Episode 28 - Heart Problems.

Hennes händer skakade mer än någonsin och hennes andetag var mycket mer ojämna. 
'' Låt mig säga dig en sak, det var det inte. Jag led varje dag mer än vad du någonsin kan tänka dig. Det fanns förfan tillfällen då jag kände lust att mörda mig själv för jag inte kunde ta smärtan!''. 
Hon skrattade sarkastiskt åt mitt svar.
'' Tror du jag är skadeglad? Att jag sitter och tänker att min sorg slår din? Då har du så jävla fel. Det gör så jävla ont! Och du kan inte mäta din smärta med min!''. 
Jag såg hur hon samlade på sig all styrka och självförtroende hon kunde och gick närmre mig.
Tårar rann fortfarande längs hennes kinder och hela jag skakade av alla möjliga känslor. 
Jag såg ilska i hela hennes ansikte och ögon, det var något man inte kunde missa.
Men jag svär att jag såg hälften smärta.
'' JAG DOG FÖRFAN PÅ GRUND AV DIG!''. skrek hon på toppen av sina lungor, så hårt hon kunde. 

 
 
 
Mina ögoin vidgades åt hennes svar och mina läppar skildes åt. 
All luft och liv sögs ur mig medan allt runt om kring mig bleknade. 
Jag kände hur min syn blev suddig och hur hjärtat slutade så, som om jag dog. 
Som om jag höll på att drunkna, som att jag inte kunde andas, som om jag torterades. 
Något av detta skulle vara så himla mycket bättre än att ha dessa ord kastas som pilar av eld på en. 
Jag lät hennes ord sjunka in i min hjärna och lät varje ord granskas noga. 
 
'' V-va?'. lyckades jag änligen få ut.
'' Mitt hjärta stannade på grund av dig!''. ropade hon ut och slog på mitt bröst. 
Hon grät, grät som hon aldrig någonsin gjort förut. 
Och helt ärligt ville jag gråta med henne, men jag kunde inte. 
'' Jag vaknade och trodde allt var som det brukade, men det var det inte! Du var fortfarande den idiotiska och äckliga person som du igentligen varit hela tiden!''. kved hon fram.
'' Så våga bara berätta för mig att du vet vad smärta är, för det gör du inte!''. skrek hon och backade ifrån mig. '' Du vet ingenting!''. muttrade hon ilsket. 
Hennes röst skakade av vreda och det gjorde mig helt förlamad. 
'' Jag dog förfan på grund av dig..''. grät hon återigen och greptag frustrerande i sitt hår. '' Jag dog. Jag var död, i 6 minuter!''. snyftade hon och sparkade till en närliggande stol. '' De vet inte ens vad det var som fick mig leva igen.''. 
Jag stog där och tittade på henne i ren chock. 
Hon vände sig om och gick mot mig och tittade i ren vrede i mina ögon. 
'' Vet du vad som förde mig tillbaka till livet? Va?''. viskade hon och lutade huvudet åt sidan.
Jag ville svara, men jag kunde inte. 
'' Jag vet inte heller!''. muttrade hon med sammanbitna tänder. '' Men jag vet säkert att det inte var du!''. 
Hon skulle precis vända sig om och gå till Alex som vi båda glömt stod här och lämna mig men jag tog tag i hennes arm och drog henne mot mig. 
'' Du dog? Pågrund av mig?''. viskade jag samtidigt som min röst sprack av det känslomässiga trycket.
Jag titttade upp på henne och hon bara nickade. 
'' Ditt hjärta stannade?''. frågade jag och tog frustrerat tag i mitt hår samtidigt som hon nickade. 
'' Och jag var itne där..''. mumlade jag.
En tår gled ner för hennes kind och det gjorde mig galen. 
Jag tog tag i en vas som stog placerad på bordet och slängde den över altanen i ren ilska samtidigt som jag skrek till. 
Cassandra ryckte genast till medans Alex stog chockad vid dörröppningen med några bakom sig utan att säga ett ord. 
Jag andades in och ut, tungt samtidigt som jag lutade mig mot väggen. 
Sedan vände jag mig om för att titta på henne, men hon kollade inte på mig.
Hennes ögon var klistrade på golvet. 
Jag knät min käke och kände den stickande känslan bakom mina ögonlock.
Hastigt rusade jag fram och föll på knä framför henne .
'' Cassandra..''. viskade jag fram. '' Titta på mig..''. 
Henne ögon öppnades och tittade på mig. 
'' Jag är så ledsen!''. mumlade jag och skakade på huvudet. '' Jag är så jäkla ledsen. Du har lidit så mycket på grund av mig och jag..''. 
Jag var tvungen att avbryta mig själv då ilskan bubblade upp återigen.
Just nu var jag så himla arg på mig själv, på livet, på allt! 
'' Jag har varit den största idiot någonsin mot dig. Jag är så ledsen. Jag önskar jag kunde ta tillbaka allt jag gjorde och att det var som förr. Jag är så ledsen att jag sårade dig. Fan! Jag borde vetat!''. nästan skrek jag i frustration. 
Mina händer höjdes och smekte hennes varma och mjuka kinder. 
'' Jag dödade dig nästan!''. viskade jag i ren smärta.
Jag hade nästan dödat den tjej jag älskat mer än någonsin i hela mitt liv.
Hon tittade djupt in i mina ögon och bet sig hårt i sin röda och svullna läpp. 
'' Ett förlåt kommer inte hjälpa för allt du gjort Justin..''. viskade hon och tittade ner.
Jag tog frustrerat ett djupt andetag och backade ifrån henne.
'' Jag klarar inte av det här..''. mumlade jag och rusade ner för trappan bort från huset.

