Jag vände mig om och såg Kimberly stå där och log smått.
''Visst!''. sade jag lite smått chockad och flyttade mig åt sidan så hon fick plats. 
Hon slog sig ner brevid mig och tog upp ett ciggpaket och stoppade en cigg i munnen.
'' Fan. Har du en tändare? Jag har tappat min igen!''. sade hon och suckade.
Jag skrattade och nickade. '' Här!'' .sade jag och gav henne min tändare.

Hon fnittrade till och tog tändaren och tände sin cigg.
Sedan gav hon tillbaka den till mig och tog ett bloss av sin cigg.
Jag drog in röken och blåste sagta ut den. 
'' Varför gick du ut?''. sade Kimberly.
'' Veronica..''. fnös jag.
Ett hest skratt lämnade hennes strupe.. '' Då gick vi ut av samma andledning!''.
Jag tittade på henne och log. 
'' Gillar du inte henne?''. 
Hennes ögon vidgades och hon tittade på mig. '' Skojar du? Hon är vidrig! Finns det nån som gillar henne? Förutom Justin då..''. 
Jag röck på axlarna och skrattade. '' Nån som är lika vidrig som henne antar jag!''. 
Ett högt skratt lämnade hennes strupe. '' Precis! Usch jag förstår inte vad Justin ser i henne..''. 
'' Inte jag heller..''. mumlade jag.
Helt ärligt visste jag faktist inte vad han såg i henne.
Gick han efter utseendet?
Var han desperat?
Jag hade ingen anning, kanske han bytt smak på tjejer?
Jag menar, jag och Veronica är inte ett dugg lika. 
Det var tyst ett tag och vi båda satt och slappnade av.
'' Juste, vänta lite! Du har väl varit tillsammans med Justin?''. sade Kimberly.
Jag nickade och tittade ner på marken.
'' Ja det har jag..''. 
'' Wow..helt ärligt är det svårt att tro! Inget illa menat!''. 
Jag log mot henne. '' Det är lugnt, det är många som säger det.. Vilket jag kan förstå, vi var rätt olika då vi blev tillsammans!''.  
'' Är ni inte det längre? Jag menar det har väl inte hänt så mycket?''. sade hon och tittade på mig.
Jag skrattade hest och nickade. 
'' Det har hänt mer än du tror..''. 
Hennes ögonbryn höjdes. '' Jasså? Berätta för mig..''. 
'' Det är en lång historia Kimberly..''. suckade jag och tog ett sista bloss av min cigg innan jag stampade på den.
'' Jag har tid!''. flinade hon.
Så jag berättade för henne. 
Jag berättade för henne att jag och Justin gjorde slut och att det blev bråk, att jag hamnade på sjukhus och sen försvann, det var otroligt skönt att berätta det här för någon man inte kände. 
Den kunde igentligen inte dömma en som ens vänner kunde. 
Den visste knappt något om en. 
''..- Så jag spenderade flera månader till att bli den person jag är nu idag!''. sade jag och log milt.
'' Damn girl, du har varit med om mycket..''. sade hon och skrattade till lite.
Jag log. '' Det jag berättade är inte ens hälften!''. 
Hennes leende försvann.'' Jag är ledsen!''. sade hon.
Jag skakade på huvudet och log. '' Det är lugnt, det förflutna är det förflutna..''. 
Hon log. '' Precis! Lev i nuet!''. sade hon poetiskt. 
Kimberly spårade totalt ur, hon började babbla på om massa dikter och huvudregler medans jag satt och skratta åt henne.
Hon rörde på sig och rörde händerna samtidigt som hon sa en dikt.
Såklart drev hon och överdrev en stor del.
Men jag vet inte hur länge sen jag skrattat så här mycket. 
Det var som bak i tiden tillsammans med Bonnie och Katelyn..
Mitt skratt slutade sagta men säkert och jag började tänka på dom.
Tänka på dom vännerna jag lämnade i Stratford utan att höra av mig till. 
Jag har inte pratat med nån av dom sen jag var på sjukhuset.
Skuldkänslorna bubblade upp inom mig.
Hatade dom mig?
Visste dom ens att jag levde? 
Jag kände mig så himla taskig över det jag gjorde, men jag var tvungen att göra det.
För mitt eget bästa. 
Men jag vet att dom har de bra, jag bad Dean kolla upp lite om hur dom hade det och mådde. 
Trotts allt så mådde dom riktigt bra.
Dom båda var tajtare än förut och spenderade tid med varandra hela tiden.
Jag var avundsjuk, det var jag.
Jag ville så himla gärna vara där med dom.
Men jag kunde inte, kanske efter allt det här!

