Jag gjorde den sista locken i mitt hår och lät håret falla ner över min vänstra axel.

Sen tog jag ett djupt andetag och tog på mig halsbandet som låg på bland alla mina saker.
Min blick gick över mig själv i spegeln och jag bet mig i läppen.

Klänningen satt perfekt om min kropp och kramade om alla mina kurvor perfekt.
Det var helt otroligt hur mycket jag tyckte om den här klänningen.

Hur Justin kunde veta att jag skulle gilla den här var fortfarande en stor fråga i mitt huvud.
'' Cassandra är du klar?''. ropade Kimberly utanför dörren.
'' Strax!''. ropade jag tillbaka och sprutade på mig lite parfym samt tog min silvriga lilla väska med allt jag behövde inuti.
Jag var nervös, riktigt nervös.
Att gå på bal och ha på mig klänning var inget jag planerat, och det var inget jag egentligen gillade. 
Min blick gick över min kropp ännu en gång.
Det var länge sen jag kände mig så här vacker. 
Jag vet inte hur länge men det känns som flera år. 
Min blick föll på den lilla silvriga pistolen som Roy gett mig.
Alla var tvungen att ha något sorts skydd med sig.
Jag drog upp klänningen och satte fast den i ett band som jag hade på låret. 
Sedan tog jag  mina grejer och öppnade dörren och gick ut.
Utanför stog Kimberly med ett stort leende på läpparna.
'' Wow, snacka om vacker!''. sade hon och kramade om mig försiktigt.
'' Pfft! Ska du säga!''. log jag och kramade tillbaka.
'' Justin kommer tappa hakan när han ser dig!''. flinade hon.
Jag himlade med ögonen. '' Jag klädde inte upp mig för hans skull! Jag gjorde det för att inte skämma ut mig själv på balen!''. 
Hon skrattade. '' Men ändå, han kommer inte kunna hålla sig borta från dig.''.

'' Kom nu!'' .sade jag och tog hennes arm och gick ner för trappan.
I hallen stog hela gänget i kostymer och snackade för fullt.
Det var rätt underbart att se flera snygga killar i kostym i ett och samma rum.
Vissa av dom har jag inte ens sett i kostym här.
Min blick föll på Justin som var den första att inse att vi var på väg ner.
Hans blick föll längs min kropp och hans mun öppnades en gnutta.
Jag drog nervöst handen genom mitt hår och tog det sista trappsteget ner.
Uppmärksamheten lades på oss och Kimberly skuttade genast fram till Marcus och lämnade mig själv framför dom alla.
'' Ska vi åka?''. mumlade jag och log nervöst.
'' Wow...''. sade Liam och jag fnissade till. 
Han och jag hade inte pratat så mycket sen han försökte kyssa mig och allt blev helt fel.
Jag kände Justins blick bränna mot min kropp och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte gillade det.
'' Babe har du sett min mobil?''. sade en ljus röst och ut från köket kom Veronica.
Mitt glada humör föll genast och jag bet mig hårt i kinden för att inte vända om och inte följa med.
Ingen hade sagt något om att hon skulle med, att hon ens var här. 
'' I din väska!'. sade han coh vände uppmärksamheten till henne.
Hon fnissade till och log stort. '' Ops!''. 
Jag himlade genast med ögonen och tittade på hennes klänning.
Varför blev jag förvånad att hennes klänning var tajtare än någonsin så hennes bröst nästan ploppade ur.
Den var inte heller snygg och passade inte på henne.
Jag antog att hon tog den bara för den var riktigt kort och tröck upp hennes bröst.
'' Hej snygging!''. sade Nolan och jag rynkade på ögonbrynen och titta på honom.
'' Sluta Nolan!''. sade jag en gnutta äcklat.
Han höll upp händerna i försvar och skrattade. '' Skojade!''. 
Jag skrattade och följde efter alla ut ur huset.
Mina höga pumps klickade mot marken och innan vi kom ner på grusvägen tog jag tag i Liam för att inte glida ner med klacken i gruset och fastna.
Han skrattade högt och såg hur jag gick för att inte fastna.
Jag skulle ljuga om jag sa att det inte såg konstigt ut.
'' Sluta!''. 
'' Jag sa inget!!''. sade han och skrattade till.
'' Du skrattade! Du vet inte hur svårt det är att gå i höga pumps, jag har inte gjort det sen.. Ja ett tag..''. mumlade jag och bet mig i läppen.
Hans hand gled om min midja och bar upp mig så jag lutades mot hans mdja och nuddade inte marken.
Förvånat tittade jag på honom men sa inget.
Jag visste inte att han var så här stark.

När vi äntligen kom fram till stället där balen hölls vart jag riktigt förvånad.
Lokalen den var i var hur stor som helst, jag skulle lätt kunna gå vilsa inuti. 
Musik hördes och röster. 
Vid dem två stora dörrarna som var ingångarna stog två vakter och en man med en lista i handen.
Liam och Alex tog tag i varsin av min arm vilket fick mig skratta till innan vi gick längs den långa gången upp mot entrén. 
'' Namn?''. mumlade killen med listan i handen.
'' Bieber!''. sade Justin och killen skannade igenom listan direkt.
Han gav vakterna en nickning innan dom släppte in oss i det stora huset.
Min blick gick runt i den super stora lokalen. 
Det här var bortom mina förväntningar.
Det kryllade av människor, både på dansgolvet och vid baren.
Det pratades för fullt och skratt hördes.
Med en suck såg jag hur gänget gick in i lokalen och började göra sig bekväma med folket.
Vissa av dom började snacka med vissa som jag antog dom kände.
Här stog jag och inte kände en ända människa förutom gänget.
Jag gick, med försiktiga kliv, fram till baren som var lite längre in i lokalen och lutade mig mot den.
'' Ett glas vitt vin!''. mumlade jag och bartendern nickade.
Det tog bara några sekunder innan ett glas med vitt vin var i min hand.
Jag tänkte precis betala men mannen stoppade mig.
'' Det är gratis alkohol ikväll!''. 
Mina ögonbryn höjdes och ett leende spreds på mina läppar.
Kanske var det inte så dumt att komma iallafall. 