CASSANDRAS PERSPEKTIV:
 
Jag såg hur Justin rusade iväg i full fart och genast släppte jag ut ett andetag jag inte visste jag höll.
Jag stog som fast frusen i marken och tänkte om och om igen på vad som just hänt.
Han bad om ursäkt, och så mycket jag än ville förlåta honom kunde jag inte.
Allt han gjort mot mig kräver mycket mer än en ursäkt.
Han satte mig genom helvete. 
Någon sekund senare kände jag en hand på min axel och jag vände mig om i förvåning.
Där stog Alex med ett ansiktutryck jag aldrig sett honom bära. 
Han tittade ledsamt på mig och genast slängde jag mig i hans famn. 
 
Their Hugs <3
 
 
'' Hur mår du?''. mumlade han nära mitt öra.
'' J-jag vet inte..''. viskade jag fram. 
Det var sanningen.
Jag hade ingen anning om vad jag kände just nu. 
Mina känslor var så blandade så det skrek om det och gjorde mig super förvirad.
'' Kom vi går in!''. sade han och avslutade kramen och drog in mig till vardagsrummet.
När jag kom in möttes jag av ledsna miner och en stor kram av Kimberly.
'' Hur är det? Gjorde han dig illa? Ska jag slå honom?''. rabblade hon på.
'' Kim det är lugnt!''. sade jag och tvingade fram ett leende.
Hon pustade ut och suckade. '' Jag finns alltid här!''. 
Jag nickade och slog mig ner i soffan och drog upp knäna mot mitt bröst.
Alla var tysta, knäpp tysta.
Och jag var nästan säker på att man hörde allas hjärtslag så tyst var det. 
'' Säg något!''. sade jag sedan och blickarna föll genast på mig.
Alex tittade på Roy som tittade på Nick som tittade på Seth. 
Kimberly hade tillsammans med Marcus och Liam gått ner till källaren och lämande oss tillsammans.
Det kanske var bra då dom inte vet hela historien mellan mig och Justin.
'' Du berättade nyss att du har problem med ditt hjärta och du förväntar oss att säga något?''. sade Roy. 
'' Ja?''. sade jag och bet mig i läppen.'' Det är ingen stor grej.''. 
'' Ingen stor grej?!''. tjöt Seth. '' Du kunde dött Cassandra! Det här är en stor grej som du skulle berättat för oss redan från första början!''. 
'' Men jag har inte dött har jag? Det är ni som gör en sån stor grej av det hela. Jag äter tabletter för mitt hjärta, jag får bara inte bli överstressad så går allt bra.. ''. 
Jag såg hur Roy drog frustrerat i sitt hår. 
'' Fan! Om jag visste om det här kanske jag..''.
'' Vadå? Övertala Justin om att stanna och bli den snälla gulliga person han någonsin varit?''. avbröt jag Roy. '' Pfft, eller hur Roy. Det skulle du aldrig gjort!''. 
Han tog ett djupt frustrerat andetag.
'' Vi gjorde det för ditt eget bästa..''. sade Nick och tittade mig i ögonen. 
''Aa och se hur det gick..''. muttrade jag.
'' Fan förlåt, du har lidit så jävla mycket!''. mumlade Roy. 
'' Ja det har hon!''. sade Alex som inte sagt ett ord sen vi kom in i vardagsrummet.
'' Hade du berättat hade vi behandlat dig annorlunda Cassandra!''. sade Seth.
Jag höjde ögonbrynen irriterat.
'' Jag ville inte bli behandlad annorlunda, jag ville att Justin skulle visa sin sanna sida..''. sade jag och la armarna i kors. 
Dem alla suckade och det gjorde så jag bet mig i läppen.
Det var nervöst att snacka med dom, det har det alltid varit så. 
Utan Justin i rummet har det alltid på något sett varit obehagligt att snacka med dom. 
Jag vet inte på vilken sida jag har dom på. 

