CASSANDRAS PERSPEKTIV:

 

Jag vaknade upp av att det var otroligt varmt.

Sagta öppnade jag ögonen och såg att jag låg sked med Justin under ett tjockt duntäcke.

Inte konstigt att det var varmt.

Jag tittade förisktigt bak ochsåg att Justin fortfarande sov.

Så tyst och försiktigt klev jag ur sängen och satte mig i den fula gamla rullstolen och rullade ut från rummet.

Hur än jag gärna ville ligga kvar i sängen kunde jag inte.

Jag var tvungen att hitta våran sjuksköterska.

Tack och lov stog hon i korridoren och pratade med någon annan sjuksköterksa.

Jag rullade fram till henne coh hon tittade genast ner på mig och log.

'' Hej Cassandra, vad kan jag hjälpa dig med?''.

'' Eh.. Jag undrar vem det var som räddade livet på Justin..''. sade jag och bet mig i läppen.

'' Åh. Jaha! Jag kan kolla!''. sade hon och tittade igenom ett häfte. '' Ja det är hon, ska jag ta dig till henne?''.

Jag nickade. '' Ja tack. ''.

Hon ställde sig bakom mig coh sköt på rullstolen genom korridoren.

Hon körde förbi en liten reception för våningen och bort mot den delen där kontoren låg.

När hon kom dit rullade hon nästan längst in och stannade utanför en dörr.

Hon knackade på dörren och jag väntade spänt på att få se vem det var som räddade honom.

Jag skulle aldrig kunna ge tillbaka för det hon gjort.

Dörren öppnades och min haka föll till golvet och mina ögon blev stora som bowling klot.

'' J-jenna?''. stammade jag fram.

Hennes leende gick till ett 'o' och sedan ett nervöst leende.

'' Cassandra?''. sade hon med en nervös ton.

'' V-vad de-e du som.. som räddade J-justin?''. sade jag.

Hon bet sig i läppen och nickade.

'' Ja det var de.''.

Jag kände hur tårar bildades i mina ögon. '' Bruce sa att du inte visste att jag var här?''.

Ett skratt lämnade hennes läppar. '' Tvärt om han berättade att ni var här, jag har tagit hand om er båda dem här dagarna!''.

'' Va?''. sade jag chockad.

Hon nickade. '' Jag har sagt åt sjuksköterksorna vad dem skulle göra. Jag har också sett dig, hur du betett dig. Du älskar verkligen honom va?''.

Ett leende spreds på mina läpapr innan jag nickade.'' Mer än något annat!''.

Jag märkte nu att sjuksköterksan bakom mig var borta.

Jag rullade fram så jag satt framför hennes kontosbord.

'' Jag förstog det. Det var därför jag räddade honom..''.

Tårarna började rinna ner för mina kinder.

I nästa sekund var jag i famnen på Jenna.

'' Jag vet inte hur jag ska tacka dig! Det betyder allt för mig! Jag hade inte klarat mig utan honom!''. snfytade jag.

'' Åh gumman! Du behöver inte tacka mig. Jag vill att du ska vara lycklig!''.
Jag snyftade åter igen. '' Jag älskar dig Jenna!''.

'' Jag älskar dig med, men du borde komma hem oftare. DEt är tomt utan dig!''.

Ett fnitter lämnade min strupe. '' Jag lovar! Kan Justin följa med?''.

'' Ja självklart. Då kan du ju ta med Bruce till mig!''.

Jag himlade md ögonen.

Jenna har en stor 'chrush' på Bruce. Hon tycker han är otroligt snygg och är så fånig runt honom.

'' Glöm det!''.

'' Jaja, värt ett försök!''.

Jag skrattade. '' Men jag måste tillbaka till Justin, förhoppningsvis har han inte vaknat!''.

Hon nickade. '' Gör de du! Men jag hämtar dig när du ska rönkas!''.

Jag nickade ínnan jag gav henne ett leende innan jag lämnade hennes kontor.

När jag äntligen kom fram till rummet sov Justin fortfarande. Tack och lov.

Jag orkade inte svara på massa frågor just nu.

Jag hoppade försiktigt upp i sängen och kröp ner under täcket.

Justins hand drogs runt min midja och drog mig närmre sig.