'' Jag orkar inte dansa mer Kimberly! Mina fötter värker!'. sade jag och Kimberly skrattade.
Vi hade dem senaste 15 minuterna dansat lite tryckare, mm, för att roa oss själva.
Och helt ärligt hade jag inte ont i fötterna jag ville bara bort till baren.
Folk tittade på oss och det gjorde mig obekväm. 
Hon nickade och skrattade återigen.
'' Det är okej, jag vet att du vill till baren!''. 
Jag skrattade och lämnade henne till Marcus som strax efter dök upp och började dansa med henne.
När jag kom fram till baren beställde jag som vanligt ett glas vin.
'' Gör det till två!''. sade en mörk röst som fick mig vända mig om.
Brevid mig stog en man som kanske var något år äldre än mig, hans hår var mörkbrunt och hans ögon var isblåa.
Jag skulla ljuga om jag sa att han inte såg bra ut.
Med ett leende log jag mot honom och vände mgi sedan om för att ta en klunk av mitt vin.
'' Lust att dansa?''. flinade han och lutade sig med sin ena arm över baren.
'' Jag är inte en som dansar!''. ljög jag.
Jag visste inte ens hans namn men han var ju riktigt snygg.
Han ryckte på axlarna och log snett.
Det var nästan så hela jag skulle bli röd av hur vacker han faktist var. 
'' Jag såg dig tidigare!''. sa han och lutade sig fram nära mitt öra. '' Och då verkade du inte som en som inte dansar!''. 
Min blick gick runt i salen.
Vad skulle jag göra? 

Plötsligt fick jag syn på Justin som stog lutad mot en av väggarna längre bort med blicken rakt på oss
Han pratade smått med en kille brevid men var inte så inne i samtalet. 
Han tog en stor klunk av sin öl och tittade nästan läskigt på mig. 
Jag visste att han var avundsjuk och nu har jag chansen att göra de större.
'' Du sa aldrig ditt namn!''. sade jag och vände blicken till mannen brevid mig.
'' Lucas, du sa aldrig ditt!''. flinade han så ett litet leende spreds på mina läppar.
'' Cassandra!''. 
Han ler återigen och lutar sig framåt. '' Cassandra, vad säger du om att dansa?''. sade han och höll ut sin hand mot mig. 
Jag bet mig i läppen och tittade lockande på handen.

Snabbt sneglade jag på Justin och bara genom det var mitt beslut löst.
Jag placerade min hand i hans stora och en pirrig och konstig känsla for genom min kropp.
Dock kunde jag inte tyda på om det var bra eller en dålig känsla.
'' Visst!''. 

 

 

 

 

---

 

 

Mina ögoin vidgades åt hennes svar och mina läppar skildes åt. 
All luft och liv sögs ur mig medan allt runt om kring mig bleknade. 
Jag kände hur min syn blev suddig och hur hjärtat slutade så, som om jag dog. 
Som om jag höll på att drunkna, som att jag inte kunde andas, som om jag torterades. 
Något av detta skulle vara så himla mycket bättre än att ha dessa ord kastas som pilar av eld på en. 
Jag lät hennes ord sjunka in i min hjärna och lät varje ord granskas noga. 

 

'' V-va?'. lyckades jag änligen få ut.
'' Mitt hjärta stannade på grund av dig!''. ropade hon ut och slog på mitt bröst. 
Hon grät, grät som hon aldrig någonsin gjort förut. 
Och helt ärligt ville jag gråta med henne, men jag kunde inte. 
'' Jag vaknade och trodde allt var som det brukade, men det var det inte! Du var fortfarande den idiotiska och äckliga person som du igentligen varit hela tiden!''. kved hon fram.
'' Så våga bara berätta för mig att du vet vad smärta är, för det gör du inte!''. skrek hon och backade ifrån mig. '' Du vet ingenting!''. muttrade hon ilsket. 
Hennes röst skakade av vreda och det gjorde mig helt förlamad. 
'' Jag dog förfan på grund av dig..''. grät hon återigen och greptag frustrerande i sitt hår. '' Jag dog. Jag var död, i 6 minuter!''. snyftade hon och sparkade till en närliggande stol. '' De vet inte ens vad det var som fick mig leva igen.''. 
Jag stog där och tittade på henne i ren chock. 
Hon vände sig om och gick mot mig och tittade i ren vrede i mina ögon. 
'' Vet du vad som förde mig tillbaka till livet? Va?''. viskade hon och lutade huvudet åt sidan.
Jag ville svara, men jag kunde inte. 
'' Jag vet inte heller!''. muttrade hon med sammanbitna tänder. '' Men jag vet säkert att det inte var du!''. 
Hon skulle precis vända sig om och gå till Alex som vi båda glömt stod här och lämna mig men jag tog tag i hennes arm och drog henne mot mig. 
'' Du dog? Pågrund av mig?''. viskade jag samtidigt som min röst sprack av det känslomässiga trycket.
Jag titttade upp på henne och hon bara nickade. 
'' Ditt hjärta stannade?''. frågade jag och tog frustrerat tag i mitt hår samtidigt som hon nickade. 
'' Och jag var itne där..''. mumlade jag.
En tår gled ner för hennes kind och det gjorde mig galen. 
Jag tog tag i en vas som stog placerad på bordet och slängde den över altanen i ren ilska samtidigt som jag skrek till. 
Cassandra ryckte genast till medans Alex stog chockad vid dörröppningen med några bakom sig utan att säga ett ord. 
Jag andades in och ut, tungt samtidigt som jag lutade mig mot väggen. 
Sedan vände jag mig om för att titta på henne, men hon kollade inte på mig.
Hennes ögon var klistrade på golvet. 
Jag knät min käke och kände den stickande känslan bakom mina ögonlock.
Hastigt rusade jag fram och föll på knä framför henne .
'' Cassandra..''. viskade jag fram. '' Titta på mig..''. 
Henne ögon öppnades och tittade på mig. 
'' Jag är så ledsen!''. mumlade jag och skakade på huvudet. '' Jag är så jäkla ledsen. Du har lidit så mycket på grund av mig och jag..''. 
Jag var tvungen att avbryta mig själv då ilskan bubblade upp återigen.
Just nu var jag så himla arg på mig själv, på livet, på allt! 
'' Jag har varit den största idiot någonsin mot dig. Jag är så ledsen. Jag önskar jag kunde ta tillbaka allt jag gjorde och att det var som förr. Jag är så ledsen att jag sårade dig. Fan! Jag borde vetat!''. nästan skrek jag i frustration. 

