en mörk röst. 
Jag tittade genast upp och såg en kille stå framför mig med luva på sig.
'' Är du Gail?''. sade jag och reste mig upp. 
HAn nickade och tittade runt och kollade ås inga människor var nära.
'' Här!''. sade han och gav mig ett brev med flygbiljetten i.
Genast öppnade jag brevet och såg hur biljetten var till LA! 
Var hon kvar i LA? 
Med Justin? 
'' Är hon i LA?''. 
Han nickade. '' Det tog ett tag att hitta henne, Ricks kontakter var inte direkt duktiga på att hålla koll på henne!''. sade han och himlade med sina ögon. 
'' Med Justin?''. frsäte jag.
'' Mhm!''. sade Gail och nickade. '' Undra vad han gjort och sagt till henne den här gången..''. 
'' Va? Är hon med honom?''. sade jag chockat.
Han nickade. '' Hon har bott med honom hela tiden, hörde att dom haft lite bråk och råkat ut för saker!''. 
Jag himlade med ögonen.
Det jag hade trott var att hon skulle snacka med honom och sedan dra.
Vafan tänker hon med?
Oj juste det är Cassandra vi snackar om, den nya Cassandra.
Jag gav ifrån mig en suck innan jag nickade. 
'' Okej tack Gail.''. sade jag.
Han gav mig en nick och försvann sedan i Las Vegas mörka gator...

Cassandra vad för skit har du satt dig själv i... 

CASSANDRAS PERSPEKTIV:
 
Jag suckade och reste mig upp och gick upp till mitt och Justins rum.
Veronicas röst hördes även fast jag var i vardagsrummet och det gjorde mig så irriterad.
Jag stog inte ut med henne. 
När jag kom upp till rummet tog jag fram min neccesär och sminkade mig lite .
Sedan lockade jag håret lite grann, det skadar inte att vara lite fin ibland.
Jag satte mig sedan i sängen och tog fram min dator som jag inte användt på evig heter.
Sedan loggade jag in på en facebook account jag gjort för att kunna hålla koll på människorna i stratford. 
Jag klickade in på Katelyns facebook och läste några av hennes statusar. 

'' Shoppat med min underbara vän Bonnie, saknas bara en!''. 

Tårar bildades i mina ögon. 
Jag kände mig så jävla taskig över det jag gjort mot dom. 
Dom hade ingen aning om jag levde eller inte, jag hade inte kontaktat dom på flera månader. 
Små tårar rann ner för mina kinder och jag torkade snabbt bort dom.
Saknaden efter dom var så himla stor.
Men kanske var det här det bästa, jag utsatte dom inte för fara iallefall.
Dom var säkra. 
Jag suckade och loggade ut från facebook och kliade igenom mina bilder jag hade på datan.
På något sett hade jag lyckats ha kvar alla bilder från tiden innan allt skit, jag lyckades ha min data kvar och säker.
Det var den jag i stort sett var mest rädd om.
Hela mitt liv fanns i den, trotts att jag flera gånger velat kasta datan och börjat om, kunde jag inte.
Det var för mycket som fanns där som jag behövde ha kvar:
Jag började gå igenom bilderna jag hade.
Ett par av dom var bilder på mig och Justin, dom få som fanns på oss tillsammans. 
Resten var på min familj, mina vänner, hela mitt liv. 
Jag slog snabbt igen datan för att inte gråta ännu mer. 
Det gjorde ont att kolla på bilderna, för allt som hänt har varit mitt fel.
Jag suckade och drog upp knäna mot mitt bröst.
Den här dagen skulle bli lång och tråkig. 
Klockan var snart 13.00 och jag var så himla uttråkad, vad fanns det att göra igentligen?
Genast kom jag och tänka på att dom hade en liten skjut bana lite längre in i skogen där dom sköt ibland.
Kanske skulle jag kunna gå dit och skjuta lite?
Fördriva tiden lite... 
Jag skulle precis resa mig upp ur sängen då jag hörde någon prata välldigt högt på nedervåningen. 
Genast åkte mina ögonbryn ihop förvirrat och sekunden senare öppnades dörren in till rummet.
'' Det är någon här som vill träffa dig!''. sade Alex och såg allmänt glad ut.
Hans leende var större än jag någonsin sett det och hela han var energifylld och sprallig.
Jag hade aldrig sett honom såhär, vad har hänt?
'' Va?''. sade jag chockat.
Vem skulle vilja se mig?
Ingen vet att jag är här?! 

ANONYMT PERSPEKTIV:
 
Jag körde in genom dom stora grindarna och lät blicken gå över den stora tomten och huset.
Genast såg jag hur huset var riktigt förstört på vissa ställen.
Det var antagligen det här Gail pratat om.
Jag parkerade strax utanför verandan och slog igen bildärren med en smäll. 
Sedan lutade jag mig mot motohuven som en av Ricks kontakter gett mig och la armarna i kors. 
Jag sög in ett djupt andetag och suckade.
Det kändes som jag håll på att kvävas.
Hur skulle alla reagera?
Visst jag har varit en del av den här gruppen men mycket har förendras, folk har förendras.
Jag såg hur en till bil kom in körandes och parkerade en bit ifrån min.
Sekunden senare klev en ung kille ut ur bilen.
En kille jag visste precis vem det var.
'' Liam?''. sade jag och log snett.
Hans ögon for upp och han gick fram till mig.
'' Damn, det var inte igår man såg dig!''. skrattade han och gav mig en kort kram.
Jag skrattade. '' Kan säga desamma!''. 
'' Jäkla snygg bil hörru, vart fick du tag i den?''. sade han och kollade in bilen.
'' Kontakter du vet!''. skrattade jag.
Han skakade på huvudet och öppnade motorhuven och började kolla på in bilen.
Efter att han kollat lite vände han sin uppmärksamhet till mig.
'' Så, vad gör du här?''.
'' Cassandra..''. sade jag.
Hans ansiktsutryck förednrades genast.
'' Åh.. Jag fattar..''. sade han och log nervöst. '' Ska jag hämta henne?''. 
Jag nickade och såg hur han försvann in i huset.

Hmm, kanske inte så svårt att lista ut vem det är va?;)
Kommentera, kram! :)