'' Vart var du?''. sade han med hes röst.

'' Bara på toa!''.

Han nicade mot min nacke innan jag slöt mina ögon och njöt av Justins sällskap.

 

'' Cassie! Vakna!''. sade en ljus röst.

Sagta slog jag upp ögonen och mötte Jennas vackra ögon.

'' Hej!''. sade jag med hes röst.

'' Hej, vi ska rönka dig!''. sade hon.

Jag nickade lätt och kände hur tomt det kändes. Jag vände mig om och såg att Justin var borta.

'' Vart är Justin?''. sade jag.

'' Doktorn pratar med honom nu! ''.

Jag pustade ut. '' Bra!''.

Jag hoppade ner i den irriterade rullstolen som jag hatade och rullades bort mot rönkavdelning med Jenna.

När dem lämnat mig i rummet och lagt mig under rönkenapareten och rönkat min höft fick jag satta mig ner i rullstolen igen och vänta på Jenna och doktorn.

Justin var redan i rummet och kulorna i honom var borta, och hans resultat var väl okej.
Han hade några sprickor i ryggen som dem inte kunde göra något åt.

Dörren ut från rönkensalen öppnades och min doktor och Jenna kom ut.

'' Din höft var värre än vad vi trodde.''.

Mina ögon for upp. '' Va?''.

Doktorn nickade. '' Vi måste operera.''.

'' Va?''. upprepade jag.

Jag började skaka av rädlsa. JAg vile inte bli opererad.

'' Ja tyvärr så måste vi sätta in en metall skiva vid din höft som stöd. Du kommer vara söd under hela operationen och kommer inte känna ett dugg. Dock efter operarationen måste du använda kryckor i ett par dagar tills du känner att du kan gå själv. Du kommer känna lite smärta och kommer få smärtstillande tabletter utskrivna!''. sade doktorn.

'' Jag är så ledsen Cassandra, men dem måste göra det.''. sade Jenna.

Jag tog ett djupt andetag och kände hur mina ögon fylldes med tårar.

'' Kan jag få träffa Justin?''.

Dem nickade.

Jag skyndade mig tillbaka till mitt rum och såg Justin ligga på sängen och prata i telefon.

Hans blick vändes mot mig och hans panna fick ett par rynkor.

'' Bro, måste lägga på. Hör av mig sen!''. sade Justin och la på.

Han satte sig frösiktigt på sängkanten och jag rullade fram till honom.

'' Babe vad har hänt?''. sade han.

'' Jag ska opereras Justin!'.

'' Va?''. sade han.

Jag nickade mot hans hals.

'' Dem ska sätta in nån jävla skiva vid min höft för min höft inte hade tillräckligt med stöd!''. snyftade jag.

'' Baby..''. sade han.

Jag tog ett djupt andetag och höll in tårarna.

'' Tänk så kan jag inte gå efter?''.

'' Jo! Om inte kommer jag bära dig. Trots min rygg!''.

Ett litet skratt lämnade min strupe.

'' Jag älskar dig!''.

'' ÄLskar dig med babe!''. sade han.

Jag gav han en mjuk kyss på läpparna innan jag hoppade upp i sängen brevid honom.

Jag låg mot hans underbara bröst med slutna ögon.