Mina händer höjdes och smekte hennes varma och mjuka kinder. 
'' Jag dödade dig nästan!''. viskade jag i ren smärta.
Jag hade nästan dödat den tjej jag älskat mer än någonsin i hela mitt liv.

Hon tittade djupt in i mina ögon och bet sig hårt i sin röda och svullna läpp. 
'' Ett förlåt kommer inte hjälpa för allt du gjort Justin..''. viskade hon och tittade ner.
Jag tog frustrerat ett djupt andetag och backade ifrån henne.
'' Jag klarar inte av det här..''. mumlade jag och rusade ner för trappan bort från huset.

CASSANDRAS PERSPEKTIV:

 

Jag såg hur Justin rusade iväg i full fart och genast släppte jag ut ett andetag jag inte visste jag höll.
Jag stog som fast frusen i marken och tänkte om och om igen på vad som just hänt.
Han bad om ursäkt, och så mycket jag än ville förlåta honom kunde jag inte.
Allt han gjort mot mig kräver mycket mer än en ursäkt.
Han satte mig genom helvete. 
Någon sekund senare kände jag en hand på min axel och jag vände mig om i förvåning.
Där stog Alex med ett ansiktutryck jag aldrig sett honom bära. 
Han tittade ledsamt på mig och genast slängde jag mig i hans famn. 

 

'' Hur mår du?''. mumlade han nära mitt öra.
'' J-jag vet inte..''. viskade jag fram. 
Det var sanningen.
Jag hade ingen anning om vad jag kände just nu. 
Mina känslor var så blandade så det skrek om det och gjorde mig super förvirad.
'' Kom vi går in!''. sade han och avslutade kramen och drog in mig till vardagsrummet.
När jag kom in möttes jag av ledsna miner och en stor kram av Kimberly.
'' Hur är det? Gjorde han dig illa? Ska jag slå honom?''. rabblade hon på.
'' Kim det är lugnt!''. sade jag och tvingade fram ett leende.
Hon pustade ut och suckade. '' Jag finns alltid här!''. 
Jag nickade och slog mig ner i soffan och drog upp knäna mot mitt bröst.
Alla var tysta, knäpp tysta.
Och jag var nästan säker på att man hörde allas hjärtslag så tyst var det. 
'' Säg något!''. sade jag sedan och blickarna föll genast på mig.
Alex tittade på Roy som tittade på Nick som tittade på Seth. 
Kimberly hade tillsammans med Marcus och Liam gått ner till källaren och lämande oss tillsammans.
Det kanske var bra då dom inte vet hela historien mellan mig och Justin.
'' Du berättade nyss att du har problem med ditt hjärta och du förväntar oss att säga något?''. sade Roy. 
'' Ja?''. sade jag och bet mig i läppen.'' Det är ingen stor grej.''. 
'' Ingen stor grej?!''. tjöt Seth. '' Du kunde dött Cassandra! Det här är en stor grej som du skulle berättat för oss redan från första början!''. 
'' Men jag har inte dött har jag? Det är ni som gör en sån stor grej av det hela. Jag äter tabletter för mitt hjärta, jag får bara inte bli överstressad så går allt bra.. ''. 
Jag såg hur Roy drog frustrerat i sitt hår. 
'' Fan! Om jag visste om det här kanske jag..''.

'' Vadå? Övertala Justin om att stanna och bli den snälla gulliga person han någonsin varit?''. avbröt jag Roy. '' Pfft, eller hur Roy. Det skulle du aldrig gjort!''. 
Han tog ett djupt frustrerat andetag.

'' Vi gjorde det för ditt eget bästa..''. sade Nick och tittade mig i ögonen. 
''Aa och se hur det gick..''. muttrade jag.
'' Fan förlåt, du har lidit så jävla mycket!''. mumlade Roy. 
'' Ja det har hon!''. sade Alex som inte sagt ett ord sen vi kom in i vardagsrummet.
'' Hade du berättat hade vi behandlat dig annorlunda Cassandra!''. sade Seth.
Jag höjde ögonbrynen irriterat.
'' Jag ville inte bli behandlad annorlunda, jag ville att Justin skulle visa sin sanna sida..''. sade jag och la armarna i kors. 
Dem alla suckade och det gjorde så jag bet mig i läppen.
Det var nervöst att snacka med dom, det har det alltid varit så. 
Utan Justin i rummet har det alltid på något sett varit obehagligt att snacka med dom. 
Jag vet inte på vilken sida jag har dom på. 

DAGEN EFTER: 

Jag såg inte Justin något mer sen vårat argument igår.
Han höll sig undan och knappt paratade med någon.
Helt ärligt gjorde jag samma sak.
Nästan alla här hörde vårat argument, hörde allt vi sa. 
Så det var rätt obekvämt att vara runt alla och inte tänka på att dom vet allt vi snackade om.
Det var lördag och klockan var strax efter tolv på förmiddagen. 
Jag satt i köket tillsammans med några av grabbarna och Kimberly. 
'' Hej Februari!''. mumlade Roy. 
Jag sneglade på almernackan på väggen och såg att det var den 1:a februari idag. 
Jag hade varit här i nästan en månad nu. 
Dock kom jag inte hit exakt den första Januari men någon vecka i början. 
'' Hörrni!!''. ropade Nolan och skyndade sig in i köket med en nyvaken Justin bakom sig.
'' Skrik inte vafan!''. mumlade Justin och slog sig ner på en av stolarna.
'' Det seriöst sjukaste hände nyss!''. sade Nolan och såg både glad och förvånad ut.
'' Vad Nolan?''. muttrade Roy.
'' Reggie ringde och sa att dom skulle hålla sig undan från och med nu. Att vårat argument inte hade någon mening och att dom ändå tröttnat på det här stället. Tror dom till och med ska flytta här ifrån!''. sade Nolan och la sin mobil i fickan.