 

'' Ska vi gå in till dom andra?''. sade jag och var beredd på att resa mig upp.
Hon suckade. '' In till den där pipiga bitchen?''. 
Jag skrattade. '' Ja, kom nu Kimberly!''. 
'' Du kan kalla mig Kim!''. log hon.
Ett leende spreds på mina läppar. '' Och du kan kalla mig Cass!''. 
Hennes leende blev större. '' Jag tror du är en perfekt vän för mig!''. 
'' Och jag tror att vi kommer ha otroligt kul ihop!''. 
Hon log stort innan vi båda reste oss upp och gick in. 
Det var nästan lite läskigt hur lika jag och Kim var varandra. 
Samma humor, samma åsikter, och vi båda var mörk håriga, mörka ögon, långa och smala!
Hon är en vän jag väntat på i flera år! 
En som jag har så himla mycket gemensamt med! 
Vi gick in småpratandes i vardagsrummet och slog oss ner brevid varandra i soffan brevid Liam.
Jag såg hur blickarna brände på oss, antar att dom är rätt chockade över att vi kom så bra överens.
'' Ser ut som dom kom jävligt bra överens!'. hörde jag en röst mumla. 
Jag sneglade snabbt åt sidan och såg Veronica viska till Justin.
Han nickade irriterat och vände bort blicken. 
Hastigt himlade jag med ögonen och vände uppmärksamheten till Kimberly och Liam. 
Jag var riktigt glad över att dom kom. 
Jag kände mig nästan tryggare med Liam och Kimberly än med till exempel Roy och Seth.
Man vet inte på vilken sida man har dom. 
Ena sekunden är dom snälla mot en, andra håller dom sig ifrån en. 

Vi alla började snacka och några av grabbarna började köra massa drick lekar. 
Vilket var riktigt kul att titta på. 
Jag vände blicken på Justin som satt med Veronica gränsle över sig och med hennes tunga ner i sin hals.
Äcklat tittade jag på dom och såg hur Justin drog handen innanför hennes tröja. 
Det blev för mycket för mig.
Allt kom på en gång och visst jag sett dom kyssa varandra, men nu vart det för mycket. 
Allt som varit idag kom som en våg av mixade känslor på en gång. 
'' Ursäkta mig!''. sade jag och gav Liam, Kimbelry och resten en ursäktande blick innan jag lämnade rummet.
Frustrerat skyndade jag mig upp till Justins rum, eller ja Justin och mitt rum nudå.
Jag skyndade mig fram till min väska och tog ut en värktablett. 
Allt tänkande och alla känslor gav mig huvud värk. 
En sån fruktansvärd huvudvärk. 
Jag svalde tabletten med ett glas vatten jag ställt på sängbordet och tog djupa andetag.
Nu var jag tvungen att lugna ner mig. 
Jag var tvungen att fokusera på att sortera alla känslor och sagta glömma bort dom. 
Efter ett tag beslöt jag för att byta om, klockan närmade sig snart åtta och jag var rätt så trött.
Natten som var, var inte en av dom bästa nätterna jag haft. 
Jag drog på mig ett par gråa sov shorts och en t-shirt jag fått av Bruce. 
Med ett leende drog jag in doften av hans parfym och hela jag rös. 
Jag slängde mig i sängen och tog upp min mobil och slog direkt Bruce's nummer. 
Signaler gick fram och nervositeten tog över mig.
Vi har inte pratat sen jag var hemma hos honom.
Kanske nått sms lite då och då, inget stort. 

 

'' Hallå?''. sade den bekanta hes rösten.
'' Bruce?''. sade jag och sken genast upp som en sol.
'' Cass?''. sade ha chockat.'' Hej!!''. 
'' Hej!''. sade jag och log.
Jag hörde hur han satte sig upp, låg han och sov?

'' Hur mår du?'. sade jag och satte upp mitt hår i en toffs.
'' Jag mår bra, själv?''.
Jag suckade. '' Sådär..''. 
En suck lämnade hans strupe. '' Jag sa ju att du inte skulle åka till honom..''.
'' Jag var tvungen Bruce.. Du vet att jag var tvungen..''.

'' Hur är det där? Vad har hänt?!''. sade han.
Jag kunde höra direkt att han var orolig, och det är jag faktist tacksam över att han är.
'' Krays förstörde huset och hotade oss.. Tror tredje världskriget kommer att bryta ut snart!'. sade jag och skrattade till.
'' VA?! Är du okej?!?''. 
'' Bruce ta det lugnt! Ja, jag är okej! Ingen har skadat mig!''. 
Jag hörde hur han pustade ut. '' Bra.. Har ni fått mer hjälp?''. 
'' Mm, Kimberly Marcus och Liam!''. 
'' Marcus Navé?!''. 
Jag skrattade. '' Japp!''. 
'' Damn.. Han har man inte träffat på evigheter!''. 