DAGEN EFTER: 

Jag såg inte Justin något mer sen vårat argument igår.
Han höll sig undan och knappt paratade med någon.
Helt ärligt gjorde jag samma sak.
Nästan alla här hörde vårat argument, hörde allt vi sa. 
Så det var rätt obekvämt att vara runt alla och inte tänka på att dom vet allt vi snackade om.
Det var lördag och klockan var strax efter tolv på förmiddagen. 
Jag satt i köket tillsammans med några av grabbarna och Kimberly. 
'' Hej Februari!''. mumlade Roy. 
Jag sneglade på almernackan på väggen och såg att det var den 1:a februari idag. 
Jag hade varit här i nästan en månad nu. 
Dock kom jag inte hit exakt den första Januari men någon vecka i början. 
'' Hörrni!!''. ropade Nolan och skyndade sig in i köket med en nyvaken Justin bakom sig.
'' Skrik inte vafan!''. mumlade Justin och slog sig ner på en av stolarna.
'' Det seriöst sjukaste hände nyss!''. sade Nolan och såg både glad och förvånad ut.
'' Vad Nolan?''. muttrade Roy.
'' Reggie ringde och sa att dom skulle hålla sig undan från och med nu. Att vårat argument inte hade någon mening och att dom ändå tröttnat på det här stället. Tror dom till och med ska flytta här ifrån!''. sade Nolan och la sin mobil i fickan.
Jag rynkade genast på ögonbrynen,precis som resten av gruppen gjorde.
'' Bara sådär?''. sade Nick frågandes.
'' Ja!! Bara sådär!''. sade Nolan och log stolt.
'' Något stämmer inte, varför skulle dom bara överlämna der här till oss?''. sade Roy och la armarna i kors.
Nolan röck på axlarna. '' Dom har väl tröttnat!'. 
Justin spände käken och jag såg hur han tänkte igenom det hela.
'' Vi håller ett öga på dom från och med nu. Vi kan inte lita på dom, och vem vet om dom har något planerat!''. sade han med sin hesa morgon röst.
Nolan nickade. '' Självklart! Men vafan, jag tror dom var seriösa!''. 
'' Som Justin sa, vi borde hålla kolla på dom några veckor om inte månader framåt.''. sade jag och blickarna vändes mot mig, speciellt Justins. 
Dem alla nickade svagt.
Jag förstog själv att det var något som inte stämde.
Dom var så envisa i början att vi ite skulle komma och ta det hela, och nu helt plötsligt ge det till oss utan något som helst problem.
Det var något som inte var som det skulle och jag skulle ta reda på vad det var.
Just nu efter allt som hänt mellan oss finns det ingen chans att dom bara skulle lämna det här.
Något var på gång att hända, det tror jag alla här kände på sig.
Något som jag inte tror är positivt. 
'' Och ni tjejer behöver fixa bal klänningar!''. sade Nolan. 
Både jag och Kimberly höjde ögonbrynen.
'' Va?''. 
'' Vi ska på bal!''. flinade Nolan och slängde ut ett kort på köks bordet.
Jag dorg genast det åt mig och läste.
Det var en inbjudan till en stor fest för de 'rika' människorna i LA. 
Mina ögonbryn for genast upp och jag tittade frågandes på Nolan.
'' Allvarligt? En bal?''. mumlade jag, 
Nolan skrattade och nickade. '' Ja! Hörde att The Krays skulle vara där så då kan vi hålla ett öga på dom!''.
'' Absolut inte! Tänkte inte utsätta mig själv och er för fara, tänk så har dom planerat något? Va?''. muttrade Roy.
'' Då är vi beredda!''. 
'' Nej det är faktsit en bra idé. Vi kan hålla koll på dom och vi kan ha skydds material på oss!''. sade Justin och la armarna i kors.
'' Så du tänker sätta på dig en kostym?''. sade jag frågandes.
Justin nickade. '' Varför inte?''. 
'' Ja, jag tänker iallafall inte sätta på mig en jäkla bal klänning!''. sade jag bestämt.
'' Åh kom igen, vi kan gå och shoppa tillsammans!!''. tjöt Kimberly överlyckligt.
'' Glöm  det! Tänker inte sätta på mig en klänning!''. 
Killarna skrattade dovt.
'' Du ska med iallafall, och du kommer skämma ut dig själv om du inte har på dig något annat än en klänning!''. flinade Roy. 
Jag himlade med ögonen. 
'' Jag tänker inte ha på mig en klänning. ''. 