Jag rynkade genast på ögonbrynen,precis som resten av gruppen gjorde.
'' Bara sådär?''. sade Nick frågandes.
'' Ja!! Bara sådär!''. sade Nolan och log stolt.
'' Något stämmer inte, varför skulle dom bara överlämna der här till oss?''. sade Roy och la armarna i kors.
Nolan röck på axlarna. '' Dom har väl tröttnat!'. 
Justin spände käken och jag såg hur han tänkte igenom det hela.
'' Vi håller ett öga på dom från och med nu. Vi kan inte lita på dom, och vem vet om dom har något planerat!''. sade han med sin hesa morgon röst.
Nolan nickade. '' Självklart! Men vafan, jag tror dom var seriösa!''. 
'' Som Justin sa, vi borde hålla kolla på dom några veckor om inte månader framåt.''. sade jag och blickarna vändes mot mig, speciellt Justins. 
Dem alla nickade svagt.
Jag förstog själv att det var något som inte stämde.
Dom var så envisa i början att vi ite skulle komma och ta det hela, och nu helt plötsligt ge det till oss utan något som helst problem.
Det var något som inte var som det skulle och jag skulle ta reda på vad det var.
Just nu efter allt som hänt mellan oss finns det ingen chans att dom bara skulle lämna det här.
Något var på gång att hända, det tror jag alla här kände på sig.
Något som jag inte tror är positivt. 
'' Och ni tjejer behöver fixa bal klänningar!''. sade Nolan. 
Både jag och Kimberly höjde ögonbrynen.
'' Va?''. 
'' Vi ska på bal!''. flinade Nolan och slängde ut ett kort på köks bordet.
Jag dorg genast det åt mig och läste.
Det var en inbjudan till en stor fest för de 'rika' människorna i LA. 
Mina ögonbryn for genast upp och jag tittade frågandes på Nolan.
'' Allvarligt? En bal?''. mumlade jag, 
Nolan skrattade och nickade. '' Ja! Hörde att The Krays skulle vara där så då kan vi hålla ett öga på dom!''.
'' Absolut inte! Tänkte inte utsätta mig själv och er för fara, tänk så har dom planerat något? Va?''. muttrade Roy.
'' Då är vi beredda!''. 
'' Nej det är faktsit en bra idé. Vi kan hålla koll på dom och vi kan ha skydds material på oss!''. sade Justin och la armarna i kors.
'' Så du tänker sätta på dig en kostym?''. sade jag frågandes.
Justin nickade. '' Varför inte?''. 
'' Ja, jag tänker iallafall inte sätta på mig en jäkla bal klänning!''. sade jag bestämt.
'' Åh kom igen, vi kan gå och shoppa tillsammans!!''. tjöt Kimberly överlyckligt.
'' Glöm  det! Tänker inte sätta på mig en klänning!''. 
Killarna skrattade dovt.
'' Du ska med iallafall, och du kommer skämma ut dig själv om du inte har på dig något annat än en klänning!''. flinade Roy. 
Jag himlade med ögonen. 

'' Jag tänker inte ha på mig en klänning. ''. 

'' Jag ser inte klok ut Kimberly!''. mumlade jag irrierat och kollade på mgi själv i spegeln.
'' Klänningen var fin och du är fin, men ni passade inte ihop!''. fnissade Kim och tittade på mig i hel spegeln.
Klänningen jag hade på mig var aprikos och riktigt tajt och jag såg förjävlig ut.
Vi hade varit inne här i nästan 3 timmar och prövat klänningar.
Fråga mig inte hur jag kom hit.
Jag blev dragen av nästan alla i gänget hit och blev tvingad av Kim att pröva klänningar.
Visst vi har haft kul tillsammans men jag tycker inte om att bära klänningar längre.
Sen balen jag hade med Justin och Bruce har jag alltid haft lite svårt med klänningar, speciellt dom här fancy stora klänningarna.
Sen har jag ingen lust heller att pröva dom då jag avskyr baler och det händer alltid något illa på dom.
Förra gången jag var på en bal lämnade Liam mig utan att höra av sig.
Fick dock höra att gänget hotat honom att lämna, varför vet jag fortfarande inte.
Tycker fortfarande att han skulle hört av sig, vi var ändå jätte nära vänner.
'' Hallåå? Jorden anropar!''. skrattade Kim bakom mig.
Jag vaknade genast ut ur mina tankar och log svagt.
'' Förlåt, försvann i mina tankar!''. sade jag och drog handen genom mitt hår.
Jag stängde sedan draperiet för omklädnings rummet och drog av mig klänningen.
Mina tankar drog åt ett annat håll.
Förut var det jag, Bonnie och Kate som shoppade tillsammans. 
En gång var det också Justin. 
'' Ursäkta? Miss?''. sade en röst utifrån som jag visste var kvinnan som jobbade här.
'' Mhm?''. svarade jag och hängde upp klänningen på galjen.
'' Vi fick just ett samtal om ett förslag på klänning till dig!''. sade hon.
Jag rynkade på ögonbrynen och drog för draperiet lite så jag mötte hennes blick.
'' Va?''.
Hon nickade och log. '' Ja, vi fick ett samtal om att du skulle gilla den här klänningen!''. 
Hon höll sedan upp en klänning som var den vackraste jag sett.
Den var ill röd utan axelband och var figur sydd ända ner till knäna ungefär där den gick ut i volanger.
Den var precis i min stil och jag älskade den.
'' Åh! Jag tar den! Vad kostar den?''. sade jag.
'' Den är redan betalad!''. sade hon och log.
Mina ögon for upp. '' Va? Vem betalade?''. sade jag och tittade på Kimberly som röck på axlarna.
'' Han sa aldrig sitt namn Miss!''. 
Jag nickade och tog klänningen i famnen och höll den mot min kropp.
Just nu behövde jag inte ens pröva den för jag visste att den var perfekt.
Fort som jag kunde tog jag på mig kläderna jag haft tidigare och tog klänningen och klev ut ur prov hytten.
Kimberly hade redan hittat en klänning, det gjorde hon efter 5 minuter vi kommit hit.
'' Vem kan ha betalat?''. sade Kimberly och tittade på mig när jag la ner klänningen i en vit stor påse så den inte skulle bli skitig.
'' Jag tror jag har en idé!''. 

 

Jag gick upp för trappan och in i mitt och Justins rum.
I sängen låg Justin som jag trodde och höll på med sin mobil.
Jag hängde försiktigt upp klänningen på garderobs dörren och vände mig mot Justin.
'' Tack..''. sade jag och bet mig nervsöst i läppen.