Hur hårt jag än försökte att somna gick det inte.
Scenerna från Slyders ställe spelades upp i mitt huvud.
Smärtan gick som en rysning längs ryggraden. Jag kom ihåg hur rädd jag var.
Jag hade aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Efter 30-40 minuter i sängen med Justin och massa tänkande insåg jag att han somnat.
Jag la mig närmre hans bröst och tittade upp på honom.
Jag hade saknat hans beröring, hans underbara lukt, hans leende, allt.
Så just nu ville jag ta in så mycket jag kunde, så snabbt jag kunde genom att få honom ligga i sängen med mig och mysa med mig. Så som vi alltid brukade göra innan allt det här kaoset.
Justins ögon var slutna och hans bröst åkte sagta upp efter då han andades.
Jag tog mi chansen att ge mig själv en bättre chans att beundra honom.
Att vara ifrån den person man älskar mer än något annat i ett par dagar är jätte svårt, speciellt när den är skadad. 
Min lick gick över hans små fräknar i ansiktet, jag märkte också mycket små ärr på hans nyckelben som påminde mig omedebart om figten hos Slyder igen.
Jag försökte blockera allt om Slyder ur mitt huvud, och hitills hade jag gjort ett bra jobb med tanke på att jag inte fått panikångest.
Men det jobbigaste är att minsta lilla påminner mgi om det. Och då får jag ta all min energi för att blockera ut det igen.
Efter att ha sett dem små ärren, vart jag nyfiken på hur hans mage såg ut.
Försiktigt drog jag upp hans t-shirt och tittade på dem två ställen där dem sytt.
Jag insåg då att han hade små skrap sår och blåmärken som jag tidigare in sett.
Det såg lite äckligt ut. Men på något sett sexigt.
Jag insåg nu att han måste tränat mycket den senaste veckan eftersom hans mage hade mer muskler och var mycket sexigare än innan. 
'' Varför stirrar du på mina abs?''. Hans röst skrämde livet ur mig och gjorde så jag smått hoppade till.

'' Jag stirrade inte på dina abs!'. ljög jag. '' Jag var bara tvungne att kolla hur det såg ut på styngen.''. sade jag med smärta som utryck i mitt ansikte.

'' Baby jag mår bra..''. sade han och jag skakade på huvud och drog upp hans t-shirt så han kunde se styngen, blåmärkerna och sår på hans mage. 
'' Det är ingenting jämfört med dig..''. Sa han till mig och jag suckade.

'' Pfft! Bull shit Justin! Du är mycket mer skadad än mig, och du vet det.''. sade jag lite smått irriterat.

Han drog ner mig mot sitt bröst igen och pussade mig på huvudet.

'' Jag älskar dig!''.

Jag himlade med ögonen. '' Jag älskar dig med..''. 

Strax efter våran lilla konversation kom Jenna in till rummet med ett osäkert leende på läpparna.

'' Hej!''

'' Hej..''. sade jag och log smått.

'' Vi opererar dig redan om nån timme. Är det okej?''.

Jag tittade oroligt på Justin.

' Jag kommer vara vid din sida!''. sade han och pussade min kind.

'' Ehm.. Visst...''.

'' Bra, jag kommer in när det är dags att förbereda dig!''.

Jag nickade.

Jag hade aldrig varit med om att dem skulle operera mig så fort.

Hade dem inga akut fall eller något?

På något sett ville jag bli opererad, då kanske smärtan försvinner.

Men ändå inte. Tänk så blir den värre eller något liknande?
Tankarna for runt i huvudet. Det gav mig bara huvudvärk.

'' Babe?''. sade en röst.

Men tankarna tog över mina öron. Tänk så förlorar jag mycket blod och dör?

Eller om dem gör fel så jag inte kan gå?

Jag kanske blir förlamad?

'' Babe!!''. sade Justin och puttade till mig.

Jag vaknade till ur mina tankar och log nervöst.

'' Vad är de?''.

'' Hörde du ens vad jag sa?''.

En liten röd nyans spreds på mina kinder.

'' Nej.. förlåt..''.

Han skrattade till.

'' Jag sa, ska jag snacka med doktorn och fråga om du kan sova här inatt? Ska du opereras antar jag inte att du får dra hem idag..''.

Jag nickade. '' Aa visst!''.

'' Bra, kan be om en till säng så vi kan göra en dubbel säng!''.

Jag bara rös över hur han betedde sig. Han var helt annorlunda. Men på ett underbart sätt.

Hade allt det här kaoset påvärkat honom?

Gjort så han tänker sig för innan han gör saker?

Ett leende spreds på mina läppar. '' Tror du vi verkligen får de?''.

Han röck på axlarna. '' Vem bryr sig? Det är inte första gången jag bryter en regel!''.

Jag himlade skojfullt på ögonen. '' Typiskt du Justin!''.

Ett snett leende spreds på hans läppar.

'' Såklart!''.

Jag gosade ner mig igen under vid hans bröst och väntade spänt på att Jenna skulle komma.
Det kändes verkligen som en evighet.

Dörren öppnades och med hopp hoppades jag på att det var Jenna.

Men istället var det Katelyn och Bonnie som kom med varsin bricka mat.