•••
 

'' Jag ser inte klok ut Kimberly!''. mumlade jag irrierat och kollade på mgi själv i spegeln.
'' Klänningen var fin och du är fin, men ni passade inte ihop!''. fnissade Kim och tittade på mig i hel spegeln.
Klänningen jag hade på mig var aprikos och riktigt tajt och jag såg förjävlig ut.
Vi hade varit inne här i nästan 3 timmar och prövat klänningar.
Fråga mig inte hur jag kom hit.
Jag blev dragen av nästan alla i gänget hit och blev tvingad av Kim att pröva klänningar.
Visst vi har haft kul tillsammans men jag tycker inte om att bära klänningar längre.
Sen balen jag hade med Justin och Bruce har jag alltid haft lite svårt med klänningar, speciellt dom här fancy stora klänningarna.
Sen har jag ingen lust heller att pröva dom då jag avskyr baler och det händer alltid något illa på dom.
Förra gången jag var på en bal lämnade Liam mig utan att höra av sig.
Fick dock höra att gänget hotat honom att lämna, varför vet jag fortfarande inte.
Tycker fortfarande att han skulle hört av sig, vi var ändå jätte nära vänner.
'' Hallåå? Jorden anropar!''. skrattade Kim bakom mig.
Jag vaknade genast ut ur mina tankar och log svagt.
'' Förlåt, försvann i mina tankar!''. sade jag och drog handen genom mitt hår.
Jag stängde sedan draperiet för omklädnings rummet och drog av mig klänningen.
Mina tankar drog åt ett annat håll.
Förut var det jag, Bonnie och Kate som shoppade tillsammans. 
En gång var det också Justin. 
'' Ursäkta? Miss?''. sade en röst utifrån som jag visste var kvinnan som jobbade här.
'' Mhm?''. svarade jag och hängde upp klänningen på galjen.
'' Vi fick just ett samtal om ett förslag på klänning till dig!''. sade hon.
Jag rynkade på ögonbrynen och drog för draperiet lite så jag mötte hennes blick.
'' Va?''.
Hon nickade och log. '' Ja, vi fick ett samtal om att du skulle gilla den här klänningen!''. 
Hon höll sedan upp en klänning som var den vackraste jag sett.
Den var ill röd utan axelband och var figur sydd ända ner till knäna ungefär där den gick ut i volanger.
Den var precis i min stil och jag älskade den.
'' Åh! Jag tar den! Vad kostar den?''. sade jag.
'' Den är redan betalad!''. sade hon och log.
Mina ögon for upp. '' Va? Vem betalade?''. sade jag och tittade på Kimberly som röck på axlarna.
'' Han sa aldrig sitt namn Miss!''. 
Jag nickade och tog klänningen i famnen och höll den mot min kropp.
Just nu behövde jag inte ens pröva den för jag visste att den var perfekt.
Fort som jag kunde tog jag på mig kläderna jag haft tidigare och tog klänningen och klev ut ur prov hytten.
Kimberly hade redan hittat en klänning, det gjorde hon efter 5 minuter vi kommit hit.
'' Vem kan ha betalat?''. sade Kimberly och tittade på mig när jag la ner klänningen i en vit stor påse så den inte skulle bli skitig.
'' Jag tror jag har en idé!''. 
 
•••
 
Jag gick upp för trappan och in i mitt och Justins rum.
I sängen låg Justin som jag trodde och höll på med sin mobil.
Jag hängde försiktigt upp klänningen på garderobs dörren och vände mig mot Justin.
'' Tack..''. sade jag och bet mig nervsöst i läppen.
Justin vände blicken från mobilen till mig. '' För vadå?''. 
Jag slog mig ner på kanten av sängen och tittade menande på honom.
'' För klänningen!''.
'' Va? Vilken klänning?''. frågade han förvånat och rynkade på ögonbrynen.
Genast blev jag nervös och började tänka igenom allt.
Tänk så var det inte han som betalade den?
Då hade jag skämt ut mig riktigt rejält.
'' Betalade inte..''. 
''.. Jag driver med dig, varsågod!''. flinade han.
Jag pustade lättat ut och böjde mig framåt och slåg han på armen.
'' Jag trodde jag hade skämt ut mig själv!''. tjöt jag och han skrattade och drog handen över där jag slagit honom.
'' Du skulle sett din min!''. fliande han och skrattade lite till.
Jag log bara åt att höra hans underbara skratt, det är inte vanligt att höra det längre.
Han slutade skratta och blev sagta men säkert seriös som jag.
För någon sekund hade vi båda glömt bort argumentet vi hade igår, och för någon sekund trodde vi båda att allt var som förr.
Men det var raka motsatsen.
'' Jag ska.. Ehm.. Duscha nu..''. sade jag och skyndade mig in på toaletten.
Jag önskar bara att det kunde vara normalt mellan mig och Justin.
Att vi kunde ha en normal konversation utan något pinsamt eller något argument.
Men jag antar att det skulle ta ett tag innan det skulle hända..