Justin vände blicken från mobilen till mig. '' För vadå?''. 
Jag slog mig ner på kanten av sängen och tittade menande på honom.
'' För klänningen!''.
'' Va? Vilken klänning?''. frågade han förvånat och rynkade på ögonbrynen.
Genast blev jag nervös och började tänka igenom allt.
Tänk så var det inte han som betalade den?
Då hade jag skämt ut mig riktigt rejält.
'' Betalade inte..''. 
''.. Jag driver med dig, varsågod!''. flinade han.
Jag pustade lättat ut och böjde mig framåt och slåg han på armen.
'' Jag trodde jag hade skämt ut mig själv!''. tjöt jag och han skrattade och drog handen över där jag slagit honom.
'' Du skulle sett din min!''. fliande han och skrattade lite till.
Jag log bara åt att höra hans underbara skratt, det är inte vanligt att höra det längre.
Han slutade skratta och blev sagta men säkert seriös som jag.
För någon sekund hade vi båda glömt bort argumentet vi hade igår, och för någon sekund trodde vi båda att allt var som förr.
Men det var raka motsatsen.

'' Jag ska.. Ehm.. Duscha nu..''. sade jag och skyndade mig in på toaletten.

Jag önskar bara att det kunde vara normalt mellan mig och Justin.
Att vi kunde ha en normal konversation utan något pinsamt eller något argument.
Men jag antar att det skulle ta ett tag innan det skulle hända..

 

 

 

 

Jag skyller inte ifrån mig ett j**la dugg ska du ha klart för dig.

Fick idéer & text bitar av en tjej som jag skrev utifrån.

Jag hade ingen aning om att de var någon som skriver ungefär likadant.

Är så j**la less på dig & hur du tror att jag inte märker när du skriver från olika namn, man ser fortfarande din IP adress lilla vännen.

Så från & med nu ska jag inte tillåta kommentarer förns den personen slutat anklaga mig för saker.

Är jätte besviken & ledsen över de men så får de bli.

Vill ni något finns jag oftast på kik, mayalindberg. 

Svarar i stort sett alltid!:) 

Kram

Fick ett medelande på kik av en läsare som skickade en länk till mig till någon novell om Justin. 
Läste lite av den och såg att det var delar av den som jag skrivit. 

Vart jätte förvånad och såg att det var samma text snuttar som den tjejen mailat till migKänner mig sjukt lurad och besviken över henne. 

Trodde aldrig hon hade kopierat från någon då hon själv svor på sitt liv att hon inte gjort de. 

Är riktigt arg på henne och har sagt upp kontakten. 
Ber om ursäkt om vissa av er märkt att det varit lika men jag har inte märkt något då jag inte läser andra noveller.
Hade ingen aning om att det var från en annan novell hon fick de ifrån.
Trodde hon hade en stor fantasi.

Men vad som är gjort är gjort, ska skriva utan hennes ideer nu och köra mitt eget race.. 

Ska om jag hinner och har tid ändra lite av det och så. 
Men säger dock till isåfall så ni kan checka det.

Kram

Ber så himla mycket om ursäkt över att jag inte uppdaterat!

Helt ärligt har jag jätte mycket som pågår i mitt liv och har helt glömt bort inte bara bloggen med massa mer. 
Min kontakfamilj ska flytta till Kopparberg utanför Örebro så det är mycket som behövs göra.
Har nämnligen varit där från fredag tills idag.

Och har inte haft internet eller någon data.
Hade inte tänkt stanna så här länge men det bara blev så. 
Är sjukt ledsen över att jag inte uppdaterat, gud känner mig så himla dum.. 

 

Varit på SOC och BUP idag så har haft fullt upp, ikväll ska jag till pappa och käka också.
Imorgon ska jag träffa min udnerbara vän Amanda, på fredag träffa min kompis Emelie från Göteborg och lördag till min moster och käka.

Så himla mycket, och på allt det här har jag en uppsats att skriva till samhällskunskapen + en svenska bok redo grej...
Gud är så himla stressad så det skriker om det. 


Sedan såg jag en kommentar om att jag kommenterat text från jbff? 
Vet inte ens vad jbff är??
Har inte kopierat något, dock får jag text snuttar & ideer av en tjej via mejl så isåfall har hon gjort det.
Har själv inte kopierat något så det ska du ha klart för dig. 

Skulle aldrig göra det då jag vet hur irriterande det är. 

Ska försöka få upp ett kapitell så fort som möjligt. 
Återigen, jag är så himla ledsen! 

Kram 

 

 

Hon drog genast upp mitt ansikte så våra blickar möttes och log smått.
'' Du har ingen aning om hur jävla mycket jag vill kyssa dig just nu..'. mumlade jag och grep tag om hennes midja. 
Hon skrattade tyst. '' Så? Varför inte bara göra det?''. mumlade hon oskyldigt. 
Jag svalde hårt och kände hur hon nuddade med sina läppar bara några centimeter mot mina.
'' Du är en retsticka, det vet du va?''. morrade jag frustrerat. 
Sedan tog jag tag om hennes rumpa och lyfte upp henne så hennes ben var om min midja samtidigt som jag tryckte mina läppar hårt mot he-...

I ren chock for jag upp i sängen och gav ifrån mig ett högt flämtande. 
Jag sög genast in ett djupt andetag och försökte andas så mycket som möjligt.
Svettpärlor rann längs min panna och min blick gick förvirrat runt i det solljusa rummet.
Jag blundade hårt och försökte slappna av. 
Sängen var tom så jag antog att Cassandra sov någon annan stans. 
Jag insåg sedan att allt bara var en dröm, en idiotisk dröm. 
Försiktigt klev jag upp ur sängen och gick in till toaletten.
Mina knän var svaga och hela kroppen var slö. 
Genast när jag kom in till toaletten hoppade jag in i duschen och slog på kallvattnet. 
Min hud brännde, mina läppar, min hals, allt brände tack vare hur hon rörde mig i drömmen.
Frustrerat suckade jag och skakade på huvudet.
Det var bara en dröm.

 

Jag lindade en handuk runt midjan och tittade på mig själv i spegeln. 
Hastigt satte jag händerna på handfatet för att balansera min vikt.
Hela jag kände mig yr och svag och min blick undersökte mitt bleka ansikte.
Fan också, jag hade bara en dröm om Cassandra men vi höll på att kyssas både i drömmen och i verkligheten.
Vad skulle jag göra nu? 
Jag visste att om något skulle det bara bli värre. 
För varje gång jag tittar på henne skulle flashbacks från drömmen komma rusandes tillbaka och den starka känslan att vilja kyssa henne skulla komma tillbaka. 
Mina fingertoppar rörde smått vid mina läppar, och överaskande kände läpparna svullna. 
Som om jag just kysst henne, men det hade jag inte. 
Men ändå, jag hade kysst henne innan matchen som en lucky kiss, och det var hon. 
Men dock skulle jag inte erkänna det högt för gänget älskar att gnugga saker i mitt ansikte.