Ett leende spreds på mina läppar då jag var otroligt hungrig.

'' Här har ni två turturduvor lite mat..''. flinade dem.
Jag tog snabbt brickorna och la dem på mina ben medans jag skådade maten.
Dem hade köpt allt möjligt.

'' Hungrig?''. flinade Justin.

'' Om jag är!''.

Han skrattade innan vi båda började hugga in.

'' Ja ni får ha det så trevligt nu. Vi åker nu, några av killarna komm snart dem var hem och böt om och så.!''. sade Kate.

Vi nickade innan dem båda lämnade rummet och vi båda fortsatte äta.

Jag visste inte om det var bra att äta innan en operation, men just nu var mat det ända jag tänke på.

 

'' Babe du kommer bli fet om du fortsätter äta!''. skrattade Justin.

Han hade ätit klart för länge sen och jag hade lite kvar och var proppmätt men jag ville fortfarande ha mat.

'' tyst!''. morrade jag och fortsatte äta maten.

'' Jag ska inte stoppa dig!''. sade han och lutade sig tillbaka i sängen.

Jag åt upp all mat på både Justin och min bricka.
Jag kände mig otroligt tjock då jag inte var mätt.
'' Justin vi måste börja träna efter det här...''. mumlade jag.

'' Vadåra?''. flinade han.

'' Jag är fortfarande hungrig och jag är ytterst rädd för att bli tjock..''.

'' Babe.. Du kan inte bli tjock. Tro mig jag har sett din kropp, det är omöjligt!''.

Jag blev helt varm av hans ord.

den här Justin var helt perfekt, men jag visste att det här inte skulle vara länge.

Så fort han kommer ut härifrån kommer han och grabbarna börja med någon ny plan och han kommer skadas igen osv..

Jag vill att han ska sluta med allt det här som han håller på med.

 Till och med jag har blivit inblandad i den här skiten. Och vem vet om jag någonsin kommer ta mgi ur den?
Jag kanske måste fly hela mitt liv från idioter som Justin bråkat med?

Eftersom jag kommer aldrig lämna Justin, oavsett vad som händer kommer jag aldrig släppa honom.

Till och med om han ber mig lämna honom kommer jag skaka på huvudet.

Han är mitt allt och gör mitt liv perfekt, fan eller att jag skulle lämna honom.

'' Vad tänker du på baby?''. sade Justin och la armen om mina axlar och drog mig närmre sig.

'' Dig..''.

Han ögonbryn höjdes. '' Jasså? Varför de?''.

Jag satte mig upp och tittade seriöst på honom.

'' Jag vill att du slutar med det du gör!''. sade jag rakt ut.

Han ögon for upp. '' Du menar slå ihjäl folk osv?''.

Jag bet mig i läppen och nickade.

'' Cass.. Du kan inte bara be mig bara så där att sluta göra det jag gör? Jag har gjort det här i förfan flera år och jag kan inte bara sluta? Du anar inte hur många där ute som vill döda mig? Det krävs mycket mer än att säga att man slutar efter allt jag gjort Cass..''. sade han irriterat.

Jag suckade. '' Justin jag vill inte att du ska bli skadad igen! Jag vill ha dig HEL! ''.

'' Cass.. Jag har gjort det här i flera år. Jag är den farligaste killen i Stratford och på andra ställen. Jag har klarat mig i flera år varför tror du att jag skulle dö helt plötsligt?''.

Han kommer bli sur om jag fortsatte. Men ännu surare om jag inte sa något.

Jag var tvungen att fortsätta.

'' Bruce berättade att sen jag kom in i bilden har jag distraherat dig från ditt arbete. Hade inte jag kommit till Stratford och träffat dig hade du aldrig legat här Justin! Du hade inte varit skadad..''.

Han suckade och satte sig upp och tog mina kinder i hans händer.

'' Hade inte du flyttat hit eller börjat på min skola hade jag aldrig varit så här lycklig som jag är nu.
Du är mitt allt Cass. Jag kan offra mitt liv för dig! Jag älskar dig!''.

---

Lite smågulligt slut där va? ;)
Haha.
Fick ut ett idag, lovade ju er ett innan onsdag så här är det.

Ska börja skriva på nästa direkt!:)

PUSS!