Ett leende spreds på mina läppar. '' Nej, det känns som vi inte träffats på evifgheter!''. 
Han skrattade.'' Nej men det var bara nån vecka!''. 
'' Ja.. Tiden går fort..''. 
Vi småpratade lite innan vi blev avbrytna av att det knackade på dörren.
'' Bruce jag måste gå, ta hand om dig!''. 
'' Desamma!''. sade han och vi la på.

Jag suckade och satte mig upp i sängen.
'' Kom in..''. 

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag slickade mig om läpparna och höjde min hand för att knacka på dörren.
Tänk om hon inte ville prata med mig?
Okej jag skulle inte bli förvånad..
Jag har gått för långt nu.
Men tänk om hon gråter?
Jag klarar fortfarande inte av att se henne gråta, det var min största svaghet..

Jag knackade på dörren mjuk och väntade på att hon skulle öppna.
Men istället hörde jag ett lågt 'kom in'. 
Jag öppnade dörren och gick in och såg hur hon satt på sängen ikladd i pjamas.

'' Vad vill du?''. mumlade hon.
Okej hon var arg på mig fortfarande.
'' Vi behöver prata..''. sade jag.
Hon reste sig upp och gick fram till mig.
'' Det finns inget att prata om!''. snäste hon. '' Ut!''. sade hon och pekade på dörren.
Jag tog tag i henes armar med all kraft och tryckte henne mot väggen. 
'' Inte förrän du lyssnar på mig!''. viskade jag i en låg röst. 
'' Vad vill du Justin!''. muttrade hon genom samman bitna tänder, hennes ögon mörknade en anning.
En suck lämnade min strupe när jag kunde känna hennes ojämna andetag mot min hals.
Våra kroppar var tätt sammanpressade och det fanns inget sätt att hon kunde fly från mitt grepp.
'' Tillbaka för två dagar sedan!''. sade jag och tittade djupt in i hennes ögon.'' När dom försökte riva huset och döda oss, så hade vi inget väg ut.. Du stog vid fönstret och jag var i trädet. Det var vår sista chans att fly, antingen hoppa ner eller dö! Du kunde inte göra det. Du kunde inte hoppa till mig! Du trodde inte du skulle klara det för du var rädd att falla..''. andades jag ut. 

" Sedan vad , " - viskade hon, hennes läppar darrade.
" Jag sträckte ut min hand för att ta dig , jag sa att jag inte tänkte låta dig falla, jag sa att jag skulle fånga dig. Men du var fortfarande inte övertygad. Jag frågade dig om du litade på mig.. ". viskade jag. " Och du tog min hand och hoppade tilll mig.". sade jag lugnt.
Cassandras läppar skildes något åt och hon tittade fundersamt på mig.
" Du sa att du litade på mig..". sade jag i en mjukröst.
" Nej det gjorde jag inte!''. ".s varade hon snabbt." Det har jag aldrig sagt, jag tog bara din hand för annars skulle vi båda dö.. ''.
Hon fortsatte strax efter." Du är den sista personen på jorden jag skulle kunna lita på, Justin. Och det vet du!''. Jag släppte ut en skakig suck, mitt hjärta bultade mot min bröstkorg, kunde jag känna hennes hjärtslag mot mitt bröst också.
" Jag önskar att du kunde se på mig och se den person du en gång älskade i stället för den person som du har vuxit till att hata !''. viskade jag, min näsa nuddade hennes.
Hennes ögon gnistrade flera gånger om innan hon skakade på huvudet .
" Jag kan inte.''. viskade hon. " För att han är inte här. Och han kommer aldrig tillbaka.''. sade hon samtidigt som hennes röst sprack.

Jag knöt min käke och suger in ett djupt andetag .
" Det enda som någonsin kommer att vara verkligt var våra stunder, när du fick mig att känna mig så levande, när du fick mig att känna äkta kärlek , när jag kände mig som om du verkligen älskade mig. Nu? Jag är bara ett monster.. " .sade jag.
Hon slöt sina ögon, och jag visste att hon var på gränsen till tårar .
Jag klev baklänges och lät henne gå ur mitt grepp.
Det var så jävla svårt att vara förbannad på henne.
Det var nästa jävla omöjligt.
När jag var nära henne, ville jag bara ta tag i henne och hålla henne och kyssa skiten ur henne.
Kanske då hon skulle glömma mig som en skitstövel?

Jag tittade på henne en sista gång innan jag lämnade rummet med en suck. 
Kanske har jag gjort situationen värre..

---

VAD TYCKS ÄLSKLINGAR?

Ni trodde inte att det skulle vara Kim va?;)

Tror det här kommer vara den sista tidinställda kapitlet då jag ska till flygplatsen nu!

FÖRESTEN GOD JUL MINA UNDERBARA LÄSARE! :D

Min lilla julklapp till er!;)

ÄLSKAR ER!