Och jag hade nästan kysst henne i duschen. 
Om bara inte Veronica ropat på mig skulle vi förmodligen kyssts, medan hon var blöt och praktist taget naken. 

Fan jag borde verkligen sluta tänka på att kyssa Cassandra när hon kommit ut ur duschen annars skulle de sluta. 
Jag kunde inte sluta tänka på kyssen som vi delade på matchen. 
Jag minns det så jäkla väl, jag var fortfarande beroeende av den känslan. 
Jag minns till och med hur det pirrade i hela mig, hur min andning och hjärtslag var pausade, hur mina lungor gav ut. 

Det var något som jag insett nu hur mycket jag saknat, hur mycket jag saknat henne. 

CASSANDRAS PERSPEKTIV:

 

Jag hade lärt mig att vissa saker är bättre bevara som en hemlighet.
Ibland är det bara bättre att gömma dina känslor oh allt som du har gömt djupt inom mig, på en plats så mörk att ingen vågar titta. 
Och när jag tittade på den förskräckt chockade Justin visste jag att han var rädd för att veta vad som hände i mitt huvud.
Jag hade gett honom en liten smak av mina känslor och han var redan rädd för att veta resten. 
Hon dog.
Dessa ord flög snabbt ut ur min mun, jag kunde inte ens tänka mig för.
Jag menade inte att säga det.
Det var inte en del av mina planer, och jag visste att det var bäst att hålla tyst och inte berätta för honom om något oavsett om han har med det att göra eller inte. 
Han skulle gå sönder om han visste hälften av sakerna jag gått igenom när han lämnade. 
Men jag väntde på rätt tillfälle att släppa bomben. 
Jag hade aldrig varit en som sökte uppmärksamhet, eller att folk ska tycka synd om en.
Jag hade varit den tjejen alla tyckt synd om tidigare, och nu var jag trött på det. 
Det är därför jag packade mina väskor och lämnade Stratford och lämnade alla att tro att jag var död. 
Så att alla jag kände skulle sluta tycka synd om mig. 
Jag hade fått nog av det och det gjorde mig illamåeende att veta att folk såg mig som en blyg liten flicka som inte gjorde en fluga för nära. 

Men den här gången hade det gått för långt. 
Jag var på något sett ivrig att se den smärta och skuld och ånger i Justins ansikte när han fick reda på allt jag gått igenom jag ville se hans ögon vidgas och hans händer dra igenom hans hår. 
Jag visste att jag gjort framsteg då hans min när jag tog ett bloss av knarket var obeskrivlig. 
Jag ville se honom lida även om det var för en mille sekund. 
Tro mig det ville jag verkligen. 
Men även om jag hade den kraft att se honom gå igenom allt jag gått igenom ville jag på något sett ändå inte det. 
Jag brydde mig fortfarande om honom men ändå ville jag se honom lida. 
Mina tankar och planer drog åt varsitt håll och det gjorde mig frustrerad. 

Jag gick ut ur Alex och Nicks rum frustrerat. 
Jag hade sovit på golvet på massor av filtar och täcken och det var inte speciellt skönt.
Sen hade min tabletter för hjärtat hade tagit slut och jag behövde värktabletter för min midja och lite till. 
Jag hade helt glömt bort att tabletterna tar slut någon gång och jag var tvungen att äta dom. 
Alla var på nedervåningen och jag tänkte fråga Alex om han kunde skjusa mig till apoteket eller något.
När jag fått på mig ett par jeans och en vanlig t-shirt med 'Roling Stones' märket på gick jag ner till köket. 
När jag kom in satt Alex, Nick, Roy och Justin vid köksbordet.
Genast bet jag mig i läppen och lutade mig mot diskbänken.
'' Alex?''. mumlade jag.

Han vände blicken från killarna till mig.
'' Japp?''. 
'' Kan du skjusa mig till apoteket?''. frågade jag.
Denna gång vändes alla blickar på mig och genast kände jag mig obehaglig. 
Alex bet sig i läppen. '' Jag kan inte, jag, Nick och Roy ska mecka lite med bilarna i garaget!''. 
Jag suckade och nickade. '' Vart är resten?''. 

Då kunde jag fråga Kimberly och hon skulle inte säga nej.
'' Dom har åkt iväg och kommer hem senare ikväll!''. 
Jag suckade irriterat och slängde med armarna i luften.
'' Då går jag isåfall, jag måste till apoteket!''. muttrade jag och började gå ut från köket.
'' Jag kan skjusa dig!''. sade en hes röst som gjorde att hela jag rös. 
Jag vände mig om och mötte Justins blick. 
'' Har ändå inget att göra!''. mumlade han. 
Med en suck nickade jag. '' Okej visst.''. Innan jag gick ut från köket.
'' Vi åker om 15 minuter!''. ropade han efter mig.

Jag himlade med ögonen och gick tillbaka upp till övervåningen. 
När jag kom upp gick jag in till mitt och Justins rum och tog min handväska coh packade ner plåmboken, mobilen, sedan lite till bland annat recept för mina tabletter som jag måste lämna in. 
Sedan sprutade jag på mig lite parfym och kammade snabbt igenom håret.
När jag var klar drog jag på mig min jeans jacka och stövlar innan jag gick ner.

 

Jag slog med mina fingrar på ratten och väntade på att hon skulle hoppa in i bilen.

Jag kan fortfarande inte förstå det.
Varför var det så viktigt att hon behövde åka till apoteket?
Behövde hon huvudvärks tabletter?
Det har vi hemma, vi har nästan allt hemma.
Bildörren stängdes med en smäll och Cassandra satte sig i sätet utan att göra ögonkontakt med mig. 
Jag slickademig om läpparna och vände blicken mot henne och såg hur hon la armarna i kors och tittade ut genom fönstret. 