 
Hej & återigen förlåt! 

Tog 2 veckor för mig att få ut det här.
Hade verkligen inte trott det skulle ta sån tid men haft så mycket att göra. 
Känner mig riktigt taskig och ber om ursäkt för det..

Har ni sett att jag bytt header också? 
Tröttnade på den andra så den här får duga ett tag, behövde något nytt. 

Kommer dock ge er en andra chans att kommentera. 
Får jag en endaste kommentar om att någon anklagar mig kommer jag att uppdatera segare och ni kommer inte få kommentera. 
Är trött på anklagelser när ni inte vet ens halva historien om allt det här.

Hoppas dock det här funkar.
Är sjukt ledsen över det här, men men.. :(

Kram, och love you!
 
 
 
 

Kommentarer
amanda

ÅHHH ÄLSKAR DET!!
RIKTIGT BRA! :D



Blogg: http://amandamariajennifer.blogg.se/
2014-04-21 @ 16:49:57
Anonym

Grymt bra! Längtar redan till nästa!



2014-04-21 @ 17:06:16
Ylva

Har verkligen längtat sönder till detta kapitlet😍
Och den va as grym! När kommer Bruce till baka ? :(
Och Veronica ?:/ det är roligt när hon är med :') gillar henne haha



2014-04-21 @ 17:37:10
Anonym

Åå jättte bra<3



2014-04-21 @ 17:43:23
Nathalie

Grymt bra! :D ignorera alla elaka kommentarer jag är bara glad när de väl kommer ut ett jag, du har en grymt bra novell och älskar att läsa den! :)



2014-04-21 @ 18:35:48
Anonym

Sååå bra



2014-04-21 @ 18:39:35
Anonym

Sååå bra



2014-04-21 @ 18:39:37
Jessica

Omg så bra!!! Älskar det!!!



2014-04-21 @ 20:07:04
Anonym

Åh herregud vad du är bra, och nu blir de lite spänning med en bal, hmm.. Undrar vad som händer då..? Längtar iallafall :)



2014-04-21 @ 20:26:43
Emelie

skiit bra !! :)



Blogg: http://emelajzaan.blogg.se
2014-04-21 @ 20:50:28
ebba

Åhhhhh såå himla bra!!! :)))



2014-04-21 @ 21:41:59
Sanna

Alltid lika bra! Love it!!! Hoppas det blir bra mellan henne och Justin snart verkligen!!! Men det är bara att vänta och se!! Älskar verkligen novellen, sååå bra!!!!



2014-04-21 @ 23:06:58
Michelle

Jag älskar det :)



2014-04-22 @ 12:28:12
Fanny

Ååå så bar vill att det ska bli dem och att Veronica försvinner föralltid!!



2014-04-22 @ 21:24:28
Anonym

TOOOO GOOOD TOOO BEEEE TRUUEE <3



2014-04-23 @ 08:05:07
Lmssy

Så sjukt bra! :)



Blogg: http://lmssy.blogg.se
2014-04-23 @ 11:09:20
Anna

Grymt ju!



2014-04-23 @ 15:33:48
Anna

Grymt ju!



2014-04-23 @ 15:33:49
Jasmine

Du är så bra på att skriva!! Love u so much💗

det gör inget att du uppdaterade med två veckors mellanrum, det kom ju iallafall upp och var jätte bra💗 lööve yööö



2014-04-23 @ 16:15:45
Jasmine

Du är så bra på att skriva!! Love u so much💗

det gör inget att du uppdaterade med två veckors mellanrum, det kom ju iallafall upp och var jätte bra💗 lööve yööö



2014-04-23 @ 16:15:46
Emiliaa

Bryr mig inte om tiden! ÄLSKAR DIN NOVELL SLUTA ALDRIG MED DEN



2014-04-23 @ 20:24:39




Kommentera inlgget hr!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihg mig?

Trackback