Vi sa inte ett ord tillvarandra.
Jag antar att det var bra.. 
Eller kanske var det dåligt.. 
Eller både. 
Jag ville prata med henne men jag ville inte ta upp gårdagens händesler eller några minnen av något slag eftersom jag visste att det skulle sluta illa. 
Jag ville bara att hon skulle prata med mig, då kanske hon skulle titta mig i öggonen. 
Jag letade efter den söta oskydliga Cassandra som jag kände.
Vart tog hon vägen?
Jag parkerade bilen utanför apoteket och bet mig i läppen.
'' Vi är här!''. sade ag.
'' Jag vet!''. sade hon och nästan avbröt mig innan hon öppnade dörren och gick in till apoteket.
Jag släppte ut en liten suck och drog handen genom håret. 
Min blick gick runt i bilen och landade på hennes mobil som hon glömt.
Min hand började skakade och jag tittade hårt på mobilen.
Jag hade lust att gå igenom hennes mobil, även om det var en dålig ide. 
Jag ville bara se vem hon pratade med, vem hon kände nu för tiden.
Kanske till och med kolla igenom hennes bilder och se om hon hade några bilder kvar på oss. 
Men jag ryckte snabbt bort min hand när jag märkte att hon kom ut ur apoteket med en påse i handen.

Mina läppar skidles för att säga något när hon hoppade in i bilen men jag fick inte ut något.
Mina ögon klistrades fast på hennes påse full med piller och flaskor.
Varför så många mediciner?
När vi nästan var framme vid huset började min telefon ringa.

Jag tittade ner på skärmen och såg Veronicas namn lysa.
Frustrerat suckade jag och tittade tillbaka på vägen. 
Tre sekunder efter min mobil sutade ringa började den ringa åter igen, det var Veronica för andra gången 
Mobilen ringde säkert 5 gånger innan det blev tyst och jag suckade.

Jag hade trott att Cassandra skulle säga något. 
Men tydligen inte.
Jag ville bara så gärna prata med henne, jag brydde mig inte om om det var om ost eller om hur vädret är, jag ville bara höra hennes röst och prata med henne. 

Min mobil plingade tll och denna gång var det ett sms från Veronica.

Kunde inte hon sluta någon gång?

Irriterat himlade jag med ögonen och tittade lite då och då på mobilen för att se vad det stog.
'' Kom igen titta på smset!''. sade hon utan att titta på mig. '' Du vet att du vill!''. sade hon med ett litet lömskt leende. 
'' Nej det spelar ingen roll!''. svarade jag och skakade på huvudet. 
'' Varför håller du på att sitrra på mig som om jag är den sista matbiten på jorden?''. sade hon och denna gång lite hårdare. 
Sedan öppnade hon bildörren och gick ut. 
Jag suckade frustrerat och skyndade mig ut själv.
'' Cassandra!''. ropade jag. '' Cassandra vänta!'. 
'' Vad vill du?''. skrek hon på mig. 
'' J-jag..''. började jag. '' Jag vill prata med dig!''. andades jag ut.
Hon la armarna i kors och suckade.
'' Vill du veta vad jag vill prata om? Jag vill prata om hur man gått vidare med sitt liv som om ingenting har hänt!''. muttrade hon i ren ilska. 
Hon vände sig om och började gå mot sin bil som var parkerad på tomten. 
'' Cassandra! Cassandra!''. sade jag och skyndade mgi efter henne. '' Cassandra sluta! Bara sluta! Gå inte ifrån mig!!''. sade jag och grep tag om sin arm och drog henne med mig upp för trappan och upp på verandan.
'' Vafan gör du!?''. ropade hon och försökte putta bort mig.
'' Vill du prata?''. muttrade jag och tryckte ner henne i soffan. '' Nu ska vi förfan prata!''.
Ilsket slängde jag med armarna och spände käken.
'' Vi kan prata om vafan du vill prata om. Du kanske vill prata om vad jag gjorde efter jag lämnat dig? Visst låt oss prata om det. Vill du prata om hur jag 'gått vidare' som du säger? Då ska jag ge dig alla jävla detaljer! Låt oss bara prata för en gångs skull!!''. tjöt jag frustrerat och tittade ner på henne.
Hon korsade genast armarna över bröstet och tittade in i mina ögon i en sekund innan hon tittade bort och skakade på huvudet.
'' Du har undvikit ämnet hela tiden jag varit här och nu vill du helt plötsligt prata om det?!''. skrattade hon irriterat och tittade på mig.
Jag sög in ett djupt andetag. '' Därför jag är trött! Jag är trött på det här. Trött på att hamna i bråk varje gång jag försöker starta en konversation. Jag har förfan fått nog av allt det här. Att du inte pratar med mig eller ens tittar på mig gör mig helt jävla galen. Du dök upp från ingenstans efter 7 månader och du kan inte förvänta dig att jag inte ska känna så här. Det har gått flera veckor sedan du kom hit oh jag blir galen för jag har ingen aning om vad du tänker och hur du känner. Och jag är inte van att du inte vill prata med mig.''. skrek jag desperat och böjde mig lite ner. 
'' Jag vill att du ska berätta för mig vad som hände eftersom jag förtjänar att veta! Slå mig, skrik åt mig, vad som helst! Bara sluta med den där jävla attityden som du aldrig slutar med och sluta håll saker ifrån mig, jag vill att du ska berätta sker för mig igen!''. spottade jag ilsket och tog tag i mitt hår frustrerat.

Jag såg hur hennes ögon fylldes med tårar vilket gjorde mig ännu mer frustrerad.
'' Du har mod att tala om det där för mig efter allt? fräste hon och tittade på mig.

 

'' Jag vill att du berättar för mig!''. sade jag likt en viskning.
'' Du ska inte höra det från mig Justin. Du ska lista ut det själv! Du säger du vill att jag ska öppna mig upp till dig, det är inte så det fungerar. Inte efter allt!''. 
'' Efter vad?''. frågade jag.

Jag tryckte precis på hennes knappar och kanske fick det henne öppna sig och spricka. 
'' Efter vad du gjorde mot mig!'''. grät hon. '' Jag gav dig allt Jag gav dig allt jag hade, mig själv. Allt du ville ha, gav jag dig och se vart det fick mig. Jag vet inte ens om jag gjorde ett misstag! Och ändå slutade allt som det gjorde!''. tjöt hon och tårarna forsade ner för hennes kinder.  '' Jag fattar, okej? Du älskade inte mig tillräkligt mycket eftersom du betedde dig som du gjorde!''. 
'' Det har ingenting med det här att göra!''. spottade jag ilsket.
'' Det har allt med det här at göra, för du litar inte på mig, eller älskade mig tillräkligt för att kämpa för mig!''. 
Frustrerat bet jag mig i läppen och tittade på henne.
'' Det gjorde jag!!''. skrek jag äntligen och såg hur hon tårkade sina tårar.
'' Sluta, det gjorde du inte. För du behandlade mig så himla illa och till slut bara drog du.''. skrek hon på toppen av hennes lungor och ännu mer tårar kom. 
Mitt hjärta värkte av att se henne så här.
'' Jag gjorde det för ditt eget bästa. Jag hade insett vilken jävla idiot jag var mot dig dem senaste dagarna och när du blev skjuten gick gränsen. Det var jag som gjorde så du hamnade i fara. Jag gjorde det för att skydda dig!''. sade jag och bet mig i läppen. 
'' Du frågade aldrig vad jag tyckte. Du är van att göra alla beslut själv och inte ens tala om för mig att Cain och dom var ute efter dig! Du valde istället att lämna mig efter att jag blev skjuten när det var du som skulle bli det! Du är så jävla självisk Justin!'. sade hon med en röst som var mjuk och sårbar och det gjorde så ännu mer smärta uppstod. 

'' Jag gjorde det för dig!''.
'' Säg inte så!''. muttrade hon irriterat. '' Vi vet båda att du gjorde det för dig själv, för ditt eget bästa. Så du behöver inte ljuga och gömma att du var trött på mig och ville hitta någon ny tjej! Du hade ingen rätt att lämna mig sådär! Att inte ens kämpa för mig!''. spottade hon hårt och stampade till i golvet. '' Så säg inte att du gjorde det för mitt bästa, för att hålla mig glad och trygg för det var raka motsatsen!''. 
'' Berätta vad som hände då!!''. skrek jag så högt jag orkade.
Jag ville känna smärtan som hon kände så jag kunde förstå henne.

'' Jag ska berätta vad som hände. Jag var helt förstörd. Det var inte du som upplevde det, det var jag. Du slog mig och betedde dig som en jävla idiot. Jag kommer inte ens ihåg att du gjorde slut med mig utan du bara lät det glida ut i sanden!''. 
'' Varför går du runt med bilder på oss då? Med all de jag gett dig?''. skrek jag.
Hennes ögon vidgades och hon försökte hålla andningen normal.
Sedan reste hon sig upp och gick närmre mig.
'' För att påminna mig om hur du en gång var så jag inte kommer tappa hoppet om att få tillbaka den personen!''. fräste hon. 
'' Jag var lika förkrossad som du var!''. sade jag för att försvara mig själv.

'' Nej det var du inte!!''. skrek hon och sparkade bordet som stog på altanen. '' Det var jag som reste nästan 3000 mil, inte du!''. 
'' Säg mig vad du vill ha av mig!!''. tjöt jag i ren panik.
'' Jag har redan sagt det Jag vill ha mig själv tillbaka. Min kärlek tillbaka. Mitt liv tillbaka!''. skrek hon och puttade till mig på bröstet och gick förbi. 
Hon andades kraftigt och jag svär att jag kunde höra hennes hjärta slå.
'' Jag kan omöjligt komma på något som kommer få dig känna hälften av det saker jag gått igenom, eftersom det är omöjligt. Du kan inte ens föreställa dig det!''. hånade hon och korsade sina armar över bröstet.
'' Testa mig!''. sade jag och härmade hennes handlingar.

Hon bet tag i sin neder läpp och närmade sig mig.
Jag såg hur hon andades otroligt kraftigt och jag visste att hon skulle spåra ur vilken sekund som helst.
'' Vad händer här?!''. sade en röst som tillhörde Alex. 
'' Lägg dig inte i det här!!''. fräste jag utan att bryta kontakten mellan mig och Cassandra.
'' Jag kom hit och nu kan jag inte bara gå ifrån dig. Därför att varje gång du passerar mig utan att le eller röra mig, eller åtminstonde få ögonkontakt känns det som jag dör lite mer inuti!''. sade hon och hennes röst sprack.

'' Tror du det var lätt för mig eller? muttrade jag och tittade in i hennes tårögda ögon. '' Tror du att det var lätt för mig att gå ut ur ditt liv som jag gjorde, va?''. 
'' Du lyckades, eller hur?''. fräste hon och torkade sina tårar. 

 

Hennes händer skakade mer än någonsin och hennes andetag var mycket mer ojämna. 
'' Låt mig säga dig en sak, det var det inte. Jag led varje dag mer än vad du någonsin kan tänka dig. Det fanns förfan tillfällen då jag kände lust att mörda mig själv för jag inte kunde ta smärtan!''. 
Hon skrattade sarkastiskt åt mitt svar.
'' Tror du jag är skadeglad? Att jag sitter och tänker att min sorg slår din? Då har du så jävla fel. Det gör så jävla ont! Och du kan inte mäta din smärta med min!''. 

Jag såg hur hon samlade på sig all styrka och självförtroende hon kunde och gick närmre mig.
Tårar rann fortfarande längs hennes kinder och hela jag skakade av alla möjliga känslor. 
Jag såg ilska i hela hennes ansikte och ögon, det var något man inte kunde missa.
Men jag svär att jag såg hälften smärta.
'' JAG DOG FÖRFAN PÅ GRUND AV DIG!''. skrek hon på toppen av sina lungor, så hårt hon kunde. 

 

 

 

 

 

Haha såklart det var ett april skämt! ;) 

Trots att jag har mycket i skolan osv älskar jag fortfarande att skriva på novellen och kommer absolut INTE sluta skirva haha! ;) 
Såg att vissa gick på det andra inte! ;) 

Har alltid skojat om det här varje 1:a april, haha! ^^ 

Det var ett april skämt så ni alla kan pusta ut! ;) 

Har dock inte börjat på nästa kapitell men ska försöka göra det nu! 
Fyller nämnligen 16 år imorgon!;) 

Älskar er! :* 

Hej.

 

Jag har funderat på det här jätte länge och jag har äntligen bestämt mig..

Eftersom uppdateringen suger och jag inte har någon tid att skriva då jag har NP hela tiden..
Så har jag bestämt för att ta en paus..
Och med paus menar jag att jag inte kommer skriva förens kanske nästa år..
Har verkligen mycket på gång i skolan och ska till Australien på sommarlovet..

Jag är jätte ledsen över det här, men jag hoppas ni förstår! :( 
Älskar att skriva men det blir för mycket stress för mig och är deprimerad och klarar inte av allt! :(

Sedan fyller jag år på torsdag och har lite planer så, aa.. 

Förlåt så jätte mycket.. 

Älskar er mest!